Tjockö Lotsplats 1696-1895 därefter flyttades lotsningarna över till Arholma lotsplats.
Söderarm var uppassningsplatsen för Tjockölotsarna
59° 45.106′ N 19° 24.368′ E
Låg i Norra distriktet och Stockholms fördelning med lotsåldermannen i Arholma
1799 års reglemente:
Lotsarne uppaβa
1/ Wid Söderarms båken at emottaga från sjön til inlotsning
2/ Wid Tjockö at midt för Granhamn möta och lotsa til Arholma, til Stockholm, til Husarö och öfwer Ålands haf til Flisöberg, äfwen från Tjockö by norr på landet til Flisöberg. Til sjöβ wid Söderarmen. Fartyg som ämna sig til Sandhamn eller Berghamn men icke flyta genom Trutsundet lotsas till Trälhafwet, hwarifrån Stockholms lots hemtas som emottager.
3/ Wid Furusund och Köpmannaholmen at lotsa de fartyg som der ankra och gå öfwer hafvet til Flisöberg eller til sjöβ vid Söderarmen, äfwen äfwen böra de känna hamnen och inloppen till Granhamn och Kappelskär.
1844 års förordning:
Uppassa vid Söderarms båk, emottaga ¼ mil utanför och öster om båklandet och inomskärs seglande vester om detsamma samt lotsa från: Tjockö till sjös vid Söderarmen, Fliseberg öfver Ålands haf.
Från Söderarmen till Granhamn vid Tjockö, Kapelskär, Furusund, Styrjans hamn, sjös eller från sjön. Lotsplatsen har 6 mästerlotsar, 6 secundlotsar och 6 lotslärlingar
Finns även med i 1862 års reglemente.
1895 flyttade en del lotsar ut till Söderarm (andra flyttade till Arholma) som upptogs som lotsplats 1895 och kvarstod fram till 1954 (då många platser lades ned) och lotsarna flyttade då till Furusund.
Sundius erinringar nedan
TJOCKÖ LOTSPLATS
Frågan om när lotsplatsen på Tjockö egentligen bildades är inte helt klart till datum och årtal, utom det faktum, att det 1667, i en sjölag som då fastställdes, stadgades att sjöfarande var skyldiga att betjäna sig av lots och att denne skulle på eget ansvar kommendera. Det är ovedersägligt, att lotsning har förekommit därifrån sedan mycket lång tid tillbaka. Ledsagar-eller lotsningsinstitutionen på Tjockö var av mycket gammalt datum. Troligen fanns här s.k. ledsagare redan under tidig medeltid eller åtminstone så länge det har funnits fastboende människor härute.
Man vet, att Tjockö är en urgammal fiske- och lotsby och sjöfart i betydelsen fraktfart har nog förekommit sedan medeltiden, ön ligger i skärningspunkten mellan fyra gamla farleder och bevisligen fanns här s.k. styremän i kronans tjänst redan på 1500-talet och troligen ännu tidigare. Påståendet kan bäst bevisas genom att tjocköstyrmännen erhöll stadfästelse på beviljade förmåner utfärdade av Karl IX år 1614. Detta år fick nämligen tjocköstyremännen frihet från sina hemmans årliga utlagor, men med förbehållet att när ”utomordentliga gärder pålades, skulle två styremän tillsammans utgöra dem lika med en bonde.”
Det ursprungliga antalet lotshemman på Tjockö var sex, det är därför antagbart att kronans lotsar vid Söderarmsleden från början var lika många eller fler.
Tjockölotsarna kunde egentligen betecknas som genuina s.k. ”allmogelotsar”. Man levde av jordbruk, fiske och lotsning på samma sätt som deras förfäder gjort i hundratalsår före dem framtill det år då lotsplatsen ändrade namn och organisation. Gårdar och ägor gick i arv i likhet med lotsyrket, vilket enligt stats maktens uttalade bestämmelser och gillande, övergick från far till son i stor utsträckning.
1776 företogs en ”Laga storskiftesdelning i Tjockö by, Frötuna skeppslag och socken, vilken by består av tre lika stora kronohemman och varje hemman ”kluvit” i sex lika stora delar. De sex huvuddelarna hade följande namn 1) Norrgården, 2) Olof Hans gården. 3) Österbacken, 4) Andergården, 5) Nystfwu Gården, 6) Södergården.
Laga skifte verkställdes åter på Tjockö år 1856 och fastställdes året därpå. Dylika förrättningar var inte alltid särskilt populära. Ty för Tjockös del fick åtgärden den konsekvensen, att den gamla bygemenskapen blev svagare och gårdarna spriddes ut över ön.
I by- och skifteshandlingarna för åren 1856-57 finns åtskilligt material om denna förändring. Om Söderarms fyrplats, tjockölotsarnas uppassningsställe, står det sålunda: ”Hela Thorskäret, hvarest fyr, båken och telegraf äro anlagda, uteslutas ur skiftesdelningen för att tillika med rättighet för fyrmästaren, att såsom tillförene skett mot betalning, samfällt fiska med jordegarne, Kungl. Maj:t och Kronan till inlösen hembjudas”. Det påstås på Tjockö, att skäret ifråga ännu ej är inlöst av staten.
En annan optisk telegraf fanns även på Fårholmen, alldeles syd om Tjockö. Grundstenarna till dess byggnader finns ännu kvar uppe på holmens krön.
Historia i allmänhet
Ur reglementet för år 1764 utläses, att tjockölotsarna hade sin uppassning vid Söderarmsbåken ”att emottaga från sjön kommande fartyg till inlotsning” och vid Tjockö mitt för Granhamn (holmen rakt syd om Tjocköviken) möta och lotsa till Arholma, till Stockholm, till Husarö och över Ålands hav till Flisöberg (lotsstation på den åländska sidan, innanför Ledsund på Föglöfjärd)
Vidare hade de en lotsuppassning vid Norrviken eller Tjockö by, som det uttrycktes och därifrån lotsades även fartyg till Flisöberg och till sjöss vid Söderarm och norrut. Vid lotsningar härifrån och ostvart är det antagbart att man passerade ut via själstens fjärden alltså att manseglade norr om Tjockö vid tjänliga vindar.
Det är lätt att se, att tjockölotsarna hade ett mycket stort lotsningsområde, troligen ett av skärgårdens mest omfattande, särskilt sedan Furusunds lotsplats lades ned året innan nämnda lotsreglemente (1799) blev gällande och Tjockö lotsplats lotsningsområde utökades. Vid en radikal lotsreglering 1798 indrogs nämligen både Furusunds, Vaxholms och Svenska Högarnas lotsplatser och hela ansvaret för den nordgående sjöfarten överfördes på Stockholms och Tjockö lotsplatser.
Det skulle dock visa sig att denna åtgärd var minst sagt, förhastad och dåligt genomtänkt enligt en skrivelse 1810 från överdirektören för Lotsverket N.G. af Schulten:
”Att tolv års erfarenhet nogsamt bevist, att denna indragning varit för sjöfarten skadelig.”
Att Oxhalsö och Furusund, som tillsammans utgjorde en lotsplats, båda hade goda och väl utnyttjade hamnar, men att det vid Tjockö ej fanns någon god hamn och att lotsombyte där i hårt väder och sjögång var högst besvärligt. Man hade visserligen försökt att täcka bristen vid Furusund med att förordna några tjockölotsar dit, men dessa förslog ju inte alls, när det ofta samlades upp till 50 fartyg där, eftersom denna hamn var den säkraste och bästa ankarsättningen för de seglare som skulle vidare över Ålands hav eller nordvart.
”när vinden inträffar/ går man härifrån till sjöss klockan 1 á 2 om nätterna, de som då finna lotsar kunna komma över havet, men den som på 2 mils avstånd skall skaffa sig en sådan kommer ingalunda den dagen över. Att fastän tjockölotsarna ”själva begärt den lotsning som tillförne tillhörde lotsarna vid Furusund, så hade de under 12 års övning så litet beflitat sig om att lära känna denna fart, så att de sistförlidna höst icke tilltrodde sig att gå med Kronans örlogsskepp och fregatter ifrån Furusund till Trälhavet, utan skeppen måste, ehuru vinden var god, bliva kvarliggande till dess några av de ännu kvarstående furusundslotsarna kom tillbaka ifrån annan lotsning.
