Väderöarnas lotsplats upprättad 1754. De svåra stormarna vid Väderöarna var så fruktade att rådhusrätten beslöt att etablera en lotsstation på ön. Lotsarna fick ingen lön, men rätten att lotsa och ta upp lotspenning – och rätt till fritt fiske. Som mest bodde här 33 personer, 1916.
Lotsepoken höll ända till slutet av 1966. Säkrare fartyg och ny teknik gjorde att funktionen spelat ut sin roll. Men bebyggelsen finns kvar och påminner om en svunnen tid då flera familjer bodde på ön.
Följande taget Ur “Norra Bohusläns övärld” samt CG Sundius egna noteringar
Lotstraditionerna på Väderöarna är mycket gamla. Pehr Kalm omnämner dem visserligen inte från sitt besök år 1742 men det antydes i skriften från slutet av samma århundrade att fiskarna åtminstone privat ryckte in vid behov. Lotsverksamheten på Väderöarna kan spåras tillbaka till mitten av 1700 talet och Strömstads Rådstufverätts dombok den 12 okt 1754. Då beslöts nämligen att “ ett lotzstelle må blifwa på Wiks Wäderöjar och at til thess annan utwäg gifwes bemelte Borgmästare och lotzupsiningsman får förordna de därstädes boende enroullerings- Båtsman Hans Persson Hök och Sven Olsson Hellgren till lotzar dersammastädes emot de willkor att de låta sig nöja med Lotz Privilegierna och de dem tillfallande enskiljde Lotzpenningar. til thess man får se hwad Cronan och Kongl. Ammiralitets Cassan tilflyta kan.”
De båda personerna var alltså då boende året runt på Väderöarna
I en lotsrulla från 1759 sägs att Väderölotsarna bodde på en bar klippa och hade ingen lön. I rulla från 1774 förklaras att “Wäderöarna äro belägna uti willa hafvet 2 mil från fasta landet och att lotslön och lotsinkomster äro ganska ringa”
I en lotsrulla från början av 1800 talet konstateras att lotsdrängen Olof Andersson bortfördes till Norge av norska kapare och att lotsplatsen därefter övergavs under året av övriga lotsar. 1812 uppgives att “Lotsarna på Wäderöarna på grund av krigsoron måste för sin säkerhet avhålla sig från stationen sedan engelska kuttrar, briggar och krigsfartyg kryssat utanför de senaste tu åren”
På 1830 talet blev det emellertid mer ordnade lotsförhållanden på Väderöarna. Den närmaste orsaken härtill var helt enkelt en schism om ett vrakfynd mellan lotsarna och dykerikommissarien Wahlbeck i dykeribolaget.
Ögruppen hade på 1700 talet ägts av en kapten d´ Orchimont som sålt den till en lotsålderman på Kalvön, Anders Nilsson. Dennes arvingar, fyra personer på Kalvön, Fläskön och Dyngön innehade nu öarna tillsammans med dykeri kommissarien som hade ensamrätten till strandvrak.
Lotsarna hade emellertid tillgång till fritt fiske samt mulbetesrätt för sina husdjur på öarna. Men när det blev bråk om ett obetydligt strandfynd, en kista från ett strandat fartyg, avstängdes lotsarna från dessa sina rättigheter.
En ny lotsförman som anställdes på Väderöarna 1832 klagade häröver och det uppstod en utdragen rättsprocess som så småningom ledde till att såväl lotsarna som dykerikommissarien dömdes till böter 6 rdr för falsk angivelse.
Medan rättegången pågick och dom ännu inte avkunnats avsattes de båda lotsarna av lotslöjtnanten i Strömstad.
För att de nya lotsarna på Väderöarna skulle få tillbaka sina gamla rättigheter, fritt fiske och mulbete, måste Kronan 1833 inköpa den norra ögruppen för 375 rdr. Gränsen sattes vid Midskär. En av de avsatta lotsar var för övrigt Gabriel Sandmark som nu tog sitt hus med sig och flyttade till Hästvam som fiskare.
Så slöt alltså den invecklade och märkliga processen och lotsplatsen på norra Väderöarna förvandlades till en lotsstation. För lotsarnas del skedde emellertid förbättringarna mycket långsamt.
Personalstyrkan ökades dock så att den mot slutet av 1800 uppgick till sju personer och familjerna räknade sammanlagt 32 personer.
