Käringöns lotsplats

Lotsutkiken fotograferad av Gösta Skoglund ca 1950-60. Bohusläns museum.

Lotsplatsen nämnd 1717. Nedlagd 1 juli 1960

1729 fanns det 3 lotsar, 1 lotslärling plus en lotsålderman:

Lotsålderman Simon Ericksson
Lotsar: Lars Andersson, Olof Pährsson och Thore Jonsson
Lotsdräng: Jöns Jonsson

Ur rulla 1736:
Lots Oluf Pehrsson i tjänst 1717
Lots Thore Jonsson   ”         ”
Lots Lars Andersson i tjänst 1730
Lots Jacob Ericksson i tjänst 1734

1744 fanns det 4 lotsar och 2 lotsdrängar på lotsplatsen
Ur rulla: Lotsar Pär Berg, Pär Grubbe, Gunne Andersson och Torkel Andersson
Lotsdrängar: Hans Hindrichsson och Jon Andersson

Ur Reglemente för lotsverket 1799:

Västra lotsdistriktet under lotsuppsyningsman för Marstrands fördelning lyder Käringöns lotsplats:

1 Lotsålderman, 4 ordinarie lotsar, 4 utlärda lotsdrängar,2 reservlotsdrängar och 4 lotslärlingar.

Lotsleder: Lotsarna uppassa vid Käringön, emottaga från sjön att inlotsa, utlotsa till sjöss, dessutom till Mollösund, till Gullholmen, till Marstrand genom Pater Noster skären

Nedanstående ur ” Om lotsväsendets tillstånd vid Västkusten i början av 1800-talet”. Ett betänkande 1804 av N.G. Schultén

” Käringö lotsplats är en af de angelägnaste i denna nejden.  Klipporna därutanför äro lika namnkunnige för de täta skeppsbrott på dem tima, som lotsarna äro allmänt värderade för sin kunnighet, tilltagsenhet och beskedliga upförande.

Dessa äro de första lotsar i Bohuslän, men deras förtjenst vid lotsningen har hittills varit så obetydlig att de allesammans umgås med den tanken att avsäga sig en tjenst som snart bringar dem till tiggarestafven.

Om de erhålla en förökad lön och några kronolägenheter deromkring, Måskär, Fogelskär, Stora Orskär och Käftarne, hvar och en för sig rätt obetydelige, öfverlämna till lotsarnes enskilda nyttjande och deras inlösen av andra fiskare som nu är å färde förekomme så torde dessa mönster på rättskaffens lotsar kunna quar hållas vid den befattning de verkeligen hedra.

På intet ställe har jag erhållit så precisa, rediga och öppenhjertliga upgifter, som af dem, och det är både af erkänsla och för sakens skull som jag på det ömmaste recommenderar dem”

Ur rulla 1817:
Lotsålderman C Gulin
Ordinarie lotsar O Olsson och G Eliasson
Lotslärlingar G Nilsson och J Larsson

1817 omkom 2 lotsar med kronans lotsbåt den 14 juli utan att någon underrättelse om dem kunnat inhämtas
Ur reglemente och förordning 1863:

Lotsningsområde: Från Käringön till Marstrand, yttre leden samt till Kyrkesund eller Altarholmen respektive till sjöss eller från sjön.

1820 års förteckning: Till Marstrand, Gullholmen, Mollösund sjöss eller från.
Lots uppassa vid hamnen och vid Måskär samt mottaga inkommande fartyg utanför Svarten.

1 Lotsålderman, 4 mästerlotsar, 5 secund lotsar 4 lotslärlingar

1874 Byggdes ett lotsuppassningshus

1875 28 september: Under orkanlik storm och hög sjö bärgade lotsarna med livsfara besättningen å engelska briggen MARY ANN som avmastat ankrat SV om Måseskär. Belöning 50 kr i penningar.

