Onsala/Mönster/Bua/Rya Lotsplats

57° 21.358′ N 11° 57.524′ E

Bilden visar lotsuppassningshuset som 1880 flyttades från Karlskrona till
Mönster och är det enda som idag återstår i ursprungligt skick av lotsplatsen.

Onsala (Mönsters) lotsplats tillkom 1761 och indrogs 1 oktober 1936

Tillhörde västra lotsdistriktet Onsala fördelning 1862-1880 och Göteborgs 1881-1883

I reglemente för Lotswerket 1799 står följande antecknat för Westra Lotsdistrictet
Under lotsuppsyningsman för Onsala fördelning lyder: Onsala med dess hamnar= 1 uppsyningsman, 1 lotsålderman, 2 ord lotsar, 3 utlärde ord lotsdrängar, 1 reserv lotsdräng och 2 lotslärlingar.
Lotsarna uppassa wid Mönster, emottaga från sjön att inlotsa til Onsala hamnar eller Kongsbackafjord, lotsa äfwen til Wrångö.

Chefen för västra lotsdistriktet, C J Hierta, avsände till Kungl. Förvaltningen för Sjöärenden en rapport den 22 juli 1807 över tillståndet inom lotsdistriktet:

Onsala lotsplats

“Här äro anställda 1 ålderman, 3 ordinarie lotsar, 2 ordinarie drängar och 2 lärlingar. Här finnes inget lotshemman, utan lotsarna bo på skilda ställen i socknen. Till lotsarnas disposition för sommarbete för deras djur voro upplåtna kronoholmarna Ramnö, Brokö och Hellesö, för vilka lotsarna betalade den utgående jordeboksräntan 4 R:dr regs varjämte de för 1/6 hemman deltogo i hållandet av båtsman.

Lotschefen hemställer, att lotsarna bliva befriade från såväl nämnda skatt som deltagande uti båtsmanshållet. Vidare ifrågasätter lotschefen, att kronoholmen Malön måtte upplåtas till lotsarna som betesmark. Lotschefen har besett Malön för att undersöka om denna för en utpoststation välbelägna ön skulle lämpa sig för sådant ändamål, men han har kommit till det resultatet, att, då det ej är möjligt att utan mycket dryga kostnader här bärga båt, ön ej kan för detta ändamål vara lämplig.

Till lotschefen hade rapport ingått att åldermannen vid Onsala Hans Pettersson blivit för begången tjuvnad, bestående däri att han på Malön klippt andras får, dömd att undergå kroppsstraff med 2 timmars hals järn, spöslitning och kyrkoplikt, och som han sålunda undergått nesligt kroppsstraff, såge sig lotschefen nödsakad att jämlik gällande föreskrift anmäla honom till utstrykning ur rullan.

Då Pettersson emellertid under en 35-årig tjänstetid alltid troget och väl skött sin tjänst, och på det att han och hans familj ej måtte tvingas att genom tiggeri söka sitt uppehälle, anhölle lotschefen, att Kungl. Förvaltningen för sjöärenden måtte medgiva, att Pettersson ej skulle strykas ur rullan utan att han måtte få inkomma med ansökan om avsked och få gratial.

Till ålderman efter Pettersson föreslår lotschefen äldste ordinarie lotsen Lars Ingemarsson, som tjänat i 21 år, är skicklig lots och kan något skriva.

På det att det skulle vara möjligt att uppehålla tjänsten, som bland annat kräver, att minst 4 man åt gången uppehålla sig å Mönster, därjämte utkik hålles, föreslår lotschefen, att staten måtte fastställas att utgöras av utom åldermannen 2 ordinarie lotsar med lön

Båtar: Lotsarna själva äga en båt, men den är för liten, varför lotschefen föreslår, att kronan förser dem med en ny sådan om 8 à 9 alnars köl, vilken med segel och tillbehör beräknas kosta 40 rd:r b:ko eller ett årligt bidrag till båthållningen av 5 rd:r b:ko.

