Öresunds Södra Lotsplats

Från CG Sundius anteckningar

5 juli 1879 Skonert från Norrtälje med kollast på resa från Hull till Stockholm. Fartyget som hade seglen satta och efter grundstötningen på Falsterborev övergivits av besättningen gick själv av grundet och drev till sjöss. Befälhavaren och besättningen gav sig åter ombord dit de anlände samtidigt med lotsarna från Öresunds södra stations lotskutter och fann fartyget i sjunkande tillstånd. Med hjälp av lotsarna infördes fartyget till Malmö.

1882 byggdes en utkik vid Skanör

1889 Anskaffandet av ny däckad lotskutter i järn

1884 Åtal mot extralotsen AO Malmstedt för grundstötning med svenska barkskeppet EDVARD å Sjollen utanför Malmö den 1 maj 1884. Böter 50 kr

1894 fick Öresunds södra Lpl ny däckad lotsbåt och den äldre såldes.

Båtbestånd 1920:
Lotsångaren
1 däckad kutter byggd 1897, ek, kravell, 9,06×3,5 med 10 hk Avancemotor
1 segelbåt byggd 1888, ek, klink, 7,13×2,52
2 roddbåtar:
1/ byggd 1890, ek, klink, 5,54×1,93
2/ byggd 1898, ek, klink, 6,24×2

1 jan 1962 slopades lotsplikten genom Falsterbokanalen varvid personalen vid lpl minskades

11 feb 1924: Mls Nils Joel Klintberg, lotsarna HA Wikdahl och JP Christén samt maskinist PH Persson och båtmannen Frans Andersson som utgjorde besättningen på lotsångaren VIKEN emottog  som belöning 800 kr från rederiet och försäkringsbolaget som ersättning för lämnat bistånd åt M/S ÖRNE

Under 1943 inköptes två äldre byggnader i Höllviken och Kämpingebukten och ombyggdes till lotsuppassningshus samt nybyggdes två materialbodar med cykelstall.

Under 1949 om och tillbyggdes huset i Höllviken och i Kämpingebukten byggdes nytt lotsuppassningshus. 1954 6/10: kungliga lotsstyrelsen har beslutat tilldela envar av lotsen vid Öresunds södra Lpl HA Fyhn båtman vid samma Lpl HE Mattsson och kustvakten EG Persson, Smygehamn en penningbelöning av 100 kr för berömvärd handling vid räddandet av skeppsbrutna från en förlist dansk galeas.

Fotografier på lotsar

Ur artikel i Svensk lots och fyrtidning 1950 av Claes Hammarberg

Öresunds södra lotsstation 1874-1 januari 1967

På 1760 talet framkom förslag om att lotsning upp genom Öresund i statlig regi skulle kunna ske från Skanör-Falsterbo men som varken lämplig personal eller nödiga medel funnos tillgängliga fick frågan ligga till sig en avsevärd tid. Hur länge där funnits privat arbetandes lotsar i de små städerna är svårt att säga men från 1831, då ett av staten förhyrt fartyg fick sin hemvist ute vid Falsterbo rev som vårt lands första fyrskepp utgingo lotsen därfifrån regelbundet. Det var dock endast fråga om färden innanför Bredgrund upp mot Malmö, till redden utanför Trelleborg, till Ystad och till Dragörs fyrskepp.

Tillkomsten av Öresunds lotssällskap, en förening av skånskt sjöbefäl som stiftades 1872 av Kom Kapten CH Ramsten betecknade en vändpunkt. Danskarnas hegemoni över långlotsningarna genom Öresund bröts genom att föreningen ställde två kraftiga kuttrar till skåningarnas förfogande. Den ena posterades i den norra delen och den andra i södra delen av Öresund.

Åtskilliga förvecklingar följde under ”lotskriget i Öresund”, men den 14 augusti 1873 fastslogs att båda ländernas lotsar fingo lika rätt till yrkesutövning i delar av den gynnsamma vattenvägen som begränsas av såväl Danmark som Sverige.

