Hudiksvall Lotsplats

61° 43.573′ N 17° 7.243′ E

Hudiksvalls lotsplats inrättades 1725. 1932 den 1 november flyttade Agö lotsarna in till Hudiksvall.

Under Nils Strömcronas expedition 1725 tillsattes följande lotsar:

Uppsyningsman Tullnären Isaac Backman
Lars Mårtensson, Lars Gabrielsson Dunder, Peer Sigfridsson, Oloff Backman

Fem lotsar blev således tillsatta i Hudiksvall vartill kom två placerade på Bålsön nämligen Oloff Påhlsson och Carl Ericksson

Vid 1790 talets slut redovisas en lots i Hudiksvall och en lots på Bolsön, nämligen:

Eric Wikbom född 4/4 1736. Antagen av magistraten 1760, ” Njuter af Stads Cassan 3 2/3 Rdr och Häradskistan 1 1/3 Rdr tillhopa 5 Rdr årligen. Bor vintertid i staden och har sig tildelt stadsjord, skall under seglationstiden vistas i Enångers Sokn å Inerstön vid Agön i sundet mellan den och Kråkön.
Från Inerstön lotsas till:
-Stor Jungfrun 8 mil
-Bolsön 5 mil
-Hudiksvall 4 mil
-Brämösund 11 mil

Efter här utsatta miltal har han rätt til 1 1/3 Sch betalning för varje lotsat fartygs djupgående mat ombord och hemvägskost efter Landshöfdingens taxa och Lotsinrättning af den 22 oct 1768

Äfven Lotsen Salomon Forslin född den 6/ 1746, antagen af magistraten 1780, njuter av Stads Cassan 1 Rdr 37 ½ Sch och af Häradskistan 1 Rdr tillhopa 2 Rdr 37 1/3 Sch i årlig lön. Bor vintertiden i staden och under seglationstiden i Rogsta Soten å Kuggören vid Bolsön af skattenatur, för att lotsa till:
-Innerstösund 5 mil
-Hudiksvall 6 mil
-Brämösund 6 mil

Och ärsättes för gjord lotsning på lika sätt som Wikbom för Brandwakts, Brobyggnads, Wägröjnings och inquarteringstunga och alla andra Stadens inngälder.

Wikbom har att utsätta efterse och underhålla 3:ne remmare i sundet mellan Inerstön och Kråkön, Forslin 2:ne i sundet mellan Bolsön och Hornslandet.”

Enligt 1820 års förteckning: Till Bolsön, Agön eller Kråkesund, Iggesund. Lpl ligger under lotsålderman i Agö med 1 secondlots och en lotslärling
Hudiksvall lpl är ej nämnd i 1863 års reglemente ej heller i matrikel 1897 eller lotsledsförteckning 1916.

Hudiksvalls lotsarna

Ragnar Pousard, son till lotsen Per Fredrik Pousard har sammanställt Hudiksvalls lotsnings historia:

Rådman och apotekare Sven Brun skriver: Redan i juni månad 1739 hade landshövdingen anmodat Magistraten

– ”att hos sig inkomma med utförligt utlåtande huru och på wad sätt en lotsinrättning till örlogsflottans lotsande med den säkerhet som nödvändigt fordras i händelse något fientligt skulle påkomma, ske kan.”

Magistraten hade härpå svarat

-”att den årligen dragit den försorg att borgerskapet som sommartiden varit vistande i sina fiskelägen vid hamnarne beledsagat de sjöfarande när de sökt hamn. Hvarom de äfven nu äro tillhållne samt hamnfogdarne förordnade att hafva ett noga inseende och så föranstalta att våra sjöfarande må blifva beledsagade till och från våra hamnar.”

Frågan om tillsättande av lotsar var icke ny. Redan 1725 hade på kungl. Maj:ts befallning ” inrättats en lotsinrättning här uti Östersjön ända alltifrån Öregrund allt till Umeå på vestsidan och så vidare öfver Qvarken längs Österbotten till Jungfruskär på Åland”

Lotsningen i Hudiksvalls skärgård skulle skötas av två lotsar jämte två bilotsar av vilka tvenne under seglationstiden skulle vistas på fiskehamnarna Agön och Bålsön och de andra två i staden. Till lotsar hade utsetts fyra av stadens fiskare.

Vid samma tillfälle hade befallts, att alla grund i farleden skulle utprickas och på Hans Håkes grundet hade borgerskapet forslat så mycket sten ” att det upp genom vattnet sig visar”

Meningen hade ursprungligen varit att till dessa lotsars underhåll anslå lotshemman i kustsocknarna men detta hade ej skett och sedan de en gång utnämnda lotsarna blivit för gamla eller avlidit hade de icke ersatts med nya utan när lotsning någon gång erfordrats hade den utförts av fiskare.

