Berghamn/Djurhamn 1741-1912
Låg under Stockholms lotsplats och lotsålderman
Denna lotsplats började egentligen i Djurhamn och på Långholmen för att 1741 flytta ut till Berghamn. Platsen tillkom som en länk i skärgårdslotsningen i enlighet med vad som gällde för grannplatserna i norr och söder, Husarö respektive Dalarö lotsplatser. Båda dessa platser hade visserligen bildats tidigare, men Berghamn ansågs nödvändig som mellanstation med tanke på de relativt långa distanserna innan lotsstationen kom till. Till skillnad från lotseriet i Finland, tillämpades systemet med tätare lotsbyten i de svenska skärgårdarna, ett förfarande som var giltigt långt in på 1900-talet.
Nedanstående uppgifter är hämtade ur anteckningar och sammanställningar gjorda av hembygdsforskaren Hans P. Öhlin, själv av gammal skärgårdssläkt med rötter i lots- och tullväsendet och bördig från Runmarö
————————————————–
”I Nämndöfjärden, mellan öarna Runmarö och Värmdö i Stockholms mellersta skärgård, ligger holmarna Norra och Södra Berghamn, dessa är belägna i anslutning till den forna s.k. Tyska leden eller Stora Segelleden, numera i korset av Dalarö- Sandhamnsleden.
1741 inrättades en lotsstation på Södra Berghamn, vilken var bebyggd tidigare. Till att börja med anställdes två lotsar och två lotsdrängar. Av lotsarna bodde en i Södersunda på Runmarö. Dessas uppgift var att lotsa inkommande fartyg från Dalarö till Husarö eller Vaxholm samt utgående i leden från Berghamn till Dalarö. Kronans fartyg, oavsett djupgående, måste också lotsas i nämnda leder.
Till lotsarnas uppgifter hörde också att utsätta och underhålla fyra prickar i leden till Husarö samt vid lotsplatsen.
I slutet av 1800-talet flyttades Berghamns lotsplats över till Styrsvik på Runmarö. Lotsstugan, som finns kvar än idag något söder om ångbåtsbryggan, är en rödmålad liten byggnad, som hade ordet LOTS målat på väggen mot sjön, men detta är övermålat sedan många år.
1912 upphörde Berghamns lotsplats av samma skäl som många andra mellanstationer, fartygens förändring från seglande skepp till propellerdrift samt omstrukturering av Sandhamnsleden som huvudled och lotsningen gick direkt till Stockholm och Furusund.
Det enda som finns kvar på Södra Berghamn är en labyrint samt husgrunder av lotsarnas bostäder”
————————————-
Det förekom dock en viss lotsningsverksamhet långt tidigare i de här trakterna, vilket ganska detaljerat har beskrivits av E. Alfred Jansson, skärgårdsforskaren och författaren som så utförligt har kartlagt Stockholms skärgårds historia och nedskrivit sina forskningsrön i flera digra bokverk, i huvudsak utgivna under 1930-talet. I böckerna ”Skärgårdsliv i forna tider” och ”Djurö” har han del vis behandlat ämnet om lotsningen i området runt Berghamn så länge detta har dokumenterats och därför citeras flitigt ur hans produktion. Nedanstående ur boken ”Djurö”,
”Hertig Carl förordnade den 29/1 1593 ”att de styrmän, som bodde vid Djurhamn, skulle såsom styrmanslön förskonas från utgörande av de gärdespersedlar (skatter) som de var skyldiga för åren 1591-1592
Först efter 1634 kan den lotskunniga skärgårdsbefolkningen räknas till kronans folk, men någon ordnad lotsinrättning kom ej till stånd förrän under slutet av 1700-talet. 1664 stadgades en viss betalning för lotsning och 1671 kom lotsplikten.
Tidigaste kända lots vid Djurhamn är en Anders Staffansson på Runö, född i Djurö by 1688 och son till bonden Staffan Rasmusson som antagligen även gjort tjänst som lots. Anders Staffanssons son Jan (född 1706) bodde även som lots på Runö, där han avled 1790.