Men lotsverket var sparsamma med anslagen och när det 1888 sprängdes en kanal till östra hamnen så att man inte vid frisk sydlig vind behövde släpa och dra ut lotsbåten till södra hamnen indrogs helt enkelt två lotstjänster.
I början av 1900 talet uppgick de övervintrande till ett 25 tal personer. Man hade får kor och getter och sålunda tillgång till färsk mjölk när stormar och isar stängde vägarna över vattnen in till fastlandet. Så småningom blev det alltför besvärligt med foder vintertid och då slaktades djuren och uthusen revs. Där var också en särskild skola inrymd i ett rum i en bostadslägenhet med en av lotsverket anställd lärarinna som fick svara samtidigt för alla klasserna.
1922 indrogs skolan och under 1920 talet sträckte den nya tidens följdverkningar även ut till de ensliga öarna. Tidigare hade man vid isolering endast kunnat stå i kontakt med fyrfolket på Väderöbod genom semaforering men 1921 kom telefon och 1924 installerades motor i lotsverkets tjänstebåt. Samma år skaffade man sig även radio som var en stor händelse.
Stenfrakterna från Bohuslän sjönk successivt efter första världskriget och med dem lotsningarna. På 1930 talet blev indragningshotet aktuellt för lotstjänsterna i Fjällbacka skärgården. Dyngön eller Väderöarna, det var frågan? Lotsförmannen på Väderöarna ansåg själv att denna lpl kunde indragas utan större nackdel och övertas av Dyngön. Detta skulle bespara stora medel ur statsmedel förklarade han. Men lotsstyrelsen valde att rikta stöten mot Dyngöns lpl.
Man reparerade och moderniserade bostadshusen på Väderöarna flyttade ut ett av husen samt sprängde och fördjupade hamnbassängen till 10 fots djup. Ett arbete som bara i hamnen gick lös på 100,000 kr. Av personalen på Dyngön pensionerades två medan en överflyttades till Strömstad. och en till Väderöarna.
Bemanning var då 1 lotsförman, en ord lots, två extra biträden och en motorskötare.
Men lotsningarna på Väderöarna fortsatte att sjunka och 1949 höll det sig till 15 talet för hela året. Vid omläggningen inom lotstjänsterna ett tiotal år senare kom turen till Väderöarna där stationen först elektrifierades 1964 och sedan indrogs vid årsskiftet 1967. Bostadsbyggnaderna överfördes i fortifikationens ägo och hyrdes sedan ut till fd lotsar m.fl.
Ur reglemente för lotsverket 1799: Under lotsuppsyningsman för Strömstads fördelning lyder Varg eller Väderöarnas lotsplats: 1 lotsålderman, 2 ord lotsar 2 utlärda ord lotsdrängar 1 utlärd reservlotsdräng och 2 lotslärlingar. Lotsningsområdet: Lotsarna uppassa vid Väderöarna emottaga från sjön att inlotsa, utlotsa till sjöss samt till Kungshamn eller Smögen till Dyngö till Havstenssund.
Nedanstående ur “Om lotsväsendets tillstånd vid Västkusten i början av 1800-talet” Ett betänkande av N.G. af Schultén
Wäderöarna eller Wargöarna uti Quille soken. Dessa nakna klippor som ligga 2 mil till sjöss utgöra för sig sjelfva en betydelig skärgård och hafva inom sig 2ne goda hamnar där fartyg även kunna begå sig över vintern. De ha förut varit bebodda men stå numera alldeles öde. Några fiskare från Fjällbacka har för några år tillbaka löst dem till sig av förra ägaren nuvarande major d´Orchimonts fader emot några 100:de daler Silvermynt och nyttja de därpå befintliga klevar till ängsland. På Kronans bekostnad är en vacker byggnad av 3:ne rum för några år sedan uppförd till boställe för en blivande lots men ingen har anmält sig och kan göra det som ej får begagna landet. Det lönade mödan att undersöka hur denna förträffliga lotslägenhet kunnat gå ifrån Kronan. Det må vara genom Kronobetjäningens flärdfulla eller okunniga tillstyrkande så borde detta köp återgå och tvenne lotsar där bofästas som med det bete på dessa öar finnes skulle kunna underhålla några kor och för övrigt genom fiske, hummerfångst, sälskytte och förväntad lotsning bör finna sin utkomst. Tvenne hurtiga och skickliga karlar, Daniel Bruse på Fjällbacka och den yngre Anders i Gasvik på Walö har förklarat sig benägna att flytta dit så snart öarna återgå till kronan och överlämnas till lotsboställe.
