Fotografier på Gävlelotsar 1920
Nedan foto på Gävle lotsar har skickats in av Erling Flodman. Okänt datum men troligen slutet av 1950 talet
Övre raden, från vänster:
Ragnvald Sundin, Karl-Erik Hallen, Gunnar Jansson, Sven-Olov Molin, Nils Dahle, Rune Nordin,
Mellanraden, från vänster:
Anders Renkvist, Ingemar Gudmundsson, Sven Bergman, Hugo Axner, Frits Holmström, Stig Wallman, Edvin Mattsson.
Främre raden, från vänster:
Carl Larsson, Karl-Fredrik Alm, John Sterner, Fredrik Sundman, Uno Nordin, Helmer Alm.
Gävle upptogs som lotsplats sannolikt kort efter 1696. Första kända lotsen var Jonas Sjöö år 1712.
Tillhör norra distriktet, senare nedre norra. Från 1799 under Gävle fördelning, 1862-1880 under Öregrunds fördelning och efter 1881 under Sundsvall fördelning.
Ur Rulla 1751:
Lotsar Lars Örnberg, Peter Sundström, Elias Bogren, Peter Nyberg (öfvergivit lotsningen), Anders Sjöman.
Ur rulla 1753:
Uppsyningsman Jonas ?berg, 68 år, i tj 1739
Lotsar:
Lars Öhrnberg, 52 år, lotsdräng 1736, lotsa 1740
Petter Lundström, 53 år i tj 1744
Elias Bogren, 63 år i tj 1740
Anders Sjöman, 42 år, i tj 1750
Johan Holm, 47 år i tj 1753
Ur rulla 1764:
Lotsuppsyningsman Torsten Berg, 68 år i tj 1785
Lotsålderman Lars Örnberg, 64 år lots 1749 i tj 1755
Lotsar:
Elias Bogren, 75 år i tj 1740
Petter Lundström, 60 år i tj 1741
Anders Sjöman, 53 år i tj 1750
Lars Holm, 46 år i tj 1759
Olof Sundin, 47 år i tj 1761
Lotsdräng Johan Bogren, 29 år ant 1753 i tj 1755
Lärling Elias Bogren, 20 år
Lärling Eric Buhre, 31 år ant 1755
Ur rulla 1769:
Lotsålderman: Lars Holm, 69 år i tj 1740
Lots: Torsten Berg, 73 år i tj 1755
Lots: Peter Sundström, 65 år i tj 1741
Lots: Anders Sjöman, 58 år i tj 1750
Lots: Peter Björkman, 53 år, i tj 1766
Lots: Anders Hemlin, 47 år, i tj 1767
Lots: J. Åbrink, 47 år, i tj 1768
Ur Rulla 1816:
Lotsuppsyningsman J.G. Ek
Lotsålderman: P. Öström
Ord Lots: O. Stigenberg och A. Bogren
Ord Lotsdräng: E. Sidenvall, J. Lundberg, A. Söderhäll
Reservlotsdräng: J. Bogren
Lotslärling: P.O. Stigenberg
Ur reglemente 1799: Norra distriktet under lotsuppsyningsman för Gävle fördelning, lyder Gefle lotsplats. 1 lotsuppsyningsman, 1 lotsålderman, 2 ord lotsar, 3 utlärda lotsdrängar, 1 reservlotsdräng och 2 lotslärlingar. Lotsningsområde. Lotsarna uppassa i staden att lotsa till sjöss, till Gåsholma, till Öregrund, även till Rödhäll
Enl 1820 års förteckning: Till Öregrund, Gåsholma, sjön i flera lopp. En lotsålderman. 2 mästerlotsar, 4 secund lotsar och 2 lärlingar. Lots uppassa efter tur så i staden som på Limön
Ur reglemente 1863. Lotsningsområde från Gävle till Öregrund respektive Örskär, Gåsholma till och från sjön
Ur reglemente 1868: Lotsuppassa såväl i staden som på Limön och emottaga fartyg utanför norra och södra inloppen samt söder om Eggegrunds fyr från däckad kronolotsbåt vars kryssningsområde är söder om fyrplatsen. Lotsningsområde: Från Gävle till Gåsholma, Skutskär, Örskär, Öregrunds hamn, redd till och från sjön norra leden samt vid Eggegrund vid Limön och från Skutskär.
