Vikens Lotsplats

Vikens lotsplats (Öresunds Norra Lotsplats)

Sammanställt av CG Sundius. Mästerlots Stockholm

1760-1948

Torekov fördelning 1799-1820
1820-1862 Wiken och Höganäs under åldermannen i Landskrona
Södra lotsdistriktet Landskronas fördelning 1862-1874
Malmö fördelning 1874-1948

1879 Ny signalanordning rörande isförhållanden vid Vikens lotsstation
1/7 1939 Öresunds norra och Höganäs Lpl slogs samman
1948 1 feb drogs Vikens lotspassning under Öresunds Norra lotsplats in.

Följande utdrag ur Kullens hembygdsförenings Årsskrift 1981, uppsatsen ”Vikens Lotsstation” av Bror Malmsten

Den tidigaste lotsförteckningen över Öresunds området som har kunnat återfinnas är daterad år 1696. Förteckningen anger att det fanns två lotsar i Landskrona en lots på Ven och i övrigt syns det ha saknats officiellt angivna svenska lotsar i området. Malmö fick sin första lots 1716. Flera ansträngningar gjordes av svenska myndigheter att anställa svenska lotsar men skåningarna gjorde motstånd och hårda ord fälldes på ömse håll. Först år 1760 efter långa förhandlingar lovade de få lotsar som fanns på svenska Öresunds sidan att lära sig leden genom Drogden.

Samma år anställdes fyra enrolleringsmän i Viken med viss tjänstgöringsskyldighet vis svenska örlogsflottan att tjänstgöra som lotsar förbi Svinbådan. Lotsavgiften för sträckan Helsingör till Falsterbo rev, en distans om 60 sjömil utgjorde för svenska fartyg med ett djupgående om 18 fot 1 4/5 daler.

Utländska fartyg, utländska fartyg fick däremot betala 11 1/3 daler, varav lotsen fick behålla 7 daler.

Medelåldern på lotsarna var omkring 40-50 år och någon hade uppnått 60 år. Under 1770 talet utökades lotsplatserna i Öresund. Lotsarna höll sig själva med båt och det var först på 1820-talet som svenska staten började hjälpa till med lotsbåtshållning i Öresund.

I mars månad 1872 sammanträdde i Helsingborg tretton Cofferdie captainer från Kullabygden för att dryfta förutsättningarna för ett lotssällskap i Öresund. Sällskapet kom till stånd och man enade sig om att
”Uppgiften var betjäna fartyg mellan Kullen och Falsterbo Rev och därmed avhjälpa en kännbar brist hos det svenska lotsväsendet understruken av de årliga strandningarna”

En lotsbåt skulle placeras vid farvattnens båda ändpunkter och texten PILOT målas i storseglet. Kungl. Maj:t medgav verksamheten på vissa villkor. Sällskapet köpte till en början kutter från Malmö för 5000 kr. De första medlemmarna i sällskapet var:

  • LM Banck, Kullen
  • SP Bohlin, Viken
  • S Bengtsson
  • A Westerberg
  • ON Smith, Viken
  • LP Strömberg, Domsten
  • N Pettersson
  • JF Olsson
  • PA Schmidt, Viken
  • NB Pettersson
  • L Sonesson, Viken
  • J Pettersson, Viken
  • A Sonesson, Viken
  • Magnus Svensson, Viken
  • P Andersson , Viken

Det är självfallet att det nybildade lotssällskapet skulle uppmärksammas från dansk sida. Det dröjde inte länge förrän en häftig polemik uppstod i tidningarna på både dansk och svensk sida och det sparades sannerligen inte på beskyllningar och invektiv.

Emellertid beslöt man att bilda ett motsvarande lotssällskap i Skanör och Falsterbo bestående av 15 Cofferdie captainer och sjöman för att samarbeta med i sällskapet i norr. Till det sydliga sällskapet slöt sig märkligt nog några danska skeppare bosatta på Amager på samma villkor som de svenska medlemmarna. Det dröjde inte så länge förrän de danska skepparna drog sig tillbaka pga danska trakasserier. Den danska beskickningen anförde klagomål till den svenska regeringen om att det svenska lotssällskapet på grund av okunnighet måste använda danskar i sin tjänst. Det dröjde inte så längde förrän de hårda orden inte räckte till längre och man övergick till hårdare tag.

Den 30 juni 1873 prejade den danska kanonbåten ”WILLEMOES” den svenska lotskuttern nr 1 där den låg 3 M NNV Falsterbo fyrskepp. Den danske fartygschefen bordade den svenska lotskuttern och uppmanade den att försvinna från farvattnet. I annat fall skulle man släpa lotsbåten till Köpenhamn och arrestera besättningen. Det var gammal hävd att farvattnen mellan Skanör- Drogden ansågs som svenskt farvatten. Samtidigt hade medgivits av de svenska myndigheterna att två till tre danska lotsbåtar fick vara i området. Man tillät också att danska lotsbåtar fick ankra under Falsterbolandet.

