Malmö Lotsplats

1 januari 1966 slogs Limhamns Lpl samman med Malmö.
Lotsuppassningen på Malmö fyrskepp indrogs 1969.

Minnesalbum 1914-1924 Lotsverkets personal

Fotografier av lotsar

Malmö hamn är, i likhet med de övriga skånska hamnarna, med undantag av Landskrona, helt ett verk av människohand. Naturen själv har icke givit någon anvisning i form av åmynning, en skyddad bukt eller dylikt. Endast det långsamt uppgående landgrundet – längre än nu, då hamnen byggts oupphörligt ut mot sjön – gav ett visst skydd åt den öppna stranden och de vid densamma byggda små bryggorna för fiskebåtar.

För fartyg fanns ingen annan angöringsbrygga eller kaj – den brygga som omtalas i gamla handlingar var avsedd för mindre, öppna båtar, ej för vad vi skulle kalla fartyg. De måste, om de skulle lossa last till Malmö eller intaga last därifrån, ankra på det avstånd från stranden som deras djupgående och hänsyn till tryggheten betingade, varefter lasten fick föras iland med småbåtar, vilka i sin tur ofta fick lossa till höghjuliga kärror.

År 1774 framlades emellertid av handlanden Frans Suell – en man med vida vyer och stor nitälskan för sin stad och ort, till minne av vilken en staty rests å en öppen plats vid Suellshamnen, hans verk – en plan till hamn. Följande år dvs. 1775, påbörjades arbetet under ledning av en särskilt tillsatt hamndirektion. År 1779 var denna hamn färdig med det storartade djupet 1,5 meter, ett djup som sedermera ökades till 2,1 meter: blygsamma siffror jämförda med de nyare anläggningarnas 7,2 och 9 meter.

Före tiden för Suellshamnens anläggning hade säkerligen inga lotsar varit anställda i Malmö. Fartyg, som sökt vägledning för ankring på redden eller in till den redan nämnda bryggan, ha fått anlita fiskare eller andra ortskunniga.

Under hamnens första skede fanns intet särskilt lotsuppassningsrum eller någon lotsutkik. Genom Kungl. brev den 2 februari 1825 blev fastigheterna 307 – 309 avhända till beständig ägo åt Statens Lotsinrättning. Fastigheterna betecknades kronolotshusen 1 – 3. (Dessa fastigheter var belägna i Norra Vallgatan och innehas nu av Kungl. Telegrafverket). Här inrymdes lotsuppassningsrum och lotsutkik. Enligt Kungl. brev den 6 juni 1857 skulle fastigheterna säljas, och såldes till handlanden N. G. Löhr den 30 oktober samma år. Lotsuppassningen flyttade sedan till hamnens västra sida.

Den 28 juni 1874 erhöll Kungl. Lotsverket besittningsrätt till en tomt, belägen inom kvarteret Flintrännan å östra hamnområdet. Å tomten uppfördes en byggnad, som kom att tillika med lokal för lotskaptenens expedition (till en början även för hans bostad) även innehålla uppassningsrum för lotsarna samt lotsutkik. En vindflöjel på taket anger byggnadsåret 1874.

Några av de första lotsarna i Malmö (namnen hämtade ur gamla kyrkböcker) voro:

TitelFörnamnEfternamnFöddDöd
LotsChristianLejeman17301807
LotsAndersPålsson1726I79I
LotsSvenJosephsson17411795
LotsPerBengtsson17521797
LotsdrängPeterTorkelsen17561806

Förmanskapet vid platsen utövades av en lotsålderman, en titel som tidigare var lotsinspektor. Åtminstone en med denna titel finns nämnd i kyrkböckerna. Det var lotsinspektoren Niklas Nilsson, född år 1721, död år 1785, alltså 10 år efter det att den första hamnen påbörjades. Efter denna tid finner man i kyrkböckerna titeln lotsålderman.

De äldsta lotsarna tillhörde S:t Petri församling, utom lotsen Lejeman, som tillhörde Garnisonsförsamlingen. Samtliga lotsar var bosatta i västra delen av staden, vid Norra Vallgatan, Västergatan och Hyregatan, ett bruk, som fortgått ända in på 1900-talet, enär lotsarna skulle vara nära till hands dag och natt. Seden bröts av lotsförbundets nuvarande ombudsman, och numera bor lotsarna, tack vare telefon och goda spårvagns- m. fl. kommunikationer – samt ej minst tjänstgöringens ordnande – var som helst i staden eller omgivningarna.

Lotsinspektoren Niklas Nilsson och honom efterföljande lotsåldermän ligger begravda i S:t Petri kyrka, de i det förgående nämnda lotsarna på dåvarande slottsplatsen, numera Kungsparken. Av anteckningarna i kyrkböckerna framgår att de äldsta lotsarna i Malmö ej var alltför tyngda av livets goda, även om de sökte att med fiske bättra på ekonomin. Sålunda finns antecknat att det ej var råd för dem (snarare deras efterlevande) att bekosta kyrkringning vid begravningen, en sak som måtte ha ansetts tyda på stor torftighet, eftersom det särskilt anmärkts.

En annan omständighet som måhända pekar i samma riktning är anteckning om dödsorsaken lungsot hos en avliden lots Casper Andersson, född år 1761, död år 1811. Denne är också den förste som i kyrkböckerna benämns kronolots.