Ur rulla 1817

Lotsuppsyningsman. A Gedda
Lotsålderman H. Söderberg
Ord. Lots: B. Holdt och O. Pettersson
Ord. Lotsdräng: B Wiberg, B. Svensson, och A. Andersson
Res. Lotsdräng: A.M. Pettersson
Lotslärling: E. Pettersson

Ur reglemente och förordning 1863
Lotsningsområde. Från Kungsbacka fjärden till Malöhamnar respektive Kungsbackafjorden, till sjöss eller från sjön, från Malö hamnar till Varberg respektive Bua eller Rya, Kungsbackafjord , Vendelsöarna, Båtfjärden ,Baljö, Tistlarna, Vrångö till eller från sjön

1880 Åtal mot mästerlotsen JH Andersson för grundstötning med skeppet SVEA. Straff 1 månads fängelse.

1920 års båtbestånd:
1 däckad kutter byggd 1907, ek, kravell, 10×3.85, 10 hk
1 motorbåt byggd 1910, ek, klink, 7.1×3, 3 hk Avance

Nedanstående ur skriften ”Vår bygd 1978” av Nordhallands Hembygdsförening.

”I Lotsmans farvatten. Ledsagare och kronolotsar i Onsala” Av Gunnar Jedeus-Palmgren

De först ansatserna till en statlig lotsinrättning i Onsala noterades 1726. För lotsar i Malösund antogs detta år tvenne hemman i Onsala socken, nämligen Råö ½ mantal och Vässingsö 1 mantal. Men efter denna notis har inga uppgifter kunnat påträffats varken om dessa eller andra lotshemman i Onsala.

Som anläggningsår för lotsplatsen vid Mönster på Onsala landet anges 1761 från vilket år stenåldersröset på Mönsterbergets topp utnyttjades som utkiksplats. Den till lotsuppsyningsman utsedde kaptenslöjtnant Mikael Schale från Onsala hade till en början inga utbildade lotsar utan fick klara sig med i socknen bosatta fiskare, båtsmän och andra sjövana sockenbor,

I ett kungligt brev 1763 antogs 1000 riksdaler till denna lotsinrättning och föreskrevs att Malösundslotsarna skulle nyttjas av fartyg som seglade mellan inrikes städer. Året därpå upplät Kronan till Lotsverket de i Kungsbacka fjorden belägna holmarna Brokö, Ramnö och Kellerö.  Där kunde lotsarna ha sommarbete för några små kreatur och där kunde de ta upp bränntorv till sina stugor.  Holmarna som än idag kalas lotsholmarna förvaltas sedan 1938 av Domänstyrelsen och avsattes 1968 till naturreservat.

I lotsreglementet 1799 bekräftas att det på Mönster skulle finnas en lotsplats och att Onsala skulle utgöra säte för en lotsfördelning. Lotsplatsen avsågs betjänas av en lotsålderman, två ordinarie lotsar, fyra utlärda lotsdrängar samt två lärlingar, summa nio lotsar. Onsala lotsfördelning skulle omfatta lotsplatserna i Halmstad, Varberg och Onsala (Mönster) och lyda under en lotsuppsyningsman.

Mönsterlotsarna var i full verksamhet redan på 1760-talet innan fördelningsorganisationen blev fullt genomförd.

När Onsala lotsplats inrättades valdes av naturliga skäl att förlägga uppassningen till Mönster. Där hade man god uppsikt över farvattnet utanför kusten och en lugn båthamn i Mönstersundet. Distansen ut till lotssökande fartyg var relativt kort.  En nackdel var att alla person och förnödenhets transporter måste ske båtledes. Platsen hade visserligen fastlandsförbindelse men vägen till närmsta bebyggelse var lång och besvärlig. Den sattes i stånd först efter andra världskriget.

Nere vid hamnen hade Onsalas skiftesägare upplåtit tomtplats dels för en lotsuppassningsstuga dels uppassningsplats och brygga för lotsbåtarna. Tomten fick inte inhägnas men avgränsades av sju stenrös som råmärken.

