Följande hämtat från CG Sundius anteckningar. Källor är troligen olika skrifter han kommit över under sitt mödosamma arbete att forska om lotsarnas historia.
SANDHAMNS LOTSPLATS 1695 – 1967
Om denna lotsplats, belägen på Sandö eller Swea Sandö och även Swenska Sandö som man benämnde ön i olika äldre handlingar, har det skrivits åtskilligt om, både i historiskt/biografiskt intresse samt inte minst lyriskt av kända skalder på sin tid och in i våra dagar. Det har egentligen skrivits så mycket om denna ö och dess samhälle, att man undrar om det finns utrymme för fler uppgifter!
Avsikten med denna kortfattade artikel är dock att försöka göra en sammanställning av källmaterial i avsikt att få en så fullständig bild av Sandhamns lotsplats som möjligt. I sammanhanget har använts uppgifter ur främst Alfred Janssons skärgårdsböcker, den författare som kanske var den som hade den största insikten i ämnet.
Ursprunget
Enligt gamla urkunder och svårläsliga handskrifter från 1600- och 1700-talen är Eknö, nordväst om Sandö, det s.k. stamhemmanet för den äldre delen av sandhamnslotsarna. I våra dagar finns endast sommarstugor där.
”I backarna ovanför viken som från sydost skjuter in i Eknö, kan man ännu se grunderna till de många små hus, i vilka forna tiders lotsar bodde. De kände sig säkerligen tryggare här än på Sandöns öppna strand, men den ökade seglationen tvang dem så småningom att överge sina skyddade boplatser och slå sig ned invid den stora skeppsled gav dem deras huvudsakliga levebröd.”
Eknö var sannolikt bebyggd redan under 1200-talet, troligen ännu tidigare enligt ett kungligt donationsbrev från den tiden. De äldsta åboarna på Eknö är namngivna från mitten av 1500-talet och den förste kände lotsen, med plikt att ”lotsa konungens skepp”, hette Eskil Rasmusson och levde under första hälften av 1600-talet. Han kan med vissa skäl anses vara föregångsman ”för den stora skara lotsar som sedan under drygt tre sekler med sådan heder betjänat sjöfarten på Stockholm vid dess östra infartsled.”
I slutet av 1600-talet var samtliga åboer på Eknö lotsar och vid sidan av tjänsten fick de sin nödtorftiga bärgning av fiske, lite boskap och något åkerbruk. Den första s.k. mönsterrullan är dagtecknad den 27 juli 1695 och upptar 6 lotsar och 2 lotsdrängar vid ”Sandhambns lotsplats”.
Från begynnelsen fanns ett kungligt förbud för fartyg som seglade till eller från utländsk ort att använda sig av segelleden förbi Sandö, men i och med att detta upphävdes i slutet av 1600-talet, blev det befogat att upprätta en lotsstation för den alltmer ökande civila sjöfarten. Gruppbenämningen sandhamnslotsar tilldelades dem med hänsyn till den farled de betjänade. Endast en av dem bodde på själva Sandö från början, fyra på Eknö och en på Hasselkobben. Av senare mönsterrullor såväl som av Djurö kyrkböcker finner man, att under 1700-talet bodde de flesta lotsarna på Eknö, det var först under 1800-talet som de flesta slog ner sina bopålar i Sandhamn.
Gångna tiders sandhamnslotsar kände sig alltså mest hemma på sin fäderneö Eknö, trots att de därifrån hade lång rodd till uppassningsplatsen eller då de skulle möta inkommande fartyg. Skeppsleden förbi Sandöhamn, som det hette förr, var sedan gammalt känd men föga använd av handelsfartyg, vilka ända sedan slutet av 1600-talet av de svenska myndigheterna var förpliktade, att vid infarten till och utseglingen från Stockholm använda sig av den stora leden förbi Landsort-Dalarö-Stäket, senare Djurhamn. Endast för fartyg till och från de svenska besittningarna Estland och Livland var det tillåtet att använda Sandhamnsleden. Eftersom endast Dalarö hade tullkammare kunde inga fartyg klareras i Sandhamn. Sandhamn var dessutom en mycket ödslig plats på den tid då dessa seglationsordningar gällde. Närmast bebyggda ort var Eknö, under vilken Sandön var betesholme.
Ett par brev från slutet av vår s.k. storhetstid ger tydligt en bild av att de första sandhamnslotsarna förde en hård kamp för tillvaron, inte bara mot vädrets makter och en karg natur, utan även mot snikna skeppare och andra vedervärdigheter i deras yrkesutövning. Lotsarna vid Sandhamn klagade 1691 att ”med somliga av de ut- och inseglande farkoster på den leden helt oriktigt skall tillgå så, att många av dem icke allenast skola förneka lotsmännen sin betalning utan ofta löpa in utan lots, hotandes lotsen när han kommer till farkosten, med hugg och slag och att de vilja kasta honom i sjön om han kommer upp.”
Sandhamnslotsarna klagade även över att många fartyg löpte in via Furusund, där det varken fanns lotsar eller tullstation (1691) för att slippa annars obligatoriska avgifter.
Krigstillstånd och andra besvärligheter
Under dessa tidiga år i lotsplatsens historia hade lotsarna hårda villkor i likhet med andra yrkesbröder längs vår långa kust. För sandhamnslotsarnas del blev det så småningom allt bättre med tiden i och med ökande sjöfart, men allmänt sett kunde knappast någon leva på den usla skärv som staten betalade. Existensen var helt avhängig lotspengarna och den avkastning fiske och ett obetydligt jordbruk gav.
I en böneskrift för lotsen Hindrich Jöransson på Eknö nämnes bl.a., att han för sin ålderdomssvaghet och dåliga syn borde bli hjälpt till brödfödan eller underhåll i sitt ”fattiga leverne”. Under en utlotsning ”bortmiste han sin båt och med största livsfara blev oppbärgad på samma farkost och måste så följa med antingen han ville eller ej,” över till Reval och tillbaka. Man får hoppas att den uttjänte lotsen fick sitt underhåll på nåder ur krigsmanskassan, som var den tidens godtyckliga pension för statsanställda tjänstemän.
Den första bebyggelsen på Sandhamn fick genomkämpa stora svårigheter under pest- och orostiderna i början av 1700-talet. En by med mindre motståndskraftiga åbor än de lots- och tullmän som bodde härute hade kanske dukat under, men de kämpade sig igenom. I ett brev daterat 19/11 1710 anges att det fanns några av kronans hus i dåligt skick samt tre stugor som tillhörde lotsarna. Troligen uppassningsstugor som de själva byggt. På Eknö fanns, enligt brevet, fyra lotsgårdar, på Harö samma antal och på Hasselkobben en liten gård med två stugor. Den tidens bofasta sandhamnsbor var samtliga tulltjänstemän eller ”besökare ” som de då benämndes.