1874 byggdes en lotsutkiksställning på Limön
1895 fick Gävle lotsplats en ny däckad lotskutter och en gammal däckad och en öppen båt har sålts
1912 flyttades uppassningshuset på Limön till Bönan
Ur lotsledsförteckningen 1916: Lots uppassa i Gävle och Skutskär samt tillfälligtvis å Bönan vilket då angives genom en där hissad svart kula med vitt bälte och emottaga ankommande fartyg söder om Eggegrund från däckad lotsbåt. Då is hindrar denna båt att hålla sjön sökes lots vid Bönan eller Skutskär. Lots uppassa vid Skutskär äger icke rum under mörker.
1920 års båtbestånd:
1 däckad kutter byggd 1895, 11.43×4.33, 10 hk Avance
1 motorbåt byggd 1899 i ek/furu klink, 7.4×2.3 6 hk Skandia
1 motorbåt byggd 1900 i furu, 7.9×2.5 5 hk Västervik
1 motorbåt byggd 1900 i furu, 8×2.3, 5 hk Skandia
1 motorbåt byggd 1909 i furu, 7.9×2.6 5 hk Skandia
1 motorbåt byggd 1910 i furu, 8×2.3 6 hk Solomarin
1929 tillbyggdes uppassningshuset i Bönan
1932 levererades lotsplatsens nya lotskuttern från Sölvesborgs varv och var av exakt samma konstruktion som Sandhamnskuttern vilken levererades på hösten 1930
1945 byggdes nytt lotsuppassningshus på Gråskälsbådan och en ny 20 m lång lotsbåtsbrygga
1847 byggdes ett lotsuppassningshus i Bönan
1951 fick lpl VHF
HÄNDELSER:
1911 9 sept. Lämnades under svåra väderleksförhållanden lotshjälp från gävle lpl åt danska s/s Bogatyr. De i dessa företag deltagande kronolotsar, 2 mästerlotsar och 3 lotsar erhöll belöning, var och en 30 kr.
1952: Lotsstyrelsen har tilldelat envar av följande befattningshavare vid Gävle lotsplats nämligen mästerlotsarna KHT Axner och SJ Bergman, 2:e motorskötare AG Söderhäll samt båtmännen KE Andersson och PSB Flodberg en penningbelöning om 300 kr från Westermarks fond för visat mod och rådighet vid räddandet den 3 okt av besättningen å det vid Harskärsbådan utanför Skutskär strandade tyska S/S HARMES
1958: Mästerlots Per Harry Nordin omkom i samband med lotsning den 15 dec 1958. Då Nordin efter avslutad lotsning av holländska mf MYFEM skulle gå ned i lotsbåten förlorade han greppet om dennas isiga rigg och störtade i vattnet mellan lotsbåten och fartyget. Vid tillfället rådde hård nordlig vind och grov sjö. En livboj kastades genast i sjön från MYFEM. Den hamnade i vattnet strax bredvid Nordin. Lotsbåten gjorde en rundsväng och ångade in honom i strålkastarskenet men då båten kommit ca 10 meter ifrån honom försvann han i djupet. Nordin var född 7 nov 1906, kom i lotsverkets tjänst 1928, fick full styrsedel 1936 vid Gävle lotsplats och blev ord lots 1949 samt mästerlots 1957.