Borgerskapet hade ansett att det ”var alldeles onödigt att tillsätta särskilda i Hudiksvall allra helst som inga hemman funnits att tillgå som voro lämpliga till lotshemman och i sina riksdagsbesvär år 1726anhöllo de också att intet lotsade måtte inrättas i staden emedan stadens fiskare vistats vid fiskelägena ifrån våren till fullo hösten och således kunna betjäna de sjöfarande när så omtränger”

Någon ordentlig lotsinrättning kom ej heller till stånd utan när något främmande fartyg, vilket sällan hände, sökte sig in till Hudiksvall skötte stadens fiskare om lotsningen och på så sätt fortgick det ända till slutet av 1760 talet då, på grund av det Bottniska handelstvångets upphävande, möjligheterna för en livligare sjöfart blev större och anställandet av lotsar blev nödvändigt.

(Bottniska handelstvånget var de bestämmelser i den inre svenska handelspolitiken mellan 1350-talet och 1765, genom vilka människor från Norrland och Finland förbjöds att sända fartyg till orter söder om Stockholm och Åbo samt att mottaga besök av utländska fartyg. Red. Anm.)

Bakspår(Storgranskär?) på Innerstön vid Kråksundet blev den första bestående lotsplatsen. Och det för ett sekel framåt. Ett bottniskt lotsväsende betraktades allmänt som en ovälkommen kommunal börda. Man klagade från olika orter över vad man ansåg onödig börda. Vid ett klagotillfälle och det var då ledamöterna i Söderhamns styrelse tyckte att Söderhamnsdistriktet vore fuller väl betjänt av lotsarna i Kråksundet.

Innerstö lotsplats låg i ett, under seglationstiden, väletablerat skärgårds samhälle. Där fanns förutom fiskare; tullstation, skeppshandel, krog och en tid på Kråkön tvärs över sundet ett jungfruhus…..

Kråksundet var före en nyare tids större sjöfart och byggandet av Agö fyr 1860 ett mäktigt sjöfartsstråk. På Roslagstorg, så kallat p.g.a. alla roslagsskutor i kustfart som ankrade upp där i vindväntan lär man en gång ha kunnat räkna sjuttio skutor, slupar, haxar mm.

Traditionen från Innerstö tiden levde ännu fram mot 1920-talet i det att den tidens äldre lotsar gärna ankrade upp storm och nödhamnssökande fartyg i Kråksundet med dess stygga stenbotten och många förlorade ankare. Med tiden blev Olmsundet den mest frekventerade hamnen i hårt väder.

Förslag från Lotsstyrelsen att få Ternösundet på Agö igenbyggt med en stenpir blev aldrig av eftersom lotsarna befarade isblockad vid vissa vindar, Istället anhöll de i slutet av 1920 talet om sjöstationens förläggning till fastlandsbelägna Hölickskär vilket skedde den 1 november 1932.

På Innerstön hade lotsarna klarat sig med en gemensam däckad kutter och i övrigt smärre öppna segelbåtar. Uppassning vid Agö krävde att alla skaffade sig större heldäckade båtar. Av byggnaderna från lotsarnas Agö tid fanns 1970 endast ”drängstugan” kvar, några 10 tal meter väster om stengrunden efter det gamla lotshuset. I drängstugan hade lotsarnas privat- och seglations anställda båtmän bott i de tider då man ännu seglade. Under 1920 talet började man tala om lärlingsstugan. Där bodde båtmannen vilken i regel även var en lotslärling. Det var under långa perioder svårt att få någon båtman till Agö. Lönen lockade inte och det fanns inte alltid någon att tvångsinkalla i tjänst. Lotsarna måste därför själva sköta båtmanssysslorna.

Lotsförman Per Fredrik Pousard (författarens far) var född 1879 och avled 1961. När han var 15 år dog fadern vid 46 års ålder som då var fyrvaktare vid den nybyggda Saltviks norra uddes fyr. PF Pousard började som båtman åt mästerlots Per Holmgren, farfar till John Herbert Holmgren överlots vid Liljungfruns lotsplats.

När lots satts ombord på ett fartyg fick båtmännen segla efter till fartygets destinationsort och hämta honom. På så sätt företogs nästan alla resor från lotsplatsen till andra orter med segelbåt, vilket givetvis i många fall kunde ta mycket lång tid i anspråk. En färd mellan Agö och staden på tio timmarför att inte säga ett helt dygn var inte märkligt.  Man kunde i vissa fall i timtals få stå med en stor åra och ro kuttern i stiltje. Sträckan Saltvik- Hudiksvall tog i lugnt väder sex timmar att ro. Kuttern motoriserades 1910.