Även på Långholmen bodde under senare delen av 1700-talet en lots, Eric Ersson, född på Djurö 1720. Dennes son Eric Ersson Holmberg, född 1766, var likaledes lots och bodde kvar på Långholmen till sin död 1817.
I början av 1740-talet flyttades emellertid den officiella lotsstationen längre ut i farleden, till Berghamn, vilka tvenne holmar ända till 1774 lydde under Djurö. En lotsrulla från 1750-talet lämnar en del intressanta uppgifter om Berghamn:
”Berghamn är en frälse holma, har något äng, men ingen åker. 50 daler betalas årligen för holmen. Liten lotsning och vore nog av 1 lots och 1 dräng, så att 10 daler kunde här besparas (lotslön= 10 daler/år) . Här hava icke varit mer än 2 fartyg i år. Lotsarna bo nog belägligen vid farvattnet och vid en liten hamn som är nog djup, men trång och icke rymlig. God ankarbotten är där och friskt vatten (dricksvatten) är till hamnen. Från Berghamn lotsas till Dalarö, Sandhamn, Husarö och Vaxholm, men lotsa allenast finska fartyg 2 á 3 gånger om året. Men större än 10 fots fartyg kan ej gå åt Gävle denna vägen, de mera djupgående måste antingen gå Söderarmen ut eller ock in vid Vaxholmen till Furusund och Gävle.”
Lotsrullan från 1750-talet upptar 2 utlärda lotsar och 2 lotsdrängar; av dessa bodde en lots och en dräng på Berghamn, de bägge övriga vid Norr- och Södersunda på Runmarö. På 1760-talet bodde endast en lots på Berghamn, de övriga vid Styrsvik på Runmarö. Det var förvisso ett hårt liv, förenat med armod och försakelser som dessa lotsar förde. Lagens arm drabbade dem stundom. Så upplyser en rulla från 1840-talet, att en av Berghamns mästerlotsar straffades med 8 dagars vatten och bröd för en grundstötning.
Om det gamla Djurhamn lämnar den ovan anförda rullan från 1750- talet följande beskrivning:
”Djurhamn, en kostelig stor hamn för stora fartyg ock är den bästa i hela skärgården med lergrund till 6 famnars djup. Hösttiden kommer det hit många fartyg ifrån Stockholm men icke på ingående emedan de icke komma ut med samma vind som de behöva till Stockholm. Samma hamn har tvenne inlopp; Djurhamn, där ock lotsar bo är frälse.”
Nedanstående utdrag ur boken ”Skärgårdsliv i forna tider” av E. Alfred Jansson (1933) beskriver ytterligare något om Berghamnslotsarnas forna hemö Runmarö, vilken de för övrigt, i stor utsträckning delade med Stockholmslotsarna.
”Den i Södersunda ännu fortlevande lotssläkten Sundgren tillhörde den lilla lotsstationen på Berghamn, vilken upprätthölls under c:a 200 år, under senare tider med uppassning vid Styrsvik på Runmarö, till Berghamnslotsarna hörde Sundgrenarna under minst 5 generationer.
Långt tidigare fanns dock i skärgården ”ledsagare” eller styrmän som var lotsarnas föregångare och i första hand var förpliktade att lotsa örlogsfartyg. En sådan styrman vid namn Mats Persson, återfinns redan 1585 på Runmarö, där han av konung Johan III erhållit livstidsförläning på hemmanet Norrsunda. Att den kungliga gåvan var en ersättning för den sveda och värk som styrmannen lidit under sin tjänstgöring på kronans skepp under kriget, framgår av gåvobrevet. Norrsunda på Runmarö har alltså lotsanor ända från 1500-talet och lär ännu för en mansålder sedan ha kallats ”Kungsbacka”; i vilket namn möjligen traditionen om den kungliga förläningen bevarats. Södersunda kallades ”Kronogården”, vilket namn kan ha uppkommit därav, att hälften av detta hemman var av kronan upplåtet till bostad för lotsar. Att döma av en gammal lotsrulla från år 1703 skulle hela Södersunda och Långvik ha varit anslagna till lotshemman under 1600-talet och följaktligen fanns redan då åtskilliga lotsar bland Runmarös befolkning.”