Myndigheterna i Stockholm förhalade nu inte tiden. Knappa tre månader senare hade man en mångårig utredning om långlotsningen genom Öresund fix och färdig men den förordning denna resulterade i fick en provisorisk karaktär och innebar i realiteten endast överföring av Öresunds lotssällskaps personal och material till Kongl. Lotsverket. Skanörarnas uppassning från fyrskeppet slutade 1874 då den nyetablerade Öresundslotsinrättningen trädde i funktion och av de fyra hemmabor som där tidigare haft sin verksamhet blev endast H. Rasmusson ord. Kronolots, medan de andra degraderades till att stå i reserv. Lotsen J Pålsson som började sitt slitsamma arbete år 1854 kvarstod längst i tjänsten och pensionerades först 1889 vid 70 års ålder. Han var då mästerlots, dvs äldst i tjänsten.

Det skulle dröja 10 år innan provisoriet upphävdes, Först i mars 1884 hade man organisationen klar för Öresund södra lotsplats med fullmakter för 11 s.k. Öresundslotsar att övergå på ordinarie stat.

En tradition av vördnadsvärd ålder har alltså brutits då från årsskiftet 1949-50 då lotsar  ej längre stå de sjöfarande bi från kusten vid Skanör-Falsterbo eller från fyrskepp ute vid revet.

Öresund södra lotsplats har flyttats till Ljunghusen med uppassning från Falsterbokanalens båda tillfarter efter att sedan instiftandet 65 år tidigare ha varit förlagd till Skanör.

År 1874 härjade en fruktansvärd eldsvåda i Skanörs centrum och många lotsfamiljer blev hemlösa. Nya bostäder uppfördes dock efter förhandlingen mellan städerna Skanör-Falsterbo och Lotsverket. Den godhjärtade och kraftfulle, men på ytan kanske något barske överlotsen Fredrik Stjernberg var den förste chefen för Öresund södra lotsplats och den förste som tog nybyggnaden på den sk brythusbacken i besittning efter branden. Hans närmste efterträdare från 1904 var Olof Eksten och efter honom följde JM Bose, BH Berneli, Ejlert Tegnér och Orvar Stenström.

Skanörs Skepparlådas ålderman Arvid Söderlindh var den siste som residerade i det 1875 färdigställda lotskontoret och det var han som vid halvsekelskiftet fick bära ansvaret för överflyttningen till kanalen. Och båtarna före fyrskeppens tillkomst gick man ut från ställen längs kusten där naturliga småbåtshamnar då och då bildas, vilka efterhand förskjutas genom sanddriften, men från 1830-talet torde fyrskeppet blivit lotsarnas replipunkt. När Öresund södra lotsplats bildades 1872 ordnades uppassning med dess i södra delen av sundet stationerade kutter och i och med att Kalkgrundets fyrskepp följande år utlades kunde även nattetid påräknas trygg navigering för större fartyg med kurs norröver.

Först framemot sekelskiftet närmare bestämt den 20 juli 1898 kom man i kontakt med den nya tidens puls i det att lotsångaren Skanör bolmade in i hamnen. Den lilla 81-tonnaren var i tjänst till 1932 då motorlotskuttern nr 603 fick träda i dess ställe. Lotsångaren kallades i dagligt tal för ”Snopp”

I juli 1950 tillkom den hos Harald Grafstedt i Ystad nybyggda lotskuttern nr 3 vilken var av dåtidens modernaste slag.

Lotsuppassningen skedde 1932 till 1939 från fyrskeppet men då detta intogs för minfarans skull, stationerades lotsarna i Trelleborg varifrån man dels hade att bistå fartyg som i svenskt territorialvatten färdades via Falsterbokanalen och dels sådana som genom den tyska mineringen skulle vägledas upp över Drogden. 1940-42 då det tyska hotet var som starkast fick man även gå ut från Skanörs hamn för att säkra trafiken på Norge men fram mot årsskiftet 1942-43 då hotet släppt kunde all uppassning överföras till kanalen. Redan på nyårsdagen 1942 voro samtliga Skanörlotsar stationerade där.

Lotsar 1897

Öfverlots af 2:dra gradenFredrik Leonard Stjernberg 
Anders KromnowPetter AhlströmNils Bång
Anders StrömJakob LindmanCarl Lund
Anders SvedmarkCarl BerlingJohan Ahlberg
Anders TegnérHans SylvénMagnus Berggren
Severin BerggrenAnders MalmstedtNicolaus Berg
Johan FalkmanJohan BerggrenCarl Rosenqvist
Carl Johan Harald LundOlof Kromnow 

Ur Minnesalbum 1914-1924

Under åren 1760 -1770 var frågan om inrättandet av en lotsningsanstalt för genomgående lotsning i Öresund föremål för behandling, men saken förföll i anseende till därmed förenade kostnader och svårigheter för lotsnings verkställande erhålla dugliga personer.