Bordningar: För att snabbt kunna borda ett fartyg föredrog lotsarna mången gång när väderleksförhållandena det tillät att sjösätta en eka på norra sjöstranden. Vid sådana tillfällen var det ofta mycket riskfyllt att med dessa nötskal ge sig ut på öppna sjön. Även bemannandet av kuttern i Tärnösundet var i svårt väder förenat med uppenbar risk. I svåra stormar gick brotten runt Tärnören och möttes i sundet. Pensionerade överlotsen Aron Hilmer Henriksen född 1891 minns bland andra en höststorm när man tre gånger kantrade med ekan i strandbrotten och först vid fjärde försöket lyckade ta sig ut till kuttern våldsamt krängande i sin bojförtöjning.

Endast två dödsfall genom olyckshändelse i tjänsten inträffade vid Agös lpl. 1884 drunknade lotsförman Anders Schilling-Holmgren och hans 18 årige son Algot efter utlotsning från staden av barkskeppet Hudiksvall av Hudiksvall. Skeppet hade varit ett av franska marinens första ångfregatter och deltagit i Krimkriget. Efter köpet till Hudiksvall demonterades maskineriet.

Från Innerstötiden är endast ett dödsfall känt. Lots Larsson kantrade med sin segelbåt i byväder utanför Saltvik och drunknade.

Den 1 november 1932 skiftade Agö lotsarna över till Hölicksskär. Överflyttningen skedde med stålkuttern AGÖ sedermera ODIN den sista av lotsarna själva bekostade tjänstebåten. Byggd 1928 till att ersätta Bergströms fd segelkutter efter ritningar av mästerlots Joel Emanuel Henriksen, 1893-1944 en yngre bordet till Aron. Isbrytarstäv för och akter mått 11×3,5×1,5 fart 7 knop. En strålande god sjöbåt.

Lotsplatsen fick namnet Hudiksvalls lotsplats. Den tjänstgörande personalen var då:
Lotsförman Per Fredrik Pousard och ;
Mästerlotsarna Aron Hilmer Henriksen, Jan Brynolf Lagerberg ( 1888-1959) och Joel Emanuel Henriksen samt;
Lotsarna Karl Samuel Nordquist, Alfred Viktor Sundberg (1892-1950), Per-Olof Kolberg och tf lotsen Oskar Löjdström född 1897 samt ;
Båtbiträdet lotslärlingen Johan Arne Wixner, född 1910.

Vid invigningen närvarade chefen för nedre norra lotsdistriktet lotskapten PA Herman Jacobson och fyringenjören Richard W Frost under vilkens ledning byggnationerna skett.

HÄNDELSER:

Extra lotsen vid Hudiksvall Lpl KH Röstlund har såsom erkänsla för ådagalagt mod och visad rådighet vid den under synnerligen svåra omständigheter och överhängande livsfara utförda räddningen av besättningen å det utanför Hudiksvall den 23 dec 1939 strandade fartyget ALF tilldelats följande belöning, nämligen guldmedalj av femte storleken av lotsstyrelsen 300 kr av Svenska sällskapet för räddning av skeppsbrutne en silverpokal samt av Carnegiestiftelsen 600 kr.

1948 installerades el. belysning i Hölickskärs lotsuppassningshus
1953 om- och tillbyggdes samma lotsuppassningshus,

EfternamnFörnamnFörnamnFöddAntagenAvskedDödÖvriga Lotsplatser
AnderssonErikAlfred19051928Agö
AnderssonOlle 19471978Söderhamn/Gävle/Agö
BackmanIsaac 1725 
BackmanOloff 1725 
BergströmErikJohan19081930Agö
BorgströmJohanGustaf18671889Agö
ChristenssonToreKarl19321959Södertälje/Västerås
Gabrielsson/DunderLars  1725   
HenriksenJoelEmanuel18931912 1944Agö
Henriksson/HenriksenAronHilmer189119061957 Agö
Kolberg/KålbergPerOlof189319131952Agö
LagerbergJanBrynolf188819121959Agö
LarssonCarlJohan19021922 Agö
LarssonErikLars19301954Gävle
LundgrenSvenGeorg19231946Gävle
LöjdströmOskar 18971918Agö
MolinAxelValter19011926Agö
MårtenssonLars  1725 
MöllerAxelBengt19191948 
NilssonEricVilhelm19161943  
NordqvistKarlSamuel18891914Agö
NyströmMattiJuhani19351962 
PousardPerFredrik1879189419391961Agö
RöstlundKarlHilding19111934 Stocka/Halmstad
SigfridssonPeer  1725 
StrandellPerArne19291953 
SundbergAlfredViktor189219131950Agö/Stocka
SundbergErnstOlof191419471948 
SäfwenbergLennartCarl19221952Sundsvall 
ThelanderKaj 19431978Sundsvall
WikbomEric 17361760 
WixnerJohanArne191019321969Agö/Sundsvall/Stocka
Lotsar vid Hudiksvall lotsplats