——————————————–
Stockholms stads lotsrulla 1762-1769
Berghamns lotsplats: en bergaktig holma, utan skog ock utängar, till natur frälse allsedan år 1654, men ännu obewits, om den lyder under Fogelbro Säteri, eller Styrswik frälse hemman ehuru årlige arrende disponeras under Fogelbro. Holman blef bebod år 1725 ifrån hwilken tid skiftesvis dels warit öde, dels bebodd: Nu bor på Holman Berghamns Lotsen Jonas Jonsson men den andre lotsen uti Södersunda, som på nära är beläget, at lotsen därifrån kan uttaga sig till sielfwa Lotsplatsen. Ingen Holma, Skär, fiskeläge eller allmänning af krono natur, finnes til Lotsplats inrättad eller har känds.
Lotsarnes skylldigheter wid denna Lotsplats äro: Att lotsa inkommande fartyg ifrån Landsort ock som ännu tager yttre Stockholmske Skärgården, antagligen till Husarö 4 mil, eller Waxholm äfwen 4 mil samt utgående leden ifrån Berghamn till Dalarö 4 mil, ock detta för den betalning 1748 års Lots Taxa ersätter.
Böra de lotsa, alla inkommande ock afgående Kronans egna fartyg föranämda leder, genomföra dem utan af afseende på fartygets diupgående, igenom Kongl. Amiralitets Collegii resulition d: 21 augusti 1764. är tillagd en betalning a 10 2/3 öre Reg.met milen.
Med pricknings skyldigheter äro desa ny widare Grawerade, än att de årligen utsätta ock underhålla 4 prickar till här egen underrättelse i leden till Husarö ock vid Lots platsen.
Lotsplatsens läge ock Beskaffenheter Är än uti Stockholmske Skärgården, ock uti så kallade Tyska eller Stora segel leden till ock från Dalarö. Platsen är i formen påtänkt ock inrättad, endast för yttre Skärgårdsleden. Then synes ock vara otillräkelig ock onödig emedan 2 lotsar ock 2 drängar, omöjligen hinna med samma lotsningen, däres Seglationen blefwo ändrad efter 1696 års Kongl. Lots ordning. Onödig ty igenom denna Lotsplats på 3 mils Distance ifrån Dalarö ock 4 ifrån Husarö, måste lotsarna på bägge desa halfwa förtjänsten, då de alltid båda få sålunda en gång ock utan ombyte seglar 7 mil emellan Dalarö ock Husarö fram ock åter.
Ur 1799 års reglemente:
Lotsarne uppaβa på Runbolandet emellan Norr- och Södersunda emottaga midt för torpet Wintergata at lotsa til Sandhamn, til Husarö och til Trälhavet de fartyg som ämna sig til Furusund men icke kunna passera genom Trutsundet; äfwen til Dahlarö.
Ur 1844 års reglemente: Uppassa vid hamnar eller på Rundbolandet och emottaga i sundet emellan dessa ställen samt lotsa till: Dalarö, Sandhamn, Husarö, Trälhafvet, Waxholm. Platsen skall ha 2 mästerlotsar 1 secundlots och 2 lärlingar.