Redan på 1770 års karta anges att det då fanns ett lotshus på Mönster. Huset har tydligen förnyats i början av 1800 talet, ty Bexell skriver 1818 att där nyligen uppförts en byggnad ” för de lotsar som där hava vakt”. Bryggan beskrives 1873 som oljemålad trästuga stående på stenfot och försedd med skorsten och spisar. Här kunde de uppassande lotsarna få skydd, mat, värme och vila.

Uppe på röset var ett litet utkikshus placerat. Detta byttes 1880 ut mot ett större kombinerat uppassnings och utkikshus som hämtats hit från Karlskrona där det tidigare tjänstgjort som vakthus vid Söderstjärnas fyr. Huset på röset står kvar ännu idag, men uppassningsstugan är borta. Det lilla kasserade utkikshuset flyttade ner till hamnen och tjänstgjorde där som skjul för upphalningsspelet.

Mönsters lotsplats kopplades in på rikstelefonnätet först under första världskriget och då samtidigt med Nidingen (1917).

Även om man inte kunde finna någon bättre plats för uppassning än Mönster´, man hade prövat både Nidingen och Malön, var det svårt att med sydlig till sydostlig vind komma ut till sjöss därifrån och vid storm var det omöjligt. Av denna anledning verkställdes under mitten av 1800 talet lotsuppassning jämväl från Buviks backe på Skalla. En mindre stuga uppfördes på Bubacka och utkiken tog plats vid röset på Skalla gavel. I ett PM 1861 föreslogs att flytta Skallastugan som då ej längre användes ut på Malön för att där tjäna som skydd för skeppsbrutna.

Sedan gammalt gällde att lotsarna fick sköta sin tjänst med egna rodd eller segelbåtar. Härtill erhöll de s.k. båthjälp i form av årliga penningbelopp. Ännu i början av 1800 talet var det emellertid bland de sjöfarande en känd sak att lotsarna i Kattegatt aldrig mötte förrän fartygen redan kommit innanför de yttre skären och farligheterna. Förklaringen var att lotsarna var så dåligt betalda att de inte hade råd att hålla sig med annat än små öppna båtar. Vid Mönster fanns det vid denna tid blott en enda liten båt ägd av lotsarna gemensamt. Följande ur lotsvisitationsberättelse 1895 illustrerar de rådande förhållandena. Löjtnant Gedda och Mönsterlotsarna att i stormen den 30 sistlidna oktober icke mindre än 19 större fartyg lågo utanför Malön med signaler å topparna och förgäves inväntade lotsar varför de alla blevo tvungna att återvända till sjöss, varest de undangömdes av nattens mörker och bland vilka flera kanske nödgas följa olyckans ledstjärna till dödens herradömen. Om här varit lotsbåt (man menade större kronolotsbåt) hade vid detta tillfälle alla dessa fartyg blivit inlotsade och då de flesta av dem voro av utländsk nation hade även för Kungl Majts och kronans räkning influtit i båkavgifter m.m. mer än en lotsbåt kan kosta.

Samfällt förklarade lotsarna att de såvida icke lotsbåt erhålles nödgades taga avsked från innevarande lotstjänster.

Vi vet inte hur länge Mönsterlotsarna fick vänta på sin Kronolotsbåt, men några år efter den nämnda visitationen hände följande (enl Hjalmar Börjesson i Skånska Sjöfartens historia). En lotsbåt byggd 1824 för Skanörs kunde aldrig stagvända när det gick någon sjö.  Den prackades därför på lotsarna i Varberg för vilka den alltså ansågs passa bättre. Sista gången den anträffades eller 1838 brukades den av lotsarna i Onsala. Om båten vände bättre genom vind häruppe må dock vara osagt.

