Falsterborev

Ur Lots och Fyr tidning nr 2 1967

Falsterborev och dess lotsar

Lotsorganisationsutredningen har i sitt betänkande till Kungl. Kommunikationsdepartementet föreslagit att Öresunds södra lotsplats indrages och att dess arbetsuppgifter överföres till Trelleborgs och Malmö lotsplatser.

När lotsplatsen indrages blir det en lotsorganisation med gamla anor som försvinner. Redan på 1760-talet framkom förslag om att lotsning i statlig regi skulle ske från Skanör-Falsterbo, så att fartyg kommande från Östersjön kunde erhålla svensk lots från Falsterbonäset upp genom Öresund. Det kom dock att dröja länge innan förslaget omsattes i praktik.

År 1872 stiftade kommendörkaptenen C. H. Ramsten Öresunds Lotssällskap en förening av skånskt sjöbefäl. Föreningens ändamål var att lämna lotsservice vid genomsegling av Öresund och införskaffade för det ändamålet två stora kryssande kuttrar, som intogo sina stationer, den ena södra och den andra i norra delen av Öresund.

Efter en del förvecklingar med de danska lotsarna om rätten till lotsning i Öresund, fastslogs enligt svensk författningssamling nr 46 &r 1873 att båda ländernas lotsar hade lika rätt till lotsning i de delar som begränsas av såväl Sverige som Danmark.

DE STATLIGA MYNDIGHETERNA började nu intressera sig för driften av Öresundslotsningen och en utredning, som sedan flera år tillbaka pågått om långlotsningarna i sundet, avslutades på kort tid. Resultatet av utredningen blev en Kongl. Förordning innebärande att Öresunds Lotssällskap med personal och materiell överfördes till Kongl. Lotsverket. När organisationen för Öresunds södra lotsplats så småningom blev helt klar omfattade den fullmakter för elva lotsar öresundslotsar på ordinarie stat. Som lotsbåt användes en kryssande kutter, som tydligen är identisk med den kutter som Öresunds Lotssällskap hade använt sig av. En inventarieförteckning från den tiden lämnar följande uppgifter om densamma

Lotskutter No 1

Den år byggd år 1859 i Karlshamn af Skeppsbyggmästare D R Andersson samt mättes då till 21,6 svåra läster, af ek och fur till bordläggning samt af ek till timmer. Inredningen utgöres af ett gemensamt rum för lotsarna med 7 kojplatser i längd på hvarje sida med dertill hörande lådor, förut är ett kabelgatt, nedgångskappar för och akter, halfdäck, halfruff strax om halfdäck försedd med schyligt, fasta brädgångar och inbyggd segelkoj runt masten.

Dimensioner:
Längd öfverstäf (öfverkant)    63 fot
Längd i kölen                              50 fot
Största bredd                             18,6 fot
Djup under däck                        7,6 fot
Djupgående akter                     7,5 fot
Djupgående förut                      7,0 fot
Mast                                             56,6 fot största diam. 12,5 tum
Klyfarbom                                   24,4 fot största diam. 9,5 tum
Gaffel                                           31,2 fot största diam. 6,0 tum
Storbom                                      41,5 fot största diam. 9,3 tum
Toppsegelstång                         31,3 fot största diam. 5,5 tum
För övrigt finnes detaljerade anteckningar över stående och löpande tackling, segel samt övrig utrustning.

Till inventarieförteckningen har fogats följande anmärkning: denna lotskutter ersattes med ny av jern hösten 1889.

Lotskutter No 1 avrustades och drogs på land i Malmö juli månad 1898 och ersattes med lotsångaren SKANÖR, som intog station som uppassningsfartyg första gången den 19 juli 1898.