Utav Kungl. Maj:ts och Rikets Kammar Kollegii utslag den 22 april 1861 har inhämtats:

Sedan fråga om reglering åt den i städerna Skanör och Falsterbo anställda lotspersonalen en ålderman samt 2 mäster- och 2 sekundlotsar, enligt Konungens Befallningshavande i Länet utslag den 31 januari 1828 och den 31 januari 1831 samt Kongl. Kollegii beslut den 11 november 1828 och den 13 december 1831, av båda städernas utmark upplåtits boningsplatser dels till lotsåldermannen med en icke bestämd jordrymd och dels till de övriga 4 lotsarna av 1 1/2 geometriskt tunnland, varest dessa platser åstundades och i avseende å deras läge anses fördelaktigt.

Enär nämnda jordområde ej blivit utstakat anmodade Kongl. Kollegiet i en skrivelse den 7 november 1859 Konungens Befallningshavande föranstalta att städernas innevånare blevo i närvaro av ombud för lotsverket uti ärendet hörde.

Vid sammanträde inför Magistraten i Skanör mellan Lotsfördelningschefen premierlöjtnant O. Westerdahl och städernas innevånare den 29 december 1859 överenskom att till boningsplats och kåltäpper för både lotsarna och lotsåldermannen en sammanlagd rymd av 2 geometriska tunnland vore tillfyllest, vilka såsom för lotsningen bekvämligast borde uttagas endast av den vid Falsterbo södra kust samt nära intill den s.k. Kolbacken anvista av lotsåldermannen och stadens äldste provisoriskt utstakade utmarken.”

Karta över detta jordområde blev av Magistraten i Skanör fastställd den 13 januari 1862.

Sedan mitten av 1800-talet, kanske ända sedan år 1844 (1831?) då Falsterborevs fyrskepp lades ut, uppassade lotsarna från Falsterbo å Falsterborevs fyrskepp. De lotsningar, som av dessa företogs, voro nästan undantagsvis lotsningar av fartyg mellan Bredgrund och svenska landet. Den huvudsakliga lotsningen genom Öresund, vilken företogs genom Drogden, hade danskarna av ålder lagt under sig. Lotsning genom Flintrännan kunde i regel endast företagas under dager, enär fyrbelysning saknades. Sedan fyrbelysning i början av 1870-talet tillkom i Flintrännan förbättrades navigeringsförhållandena därstädes så att lotsning kunde ske även under mörker.

År 1872 bildades, på initiativ av dåvarande chefen för Malmö lotsfördelning, löjtnanten, sedermera kommendörkaptenen C. H. Ramsten, av ett antal sjökaptener och styrmän en förening, benämnd Öresunds lotssällskap. Detta privata lotssällskap uppassade med en större lotskutter i södra delen av Öresund. De danska lotsarna, som förut varit ensamma om lotsningen genom Öresund, märkte här en inkräktning på deras område. Svåra stridigheter uppstod mellan de danska och svenska lotsarna, synnerligen som svenskarna även lotsade fartygen genom det danska farvattnet Drogden. Ingenting skyddes under dessa stridigheter. De äldre lotsarna kunna omtala, att de till och med kastade varandra i sjön, då de svenska och danska lotsbåtarna kommo upp långs sidan av fartyg, som kallat lots.

Många av de svenska lotsarna blev arresterade, då de någon gång efter avslutad lotsning kom i land i Danmark, samt lotssedel och lotspenningar fråntagna dem. Till en tid såg det rätt betänkligt ut mellan de båda grannländerna, så att politiska förvecklingar t.o.m. befarades. För att få slut på stridigheterna tillkom deklarationen av den 14 augusti 1873 mellan Sverige och Danmark. Denna deklaration stadgar lika rätt för svenska och danska undersåtar att lotsa i de delar av Öresund, som på ena sidan begränsas av svenskt och på andra sidan av danskt land. Drogden blev sålunda förbehållen danska lotsar. Svenska lotsar fingo lotsa allenast genom Flintrännan.

