Marstrand Lotsplats

57° 53.228′ N 11° 35.617′ E

Lotsbåt 742 döps av Landshövdingens maka Agneta Bengtsson 1997
Lotsutkiken på St Eriks kulle 1957, Okänd fotograf
Lotsutkiken, på berget öster om muren. Den användes till mitten på 1940-talet

Marstrand från Sundius noteringar

Marstrands blev svenskt vid freden i Roskilde 1658 och lotsplatsen fanns med i lotstaxan för 1696

Ur reglemente 1697: Stadslotsarna i Marstrand hade i sin ordning att praktisera fartygen in och ut i hamnen, men de farkoster som gingo därifrån till Kalvesund ut till sjöss igen vid Kalvesund hade Göteborgslotsarna att vidtaga.

1697 fanns 6 lotsar och 2 lotsdrängar

1729 fanns 6 lotsar och 2 lotslärlingar på lpl.
Ur rulla: Anders Jonsson Berg, Nils Björnsson, Anders Jonsson, Jöns Björnsson, Anders Bengtsson, Anders Olsson.

Ur rulla 1736: Lotsuppsyningsman: Christopher Bismarck
Lots:
Anders Jönsson Berg i tj 1716
Anders Bengtsson i tj 1722
Jöns Björnsson i tj 1722
Anders Jönsson i tj 1722
Nils Björnsson i tj 1730
Anders Larsson i tj 1730
Lotsdräng: Anders Olufsson i tj 1730

Nedan ur Reglemente för lotsverket 1799: Västra lotsdistriktet, Marstrands lotsplats: 1 lotsuppsyningsman, 1 lotsålderman, 3 ord lotsar, 4 utlärda ord lotsdrängar, 2 utlärda reservlotsdrängar och 3 lotslärlingar.
Lotsområde: lotsarna uppassa vid Carlstens fästning, emottaga från sjön att inlotsa, möta vid eller utanför hamnen att utlotsa till sjöss samt till Rörholmen, till Rörö, till Hättan, till Klädesholmen även till Brunskär

1744 fanns det 6 lotsar och 2 lotsdrängar på lotsplatsen

Ur rullan 1744: Lotsuppsyningsman kaptenlöjtnant Didrich Pettersson
Lotsar: Nils Björnsson, Jöns Björnsson, Anders Olufsson, Anders Alm, Lars Pettersson Gill, Johan Krook
Lotsdrängar: Anders Carlsson, Sven Olufsson

I ett betänkande ” Om lotsväsendets tillstånd vid Västkusten i början av 1800-talet” skriven av professor Nathan Gerhard Schultén år 1805.
Marstrands lotsar kan icke klaga över sitt öde, ehuru deras förtjänst ej för närvarande är så lönande som under Porto Franco tiden. Om några av dessa lotsar flyttades till Erholmen som ligger strax söder om Marstrandsön så skulle de likväl med större lätthet kunna komma ut emot sydliga och sydvästliga vindar än ifrån Marstrands hamn. Men denna ö lyder under ett hemman på Klöverön och lär icke kunna, utan ägarens tillstånd, därtill användas. Den frågan är likväl billig om icke regeringen må äga tillstånd att sätta en lots på vilkens ägor som helst då läget därtill föranlåter då han ej njuter mer än en kal bergsklack att ställa sina hus på, hamn vid sjöstranden för sin båt och rättighet att hämta vatten ur bergsgroparna, som sällan tryter i denna skärgård, utan all konst eller åtgärd. Detta dominium eminens, som är så angeläget för den allmänna välfärden kan icke kallas en kränkning i äganderätten. Jag kan nämna lotsar som likväl tvingas betala mer för dessa förmåner, om de så töra kallas, än hela deras lotstjänst renderar.