Så småningom fick emellertid Mönster en större däckad kronolotsbåt. Under 1867 utbyttes denna båt mot en vid Stenungsund nybyggd båt också den däckad och av den sk större sorten. Femton år senare erhöll Mönster en i Norge nybyggd däckad klinkbåt av sk Hvalöer konstruktion. Den sista kronolotsbåten vid Onsalas lotsplats var en enmastad däckad jakt av kostertyp. Den övertogs 1915 från fd Gullholmens lotsplats och var byggd av ek på kravell på Ängholmens varv  som vid denna tid ägdes och drevs av lotsarna i Göteborg.

I allmänhet begagnades kronolotsbåten endast under hårt väder. Då tex användes den blott till 60 av de under 1867 utförda 157 lotsningarna. För att under gott väder fortare och lättare kunna möta och borda fartygen begagnade lotsarna oftast de egna mindre båtarna som alla var spetsgattade och odäckade.

Vintertid då isen varken bar eller brast hade lotsarna en isbåt till förfogande. Under åren 1861 – 1876 användes härtill en odäckad norsk snipa som hade försetts med tre kölar.

Lotsarnas värsta manöver var att i hårt väder borda ett ankommande fartyg. Svårigheten låg i att få fartyget att manövrera på sådant sätt att lotsbåten kunde komma intill sidan utan att fastna med riggen i utskjutande rår, röst mm och dylikt. Sen gällde det för lotsen att hoppa i rätta ögonblicket.

Ett otäckt tillbud inträffade den 26 juli 1876 då lotsarna Magnusson och Bengtsson gick ut för att lotsa in jakten BENEDINA från Råå med skeppare J Björk. D använde sig av den nyaste av de av lotsarna ägda båtarna. Strax efter bordningen kantrade och sjönk lotsbåten på fem famnars vatten. De båda lotsarna lyckades dock rädda sig upp på jakten.

Mönsters sista lotsbåt och samtidigt dess första med motor, en Avance om 15 hkr, som drev en fast propeller med backslag byggdes i Varberg 1925.

De först anställda lotsarna bodde på skilda platser i Sunnanbäck såsom i Lidet, på Hultet, i Släpås och på Ön. Fr.o.m. 1790 talet valde man boställen närmare lotsplatsen varvid Rumsås och Värsingsö blev de mest använda platserna. En del lotsar bodde på egna hemman andra hyrde lägenhet och så förblev det fram till slutet av 1800 talet. Då uppförde fyra lotsar för sig och sina familjer egna hus på Mönster varvid lotsverket- mot 10 kr om året- upplät plats på lotstomten. Härigenom slapp man ifrån de flesta av de tidsödande och besvärliga turerna mellan röde Holme och Mönster.

I början av 1800 talet var de sammanlagda löneförmånerna så små att en del vakanta tjänster inte kunde besättas. Och ännu 100 år senare var Mönster lotsarna bland de sämst betalda på hela Västkusten.

I mitten av seklet försökte Kong. Befälhavande slå ett slag för Mönster lotsarnas löner. Han påpekade att Onsala lotsplats var den viktigaste i länet och att det där fordrades skickliga och ordentliga lotsar och att dessa inte kunde vara belåtna med mindre än vad en båtsman i orten åtnjöt av sin rote. Han föreslog därför 60 Rdr för varje lotsa och 20 Rdr för lärling. Förslaget avvisades i Kammarkollegiet utslag den 21 jan 1850 och ett annat förslag fastställdes lotslärlingarna blev lönlösa som tidigare.

Lotsförordningen som fastställdes 1881 bestod fram till 1937 dock med åtskilliga ändringar. Denna förordning kännetecknades framför allt av införande av lotsfrihet.

Detta medförde bland annat att organisationen kunde förenklas och personalen sköras ned. För Onsala blev följden att Onsala fördelning försvann och uppgick i den större Göteborgs fördelning. Vidare att lotsåldermannen döptes om till lotsförman och att antalet lotsar vid Mönster minskade från sju till sex.