Och slutligen;
”att tjockölotsarnas rätta och naturliga uppassningsplats var Söderarm, som var deras skärgård, där de hade sina fisken och fiskebodar”
en uppassning som var så mycket angelägnare som efter det senaste fredsslutet Finland inte längre var svenskt och de som kom därifrån alltså kom från utrikes ort.
Detta var ord och inga visor och 1811 återinrättades Furusunds lotsplats och tjockölotsarnas område krympte till vad det var dessförinnan, alltså med gräns vid Furusund.
Missnöjet med tjockölotsarna kom också till synes i lotsrullan för år 1810, i en anteckning om lotsåldermannen på platsen:
‘’Nykter och välvillig men icke så skicklig och duktig ålderman som Tjockö lotsar behöva, vilka alla äro mer eller mindre opålitliga uti lotsningen”
Dylika uttalanden får stå för vad de är värda. Det liknar mest ett elakt påhopp av en enväldig myndighet som hade svårt att förlika sig med en påbjuden åtgärd i prestigehänseende. Ingenting för övrigt i lotsrullor eller andra sammanhang utpekar tjockölotsarna som vare sig bättre eller sämre än övriga kolleger vid andra lotsplatser i skärgården.
Nedanstående är taget ur hembygdsboken ”Rådmansö 2”, innehållande ett antal uppsatser av olika författare, tryckt 1978.
”På Thorskäret, å Tjockö bys ägor, finnes den s.k. Söderarms båk egentligen en blänkfyr, äro engagerade, utom en fyrmästare och en fyrvaktare, 6 mästerlotsar, 6 secundlotsar samt 6 lotslärlingar från Tjockö by/ varav 6 alltid ligga vid båken till hands för att lotsa. Varje mästerlots har i lön 250 rdr, var och en av secundlotsarna 150 rdr och lärlingarna vanligen en gratifikation av 30 rdr, allt riksgälds. Dessutom del i lotspenningarna.
På nämnda ö Thorskäret ävensom på Fårholmen, belägen strax vid Tjockö-landet, bägge tillhörande Tjockö by, finnes telegrafen och äro vid den förstnämnde engagerade två personer, en äldre och en yngre, utom fyrmästaren, som har överinseendet och därför uppbär 30 rdr bco i månaden i avlöning då vardera av de andra har 16 rdr bco. På Fårholmen är även två personer engagerade med samma lön.
På Tjockö underhålles en skola tre månader årligen på Lotsverkets bekostnad varuti lotsarnas barn njuta fri undervisning, men för andra barn betalas något.
På Söderarm var telegrafen anbringad på fyrtornet. Här fanns ingen möjlighet att inkvartera telegrafisterna varför förslag om lämplig bostad föreslogs. Något bygge blev dock aldrig av. Redan den 20 december 1808, under det ryska kriget, lämnade telegrafpersonalen ön efter att ha nedtagit anläggningen. När den åter uppsattes i maj 1809, blev det en fristående station. I en skrivelse av den 18 november 1811 omtalas att engelska sjömän stigit iland och gjort åverkan på telegrafen.
Händelsen inrapporterades av lotsarna / som vid ifrågavarande tillfälle höll utkik vid båken. Fyren var ännu inte byggd på skäret, utan här fanns endast en gammal s.k. känningsbåk. Telegrafen på Stora Fårholmen invid Tjockö togs i bruk 1854 och nedlades den 1 september 1871.”
Författaren Evert Wallert skriver bl.a. följande i samma bok: ”Den gamla känningsbåken på Söderarm, som har spelat en stor roll vid in- och utsegling revs 1842, alltså tre år efter fyrens tillkomst. Man kan fråga sig varför, ty välplacerade båkar var av största betydelse när inga fyrar vägledde vid farliga inseglingsleder. Den första båken ödelades 1719, när ryssarnas galärer först härjade skärgården men byggdes åter upp efter freden 1721.
Naturligt nog kom det bofasta fyrfolket att trycka sin prägel på Söderarm. Lotsarna kunde mera betraktas som tillfälliga gäster i sin avsides belägna passningsstuga – de kom och for ideligen, det var inte gott att hålla reda på dessa rörliga herrar som än vistades högt uppe på en fartygsbrygga, än hade fridagar hemma på Tjockö, där det var mycket att bestyra med gård och mark.”
I den isolerade vattenvärlden härute svänger tillvaron våldsamt mellan liv och död. Livsföringen blir mera dramatisk än på fastlandet. Sjön tar sin tribut och vintertid är de hala, förrädiska klipporna svårbemästrade. Man måste i varje ögonblick vara beredd, aldrig släppa efter på vaksamheten. Skärkarlen blir därför också en handlingens man som verksamt kan gripa in i situationer, där fastlandsbon skulle stå maktlös. Lotsar och fyrfolk har fått sätta livet på spel för att rädda besättningar från förolyckade fartyg.Under världskrigen knallade minexplosionerna tätt härute. Väldiga rök och vattenpelare sköt i höjden och fönsterrutor trycktes in på Söderarm. Flera ångare sprängdes ute till sjöss och från skäret gick man villigt ut för att bispringa.”
Spridda notiser om Tjockö
När det gäller lotstjänsten vid själva Tjockö finns dessvärre mycket liten dokumentation, De enda uppgifter av värde har delgivits mig av förre chefen för Fartygsinspektionen i Stockholm Jan Söderman, själv en ättling till många generationer tjockölotsar och tillika bosatt på ön. Han nämner bl.a. i ett brev, att ”Tjockö är en av de ytterst få oexploaterade öarna i skärgården och där sålunda bebyggelsen är ungefär som för hundra år sedan.”
Han nämner också att ”lotstomten som avstyckades vid laga skifte på 1850-talet vet jag var den ligger. Där är nu några fritidshus, men ett av dem är troligen lotsstugan. Marken såldes av byalaget på 1930-talet.” Vidare finns en notis beträffande lotsstugan: ”Samfällt lotsstugutomt 412 kappland (c:a 630 kvm) avsattes vid laga skiftet.” Södermans kommentar: ”stugan måste ha varit något slags vaktrum, den ligger relativt långt ifrån någon utkiksplats.
Söderman skriver i ett brev, daterat Tjockö i juli 1991, att han i sin ägo har kopior av handlingar rörande:
- Från 19/6 1771 som behandlar skatteköp av lotshemman
- från 3/8 1833 beträffande frihet från väghållningsskyldighet,
- från 10/6 1834 kontrakt mellan de åboar som ej deltog i lotsningen men som i stället skulle betala en summa till de aktiva lotsarna.
Ovan citerade uppgifter är så mycket intressantare då de kommer från en ättling till olika gamla lotssläkter på Tjockö och som dessutom, som han själv skriver, ”har ett ganska stort allmänintresse för historiska sammanhang och är synnerligen engagerad i min hemös forntid, nutid och framtid.” Han tillägger, att ”tyvärr tar nutiden och framtiden så mycket av mina krafter i anspråk, att det inte räcker till så mycket för forntiden som vore önskvärt.
Jan Söderman bor på sin farmors fars gård, alltså i det hus denne lät bygga 1856. Han hette Johan (Jan) Magnus Westerberg, född 8/5 1825, son till en tjockölots, och antogs till lotslärling 11/8 1853. Styrsedel erhöll han 22/5 1854, secondlots 20/8 1862 och utnämndes till mästerlots 21/8 1868. Påföljande år fick han avsked med pension. 1865 fick han rysk silvermedalj för ”bärgning av den åländska postbåten” som det uttrycktes.
Det kan vara av intresse att studera Westerberg lite närmare eftersom han i stort sett representerar en lotstyp som inte var så ovanlig på lotsplatser med allmoge-och skepparbakgrund. Företagsamma och mångsysslande i många avseenden.
Westerberg, i likhet med de flesta lotsar oavsett lotsplats, blev också bestraffad för smärre förseelser. 1859 fick han 6 dygns arrest på vatten och bröd för ”olovlig avvikelse från lotsplatsen” och 1862 samma straff för ”obehörig inblandning och självtagna uppdrag i tjänsten.” Söderman kommenterar dessa förseelser sålunda: ”Jag förstår mycket väl, att han avvek från lotsplatsen, han var sannolikt ute som skeppare och även anledningen till det andra straffet karakteriserar honom.
Han byggde samma år som huset, en skonert JOSEPHINA och var på 1870-talet hälftenägare i tre sådana fartyg, en brigg och ytterligare ett segelfartyg. Med dessa drevs huvudsakligen virkestransporter till kontinenten från Norrland. Han skapade vidare åtskillig irritation i byn genom att begära laga skifte och byggde vidare upp den här gården till för tiden en modern gård med järnplogar och tröskverk, nyodlade en hel del och lät bygga stengärdesgårdar där det var möjligt.
