Huvudskär Lotsplats

Lotsplatsen nedlagd 1939 och ett par år senare drogs alla sjömärken in och ön belades med landstigningsförbud

Ur Minnesalbum 1914 – 1924

Huvudskär ligger i yttersta havsbandet någorlunda mitt emellan Sandhamn och Landsort och utgör utposten mot havet av den skärgård som ligger i sydostlig riktning från Ornö, vilken församling den tillhör.

Huvudskär består av tre större skär, Ålandsskär, Lökskär, och Manskär samt grupper av mindre skär, vilka tillsammans ge utmärkt skydd åt båtar och småfartyg i den naturliga hamn som finns på insidan av Ålandsskär, det skär å vilket lots- och fyrplatsen ligger. Däckad lotsbåt finnes och fartyg lotsas till Stockholm, Dalarö, Furusund samt till fältspatgruvorna på östra sidan av Ornö.

Intill år 1881 var Huvudskär uppassningsställe under Dalarö lotsplats, men då i början av 1880-talet ett stort antal engelska ångare och segelfartyg sökte sig upp i Östersjön och sjöfarten på Stockholm tilltog, blev Huvudskär egen lotsplats med 3 lotsar på ordinarie stat. Då trafiken på Huvudskär åter gått tillbaka har det ställts i utsikt att platsen åter skall slås tillsammans med Dalarö.

Av gamla handlingar framgår att en signalstång och en lotsvaktstuga uppfördes år 1861 och att en brygga byggdes år 1865. På platsen finnas av Lotsverket uppförda tjänstebostäder till såväl lotsarna som fyrfolket.

Intill år 1925 hade Huvudskär även tullbevakning. Den första uppsättningen lotsar vid övergången till självständig lotsplats:

Frans Gustaf Wahrnberg, lotsförman

Gustaf Reinhold Wiklund

Johan Gustaf Johansson Ruhnborg

 Johan Gustaf Jansson

Knut Hildur Öhlin

Ålandsskär är 600 – 700 meter långt och 400 meter brett. De båda andra större skären äro ungefär lika stora. De är alla bergknallar, och på Ålandsskär finns endast några skrevor med jord, i vilka potatis odlas till husbehov, en odling som måst övergivas på grund av mullvadarnas härjningar. Skären tillhöra Smådalarö egendom, och endast den udde på vilken lots- och fyrbyggnaderna ligga är i Lotsverkets ägo.

För längre tid sedan var Huvudskär ett betydande fiskläge med eget kapell och egna lagar, vilka hölls starkt i helgd. Ännu i dag vittna ett antal gamla timrade fiskekojor med torvtäckta tak och små fönster på gavlarna om en fiskebefolkning, som under knappa omständigheter framlevt ett hårt liv under kampen för tillvaron.

År 1892 strandade vid Huvudskär norska ångaren Skuld och blev vrak. Besättningen blev emellertid bärgad.

På 1890-talet bärgades av lotsarna två man från finska skonertskeppet Raumo, som drev iland avmastat.

År 1900 den 5 oktober förliste utanför Huvudskär finska skonaren Aura. Besättningen, 7 man, bärgades av lotsarna, som för sitt mod erhöll medalj från ryske tsaren samt penningbelöning från Lotsstyrelsen.

Natten mellan den 9 och 10 februari 1926 strandade å Borgsredden 3 distansminuter sydväst om Huvudskär Sveabolagets ångare Munin samt senare på natten även ångaren Ornö, som hållit sig i närheten av olycksplatsen för att kunna var klar att bistå de skeppsbrutna. Den första ångaren hade förts upp på grund till följd av isskruvning. Besättningarna från båda ångarna räddades av Statsisbrytaren, som passerade stället på sin första färd från leveransorten Göteborg.

En stor dag för Huvudskärs lotsplats var då amerikanske kryssaren Baltimore med det åt fosterjorden återbördade John Ericsons stoft ombord tog lots vid Huvudskär för ingående till Trälhavet (fartyg av det djupgåendet kunde den tiden ej passera Oxdjupet och komma ända upp till Stockholms ström)

HUVUDSKÄR, En döende lotsplats

Följande berättelse var införd i Sveriges Lots- och Sjöfartstidning nr 30 den 5 augusti 1911

Alla sjöfarande på Stockholm känner Landsort och Sandhamn – endast få har i våra dagar reda på Huvudskär. Det lilla samhället i utkanten av Ornö skärgård har haft sin stora period, då massor av från söder kommande fartyg sökte sig in norr om Ornön och prejades an vid Huvudskär, där det fanns både fyrpersonal, lotsar och tullbetjäning.

Folket finns där ännu idag. Varje natt sänder den lilla fyren, som nu är av femte ordningen, sitt fasta sken med tvenne minuters blänk ut mot ha­ vet. Varje natt spanar från vaktstugan lotsarnas vaksamma ögon. Allt är redo att mottaga gästerna utifrån havet, men endast sällan kommer det någon. Huvudskär har spelat ut sin roll. De sjöfarande ta sig på andra vägar in till Stockholm.

