Agö Lotsplats

Mästerlots Karl Högbom

Från Hälsinglands museums hemsida

Lotsverksamheten är uråldrig, men den ökade sjöfarten under 1800-talet ställde större krav på sjösäkerhet. En mängd fyrar uppfördes längs södra Norrlandskusten, tidigare fick ju fartygen ankra upp vid mörkrets inbrott. Agö fick sin första fyr 1860, i början av 1900-talet bodde här fyrmästare och fyrvaktare med familjer samt sju eller åtta lotsar. Den förste fyrmästaren, kapten Couleur, var nära att svälta ihjäl med sin familj, hade inte förstått att vintern innebar total isolering, saknade mjöl i veckor.

1869 byggdes en ny lotsstation, på taket fanns en utkik för spaning över havet. En svart-vit upphissad lotskula visade sjöfarande att ”lots finnes å platsen”. Här fanns lärlingsstuga, drängstuga och en mängd uthus. På sommaren bodde här som mest ett fyrtiotal personer, nästan ett litet samhälle.

Lotskuttrarna låg förtöjda nere vid Tärnösundet, Agö lotsplats räknades som svårskött eller rent olämplig. Hamn- och vindförhållandena var svåra. Lotsningen var ett hårt, ibland livsfarligt arbete, särskilt i höst- och vinterstormarna när fartyg ofta råkade i sjönöd.

Men här för en stund idyll och kaffe på klipporna. Som om Högbom förstod att fartygen i framtiden skulle navigera efter satellit och elektronik, lika tryggt som en kaffetår på klipporna.

Jan-Olov Nyström

Från Minnesalbum 1914-1924 lotsverkets personal:

Fotografier på Lotsar

Agö lots- och fyrplats ligger på sydöstra udden av Agö, omkring 15 distansminuter sydost om Hudiksvall. Ön som är ganska bergig och rikt skogbevuxen, ägs av Hudiksvalls stad.

Före år 1869 var lotsplatsen förlagd till Kråksundet och på Innerstön å den s.k. Lotsudden var uppförd en mindre lotsvaktstuga samt en stor träställning, från vars topp lotsarna höll utkik.

Allteftersom sjöfarten ökade och fartygen byggdes större blev det nödvändigt att flytta lotsplatsen längre ut, varvid valdes Alnön. Det var år 1869. På Agön uppfördes en stor byggnad, vilken senare tillbyggts så att den nu innehåller sex rum å nedre samt fyra rum å övre våningen.

Lotsarna, vilka är åtta till antalet, lotsförman inberäknad, bebor vardera ett rum med ungefär 17 m2 golvyta. På taket byggdes en utkikskur, varifrån man har den bästa utkiken över sjön. Lotsbåtshamnen förlades till södra sidan av Agön, 15 minuters väg från lotsvaktstugan, innanför en liten holme, Ternören.

Förr voro bojar utlagda, i vilka lotsarna förtöjde sina segelbåtar. På norra sidan byggdes en mindre slip för upphalning av roddbåtar. Sedermera byggdes på norra sidan en vågbrytare, till skydd för SO och ostliga vindar, men den blev illa åtgången av sjö och is och är nu endast ungefär hälften så lång som då den byggdes. Densamma är nu ombyggd med betong.

Då Ternöhamnen ej var någon god hamn måste lotsarna vid hårt väder lämna Agön och uppassade då vid den 6 distansminuter NV om Agön belägna Tuna-Olmen. En mindre kaj byggdes i Olmsundet, och år 1882 flyttades Kråksundsstugan till Tuna-Olmen.

Under första världskriget, då de tyska malmångarna gingo under konvoj av svenska örlogsfartyg enligt en plan, uppgjord av högsta befälhavaren över kustflottan måste konvojerna under den mörka delen av dygnet ankra upp vid bestämda platser. En av dessa platser var Hornslandet – Agö.

Men som denna plats var oskyddad skedde ankringen mellan Gräsö – Långören – Ljusgrundsbanken. Där möttes de norr- och sydgående fartygen, och vid ett tillfälle voro där uppankrade 32 fartyg. Lotsarna vid sådana konvojstationer hade det brått med att skifta från ett fartyg till ett annat, och vid mörker kunde det hända att man bordade samma fartyg flera gånger. Historierna från den tiden äro många.

Om ett äventyr berättar lotsförman Högbom:

Den 17 augusti 1916 lotsade jag ångaren Desterro med Kapten Dreier, hemmahörande i Hamburg, från Bremön till Lilljungfrun. Som det rådde svår tjocka måste vi ankra under Klacköarna. Där blevo vi den 18 aug. på fm. kapade av en rysk U-båt, förande svensk örlogsflagg av den gamla typen.

Vi måste medfölja, först till Åland, sedan till Åbo, jag ombord på U-båten, Desterro på skot efter oss. Jag blev kvarhållen två dagar under förhör, varefter jag fick tillåtelse resa hem och erhöll 100 finnmark (omkring 70 kronor svenskt mynt) till respengar.

Senare blev Desterro med besättning frigiven och jag hade nöjet att flera gånger senare lotsa kapten Dreier.”

År 1910 anskaffades den första motorn till lotsplatsen och installerades i lotsen Bergströms båt, vilken inköptes av lotsarna gemensamt. De gamla segelbåtarna slopades i och med motordriften och år 1920 anskaffades ytterligare en mindre motorbåt för tjänstgöring från staden. År 1922 byggdes å Ternö en slip för upphalning av den större lotskuttern, och i sinom tid blir hamnen där avsevärt förbättrad: förslag är nämligen uppe att få Ternösundet igenbyggt med en stenpir.

Tjänstgöringen vid Agö har ofta varit svår att ordna på grund av att telefon saknats. Men på initiativ av hamnstyrelsen i Hudiksvall samt med ekonomiskt stöd av Lotsverket, Telegrafverket, Hudiksvalls stad, lotsarna själva och fyrmännen m. fl. blev telefon till lotsplatsen anlagd år 1926.