Norrköpings Lotsplats

Ur Minnesalbum 1914-1924 Lotsverkets personal

Norrköpings lotsplats.

Norrköpings stads äldsta privilegier daterar sig från år 1384. Då var staden endast en kvarnby, belägen vid Knäppingsborg invid Motala ström. Senare under Gustaf II Adolfs tid, vilken konung på allt sätt sökte främja landets industri genom att inkalla utländskt kapital och yrkesfärdighet till manufakturverkens grundande och drift, blev Norrköping huvudort för den banbrytande verksamhet Louis de Geer öppnade. På grund av stadens belägenhet vid Motala ström förenades de tvenne stora fördelarna av tillgänglig vattenkraft med bekväma transportmöjligheter sjöledes.

Hur länge Norrköping var lotsplats kan av här tillgängliga handlingar icke utrönas. År 1827 synes dock här ha funnits:

•                         1 lotsålderman

•                         2 mästerlotsar

•                         1 sekundlots

•                         1 lotslärling

Genom utslag den 30 november 1827 har nämligen Landshövdingeämbetet ålagt borgerskapet i Norrköping att utom skyldighet att till lotsarna betala ut pengar för inkvartering samt rätt till fiske i stadens fiskevatten, till lotsarna utbetala 40 riksdaler banco för foder och bete åt en ko.

Detta utslag ändrades den 26 februari 1839 därhän att i stället för inkvarteringspengar skulle beredas en byggnadsplats åt lotsarna, vilken också enligt stadsingenjör Bennets protokoll blivit utstakad i den s.k. Gästgivarehagen den 20 april 1841 till en vidd av 5000 kvadratalnar. Några byggnader blev aldrig uppförda, och år 1916, då platsen behövdes av staden för annat ändamål, överläts densamma mot att lotsarna erhöll en lämplig plats till materialgård på annat ställe inom hamnområdet, samt för all framtid en ersättning av 600 kronor årligen att oavkortat fördelas på platsens i tjänst varande lotsar. Den summan tillfaller emellertid Lotsverket.

Den första distriktschef som kan spåras är kapten Granberg

•                         1853 – 1869 var Anton Blom t.f.,

•                         1871 – 1886 Werner

•                         1886 – 1887 Joh. Råberg t.f.

•                         1887 – 1894 lotskapten E. Smith

•                         1894 – 1898 C. F. Asker

•                         1898 – 1905 E. Sparre

Norrköpings distrikt sträckte sig från Sävösund i norr till Figeholm i söder till 1 augusti 1905, då genom sammanslagning av distrikten Kalmar blev säte för distriktschefen för nuvarande Östra distriktet, som sträcker sig från Oxelösund till Kristianopel.

Lotsarna i Norrköping betjänar utgående trafiken från Norrköping jämte en del smärre platser i Bråviken. Från själva hamnen, som f.n. har ett kajområde av 4,160 meter längd leder segelrännan, som huvudsakligen följer Motala ströms slingrande väg emot Bråviken, en på grund av alla krökarna, med större fartyg svårtrafikabel led av 12,300 meter längd ut till Pampusfjärden.

I rännan pågår ständigt förbättringsarbeten. Redan år 1635 omtalas fördjupningsarbeten men ännu år 1730 var ledens djup ej mer än högst 11 fot (3,3 meter). Först åren 1852 – 1855 fick den ett djup av 16 fot (4,8 meter). Sedan år 1903 har leden ett djup av 5,8 meter vid medelvattenstånd och en bredd av 40 à 50 meter. För närvarande pågår arbeten med fördjupning till 6,5 meter.

Trafiken är stadd i ständig tillväxt på grund av att flera industrier har anlagts de senaste åren. Antalet lotsar, som ursprungligen var 4, ökades år 1900 till 5, men redan år 1903 måste antalet ökas till nuvarande 6. Lotsledernas längd från Norrköping till lotsombyte vid Oxelösund eller Arkö är 34 distansminuter.

Exporten består huvudsakligen av papper, trä, malm, skördemaskiner, bindgarn, styckegods m. m. Importen av stenkol, koks samt styckegods.

Linjer som trafikerar hamnen är Transatlantic, Ostasiatiska, Svenska America – Mexico, Svenska Lloyds, Norddeutcher Lloyds, Bremen – Australien, London – Hull, Bristol – Norrköping, Liverpool – Norrköping samt Sveabolagets linjer på Frankrike, Holland och Belgien, 3 olika Hamburglinjer m. fl.