Huvudskär utgöres av ett par större holmar och en samling småkobbar, som bryter havet till ett långsamt frasande skum, men endast på själva fyrholmen har befolkningen trängt ihop sig. Det kan väl vara ett tiotal stugor eller så, men så mycket mera talrika är båtarna. Jag räknade till över trettio, som låg uppdragna överallt på klipporna medan den stora lotskuttern med starka wires låg angjord vid stranden.

Fyrmästaren hade för tillfället rest in till Ornö, men jag fick tag på en lots, som följde mig omkring. Mycket är icke att se och mycket har man icke heller att berätta i denna ensliga och undangömda värld, där ett sextiotal personer år ut och år in vankar fram och åter på de av väder och sjö blankpolerade klipporna. Här och där i sänkorna lyser en gräsmatta, och med stort tålamod hade min följeslagare, från kobbarna samlat ihop några rönnbärsbuskar, vilka bildade en liten lummig berså.

Det finns nog bete för en ko på holmen, men nu har fyrmästaren ingen, och barnen föds upp med havresoppa, kokt i vatten. Vill man någon gång ha mjölk, måste man in till Ornö, och det är ett par timmars segling. Men skola finns därute, så nog får barnen lära sig räkna och skriva.

Det var en svårmodig man, min vän lotsen, och med nedslagen min talade han om platsens tillbakagång. Det är Almagrundets fyrskepp utanför Sandhamn, som tagit knäcken på Huvudskär. Nu har fartygen fyrskeppet att hålla på. De går upp dit, och där tar sandhamnslotsarna hand om dem; man går förbi Huvudskär. Segelleden därifrån in till Jungfrufjärden är också mycket svår. Det har visat sig vara omöjligt att anordna fyrbelysning och någon utlotsning kan icke förekomma.

Från årets början hade lotspengarna, fördelade på de fåtaliga lotsarna, endast gått upp till 250 kronor per lott. Det är i det närmaste ute med Huvudskär. Men vaka och passa på får man göra. Tura om och ligga på spänn i vaktstugan varenda natt, medan ingen kommer. Ständig tjänstgöring och ingenting att göra. Det är detta som är så svårt. Och allra värst är, att man vet sig vara bunden på platsen.

Fyrpersonalen kan få förflyttning till andra fyrar, tulluppsyningsmannen och tullvaktmästaren kan komma därifrån men icke lotsarna. Är de födda där skall de också dö där. Alla skall slitas ut på vandringar från den ena klipphällan till den andra. Just här och ingen annanstans. Under sådana förhållanden blir allt till en pina, som man har att bära med undergivenhet. Min vän hade sin hustru borta för tillfället. Hon skulle stanna inne i skärgården några veckor.

“Jag får pinas länge ännu”, sade han med ett trött småleende. Jag gick in i hans bostad. Ett rum och kök. Allt så smått, så smått, men utomordentligt fint och pyntat. Det var som ett dockskåp, men det var knappt tilltaget. Lotsverket kunde vara något mera generöst som byggherre åt sina lotsar.

“Det har gått an för mig”, sade han. “Vi är en liten familj, men det är svårt för dem, som har många barn. Det borde allt kunna vara könsskillnad.”

Det finns också annat folk på Huvudskär. Ett par fiskare, som bittert klagar över det dåliga fisket. Det är, som om all fisk skulle ha försvunnit från kobbarna härute. En fick vara glad om man kunde få till att livnära sig med. Lägga ut trehundra krok och endast få 6 – 7 torskar. Så galet som denna sommar har det dock aldrig varit, men det är väl kylan och den ständiga blåsten.”

“Gubben Karlsson” bor också här. Några gånger om sommaren brukar han segla in till Saltsjöbaden och sälja fisk. Kanske att någon erinrar sig den stora svarta sumpen, som kommer trögt över Baggensfjärden med sina trasiga segel och en liten gubbe vid rodret. Han bor ensam härute i en liten eländig stuga och döljer sin djärvt krokiga näsa och ett par skarpa ögon under ett ständigt lager av smuts. För många år sedan kom han neddimpande på Huvudskär, köpte sin stuga och stannade. Varifrån han kom, vet ingen härute, och varför han kom, vet man inte heller, och gubben Karlsson tiger.

“Han lär ha varit en fin karl, Karlsson,” nickar en av fiskarna betänksamt, “en riktigt sprättig herre, fast det kan ingen se på honom nu”.

Vem vet? Kanske döljer Huvudskär en historia.

Artikeln är undertecknad “Sylvester” ett alias som dök upp emellanåt efter inlagor och berättelser.

Strandningar och haverier vid och i närheten av Huvudskärs lotsplats under åren 1894 – 1910.