Ombord I Lotskuttern fanns en orderbok där Överlotsen Fredrik Stjernberg, som blev lotsstationens förste chef, införde sina p. m. för tjänstgöringen, följande order i boken kan ge en bild av det arbete som krävdes för att sätta ut lotsarna till lotssökande fartyg:

Då fartyg prejas med kutterns roddbåt äfvensom då lots skall sättas ombord på fartyg som påkallar lots, tjänstgör de lotsar som hafva 3dje och 4dje samt 5th och 6th lotstur som båtroddare, 2 och 2 i sender, dervid 1sta man i lotstur. Äfvensom 2de man då så erfordras, medfölja i båten klara att taga emot lotstur. Kuttern manövreras under tiden af de ombordvarande lotsarna, men äro flera än 6 lotsar ombord så skall 7de 8de etz, man i lotstur ansvara för manöfreringen 2 och 2 i sender

Skanör den 30 juni 1874

F. Stjernberg

Lotsutsättning skedde även från fyrskeppet Falsterborev, lotsarna tjänstgjorde omväxlande på fyrskeppet och i kuttern. Två gånger dagligen, på bestämda tider, gick kuttern in under land och hissade signaler om hur många lotsar som fanns ombord i fyrskeppet och hur många som fanns i kuttern. Landförbindelsen skedde med en mindre båt, som gick ut antingen från Falsterbo eller Skanör.

Att tiden i land efter avslutat lotsningsuppdrag inte alltid blev så lång, framgår av följande anteckning i orderboken:

Till Lotspersonalen härstädes. Till undvikande av nattsegling med öppen båt, erinras lotspersonalen om sin skyldighet att efter förrättad lotsning ofördröjligen återvända till stationen.

Skanör den 2 okt. 1895

F. Stjernberg

Uppassningen

Varje lots medförde sin egen proviant för tiden ute vid Falsterbo rev i väntan på lotsning. Om väntetiden ute på sjön blev lång kunde provianten tryta varför lotsarna hade gjort följande överenskommelse:

 att den eller de lotsar, som i oafbruten följd å fyrskeppet Falsterboref och den i farvattnet stationerade lotskuttern tjenstgjort 4a dygn, skola i afseende till förevarande proviantbrist taga första lotsningsturen oberoende den vanliga turordningen.

Efter tillkomsten av lotsångaren Skanör, som kunde anlöpa Skanörs hamn, förbättrades tjänstgöringen, men fortfarande tillämpades systemet med uppassning från både fyrskeppet och kryssande uppassningsbåt

Vid komplettering av lotsar placerade lotsångaren placerad man som regel 3 lotsar i fyeskeppet och 3 i lotsångaren vilken även en av lotsarna tjänstgjorde som befälhavare. Lotsångaren Skanör ersattes år 1932 med motordrivna lotskuttrar och uppassning skedde nu helt från Falsterborev fyrskepp. Vid krigsutbrottet 1939 indrogs fyrskepp och lotsuppassningen upphörde samtidigt ute vid revet och en del av lotsarna fick tillfälligt tjänstgöra i Trelleborg.

När Falsterbokanalen öppnades för trafik år 1942 flyttades samtliga lotsar dit och när de nya lotshusen i Falsterbokanalen byggdes 1949- 50 flyttades även lotskontoret dit.

Upppassningen vid Falsterborev återupptogs år 1954 med Falsterbokanalen som bas. På grund av minfaran ute vid Falsterborev blev trafiken livlig genom falsterbokanalen och det var många av de större linje- och tankfartygen, som under kriget och de första efterkrigsåren, använde sig av denna farled till och från Östersjön.

SÅ FORT MINSVEPNINGEN i lederna runt Falsterborev blev klar började det större tonnaget att söka sig tillbaka till sina gamla leder ute runt revet. De gamla trampbåtarna, som i många år använde sig av kanalen har nu försvunnit och ersatts med moderna snabba fartyg, som inte gör någon större tidsvinst genom kanalpassagen. Antalet lotsningsuppdrag vid Öresunds södra lotsplats har under de sista åren sjunkit kraftigt och är väl grunden till Lotsorganisationsutredningens förslag till indragning av lotsstationen.

Vid en indragning av Öresunds södra lotsplats blir det Trelleborgs lotsplats, som får övertaga lotsuppassningen för från Östersjön kommande fartyg. Till Trelleborg har ända sedan krigsslutet de flesta större fartyg sökt sig, för att erhålla lots för passage av Falsterborev upp genom Öresund.

Den 13 oktober 1879 öppnade Skanörs Lifräddningsstation och uppsyningsman blev överlotsen Fredrik Stjernberg och ända till år 1958 då livräddningsstationen indrogs har det alltid varit den vid Öresunds södra tjänstgörande Överlotsen, som varit uppsyningsman för livbåtsstationen.