Betecknande för historier om denna period är exempelvis denna att en vid norra stationen under denna tid tjänstgörande lots, allmänt kallad Store Petter, detta på grund av sin storlek och styrka, hade efter förrättad lotsning vid ett tillfälle blivit arresterad då han kom i land i Danmark. Vid förhör inför domaren slog Store Petter näven i bordet så att ekbordsskivan sprack, slog därpå med handen på plånboken i innerficka och sade: ”Här är lotspengarna och lotssedeln, tag dem den som kan”. Ingen av danskarna skulle ha vågat taga dem från honom, och Store Petter fick gå.

Enligt Kungl. brev av den 7 november 1873 hade föreslagits utredning angående nödiga åtgärder för att bringa en redan under äldre tider påtänkt svensk lotsinrättning för s.k. långlotsning i Öresund till stånd och därigenom bereda sjöfarten jämväl i berörda farled den trygghet som ett under allmännas kontroll stående lotsväsende erbjuder.

Enligt samma Kungl. brev skulle det antagas 2 lotsåldermän och högst 34 extra kronolotsar, vilka skulle benämnas Öresundslotsar, för att tills vidare under åren 1874 och 1875 utföra lotsningstjänsten på svenska sidan genom Öresund. Till vardera lotsåldermannen skulle utgå årlig lön av 1000 riksdaler jämte en lotslott av lotspengarna, samt till extra lotsarna utöver influtna lotsavgifter kontant bidrag i form av uppmuntringspengar åt vardera med högst 40 riksdaler i månaden för år 1874 och 30 riksdaler för år 1875. Denna personal fördelades över norra och södra stationen.

En lotsålderman och 20 Öresundslotsar samt dessutom 4 reservlotsar, dessa 4 sistnämnda tillhörde Skanörs lotsplats, tjänstgjorde år 1874 vid Södra stationen. De flesta av de år 1874 antagna Öresundslotsarna utgjordes av de sjökaptener och styrmän som tillhört (det privata) Öresunds lotssällskap. Reservlotsar tjänstgjorde först sedan alla andra utgått på lotsning. Den 27 mars 1884 erhöll 11 stycken av Öresundslotsarna konstitutorial som ordinarie kronolotsar vid Öresunds södra lotsplats. Den siste lotsen vid Skanörs lotsplats var mästerlotsen J. Påhlsson, som vid över 70 års ålder erhöll avsked den 19 mars 1889 efter 35 års tjänstetid.

Med anledning av den stora eldsvådan, som år 1874 övergick Skanör, då en stor del av staden lades i aska, uppförde lotsverket år 1875 ett bostadshus med lotskontor åt dåvarande lotsåldermannen. Tomtområdet härtill erhölls å Skanörs område genom utbyte mellan städerna av det område i närheten av Kolbacken i Falsterbo, som förut varit upplåtet som boningsplats och kåltäppor åt lotspersonalen. Den 2 maj 1885 under en NO storm övergicks Skanör åter av en svår eldsvåda. Då nedbrann 90 boningshus, och 94 familjer, därav 12 lotsfamiljer, blev husvilla.

Någon hamn hade före 1880-talet ej funnits, vare sig i Falsterbo eller Skanör, utan kommunikationen mellan land och lotskuttern samt fyrskeppet fick företas med mindre båtar från stranden. Sedan Skanörs hamn år 1881 blivit färdigbyggd underlättades kommunikationen betydligt.

Under segelfartygens tid var det inte ovanligt att med vissa vindar flera hundra större segelfartyg samlades i södra delen av Öresund.

En märklig händelse vid lotsplatsen är följande: Den 23 augusti 1872 hade lotsen Claus Knutsson efter avslutad lotsning av ett fartyg blivit avtagen av en s.k. kadreiarebåt i närheten av Helsingör. Denna båt blev emellertid strax därpå överseglad av ett engelskt skepp, varvid Knutsson drunknade. Den 29 januari 1874 upphittades Claus Knutssons lik på samma ställe på stranden mellan Skanör och Falsterbo, där lotsarna under dessa år brukade gå ut med sina båtar, och varifrån Knutsson före sin sista lotsning utgått.