1875 Åtal mot mästerlotsen Johan Persson för grundstötning med skonerten LOTTA mellan Hättan och Silleskär den 29/11. Böter= 75 kr + ersättning 35+20 kronor

1876 Ny tjänstebåt

1878 18 februari: Lotsåldermannen vid Käringön åtföljd av två lotsar och en lotslärling därjemte Fyrmästaren och fyrvaktaren vid Måseskärs fyr utgick med fara för egna liv i båt och bärgade befälhavare och besättning å svenska skonerten AMOR som strandat på Flatskär. Belöning 100 kr

1879 29 dec: Skonert från Danmark strandade på Fogelskär NO från Måseskärs fyr. VSV orkanliknande storm. Sedan lotsarna å Käringön förgäves försökt att med lotsbåten utkomma till fartyget, gick lotsåldermannen ut med livräddningsbåten men lyckades ej bärga någon då fartyget dessförinnan slogs i stycken. Hela besättningen omkom.

1882: Åtal mot mästerlots Z. Olsson angående barkskeppet RALPH WARD JACKSON grundstötning den 20/12 1881. Böter 25 kr.

Utkik byggdes 1880 istället för kasserat. Placerad på Vedholmen utanför Käringön.

1888 byggdes en däckad lotsbåt

1891 den 5 mars. VNV orkanlik storm med klar luft. Skeppet OSKAR från Simrishamn på resa från Göteborg till England med trälast som var segelslitet, hade råkat i lägervall och stött på grund utanför Måseskär. På grund av skadorna måste skeppet sättas på land för att rädda besättningen, men drev av grundet. Omedelbart därefter anlände den vid Käringön stationerade livräddningsbåten med 2 lotsar, vilka lyckades komma ombord och inlotsa skeppet i hamn.

(Från 1736: Et Skepp är på lägervall, när vinden ligger mitt åt landet, och det blåser så hårdt, at man intet kan lofvera ifrån landet.)

1904 Fick Käringön överta Grönskärens uppassningshus

1914 sålde Lotsverket kuttern till Lotsplatsen

Båtbestånd 1920: 1 däckad kutter byggd 1898, ek, kravell, 11.4×4.33 15 hk Bolinder
1 motorbåt 7 m, 5 h

1926 flyttades lotsuppassningshuset och höjdes

1939 Ny lotsbåt byggd av 2 tums ek på kravell med däck av oregon pine med styrhytt och sarg av teak. K=12, B= 4,5 Dj 1,8 m. Motor= kallstartande Skandia med elektriska lanternor samt belysning.

Följande hämtat från Sundius pärmar men tyvärr står inte källan. Troligtvis någon skrift över Käringöns historia:

Lotsar på Käringön Käringöns lotshistoria kan härledas till 1690-talet då Olof Eriksson Ström finns angiven som lots. Han var född på 1640-talet och hade släktband med Olof Nilsson Knape (1664). Med tanke på att den senare från 1700 var löjtnant vid Amiralitetet är det förvånansvärt att släktingen Olof Eriksson Ström runt 1710 uppträder som lots åt norska fartyg där den norsk-danska sjöhjälten Peder Wessel (1690) var med ombord.

Men Olof Eriksson Ström var född innan Bohuslän blev svenskt och kanske hans sympatier för norrmännen hängde kvar sedan ungdomsåren. Pengar spelade förmodligen en viss roll i sådana sammanhang. Lotsarna på västkusten hade det svårt vid denna tid som var både orolig och pressande.

En lots i Lysekil, Peter Nilsson, som tillträtt en tjänst som lotsuppsyningsman 1700, måste sluta redan 1714. Han uppgav att han hade blivit ruinerad av norrmännen då han 1711 ej ville samarbeta med dessa. Liknande fall var förmodligen ej sällsynta.

År 1711 finns, förutom ovanstående Olof Eriksson Ström, ytterligare ett par lotsar upptagna med bostad på Käringön. Det är Simon Eriksson och Nils Nilsson som uppträder som lotsar på ön under några år. Lite längre fram på 1700-talet omnämnes Per Andersson (1704) som 1726 står som lotsdräng. Per Andersson tar sig namnet Grubbe 1731. Hans son, Erik Persson, (1750), blir även han lots. År 1772 står han upptagen som lotsdräng och i slutet av 1700-talet som kronolots.