Westerberg hade stora sociala ambitioner och försökte umgås med ”fint” folk och ”klädde sig som en herreman” som jag hörde en gammal gumma berätta. Han dog knall och fall 1878 efterlämnande tre minderåriga barn. Det var då mycket dåliga konjunkturer för trävaruexporten, följaktligen även för sjöfarten. Rederirörelsen var praktiskt taget värdelös.
I början av 1840-talet, alltså innan seglationssäsongen började, begärde dåvarande lotsåldermannen på Tjockö att få bli befriad från att passa upp ute på Söderarm, då han ansåg att han bättre kunde sköta sin tjänst och löpande göromål som ålderman och samtidigt lotsa i tur från Tjockö i stället. Hans begäran villfors med en del förbehåll och tillsynen över att lotsarna skötte sin tjänst ute på Söderarm övertogs av fyrmästaren på order av fördelningschefen. Tjockölotsarna låg en vecka i taget här ute och uppassningsstyrkan uppgick vanligtvis till 5-6 man.
Fyrmästaren hade, som sagt, fått instruktion och bemyndigande av fördelningschefen i Stockholm enligt följande:
”Fyrmästare på Söderarm anbefalls att vid lotsuppassningsstället ha tillsyn och kontroll över hur Tjockö lotsar uppfyller sina tjänstgöringsskyldigheter mot ankommande fartyg, vilket visat sig nödvändigt. Dessutom att vid varje ombyte av de på stället uppassande 6 lotsarna, fyrmästare Pihl blir underrättad om vilka personer de är som för den kommande veckan är på uppassningen. Vidare anbefalles lotsålderman Rosenberg härmed att förständiga lotsarna, det den äldsta lotsen av dem vilka till Söderarm ankommer till avlotsning och de till bordningsplatsen Tjockö hemgående överfar till Söderarm och hos fyrmästare Pihl anmäler till namn de lotsar vilka för tillfället eller veckan till uppassning har utkommit. Detta bör lotsarna noggrant uppfylla för att undgå bli extra judiciellt bestraffade.”
I detta sammanhang kan ett brev från fyrmästaren till fördelningschefen ha ett visst intresse:
”P.g.a, av skrivelse har undersökning blivit gjord med två av de vid Söderarm fr.o.m. den 20 t.o.m. den 26 september uppassande lotsarna: Petter Norberg och Johan Söderman angående skeppare Engbloms signaler efter lots. Dessa påstår sig vid tillfället ej sett något fartyg varken med eller utan lotssignaler, De andra i samma vecka uppassande lotsarna var Olof Lundin och Gabriel Söderlund vilka ännu ej träffats. Detta är allt jag kan uppge. Likväl får jag meddela, att de förliden vecka här på uppassningen varande lotsarna Petter Norberg, Gabriel Söderlund, Johan Petter Westerberg och Johan Sjöblom utan avlösning uppbröt sistlidna söndags morgon och lämnade stationen öde ända till måndag eftermiddag, då lotsarna Petter Norberg, Johan Sjöblom, Johan Petter Sjöblom och Johan Söderman ankom. Vinden var undertiden mellan 0 och SO halv storm. Många seglare syntes även vid samma tid, dock kunde ej märkas någon åstundan efter lots.”
Sämjan mellan lotsarna ute på det stormpinade skäret, särskilt under höstmånaderna innan seglationen upphörde, måste ha haft stor betydelse med den begränsade rörelsefrihet man hade inom uppassningsstugans trånga utrymme. Konflikter eller meningsmotsättningar i en eller annan form måste ha varit oundvikliga, även om de kanske inte hörde till vanligheterna, särskilt med tanke på att många var släkt med varandra genom ingiften. Följande kortfattade rapport ger en glimt av hur det kunde vara; skrivelse från lotsålderman P.P Rosenberg vid Tjockö lotsplats 4/12 1841:
”På anmodan av mästerlots Eric Berg, får jag rapportera, att han under sin tjänstgöring vid Söderarm lördagen den 20/11 utan någon given anledning, av lotslärlingen Eric Jansson Söderman blivit överfallen med slag och knuffar vid uppassningsstugan. Vittnen är mas terlots Anders Holm samt secundlots Gabriel Söderberg.
Vid utredningen framkom att långvarigtagg mellan männen fått denna drastiska utlösning.
Vid ett annat tillfälle längre fram i tiden får åldermannen på Tjockö ett skarpt formulerat brev från fördelningschefen, daterat den 3/7 1867 där han inte skräder orden:
”Som vanligt var det dumt och illa tilltalande då PRATIN den 13 juni på inkommande begagnade lots vid Söderarm. De fartyg som vid Granhamn hissat lotsgös, synes mig lämpligen kunnat bli betjänade från Tjockö utan att de vid Söderarmens bort komma ifråga att fara dit och därigenom onödigtvis blotta platsen på lotsar. – Nödigt är att snarligen ombesörja att dugliga ämnen till lotsar anskaffas, är ålderman oförmögen att själv i någon mån kunna avhjälpa den domning som vidlåder personalen på platsen, är då bättre att i tid tänka på att avgå än att bli nödgad därtill, vilket icke torde vara så långt borta.”
Strax därefter följer nästa opus från fördelningschefen hållet i samma ton:
”Jag har förhört vederbörande med några frågor och finner honom, oaktat sina sjöresor, mer än tillåtligt enfaldig och okunnig, så att – jag på ingen annan lotsplats påträffat någon ens i lärlingsexamen så till den grad bortkommen. Är det då ej möjligt att få något lotsämne vid Tjockö med vanligt sunt människoförstånd?”
Det här var ju skarpa ord och tydde otvivelaktigt på att förhållandet mellan chefen i huvudstaden och Tjockös dåvarande lotsålderman inte var det allra bästa.
Svårigheterna att finna lotsämnen, som det uttrycktes, måste dels bero på det faktum, att blivande lotsar prompt skulle rekryteras ur lotsfamiljer enligt gamla bestämmelser, och dels att många kanske inte passade till yrket av olika orsaker, samt att en del söner behövdes på hemön för att sköta jordbruk och fiske m.m. Hemmasönernas antal i förhållande till kravet på lotsantal vid platsen gick inte ihop helt enkelt.
Dylika hänsyn var dock inget som höga vederbörande tog någon hänsyn till, bundna som de själva var av egna instruktioner och tidigare militärt tänkande, eftersom de i huvudsak rekryterades från örlogsflottan.
Några år senare, närmare bestämt 1843, får lotsåldermannen en skarpt formulerad tjänsteskrivelse med anledning av att tjockölotsarna hade gjort invändningar mot deras skyldighet att ha lotsuppassning utanför Tjockö by. Anledningen till deras missnöje berodde på att det ytterst sällan förekom, att fartyg begärde lots därifrån, något som tydligen var betydligt vanligare under äldre tider. Chefen för lotsdistriktet hade tidigare beaktat tjockölotsarnas begäran att slippa denna uppassning genom att godkänna att endast en man i sänder kunde vara tillräckligt för att tillgodose eventuella lotssökande fartyg här.
Det nya kravet att helt dra in även denna uppassnings skyldighet kunde han däremot icke gå med på med hänvisning till Förordning och Reglemente för Tjockö lotsplats utfärdat 1827, där det framgår att Tjockö lotsar skall lotsa från byn till Söderarm och Flisöberg över Ålands hav.
Lotsåldermannen får således order om att sammankalla lotsarna och upprepa de bestämmelser som gäller för dem i tjänsten samt även uppläsa krigsartiklarnas straffsatser för att de skall veta vad som händer om de eventuellt bryter mot sina edsvurna åligganden.
Det är anmärkningsvärt att lotspersonalen vid Tjockö lotsplats i ganska hög grad var utsatt för överhetens misshag. Mycket av detta hade naturligtvis att göra med den isolerade, veckolånga tjänstgöringen ute på Söderarm under olika förhållanden långt från hemön. Detta var nu inte unikt då Dalarö lotsar hade likartad uppassning ute på Huvudskär.