Nedanstående utdrag ur en skrift av fd överlotsen F. Sundman
Från sekelskiftet fram till 1962 bestod lotspersonalen av en överlots och 14 lotsar, mellan 1932-1952 var styrkan 1 ÖL och 12 lotsar, Överlotsen tjänstgjorde mestadels på lotskontoret i Gävle. De övriga voro indelade i två avdelningar av vilka en tjänstgjorde i staden och skötte utgående lotsningar och en i lotskuttern som skötte inkommande lotsningar.
Vaktombyte skedde var åttonde dag. En man från vardera avdelningen tjänstgjorde i Skutskär där även vaktombyte skedde. Den avdelning som tjänstgjorde i kuttern” sjövakten” bodde hela tiden ombord och hade även kock och mathållning ombord. 1951 infördes fyra fridygn.
1952 utökades personalen med 4 lotsar 1 reservlots och en motorskötare. 1955 infördes nytt vaktsystem om 3 avdelningar med fem lotsar i varje. En avdelning tjänstgjorde i staden, en i lotskuttern och 1 höll fridygn. Av den sistnämnda avdelningen skulle dock en man sköta uppassningen i Skutskär och en tjänstgöra på lotskontoret.
Vaktombyte skedde var femte dag. Denna ordning pågick till 1966. 1967 infördes 42,5 tim arbetsvecka.
Båtpersonalen har från att vid sekelskiftet bestått av 1 båtman eller kutterskeppare som han då hette och en kock utökats till f.n. (1970) 11 man. Denna personal rekryteras mest från fiskarbefolkningen och består av kunnigt folk, väl förtrogna med farlederna och båtarnas skötsel. Före sekelskiftet förekom inga båtmän utom att vissa lotsar själva anställde en man, en sk lotsdräng som var behjälplig med lotsbåten. Kocken avlönades tidvis av lotsarna.
Tjänstgöringen tillgick så att fartyg från sjön erhöll lots från lotskuttern som enligt bestämmelserna för Gävle lotsplats skulle emottaga ankommande fartyg söder om Eggegrund. Efter avslutad lotsning skulle lotsen snarast återvända till kuttern. Han reste då med båt eller buss till Bönan eller tåg till Harnäs beroende på vindförhållandena och hämtades av lotskuttern på respektive ställe.
Vid lotsning ut från staden skulle lotsarna som alla hade egen båt, ha denna släpande efter fartygen ända ut till sjöss varefter de fingo segla eller ro tillbaka. Detta var besvärligt särskilt under dåligt väder. Lotsbåten som under avgång och svingning måste hållas vid fartygssidan fick därpå slackas akterut och släpa med. Då lotsen sedan skulle lämna fartyget fick han sedan båten halats upp mot låringen, gripa tag i masttoppen och fira sig ned i båten.
Då man omkring 1910 började få motorer i båtarna slog sig några lotsar ihop och satte motor i en båt och anställde en man i Bönan att gå ut och hämta dem iland. Detta system visade sig bra att även de lotsar som hade motor i egna båtar började använda sig av det. Detta var upprinnelsen till nuvarande systemvid hämtning av lots. Så småningom övertogs även båtmannen i Bönan av verket och både han och kutterskepparen erhöll avlöning av statsmedel. Deras tjänstgöring ändrades så att de tjänstgjorde 16 dygn iland vid Bönan och 16 dygn i lotskuttern, ingen semester och inga fridygn. Under 1920 erhöll båtmännen, som vid den tiden mest voro lotslärlingar, 125 kr i månadslön utom vintertid då sjöfarten upphörde. Då de blevo helt utan lön.
Lotskuttern låg under tjänstgöringen och då is ej hindrade, förtöjd i bojar. Dessa voro placerade två vid Eggegrund och två vid Gråskälsbådan och man låg alltid vid den boj som erbjöd bästa skydd för vind och sjö. Utkik och vakthållning hölls från kuttern. Man höll två timmars vakt per man med början från äldste lots därefter näst äldste osv och sist kutter skepparen, som sedan åter purrade äldste lots.