1896 års Lotsleder för Berghamns lotsarna:
Lotsarne uppassa vid Styrsvik på Runmarö och möta fartyg der utanför. Lots för fartyg utgående från Gustafsberg, erhålles efter beställning å lotskontoret i Stockholm:
Berghamn – Husarö 14M
Berghamn – Trälhafvet 18M
Berghamn – Stockholm via Kodjupet 30M
Berghamn – Stockholm via Oxdjupet 32M
Berghamn – Sandhamn 8M
Berghamn – Gustafsberg 18M
Berghamn – Dalarö 14M
Gustafsberg – Berghamn 18M
Gustafsberg – Sandhamn 26M
Gustafsberg – Dalarö 16M
————————————————–
Lotsarna på Berghamn av Åke Öhman
Senare delen av 1200-talet brukar man datera en seglingsbeskrivning över Sveriges ostkust från Utlängan till Arholma och sedan vidare genom den i åländska och finska skärgården till Tallin i Estland. Seglingsbeskrivningen ingår i den danske kungen Valdemar Seirs jordebok. Texten är på latin och beskriver den väg som danska sjömän hade att färdas från hemlandet till de
Danska besittningarna i nuvarande Estland. Texten utgörs av en uppräkning av namn. En del av namnen är lätta att känna igen, andra är mera svårtolkade. Vi får emellertid en ganska god uppfattning om en av våra
Äldsta lotsleder. Man måste förmoda att det fanns lotshjälp att få i någon form på de uppräknade öarna. namnen NettØ, Rudmi, SandØ, HaerØ och EknØ kan identifieras som Nämndö Runmarö Sandhamn Harö och Eknö. I lagar från medeltiden omtalas lotsar under benämningen ”ledsagare” Slutsatsen blir att delar av den stockholmska skärgården var bebodda redan under 1200 talet och att det fanns skärgårdsbor som kunde ”säga leden”
Farlederna
Farvattnet vid norra ändan av Runmarö korsas av viktiga farleder. I Carl Gripenhielms skärgårdskarta daterad 1691 finns delvis utmärkt den led som lotsarna i Berghamn så ofta skulle komma att använda, nämligen ”Skutheleden mellan Uthön och Öregrund”. Det är den gamla medeltida farleden i vissa delar. Eftersom den går förbi Husarö har den kallats Husaröleden. Den gamla farleden mot Stockholm ledde förbi Djurhamn, som var en viktig hamnplats, och vidare genom Vindö ström. På Djurö bodde lotsar och styrmän. Bonden Jöns Olofsson i ”Solnekroka” hade på Gustaf II Adolfs befallning uppsökt en ny segelled där skepp kunde styras genom skärgården ”med ett enda väder”. Därigenom kunde man undvika den krokiga leden förbi Djurhamn. För sin upptäckt av Kanholmsleden beviljades Jöns Olofsson frihet på behaglig tid för alla årliga vissa utlagor (skattebefrielse). Hans dräng friades från utskrivning, nog så viktigt i de orostider som rådde. När så begärdes skulle Jöns Olofsson styra kronans skepp den upptäckta farleden. Gustaf II Adolfs brev är daterat den 7 juni 1616.
Styrmansbrev och lotshemman
Sveriges lotsväsende organiserades under Karl XI:s tid i slutet 1600-talet. Långt tidigare fanns emellertid ledsagare eller styrmän lo bland den fasta skärgårdsbefolkningen. De hade i första hand till uppgift att styra kronans skepp och farkoster. För detta fick de viss skattebefrielse på sina hemman genom sk styrmansbrev. Särskilt i oroliga tider var det nödvändigt att ha tillgång till kunniga skärgårdsbor som kände till farlederna. Redan 1585 fick en styrman vid namn Mats Persson sitt hemman Norrsunda på Runmarö ”fritt fra alla uttskylter” enligt brev undertecknat av Johan III.
Genom brev den 29 januari 1593 förordnade hertig Carl, sedermera Carl IX, ”att de styrmän, som bodde vid Djurhamn, skulle såsom styrmanslön förskonas från utgörande af de gärdespersedlar (skatt) som de voro skyldige för åren 1591/92”. En lotsrulla från 1703 lär ange att hela Södersunda och Långvik på Runmarö skulle ha varit anslagna till lotshemman under 1600 talet.