Under åren runt 1710 rådde ju krigstillstånd och ryska krigsfartyg kryssade emellanåt utanför Sandhamn och skärgården. Lotsarna kände dock ej igen dem enligt ett brev från kronofogden till landshövdingen: ”Det meddelas, att enär lotsarna gått upp i ett stort träd vid Sandhamn därest de pläga se efter skepp och farkoster när de ankomma…” Utkikstallen på Sandhamn har tydligen gamla anor (stubben finns ännu kvar)
Sommaren 1719, då den ryska galärflottan härjade i Stockholms skärgård ödelades Eknö by fullständigt men återuppbyggdes snart, ty man ansåg att backarna vid dess trygga vik var bättre boplatser än den öppna sandstranden på Sandö. En viss utflyttning till Sandhamn av de i första hand yngre lotsarna började då. Lotsåldermannen var även bosatt härute.
För att återgå till otrevligare realiteter, så var öborna härute på de yttersta öarna mycket utsatta för anfall utifrån, något som besannades vid åtskilliga tillfällen. Sandhamn var en viktig strategisk punkt som det gällde att försvara. En sexuddig s.k. stjärnskans byggdes först ungefär där tullhuset nu ligger. När ryssarna härjade 1719 nedbrändes även den lilla bosättningen på Sandön. Ett sjöslag utkämpades också mellan ett svenskt örlogsskepp och fem ryska utanför Sandön. I den mån det fanns lots- eller tullpersonal kvar härute, får man nog anta att ”utkikstallen” var välbesatt den dagen!
Utveckling
År 1726 öppnades även Sandhamnsleden för fartyg som kom från utrikes ort och Sandhamn blev ett tullklareringsställe med samma status som Dalarö. Det stora tullhuset, som ännu finns kvar och utgör en iögonfallande fond i samhället, var färdigbyggt 1752 och Sandhamn började alltmer att befolkas av tullare och lotsar, hus byggdes och bryggor pålades, en riktig skärgårdsby började ta form.
Lotsarnas antal utökades efter hand som sjöfarten ökade. I Alfred Janssons utmärkta bok om Sandhamn tillåter jag mig att citera följande eftersom ingen annan källa finns med så rikhaltig information:
En lotsrulla för Sandhamn av år 1777 upptar 1 lotsålderman, 3 mästerlotsar, 7 lotsdrängar och 6 lotslärlingar, samtliga lotsande på tur, och av dessa bodde endast 2 lotsar och 4 drängar på Lotsholmen.” så benämndes Sandö i denna lotsrulla, i vilken dessutom lämnas några intressanta data om denna lotsholme:
”Själva lotsholmen med flera tillhör ock lotsarna såsom eget skatte.. det är ofelbart bästa uppassningsstället. På lotsholmen är en ställning för utsikt till sjöss högt på backen där man ser 5 à 6 mil till sjöss. Vid lotsholmen är en god hamn, fast med sydlig vind får brukas landtåg och göras fast i nedlagda ankare. 50 à 60 fartyg kan ligga här på en gång. 14 fot djup utepå. En god vinterhamn och ingen fara, om än fartygen för nordlig vind drivas in mot Sandhamn.
SV och NO är de knappaste vindar att komma ut med. – Vid en låg udde ytterst vid hamnen, som betäcker samma för O och SO- liga vindar, tar fartygen bort sanden till barlaster, vilket borde förbjudas. Likaså att lotsarna hugga bort träden nere vid sjökanten, vilka hittills hindrat att icke sanden får uppfylla hamnen.”
Det är inte bara strandkonturen som har förändrats i Sandhamn under tidernas lopp genom uppgrundning och bebyggelse. Vid navigeringen under in- och utsegling hade man förr helt andra märken att följa än numera. För mer än 200 år sedan fanns varken fyrar, bojar eller prickar, utan lotsen eller skepparen fick orientera sig efter den tidens primitiva sjömärken, exempelvis båken på Grönskär, kumlet på Korsö samt några få stångmärken och remmare.
Enligt de äldsta förordningarna lotsade sandhamnslotsarna till Stockholm eller till Trälhavet, där de avlöstes av vaxholmslotsarna i förekommande fall (så länge sjöfarten endast var hänvisad via farleden genom Kodjupet) och till Dalarö om inte avlösning skedde vid Berghamns lotsplats samt till Husarö lotsplats för nordgående fartyg. För alla ut- eller ingående fartyg skötte sandhamnslotsarna lotsningen med rutinmässig avlösning på flacket mellan Sandön och Getholmen. Det betydde således att man hade två uppassningar, en till sjöss för inkommande samt en styrka som dels löste av den utgående lotsen och dels löste av den inkommande från sjön för fortsatt färd inöver. Ett system som var i bruk långt in på 1900-talet och var vedertaget sedan system som begynnelsen.
Lotsningsområdet bibehölls i stort sett med undantag av att lotsningen på Stockholm kom att bli den allt övervägande, särskilt sedan farleden genom Oxdjupets uppmuddring och lotsplatsen i Vaxholm indragits i slutet av 1800-talet.
Vad beträffar båtmaterialet, så fick var och en lots hålla sin egen s.k. styreka, vilken togs på släp efter segelskutan eller ångfartyget i senare tid. I de flesta fall återvände han roende eller seglande till Eknö/Sandhamn snarast möjligt om möjligt om väder och vind tillät. I vissa fall kunde både lotsen och båten medfölja något utgående fartyg. Under senare delen av 1800-talet tilldelades Sandhamns lotsplats större däckade segelkuttrar, i likhet med andra betydande utsjöplatser, som byggdes av statliga medel men underhölls av lotsarna. Tjänsten vid Sandhamn förändrades så småningom så till vida att man mer eller mindre ständigt hade en kryssande kutter till sjöss för bordning av inkommande fartyg samt avtagning av lots från utgående.
Redan 1907 försågs en av kuttrarna med motor och därefter blev allt så mycket bättre i den hårda tjänsten. De båda världskrigen påskyndade även utvecklingen. Vartefter båtarna blev större och mer krävande anställdes särskild personal, båtmän, vilkas enda uppgift var att bemanna lotskuttrarna i alla avseenden. Deras manöverskicklighet med båtarna var ofta lotsarnas bästa livförsäkring. Längre fram bemannade de även utkiken och lotsarnas huvuduppgift att lotsa blev genomfört. Utprickningsarbetet på våren, en gammal uppgift enligt förordningar och reglementen, sköttes gemensamt av lotsar och båtmän.