Hamnarna i Onsala hade nästan uteslutande används som nöd och vänthamnar. Blott då och då kom några enstaka småskutor med laster destinerade till trakten.  Så kom i slutet av 1800 talet den stora revolutionen inom sjöfarten då ångbåtarna började slå ut segelfartygen. I takt med att seglarnas antal minskade sökte allt färre fartyg nöd och vänt hamn i Onsala.  Ångfartygen var ju inte på samma sätt som segelfartygen beroende av väder och vind och av de kvarvarande kustseglarna utrustades allt fler med hjälpmotor. Antalet lotsningar nedgick därför katastrofalt varför man tvangs till ytterligare reduceringar. Några år före första världskrigets utbrott hade Mönsters lotsbetjänings skurits ned till blott en lotsförman, två lotsar och två lärlingar.

Första världskriget medförde en tillfällig ökning av sysselsättningen. Krigsrisker av olika slag tvingade sjöfarten in i skärgården och trafiken innanför Nidingen ökade. Ångbåtarna framfördes i konvojer mellan Vrångö-Mönster-Varberg och omvänt. Lotsarna pendlade mellan dessa platser och fick sällan några lugna stunder hemma. Trots inkallelse av viss förstärkningspersonal pressades personalen hårt under dessa beredskapsår. Och farorna fanns inte bara på sjösidan. Vid ett tillfälle då lotsbåten på hemgående passerade Hållsundsudde blev den beskjuten av landstormsposteringar som trodde att den röda duken i seglet betydde fienden.

Efter kriget fortsatte personalreduceringarna och 1936 kom kungl. Maj:ts beslut att Mönsters lotsplats skulle indragas från och med 1 oktober samma år.

Därmed sattes punkt för en verksamhet som utan avbrott pågått i 175 år, sommar som vinter och dag och natt. I ur och skur hade utkiken på Mönsterröset spanat ut över kustvattnet. De uppassande lotsarna hade ständigt varit redo att med sina båtar bispringa sjöfarande som önskade lots eller som råkat i sjönöd. Riskabla bordningar och ansvarsfyllda lotsningar var normala företeelser i yrket. Länge lönades dock lotsarna dåligt och länge riskerade de hårda straff om de misslyckades i sin tjänst.

Bua eller Rya lotsplats, Halland

Lotsplatsen närmast syd om Mönster var en liten obetydlig lotsstation med relativt kort livslängd. De närmaste omständigheterna om hur denna postering kom till och varför, är ännu inte utredda, men det hade antagligen att göra med att orten låg strategiskt till ungefär mitt emellan Mönster och Varberg på den breda halvö som inramades av Vändelsöfjorden i norr och Klosterfjorden i söder. Dessutom skar Båtfjorden in i halvön med ankringsmöjligheter och skydd. Lotsplatsen kom till 1920 och fanns ej med i 1875 års förteckning. Troligen blev den nedlagd strax före detta år.

Lotsplatsen var, trots sin litenhet, av självständig karaktär och ingen vasallstation under någon annan lotsplats. Den första matrikeln uppvisar att här tjänstgjorde en lotsålderman, 1 mästerlots, 2 secondlotsar och 2 lotslärlingar. Man lotsade tydligen mer eller mindre parallellt med Mönsterlotsarna då lotsningsområdet var följande: Från Bua eller Rya till Varberg respektive Kungsbackafjorden, från sjön till Malöhamnar, till Tistlarna, Vrångö, Vendelsöarna, Båtefjärden, Klosterfjorden/ Baljö och till sjöss. Att den nedlades så pass tidigt hade säkert att göra med att ångfartygen tog över alltmer och gjorde lotsplatser av denna typ överflödiga, ett fenomen som inte var ovanligt efter vår långa kust.

Saxat från tidningen Museiloggen, Båt och sjöfartsmuseet i Onsala

Mönster – lotsplats i Onsala 1761 – 15 maj 1936
Kusttrafiken längs den nuvarande svenska västkusten gick från Svinesund, mestadels inomskärs, ända ner till Malesund, som skiljer Malö från Onsalalandet.