Lotsväsendet inrättas
Amiralitetskollegium tog 1655 hand om rikets lotsväsende genom att ge ålderstyrmannen och kaptenen vid amiralitet Johan Månsson i uppgift att inspektera ”amiralitetspiloterna” i Stockholms skärgård. Genom sjölagen 1667 blev de sjöfarande ålagda att ta lots, som på eget ansvar skulle styra skeppen. Därefter utfärdade Amiralitetskollegium öppna brev till bönderna i skärgården med tillstånd att lotsa i vissa leder, t ex leden Stockholm – Landsort och Stockholm- Sandhamn. Kronans skepp och farkoster skulle lotsas utan ersättning, och kronans styrmän hade företräde att lotsa ”när de voro tillstädes”.
Genom en kunglig förordning 1697 bestämdes hur många lotsar det skulle vara vid varje lotsplats. I Stockholms stad skulle det vara
18 ordinarie lotsar, 2 utlärde lotsdrängar och 2 drängar i läran.
På Dalarö var antalet 18 ordinarie, 9 drängar och 9 i läran.
På Sandhamn och Landsort var antalet 6, 3 och 3 resp 12,6 och 6.
Av en lotsrulla 1703 framgår att 9 av de dåvarande Stockholmslotsarna på Runmarö administrerades alltså av lotsplatsen i Stockholm.
Som boplatser för lotsarna anges Styrsvijk, Norrsunda, Långvijk, Södersunda, Sohlberga, Hwitträsk by, Söderby och torpet Wintergata.
Berghamns lotsplats inrättas
Tiden kring 1740 var orolig ute i Europa. I dyningarna av de internationella förvecklingarna utkämpade Sverige ett föga ärofyllt krig med Ryssland 1741-1743. Kronans behov av lotsar längs lederna mot Finland ökade drastiskt. Nya lotsplatser inrättades. Så tillkom Husarö lotsplats 1740. År 1741 flyttades den officiella lotsstationen från Djurhamn som tidigare tycks ha varit ett centrum för lotsningarna mot Stockholm, till två holmar, Bergholmarna längre ut i farleden. Den nya lotsstationen fick namnet Berghamn.
I en sammanställning över lotsrullorna för åren 1738-41 anges att på ”Berghamn som intet til förene warit Lotsstelle förr än 1741” finns en ordinarie lots och en utlärd dräng. Den nya lotsplatsen ställdes under befäl av lotsåldermannen vid Stockholms lotsplats. Förteckning över lotsinspektörer och åldermän m.fl. i ”Stockholms Skiären” år 1757 finner vi att ”Lotz Inspectoren” Lars Blomberg var chef för hela området. Under sig hade han i Dalarö ”Öfweråldermanne89+n” Georg Gagge, i Landsort ålderman Olof Öijeberg och i Sandhamn åldermannen Johan Andersson. Uppsynings- och Ålderman Nils Algutson Lind vid lotsplatsen i Furusund var chef också för lotsplatserna i Waxholm, Husarö, Berghamn, Tjockö och Arholma. Vi ser att antalet lotsplatser utökades betydligt men att administrationen inte hunnit följa med i utvecklingen. Senare fick alla lotsplatserna egna åldermän utom Berghamn som på nytt ställdes under åldermannen vid lotsplatsen i Stockholm. När åldermanskapet avvecklades mitten på 1800-talet och lotsåldermännen ersattes med lotsförmän fick också Berghamns lotsplats en lotsförman.
Trots kritiken mot lotsplatsen fortsatte verksamheten. Antalet lotsar ökade och det bör i sin tur ha berott på att också lotsningen ökade mot 1700-talets slut. I ett reglemente över ”Tjenstgöringen och Oeconomien Inom Lotswerket år 1799” får vi följande uppgifter om Berghamn:
Det finns 2 ordinarie lotsar, 2 ordinarie drängar, 1 reservdräng och 2 lärlingar, alltså totalt 7 personer. Ålderman saknas som tidigare.