I äldre tid upphörde sjöfarten när isläggningen började och så snart isen bröt upp på våren började man kika efter fartyg vid horisonten. Innan fyrarna byggdes i skärgården förekom endast nattlotsning vid särskilt gynnsamma omständigheter såsom ljusa sommarnätter eller i undantagsfall vid månsken och klart väder. I och med att ledfyrarna i slutet på 1800-talet utbyggdes alltmer krävdes också mer av lotsarna när framkomligheten ökade. Nautiska examina blev allt vanligare även om detta inte var ett officiellt krav förrän 1924.
Åtskilliga Sandhamnslotsar hade både styrmans- och sjökaptensexamen redan strax efter sekelskiftet Man kände sitt ansvar inför förändringarna långt innan myndigheten reagerade.
Lotsar, båttjänst och lotsning m.m.
De flesta sandhamnslotsarna härstammade från de gamla släkter på Eknö och Harö från vilka yrket gått i arv från far till son i många generationer. Under äldre tid krävde myndigheten dessutom att denna ordning skulle vara ett villkor av olika skäl. Från början och fram till 1700- talet namngavs alla efter faderns förnamn enligt gängse bruk i hela samhället. Detta system ändrades emellertid p.g.a. att missförstånd ofta uppstod när flera hade samma eller liknande efternamn. Lotsarna ålades således att anta andra, särskiljande släktnamn som skulle bestå framöver. Då uppkom de kända släkterna Eklund, Ekberg, Kjellström, Wickberg, Winberg m.fl. Så småningom blev det dock för många medlemmar av vissa ur de här nämnda släkterna, och då uppkom i slutet av 1800-talet grenarna Roos, Brown, Berg och Björk ur Wickbergssläkten samt Starck, Denkert och Brandt ur Ekbergssläkten. Fler exempel finns.
Sandhamnslotsarna hade, i jämförelse med de flesta kollegerna längs kusten, en förhållandevis god inkomst, bra båtmaterial och andra förhållanden som gjorde att de intog en särställning. Däremot var tjänsten lika krävande och farlig som vilken lotsplats som helst med bordning i öppen sjö. Åtskilliga dödsolyckor i tjänsten omvittnar detta.
Den lots t.ex. som August Strindberg beskriver i sin bok ”I vårbrytningen” och som gick på grund med en skuta utanför Sandön 1873 med totalförlisning och långt fängelsestraff som påföljd, drunknade 20 år därefter. Klädd i tunga sjöstövlar och oljekläder förlorade han taget i en isig tross som under en nattlig decemberstorm kastades till honom från en lotssökande ångare. Han sjönk på sin post, kan man säga, och försvann. Många dylika händelser skulle kunna berättas. Den sista dödsolyckan inträffade så sent 1968 utanför Sandön, när en utgående stockholmslots förlorade greppet om lejdaren och föll i sjön samt omkom.
År 1869 förordnade statsmakten att belöningar och gratifikationer skulle utdelas till lotsar som hade utmärkt sig vid räddningsaktioner eller under svåra förhållanden klarat sin tjänst. Ett tiotal sådana expeditioner finns dokumenterade där lotsarna med fara för sina liv bordat och klarat fartygen under överhandsväder. Under tidigare år var åtskilliga sandhamnslotsar medaljerade för sina insatser för fartyg i sjönöd.
Sandhamn var, som sagt, ett genuint lots- och tullsamhälle från början, men tidvis fanns det gott om skeppsfolk på ön när skutorna i äldre tid låg till ankars av olika orsaker, såsom klarering, lastning av sandbarlast samt väntan på lämplig vind.
Ganska tidigt fanns det krogar och utskänkningar i Sandhamn, vilket bidrog till ett många gånger både livligt och oregerligt leverne. Detta var inte alltid positivt för törstiga själar bland lotsarna. Åtskilliga fylleriförseelser med åtföljande straff finns bokförda för en hel del av sandhamnslotsarna, företeelser som är tämligen okända vid lotsplatser där inga krogar fanns inom räckhåll.
Åren gick och Sandhamn utvecklades alltmer till en stor lotsplats som frekvensmässigt ledde statistiken i förhållande till de övriga utsjöplatserna i Stockholms skärgård. De båda världskrigen betydde dock ett avsevärt avbräck, särskilt det andra då platsen av militära skäl tidvis var stängd och en del av lotsarna utplacerades till andra, mer trafikbelastade lotsplatser i skärgården där den ordinarie personalen inte räckte till. Av tradition och gammal hävd sökte och fick många sandhamnslotsar tjänst vid Stockholms lotsplats när det uppstod vakanser där. Detta medförde bl.a. att luckorna i Sandhamn delvis fylldes av folk som ofta inte hörde till de gamla släkterna utan rent av kom från andra delar av landet. En gammal tradition hade således upphört. Det fanns dock en och annan av båtmännen som var besläktade med de gamla familjerna.
Den 31/12 1967 upphörde Sandhamns lotsplats som en självständig enhet med egen överlots samt ingick som uppassningsställe under Stockholms lotsplats. Kvar fanns emellertid några få kvarboende lotsar och en s.k. biträdande lotsplatschef i ett övergångsskede. Nu var det slut på en flerhundraårig lotsningsverksamhet i egen regi om vilket det skulle kunna skrivas en diger krönika om allt som framskymtar i gamla handlingar i de olika arkiven. Hårda tag till sjöss i alla väder, men även solgnistrande sommardagar med lätta brisar som förde alla typer av segelfartyg genom Sandhamnssundets trånga passage. Med andra ord, en revy av alla tänkbara fartyg, ång- eller motordrivna som förde torrlaster, olja och passagerare ut och in till Stockholm.
Denna korta och summariska skildring av Sandhamns lotsplats kan på intet sätt göra rättvisa åt allt som borde ha nämnts och berättats. Man får se den här alltför korta återblicken som en reell nostalgisk resumé av en lång, förtjänstfull verksamhet i samhällsnyttans tjänst av offervilliga människor i ett särpräglat yrke.
Nedtecknat av mästerlots Carl-Gustaf L. Sundius.
SANDHAMNSLOTSARNA
Vi hava redan tidigare omnämnt det märkliga förhållandet, att Sandhamnslotsarna ända fram till medio av 1800-talet till större delen voro bosatta på sina stamhemman å Eknö, trots de olägenheter vid tjänstens utövande, som därigenom förorsakades dem. Sandhamn var nämligen från början av 1700-talet dessa lotsars uppassningsställe, där de alltså måste hålla sig i beredskap i väntan på fartyg.
Stranden vid Sandhamn var förr i tiden skogbevuxen och myndigheterna varnade förgäves för att hugga ned denna skog, likaså mot att bortföra sand till ballast. De försvunna trädstammama, vid vilka fartygen ännu i början av 1700-talet förtöjdes, ersattes med nedgrävda skeppsankare, men efter de hundratals läster sand, som bortfördes i ballast, gapa ännu stora gropar i närheten av ångbåtsbryggan.
