Öresunds Södra Lotsplats

Öresunds södra lotsstation 1874-1 januari 1967

Fotografier på lotsar

Ur artikel i Svensk lots och fyrtidning 1950 av Claes Hammarberg

På 1760 talet framkom förslag om att lotsning upp genom Öresund i statlig regi skulle kunna ske från Skanör-Falsterbo men som varken lämplig personal eller nödiga medel funnos tillgängliga fick frågan ligga till sig en avsevärd tid. Hur länge där funnits privat arbetandes lotsar i de små städerna är svårt att säga men från 1831, då ett av staten förhyrt fartyg fick sin hemvist ute vid Falsterbo rev som vårt lands första fyrskepp utgingo lotsen därfifrån regelbundet. Det var dock endast fråga om färden innanför Bredgrund upp mot Malmö, till redden utanför Trelleborg, till Ystad och till Dragörs fyrskepp.

Tillkomsten av Öresunds lotssällskap, en förening av skånskt sjöbefäl som stiftades 1872 av Kom Kapten CH Ramsten betecknade en vändpunkt. Danskarnas hegemoni över långlotsningarna genom Öresund bröts genom att föreningen ställde två kraftiga kuttrar till skåningarnas förfogande. Den ena posterades i den norra delen och den andra i södra delen av Öresund.

Åtskilliga förvecklingar följde under ”lotskriget i Öresund”, men den 14 augusti 1873 fastslogs att båda ländernas lotsar fingo lika rätt till yrkesutövning i delar av den gynnsamma vattenvägen som begränsas av såväl Danmark som Sverige.

Myndigheterna i Stockholm förhalade nu inte tiden. Knappa tre månader senare hade man en mångårig utredning om långlotsningen genom Öresund fix och färdig men den förordning denna resulterade i fick en provisorisk karaktär och innebar i realiteten endast överföring av Öresunds lotssällskaps personal och material till Kongl. Lotsverket. Skanörarnas uppassning från fyrskeppet slutade 1874 då den nyetablerade Öresundslotsinrättningen trädde i funktion och av de fyra hemmabor som där tidigare haft sin verksamhet blev endast H. Rasmusson ord. Kronolots, medan de andra degraderades till att stå i reserv. Lotsen J Pålsson som började sitt slitsamma arbete år 1854 kvarstod längst i tjänsten och pensionerades först 1889 vid 70 års ålder. Han var då mästerlots, dvs äldst i tjänsten.

Det skulle dröja 10 år innan provisoriet upphävdes, Först i mars 1884 hade man organisationen klar för Öresund södra lotsplats med fullmakter för 11 s.k. Öresundslotsar att övergå på ordinarie stat.

En tradition av vördnadsvärd ålder har alltså brutits då från årsskiftet 1949-50 då lotsar  ej längre stå de sjöfarande bi från kusten vid Skanör-Falsterbo eller från fyrskepp ute vid revet.

Öresund södra lotsplats har flyttats till Ljunghusen med uppassning från Falsterbokanalens båda tillfarter efter att sedan instiftandet 65 år tidigare ha varit förlagd till Skanör.

År 1874 härjade en fruktansvärd eldsvåda i Skanörs centrum och många lotsfamiljer blev hemlösa. Nya bostäder uppfördes dock efter förhandlingen mellan städerna Skanör-Falsterbo och Lotsverket. Den godhjärtade och kraftfulle, men på ytan kanske något barske överlotsen Fredrik Stjernberg var den förste chefen för Öresund södra lotsplats och den förste som tog nybyggnaden på den sk brythusbacken i besittning efter branden. Hans närmste efterträdare från 1904 var Olof Eksten och efter honom följde JM Bose, BH Berneli, Ejlert Tegnér och Orvar Stenström.

Skanörs Skepparlådas ålderman Arvid Söderlindh var den siste som residerade i det 1875 färdigställda lotskontoret och det var han som vid halvsekelskiftet fick bära ansvaret för överflyttningen till kanalen. Och båtarna före fyrskeppens tillkomst gick man ut från ställen längs kusten där naturliga småbåtshamnar då och då bildas, vilka efterhand förskjutas genom sanddriften, men från 1830-talet torde fyrskeppet blivit lotsarnas replipunkt. När Öresund södra lotsplats bildades 1872 ordnades uppassning med dess i södra delen av sundet stationerade kutter och i och med att Kalkgrundets fyrskepp följande år utlades kunde även nattetid påräknas trygg navigering för större fartyg med kurs norröver.

Först framemot sekelskiftet närmare bestämt den 20 juli 1898 kom man i kontakt med den nya tidens puls i det att lotsångaren Skanör bolmade in i hamnen. Den lilla 81-tonnaren var i tjänst till 1932 då motorlotskuttern nr 603 fick träda i dess ställe. Lotsångaren kallades i dagligt tal för ”Snopp”

I juli 1950 tillkom den hos Harald Grafstedt i Ystad nybyggda lotskuttern nr 3 vilken var av dåtidens modernaste slag.

Lotsuppassningen skedde 1932 till 1939 från fyrskeppet men då detta intogs för minfarans skull, stationerades lotsarna i Trelleborg varifrån man dels hade att bistå fartyg som i svenskt territorialvatten färdades via Falsterbokanalen och dels sådana som genom den tyska mineringen skulle vägledas upp över Drogden. 1940-42 då det tyska hotet var som starkast fick man även gå ut från Skanörs hamn för att säkra trafiken på Norge men fram mot årsskiftet 1942-43 då hotet släppt kunde all uppassning överföras till kanalen. Redan på nyårsdagen 1942 voro samtliga Skanörlotsar stationerade där.

Lotsar 1897

Öfverlots af 2:dra gradenFredrik Leonard Stjernberg 
Anders KromnowPetter AhlströmNils Bång
Anders StrömJakob LindmanCarl Lund
Anders SvedmarkCarl BerlingJohan Ahlberg
Anders TegnérHans SylvénMagnus Berggren
Severin BerggrenAnders MalmstedtNicolaus Berg
Johan FalkmanJohan BerggrenCarl Rosenqvist
Carl Johan Harald LundOlof Kromnow