Lotsarna skulle ”uppassa på Runbo-landet emellan Norr och Södersunda, emottaga midt för Torpet Wintergata att lotsa til Sandhamn, til Husarö, och til Trälhafwet de fartyg som ämna sig til Furusund, men icke kunna passera genom Trutsundet; äfwen til Dahlarö.”
(Runbo-landet skall väl vara Rumbo-landet). Lotsarna i Stockholm hade till uppgift att lotsa ”äfwen enär så påfordras från Trälhafwet til Berghamn”. Stockholmslotsarna lotsade även till Furusund och Sandhamn m fl platser. Någon lotsplats i Waxholm fanns ännu inte. Sundet mellan Ö. Lagnö och Lagnö Truten, Trutsundet, var trångt och grunt och tillät inte större fartyg än på 10 fot att passera.
Enligt ett reglemente 1820 fanns det vid Berghamn 2 mästerlotsar, 2 secundlotsar och 3 lotslärlingar, dvs 7 personer som tidigare. Åldermansskapet utövades av åldermannen i Stockholm.
”Lotsarne uppassa wid hamnen eller på Rumbolandet och mottaga fartygen i sundet mellan dessa ställen”
Man lotsar till Dalarö 3 ½ tyska mil, Sandhamn 2, Husarö 3 ½, Trälhafwet 4 ½ och Waxholm 5 tyska mil. Nu hade även en lotsplats i Waxholm tillkommit. Detta borde ha underlättat lotsningen till Trälhavet. År 1820 lades farleden om så att man slapp den grunda och krokiga delen genom Trutsundet. Detta borde i sin tur ha minskat lotsningen till Trälhavet.
Några lotssläkter
Vid Berghamns lotsplats kom liksom vid andra lotsplatser lotsyrket att gå arv. Man kan därför tala om särskilda lotssläkter. Även lotsarnas gårdar de sk lotshemmanen gick oftast i arv.
Lotsen Staffan Michelsson i Norrsunda hade tjänstgjort som lots i 48 år när han 71 år gammal avled 1751. Hans barn fortsatte i lotsyrket. Staffan Michelsson blev stamfader för lotssläkterna Öhman och Norman i Norrsunda. I dessa släkter har funnits lotsar i minst 7 respektive 5 släktled. Andra lotssläkter var Boman från Gatan och släkterna Roos och Wikberg också med anknytning till Runmarö.
En av de äldsta lotssläkterna på Husarö var släkten Westerberg. Johan Ersson (f. 1705, d. 1784) var en av de första lotsarna när Husarö lotsplats inrättades 1740. Han blev lotsplatsens förste ålderman. Släkten ägde och brukade en stor del av Husarö Västergård. En del tragiska händelser inträffade emellertid. Johan Erssons son Eric Jansson Westerberg, också han lots, mördades 1793 av sin son Eric Ersson. Denne var en av dåtidens sk värstingar. En konflikt med fadern fick det tragiska slutet.
Missbruk av ”starka drycker” förde med sig konflikter och fattigdom. De sista lotsarna i släkten Westerberg på Husarö dog unga, bara 45 år gamla omkring 1840. Gården såldes och familjerna skingrades. Endast en dotter blev kvar. Hon gifte sig med en av lotsarna. Husen på gården revs utom ett, som gjordes om till bastu för linberedningen.
Eric Ersson som misstänktes för mordet på sin far, häktades och insattes på Smedjegårdshäktet i Stockholm. Han erkände aldrig mordet och hängde sig i häktet innan rättegången hunnit slutföras. Sommarn 1794 efter hans död födde pigan Stina Carlsdotter en son som fick namnet Eric. Fadern uppgavs vara drängen Eric Ersson. Hon kunde inte vara kvar på Husarö utan flyttade med sin son till Runmarö. Eric Ersson tog sin farfars namn Westerberg och blev lots på Berghamn.