( För att locka arbetskraft till Marstrand införde Gustav III åren 1775-1794 ”Porto Franco” vilket betyder frihamn, fri från skatt, fristad för brottslingar och Sveriges enda stad med total religionsfrihet. Red. Anm.) https://sv.wikipedia.org/wiki/Frihamnen_Marstrand

Chefen för västra lotsdistriktet, C J Hierta, avsände till Kungl. Förvaltningen för Sjöärenden en rapport den 22 juli 1807 över tillståndet inom lotsdistriktet:

Marstrands lotsplats.

Här voro anställda 4 ordinarie lotsar, 1 reservdräng och 2 lärlingar. Enligt stat borde vid lotsplatsen vara ytterligare anställde 1 ålderman, 4 ordinarie lotsar, 1 reservdräng och 1 lärling, vilka befattningar det ej varit möjligt att besätta.

Lotschefen föreslår att ordinarie lotsen Olof Jakobsson, som därtill är lämplig, skulle befordras till ålderman. Denna befordran vore han väl värd såsom hugnad för nära 28 års trogen tjänst. Han kunde visserligen inte skriva, ”men han hade en talang, som nästan aldrig fås bland denna sämre folk class” och vid denna station snarare kan umbäras i avseende till lotsuppsyningsmannens närvaro på stället, vilken kan föra stationens böcker”.

 ”Sedan poste franco på platsen upphört hade lotsningarna betydligt avtagit, så att hamnen ej besöks nu av andra fartyg än de, som här söka nödhamn för stormar eller konträra vindar. Vid sådana tillfällen komma fartygen ofta i större antal på en gång, varvid det blir omöjligt för lotsarna att borda mer än 3 à 4 st.

Traktens fiskare, som för sitt yrke ligga längre ut till sjöss, passa då på att låta engagera sig såsom lotsar, varigenom kronolotsarna gå miste om sin förtjänst. När vinden sen faller gynnsamt, vilja alla segla på en gång – ingen vill eller kan vänta – varvid fiskarna ånyo låter anställa sig såsom lotsar till förfång för lotsarna.

Det kan sedan dröja i flera veckor, innan ny storm inträffar, varvid för övrigt samma händelse som nyss anförts upprepas. På grund av dessa förhållanden hade lotsarna anmält sig omöjligen kunna uthärda med sin tjänst, vars uppassning och avtagande förtjänst snart komme att bringa dem till yttersta elände.

Två lotsar, som ägde hus, frukta, att de skola bliva tvungna att för i senare tid ådragen gäld sälja sina fastigheter. Andra lotsar, som hyra små dåliga bostäder för 12 riksdaler riksgälds om året, kunna ej betala hyran och frukta därför bliva husvilla.

Lotsarna yrka därför, att lotsantalet ökas till sex och var och en bör erhålla fem riksdaler banko i årlig lön utom åldermannen, som bibehållas vid nuvarande lön enligt stat—6 riksdaler 32 sk banko. Då den till lotsarna utgående lönen 3 riksdaler 16 sk. Banko till vardera av 8 lotsar fastställdes, kostade en tunna råg 4 à 5 riksdaler men nu (1807) var priset 12 à 13 rdr.

Av de 6 lotsarna bodde 2 på Ersholmen, varifrån det vore lättare under sydvästliga stormar taga sig ut till insökande fartyg.

Vid granskningen av lotsarnas skattsedlar fann lotschefen, att lotsarna vore belastade med skatter, vilka de enligt gällande föreskrifter borde vara befriade från. I anledning härav dels vidtager lotschefen åtgärder till förekommande av dessa olägenheter, dels gör han anmälan till förvaltningen för vidtagning av den åtgärd som på denna kan ankomma.

Lotschefen meddelar, att lotsarna på högsta berget vid Carlstens fästning ha en liten uppassningsstuga, som deras förfäder under lyckligare förhållanden uppfört, vilken stuga väl alltid mera liknat en hundkoja än en lotsstuga, men ändå varit dem ett skydd mot vind, regn och snö.