Med tanke på dessa förhållanden kan det därför kanske vara på sin plats att citera en skrivelse från lotskaptenen i Stockholm, daterad 2/1 1855, ställd till lotsåldermannen på Tjockö:
”För mig är anmält, att lotsarna vid Tjockö försummat sina tjänsteåliggande. De har tvenne gånger vid Söderarm uraktlåtit att lämna lotsbiträde till kapten Forsström, förande ångfartyget FULTON, och ytterligare dagen före julafton helt och hållet övergivit sin uppassningsstation för att i all maklighet i sina hemvister på Tjockö fira julhelgen. Vid denna senare händelse, inträffade, att kapten Tergström från Åbo anlöpte, och kunde, som platsen var övergiven av lotsarna, ingen sådan erhålla; och om ej fyrmästaren lämnat honom biträde av fyrvaktaren och sin egen dräng, som lotsade till Furusund, hade troligtvis fartyg och kanske även människoliv genom lotsarnas grova förseelse gått förlorade.
Den gamla bondeseden att äta sin julgröt hemma måste och skall vika för tjänsteplikten, i synnerhet sedan lotsarnas villkor blivit förbättrade. Följderna av dessa grova tjänstefel kan bliva, att lotsarna på Tjockö mister den nyligen nådigt anslagna löneförhöjning och att 120 § i Lotsreglementet i första rummet tillämpas, samt slutligen att uppbörden av lotspenningarna vid Furusunds tullkammare, som den nu så välvilligt uppbär, försvinner, jämte det jag, med all stränghet hädanefter skall följa Tjockö lotsars beteende.
Dessutom har de genom sitt obetänksamma fel satt fyrmästaren i mellanhand att gå emot de order som är givna, nämligen då han tillåtit fyrbetjäningen att lotsa, detta ansvar för honom hoppas jag möjligen kunna avvända, då jag vet att hans människokärlek är vida skild från vad som fordom sades om Tjockö-boarna!
Nu vad som vid ansvar är att iakttaga: T.f. lotsålderman ingiver till mig, såsom t.f. lotsdistriktschef en uppgift på de lotsar som hade uppassningen de tvenne gånger FULTON passerade Söderarm, ävensom på dem som övergav uppassningsplatsen julafton; och dessutom tillser att ingen försummelse i uppassningen eller annat inträffar så länge man anser möjlighet att seglare kan anlöpa Söderarm.
Händelser
1842 14 sep. Svenska skonerten NEPTUNUS grundstötte vid Gesslinge. Lotsning: Gesslinge karantänshamn-till sjöss. Lots: Secondlots Gabriel Söderberg (40 år). Påföljd: 8 dygns fängelse vid vatten och bröd för okunnighet.
1858 31 aug. Skonerten PANDORA från Luleå grundstötte i Söderarmsleden. Lotsning: Söderarm-Furusund. Lots: Anders Fredric Norman (43 år). Secondlots.
1870 16 sept. Svenska skonerten LARS JOHAN grundstötte i Norrtäljeleden. Lotsning: Norrtälje-Söderarm. Lots: Kronolots Johan Erik Norberg (31 år). Påföljd: Frikännande
1872 10 maj. Finska galeasen OLIVIA grundstötte på Perlagrundet i Söderarms leden. Lotsning: Söderarm-Furusund. Lots: Kronolots Jan Erik Rosenberg (25 år). Påföljd: 50 riksdaler i böter eller 3 veckors fängelse för vårdslöshet samt ersättningskostnader om 300 riksdaler.
Söderarm Lotsplats 1895-1954
Ur Sundius digra pärmar:
Om denna genuina och isolerade ut sjölotsplats i östra och yttersta delen av Söderarmsleden är det om möjligt än mer tunnsått med uppgifter än från grannplatserna Arholma och Furusund.
Lotsplatsen var egentligen en fortsättning av en gammal lotsningsverksamhet som tidigare låg under f.d. Tjockö lotsplats. När Tjockö med anor från 1600-talet lades ned 1895 övertog Söderarm rollen som lotsplats som varade fram till 1954. En del lotsar flyttade med till Söderarm, andra lotsar flyttade till Arholma. Skillnaden bestod i stort sett av att lotsningen från och till själva Tjockö upphörde, åldermanskapet och uppassningen flyttades helt ut till Söderarm som blev lotsstationens centrum med åldermans- sedermera lotsförmanskontor och båthållning.
Allt detta gick dock inte på en gång, det tog en viss tid att förändra gammal invand rutin, även om Söderarm tjänat som uppassningsställe för tjockölotsarna i alla tider. Orsaken till förändringen var främst det faktum, att moderplatsen Tjockö låg så pass långt ifrån uppassningen, cirka 10 distansminuter, vilket var en dryg sträcka att segla eller ro ut vid lotsbrist eller då avlösning skulle ske. Dessutom började systemet med de gamla lotshemman att framstå som alltmer opraktiska, eftersom lotstjänsten tenderade att bli lidande på att man ofta ägnade mer tid och kraft åt jordbruk och fiske. Statsmakten önskade istället ha lotsplatsen koncentrerad ut till Söderarm för effektivare tjänstgöring. Detta blev dessutom alltmer nödvändigt när ångfartygen blev vanligare och krävde påpassligare lotsbetjäning, eftersom dessa var mer oberoende av väder och vind än segelskutorna.
Lotsar och leder
Under större delen av tiden mellan 1865- 1954, den tidsrymd som lotsstationen var av självständig karaktär, bestod personalen övervägande av lotsar från de gamla släkterna från Tjockö. Man fortsatte således traditionen från förr. Längre fram, under de sista decennierna innan Söderarm uppgick i Furusunds lotsplats, avtog dominansen från Tjockö av olika skäl, och lotsar från andra öar i den närbelägna skärgården antogs här ute. En utveckling som blev alltmer vanlig lite varstans.
Söderarm var en utsatt lotsplats med svåra bordningsförhållanden under de flesta vindriktningar. Det var i så fall endast vindar mellan syd och sydväst som kunde vara tjänliga med viss lä av de otaliga holmar, kobbar och vidsträckta grundflader som den yttre skärgården runt Söderarm bestod av.
Ur seglingsbeskrivningen ”Den svenske lotsen”, författad av kaptenlöjtnanten August Olivecrona och utgiven av Kongl. Svenska Sjökartekontoret år 1853 står följande beträffande Söderarm:
”Ifrån Söderarm fås lots, som möter utanför Norrgryndan, eller ½ mil utanför båken. Går man väster om Tjelfven, kan lotsen ej på räknas förrän man kommit söder om detta skär.
Söderarms farvatten med Styrjans hamn: Söderarms farled ifrån sjön går in mellan TolIskär, där fyrtornet står, och skäret Tjelfven, 2/3 mil i NtV ½ V ifrån båken; går härifrån V till S-ligt igenom en bred, men på flera ställen oren lång fjärd in till Furusund, varifrån farvattnet vidare går till Stockholm. Detta lopp är segelbart för vad djupgående som helst.
Man träffar första hamn vid Styrjan, ½ mil i SSV ifrån Söderarms båk samt ankarsättning nära söder om TolIskär, men med lägenhet att fortsätta vägen emot Furusund träffas hamnar vid Gisslinge, Södra Feijan samt Granhamn nära Tjockö.
Söderarms fyrtorn är av sten, vitrappat och står på Tollskär vid inloppet genom Söderarmsfjärden till Furusund. Tornet är 50 fot högt ifrån grunden till altanen och grunden 42 fot hög över havet. Utmed fyrtornet står tvenne rödfärgade boningshus samt ett uthus, vilka byggnader, belägna på det alldeles kala skäret, synas väl till sjöss.
Kusten vid Söderarm består av kala skär och klippor, vilka svårligen kunna särskiljas på avstånd, fyrtornet är därför en så mycket dyrbarare känningspunkt. Skäret Tjelfven norr om Söderarm visar tre små hymplar vid angöringen och är därav märkbar på ett par mils avstånd. Utanför Söderarms inlopp ser man i övrigt ingenting utmärkande av den södra skärgården, men den norra delen av kusten är skogbetäckt och i denna ser man tydligt Arholma båk då man angör Söderarm. Denna känningsbåk är av sten, vit med rött tak, 52 fot hög och står 96 fot högt på ett berg.
Norra eller lotsfarvattnet till Styrjan: Detta börjar väster och nordligt vid Söderarm och går igenom en trång ränna vid Alskären och Alskärskubbarna, där Lillstyrjans hamn träffas, och vidare sydligt till Storstyrjan. Inga prickar utvisa de inre grunden på de trängsta ställena varför ock lotsbiträde är ovillkorligen nödvändigt. Till Lillstyrjan kan 15 och till Storstyrjan 12 fots djupgående fartyg gå denna väg.