Eric Westerberg bosatte sig i ett hus som kom att kallas Westerbergs berg. Men även han var förföljd av ödet, tycks det. Under en resa till Stockholm träffade han en illasinnad finne som gav honom ett ”trollskott”. Detta betydde förmodligen att finnen genom svart magi satte sjukdom på honom. Finnar ansågs ju ofta som trollkunniga. Westerberg blev svårt sjuk och fick tillbringa resten av sitt liv i sängen. Han dog 1895 vid 101 års ålder.
Sonen Carl Petter Westerberg var född 1829 och gick till sjöss vid 14 års ålder. Föräldrahemmet var mycket fattigt. Han köpte mjöl för sin första hyra. Sedermera blev han lots, först på Runmarö och sedan i Stockholm. Han dog 1895.
Carl Petters son var Karl Helmer Westerberg, f 1860 och död 1947. Han var också lots på Runmarö och i Stockholm. Det är han som har berättat att hans farfar kom från Husarö. Lotsyrket går alltså vidare även om sjukdom och andra svårigheter lägger hinder i vägen.
En av ättlingarna till Westerbergs lotsarna är författaren Tomas Tranströmer. Han har i sin diktning använt de fina dagboksanteckningar som Karl Petter Westerberg fört under sin tid på sjön. Så kan livet som sjöman och lots även få en litterär dimension.
Personalia över 3 generationer Sundgren, Berghamnslotsar av HP Öhlin BT- Södersunda
Minst 5 generationer och de härstammade från Anders Andersson som kom 1715 från Husarö
Mästerlotsen: Carl Gustaf Sundgren Född: 10 nov 1814 Död: 29 nov 1850
Hustru: Gustafva Sophia Rundberg Född: 5 juni 1812 Död: 19 Feb 1865
Son: Anders Gustav Född: 21 okt 1836 Död: 22 sep 1879
Son: Carl Erik Född: 1 sep 1840 Död: 18 jan 1909
Son: Johan August Född: 28 aug 1842 Död: 1925
Dotter: Edla Sofia Född: 28 aug 1844 Död: 7 jul 1845
Dotter: Bernhardina Josefina Född: 20 ju. 1850 Död: 31 sep
1880 Carl Gustaf Sundgren hittades ihjälfrusen vid Låga Fladkläppen san därefter även kallades Sundgrens grund.
Lotsen: Anders Gustaf Sundgren Född: 21 okt 1836 Död: 22 sep 1879
Hustru: Katarina Charlotta Norström Född: 26 feb 1833 Död: 1918
Son: Carl Gustaf Edvard Född: 7 dec 1861 Död: 30 apr 1940
Dotter: Carolina Sofia Född: 24 sep 1864
Dotter: Alma Charlotta Josefina Född: 1 jul
1870 Anders och Katarina Sundgren vigdes i Djurö Kyrka den 12 juli 1861.
Lotsen: Johan August Sundgren Född: 28 aug 1842 Död: 1925
Hustru: Maria Carolina Wickberg Född: 6 maj 1842
Son: Rudolf William Född: 1 jul 1875
Dotter: Berta Maria Född: 3 sep 1876 Död: 21 jul 1883
Dotter: Anna Sofia Född: 4 dec 1878
Son: Johan Gunnar Född: 7 dec 1882 Död 3 aug 1883
Dotter: Berta Elina Född: 26 jun 1884 Död: 8 aug. 1983
Mästerlotsen:
Karl Gustaf Edvard Sundgren Född: 7 dec. 1861 Död: 30 apr. 1940 Hustru: Anna Lovisa Norlin Född: 10 jan. 1868 Död: 9 aug. 1938
Dotter: Anna Sofia Adéle Född: 15 jul. 1893
Son: Gustaf Adolf Född: 3 jan. 1893
Dotter: Agnes Lovisa Charlotta Född: 2 mar. 1896 Död: 12 feb. 1895
Son: Brynolf Gustaf Adolf Född: 1900
Dotter: Margit Annie Charlotta. Född: 1904
Dotter: Hedvig Lovisa Elisabet Född:1907
Carl Gustaf Edvard Sundgren son till Anders Gustaf Sundgren och hans hustru Katarina Charlotta Norström född den 7 december 1861 i Södersunda Runmarö.
