Huvudskär Lotsplats

Ur Minnesalbum 1914 – 1924

Huvudskär ligger i yttersta havsbandet någorlunda mitt emellan Sandhamn och Landsort och utgör utposten mot havet av den skärgård som ligger i sydostlig riktning från Ornö, vilken församling den tillhör.

Huvudskär består av tre större skär, Ålandsskär, Lökskär, och Manskär samt grupper av mindre skär, vilka tillsammans ge utmärkt skydd åt båtar och småfartyg i den naturliga hamn som finns på insidan av Ålandsskär, det skär å vilket lots- och fyrplatsen ligger. Däckad lotsbåt finnes och fartyg lotsas till Stockholm, Dalarö, Furusund samt till fältspatgruvorna på östra sidan av Ornö.

Intill år 1881 var Huvudskär uppassningsställe under Dalarö lotsplats, men då i början av 1880-talet ett stort antal engelska ångare och segelfartyg sökte sig upp i Östersjön och sjöfarten på Stockholm tilltog, blev Huvudskär egen lotsplats med 3 lotsar på ordinarie stat. Då trafiken på Huvudskär åter gått tillbaka har det ställts i utsikt att platsen åter skall slås tillsammans med Dalarö.

Av gamla handlingar framgår att en signalstång och en lotsvaktstuga uppfördes år 1861 och att en brygga byggdes år 1865. På platsen finnas av Lotsverket uppförda tjänstebostäder till såväl lotsarna som fyrfolket.

Intill år 1925 hade Huvudskär även tullbevakning. Den första uppsättningen lotsar vid övergången till självständig lotsplats:

Frans Gustaf Wahrnberg, lotsförman

Gustaf Reinhold Wiklund

Johan Gustaf Johansson Ruhnborg

 Johan Gustaf Jansson

Knut Hildur Öhlin

Ålandsskär är 600 – 700 meter långt och 400 meter brett. De båda andra större skären äro ungefär lika stora. De är alla bergknallar, och på Ålandsskär finns endast några skrevor med jord, i vilka potatis odlas till husbehov, en odling som måst övergivas på grund av mullvadarnas härjningar. Skären tillhöra Smådalarö egendom, och endast den udde på vilken lots- och fyrbyggnaderna ligga är i Lotsverkets ägo.

För längre tid sedan var Huvudskär ett betydande fiskläge med eget kapell och egna lagar, vilka hölls starkt i helgd. Ännu i dag vittna ett antal gamla timrade fiskekojor med torvtäckta tak och små fönster på gavlarna om en fiskebefolkning, som under knappa omständigheter framlevt ett hårt liv under kampen för tillvaron.

År 1892 strandade vid Huvudskär norska ångaren Skuld och blev vrak. Besättningen blev emellertid bärgad.

På 1890-talet bärgades av lotsarna två man från finska skonertskeppet Raumo, som drev iland avmastat.

År 1900 den 5 oktober förliste utanför Huvudskär finska skonaren Aura. Besättningen, 7 man, bärgades av lotsarna, som för sitt mod erhöll medalj från ryske tsaren samt penningbelöning från Lotsstyrelsen.

Natten mellan den 9 och 10 februari 1926 strandade å Borgsredden 3 distansminuter sydväst om Huvudskär Sveabolagets ångare Munin samt senare på natten även ångaren Ornö, som hållit sig i närheten av olycksplatsen för att kunna var klar att bistå de skeppsbrutna. Den första ångaren hade förts upp på grund till följd av isskruvning. Besättningarna från båda ångarna räddades av Statsisbrytaren, som passerade stället på sin första färd från leveransorten Göteborg.

En stor dag för Huvudskärs lotsplats var då amerikanske kryssaren Baltimore med det åt fosterjorden återbördade John Ericsons stoft ombord tog lots vid Huvudskär för ingående till Trälhavet (fartyg av det djupgåendet kunde den tiden ej passera Oxdjupet och komma ända upp till Stockholms ström)