Ifrån Söderarm fås lots, som möter utanför Norrgryndan, eller ½ mil utanför båken och med dess biträde kan man med 12 fots djupgående gå in i den vida säkrare hamnen Storstyrjan. Lots fås ifrån Söderarm och möter allmänast på ½ mils avstånd mitt för inloppet om signal i tid gives och han kan komma ut.”
Såsom anges i denna beskrivning stod fyren på skäret Tollskär där även lotsuppassningen var förlagd såsom i gamla tider. Långt innan fyren byggdes fanns tidigare och långt tillbaka en känningsbåk, ett högst nödvändigt sjömärke ytterst här ute i skärgårdshavet. Denna revs i samband med fyrbygget och en hel del av dess sten användes troligen till byggnationen, Söderarms fyr tändes första gången år 1839 och i och med att här byggdes bostäder och verkstadsskjul m.m. för fyrpersonalen, blev det liv och rörelse på den kala holmen. Lotsvaktstugan/utkiken låg även i närheten av fyren med sin signalstång vars svarta kula med vitt midjebälte angav att det fanns lots på Söderarm om den var hissad i topp. Motsatsen om den var firad.
Strax syd om Tollskär låg ön Tyvskär, endast ett smalt sund delade öarna, och här hade man lotsbåtarna förtöjda i ganska gott skydd för väder och vind. Sjöhävningen eller rättare den baksjö som bildades vid ihållande stormar, kunde tidvis vara besvärlig och därför låg kuttern oftast vid en boj i sundet.
Söderarms lotsplats fick först 1910 en större kutter. Detta var en kravellbyggd, heldäckad motorseglare av ek, 11.48 x 4.36, byggd 1891 och med en 15 hk motor. Vid en allmän båtinventering 1920 hade Söderarms lotsplats, förutom den större kuttern som ägdes av lotsverket, fyra mindre motorbåtar, Öppna eller halvdäckade av varierande typer och storlekar med 5 hk Penta-motorer och dessutom en roddeka.
Den största lotsbåten var från början seglande, men de allra flesta av dessa ute på lotsplatserna utrustades alltmer med motorer. Många av var dock ganska ålderstigna och hade ett hårt förflutet, då de oftast, särskilt under dåligt väder, låg ute till sjöss och kryssade för att möta fartygen långt ut från land.
På grund av den stora frestning som de var utsatta för år efter år, började många av dem att ”leda sig” i sjögång och läcka trots minutiöst underhåll. Innan motorer installerades var de ofta svåra att manövrera vid bordning i lä av de allt större och högre, ofta i barlast ankommande ångfartygen, då kuttrarna därvid förlorade vinden i seglen.
Lotsbåtarna, förutom de större, ägdes av var och en lots eller i vissa fall av flera delägare om en båt, men de stora, heldäckade kryssningsutrustade kuttrarna som började byggas i slutet av 1860-talet tillhörde myndigheten och var byggda av anslag. Söderarms lotsplats var tidvis en relativt högt utnyttjad station med en lotsningsfrekvens som ofta liknade Arholmas, åtminstone under äldre tid, senare blev det tvärtom. Detta faktum var även orsaken till lotsplatsens förändring från självständiglotsplats till uppassningsställe för furusunds lotsarna. Utvecklingen var allmängiltig på andra utsjölotsplatser med liknande betingelser.
Fram till första världskriget höll sig lotsningsfrekvensen tämligen jämn, under åren fr.o.m. 1900 – 1914 t.ex. lotsades i medeltal 315 fartyg årligen in vid Söderarm, Därefter sjönk antalet anlöp drastiskt och 1917 var det endast 3 fartyg som sökte lots här ute. Sedan ökade frekvensen till rekordsiffran 1.089 fartyg under 1921. De följande två åren var likaså ett högt antal lotssökande fartyg antecknade. Denna höjning hade naturligtvis den förklaringen att sjöfarten mera riskfritt kunde passera via Ålands hav över till Finland och åter när krigshändelserna försköts från de svenskfinska vattnen och handelsutbytet blev livligare. Under mellankrigsåren däremot låg lotsningsfrekvensen på bottennivåer. 1924 – 1938 = cirka 54 fartyg årligen, vilket förvisade Söderarm till en av landets minst utnyttjade lotsplatser, Detta hade att göra med att dels minskade trafiken på Finland av lotsningsskyldiga fartyg och dels gick den nordgående sjöfarten via Arholmaleden. Under 2:a världskriget var Söderarms lotsplats stängd av sjömilitära skäl och söderarmslotsarna utplacerades till Furusund och Arholma, där det var övernog av lotsning av genomgående fartyg.
Livet på Söderarm
I och med att fyren blev byggd och tagen i bruk 1839, blev det ett annat liv och leverne ute på den kala holmen när fyrpersonalen flyttade in i sina nybyggda tjänstebostäder med ”barn och blomma”. Fyrens bemanning krävde både fyrmästare, fyrvaktare och fyrbiträde. De förstnämnda hade i allmänhet familjer med varierande barnantal. Senare, under 1900-talet, när förhållandena blev bättre med lagstadgade semestrar och ledigheter, tjänstgjorde ibland upp till 5 man härute.
Det var mycket att bestyra med, fyren och dess kontrollorgan krävde kontinuerlig skötsel och passning. Dessutom tillkom den ensliga fyren Tjärven, byggd 1903, vilken även sköttes från Söderarm. Fyrplatsens folk och lotsarna hade sina tjänstebostäder och uppassningshus intill varandra och kontakterna blev, av naturliga skäl, därför täta. Ved, vatten och provianttransporter samordnades och dessutom sorterade man under samma myndighet med allt vad det innebar av visitationer och mycket annat,
Både fyr- och lotsplatsens båtar låg mestadels förtöjda vid bojar i sundet mot Tyvskär, ty bryggan var oskyddad vid vissa vindriktningar. Under vissa perioder höst och vinter drogs båtarna upp på en slip. Ute på Tjärven satt ibland 1 eller 2 man ur fyrfolket en vecka i taget, och dessa skiftades med tjänstebåten om det var möjligt, annars fick de vänta. Det var nämligen förenat med stora svårigheter, för att inte säga omöjligt, att ta sig iland där under sjögång eller andra naturhinder.
Efter självhushållningens tid handlade man sina livsmedel ut till Söderarm i Tjockö eller Gräddö handelsbodar. Det gällde alltid att försöka beräkna inköp och åtgång. Fisket var naturligtvis av största betydelse samt sjöfågelsjakten och äggplockningen, skärgårdsbornas urgamla försörjningsmöjligheter.
För det bofasta fyrfolket fanns ingen skola härute, utan man fick inhysa barnen på antingen Tjockö eller Gräddö för den vanliga folkskoleundervisningen.
Dricksvattnet ute på Söderarm hade alltid varit ett problem trots upprepade provborrningar. Allt dricks- och matvatten måste transporteras ut i den mån man inte kunde samla in regnvatten. Senare kom tjänstefartygen ut och pumpade iland vatten, En vanlig leverans var 11 ton åt gången.
Söderarm hade även meteologisk observationsstation med stormvarningssignaler. Fyren var, som sagts, av sten, vitmålad med ett rött bälte och 21 meter hög från sockeln.
Från havet var det en hel del att iakttaga för de sjöfarande och Söderarm var en viktig observationspunkt av stor betydelse. Fyren pejlades för att erhålla avstånd och position, stormvarningssignalerna avlästes och lotskulans läge måste tolkas när man signalerade efter lots. Under svarta höstnätter sveper fyrens blänksken ut över Ålands ”jäsande hav” till ledning för seglare och maskindrivna fartyg.
Trots nutidens alltmer sofistikerade utrustningar på fartygsbryggorna, ofta baserade på satellitsignaler, betyder Söderarms angöringsfyr en hel del för säkerheten ute till sjöss och för de farkoster som ämnar sig in i skärgården. Inte minst för alla de fritidsbåtar som i stort antal tar sig fram och åter till Åland. I kombination med Tjärven bildar de båda ljusstarka och karakteristiska fyrarna liksom en port in mot Söderarmsleden. En kortfattad men uttrycksfull tidsbild från lotsplatsen här ute ger Karl. H. Andersson i sin bok ”Skärgårdskvällar” (1964). Han hade själv varit lots en tid vid Arholma och var väl insatt i förhållande.