Nedanstående anteckningar är tagna ur det digra verket “Kville härad: Bottna Kville Svenneby” och kapitlet Lotsar, lotsplatser
Bo på en bar klippa och ingen lön. Som Väderöarna är ytterst skärgården och allra nödigast att där finnas lotsar och att två är för få, alltså hemställes att de entledigas från enrolleringen och utfå lotsfullmakter varvid Anders Olsson i Tanums socken anställes som tredje lots. De bör åtminstone få 6 riksdaler vardera eller 18 rdr tillsammans.
Ur von Krusenstiernas rulla 22/4-25/4 1763: Hans Persson Hök född i Tanum 1745 lots den 12/10 1754 bebor Wijks Waederby. Sven Olsson Hellgren född i Tanum 1743 lots den 12/10 1754 bebor Dorchimond ägor till skatte. Anders Olsson född i Tanum 1742 lots 1760.
Vid 60 års ålder gick Hans Persson i pension s.k. gratial år 1774. Detta år rapporterades att Sven Olsson Hellgren avlidit.
Ur Wallmans rulla 1774 är Jöran Hansson boende å Väderöarna anställd år 1772 ende lots å Väderöarnas lotsplats.
Wallmans rulla 1782 omtala att Jöran Hansson antagen 18/1 1772 är äldste lots på Väderön medan Anders Nilsson från Kalvö vid Fjällbacka och Olof Andersson från Valö båda antagits till lotsar på Väderöarna den 1/2 1781.
I Wallmans rulla 1788-1793 meddelas att Jöran Hansson avlidit 8/7 1791 vid 57 års ålder.
Enligt 1795 års lotsrulla är Anders Nilsson på Kalvö extra lotsålderman och efter 30 års tjänstetid skall han avgå med pension 12/6 1797.
Den 14/11 1800 hade även Olof Andersson på Valö erhållit avsked.
Enligt 1805 års rulla av C.J. Hierta i Göteborg är
Engelbrekt Andersson född 1757 i Fjällbacka lotsålderman
Anders Andersson Fjällbacka född 1760 ord lots.
Olof Olsson Wahlberg Dyngö ord lots född 1752
Paul Andersson Gåsö lotsdräng död 1810
Olof Andersson på Fläskö född 1762 ord lotsdräng
Anders Olsson reservlotsdräng född 1771 i Fjällbacka död 1810
Jonas Lilja reservlotsdräng född 1761 i Fjällbacka
Andreas Andersson reservlotsdräng född 1773 Kalvö
Christer Christensson lärodräng 15/7 1798 och strandsittare på Hamburgssund östra strand
Gabriel Olsson lärodräng 2/4 1801 inhyst på Valö
JACOBSÖ Reservlotsplats i Kville härad och socken
Jon Björnsson född 1752 lärodräng 1786 bodde på Jacobsö
Hans Persson Al född 1756 lärodräng 1782 bodde på Slottet
Anders Hök född 1757 lärodräng 1789 bodde på slottet
Nils Olsson född 1767 lärodräng 1789 bodde på slottet
1807 års rulla upptar för båda ovanstående lotsplatser som 1805 års rulla där finns antecknat att Väderöarnas lpl syns ha varit bebodd åtminstone någon del av åre 1808 då lotsdrängen Olof Andersson från Fläskö bortfördes till Norge av norska kapare varvid lpl övergavs av övriga lotsar.
Lotsålderman Engelbrekt Andersson dog den 1/12 1816.
Ny ålderman på Väderöarna blev Jonas Berggren född 1780 från övre Sandbäck i Svenneby socken. Han antogs 20/3 1820 och hade med stor framgång deltagit i fejderna längs Bohuskusten under Napoleon krigen och ansågs vara en mycket skicklig sjöman och navigatör.
Mästerlots var Axel Olsson född 1793
Secundlots Johannes Jonsson född 1793, drunknade under tjänsteutövning 22711 1820
Secund lotsen Johan Petter Persson född 1791
Mästerlots Gabriel Sandmark född 1797 (styvson till åldermannen.)
