Nyköpings Lotsplats

Ur Minnesalbum 1914-1924 lotsverkets personal

Nyköping ligger vid Nyköpingsåns utlopp i en grund vik, som skär in i landet cirka 4 distansminuter. Vikens inlopp utgörs av ett smalt sund, det s.k. Skanssundet, som har fått sitt namn efter de förskansningar vilka uppfördes där under forna ofredstider och som det ännu finns lämningar efter.

Lotsplatsen betjänar med lotsning utgående fartyg till sjön vid Hävringen och Landsort samt inomskärs till Oxelösund och Sävösund och inkommande från Skansens redd, dvs. rännans början till staden.

Hur långt tillbaka i tiden lotsar varit anställda i staden kan icke med bestämdhet sägas, men enligt en gammal handling träffades, något år i början av 1800-talet, en överenskommelse mellan stadens äldste och dåvarande lotsen Gräntzelius, att staden skulle förse honom med husrum, bestående av en stuga och nödiga uthus, de senare bestående av fähus med skulle samt en bod.

Dessutom sommarbete för en ko samt rättighet till fiske uti stadens fiskevatten. Denna överenskommelse blev av Kungl. Befallningshavande, genom utslag den 21 januari 1835, gillad samt förordnad gälla även för Gräntzelius efterträdande lotsar. Numera är lotsbostaden och lotskontoret inrymt i Gamla Tullhuset på östra hamnsidan.

Hamnen anlöps av fartyg på upp till 1500 registerton. Importen består huvudsakligen av foder och gödningsämnen, spannmål samt en och annan last kol för stadens behov. Exporten, i mindre skala, består av trä, havre och alster från de i staden belägna fabrikerna.

Ungefär 0,5 distansminuter utanför Skanssundet börjar den muddrade rännan och fortsätter upp till staden, där åmynningen utvidgats till en hamnbassäng, vars största bredd är 71 meter och med kajer på båda sidor med en sammanlagd längd av 680 meter. Rännan är 21 meter bottenbred och 4,8 meter djup vid vanligt lågvatten. Strax utanför hamnbassängen är en svängningsplats uppmuddrad med största bredd 90 meter.