Ur 1896 års reglemente:
Stockholms/lotsfördelning. Söderarm: Lotsarne uppassa vid Söderarms fyr och möta från sjön kommande fartyg 1 minut utanför båklandet. En vid platsen hissad svart kula med i hvitt midtelbälte visar, att lots finnes.
Lotsning till:
Styrjans hamn eller tvärtom
Tjockö eller tvärtom
Fejan eller tvärtom
Furusund, Norrtelje och Väddökanal
PERSONAL VID SÖDERARMS LOTSPLATS
Petter Rosenberg, f. 1/9 1834 (lotsson), lotslärl. 1/7 1854, styrsedel 23/5 1856, sek.-lots 20/8 1862, mästerlots 7/3 1881/ Iptsförman 26/4 1881. Bosatt på Tjockö och tillhörde tidigare Tjockö f.d. lotsplats. 10/7 1857 permission för sommaren att idka inrikes sjöfart. 1858 likaledes, återkom 28/11. (13/6 1862: 6 dygns vaktarrest för försummad lotsuppassning. 5/6 1866: 5 rdr böter för underkända prickar. 13/1 1892: ett års mistning av tjänsten för försummad lotsuppassning.
Johan Peter Söderlund, f. 13/12 1925 (bonde), lotslärl. 27/6 1862, styrsedel 1862, sek.-lots 30/5 186Lön = 60 rdr. Tidigare vid Tjockö f.d. lotsplats. Bosatt på Tjockö. Avsked 17/11 1882.
Johan Eric Norberg, f. 3/12 1839, lotslärl. 28/5 1868, lots 19/6 1868, mästerlots 19/5 1887, lotsförman 22/12 1894. Bosatt på Tjockö. Tillhörde tidigare f.d. Tjockö lotsplats. 24/4 1880: 8 dygns vaktarrest för bristande lotsuppassning.
Jan Eric Rosenberg, f 14/5 1847 (lotsson), lotslärling 28/5 1868, lots 1868, mästerllots 1887. 1872 50 rdr böter för grundstötning med ålandsgaleasen OLIVIA samt ersätta skador
Carl Eric Norman, f 29/4 1847, lotslärling 1868, styrsedel 1870, lots 1881, mästerlots 1889. 1879: 2 dygns arrest för förbrytelse mot tullstadgan.
Personal vid Söderarms lotsplats 1897
Lotsförman Johan Erik Norberg
Mästerlots Jan Erik Rosenberg
Lots Carl Johan Söderman, f 1868 antagen 1884
Lots Anton Erhard Söderman f 1868, antagen 1894, lots 1896
Lärlingar:
Johan Alfred Norberg, f 1874 ant 1893
Cornelius Södergren, f 1870, ant 1894
Johan Abel Rosenberg, f 1877, ant 1894
Erik Wilhelm Berg, f 1870, ant 1894
Erik Edvin Norberg, f 1878, ant 1894
Victor Norberg, f 1870 ant 1895
FÖRTECKNING ÖVER TJOCKÖLOTSAR UNDER 1800-TALET I TIDSORDNING
Ur CG Sundius anteckningar:
I denna förteckning är lotsåldermän och lotsförmän undantagna.
Per Pehrsson Norberg, f. 20/10 1803, lotslärling 28/3 1817, sekundlots 31/3 1824, mästerlots 21/5 1832, avsked 7/12 1863. Bosatt på Tjockö. Lön= 120 rdr. 13/8 1862: erh. rysk silvermedalj för räddning av skeppsbrutna.
Gabriel Söderberg, f. 24/3 1802, lotslärling 9/2 1818, sekundlots 1/12 1825, mästerlots 8/7 1854, avsked med pension, 72 rdr, 30/1 1863.Bosatt på Tjockö. (29/10 1842: 8 dygns arrest på vatten och bröd för grundstötning med skonerten NEPTUNUS).
Anders Fredrik Norman, f. 27/12 1815, lotslärling 9/6 1827, styrsedel 12/7 1837, sekundlots 23/8 1849, avsked på egen begäran 12/9 1862. Bosatt på Tjockö. (16/7 1861: 6 dygns vaktarrest för försummad lots uppassning).
Erik Jansson Söderman, f. 10/1 1805, lotslärling 8/12 1831, sekundlots 11/7 1853, mästerlots 27/6 1862, avsked med pension 23/1 1865. Lön=120 rdr. Bosatt på Tjockö. (26/4 1842: 4 dygns arrest för felaktigt uppförande mot sin förman mästerlots E. Berg).
Per Nilsson Norberg, f. 6/9 1812, lotslärling 23/4 1833, styrsedel 12/7 1837, sekundlots 8/7 1854, mästerlots 27/6 1862, avsked med pension, 72 rdr, 10/6 1868. Lön= 120 rdr. Bosatt på Tjockö. Rysk silvermedalj 1862 för räddn. av skeppsbrutna. (5/6 1866: 5 rdr i böter för underkända prickar).
Erik Persson Sjöblom, f. 29/9 1814, lotslärling 23/4 1833, styrsedel 12/7 1037, sekundlots 14/8 1856, mästerlots 14/4 1863, avsked med pension 13/12 1869 (genom nervslag otjänstbar). Bosatt på Tjockö. Lön= 120 rdr. Pension= 72 rdr. (13/6 1862: 4 dygns arrest för försummat uppdrag).
Jan Peter Sjöblom, f. 9/12 1821, lotslärling 16/6 1835, styrsedel 13/ 1839, sekundlots 7/7 1857, mästerlots 14/4 1863, lön= 120 rdr. Bosatt på Tjockö.
Johan Peter Persson Westerberg, f. 9/9 1820, lotslärling 16/6 1835, styrsedel 13/6 1839, sekundlots 7/7 1857, Avsked 19/2 1877. Lön= 60 rdr. Bosatt på Tjockö. Rysk silvermedalj 1862 för räddning av skeppsbrutna.
Johan Magnus Westerberg, f. 8/5 1825 (lotsson), lotslärling 11/8 1853 styrsedel 22/5 1854, sekundlots 20/8 1862, mästerlots 21/8 1868, avsked med pension 14/6 1869. Bosatt på Tjockö. 7/2 1865: rysk silvermedalj för bärgning av den åländska postbåten. (6/12 1859: 6 dygns arrest för olovlig avvikelse från lotsplatsen. 26/6 1862: 6 dygns arrest på vatten och bröd för obehörig inblandning och självtagna uppdrag i tjänsten).
Petter Rosenberg, f. 1/9 1834 (lotsson), styrsedel 23/7 1856, sekundlots 20/8 1862, lön= 60 rdr, bosatt på Tjockö. 1857-58 permission för att idka inrikes sjöfart. Se vidare Söderarms lotsplats. (13/6 1862: 6 dygns vaktarrest för försummad lotsuppassning. 5/6 18G6: 5 rdr böter för underkända prickar).
Eric Ersson Berg, f. 7/5 1824 (bonde), lotslärling 23/1 1857, styrsedel 13/6 1857, lön= 50 rdr. Avskedad 2/6 1866 för oförmåga att taga lotsexamen.
Johan Peter Söderlund, f. 13/12 1825 (bonde), lotslärling 27/6 1862, styrsedel 13/8 1862, sekundlots 30/5 1863. Lön= 60 rdr. Bosatt på Tjockö.
Johan Fredrik Norman, f. 20/3 1841 (lotsson), lotslärling 17/9 1862, styrsedel 16/5 1863, avsked 19/12 1866. Bosatt på Tjockö.
Carl Axel Norberg, f. 26/8 1843, (lotsson), lotslärling 3/12 1863, styrsedel 19/6 1864, avförd 22/9 1868 för oförmåga att ta lotsexamen. Bosatt på Tjockö.
Erik Magnus Söderman, f. 30/1 1840, lotslärling 7/6 1865, styrsedel 2/6 1866.
Johan Eric Norberg, f. 3/12 1839, lotslärling 28/5 1868, lots 19/6 1868. Bonde på Tjockö.
Jan Eric Rosenberg, f. 14/5 1847 (lotsson), lotslärling 28/5 1868, lots 19/6 1868. (30/5 1872: ålagd 50 rdr böter för grundstötning med ålands galeasen OLIVIA samt ersätta skador). Se nedan Mål i Krigsrätt
LOTSÅLDERMÄN VID TJOCKÖ LOTSPLATS:
År 1751 hette lotsåldermannen Pähr Pährsson.