Därefter tvangs även de mindre skutorna ut på öppet vatten och kunde inte få lä förrän vid Hallands Väderö. Redan i de isländska sagorna finns Mostardsund omnämnt. Detta innebar att de djupa och välskyddade hamnarna och ankarplatserna runt vikarna i Malösundsområdet drog till sig mängder av sjöfarare.

Här kunde segelskutorna få natt- eller nödhamn i lä och här låg även sjöfararna och väntade på förliga vindar. Det gavs otaliga tillfällen för kontakter mellan sjöfararna och Onsalaborna.

Hamnarna var huvudsakligen Malöhamn innanför öarna Fluet, Risholmen och Hästholmen. Skallahamn och Knarrekil (Knallekil) hade plats för mindre seglare. Riskerna med kusten utanför Onsala var och är förutom de starka vindarna, den oberäkneliga och ofta starka ström som här löper fram.

Fartygen var på denna tid oftast råsegelriggade och de kunde därför knappast kryssa mot vinden och gav sig därför inte av från hamn eller god ankarsättning annat än vid god vind för den kurs de ämnade ta.

I hamnarna innanför Nidingen kunde därför upptill hundratalet fartyg samlas. För att underlätta in- och utsegling till dessa platser upprättades därför 1761 en lotsplats vid Mönster. Denna var utrustad med en utkik samt bostadshus för lotspersonal.

Förutom lots hade lotsarna till uppgift att underrätta sjöfarare om de kummel och båkar som fanns. Dessa kungjordes i utländska pressen Hamburg-Altona-Danzig 1766 för att kunna brukas om vädret var för hårt för lotsarna att gå ut och man måste ta sig in på egen hand.

Mönsters lotsuppsyningshus är byggt på en gammal bronsåldersgrav (stenröse). Udden där den är belägen är en gammal boplats från stenåldern och flera fynd av stenyxor och dylikt har funnits på platsen. Här finns även en labyrint belägen cirka 200 meter söder om utkiken.

De vid sundet belägna husen har tjänstgjort som bostäder för lotspersonalen och deras familjer. Här bedrevs även skola för Mönsters barn och då bodde även en lärarinna här. Undervisningen hölls fram till cirka 1915, då undervisningen flyttades till skolan på Ledet. Då det var lång väg att gå till Ledet ordnades det med övernattningsmöjlighet i ett av rummen på skolan för Mönsterbarnen.

Sönnerbergen utgjorde samfälld utmark för flera gårdar, men 1865 utfördes laga skifte och marken delades av gårdarna i första byalaget. På markens norra del låg ett flertal stenstugor som beboddes av folk som i huvudsak levde på fiske och på dagsverken i gårdarna samt på de små täppor varpå de kunde odla något ätbart. Dessa människor var mycket fattiga och här rådde stor nöd. Mönster blev i slutet av 1700-talet föremål för flottans intresse.

Lotsar vid Mönster Lotsplats

Lotsplats övrigaEfternamnFörnamnFörnamn FöddAntagen i lotsverket
PetterssonHans1772
IngemarssonLars1786
 AnderssonA  I rullan 1817
UppsyningsmanGeddaA  I rullan 1817
 HoldtB  I rullan 1817
 PetterssonAM I rullan 1817
 PetterssonE  I rullan 1817
 PetterssonO  I rullan 1817
 SöderbergH  I rullan 1817
 WibergB  I rullan 1817
KalfsundSvenssonB  I rullan 1817
 Björk/ MagnussonAndersMart.18421868
 Brun/ AnderssonJohanHenrik18411871
 BengtssonLots  1876
 MagnussonLots  1876
 AnderssonJH 1880
 HultgrenCarlAlfred18571885
HalmstadWesterbergAndersMagnus18571885
 WesterbergBenjaminAdolf18641889
 FagerbergAugustWilhelm18691892
 HultgrenBoKonstantin18921907
FalkenbergWesterbergAxelHugo18921907
Vinga/ VrångöHultgrenBoKonstantin18921907
 HultgrenErnstArtur18961914
 WesterbergJohnGunnar19001917