Lotsplats mellan åren 1902-1961 då göromålen flyttade över till Hälsingborgs lpl
Finns inte med 1863 eller 1875
Följande skrivet av Otto v Friesen
Råå blev lotsplats då hamnen togs i anspråk av Kopparverket i början av seklet. 1902 blev AR Råwall den förste lotsen med uniform, tidigare hade lotsningen utförts av honom och andra ”kände män”, privata lotsar, Nu gick staten och lotsverket in och bemannade stationen som de första 30 åren inrymdes i Handelsföreningens lokaler med utsikt över Sundet. 1939 byggdes lotsvaktstugan nere vid Suran, byggmästare var Göran Bengtsson och kostnaden enligt uppgift 6.000 kronor.
Fram till 1961 satt lotsarna på Råå och spanade ut över Sundet från solens uppgång till dess nedgång. Fick de korn på ett fartyg med signalflaggan G hissad, med vertikala gula och blå ränder, betydde det att fartyget önskade få lots ombord. Vanligast var dock att fartygens mäklare ringde och beställde lotsning. Radiokommunikation via VHF kom inte förrän senare, då lotsplatsen på Råå slagits samman med Helsingborg.
Lotsarna, kända profiler
Under åren tjänstgjorde en rad lotsar Råå, de blev naturligt nog kända profiler. A.R. Råwall skötte sin tjänst 1901-28, sonen Natanael under hela 38 år från 1916 till 1954, svärsonen Nils Windfors 1928-61 och G.A. Landgren 1928-57. De tre förstnämnda skötte dessutom Råwalls rederier.
Rååpojken Arthur Axelsson fick sin styrsedel 1938 och hörde till lotsplatsen i Råå fram till 1948, då han flyttade till Höganäs. Under större delen av 40-talet var han utlånad till Falsterbo kanal, men sommartid lotsade han i Råå. Även de andra Råålotsama tjänstgjorde ofta i Falsterbo under kriget.
John Andersson tillhörde en yngre generation, som tillsammans med Gunnar Fengved (tidigare Jönsson) höll ställningarna i vaktstugan fram till nedläggningen 1961. Båda flyttade då in till lotsplatsen i Helsingborg. Gunnar Fengved har åren i Råå i ljust minne. Själv kom han från Ramsjöstrand men blev efter en tid accepterad och kände sig som Rååbo.
Livet på lotsstationen präglades av kamratskap, man delade solidariskt på sysslorna som kunde variera allt från tunga och arbetsamma bogsering av mudderpråmar till justering av fartygskompasser. Lediga stunder kunde tillbringas på vaktstugans loft där det splitsades stroppar till Råwalls rederier som extraknäck. Båtmannen Henning Bruce behärskade alla slagssjömansarbeten, han kunde sitta och tillverka en stävputa. Sommartid badade fruarna och barnen på stranden nedanför lotsstugan. Om vintern kunde man gå ut på isen och pilka torsk. Eller kunde man ta en tur med lotsarnas egen segelsnipa.
Båtmännen
Båtmännen var Riktiga personer, de bemannade och skötte lotsbåtarna. Harry Göransson var en av dem, liksom Petrus Matsson, Joel Andersson och Per Thore. Henning Bruce var kvar till slutet. Han höll inte inne med råd och förmaningar till de pågabläror (unga spolingar) som gjorde sina första tappra seglingsförsök i hamnbassängen. Han var också känd för att hålla lotsbåtarna i topptrim.
Olle ”Jansson” Nilsson var en annan profil som ibland ryckte in som båtsman då Henning inte kunde. Olle var inte mycket för det tekniska, men fick han bara sina instruktioner om hur han skulle styra när lotsen äntrade fartyget, så gick det bra. Gunnar Fengved berättar att han en gång bad Olle att passa telefonen vaktstugan då han skulle hem och äta middag i bostaden vid Batteritorget. Rätt , vid det var så hörde han Olle komma springande ute på gatan och ropa ”De lauder, de lauder” Olle hade inte vågat lyfta luren.