Det är ej blott strandkonturen som förändrats i Sandhamn under tidernas lopp genom uppgrundning och bebyggelse. Vid navigeringen under in och utseglingen hade man förr helt andra märken att följa än nu. För 200 år sedan funnos varken fyrar, ljudbojar eller slät-, rusk- och ballongprickar, utan lotsen eller skepparen fick styra efter den tidens primitiva sjömärken: båken på Grönskär, kumlet på Korsö och några få stångmärken och remmare.
Såsom ett kuriosum skall här anföras ett par sidor ur en på 1700-talet mycket använd och ansedd sjömärkesbok:
”Den namnkunnige Ålderstyrmannens och Capitainen af Kongl. Amiralitetet i Stockholm Johan Månssons uplifvade Aska eller des förnyade SjöMärkesBok, utgiven år 1748 av kaptenlöjtnant Jonas Hahn.”
”Sandhamns farwatnet ifrån sjön at inlöpa är det kortaste och närmaste för alla Öster ifrån kommande. Man lagar så under seglandet, när man fått Swenska Skären i sigte, och innan man får Grönskärs båken utan för Sandhamn rätt Nord från sig 1 mil, då man också har kummelen på den höga klippan Korsön rätt NNW, att man uti detta strecket kan stäfwa rätt på bemälta kummel an, då blir Grönskärs båken om styrbord och en hel hop derutanföre sig sträckande bådor.
Den yttersta ¼ mil ut kallas Leran af 9 fot, den andra i samma sträckning ½ mil från båken, Södergryndan kallad af 6 fots djup och den inre bådan kallad Stenen af 8 fot, derinnom en upwatns klippa Söderkubben, alla uti en linie med en heel hoop klippor öfwerwatn, rundt om båkenslandet.
Dernäst passerar man om bagbord en upwatns klippa med et stångmärke uppå (kallad Swartbådan) som ligger ¼ mil uti WSW och har jämwäl et brännande grund från sig uti SO kalladt Stålbådan med många små upwatns klippor Wester ifrån sig och i S. t. W. bankar ¼ ut til sjös.
Strax man kommer i sträckning och linie emellan denna märkesstången på Swartbåde klippan, har man 13. 16. 14. 12 o. 11 famnars djup fin röd sand, ända in till inloppet, lemnandes Sandön, som är en skogsö om bagbord och passerar en liten klippa eller Kubb innom Sandö udde, kallad Kniphalskubben, om bagbord och klippan Kummelskär, liggande Wester från och innom Korsö kumlet, tillika med en remmare om styrbord. Innom denna pricken går man till ankars wid Lotsgården på 10 á 9 famnar.
Om Sandhamn har naturligtvis mycket skrivits och diktats. Här bodde under 17 år skalden Elias Sehlstedt, som i en mängd av sina visor besjöng Sandhamn i dur och moll. Här uppehöll sig gärna August Strindberg, den främste skildraren av Stockholms skärgård och dess bebyggare.
År 1924 utgav konstnärinnan Lisa Bianchini ”En bok om Sandhamn”. Den är en i många stycken värdefull krönika om Sehlstedts, Ekbohrns och Strindbergs Sandhamn och skildrar i övrigt det lilla samhället sett med konstnärsögon. Då författarinnan nästan uteslutande bygger sin framställning på muntliga berättelser och traditioner är dock bokens värde ur historisk synpunkt ringa. Eknö, den stora ön 1/4 mil nordväst om Sandhamn är i våra dagar obebodd och för de flesta okänd. Likväl låg här stamhemmanet för Sandhamn och det fanns en tid, då Sandhamnslotsarna här hade sitt hemvist och Sandö blott var en obebodd betesholme. Men sedan dess hava snart tre sekler svunnit hän och nu är det Eknö som ger sommarbete för några kor från Sandhamn!
I backarna ovanför den långa vik, som från sydost skjuter in i Eknö, kan man ännu se grunderna till de många små hus, i vilka forna tiders lotsar bodde. De kände sig säkerligen tryggare här än på Sandöns öppna strand, men den ökade seglationen tvang dem så småningom att övergiva sina skyddade boplatser och slå sig ned invid den stora skeppsled som gav dem deras huvudsakliga levebröd.
Historien om, huru den urgamla byn på Eknö övergavs och lots- och tullsamhället vid Sandhamn uppstod, är ett intressant kapitel ur skärgårdens bebyggelse, vilket i det följande skall skildras med stöd av gamla urkunder.
EKNÖ
Eknös natur skiljer sig väsentligt från Sandöns; den är den för de större öarna härute typiska: sparsamt skogbevuxna berg och mellan dem några dalgångar, vilka öppna sig söderut. Bergen äro högst på nordsidan och gåva skydd åt de små tegar, som gångna tiders brukare med möda bröto upp i den magra jordmånen. Öns hela längd från Österudden till Västerskaten är något mer än 3 km. och dess största bredd 1 km.
Eknö var sannolikt bebyggd på 1200-talet, troligen ännu tidigare. Det finns ett kungligt donationsbrev av anno 1289 på ”Eknö med dess 2 ägor”, vilket ger vid handen, att ön gav en viss avkastning eller ”ränta”. Konung Magnus Ladulås hade året förut till S :ta Claras systerkloster donerat ön Rödma (Runmarö) med därunder liggande öar, bl.a Skæparödmæ (Skarprunmarn), Windashö ( Vindalsö) och Swea Sandhö (Sandhamn).
Vid donationsbrevets utfärdande hade emellertid Eknö blivit bortglömd och det är för att rätta detta förbiseende, som konungen den 10 juli 1289 giver klostret en bekräftelse på, att även Eknö hör till donationen. Det på latin avfattade pergament brevets innehåll framgår av följande översättning:
”Vi påminna oss, att vi genom ett särskilt brev tilldelat Sancta Clara kloster, som nu bygges utanför Stockholm, beständig äganderätt till Rodmö ( Runmarö) och övriga från fordom närliggande öar, men på det att icke angående Eknö, som räknas till Rodmö, tvivel må uppstå, huruvida den ön tillhör sagda kloster, emedan den i vårt förut omtalade brev icke är bland övriga öar omnämnd, så vilja vi med denna skrivelse kungöra för nu levande och efterkommande, att vi en gång för alla tilldelat Sancia Clara kloster sagda Eknö med dess ägor, såväl som övriga till Rodmö hörande öar.”
Det är av ett visst intresse att lägga märke till, att namnformen Eknö bibehållits oförändrad ända till vår tid, medan de flesta andra ö-namnen från 1200-talet genomgått så betydande förändringar.