Carl Gustaf var liksom sin far Berghamnslots och fick sin styrsedel den 22 juni 1880 och året därpå den 26 april blev han befordrad till lots. Sex år senare den 15 juni 1887 blev han mästerlots.
I Djurö den 21 oktober 1892 vigdes Carl Gustaf med Anna Lovisa Norlin som var född i Sundbyberg den 10 januari 1868. Deras första barn, Anna Sofia Adele blev född den 15 juli 1893 och samma år den 26 september blev Carl Gustaf befordrad till lotsförman för Berghamns lotsplats.
Det andra barnet, en son, Gustaf Adolf var född den 3 januari 1895 men dog månaden efter den 12 februari. Året därpå den 2 mars fick de en flicka hon döptes till Agnes Lovisa Charlotta.
År 1900 den 3 april fick de sin andra son, han fick namnet Brynolf Gustav Adolf och samma år byggdes familjens nya hus (nuvarande Litt. 1:121).
Carl Gustafs föräldrahem (nuvarande Litt. 1:117) var en gång Södersundas första affär. Fastigheten ägs nu av B.Broman.
1904 fick de sin tredje flicka, Margit Ann Charlott och 1907 var det nästa flicka Hedvig Louise Elisabet.
Samma år fick Carl Gustaf sin enda bestraffning under sin långa tid som lots: han blev av Generallotsdirektören ålagd disciplinstraff med 10 kronors avdrag å uppmuntringspengar för försummelse av tjänsteplikter.
Enligt ett Kungligt brev av den 26 maj 1911 beslöts det att Berghamns Lotsplats skall indragas den 1 januari 1912.
Carl Gustaf blev efter ett kungligt brev av den 26 maj överflyttad på övergångsstat som fyrvaktare på Långholmens Fyrplats. Den 17 augusti 1915 blev han förordnad att tillsvidare betjäna med lotsning vid Dalarö Lotsplats. Den 16 januari 1916 upphörde hans tjänstgöring vid Dalarö Lotsplats. År 1921 den 20 december beviljades han avsked på grund av uppnådd pensionsålder. Anna Lovisa dog den 9 augusti 1938 och Carl Gustaf den 30 april 1940. Carl Gustaf Edvard Sundgren var den siste Berghamnslotsen.
————————————————————–
Lotsplatsen dras in
Som en följd av utvecklingen av sjöfarten blev de små mellanliggande lotsplatserna så småningom överflödiga. Berghamn kom att bli en onödig anhalt på vägen. Antalet lotsar minskade. Till slut var det bara två kvar, lotsförmannen och mästerlotsen. Genom ett kungligt brev den 26 maj 1911 drogs lotsplatsen in från och med utgången av 1911. Samma öde drabbade Husarö och Grötlingbouddes (på Gotland) lotsplatser.
De sista lotsarna vid Berghamns lotsplats var lotsförmannen Carl Gustaf Edvard Lindgren och mästerlotsen Johan Vilhelm Söderman, den sistnämnde bosatt på Södersunda och f. 1864. De fick vardera en årlig ersättning på 500 kr till dess de blev berättigade till en årlig pension på 600 kr. Lotsningen vid Berghamn lotsplats togs över av lotsarna på Sandhamn och Dalarö.
Slutet
I slutet på 1800-talet flyttades lotsplatsen over till Styrsvik på Runmarö. Där finns lotsstugan kvar än idag. På Södra Berghamn finns husgrunder, stenmurar, en labyrint mm som påminner om den forna verksamheten. I Båtsmanstorpet på Runmarö finns kvar signal flaggor från Berghamn.
Nedan skisser av lotsstuga mm