Båtarna
Båtarna tillhörde lotsarna själva, Lotsverket betalade lega for dem. Därmed räknade man med att underhållet skulle skötas med större omsorg än om de var statlig egendom. Förhållandet passade säkert lotsarna som fritt kunde använda sina båtar till bogseringsuppdrag och andra extraknäck. Den stora lotsbåten var byggd på Holms Varv 1926 i ek på kravell. Hon avlöste en äldre gaffelriggad lotsbåt som placerades i Bunge på Gotland. Gotlänningarna var inte särdeles trakterade av lotsbåten från Råå, de tyckte hon var en riktig flundra, bred och ful.
Den nya lotsbåten från 1926 var 10,85 m lång och 4,3 5 meter bred och byggd med tanke på bogsering. Stäven var rak och bogser vajern var anbringad exakt i båtens tyngdpunkt. Gunnar Fengved och Arthur Axelsson anser att hon var fenomenalt lättmanövrerad. Den uppmätta maxfarten var 7,7 knop.
1954 fick hon styrhytt ritad av Sigvard Windfors och byggd på Råå Båtvarv AB till en kostnad av 3.346 kronor. Samtidigt byttes Ellwe dieseln om 40 hk ut mot en Volvo-Penta MD96A om hela 150 hk. Farten kom nu upp i 9 knop vid 1.800 varv. Det var en radikal och ovanlig förbättring för en lotsbåt på den tiden, men för Råålotsarna .var det återigen väsentligt med en kraftfull båt som dög till bogsering. Kostnaden blev enligt Kassaboken for Lotsbåtarna för motorn 12917,15 och för installationen hos Bröderna Lind kr 2125,03.
Den lilla lotsbåten var även den omtyckt av lotsarna. Den var byggd i ek på klink på Sven Petter Nilssons varv kring tiden före 1:a världskriget. Kappen var i lärk och däcket i fur. Ellwemaskinen på 18 hk var i mesta laget för den lilla båten, hög slaglängd och kompression gav kraftiga skakningar i skrovet, vilket gjorde att hon läckte en del.
Ellwemaskinen var en semidiesel som var ganska knepig att starta. För ändamålet dränktes läskpapper in i salpeter, löst i vatten. Pappret hängdes på tork, skars till och rullades till cigarretter hemma hos Henning Bruce på Fiskaregatan. När så maskinen skulle startas, baxades svänghjulet upp på centrum, ett par slag olja pumpades fram, regulatorn ställdes på halv, en halv sup bensin sprutades in, cigarretten sköts in på plats och antändes, luften från tryckkärlet släpptes på och svänghjulet knuffades igång med foten. Svänghjulet drevs runt några varv av tryckluften och maskinen skakade igång.
En segelsnipa hörde även till lotsplatsen. Den var enligt uppgift byggd av Bernhard Pålsson 1911 och investeringen var betald efter en enda natts sillfiske. Till snipan hörde två storsegel, varav det ena hade den karaktäristiska röda randen som utmärkte en seglande lotsbåt förr i tiden.
Även för denna båt betalades en liten lega av lotsverket. Snipan såldes 1953 men finns kvar i Råå än i dag i plastat skick.
Lotsning
Råålotsamas område var hela Öresund, från Kullen till Trelleborg, men det vanligaste uppdraget var att lotsa fartyg in och ut ur Kopparverkshamnen. Rännan in i hamnen var länge smal och sparsamt utprickad och vind och inte minst strömmar kunde ställa till bekymmer. Lotsbåten lade till vid fartygets läsida, lotsen äntrade lejdaren och gick upp på bryggan. Här väntade befälhavaren som tipsade om fartygets manövrerbarhet och eventuella egenheter. Om det var ordning ombord hissades den blåvita lots flaggan. Först in på 60-talet kom det internationellt överenskomna tecknet för lots ombord, den vertikalt vitröda flaggan för bokstaven H i bruk.
Ett nedslag i de tyvärr inte kompletta lotsdagböcker som förvaras i Råå Museum kan ge en föreställning om uppdragen.