Anno 1646 den 24 dec. kom Eknö liksom övriga hemman i Rumbo fjärding i adelns besittning. Det var fältmarskalken Lennart Torstensson, som genom ett ”frälseköp” lade dessa skärhemman under sig eller rättare under sin svåger, riksrådet Fredrik Stenbock, som finansierade köpet. Denne ägde även Nämdö och på så sätt kom Eknö att lyda under Östanviks sätesgård och räknades till det stora ägokomplex, som med ett gemensamt namn kallades ”Österviksgodsen”.
År 1684 ägdes de av riksrådets son, greve John Gabriel Stenbock, men denne försålde dem omkring 1685 till kammarrådet Brynte Cronskiöld, som även var generaltullförvaltare vid Stora Sjötullen i Sverige och Finland.
Cronsköld avled 1688 och efter hans död innehades Österviksgodsen av hans änka, friherrinnan Anna Catharina Fleming (död 1718). Under hennes ägotid kommo flera av hemmanen i Rumbo fjärding i ödesmål och hemföllo såsom ”skattevrak” till kronan.
Så illa gick det dock ej med Eknö, vilket torde få tillskrivas det förhållandet, att dess samtliga åbor i slutet på 1600-talet voro lotsar och av denna tjänst hade hjälp till sin nödtorftiga bärgning. En Mönster Rulla, upprättad på Amiralitetshuset i Stockholm den 27 febr. 1695 upptager följande ”Sandhambns lotsar”:
Eskil Sigfärsson
Johan Matsson
Olof Larsson
Hindrich Jöransson
Per Jacobsson
Olof Persson
samt lotsdrängarna Johan och Erik Matsson.
Sedan det kungliga förbudet för fartyg, seglande till eller från utländsk ort, att använda sig av skeppsleden förbi Sandöhamn upphävts i slutet av 1600-talet, hade amiralitetet här upprättat en lotsstation med 6 ordinarie lotsar. Den äldsta av dem var ovannämnde Eskil Sigfärsson – namnet skrevs även ”Sigfridsson” -, som förmodligen var sonson eller dotterson till den förut omtalade styrmannen Eskil Rasmusson; han innehade enligt 1696 års jordebok hälften av det 2/3 hemman Eknö, varav Eskil Rasmusson 60 år tidigare var ägare.
I ett memorial till amiralitetskollegium som kapten Nils Ström avfattade den 13 okt. 1703 rörande ”Sandhambns Lotsarnes hemwijster och frijheeter” säges om Eskil Sigfridsson att han är ”den älst warit och nu så uthgammal att han intet förmåår att lootsa länger”.
Om de övriga 5 lotsarnas levnadsförhållanden upplyser memorialet följande:
”Oloff Person boor på Ekenöö, som är ett heelt hemman och skattar till Cronan 1oo dlr. kopparmynt och utj Strömning och torsk 3 Tunnor sampt 5 fabnar weedh, föruthan andra extra ordinarie uthgiffter.
Olof Larsson bor på Hasslekobben, sitter på Bondens i Harö ägor och är ett torp, som han leger för 14 dlr kopparmynt.
Johan Mattsson boor på öhn Sandöö utj een Stuga wijd Siööstranden.
Hindrich Jöransson boor på Ekenöö, har fehl på Synen, recommenderas at niuta underhåldh af krigsmans Cassan efter dess begäran.
Johan Mattsson sitter inhyses på Ekenöö, begärer fåå någon part utij ett Crone hemman när wid farwattnet at boo på och serdeles utj Haröö By, hwarest Lägenheet kan finnas.”
Dessa anteckningar giva en god inblick i de första ”Sandhamnslotsarnas” existensvillkor. Man lägger att börja med märke till, att denna officiella gruppbenämning tilldelats lotsarna med hänsyn till den farled, de betjänade, ej på grund av deras hemvist. Endast en av dem var bosatt, där det nuvarande Sandhamn är beläget. Fyra bodde på Eknö och en på Hasselkobben under Harö. Av senare mönsterrullor såväl som av Djurö kyrkböcker finner man att under 1700-talet bodde de flesta av lotsarna på Eknö; det var först omkring år 1850, som alla tjänstgörande lotsar överflyttade till Sandhamn.
Gångna tiders Sandhamnslotsar kände sig alltså mest hemma på sin fäderneö, Eknö, trots att de därifrån hade lång rodd till uppassningsplatsen eller då de skulle möta inkommande fartyg. Några skattefriheter åtnjöto de dock ej på Eknö under senare delen av 1600-talet och början av 1700-talet
Ur minnesalbum 1914-1924 Lotsverkets personal:
Sandhamns fyrs byggnadsår är 1870. Årtalet för Sandhamn som lotsstation kan däremot ej anges exakt. En hållpunkt för det ungefärliga året då Sandhamn, från att ha varit en understation till Eknö, den tidigare huvudstationen, blev huvudorten, kan man få av den uppgift som lämnats år 1927 av änkefru Sjöblom (född år 1843), vars far, sedermera mästerlotsen Andreas Kjellström som år 1842 flyttade som nygift från Eknö till Sandhamn. Dennes far åter, även han lots, var under hela sin tjänstetid bosatt på Eknö.
Mästerlotsen Andreas Kjellström var, om ej den allra första så likvisst en bland de första lotsarna som definitivt flyttade sina pinaler från Eknö till Sandhamn. Åren 1830 – 1840 torde sålunda kunna fastslås som övergångsperioden. Hur länge Eknö åter varit lotsstation och bostadsort för lotsar har det ej varit möjligt att få uppgift om. Att lotsarna varit gamla i gården där är dock visst.
Nuvarande fyrmästaren vid Sandhamns fyr, Frans Alfred Sjöbergs farfarsfar Eric Sjöberg var lots på Eknö. Efterlämnade papper är bl. a. ett köpebrev på ett jordområde, som kronolotsen Sigfrid Eskilsson och hans hustru Maria Eriksdotter köpt av Eric Sjöberg. Vidare finnes ett testamente av Eric Sjöberg och en bouppteckning över hans kvarlåtenskap.
Långt innan Sandhamn blev lotsstation hade tullen redan där station, och dess tillvaro som visitationsort för inloppet till Stockholm pekar med all önskvärd tydlighet på åldern av Eknö som lotsstation. Enligt den Bok om Sandhamn av fru Lisa Bianchini, som år 1924 utgivits på C. E. Fritzes bokförlag, fanns redan år 1656 tullstationerna i Sandhamn.
En inventeringshandling av den 2 augusti 1779 uppger att Sandhamns stora Sjötullskammare sedan år 1749 hade ett vaktrum. Det nuvarande tullhuset, på orten kallat Stenhuset såsom varande det enda i sitt slag på platsen, byggdes åren 1750 – 1751 för en kostnad av 22,400 riksdaler riksmynt.
