Rörö Lotsplats

57° 46.386′ N 11° 37.123′ E

Redan 1702 noteras lotsstation på Rörö, och från mitten av detta århundrade beboddes ön av i princip enbart av lotsar med familjer.  Rörö sammanslogs med Brännö lotsplats 1906

Följande taget ur ”Öckerö socken” av Nathan Odenvik 1957:

Det största vrakmålet i församlingens historia tog två år att reda ut. Det gällde ett strandat fartyg med spannmåls last vid Rörö. Så gott som hela socknen ställdes inför domarskranket..
Onsdagen den 31 maj 1706 började en våldsam storm som rasade i tre dygn. Det blev några ansträngande dagar för Rörölotsarna. Särskilt tre fartyg som var i uppenbar fara, måste de ta hand om och söka rädda, vilket också lyckades men en båt gick förlorad.
Det var Börje Andersson på Rörö som tidig torsdag morgon fick se den driva mot land. Genast varskodde han kamraterna, Sju män, Rörös hela manliga befolkning skyndade ner till stranden men de hade ingen möjlighet att gå ut med sin båt, bränningarna var för svåra. Därtill kom en annan sak, man kunde med säkerhet fastslå att inga människor fanns ombord, åtminstone inga levande. Bäst att lämna vraket åt sitt öde. Lotsarna ägande all sin uppmärksamhet åt de fartyg som det fanns något hopp om. Något mer skeppsbrott blev det inte denna gång.

Nu insåg man mycket väl att bud om vrakfyndet måste lämnas till myndigheterna. Alla visste de stränga bestämmelserna härom. Men det fanns ingen möjlighet att komma till fastlandet. Lotsarna var ju upptagna av långt viktigare ärenden. En färd till länsman skulle fordra minst fyra man. Då vore det ju bara tre kvar på ön. Under tiden drev vraket allt längre in mot land och började brytas sönder.  Att det tilldrog sig ganska stor uppmärksamhet från befolkningens sida är tydligt nog allra helst sedan man kommit underfund med vad som fanns i lasten, Spannmål. Lördag morgon bedarrade äntligen stormen. Lotsarna hade utfört ett gott arbete. Beträffande rågen så blev det som sagt en långdragen historia med åtal för vrakplundring m.m. men detta berörde ej lotsarnas verksamhet.

Reglemente för lotsverket 1799: Västra distriktet under lotschefen såsom uppsyningsman för Göteborgs fördelning lyder Rörö lotsplats med
1 lotsålderman, 1 ord lots, 2 utlärda ord lotsdrängar, 1 utlärd reservlotsdräng och 1 lotslärling.
Lotsningsområde:  lotsarna uppassa vid Rörö, utlotsa till sjöss samt till Kalvsund, till Bovik, till Rörholmen, till Marstrand även till Brunskär och till Långö.

Rörö fanns inte med i 1744 års rulla

Ur 1774 års rulla:

Lotsålderman Jöns Olofsson 56 år
Ord. Lotsar:
Sven Carlsson, 45 år med 21 tj år
Olof Pehrsson, 35 år med 21 tj år
Pehr Andersson, 39 år med 12 tj år
Folke Olsson, 43 år med 9 tj år
Lotsdrängar:
Anders Svensson, 18 år med 3 tj år
Berndt Gunnesson, 22 år
Hans Olsson, 32 år med 17 tj år
Anders Olsson, 34 år med 17 tj år
Sören Gunnesson 11 år

Ur rulla 1817:

Ord lotsar: B Andersson och Abraham Olsson
Reservlotsdräng: N. Malmberg
Lotslärling A. Åberg

Ur 1820 års reglemente= 1 mästerlots, 2 secund lotsar och 2 lotslärlingar. Lotsarna uppassa på Rörö och möter utanför Dylsan. Deras lotsningar är blott för fartyg som söker hamn norr och söder om Rörö men befattar sig icke med lotsningar inomskärs med undantag av sådana som denna led inkommer och ämnar sig till Kjeppholmen och Kungälv.

Ur reglemente och förordning 1863: Lotsningsområde: från Rörö till Brunskär respektive Långö, Rörholmen, Kungälv, Kalvsund, Marstrand till och från sjön från sjön till Bovik, från sjön till ankarsättningen på Källöfjord.

Följande är hämtat ur Svensk Lots fyrtidning nr 11 1958

Lotsarnas bragd
Otack är världens lön, heter det och sanningen i det påståendet fick några lotsar från Rörö erfara när de 1837 med fara för egna liv räddade besättningen på en tysk brigg som råkat illa ut i Göteborgs skärgård.

Lotsarna var ute på kryssning en stormig marsdag när de upptäckte det tyska fartyget som var i svår sjönöd. Det var sönderslaget i botten sedan det gått på grund två gånger. Skepparen lovade lotsarna 200 riksdaler om de kunde föra fartyget i hamn. Sjögången var emellertid så stark att någon bordning aldrig var att fundera på. Lotsarna åtog sig istället att dirigera fartyget in till Marstrand. Det tyska skeppet fick dock så svår slagsida att det ganska snart stod klart att man aldrig skulle kunna föra det i hamn.
Nu var goda råd dyra.  Efter stora ansträngningar fick man över en lina till lotsbåten och med hjälp av denna kunde tyskens jolle ta sig fram och åter till lotsbåten. Snart var samtliga tyskar i säkerhet hos lotsarna. Innan lotsbåten hann ge sig av kantrade briggen och sjönk på några minuter. Lotsbåten var nära att sugas med i den häftiga vattenvirvel som uppstod kring det sjunkande skeppet.