Under 1700-talets första hälft var det unga, duktiga fiskare som blev lotsar. De var födda på ön och hade sedan barnsben lärt sig kustens faror och passager, upplärda av sina fäder som förklarat för sina söner vad de skulle vara uppmärksamma på när det gällde väder och vind och vilka ”mej” de skulle välja vid olika tillfällen. Föräldrarna var stolta och glada om sonen kunde få börja som lotslärling. I ett senare skede blev det vanligt att i lotsyrket gick från far till son.

1770-talet innebar konfrontation mellan lotsarna och det fiskeribolag som skatteköpt ön för sina verksamheter under sillperioden. Där fanns magasin, trankokerier, tunnbindareverkstad och givetvis båtar i och runt Skeppershamn. De gamla fiskarna på ön samt lotsarna var irriterade på dessa främmande herrar som ville styra och ställa om allt på ön.

Lotsarna protesterade till myndigheterna och framhöll att de hindrades i sin tjänst, men alldeles uppenbart talade de även för den gamla stammen av fiskare. Myndigheterna lyssnade men förklarade att ön räckte till både för lotsar och fiskeribolag.

År 1796 finns lotsen Mårten Bengtsson upptagen bland de övriga lotsarna. Denne Bengtsson drunknade i juli 1817, om det var i tjänst framgår ej men troligen var det under kustnära fiske som lotsarna ägnade sig åt mellan tjänstgöringspassen.

Livet var hårt även för lotsarna på Käringön. Den 19 december 1835 hittades lotsen Lars Berntsson, 31 år, ihjälfrusen. Om det var till sjöss eller i land framgår inte av kyrkoboken.

Det var inte endast från far till son som lotsar rekryterades inom familjen, även från bror till bror förekom. Detta visar att yrket var populärt och att de som blivit antagna till lotstjänst gärna rekommenderade andra att göra detsamma.

På 1790-talet föddes Bengt (1794) på ön och Tobias (1798). Bröderna var redan på 1820-talet lotsar båda två. Bengt omkom emellertid tragiskt december 1833 han, enligt av kapellpredikant Carlberg utfärdad dödsattest, på natten faller utför stupet vid Rösseberget så olyckligt att han avlider.

För brodern Tobias gick det bättre. Han gifte sig med Lena Andersdotter (1796) och blev bland annat far till Cornelius Tobiasson (1833) som efter ungefär 30 år antog namnet Tobin.

Nathanael Gerhard Schultén (1750) senare adlad af Schultén utnämndes till professor vid den då nyinrättade Krigsakademien på Karlberg. Vid sidan av professuren anförtroddes honom talrika andra statliga uppdrag, inte minst på sjömätningsväsendets område.

År 1802 erhöll Schultén förordnande att ombesörja nya hydrografiska mätningar på västkusten. Under denna tid intresserade han sig även för Lotsverkets tillstånd utmed kusten. Av förhållandena vid Hallands och Bohusläns kuster fick han en mörk bild. Mycket var fel och mycket var ogjort och detta inrapporterade han i ett betänkande 1804 till ”Förvaltningen av sjöärenden”. Verkets chef var baronen amiral J. G. Lagerbielke.

Han beskriver i detta betänkande varje lotsplats för sig och anmärker på det mesta. Han drar paralleller med Norges lotsväsende, som han lovprisar, hoppas att västkusten skall uppnå samma standard.

Det var ett synnerligen hedrande omdöme denne kritiska granskare fällde om Käringöns lotsar. Precis som vid andra kuststräckningar tog det några årtionden innan lotsverksamheten å Bohuskusten funnit sin organisation och stadga.