Denna stuga har lotsarna visserligen, så länge de orkat med detsamma, underhållit, men nu vore den alldeles upprutten, och lotsarna förmådde ej bygga en ny, varför lotschefen föreslår, att 20 rdr b:ko anslås till en ny stuga. Av Pater Noster skären böra de södra (se Klädesholmen) anslås till lotsarna till betesmark”.

Båtar

En år 1793 anskaffad båt, som vid anskaffandet var gammal, var nu alldeles upprutten och seglen i trasor. En annan 1799 anskaffad båt med segel är ej i reparabelt skick. Lotsarna förmår ej att skaffa sig och underhålla båtar med segel utan begära nu att få dels 40 riksdaler banko till en ny båt med segel, dels 12 rdr b:ko till reparation av den yngre båten.

Lotschefen sätter i fråga att, på det statsverket skall veta, vilka utgifter, som krävas till båtar, varje station, som skall hålla två båtar tilldelas ett årligt belopp av tio rdr b:ko och de, som skola hålla endast en båt, fem rdr b:ko, med vilket belopp lotsarna förklarat sig nöjda.

Genom en årlig noggrann besiktning skulle man övertyga sig om, att båtarna ej vanvårdades. Att såsom nu sker utsyna ekar till lotsbåtar vore olämpligt enär erfarenheten lärt, att transporten av ekarna blir så dyr, kanske mera än värdet av ekarna, att lotsarna ej förmår betala densamma, varför desamma ofta försålts på platsen för fällningen.

Ur rulla 1817: Lotsuppsyningsman D. Schiller
Lotsålderman O. Jacobsson
Ord. Lots O. Löfgren och A. Sundberg
Ord. Lotsdräng: P. Bruce och A. Olsson
reserv lotsdräng: Ch. Löfgren
Lotslärling H. Ask och O. Lundberg

Ur 1820 års förteckning: Till Kalvsund, Hättan, Klädesholmen, Rörholmen eller Långö, Brunskär, till sjöss eller från sjön.
Platsen hade 1 lotsålderman, 3 mästerlotsar, 4 secund lotsar och 3 lotslärlingar.
Lotsarna uppassa på Marstrands berget, emottaga i sjön utanför norra och södra inloppen.

Ur regler och förordning 1863:
Lotsningsområdet: Från Marstrand till Rörö respektive Hättan, Rörholmen eller Långö, Brunskär, Klädesholmen till och från sjön.

1877 den 2 sept. Utgick 5 lotsar från Marstrands lotsplats och 7 från Klädesholmens lotsplats under VSV-lig storm till det å Marstrands fjorden ankrade norska skeppet MINDET samt avlämnat lots som förde fartyget in i Marstrands hamn. För deras härvid ådagalagda raskhet tilldelades Marstrands lotsar 50 och Klädesholmens lotsar 70 kr.

1880 byggdes ett nytt lotsuppassningshus istället för ett kasserat.

1890 anskaffades en däckad lotsbåt av järn

1893 byggdes en ny däckad lotsbåt

1899 byggdes ett lotsuppassningshus

Ur UFS 1902 ”Pga K. Majts beslut komma Klädesholmens och Hättans lotsplatser att indragas fr.o.m. 1 april 1902 då Marstrands lotsplats övertar dessas lotsuppassningar. Därjämte flyttas Marstrands lotsplats från Erholmen till staden Marstrand och ny lotsledsförteckning för Marstrands lotsplats utfärdas.