Lotslärlingen Johan Petter Berggren född 1809 (Jonas Berggrens son)
Secundlotsen Hans Olsson född 1798
Ur rulla 1817: Ordinarie lots O Valberg och ordinarie lotsdräng O Andersson, lotslärling J Lilja och G Olsson
1880 byggde ett nytt lotsuppassningshus istället för ett kasserat.
1899 byggdes återigen ett nytt lotsuppassningshus
1908 fick Väderöarna en ny lotskutter
1914 sålde Lotsverket den stora däckade kuttern till Lpl
1920 års båtbestånd:
1 däckad kutter byggd 1908, ek, kravell, 10×3.8 15 hk motor
1 däckad kutter byggd 1909 ek ,kravell, 8.5×3.3 6 hk Skandia
1 roddbåt byggd 1896, ek, klink, 5.7×1.8
Ur Minnesalbum:
Lotsplatsen ligger på Storön, den största ön i gruppen Väderöarna, eller som de förr kallades Vargöarna. De äldsta lotsar, som någon nu levande kommer ihåg (1924) eller har hört talas om voro lotsåldermannen Olle Persson, som tjänstgjorde på 1820-talet
- Otto Glansberg, lots
Petter Johansson, lots
Alexander Hansson, lots
Bernhard Hansson, lotsålderman
samtliga övrige tjänstgörande under 1830 – 1850-talet.
Vid omkring denna tid omkom två lotsar under bordning av ett fartyg. Den lots som skulle sättas ombord på fartyget blev räddad, men tog därefter avsked och bosatte sig i Fjällbacka trakten.
År 1917 omkom på sjön lotsförmannen Nestor Nordblom.
HÄNDELSER:
År 1829 inträffade en strandning i Väderöarkipelagen då jakten MARIA från Hadersleben förliste den 11 augusti vid Skitrarna i närheten av Väderöbod. fartyget fördes av skepparen J.J. Ifwersen på resa från Hadersleben till Norge med spannmål och gick bort med man och allt.
Lotsarna från Väderöarna hittade några mindre vrakspillror från jakten och kustbor från Hamburgsund och Fjällbacka försökte bärga något av den sjunkna spannmålslasten. Detta föranledde en långdragen rättegång vid Kville tingsrätt där åtal väcktes mot lotsarna och en mängd kustbor.
Rättegången kom att bli en kraftmätning mellan två viljestarka personligheter. Det var lotsåldermannen på Väderöarna Jonas Berggren och dykerikommissarien Jonas Westbeck.
Den senare anklagade därvid lotsarna att ej ha varit på sin post vid strandningstillfället. Vidare påstod han att lotsarna bärgat gods från vraket som ej anmälts till tullmyndigheterna. Lotsarna förnekade Westbecks anklagelser och en rättegång vid häradstinget i Rabbalshede som gällde denna förlisning pågick åren 1829-32.
När rättegången var slut påfördes såväl dykerikommissarien som en del av lotsarna mindre bötesbelopp.
Under rättegången tillsattes delsvis en ny uppsättning lotsar. Lotsålderman blev Olof Hansson som bla varit underlöjtnant i svenska flottan samt även copvardiskeppare.
Olof Hansson var gift med en dotter till Per Nilsson i Hamn. När lotsåldermannen avled den 14/6 1843 blev hans son Bernhard Olsson född 22/2 1814 lotsålderman.
I lotsrullan 1842-1866 har Bernhard Olsson bytt efternamn och heter Hansson. Enligt 1856 års rulla fick Bernhard Hansson på egen begäran avsked med vitsord och utmärkt uppförande och att han var pensionsberättigad.
Den 22/11 1875 tillförordnades Benhard Hanssons måg Johan Robert Aronsson (Hvalström) född 8/7 1844 såsom lotsförman och kvarstod i denna tjänst till 1905.
1850 natten till den 5 nove. blåste ett busväder upp och Danzigbåten GOTHE blev vrak bland Väderöarna. Härvid omkom såväl kapten som hans dotter och 12 man av besättningen. Trots det usla vädret lyckades Väderölotsarna föra med sig i säkerhet tre man ur besättningen. Fartyget drev sedan genom fjordarna mot Dyngön där det blev vrak.