21 oktober 1881

Journalen för livräddningsstationen skildrar många räddningar av skeppsbrutna vars fartyg strandat på de förrädiska revlarna utanför Falsterbonäset. Den första utryckningen skedde den 21 oktober 1880 och skildras enligt journalen sålunda:

Denna dags f. m. tillkännagafs genom rapport från Falsterbo fyrplats att fartyg strandat på Falsterbo ref i vådlig belägenhet. Då rådde en ytterst våldsam storm från NNO med snötjocka. Manskap och transporthästar sammankallades och lifräddningsbåten transporterades till stranden ¾ Eng. mil öster om Falsterbo fyr, hvarest den sattes i sjön kl 1 e. m.

Vinden hade då Öfvergått till Nord storm med klarnande luft. Nu befanns att det först sedda fartyget var borta (antagligen slagits Öfver grund och kommit flott) men en brigg syntes i Syd från fyren 2 ½ Eng. mil dist, dess stormast var kapad och från en provisorisk stång vid ena låringen blåste en norsk flagga hvars yttersta del var sammanknopad. Båten bemannades och för en flik af det främre seglet styrdes mot briggen som uppnåddes kl 1/2 2.

Briggen befanns vara ”Wilhelm” förd af Kapt. I Jensen, hemma i Drammen samt stadd på resa från Ljusne till Dundee med last af plankor, den uppgafs hafva strandat samma dags morgon kl 5 under ostlig storm och snötjocka. Fartyget hade börjat löpa fullt af vatten, hvarför Befälhafvare och besättning önskade lemna detsamma, ty fastän ingen omedelbar lifsfara då förefanns, kunde om stormen ånyo kastade om till Ost eller SO belägenheten förvärras.

Befälhafvare och besättning tillsammans 8 man togs ombord i lifräddningsbåten och medelst en för manskapet ytterst ansträngande rodd kunde båten närma sig NO sidan af s. k. Måkläppen hvarest båda seglen sattes och med dess tillhjelp land uppnåddes 1 Eng mil Öster om Falsterbo kyrka kl. ½ 6 e. m. Under senare delen af bergningsarbetet hade stormen bedarrat så att 3 Ref märssegelskultje var rådande då båten kom iland, vindens riktning deremot oförändrad.

Af de vid räddningsväsendet anställda personer deltogo vid detta tillfälle förutom undertecknad, Båtstyraren NJ Åbeck, roddarna O M. Jeppsson, O Klein, M Larsson, N Jeppsson och P Bengtsson, hvarför extra manskap måste engageras för erhållande af full rodd. Til båtens transport användes 4 par hästar som endast med stor svårighet kunde draga fram den öfver sandbrösten, de lösa effecterna drogos af ett par. Som biträde vid båtens transport samt af och pålyftande användes 5 man.

Skanör som ofvan F Stjernberg.

En epok slut

På våren 1941 ersattes den dåvarande livbåten med en ny motorlivbåt. Sista utryckningen skedde till m/s Westkust hemmahörande i Skärhamn, som hade strandat öster om Måkläppen den 25 dec 1957. Ett bärgningsfartyg, som kommit till platsen, kunde ej komma i närheten av haveristen varför dåvarande uppsyningsmannen, överlotsen Arvid Söderlindh, gick ombord i haveristen och lyckades med livräddningsbåtens hjälp flottaga M/S Westkust och lotsa det ut i säkerhet på djupare vatten. Överlotsen Arvid Söderlindh blev Skanörs livräddningsstations siste uppsyningsman och han har gjort den sista anteckningen i Skanörs livräddningsstations journal:

DEN 10 MAJ 1941 ankom motorlivbåten till Skanör. En skapelse av Harald Grufstedt i Ystad, mahogny och ek, osänkbar och trygg i vilket väder som helst, en tillgång för sjöräddningen kring Falsterbo.

På sommaren 1958 överlämnades båten till huvudförrådet, kördes dit av Kalle Svensson och Birger Bergström, Skanör. Den skulle användas vid sjömätning på norrlandskusten. Återbördad till huvudförrådet fick den ligga i sjön över vintern, genom frost sprängdes det lamell byggda skrovet sönder.

Livräddningsstationen är indragen och Öresunds södra lotsstation har gått samma öde tillmötes, en epok är slut av lotsning och sjöräddning ute vid Falsterborev.