Lotsarna bo sedermera i Marstrand och uppassa delas på Marstrandsön och dels på Hättan samt möta inomskärs gående fartyg dels en minut väst om Marstrandsön dels vid Hättan samt från sjöns kommande fartyg vid Hamneskär. Däckad kronolotsbåt finnes vid lotsplatsen”

1912 den 4 februari lyckades lotsförman, 2 lostar och en lotslärling vid marstrands lotsplats bärga 2 man av besättningen och 6 passagerare å strandade svenska S/S ROBERT THORBUM. För bärgningsföretaget visat mod och rådighet tillerkännes lotsförman 15 kr och envar av de övriga 10 kr

1914 Inköptes stora däckade kuttern från Lotsverket av lotsplatsen

Båtbestånd 1920:
2 däckade kuttrar
1= byggd 1893, ek, kravell, 11.5×4.5, 20 hk
2= byggd 1898, ek/fur, klink, 5.6×1.7, 10 hk
2 roddbåtar

1940 byggdes ett nytt lotsuppassningshus

1948 installerades el i huset

1997 köptes Marstrands varvets lokaler samt hamn av Sjöfartsverket för 2,3 milj och fastigheten byggdes om till ny lotsstation med VTS samt ny hamn för alla lotsbåtar och år 1999 flyttade lotsplatsen från de dyra och otjänliga lokalerna nere vid vattnet mittemot Marstrands ön.

En kopia i skala 1/10 av fyren Pater Noster bekostades av Sjöfartsverket och byggdes på uppdrag av lotsplatschefen (jag själv) av Kungälvs gymnasieskola som ett examens arbete. Fyren placerades på lotskajen men flyttades 2000 utanför det nuvarande hotellet där det har en mer framträdande position.

Lilla Pater Noster utanför Marstrands Havshotell

En oförfärad lots. Av J Johnson, Ur Lots och fyrtidningen nr 6 1951:

Får man med skäl kalla Mästerlotsen Axel Erik Landell, Marstrand som den 16 mars fyller 80 år. Det har aldrig skrivits några berömmelsens vackra ord om honom ehuru han väl har gjort sig förtjänt av dem. Här kommer sanna berättelser av trovärdiga personer.
Lotsförmannen Schiller berättar, Strömberg, Landell och jag hade vakt då lotsutkiken per telefon meddelar att en skuta genom lotsflagg signalerat efter lots.  Vi seglade ut, fast det rådde full storm, till en tysk bark på 1400 reg.ton. Det var omöjligt att gå långsides varför Landell ropade till skeppet att kasta en lina. Denna band Landell fast vid sig och hoppade överbord varvid ett centimeter stort hål revs upp på armen av något vasst föremål under skeppssidan då han halades ombord.

Så kommer vi till år 1917 då han genom sin snabba ändring av kurs räddade skepp och besättning från en säker undergång. Under sjöförklaringen frågade domaren kaptenen angående denna sak. Kapten svarade: Det kan både jag och styrman intyga att Landell räddade både skepp och besättning.

Den tredje gången berättas av tulluppsyningsmannen Isaksson: En dag i mars månad ringer lotsförman i Marstrand och frågar om jag vill ta en lots med och gå ut till en bark, ty det var något fel med lotsbåten. Jag fick Landell med, blåste gjorde det, vattnet rök och skeppet rullade så det var omöjligt att komma långsides. Landell ropade då att en lina måste kastas till honom. Jag varnade att akta sig för propellern. Men han kröp fram över däcket till den utkastade linan band den om livet och ropade till mig, ”Hälsa Magda och barna” varefter han hoppade överbord och blev uppdragen på skeppet som han lotsade i hamn. Ovannämnde Isaksson samt kustvakten Karlsson lever ännu (1951) och detta hände år 1924. Landell var med i Spansk-Amerikanska kriget. Härom har han själv talat i svensk radio.

Holmberg, som aldrig skräder orden, skriver om förhållandena på hans tid (1840-talet) att man inte kunde påräkna biträde av lotsar, såvida man inte drog dem vid håret ur sängen.  Vidare säger han: »Själv har jag flera än en gång med de ohyggligaste känslor sett fartyg dagen igenom med hissad lotssignal kryssa under Paternosterskärens bränningar, utan att ett enda försök till deras räddning blivit gjort ifrån de ställen, därifrån det lätteligen kunnat ske.  