1850 natten mellan 25-26 november strandade och förliste vid Rödskär bland södra Väderöarna norska barkskeppet CHRISTINE PARS av Dröback förd av kapten C. Jansen. Besättningen om 11 man bärgades av lotsarna på Väderöarna. Riggen bärgad och såld.
1862 23 okt totalförliste bland Väderöarna preussiska briggen FREDRIKA förd av kapten CR Holst på resa från England med kol och järn med destination Malmö. Strandningen skedde kl 4-5 på morgonen utanför Väderöbod. Besättningen om 10 man bärgades av lotsarna.
1863 september orkanen: När brotten reste sig jättelika och massor av fartyg drev vind för våg krossades en finsk skonert mot Väderöarnas klippor. Skepparn och sju man omkom men en skeppsgosse som tidigare hade kastats överbord lyckades rädda sig över till drivande vrakspillror och fick här sällskap av skeppsgrisen som också kravlade sig upp. De hamnade så småningom på ett skär och observerades av lotsutkiken som skickade ut folk. Skeppspojken som var omtöcknad efter strapatserna och sökte gömma sig undan räddningsmanskapet men han påträffades och vidarebefordrades till land. Skeppsgrisen behölls av lotsarna.
Nu var det emellertid slut med friden och sämjan, ty lotsåldermannen som betraktade sig som kung på ön gjorde anspråk på allt fläsket. Det dröjde innan sviterna efter det bråket lagt sig.
1864 5 december omkring kl 5-6 på morgonen strandade briggen EUROPA vid S Sundskär i Södra Väderöarna.
Briggen fördes av kapten H Westphal och var hemmahörande i Rostock och var på resa från Newcastle till Rostock.
Tillföljd av den täta regntjockan upptäcktes strandningen först framemot middagstiden då lotsarna genast gav sig iväg med lotsbåten och en roddbåt på släp.
Framkomna till strandningsplatsen sågs vraket med besättningen ombord omgivet av bränningar och svåra grundbrott.
Lotsarna förstod att det var omöjligt att närma sig vraket med lotsbåten varför de försökte med roddbåten komma intill vraket för att kunna bärga besättningen.
Efter åtskilliga försök varvid båten flera gånger vattenfylldes av de svåra brottsjöarna lyckades de slutligen med verklig livsfara ta sig in till vraket.
De lyckades också få ombord hela besättningen 8 man med befäl och klarade sedan av att få dem över till lotsbåten samt vidare till lpl där de skeppsbrutna togs omhand och härbärgerades.
Inget av besättningens tillhörigheter eller något av fartyget kunde bärgas.
Kaptenen sade sig vilja vid hemkomsten rapportera lotspersonalens räddningsbragd till sin regering så att lotsarna skulle få belöning. Fördelningschefen uppger i sin rapport att det var Petter Johan Olsson och Alexander Hansson som slutligen lyckades ta sig upp till vraket och få besättningen ombord i båten.
1865 24 februari totalförliste mellan Grötskär och Olasskär i S Väderöarna norska briggen MARIA ALBERTINA av Fredrikshald förd av kapten E Andersen på resa från Hamburg till hemorten i barlast. Det var omkring kl 2 på natten under stark tjocka som fartyget strandade mellan skären.
Vid grundstötningen sjönk fartyget men med fockmasten över vattnet. Stormasten gick snart överbord vid strandningen.
Tillföljd av den under hela fredagen rådande tjockan upptäckte inte lotsarna vraket förrän på lördagsmorgonen.
När de upptäckt vraket begav de sig genast av till haveriplatsen. Framkomna till olycksplatsen fann de endast en besättningsman vid liv och en yngling som syntes vara död samt ett lik.
De tre skeppsbrutna var fastsurrade vid fockvanten. Fartyget hade haft 10 mans besättning och fyra passagerare.
Ynglingen var en av dessa. Lotsarna hemförde skyndsamt de bärgade och lyckades efter mycket arbete få liv i ynglingen, men både han och den överlevande besättningsmannen var svårt förfrusna. Samtliga övriga ombordvarande hade omkommit och försvunnit. Denna tragiska förlisning krävde således 12 liv. De som ej drunknade hade frusit ihjäl.