I en uppgift den 19 november 1719 (en rapport från A. Th. Floberg till överståthållaren Knut Posse beträffande inkvarteringsmöjligheterna för en mindre truppstyrka, avsett att avvärja ett befarat ryskt anfall) framskymtar Sandhamn som lotsplats. Rapporten säger att utom tre rum i Kronans hus finns på Sandhamn trenne stugor som äro lotsarna tillhöriga, hvaruti något manskap kunna sig behjelpa. Ytterligare finns, enligt denna rapport, en by med fyra gårdar. Dess läge är emellertid nutidens Sandhamnsbor obekant.
Av de ursprungliga husen på Sandhamn finns nog inget kvar. Byggnadssättet och byggnadsmaterialet var ej ägnat för varaktighet. De äldsta i behåll varande huset torde vara den Sjöblomska stugan, hugfäst för eftervärlden genom Snoilsky’s Skriften i berget. Den inskriften ”C.G. SJÖBLOM 22/6 1832” har man antagit vara stugans byggnadsår.
Enligt uppgift av den tidigare nämnda änkefru Sjöblom avser emellertid det datot och årtalet något helt annat, nämligen ägarens, fru Sjöbloms svärfars födelseår. Stugans ålder är betydligt större än år 1832, vilket ju ej behöver störa idyllen och illusionen, skapad av Snoilsky’s dikt.
Av lotsåldermän och överlotsar har man en rad namn sedan lotsstationens stabilisering på Sandhamn. Enligt uppgift i fru Bianchinis bok var det först två med namnet Sundström. Sen kommer i ordning
- Gyllenspetz, löjtnant i Flottan, död i koleran 1835,
- Wahlbeck, kapten i Flottan, död 1869,
- Sundeman, som har hedern av att ha planterat träden i hamnen,
- Rosenberg, vägröjare och vägbyggare,
- Åström, 1884 – 1914,
- R. Boman, 1915 – 1916, samt
- A. Kronwall.
Vanliga namn hos lotsarna voro Kjellström, Sjöberg, Ekberg och Wikberg, namn som ingen nuvarande lots bär.
Lotsåldermännen Gyllenspetz och Wahlbeck voro samtida med den Sandhamnsbo vars namn är bäst känd hos allmänheten, tullinspektören och skalden Elias Sehlstedt, som under 17 år 1852 – 1868, hade Sandhamn som sin verksamhetsplats och hem, residerandes i det förnämliga Stenhuset, och genom sitt ämbete en pamp, en kung i det lilla samhället, en blid och vänsäll kung förövrigt, vars visor och små dikter:
”Litet bo jag sätta vill”, ”Kula lilla vind”, ”Salig far min han var skeppare han”, ”Fyrtornet”
etc. fröjdat ett helt släktled och ännu läsas och sjungas.
Elias Sehlstedts egna skrifter, ord, visor och skildringar äro präglade av den blidhet som var hans väsens egenart, och då han talar om lots- och fyrfolk sker det med en uppriktig beundran, så mycket mer som han själv ej var någon frilufts/äventyrs natur, i stället sin tids typ av innelivs boklärd svensk. Vad hans historiegrafer sedan skrivit eller sagt eller yttrat kan ej läggas den blide Sehlstedt till last.
På 1850-talet uppges lotsarnas antal till 22 och under åren 1852 – 1868 till 28. Även med det senare antalet blev det ibland slut på lotsar, och kvinnorna ryckte då in och lotsade. Det nuvarande lotsantalet är 20, och platsen skötes, tack vare motorbåt och färdkommunikationer, måhända effektivare än i forna tider med detta minskade antal lotsar och med betydligt större sjöfart.
Lotsar vid Sandhamn sammanställda ur olika rullor
Digitaliserat från Mästerlots C-G Sundius anteckningar
Secundlotsen Jan Erik Gabrielsson, f 11/5 1787. Enligt skrivelse 20/11 1846: ” Som det är bevisat att JE Gabrielsson den 31/101846 under tjänstgöring vid ankomst ombord å skonerten ”SVALAN” var av starka drycker överlastad, bötar med 13 rdr 16 sk (andra resan fylleri)
Mästerlotsen Staffan J Wicklund Mästerlots 1840, Skrivelse 19/8 1840: Mästerlots SJ Wicklund som förut 2 gånger varit straffad för fylleri i tjänsten nu åter varit överbelastad av starka drycker, bestraffad med insättning i mörkt rum i 4 dagar
Secundlotsen Carl Eric Holmberg, f 1816. Grundstötning med jakten ” CHRISTINA” från Kullen den 19/10 1850 på prickgrund å Kanholmsfjärden. Utslag : Frikänd
Carl Edvard Wahlbeck: f. 10/3 1802, f.d. underkonstapel vid flottan, kapten i handelsflottan, lotsålderman 9/12 1853. Död 21/11 1869. Boende på Sandhamn.
1867: tilltalad för grov tjänsteförseelse, befriad från straff för ålder och sjuklighet).
Carl Wilhelm Walfrid Sundeman: f. 12/10 1829, lotsålderman 30/11 1869, examen 30/3 1870, t.f. lotsfördelningschef i Umeå 6/4 1875.
19/12 1874: varning för olovligt avlägsnande från stationen
Eric Sjöberg: f. 18/1 1814, lotslärling 20/11 1823, sek.-lots 10/10 1834, mästerlots 12/12 1851 1867: svensk guldmedalj för räddning av skeppsbrutna å skonerten SPEKULATION i okt. 1866. 1877: silvermedalj för långvarig tjänst och hedrande uppförande. Boende på Sandhamn.
Carl Johan Winberg: f. 28/2 1812, lotslärling 7/7 1824, sek.-lots 29/5 1837, mästerlots 12/12 1851, avsked 19/2 1868 med pension. Boende på Sandhamn.
19/11 1867: 4 dygns vaktarrest för försummat lotsuppdrag
Eric Gustaf Ericsson Wickberg: f. 10/9 1814, lotslärling 10/9 1826, sek.lots 29/5 1837, mästerlots 8/7 1854, avsked med pension 21/ 3 1877. Boende på Sandhamn.
Eric Gustaf Kjellström: f. 20/1 1819, lotslärling 3/8 1828, styrsedel 2/8 1836, sek.-lots 27/8 1844, mästerlots 4/7 1857. Boende på Sandhamn och Eknö.
Anders Kjellström: f. 16/1 1821, lotslärling 10/3 1832, styrsedel 13/6 1839, sek.-lots 11/9 1845, mästerlots 6/7 1858, avsked med pension 23/8 1876. Boende å Eknö och Sandhamn.
