Hälsingborgs lotsplats

Fyr och lotsplats

Helsingborgs Lpl tillhörde :

Torekov Fördelning 1799-
Åldermannen i Landskrona 1820
Landskrona fördelning 1862-1880
Malmö fördelning 1881-

1911 erhöll Lpl en motorbåt försedd med en kraftig motor, Avance från Svenssons motorfabrik. Man hoppas med den nya båten som levererats från Gustafssons varv i Landskrona ” kunna med största skyndsamhet betjäna de fartyg som angöra Helsingborgs redd och hamn”

12 april 1917; Anklagelser mot mästerlots Carl Edvard Roos för att denne av befälhavaren å S/S Heinrich Hugo Stinnes erbjudits en dusör. Dom : 2 mån fängelse och 25 kr i böter.

1920 Båtbeståndet: 1 däckad kutter byggd 1911, kravellbyggd ek, 9,4×3,36 10 hk Avance, 1 st 7 m motorbåt med 5 hkr motor och 1 segelbåt byggd 1875 klink byggd i ek 5,36×1,69

1937 Issignaleringen drogs in

1938 anordnades utkik i lotsuppassningshuset genom en utbyggnad av ett burspråk, utvändigt klätt med kopparplåt. Cementgolvet ersatt med dito mosaik.

Ny utkik byggd

1952 moderniserades inredningen i lotshuset

1 oktober 1961 Råå Lotsplats sammanslås med Helsingborgs lpl

Minnesalbum 1914-1924 lotsverkets personal

Fotografier på lotsar

Hälsingborg är beläget vid Öresunds smalaste del. De första hamnanordningarna utgjordes av en på pålar uppförd brygga, vilken under de långvariga krigen förstördes. På 1700-talet blev denna brygga åter iståndsatt med av staten beviljade medel, vilka under åren 1726 – 1758 uppgick till sammanlagt omkring 26,000 daler silvermynt.

Under åren 1809 – 1816 blev bryggan förlängd och förbättrad samt till skydd försedd med tvärs framför yttre ändan nedsänkta stenkistor, som bildade en friliggande vågbrytare. I november 1825 rasade en svår storm, som förstörde bryggan. År 1828 påbörjades byggandet av den ‘inre hamnen’, eller centralhamnen, som den numera benämnes. Staten gäldade kostnaden genom att bevilja ett belopp av 221,000 kronor.

Denna hamn blev fullt färdig år 1832 och först från nämnda år kan man säga, att Hälsingborg var ägare till en verklig hamn., om än djupet icke någonstädes översteg 3,3 meter. Hamnen, som således hade karaktär av statshamn, blev högtidligt invigd av Karl XIV Johan, som till minne därav inskrev sitt namn å en sten i vågbrytarens huvud.

År 1863 överlämnades hamnen av staten till staden och samma år beslöt man att vidtaga förbättringar och utvidgning av hamnen, vilket arbete fullbordades år 1867, och varigenom erhölls den inre, vattenbassängen i nuvarande centralhamnen. Under åren 1872 – 1879 företogs ytterligare utvidgningsarbeten varigenom åstadkoms den s.k. södra hamnen, vilken under de närmast följande åren tillgodosåg trafiken. På grund av den alltjämt stegrade trafiken på hamnen beslöt man redan år 1884 att bygga ännu en hamnbassäng, vilken blev färdig 1892 och invigdes av Oscar II.

År 1918 påbörjades Hälsingborgs senaste hamnutvidgning, som medger fartyg av aktningsvärda dimensioner och djupgående att besöka hamnen. Läget vid Öresund är ett av de bästa tänkbara, men de i sundet rådande strömmarna inverkar ofta menligt vid fartygs införande i hamnen. Trafiken på hamnen inrangerar Hälsingborgs hamn på fjärde plats av rikets storhamnar.

Den 11 april år 1876 rasade i Öresund en våldsamt västlig storm, som senare på dagen övergick i nordvästlig. Många fartyg antingen strandade på svenska kusten eller havererade på annat sätt. Vid middagstiden drev en tysk skonert ”Elvine” på grund omedelbart norr om Hälsingborgs hamn. Då besättningen ansågs sväva i fara för sina liv, beslöt fem män, mästerlotsen Jacob Åström, lotsen Petter Kock, sjökaptenen Nils Möller, skepparen Carl Aug, Nilsson och sjömannen Nils Holmgren, trots mångas allvarliga varningar, att med en av lotsarna tillhörig roddsnipa bege sig ut genom hamninloppet för att söka nå upp till fartyget och rädda dess besättning.

Strax utanför hamninloppet kantrade emellertid båten i en väldig brottsjö. Havet tog sitt byte, i det att av de fem männen endast lotsen Petter Kock förmådde rädda sig iland på en åra. ”Elvine´s” besättning blev sedermera räddad av sjömän och fiskare, som med stora ansträngningar lyckades sjösätta en båt över hamnpiren.

På grund av den skarpa kritik som framkom i pressen mot det oförsvarliga i att räddningsattiralj saknades, blev Hälsingborgs livräddningsstation, som lyder under Lotsverket, upprättat redan samma år på sommaren.

Fyren, sammanbyggd med bostadshus för fyrbetjäningen och vaktrum för lotsarna, uppfördes år 1889. Intill 1927 lyste fyren med fast sken över farleden, var mörk över Knähaken i söder samt klippte två klipp över Hittarps revet och grunden norröver. År 1922 infördes elektriskt ljus, med automatiskt verkande alarmapparat. År 1927 ändrades skenet till intermittent, grönt i farleden samt rött i klippan.