På flera av kringliggande lotsstationer finnes icke en gång en båt, som i någorlunda hårt väder kan hålla sjön. Så äga till exempel Kyrkesunds lotsar ingen större båt än en liten sex-alning, och vart vilja de hän med den? Desamma tillåtas dessutom att bo på ett sådant ställe, att en hel flotta kan sönderslås vid närmaste strand, utan att de få kännedom därom den dagen

För att icke tala om lotsarnas egen liknöjdhet i allmänhet, vilken stundom övergår all föreställning, och vilken även den mest nitiske fördelningschef förgäves skulle bjuda till att förekomma och bota, så länge icke lotsarna bliva ställda under militärisk disciplin.

Långt utanför Skagen ligga norska lotsar för att hämta fartyg, som ämna sig till deras kuster, men från våra stränder, undantagandes från Marstrand, synes aldrig någon i öppna sjön. De fartyg som inkomma hit, hava merendels måst anlita fiskares hjälp, och först när de fällt ankar, i säker hamn, kommer lotsen ombord för att uppbära lotspenningar. Denna skildring är ingalunda överdriven, utan kan med mångfaldiga fakta bestyrkas, och det vore önskligt, att den icke vore målad för alldeles blinda ögon, ävensom att man i händelse den skulle föranleda undersökning av förhållandet, ville börja i den rätta ändan.»

I Göteborgs skärgård hade det då blivit bättre ställt. Vingalotsarna skötte sig utmärkt trots allt. Om somrarna lågo de ute och kryssade i stora båtar, ibland ända till västvart om Skagen för att möta skepp som kommo från Nordsjön. I vilket väder som helst passade de upp. Men de av Holmberg prisade Marstrandslotsarna tyckas ha försämrats. På sextiotalet flyttade de ut till Erholmen, men åldermannen bodde kvar i staden och därav följde oreda och försumlighet i brådskande fall.

År 1867 bestraffades Marstrandslotsarna för, att de låtit ett fartyg gå ända till hamninloppet, innan de brytt sig om det. Marstrands hamn som förut besökts av hundratals vinddrivare, påstods nu vara endast sällan anlitad, därför att lotsarna på Erholmen sutto hemma i allsköns ro njutande »sitt bekväma och sorgfria liv». Lotsarna på Klädesholmen fingo i stället ta ansvaret, men de beskylldes för att ligga ute och idka fiske med storhackor i stället för all hålla sig hemma och sköta sin tjänst.

Klagomålen fortforo länge. De gingo ofta orättvist ut över lotsarna. Felet låg hos systemet; Lotsarna voro fattiga, de hade icke råd att hålla fullgoda båtar eller att riskera att få dem sönderslagna i hårt väder. De hade inte mycket att vinna, men förlorade de det lilla de ägde, gav ingen dem något i stället. Att de i allmänhet gjorde, vad de med sina små medel kunde, finnas många bevis på. Och där liknöjdhet förekom, var den ganska förklarlig.