Norska regeringen tillerkände lotsarna för denna livräddning en gratitud av 20 specier ( 80 Rdr riksmynt) De belönade lotsarna var Petter Johan Olsson, Petter Johansson, Olle Gustaf Olofsson, Alexander Hansson, Carl Fredrik August Olsson och Alfred Pettersson.
1870 16 december omkring 23 strandade och totalförliste vid Tärneskär bland N Väderöarna danska skonerten JOSEPH BLUME av Rudköbing förd av kapten Carlsen på resa från Leith till Kiel med stenkol.
Fartyget slogs helt sönder vid strandningen. Två man lyckades rädda sig på ett stycke av vraket och blev räddade påföljande morgon av lotsarna från Väderöarna.
De bärgade infördes till lpl där den ene av de räddade blev liggande sjuk. Den andre befann sig efter omständigheterna väl.
Senare meddelades att de båda bärgade var utom all fara samt att kapten och 4 man av besättningen omkommit.
1871 21-25 augusti rasade en fruktansvärd storm längs Bohuskusten och mängder av fartyg skadades eller förliste och åtskilliga sjömän omkom.
1871 Den 25-26 augusti strandade och totalförliste vid Stenskär intill Väderöbod svenska briggen HENRIKA av Stockholm förd av kapten LM Romare på resa från Hudiksvall till Hartlepool med trälast.
Vid strandningen som skedde vid 23 tiden den 25 augusti bröts fartyget i två delar varvid styrman och en besättningsman omkom. Kapten och den övriga besättningen kastades upp på Stenskär.
De lyckades inte få med sig mat dricksvatten eller kläder. De skeppsbrutna kunde bärgas först på förmiddagen den 27 augusti.
De dygnen förliste och grundstötte en mängd fartyg i grannskapet av Väderöarna och Dyngö.
1871 En av de vackraste bragderna gjordes detta år av lotsen Gabriel Sandmark som ännu på ålderns höst visade prov på strong livräddningsinsats trots att lotsverket så illa belönat hans lotsgärning. Den franska båten BRUNELLE strandade då bland Norra Väderöarna och blev vrak. Besättningen tog sig iland på ett par skär. Deras nödställda läge observerades från Hästvam och G Sandmark tvekade inte att ge sig ut till ett av skären där kaptenen kravlade sig över i båten och sedan fördes i säkerhet Trots varningar upprepade sandmark den nästan otroliga manövern och kunde rädda samtliga skeppsbrutna.
För kaptenen blev emellertid påfrestningarna alltför stora och han avled strax efteråt. När han skulle begravas vägrade den stränge prosten JH Holmqvist i Kville klockringning vid jordfästningen och sade bestämt nej när den övriga besättningen ville möta upp för att få hedra kaptenen på hans sista färd. ” Denne var ju katolik” var Holmqvists motivering till avslaget. Gud bevare oss att förlisa på en sådan ogästvänlig kust yttrade det då bland de närvarande.
1876 den 6 nov: Lotsbåten bemannas med lotsåldermannen och tre lotsar sökte flera gånger förgäves borda fartyget norska briggen FREYA och lotsade det därför seglande över Sotefjorden. Innanför Soteskär lyckades man med största svårighet och livsfara sätta lotsåldermannen ombord på fartyget som seglades till nödhamn. Belöning 100 kr.
1879 29 dec Lotsåldermannen jämte fyra lotsar utgick från Väderöarns lpl och inlotsade det svenska skeppet VICTORIA och finska dito ANGELA under orkanlik storm med brytande sjö. Belöning 100 kr.
1886 den 4 dec observerades i skymningen från Väderöarnas lpl ett fartyg till sjöss med nödflagga hissad. Oaktat en ovanligt svår SSv storm med högt brytande hav samt regntjocka utgingo två mästerlotsar och en lots åtföljda av en sjöman till det nödställda fartyget den den danska skonerten JOHANNE från Odense som sprungit läck utanför Skagen fått lasten förskjuten och nu var nära att sjunka. Befälhavaren och besättning om fem man vilka med hänsyn till stormen och det påfallande mörkret uppgivit allt hopp om räddning bärgades av lotsbåten från det sjunkande vraket och bragtes iland till Väderöarna. Det båtlag som utförde denna berömvärda handling tilldelades en belöning om 100 kr.