Tyskarna var mycket tacksamma för räddningen. De fördes till Göteborg. När lotsarna ville ha sin betalning för transporten och för bärgningen av gods och besättning visade sig den tyske kaptenen ganska ovillig att vedergälla dem. Lotsarna begärde 133 riksdaler. Skepparen gjorde allt han kunde för att bagatellisera lotsarnas bragd och det tog lång tid innan de fick någon ersättning. När pengarna äntligen kom fick lotsarna nöja sig med 100 kr. Den summan betalades inte ut av den räddade skepparen utan av Preussiske konsuln i Göteborg.

Följande skrivet av Anders Ryberg, Öckerööarnas släktforskning.
Detta brev i Västra Lotsdistriktets arkiv beskriver hur det gick till när mästerlotsen Torger Olsson drunknade vid en lotsning i september 1852. Han blev 43 år gammal och hade varit lots i nästan 32 år, från det att han antogs som lärling vid 11 års ålder.

”Herr chefen för Västra Lotsdistriktet
Förliden gårdag på eftermiddagen inträffade den olyckshändelsen, enligt lotslärlingen Johan Christianssons rapport, att Rörö lotsbåt i vilken befunno sig mästerlotsen Torger Olsson, dess broder sekundlotsen Olof Olsson och lotslärlingen Johan Christiansson 1 mil NV från Vinga skulle till inlotsning emottaga Norska Briggen Christian Agatho från Holmestrand, förd av skeppare C. Lieb, vid bordandet av briggen Torger Olsson, vars tur det var att gå ombord, skulle ifrån lotsbåten taga språng på briggens fallrep, emedan lotsbåten för sjögången ej vågade lägga in till sidan av fartyget, kom på sidan därav och föll i sjön, grund därav eller då han kom upp på vattenytan blev han intagen i lotsbåten, men Död, han hade förmodligen fått slag och kunde icke, oaktat använde försök, återbringas till liv.

Torger Olsson född 1809 den 23/6 antogs till lärling 1820 den 15/12 befordrad till sekundlots 1830 den 21/12 och till mästerlots 1833 den 30/12, han har under sin tjänstetid icke varit straffad eller tilltalad för fel i tjänsten, utan gjort sig känd för ett mycket pålitligt förhållande, han efterlämnar änka med 5 barn, därav äldste sonen förlidet år blev lotslärling, i knappa omständigheter. Då denna olyckshändelse timat i utövningen av tjänsten, får jag ödmjukast anhålla om Herr Distriktschefen verkande förord för änkan på det hon måtte få pension. Så fort jag kan erhålla närmare detaljerad berättelse om denna olycka skall jag inkomma med rapport, ävensom med Torger Olssons prästbetyg.
Göteborgs lotskontor
den 21 september 1852 N Åhmansson

1874 byggdes en lotsutkiksställning på Rörö

1875 den 28 sept: Lotsarna och två fiskare från Rörö bärgade under stark storm och med fara för egna liv, från skäret Stora Rossen NV om Rörö sex kvarvarande män av besättningen å franska briggen LEONIE som föregående natt strandat. 100 kr i belöning.

1879 den 29 dec. Skonert från Svendborg med kollast från Skottland till Svendborg. V t S storm och disigt. Fartyget som sprungit svårt läck i sjön och höll på att sjunka sattes å ett ONO om Hyppeln S om Rörö beläget grund men drev därifrån och förankrades. Strax därefter anländande lotsar från Rörö seglade ånyo på grund å Stora Överön varifrån det sedermera togs.

1893 byggdes en utkik samt en ny däckad lotsbåt erhölls

Lotsplats övriga	Efternamn	Förnamn	Förnamn	Född	Antagen i lotsverket	Avsked
	Andersson	Börje			1706
	Sörensson	Olof		1704	1720	Död 1760
	Sörensson	Gunne		1727	1742	1763
	Carlsson	Swen		1731	1753
	Pärsson	Olof		1737	1753
	Pärsson	Olof		1742	1753
	Olsson	Hans		1742	1757
	Andersson	Pär	Södra enroulerrings kompaniet	1735	1761
	Olsson	Anders		1738	1763
	Olsson	Folke		1731	1765
	Gunnesson	Berndt		1752	1771
	Svensson	Anders		1756	1771
	Gunnesson	Sören		1763	1774
	Olofsson	Jöns		1718	1774	1761
	Andersson	B			1817
	Malmberg	N			1817
	Åberg	Anders			1817
Drunknade	Olsson	Abraham	Torgel	1809	1820	Död 1862
	Torjersson	Olof	August	1834	1851
	Christiansson	Johan			1852
	Olsson	Olof			1852
	Torjersson	Carl		1838	1859
	Torjersson	Bernhard		1841	1862
Brännö	Wik/ Olofsson	Gustaf	Theodor	1854	1873
	Gren/ Olsson	Peter		1845	1874
Brännö	Rödin/ Andersson	Gustaf		1850	1874
	Olofsson/ Berg	Carl	Bernhard	1857	1875
	Scherman/ A:son	Johan	Elis	1854	1875
Brännö	Sjöberg	Oscar	Emil	1865	1889
	Gren	Max	Eugén	1877	1894
	Sjögren	Janne	Martin	1876	1894	1894
	Berndtsson	Berndt	Christian		?
	Johansson	Olaus			?