Lotsar vid Marstrands Lotsplats

Lotsplats  övrigaEfternamnFörnamnFörnamnFörnamnFöddAntagen i lotsverketAvsked/ Död
 BergAnders   1716 
 BengtssonAnders   1722 
 BjörnssonJöns   1722 
 JonssonAnders   1722 
 OlssonAnders   1729 
 BjörnssonNils   1730 
 LarssonAnders   1730 
 OlufssonAnders   1730 
 BismarckChristopher   1736 
 AlmAnders   1744 
 CarlssonAnders   1744 
 KrookJohan   1744 
 OlufssonSven   1744 
 PetterssonDidrich   1744 
 Gill/ PetterssonLars   1744 
 CarlssonChristian  17221745 
 AnderssonCornelius  17261752 
 EliaesonHans  17291752 
 AnderssonIngemar  17281756 
 AnderssonBerendt  17331756 
 CarlssonOlof  17361761 
 JönssonCarl  17291761 
 KrookBengtJoh 17301761 
 BengtssonChristian  17351762 
 GebhardtMikaelLotsuppsyningsman 17301763 
KäringöJulinCarlEmanuel 17621780 
JacobssonOlofÅlderman1779
 AskH   1817 
 BruceP   1817 
 LundbergO   1817 
 LöfgrenCh   1817 
 LöfgrenO   1817 
 OlssonA   1817 
 SchillerD   1817 
 SundbergA   1817 
Göteborgs lotsfördelningOuchterlonyAugustFabian 183618661899
KlädesholmenStrömberg/ JonassonEdvard  18511867 
ÖvergångsstatSöderströmPatrikAxel 18491873 
 HellmanSeverin  18511876 
Uddevalla/ GullholmenEkholmAlfred  18601877 
Grönskären/ ÖvergångsstatMonteliGustaf  18421878 
 MolinStefanus  18471879 
 SchillerJohanEdvard 18591886 
Göteborg/ GrönskärenSjöqvistJohnOscar 187118901931
HättanHättanderFredrikJohan 18681890 
 LandellAxelEmil 18711891 
KlädesholmenStrömbergAlfred  187018911930
 HultGustafAdolf 187118961896
 HalleniusCarlAugust  1898 
UddevallaHällbergKarlNapoleonEldin18851899 
 LangeKarlMandus 18831899 
 Mortimer/ BergLinusAbraham 18821899 
 BergArthurPeter 18841903 
 HellmanArvidEdvard 18891907 
 RydellJohanOskar 18841907Död 1934
 MattssonAugustArthur 18851910 
UddevallaBergdahlAugustArtur 18851910Död 1940
 RydellJohannes  18951911 
 StrömbergAxel  18951911 
 LarssonFritzVictor 18931912 
 HättanderRagnarFredrik 18971915 
HalmstadAndrénMagnusHarry 18981916 
 EliassonAxelFridolfEgbert19001918 
 LysekilHättanderJohnArvid 19001918 
 ErnbyAxelFridolfEgbert19001919 
 RydellKarl  19001919 
 LarssonEvertAlgot 18981920 
 LarssonAlfonsConnyValter19021920 
GöteborgSjögrenOlofGeorg 19131939 
StrömstadZimmermanIvanHerman 19091942Död 1961
Marstrand LPC/ ÖLSErikssonFransArneStefanus19141944 
Uddevalla/ VäderöarnaEkströmStigMorgan 19281947 
 PerssonKarlRagnar 19171948 
 NilssonSven-Bertil  19301949 
 JohanssonAlfHelge 19181950 
Lysekil/ VäderöarnaKarldénJohnEbbeGunnar191919501969
 EkströmJan-OveVilgot 19341951 
HäradskärSvenssonEricHarald 192719511990
 HaraldStig  19271952 
KäringöBullBenktLennart 192719531990
 JohannissonKarl-Ivar  19251953 
SmögenKaldénCarl-OlofJohan 19341953 
Öresund södraAnderssonHilmerJulius 19261953 
Varberg/ GöteborgArboJan  193819541969
LysekilBaggeBengtOlofMauritz19321957 
HalmstadStranneBengtHelgeTorvald19361962 
LandsortAmundssonOlleRoland 19341965 
 JulinLeifOskarLennart19421970 
 JulinRolf  19461974 
 BeijerHolger  19341976 
 KronhamnOlof  19401976 
 ÅdermanKai  19461977 
 HögbergRolf  19451980 
 SörenssonUlf  19461981 
 ErikssonIngemar  19471984 
 SvenssonBengt  19491984 
 RamstedtThomas  19441985 
 WredeHenrik  19451985 
 JulinUlf  19481988 
 OlaussonChrister  19561988 
 SörvikLeif  19571988 
 MolinHjalmar   ?