Den lots som hade vakt skulle även stå till rors och sköta bordningar och tilläggningar mm. Den äldre lotskuttern HUGIN försågs med motor omkring 1909. Före den tiden utfördes bordningar under segel eller också gick man över till det lotssökande fartyget med roddbåten som alltid, även efter motorerna tillkomst släpades efter kuttern.
Fr.o.m 1967 då en genomgripande omorganisation företogs har passningen från kryssande kutter upphört. Lotsarna är förlagda iland och mötesplatsen för ankommande fartyg har flyttats in till syd Gråskälsbådan. Vidare skall alla fartyg, både ankommande och avgående beställa lots fem timmar i förväg
Båthållningen på lotsplatsen var från början sådan att lotsarna själva fick svara för detta. Man skaffade båtar och motorer och svarade för underhåll och drift. Medel skulle tagas från de av fartygen erlagda hemvägsersättning. Dessa räckte dock inte långt utan lotsarna fick ta medel ur egna fickor. Det blev naturligtvis knappt med båtar underhåll och drift med detta system. Då de större kuttrarna skulle anskaffas räckte inte pengarna till. Då t.ex. lotskuttern HUGIN anskaffades anslog staten visserligen penningmedel men lotsarna ålades att årligen avsätta en halv lotslott till en fond för en ny kutter i framtiden.
Då denna fond uppnått 8000 kr upphörde dock avsättningar till denna. För medel ur denna fond anskaffades sedermera andra mindre båtar till platsen.
Omkring 1930 infördes båtlega som utgick för varje båt. Den uppdelades dels i amorteringslega, dels underhållslega och man hade skilda lega för båt och motor. Driftskostnaderna gick utanför legan. Då ny båt skulle anskaffas måste man söka lån från lotsverkets båtlånefond och någon enstaka gång från bank. På lånehandlingar skulle överlots och samtliga lotsar med sina namnunderskrifter gå i borgen för lånet. Detta kunde nå upp till betydande belopp, 100.000 till 190.000 kr Systemet med båtlega och lotsarnas borgen upphörde 1960. Vid anskaffning av lotskutter 1,33 GÄVLE erhölls även direkta anslag av staten. Den kostade 98.000 och byggdes i Sölvesborg efter ritning av fyringenjör Hultman.
Uppassningsställen. Fram till 1912 var lotsuppassningen förlagd till Limön. Största delen av trafiken gick på den tiden genom södra farleden och man låg således nära för att möta fartygen. En lotsstuga med ett rum och kök stod på en höjd på Limöns södra strand. Intill denna stod en hög lotsutkik varifrån man såg ut över skogen mot Bönan och mot farlederna förbi Trödjehällan och mellan Lövgrund och Vitgrund. I denna stuga fanns i kammaren 8 dubbelkojer, var och en således avsedd för två man. Under vårutrustningen när alle man var i tjänst samtidigt låg faktiskt fyra man i en del kojer. År 1912 flyttades denna stuga och hela passningen till Bönan.
1919 tillbyggdes ett rum varvid äntligen varje lots tilldelades en egen koj. 1948 tillkom nuvarande (1970) byggnad som 1966 ytterligare tillbyggdes. 1921 byggdes den första bryggan som senare tillbyggts, sista gången 1962 då även den mindre bryggan tillkom.
Vid Skutskärs lotsuppassningsställe bodde man fram till mitten av 1920 talet i en av lotsarna ägd stuga bestående av ett enda kök. Även här fanns en hög lotsutkik.
Sedan bergslaget ändrat område där stugan stod till brädgård flyttades uppassningen till den sk Parkgården utanför hamnområdet. Även här byggdes en lotsutkik. Två lotsar voro stationerade här till 1955 då en av lotsarna utbyttes mot en båtman. Lotsarna skötte i regel endast utlotsningarna. Uppassningsstället indrogs 1967 och lotsmåste beställas från Bönan.