1894, 6 maj: Skonertskepp från Raumo på resa Raumo-Vejle med trä. Den 6 maj kl. 04.00 varskoddes från utkiken vid Huvudskär ett fartyg i redlöst tillstånd, drivande för vinden. Lotskuttern klargjordes skyndsamt och bemannades med lotsförmannen och 5 man.

Vädret var hårt med S storm och hög sjögång. Kl. 12 middag uppnåddes fartyget och befanns vara fullständigt vrak. Fockmasten hade gått överbord, samtliga segel var sönderblåsta, däcket på en del ställen söndersprängt och allt därå befintligt bortspolat eller krossat; endast akterut på styrbords sida syntes en hög gamla segeltrasor.

Sedan vraket en gång kringseglats, utan att något mänskligt väsen kunnat upptäckas, var lotsförmannen just i begrepp att ännu en gång segla detsamma runt, då helt oförmodat ifrån nämnda segelhög framrusade två gossar, högljutt påkallande hjälp. Vraket var emellertid så belamrat med riggen av fockmasten, att det var förenat med största fara att närma sig, men det lyckades omsider efter upprepade försök att med kuttern komma det så nära, att de nödställda kunde bärgas.

Därefter anträddes hemfärden till Huvudskär, där de räddade erhöll all möjlig omvårdnad, därav synnerligen den ene, som befanns i hög grad medfaren. Vraket blev sedermera, med hjälp av lots- och tullpersonal, av bogserare infört till Huvudskär och därifrån inbogserat till Stockholm.

1894, 10 sept: s/s WILD FLOWER från London på resa New York – Stockholm med fotogen grundstötte på Avassagrund SSO från Huvudskärs fyr i NV vind med halvklar luft. Ej lots.

1895, 22 juni: Skeppet ANNA från Bremerhaven på resa New York – Stockholm med petroleum grundstötte på ett grund 200 meter NV från slätpricken vid Dalgrensgrund på Huvudskärsfjärden i SV vind och klart. Okänt grund. Lots ombord.

1899, 4 okt: Skonerten ANNA från Skillinge på resa Klampenborg­ Aarhus med trä. Omkring 10M S om Huvudskär i SSV storm skadades fartyget av brottsjöar, så att det vattenfylldes. Ej lots.

1900, 2 mars: s/s WELLAMO från Finland på resa Hangö – Stockholm med styckegods grundstötte på N. Bomstensgrund utanför Huvudskär i NO frisk bris med snötjocka. Ej lots.

1901, 15 juli: Barkskeppet CECILIA från Norrtälje på resa Härnösand ­ Lybeck med trä. O från Huvudskär blev fartyget påseglat av danska s/s FREDRIKSBERG. Ej lots.

1901, 12 okt: Skonerten HEKLA från Kvistofta. Fartyget, som inbärgats till Huvudskärs lotsplats av s/s VESTERN, hade den 12 okt. anträffats manlöst drivande i havet utanför.

1901, 15 nov: s/s RUMIA från Göteborg på resa Swansea – Stockholm med kol grundstötte på Ö. Stapeln utanför Huvudskär i NV frisk bris och klart. Ej lots.

1907, 31 jan. 06.00: s/s MELANIE från Göteborg på resa Burntisland ­ Stockholm med kol grundstötte mellan Demban och Själberget NO om Huvudskär i frisk NO vind. Mulet men siktbart. Besättningen rodde till Långviksskär, varifrån de hämtades av lotsångaren VEGA som förde dem till Sandhamn. Ej lots.

1907, 30 sept: s/s BOSTON från Hamburg på resa Hamburg – Stockholm med styckegods grundstötte på Sjölandersbåden O om Kastön mellan Huvudskär och Sandhamn i stark tjocka. Ej lots.

1909, 4 okt. 23.00: Skonaren ANNA från Nystad på resa Nakskov – Nystad i barlast grundstötte på L. Ljusskärsgrund 1M V från Huvudskär i SSV storm, tjocka och regn. Besättningen räddade sig iland på L. Ljusskär

1912, 10 juli, omkr. 12.30: Torpedjagaren HUGIN från Stockholm grundstötte på Fjärdgrund i Gåsstensfjärden. Ej lots.

1915, 14 maj, 22.00: Skonerten HENRIK från Slite med gatsten på resa Halmstad – Gävle i lägervall c:a 10M SO från Huvudskär i S hård bris. Överriggen hade gått överbord; alla segel utom Storseglet och förstäng förlorades. Ej lots.

1916, 28 dec. 04.30: s/s VISBORG från Malmö, tom, på resa Stockholm Degerhamn grundstötte på Kvarngrund i stark tjocka och strömsättning, Lots ombord.

1918, 21 nov.18.00: Bogserångaren HURTIG med 4 pråmar från Stockholm strandade på skären i närheten av Huvudskär i VSV hård bris.

Pråmsläpet kom på drift. 3 av pråmarna strandade och deras besättningar bärgades. Den 4:e pråmen anträffades ej, varför besättningen om 2 man sannolikt omkommit. Ej lots.