År 1781 fanns en ganska komplett uppställning vilka lotsar som var verksamma på Käringön:

Ordinarie lotsar:
Anders Gunnarsson
Mattis Svensson
Hindrich Hansson
Olof Torkelsson

Lotslärodrängar:
Per Mårtensson
Johan Svensson
Eric Pehrsson
Simon Hansson
Anders Engelbrechtsson
Olof Jacobsson
Andreas Svensson
Lars Trygg
Mårten Mattisson
Abraham Mårtensson

I slutet av 1780-talet märks en ny företeelse, då inflyttade nämligen en lots från annan ort till Käringön, Carl Emanuel Helgesson Julin, född 1762 i Thorsberg, Herrestads församling, tillträdde en lotsbefattning på ön och blev lotsåldersman. Han kom närmast från Marstrand där han varit lots.

Flera bröder har tjänstgjort som lotsar på Käringön. År 1868 fanns det till och med en brödratrio som gav en hjälpande hand till behövande fartyg; lotsåldersmannen Olof Persson (1829), kronolotsen Mårten Persson (1823), och lillbrodern kronolotsen Johan Persson 1835). Ett år senare hade trion reducerats till en duo, Olof dog hastigt i någon febersjukdom 1869. Han efterlämnade hustru och fem barn.

Far till de tre ovan nämnda lotsbröderna var kronolotsen Pehr Johansson (1797). I denna släkt har det för övrigt vimlat av lotsar genom åren.

År 1868 fanns bland lotsarnas skara även Zackarias Olsson (1821). Zackarias fick 1881 medalj ”för nit i tjänsten”. Om någon speciell händelse låg bakom medaljens utdelande är ej känt, men Simson omnämnde denna medalj i sin likpredikan när Zackarias 1887 dog. Simson skrev ”att han tilldelades medaljen för sin påpasslighet sitt rättframma väsen”, helt klart viktiga egenskaper för en lots.

Käringöns lotsplats tillhörde Marstrands Lotsfördelning. Organisationen såg 1874 ut på följande sätt:

Lotsfördelningschef: A. F. Ouchterlony, Marstrand

Lotsåldersmän:
P. A. Söderström, Erholmen För Marstrands, Hättans, Klädesholmen och Kyrkesunds lotsplatser.
A.T. Garling, Uddevalla För Uddevalla och Stora -Askeröns lotsplatser.
E. A. Söderström, Käringön För Käringöns och Gullholmens lotsplatser.
C.R. Lycke, Lysekil För Lysekils lotsplats.
L. Larsson, Smögen För Kungshamns lotsplats.

August Werner var son till den år 1869 avlidne lotsåldermannen Olof Persson och gift med dottern till faderns efterträdare lotsåldermannen Söderström. Han hade därtill två farbröder som varit lotsar och givetvis var även farfadern lots.

Intill Werner ett steg åt höger på bilden står mästerlotsen Laurentz Olof Emanuel Westling (1868). Westlings far var lotsen Johan Persson och Werner var hans kusin och granne på ”Lotsberget”.

På lotsbilden finns också mästerlotsen Axel Henrik Holmberg (1866) till höger om Söderström. Gift med Cornelia Viktoria Emelia Tobin ( 1868) de hade en son, Einar (1893), som blev lots på Käringön.

Slutligen längst till höger på bilden står mästerlotsen Emil August Cornelius Tobin (1870) son till Cornelius Tobin (1833). Emil Tobin, vars farfar hade varit lots på ön, var gift med Justina Augusta Fredrika Johannesdotter (1869). Dessa hade en son, Knut Oscar (1896) som blev lots, dock inte på Käringön utan i Göteborg.  Emil Tobin och Axel Holmberg var svågrar.

Samtliga fem som finns på bilden hade byggt sina hus på det så kallade ”Lotsberget” på västra delen av ön. Där var de grannar till lotsutkiken som flyttats från Rössebergen ut till väster på 1860-talet. Det var både praktiskt och riktigt att vara bosatta där utkiken fanns. Lotsstationen på Käringön drogs in 1960 och hade då haft verksamma lotsar i åtminstone 250 år.

Kronolotsen Johan Persson med hustru Sofia med barnbarn
Kronolotsen Gustaf Palmqvist (1840) Hustru Johanna Christina och dotter Augusta
August Werner, Laurentz Westling, Ålderman E.A. Söderström, Axel Holmberg, Emil Tobin