År 1766 eller 1769 hette lotsåldermannen Olof Persson, 52 år gammal och hade varit i lotstjänst sedan 1741. Huruvida dessa båda är släkt framgår ej ur rullorna, vilka inte var så detaljerade under 1700-talet.
År 1816 hette lotsåldermannen E.O. Sjöblom.
Pehr Pehrsson Rosenberg, f. 5/8 1797, lotslärling 3/7 1816, sekundlots 28/9 1820, mästerlots 21/5 1832, t.f. lotsålderman (inga datum eller årtal angivna), avsked 10/2 1862. Pension= 90 rdr. Bosatt på Tjockö (3/7 1857: 4 dygns arrest för försummelse i tjänsten).
Johan Söderman, f. 14/10 1811, lotslärling 24/5 1824, sekundlots 18/12 1832, mästerlots 7/7 1857, lotsålderman 13/3 1865, avsked 20/3 1872 Lön= 400 rdr. Bosatt på Tjockö. Rysk silvermedalj 1862 för räddning av skeppsbrutne. (16/7 1861: 6 dygns vaktarrest för försummad lotsuppassning).
Johan Eric Rosenberg, f. 1/11 1823 (lotsson), lotslärling 22/12 1835, styrsedel 22/2 1841, sekundlots 20/8 1862, mästerlots 13/3 1865, befordrad till ålderman (inga datum eller årtal angivna). Bosatt på Tjockö. (13/6 1862: 6 dygns vaktarrest för försummad lotsuppassning
PERSONAL VID TJOCKÖ LOTSPLATS ÅR 1751:
Lotsålderman Pähr Pährsson
Lotsar:
Erich Ersson, Johan Ersson, Olof Pährsson d.ä. Olof Pährsson d.y. Erich Mattsson, Pähr Mattsson, Erich Pährsson, Olof Jansson, Erich Ersson, Nils Nilsson, Olof Mattsson, Erich Andersson
Utlärda lotsdrängar:
Anders Svensson
Reservlotsdrängar vid Oxhalsen:
Johan Andersson, Anders Pährsson, Anders Jansson, Anders Ersson, Erich Ersson, d.ä. Pähr Ersson
Lotslärlingar: Pähr Pährsson, Pähr Ersson, Pähr Olsson, Pähr Pährsson, Anders Mattsson, Erich Ersson Johan Olsson
PERSONAL VID TJOCKÖ LOTSPLATS 1766 eller 1769:
Lotsålderman Olof Persson, 52 år, Tjockö i tjänst sedan 1741
Lotsar:
Eric Andersson, 56 år, Tjockö, i tjänst sen 1743
Per Olsson, 45 år, Tjockö i tjänst sen 1753
Anders Mattsson, 47 år, Tjockö i tjänst sen 1758
Per Persson, 49 år, Tjockö i tjänst sen 1758
Matts Mattsson, 50 år, Tjockö i tjänst sen 1758
Jan Olsson, 47 år, Tjockö i tjänst sen 1758
Olof Olsson, 45 år, Tjockö i tjänst sen 1760
Eric Ersson d.ä., 35 år, norra Tjockö i tjänst sen 1760
Eric Ersson d.y., 28 år, norra Tjockö i tjänst sen 1760
Per Samuelsson, 29 år, norra Tjockö i tjänst sen 1758
Per Olsson, 38 år, Granhamn i tjänst sen 1758
Extra lotsar:
Eric Andersson, Tjockö, i tjänst sen 1761
Eric Jansson, Tjockö, i tjänst sedan 1761
Per Persson, Tjockö, i tjänst sen 1761
Per Persson 2, Tjockö, i tjänst sen 1761
Utlärda lotsdrängar:
Anders Persson, 37 år, Tjockö, i tjänst sen 1760
Eric Jansson, 32 år, Tjockö, i tjänst sen 1762
Lotslärlingar:
Olof Ersson, 31 år, Tjockö, i tjänst sen 1760
Sven Svensson, 38 år, Tjockö, i tjänst sen 1760
Anders Ersson, 27 år, i tjänst sen 1763
Eric Andersson, 25 år, i tjänst sen 1763
Per Persson, 24 år i tjänst sen 1763
Olof Persson, 21 år i tjänst sen 1763
Mats Mattsson, 20 år, i tjänst sen 1763
PERSONAL VID TJOCKÖ LOTSPLATS 1816:
Lotsålderman: E.O. Sjöblom
Ordinarie lotsar:
E.E. Berg, S.O. Vesterberg, J. E. I-Nyman, P.E. Rosenberg, H.O. Nordberg, O.E. Sjöblom, A.A. Söderberg
Ordinarie lotsdrängar: P.A. Nordman, P.Östedt, E.P. Rosenberg, P.E. Nyman, A.P. Holm, E.P. Söderman
Reservlotsdrängar: J.P. Sjöblom, E.J. Vesterberg, E.E. Berg
Lotslärlingar: E.E. Sjöblom, J.E. Söderman, P.E. Vesterberg, J.J. Nyman, P.P. Rosenberg, J.P. Holm P.P. Nordberg, O. Nordberg
Mål i Krigsrätten:
mot kronolots Jan Erik Rosenberg vid Tjockö lotsplats angående grundstötning den 10 maj 1872 med finska galeasen OLIVIA (skeppare K.Söderbäck).
Uppgifter från lotskontoret: Jan Erik Rosenberg, född 14 maj 1847. lotslärling 28 maj 1868, kronolots juni 1868. Rosenberg är ostraffad och känd för gott uppförande.
Grundstötningen skedde på Perlagrund i Söderarmsleden
Skepparen anger: Att enär hans fartyg på resa från Karis i Finland, med last av ved, under kommando av kronolots, stött på grund i närheten av Söderarm och sprungit läck. Under uppgift att grundstötningen inträffade fredagen den 10 maj omkring klockan 10 på aftonen, kort efter det att lotsen Rosenberg kommit ombord och tagit kommandot i galeasen för vidare inlotsning till Stockholm och vinden blåst friskt från nord och N t. 0.
Galeasen gjorde omkring 8 knops fart och det småregnade. Lotsen kommenderade flaggans hissande under gaffeln såsom signal åt några andra fartyg som skulle följa samma kurs, varefter lades bi till dess att nämnda fartyg hann upp galeasen.
Så snart dessa ankommit, kommenderade lotsen till bästeman, som stod till rors. Att falla VSV hän på kompassen, vilket verkställdes, varefter lotsen tillfrågade bästeman om denne kunde styra efter kompassen, samt förklarade, sedan han sett i kompassen, att det gick ganska bra. Emedan galeasen gjorde starkare fart än de andra fartygen gigades aktertoppseglet.
När de andra fartygen hann ifatt kommenderades flaggans nedhalande. Lotsen gick nu förut samt ropade genast därefter ”lova till VtS”(väst till syd) och sprang tillbaka mot aktern, sägande ”det går aldrig bra med oss”. Bästeman lovade på ögonblicket ett streck, men genast därpå och innan fartyget hunnit lova tillräckligt, stötte det på grund, mot vilket sjön bröt, med sådan våldsamhet att samtliga var nära att falla.
Galeasen stannade ej på grundet utan drev akter över. Stöten inträffade ungefär ¼ timme efter lotsens ankomst ombord och land hade synts hela tiden om babord samt förut om styrbord, vid anslåendet av pumpen befanns fartyget som förut varit tätt, vara läck och intog betydligt med vatten, men kunde hållas från att sjunka genom ytterst ansträngd pumpning. Omkring midnatt anlände fartyget till Furusund där folk erhölls till hjälp med pumpningen och läckan, genom anbringande av myrstack så mycket tätades, att fartyget kunde länspumpas. Den 11 maj på morgonen fortsattes resan till Stockholm.
Lotsen Rosenberg medgav, att grundstötningen inträffat under hans kommando, men ansåg att olyckan icke skett genom hans förvållande utan varit en följd av rorsmannen ombord som ej efterkommit Rosenbergs befallningar i avseende å de kurser som bort styras; och uppgav Rosenberg, i sådant avseende, att sedan, efter det han, nästan mitt i farvattnet mellan Söderarmsbåken och Tjärven kommit ombord i galeasen, lotsflaggan blivit nedhissad och Rosenberg, för att vara säker för grunden i lä eller Båtskärsgrund, anbefallt rorsman att styra VtS, och denne såsom bevis på att han hört och rätt uppfattat samma befallning, upprepat densamma för Rosenberg, som emellertid till följd av uppkommen tjocka, gått förut i fartyget för att bättre skönja land, helst han då ännu haft känning av Söderarms fyr, rorsman ändock icke, bättre efterkommit förutnämnda befallning, än att då tjockan efter 5 á 6 minuter skingrat sig, Mjölskärsgrunden befann sig rakt akter ut och rorsman sålunda styrt mycket sydligare kurs än som tillsagts.
