Följande sidor är helt och hållet KA Sundins förtjänst. Material han jobbat med genom åren och som jag nu kan publicera till allas båtnad. Jag är oerhört glad och tacksam för detta makalösa bidrag. Bläddra och njut och vi kommer att fylla på med bilder så snart vi hinner.
Lotssökande fartyg hade att föra flagg på ett visst sätt så att lotsutkiken kunde se vem som behövde assistans. Lotsbåten hade också att föra särskilt utseende på det att befälhavaren kunde identifiera när lotsbåten kom. Om detta skrevs följande
Lotssökande fartyg hade att i god tid giva lotssignal. Enligt en kungörelse 1875 skulle signal för påkallande av lots vid dager bestå av följande:
Unionsgösen eller lotsgösen, som den också kallades, runt om försedd med en vit kant, Nationsflaggan på samma sätt försedd med vit kant godkändes också som lotstecken. Ganska vanligt var, att man helt enkelt hissade nationsflaggan och då på främsta masttoppen.
Den signal som i Internationella signalboken betecknas med de två bokstäverna P T.
Samtliga dessa äldre lotstecken har alltmer kommit ur bruk. De har ersatts med signalflaggan G i Internationella signalboken.
Vid påkallandet av lots under mörker visade man förr ett starkt ljussken en minut över relingen upprepade gånger med korta mellantider. Detta kallades att blossa.
Lotssignal under mörker bestod enligt kungörelsen 1875 av följande:
a) Samma som här ovan nämnts.
b) Det pyrotekniska sken, som benämnes blänkfyr, visat var fem tonde minut.
c) Signalbokstäverna P T enligt Internationella signalboken givna medelst ljusmorsering.
Tjänstgörande lotsbåt skulle å sin sida föra en särskild igenkänningsflagga. Härom heter det i 1827 års Förordning och Reglemente angående Lots- och båkinrättningen i Riket:
”Lotsbåt utmärkes under rodd af en utblåsande hvit flagga, fästad vid en stång af 4 eller
5 alnars längd uprest i båtens framstam men under segling hissas denna flagga antingen på toppen eller överst vid spriet, allt efter väderleken, så att den blir synlig. Försummar Krono-Lots att under tjensteutöfning visa nämnde flagga, böte 3 R:dr 16 skilling”
I 1862 års förordning har följande ändringar vidtagits: ”Ankommande lotsbåt förer som kännetecken en flagga till hälften vit och till hälften blå hissad på masttoppen eller på sprinocken samt under rodd vid en i båten upprest stång av 6 a 8 fots längd.”
Det bästa kännetecknet blev dock det röda vertikala fält i storseglet, som tillkom efter en skrivelse från Lotsstyrelsen 1877 om rödfärgning av mittduken och om bästa sättet att utföra denna färgning. Man målade enligt särskild föreskrift mittduken i de segel man hade i bruk, men i nybeställda segel lät man helst insätta en vävd röd duk i seglets mitt.