Den 11 juli 1873 låg skeppet JAVA från Gävle utanför Kullen och signalerade efter lots. Fartyg var destinerat till Köpenhamn. Lotsen P Andersson, Viken bordade fartyget och lotsade ner till Köpenhamn. När fartyget förtöjts och befälhavare Bergström gått iland tillsammans med den svenske lotsen stoppades de av dansk polis och lots. Den danske lotsen sade sig vara beordrad av sin förman att draga den svenske lotsen inför rätta för olovlig lotsning. Det uppstod ordväxling och det hela slutade med att den svenske lotsen fördes till förhör. Han släpptes efter deponering av 54 riksdaler vilket betalades av fartygets befälhavare. Lotsen vände sig till den svenske ministern i Köpenhamn och frågan hänsköts till den svenska regeringen för behandling. Samma lots hade tidigare haft svårigheter att utfå betalning efter lotsning av en preussisk brigg genom sundet. Betalningen erhölls genom anvisning ställd på dansk firma i Helsingör. Den danska firman hänvisade till ny dansk lagstiftning som förbjöd obehörig lotsning genom sundet.

Det är tämligen klart att denna lotsning skedde med myndighetens goda minne från svensk sida. Chefen för Malmö lotsfördelning kapten Ramsten deltog mycket aktivt i den organisatoriska utvecklingen av de svenska lotssällskapen. De uppsvenska tidningarna hade en annan målsättning och åtskillig kritik framkom i pressen norrifrån.

Efter hand dämpades den danska aggressiviteten och den svenska Öresundslotsningen kunde äga rum under lugnare förhållanden. Diplomatisk aktivitet ägde rum mellan Sverige och Danmark i lotsfrågan i Öresund. Tidningarna på ömse håll uttryckte sin oro. BT beklagade att danska regeringen inte hade lyckats bringa saken till ett definitivt slut, ” en sak, i vilken rätten var så tydlig och obestridlig på dansk sida”. En norsk tidning skrev ” att när nu Danmark överfaller svenska undersåtar emedan dessa lotsa i ett farvatten vartill Danmark icke har en smula mer rätt än Sverige och alldeles ingen rätt till att neka främmande fartyg att taga vilken känd man som helst eller den lots som de själva vilja välja, så skall Sverige åter göra ömsesidiga eftergifter”

I Sydsverige var oron naturligtvis inte mindre. Lotsningarna hade blivit reglerade så att sällskapet fått befallning från högre ort att tills vidare endast lotsa genom Flintrännan som den 15 augusti 1873 öppnats för trafik, sedan alla sjömärken och fyrskeppet KALKGRUNDET utlagts. Till en början utprickades endast östra sidan av Flintrännan. Men efter kraftiga protester utlades även prickar på den västra sidan. Det framkom misstankar att det förelåg dansk påtryckning om den ensidiga utprickningen. Efter en fullständig utmärkning drog sig den svenska lotsningen allt mer över till den svenska leden beroende på att den gemensamma överenskommelsen mellan Sverige och Danmark förbjöd svensk lotsning genom Drogden men väl ankring på Köpenhamns redd. Efter överenskommelsen upplöstes de privata svenska lotssällskapen.

Genom statligt svenskt ingripande anordnades lotsstationer vid Södra och Norra inloppen till Öresund år 1874. Vid den norra lotsstationen anställdes 13 st vilka delvis rekryterades från de som tidigare verkat i de privata sällskapen. Under de två årens verksamhet av de privata lotssällskapen hade ytterligare anslutning skett med nya medlemmar.

Enligt Lotsverkets uppgift fanns 12 lotsar i Viken 1880.

Lotsverket ändrade sin rekryterings politik sedan verksamheten kommit igång i Öresund och anställde yngre åldersgrupper. Den nyanställde hade i regel seglat

Så länge att han fick tillstånd att gå in i navigationsskolan och kanske seglade befäl några år. Efterhand utvecklades en viss släkttradition vid anställningen.

År 1892 skaffade sig Helsingörs lotsarna en ångbåt ”BIEN” som hjälp vid sin lotspassning. Viken lotsarna skaffade sig då en äldre lotsångare f.d. GÖTEBORG från Göteborgs området som motdrag. Avtal träffades senare under året om samlotsning och förhållandena mellan lotsarna på dansk och svensk sida utjämnades ytterligare en gång.

Den övriga svenska lotsutvecklingen i Öresund hade lett till att Öresund södra innehade 20 st lotsar, Skanör 3 lärlingar, Limhamn 1 lots 1 lärling Landskrona 4 lotsar Helsingborg 4 lotsar 1 lärling Höganäs 2 lotsar.

Viken och Skanör lotsarna utgjorde de största organisations delarna av det svenska lotssystemet i Öresund under 1890 talet

Liksom vid Falsterbo rev användes Svinbådans fyrskepp som lotsuppassningsställe och lotsar var ständigt stationerade på fyrskeppen. Under ogynnsamma väderleks förhållanden utgick lotsbåten från Viken.

Under världskriget 1914-18 utvidgade Viken lotsarna sin verksamhet att omfatta även farvattnet hela västkusten ända upp till Strömstad. Efter krigets slut sjönk antalet lotsningar högst betydligt över hela Öresunds området. Lotsarnas antal var i Viken under mitten av 1920-talet 9 st.

En av de sista lotsbåtarna som tillfördes Vikens lotsplats var en klinker byggd ekbåt 1927. Lotsångaren avfördes 1932.

Strax efter 2 världskriget sammanfördes Öresunds norra lotsplats stationerad i Viken med Höganäs Lotsplats under en gemensam organisation kallad Öresunds norra lotsplats med lotsar placerade både i Viken som i Höganäs. 1948 drogs lotspassningen i Viken in och alla lotspassningen flyttades till Höganäs