Gråskälsbådans uppassningsställe tillkom för att sköta passningen då lotskutter 133 på somrarna lades upp för målning och översyn av motor mm. Huset och bryggan tillkom 1945. Då passningen 1967 indrogs köptes huset av stugförening bestående av 10 lotsar för 6000 kr.
Minnesalbum 1914-1924
Gävle hamn består av tvenne större bassänger, den yttre fjärden eller Gävle redd samt den inre fjärden där Gävle å utmynnar. Å båda sidor av ån äro kajer anordnade med ett vattendjup av 5 meter.
År 1905 anlades en ny hamn med ett vattendjup av 6,5 meter på den västra ändan av yttre fjärden belägna Skansholmen. Denna hamn (Skanshamnen) står i förbindelse med staden och järnvägsnätet medelst en järnvägsbank, 1,930 meter lång, byggd rakt över den inre fjärden.
Hamnen är skyddad mot ostliga vindar av en 390 meter lång vågbrytare, som är byggd över grundet Varvabådan. Förbindelsen med Gävle hamn och havet går igenom norra och södra farlederna, båda genom kostbara sprängningar och muddringar fördjupade till 6,5 och 4,5 meters djup.
Det är sannolikt att Gävle lotsplats upprättades åren närmast efter 1696, då den första förordningen angående Lotsverket utkom. Omkring år 1700 omnämns lotsar som varit bosatta i Gävle och år 1712 får lotsen Jonas Sjöö, som lotsat Kongl. Maj:ts Brigantin till Öregrund av staden betalt härför.
År 1725 fanns i Gävle 5 lotsar och 1 uppsyningsman. År 1870 funnos 1 lotsålderman, 2 mästerlotsar och 4 sekundlotsar, om vilka det är antecknat att 4 ägde gårdar i staden. Då dessa lotsar icke kunde påräkna större inkomst än 250 riksdaler banco årligen, tillerkändes de av staden värdet av avkastningen för 1 tunnland jord per år, med 15 riksdaler banco under tillhopa 105 riksdaler banco, vilket belopp ännu utgår.
År 1822 upprättades lotsstation å Linön (Limö), varifrån utifrån kommande fartyg skulle erhålla lots. Genom landhöjningen i dessa trakter, vilken förorsakar uppgrundning av vattendjupen, blev Linön mer och mer svårtillgänglig för lotskutter, så att denna, de senare åren lotsstationen varit förlagd därstädes, i all synnerhet vid stormigt väder, icke kunde angöra hamn. Stationen flyttades därför år 1912 till Bönan, där den nu (år 1929) är förlagd.
Den här omnämnda landhöjningen – enligt beräkning 1 centimeter på 50 år – är till stor olägenhet och kostnad för trakterna häromkring med sina grunda hamnar. Säkerligen skall en generation efter denna knappt tro att man kunnat gå med medelstora bogserbåtar genom Lähalssundet eller att en hamn funnits på nordvästra sänkan på Eggegrund. Eggegrund omnämnes också i hamnarna från 1800-talet som den låga klippan, som knappast höjer sig över vattenytan.
Som några hamnar i yttre havsbandet icke finnas vid inloppet till Gävle har lotsstationen måst förläggas till Linön och sedermera Bönan. Dessa stationer äro dock belägna så långt in i inre havsbandet att uppassningen därifrån icke kan ske, utan sker densamma från lotskuttern, som har sin kryssningsstation vid Eggegrund. Lotskuttern kan därför sägas vara den egentliga lotsstationen och kryssar där så länge is inte hindrar.
Under den tid kuttern ligger på sitt pass äro lotsarna inkvarterade ombord och ha gemensam mathållning med särskilt avlönad kock. Samtliga lotsar äro bosatta i Gävle och tjänstgöra turvis i Gävle för utlotsning och i lotskuttern samt Skutskär.