Utslag: Rätten ansåg att Rosenberg redan i början av lotsningen hade låtit fartyget ligga alltför länge på orätt kurs vilket så småningom orsakade grundstötningen. Lotsen Rosenberg dömdes att böta 50 rdr eller 3 veckors fängelse samt att ersätta skepparen med 300 rdr för bärgningskostnader m.m.
Nedan tabell visar Söderarms lotsarna sorterade efter anställningsår alternativt det år de förekommer i en rulla för första gången.
Nedan följer Tjockö lotsarna När inget årtal finns är det okänt när de var lotsar, men det rör sig om före 1800.
| Efternamn | Efternamn | Förnamn | Förnamn | Född | Antagen | Avsked | Övriga lotsplatser |
| Andersson | Erich | 1710 | 1743 | ||||
| Andersson | Eric | 1741 | 1763 | ||||
| Andersson | Eric | 1761 | |||||
| Andersson | Johan | ||||||
| Berg | Ersson | Erik | 1824 | 1857 | 1866 | ||
| Berg | E | E | |||||
| Berg | E | E | |||||
| Ersson | Eric | 0 | 0 | 0 | |||
| Ersson | Erich | Dä | 1731 | 1760 | |||
| Ersson | Olof | 1735 | 1760 | ||||
| Ersson | Erich | Dyy | 1738 | 1760 | |||
| Ersson | Anders | 1739 | 1763 | ||||
| Ersson | Erich | Dää | |||||
| Ersson | Anders | ||||||
| Ersson | Erich | ||||||
| Ersson | Johan | ||||||
| Ersson | Pähr | ||||||
| Holm | A | P | |||||
| Holm | J | P | |||||
| Jansson | Eric | 1734 | 1762 | ||||
| Jansson | Eric | 1761 | |||||
| Jansson | Anders | ||||||
| Jansson | Olof | ||||||
| Mattsson | Matts | 1716 | |||||
| Mattsson | Anders | 1719 | 1758 | ||||
| Mattsson | Mats | 1746 | 1763 | ||||
| Mattsson | Erich | ||||||
| Mattsson | Olof | ||||||
| Mattsson | Pähr | ||||||
| Nilsson | Nils | ||||||
| Norberg | Pehrsson | Per | 1803 | 1817 | 1863 | ||
| Norberg | Nilsson | Per | 1812 | 1833 | 1868 | ||
| Norberg | Johan | Erik | 1839 | 1867 | 1901 | Söderarm | |
| Norberg | Carl | Axel | 1843 | 1863 | 1868 | ||
| Norberg | Johannes | 1847 | 1868 | Furusund | |||
| Nordberg | O | ||||||
| Nordberg | H | O | |||||
| Nordberg | P | P | |||||
| Nordman | P | A | |||||
| Norman | Anders | 0 | 0 | 0 | |||
| Norman | Anders | Fredrik | 1815 | 1827 | 1862 | ||
| Norman | Johan | Fredrik | 1841 | 1862 | 1866 | ||
| Nyman | I- | J | E | ||||
| Nyman | J | J | |||||
| Nyman | P | E | |||||
| Olsson | Jan | 1719 | 1758 | ||||
| Olsson | Pähr | 1721 | 1753 | ||||
| Olsson | Olof | 1721 | 1760 | ||||
| Olsson | Per | 1728 | 1758 | ||||
| Olsson | Johan | ||||||
| Persson | Anders | 1729 | 1760 | ||||
| Persson | Per | 1742 | 1763 | ||||
| Persson | Olof | 1745 | 1763 | ||||
| Persson | Per | Dy | 1761 | ||||
| Persson | Per | Dä | 1761 | ||||
| Pährsson | Olof | Dä | 1714 | 1741 | |||
| Pährsson | Pähr | Dy | 1717 | ||||
| Pährsson | Anders | ||||||
| Pährsson | Erich | ||||||
| Pährsson | Olof | Dy | |||||
| Pährsson | Pähr | ||||||
| Pährsson | Pähr | Dyy | |||||
| Rosenberg | Persson | Per | 1797 | 1816 | 1862 | ||
| Rosenberg | Johan | Eric | 1823 | 1854 | 1881 | Söderarm | |
| Rosenberg | Petter | 1834 | 1854 | 1894 | Söderarm | ||
| Rosenberg | Jan | Erik | 1847 | 1868 | 1905 | Söderarm | |
| Rosenberg | E | P | |||||
| Rosenberg | P | E | |||||
| Rosenberg | P | P | 0 | ||||
| Samuelsson | Per | 1737 | 1758 | ||||
| Sjöblom | O | E | 0 | 0 | 0 | ||
| Sjöblom | Jan | Peter | 1821 | 1835 | |||
| Sjöblom | Persson | Erik | 1821 | 1835 | 1869 | ||
| Sjöblom | E | O | |||||
| Sjöblom | J | P | 0 | ||||
| Sjöblom | E | E | |||||
| Svensson | Sven | 1728 | 1760 | ||||
| Svensson | Anders | ||||||
| Söderberg | Gabriel | 1802 | 1818 | 1863 | |||
| Söderberg | A | A | |||||
| Söderlund | Johan | Petter | 1825 | 1862 | 1882 | Söderarm | |
| Söderman | J | E | 0 | 0 | 0 | ||
| Söderman | Jansson | Erik | 1805 | 1865 | |||
| Söderman | Johan | 1811 | 1824 | 1873 | |||
| Söderman | Eric | Magnus | 1840 | 1865 | 0 | ||
| Söderman | E | P | |||||
| Vesterberg | S | O | |||||
| Vesterberg | P | E | 0 | ||||
| Vesterberg | E | J | |||||
| Westerberg | Persson | Johan | Peter | 1820 | 1835 | 1877 | |
| Westerberg | Johan | Magnus | 1825 | 1853 | |||
| Östedt | P |
Söderarms lotsarna
| Efternamn | Förnamn | Förnamn | Född | Antagen | Avsked | Död | Övriga lotsplatser |
| Berg | Erik | Wilhelm | 1870 | 1894 | 1924 | 1950 | |
| Carlsson | Rickard | Isidor | 1888 | 1910 | 1939 | Arholma | |
| Eriksson | Herman | Natanel | 1881 | 1905 | 1911 | 0 | |
| Eriksson | Sune | Karl | 1916 | 1943 | 1977 | Furusund/Stockholm | |
| Norberg | Johan | Erik | 1839 | 1867 | 1901 | Tjockö | |
| Norberg | Victor | 1870 | 1895 | 1904 | |||
| Norberg | Johan | Alfred | 1874 | 1893 | 1933 | ||
| Norberg | Erik | Edvin | 1878 | 1894 | 1904 | ||
| Norman | Carl | Eric | 1847 | 1868 | 1894 | ||
| Norman | Erik | Seth | 1886 | 1903 | 1946 | ||
| Norman | Karl | Erik | 1913 | 1932 | 1985 | Furusund | |
| Rosenberg | Johan | Eric | 1823 | 1854 | 1881 | Tjockö | |
| Rosenberg | Petter | 1834 | 1854 | 1894 | Tjockö | ||
| Rosenberg | Jan | Erik | 1847 | 1868 | 1905 | Tjockö | |
| Rosenberg | Johan | Abel | 1877 | 1894 | 1935 | 1952 | |
| Södergren | Cornelius | 1870 | 1894 | 1901 | |||
| Söderlund | Johan | Petter | 1825 | 1862 | 1882 | Tjockö | |
| Söderlund | Axel | Gunnar | 1895 | 1916 | 1955 | ||
| Söderman | Carl | Johan | 1868 | 1884 | 1899 | ||
| Söderman | Anton | Erhart | 1868 | 1894 | 1928 | 1937 | |
| Söderman | Johan | Herman | 1890 | 1905 | 1913 | ||
| Söderman | Valter | Hjalmar | 1906 | 1920 | 1968 | Furusund/Arholma/Stockholm | |
| Söderman | Karl | August | 1916 | 1943 | 0 | ||
| Westerberg | Erik | Oskar | 1926 | 1952 | Furusund/Stockholm |