Lotsar på Väderöarna
| Lotsplats Övriga | Efternamn | Förnamn | Förnamn | Född | Antagen i lotsverket | Avsked | Död |
| Olsson/ Hellgren | Sven | 1743 | 1754 | 1774 | |||
| Persson/ Hök | Hans | 1714 | 1754 | 1774 | |||
| Olsson | Anders | 1742 | 1760 | ||||
| Hansson | Jöran | 1734 | 1772 | 1791 | |||
| Andersson | Olof | 1781 | 1800 | ||||
| Nilsson | Anders | 1734 | 1781 | 1797 | |||
| Jacobsö reservlpl | Al/ Persson | Hans | 1756 | 1782 | |||
| Jacobsö reservlpl | Björnsson | Jon | 1752 | 1786 | |||
| Jacobsö reservlpl | Hök | Anders | 1757 | 1789 | |||
| Jacobsö reservlpl | Olsson | Nils | 1767 | 1789 | |||
| Strandsittare | Christensson | Christer | 1798 | ||||
| Olsson | Gabriel | 1801 | |||||
| Andersson | Paul | 1752 | 1805 | 1810 | |||
| Andersson | Engelbrekt | 1757 | 1805 | 1816 | |||
| Andersson | Anders | 1760 | 1805 | ||||
| Andersson | Olof | 1762 | 1805 | ||||
| Andersson | Andreas | 1773 | 1805 | ||||
| Lilja | Jonas | 1761 | 1805 | ||||
| Olsson | Anders | 1771 | 1805 | 1810 | |||
| Wahlberg/ Olsson | Olof | 1752 | 1805 | ||||
| Berggren | Johan | Petter | 1809 | 1808 | |||
| Drunknad | Jonsson | Johannes | 1793 | 1808 | 1820 | ||
| Olsson | Axel | 1793 | 1808 | ||||
| Olsson | Hans | 1798 | 1808 | ||||
| Persson | Johan | Petter | 1791 | 1808 | |||
| Sandmark | Gabriel | 1797 | 1808 | ||||
| Andersson | O | 1817 | |||||
| Valberg | O | 1817 | |||||
| Berggren | Jonas | 1780 | 1820 | ||||
| Persson | Olle | 1820 | 1850 | ||||
| Glansberg | Otto | 1830 | 1850 | ||||
| Hansson | Alexander | 1830 | 1850 | ||||
| Hansson | Bernhard | 1830 | 1850 | ||||
| Johansson | Petter | 1830 | 1850 | ||||
| Olsson/ Hansson | Bernhard | 1814 | 1843 | 1856 | |||
| Wänlund | Martin | Leonard | 1849 | 1870 | |||
| Nordberg/ Pettersson | Alfred | 1840 | 1873 | ||||
| Aronsson/ Hvalström | Johan | Robert | 1844 | 1875 | 1905 | ||
| Nordblom/ /Aronsson | Nestor | 1860 | 1878 | 1917 | |||
| Dyngö | Wänlund | Johan | 1873 | 1889 | 1835 | ||
| Berg | Oscar | 1866 | 1890 | ||||
| Nordberg | Johan | Arvid | 1877 | 1894 | |||
| Wahlström | Ernst | Reg | 1898 | ||||
| Waldner | Bror | Carl/ Wilhelm | 1881 | 1901 | |||
| Nordblom | Axel | Conrad | 1886 | 1902 | |||
| Westerberg | Artur | Napoleon | 1887 | 1906 | |||
| Dyngö | Ekström | John | Mentor | 1891 | 1911 | ||
| Pålsson | Ivar | Kallander | 1897 | 1919 | |||
| Wallding | Albert | Wilhelm | 1900 | 1920 | |||
| Nilsson | Kurt | Henrik | 1919 | 1942 | |||
| Uddevalla | Nordblom | Karl | Ivar | 1914 | 1943 | ||
| Marstrand/ Uddevalla | Ekström | Stig | Morgan | 1928 | 1947 | ||
| Marstrand/ Lysekil | Karldén | John | Ebbe/ Gunnare | 1919 | 1950 | 1969 | |
| Lysekil | Bräck | Sylve | Gunnar | 1930 | 1951 | ||
| Nordkoster/ Lysekil | Aronsson | Alf | Gunnar/ Melker | 1931 | 1951 | ||
| Ålderman | Hansson | Olof | ? | 1843 |