Härnö Lotsplats

Ur Minnesalbum 1914-1924 Lotsverkets personal:

Lotsar 1920

Härnösands hamn är av naturen självdanad och väl skyddad med sitt läge på insidan av Härnön, med fri och öppen insegling och tillgänglig för de största fartyg samt med genomsegling söderöver genom sundet för mindre fartyg.

I Dahlbergs Suecia Antiqua et Hodierna beskrives stadens bekväma läge på en insul i Bottniska Viken. Fortsättningen lyder:

”Som landen den tiden överflödar av allehanda nyttiga matvaror som smör, kött och fisk, hudar, pelteri och trävirke, därmed en del av dess inbyggare började driva en disproportionerad handel och landsköp, som icke kunde stå till att tåla, så blev Sveriges Konung, glorvördigst i åminnelse Konung Johan III år 1583 föranlåten på samma välsituerade ö till landets och rikets nytta låta fundera en köpstad. Och sedan denna anledning är given låter Konungen sina trogna undersåtar förstå att den som sätter sig emot hans välvilja och ej flyttar till den nya staden, skall i stället användas som nybyggare i från ryssen tagna orter.”

Med detta var man just ej belåten men måste foga sig. Härnösand, där vid Korsmässan i september en sorts marknad hållits, dit från rikets alla delar folk kommit för att sälja, köpa och byta varor med norrlänningarna, var Gustaf Wasa förklarad olaga hamn och den förbjudna frukten landsköpenskapen som smakade så väl, måste utbytas mot stadsprivilegier.

Carl IX och Gustaf II Adolf gav åt staden utvidgade handelsfriheter och seglationsrätt och med detta uppblomstrade Härnösand hastigt. Med välbehag kunde dessa sjöbodar spegla sig i det två bösskott breda sundet, där i en säker hamn skepp och skutor kunde läggas vid själva bryggorna staden runt, med bekväm väg till sjöss igen åt vilkendera sidan man ville.

År 1636 förlorade dock Härnösand sin stapelrätt, och en år 1672 given rätt att bygga

”monterade skepp och segla utrikes för att hämta spannmål, salt och nödtorftiga skeppsredskap”

gällde endast för 6 år och blev ej förnyad. Följden var att handeln avstannade, välmågan avtog och 1690 års stadsbeskrivning säger i bedrövlig ton ”att staden nu för tiden föga annorledes kan konsideras än en fiskarhamn”.

År 1700 hade Härnösand 200 borgare men 1719 endast 48. Förr hade det haft 11 fartyg, nu 1718 blott 1.

Första gången namnet lots möter en i gamla papper är år 1721, då ryska galäreskadern under general Lacey’s befäl härjade och brände norrlandskusten från Gävle norröver. Till Härnösand anlände eskadern den 28 maj. De enda antecknade åtgärderna voro att en man satts att vakta vårdkasen samt att lotsar voro i beredskap på Härnöklubb, för vad ändamål uppgives ej.

Med sitt fåtal kunde de sannolikt ej avvisa fiendeflottan, och att direkt tillhandagå dem med lokalkunskap var väl ej meningen. Alla övriga hade flyktat till skogs, bondbyar och fiskelägen. År 1765 återfick staden stapelstadsrättighet, då handel och skeppsbyggeri åter hade uppblomstrat.

År 1825 den 15 juni och 22 juli hölls undersökning för reglering av dåvarande Härnösands lotsplats. Av Gångsviks byamän uppläts ett område vid den så kallade Månskroken å Gångsviks byastrand och Härnö östra udde.

Härnösands stad utfäste sig enligt upprättat kontrakt från förstnämnda dag att årligen utgiva 20 rdl banco till lotsarnas underhåll, varjämte lotsarna tillerkändes rätt till viss vedbrand å stadens skog, allt mot skyldighet från lotsarnas sida att bestrida utlotsning av stadens skepp så ofta sådant erfordrades.

Enligt nådiga förordningen och reglementet den 16 maj 1827 angående lots- och båkinrättningen blev huvudstationen för lotsarna flyttad från Härnösand till Härnö. I § 46 av 1827 års kungl. förordning bestämdes att lotsarnas antal vid Härnö till 1 mästerlots och 2 sekundlotsar.

Exakta året för lotsarnas första stationering vid platsen kan ej inhämtas av tillgängliga papper. Några av de första lotsarna voro enligt kyrkböckerna:

  • Lotsen Eric Hornberg, född 1755.
  • Skeppstimmermannen, lotsen Hans Holmström, född 1757, drunknad 1830.
  • Lotsen Hans Bäckström, född 1759.
  • Kronolotsen (första gången denna benämning förekommer)
  • Israel Ekman, född 1797.
  • Lotsdräng Johan Holmström, född 1793.

Någon förmanstitel återfinnes ej i kyrkböckerna, men det är rimligt att någon av de ovanstående varit förman. Av kyrkbokens anteckningar framgår att samtliga utom en regelbundet bevistat husförhör och nattvardsgång. Den försumlige. som tycks ha tagit dessa saker nonchalant, var Hornberg, som ej bevistat husförhör från 1812 till år 1821, då han blivit kallad att infinna sig.

År 1903 den 21 augusti på aftonen under hård storm med orkanartade byar och hög brytande sjö förolyckades fyra lotsar under sin tjänstgöring. De förolyckade voro:

  • Per Gustaf Alexander Sjönborg
  • Hjalmar Johan Erlan Sjönborg
  • Erik Ferdinand Hedberg
  • Per Wilhelm Sandberg,

samtliga unga män i 30-årsåldern. Olyckan hände under länsning in från Härnö till Lingö. Efter den olyckan fick lotsplatsen en däckad lotskutter.