Lotsningar in till Råå var inte så vanliga. Trafiken till Kopparverken med grönkis och apatit, med kol, salt och soda och ut igen med järnbriketter, styckegods och lerjord var den förhärskande. Lotsningsuppdragen kunde ofta inskränka sig till ett enda om dagen, ibland inget.
Hårda isvintrar som 1941 låg trafiken nere hela februari. Kassaboken för lotsbåtarna visar dock att lotsarna kunde ha mycket att göra med bogseringar av olika slag under tider då det kanske var sämre med lotsuppdragen.
1961 var det slut lotsat i Råa. Den stora båten löstes in av Sjöfartsverket. Delägarna Nils Windfors, John Andersson och Gunnar Fengved fick vardera 8.000 kr. Båten gjorde därefter tjänst i Halmstad under 60-talet. Den lilla lotsbåten lastades på järnvägs vagn och gick till Stockholm som fritidsbåt.
———————————————-
Lots uppassa vid Råå för såwäl hamnen där som Kopparverkshamnen i Helsingborg samt möta från sjön kommande fartyg på udden, Ej lotsuppdrag i mörker (1934)
Dyker upp först i 1916 års lotsledsförteckning
1939 Byggdes nytt Lotsuppassningshus
Slogs samman med Helsingborg 1 okt 1961
Från Minnesalbum 1914-1924 Lotsverkets personal
Råå hamn är byggd i Råå åns mynning, och utgör dess yttersta, vidgade och fördjupade del. Den hade länge använts som fiskehamn innan den byggdes ut till handelshamn. Redan innan några anordningar och utbyggnader företagits hade ån i sitt ursprungliga naturskick använts till tilläggsplats, varom vittna kvarlämningar av gamla fartyg, funna vid Raus kyrka, belägen cirka 1/4 mil från åns mynning.
I mitten av 1800-talet utbyggdes första delen av hamnen samt försågs med två parallella hamnpirar. År 1857 uppsattes den första fyren. På 1880-talet utbyggdes norra hamnpiren ytterligare. Under de följande tjugo åren genomgick hamnen flera betydande ombyggningar och förbättringar.
Råå hamn används nu liksom förr huvudsakligen som fiskehamn och uppläggningsplats för vinterliggare, vartill den genom sin naturliga daning och sitt skyddade läge är synnerligen lämpad. En del smärre industrier ha dock ännu sin trafik över hamnen. Vidare finns upphalningsslip på fartyg upp till 600 tons jämte ett mycket anlitat skeppsvarv och ett välrekommenderat båtbyggeri. Bunkers och skeppsförnödenheter av alla slag kan erhållas, ävenså brännolja från särskild oljecistern.
År 1900 började Helsingborgs Kopparverk lägga sin import och export över Råå. De följande 18 åren var hamnens glansperiod. Kajerna förbättrades och försågs med moderna lossnings- och lastningsanordningar, och djupet förstorades. År 1918 hade kopparverket byggt sin egen hamn färdig, belägen vid Knähaken, omedelbart invid fabriken. Trafiken flyttades då från Råå till den egna hamnen.
Kopparverkshamnen är byggd av och för Helsingborgs Kopparverks egen räkning. Hamnen som togs i bruk hösten 1918, är belägen vid Knähaken och har 7 meters djup. Trafiken är livlig året runt.
| Lotsplats övriga | Efternamn | Förnamn | Förnamn | Förnamn | Född | Antagen i lotsverket |
| Råwall | Adolf | Reinhold | 1867 | 1902 | ||
| Råwall | Emil | Romanus | Natanael | 1894 | 1915 | |
| Gökalv | Landgren | Gösta | Arnold | 1896 | 1918 | |
| Windfors | Nils | Peter | 1901 | 1923 | ||
| Öresund norra/ Helsingborg | Axelsson | Artur | Jonny | Selmer | 1912 | 1938 |
| Helsingborg | Andersson | John | August | Alvard | 1915 | 1950 |
| Helsingborg | Jönsson | Gunnar | Herbert | 1927 | 1954 |