3/11 1847: 4 dygns arrest för vårdslöshet i tjänsten efter grundstötning med skonerten EOLUS. 27/8 1861: 3 rdr böter för underkända prickar. 17/7 1875: 100 kr böter för grundstötning med norska skon. NELLA
Carl Johan Kjellström: f. 24/2 1822, lotslärling 12/3 1832, styrsedel 13/6 1839, sek.-lots 18/10 1848, mästerlots 5/12 1862, avsked med pension 14/3 1877. Boende å Eknö.
19/11 1867: 4 dygns vaktarrest för försummat lotsuppdrag. 3/11 1875: varning för otillåtet tjänstgöringsbyte och invändning mot order
Marginalanm: Försupen.
Johan Eric Ekberg: f. 16/12 1822, lotslärling 12/3 1832, styrsedel 15/3 1834, sek.-lots 23/8 1849, mästerlots 5/12 1862, avsked 25/5 1869. Boende å Eknö och Sandhamn.
8/9 1866: 4 dygns vaktarrest för fylleri i tjänsten. 18/11 1867: 4 dygn på vatten och bröd för fylleri och försummad lotsuppassning.
Carl Johan Eklund: f. 13/1 1823, lotslärling 12/3 1832, styrsedel 13/6 1839, sek.-lots 8/7 1851, mästerlots 26/2 1864, avsked 20/9 1875. Boende å Eknö och Sandhamn.
1/10 1861: 10 rdr böter för fylleri.
1861: 3 rdr böter för underkända prickar.
16/8 1867: 2 dygns arrest för tjänsteförsummelse och fylleri.
20/6 1870; 4 dygn på vatten och bröd för fylleri i tjänsten.
Marginalanteckning: Försupen
Gabriel Gustaf Eklund: f. 5/10 1824, lotslärling 10/1 1835, styrsedel 20/7 1840, sek.-lots 12/12 1851, mästerlots 26/2 1864. Boende å Eknö och Sandhamn.
24/10 1862: 10 rdr böter för avfordran av för höga umgälder.
9/10 1864: 6 dygns vaktarrest för försummad lotsuppassning.
19/11 1867: 4 dygn på vatten och bröd för försummad lotsuppassning.
27/10 1876: 6 dygn på vatten och bröd för underlåtenhet att fullgöra order.
Marginalanteckning: Supig.
Carl Johan Lind: f. 29/2 1824, lotslärling 10/1 1835, styrsedel 22/7 1841, sek.-lots 12/12 1851, avsked 30/1 för oförmögenhet att bestrida lotsning. Boende på Sandhamn.
1866: 9 rdr böter för underkända prickar
Carl Johan Niklas Hagström: f. 16/-2 1825, lotslärling 10/1 1835, styrsedel 20/7 1840, sek-lots 8/7 1854, mästerlots 26/2 1864 drunknad 3/12 1874, Boende på Sandhamn
13/10 1862 6 dygns vaktarrest för försummat uppdrag
Anders Wickberg: f. 25/5 1826 (lotsson), lotslärling 24/4 1843, styrsedel 19/8 1843, sek.-lots 8/7 1854, mästerlots 26/2 1864. Boende å Eknö.
13/10 1862: 6 dygns arrest för försummat uppdrag.
8/12 1869: 4 dygns vaktarrest för fylleri i tjänsten.
16/9 1870: 2 dygn på vatten och bröd för fel och fylleri i tjänsten.
31/7 1872: 75 rdr böter för grundstötning.
Marginalanteckning: utstruken 24/2 1873 såsom försupen och otjänstbar
Frans Ekberg: f. 15/7 1826 (lotsson), lotslärling 24/4 1843, styrsedel 19/8 1843, sek.-lots 8/7 1854, mästerlots 24/3 1S68. Boende å Eknö och Sandhamn.
27/8 1861: 3 rdr böter för underkända prickar
26/4 1869: 2 dygns vaktarrest för försummat uppdrag
27/10 1876: 2 dygns vaktarrest för underlåtenhet att fullgöra order
20/7 1877: 1:a gradens bestraffning för vårdslöshet under lotsning och grundstötning
Johan August Ekberg: f. 30/7 1830 (lotsson), lotslärling 24/4 1843, styrscdel 27/8 1845, sek.-lots 7/7 1857, mästerlots 7/8 1869, avsked 29/8 1890. Boende å Eknö.
27/8 1861: 3 rdr böter för underkända prickar
Gabriel Eklund: f. 24/3 1829 (lotsson), lotslärling 27/8 1845, styrsedel 12/6 1846, sek.-lots 6/7 1858, avsked 26/7 1877. Boende å Eknö.
1867: svensk silvermedalj för räddning av skeppsbrutna.
27/8 1861: 3 rdr böter för underkända prickar
11/10 1869: 2 dygns vaktarrest för fylleri i tjänsten
12/10 1874: 5 dygns mörk arrest för fylleri i tjänsten
Georg Wilhelm Wass: f. 10/11 1832 (lotsson), lotslärling 14/7 1849, styrsedel 28/7 1850, sek.-lots 10/4 1860, död 28/3 1870. Boende på Sandhamn.
1866: grat. för räddning av skeppsbrutne
27/8 1861: 3 rdr böter för underk. Prickar
13/10 1862: dito.
22/10 1862: 6 dygns arrest för försummat uppdrag
Edvard Wass: f. 5/9 1834 (lotsson), lotslärling 14/4 1852, styrsedel 1/9 1852, sek.-lots 10/4 1860, mästerlots 11/10 1873, död 26/1 1892. Boende å Sandhamn.
Permission 18/7 1855 för att segla med briggen SWEA, återkom 24/4 1856.
Likaså en period under 1858.
Anders Ekberg: f. 11/9 1834 (lotsson), lotslärling 14/4 1852, styrsedel 1/9 1852, sek.-lots 10/4 1860, död 24/2 1862. Boende i Sandhamn.
Carl Anders Wickberg: f. 18/9 1834 (lotsson), lotslärling 14/4 1952, sek.-lots 29/7 1861, Mästerlots 19/12 1874. Boende å Eknö.
Grat. för räddning av liv 1866.
30/6 1876: 4 dygns vaktarrest för ordervägran
12/12 1881: 15 kr avdrag på lotspengarna
10/1 1883: offentlig varning för tjänsteförsummelse
Eric Gustaf Eklund: f. 18/6 1836 (lotsson), lotslärling 24/7 1854, styrsedel 2/8 1855, sek.-lots 30/8 1861, mästerlots 31/7 1877, död 1/10 1885. Boende å Sandhamn.
13/11 1862: 6 dygns arrest för försummat uppdrag
Grundstötning med ryska s/s BARON VON PAHLIN, frikänd
Johan Gustaf Winberg: f.3/4 1837 (lotsson), lotslärling 24/7 1854, styrsedel 2/8 1855, sek.-lots 30/8 1861. Boende å Sandhamn.
11/10 1862: 6 dygns arrest för sturskhet mot förman
12/11 1862: 6 dygns vaktarrest för försummad uppassning
Avskedad 13/11 1873 såsom otjänstbar sedan lång tid till följd av lamhet
Eric Ernfrid Sjöberg: f. 20/6 1837 (lotsson), lotslärling 24/7 1854, styrsedel 2/8 1855, sek.-lots 27/6 1862, mästerlots 31/7 1877, 1864: rysk guldmedalj för räddning av bes. å en slup från Riga vid Grå skär. Boende å Sandhamn.
Lorentz Theodor Wass: f. 5/7 1838 (lotsson), lotslärling 12/7 1857, styrsedel 1/7 1858.
3/12 1862: 10 rdr böter för fylleri i tjänsten
Avsked 31/10 1863 såsom olämplig till lots
Victor Bernhard Ekberg: f. 13/3 1841 (lotsson), lotslärling 1/7 1858, styrsedel 23/6 1859, sek.-lots 30/5 1863, Mästerlots 22/9 1881, Boende å Sandhamn.
Erhållit svensk silvermedalj för räddning av skeppsbrutna
3/12 1873: 3 mån. fängelse för grundstötning med finska skonerten JULIE
Drunknad under tjänsteutövning 8/12 1893
Fredrik Wilhelm Winberg: f. 3/10 1843 (lotsson), lotslärling 11/6 1860, styrsedel 18/7 1861, sek.-lots 28/4 1865, mästerlots 22/9 1881. Boende å Sandhamn.
1866 svensk guldmedalj för räddning av besättningen å skonerten SPEKULATION utanför Korsö i okt.
1867 Rysk silvermedalj för räddning av bes. i en slup från Riga vid Gråskär.
11/10 1876: 6 dygn på vatten och bröd för oskickligt beteende och ordervägran
8/8 1862: 6 dygns vaktarrest för vårdslöshet i tjänsten vid preussiska briggen WAHLFAST grundstötning
Gabriel Ernfrid Eklund: f. 25/11 1843 (lotsson), lotslärling 11/6 1860, styrsedel 18/7 1861, sek.-lots 20/2 1869, mästerlots 22/9 1881, död 29/1 1887
Rysk silvermedalj för räddning av skeppsbrutna
6/11 1876: 2 dygns vaktarrest för ordervägran
24/3 1883: 5 kr avdrag för dito
Samuel Axel Sundberg: f. 20/2 1844 (lotsson), lotslärling 11/6 1860, avsked på egen begäran 28/2 1863.
Carl Eric Ekberg: f. 12/1 1845 (lotsson), lotslärling 11/6 1860, styrsedel 18/7 1861, sek.-lots 29/4 1870
8 dygns vaktarrest för grovt tjänstefel och lögnaktighet, bortseglat Kodjupsbojen
6/11 1876: 2 dygns vaktarrest för underlåtenhet att fullgöra order
Eric Robert Ekberg: f. 20/10 1845 (lotsson), lotslärling 18/7 1861, styrsedel 28/8 1861.
Carl Johan Johansson Sundberg: F. 24/11 1838 (lotsson), lotslärling 1/4 1863, styrsedel 28/7 1864, lots 29/4 1870
14/8 1871: 2 dygns vaktarrest för försummelse att fullgöra order
5/9 1891: 15 kr avdrag för vanvördnad mot förman
Carl Otto Eklund: f. 20/8 1847 (lotsson), lotslärling 27/6 1862, syr sedel 11/10 1862, lots 10/12 1873.
Axel Conrad Winberg: f. 25/2 1849 (lotsson), lotslärling 27/4 1865
Avförd 30/6 1867 för bristande håg.
Gustaf Lindström: f. 7/10 1848, lotslärling 7/10 1870, styrsedel 25/6 1871, lots 10/12 1873. Transport från Stockholms lotsplats. Död 15/1 1890.
20/5 1878: 50 kr böter för grundstötning
Frans Wilhelm Westerberg: f. 16/9 1848, lotslärling 4/9 1872, styrsedel 4/9 1872, extralots 17/9 1877, lots 26/4 1881, mästerlots 14/7 1891.
Rysk silvermedalj för räddning av skeppsbrutna
28/8 1890: 20 kr böter för grundstötning med skeppet HUDIKSVALL
Anders Theodor Wickberg: f. 11/9 1851, lotslärling 4/9 1872, styrsedel 4/9 1872, extralots 17/7 1877, lots 26/4 1881
Straffad 4 gånger för fylleri i tjänsten
Avsked 23/7 1889 för fylla i tjänsten
Frans Wilhelm Rosenberg: f. 4/10 1836, lots 20/6 1864, lotsförman vid Vaxholms lotsplats 29/6 1864, lotsålderman vid Sandhamns lotsplats 13/14 1875, transport 22/4 1884 till Lilljungfruns lotsplats.
1865: 2 dygns arrest å eget rum
Bror Arvid Boman: f. 23/8 1855, lotslärling. 17/7 1877, styrsedel 16/8 1877, lots 4/10 1881.
23/4 1883: 5 kr avdr. för ordervägran
Fritz Wilhelm Ekberg: f. 20/3 1858, lotslärling 28/2 1878, styrsedel 10/6 1879, lots 4/11 1885
Rysk silvermedalj för räddning av skeppsbrutna
Johan August Ernfrid Wickberg: f. 27/12 1853, lotslärling 18/11 1881, styrsedel 30/12 1881, lots 11/4 1882
7/9 1885: 10 kr avdrag å lots peng. för förseelse i tjänsten
26/7 1888: 15 kr avdrag för försummelse att fullgöra givna order
Conrad Theodor Wickberg (antog namnet Roos 8/5 1890), f. 8/3 1859, lotslärling 31/10 1881, styrsedel 13/6 1882, extralots 27/5 1890, lots 22/3 1892.
Johan Magnus Sjöberg: f. 10/5 1855, lotslärling 3/7 1882, lots 24/8 1888.
Carl Fredrik Åström: f. 4/2 1836, lotslärling vid Landsorts lotsplats 4/7 1849, kronolots vid Landsorts lps 14/8 1856, lotsålderman på Landsort 24/3 1863, transport 12/6 1880 till Lilljungfruns lotsplats, transport 22/4 1884 till Sandhamns lotsplats som överlots.
9/2 1887 Rysk guldmedalj för räddning av skeppsbrutna
1893: Guldmedalj av 5:e storlek för nit och redlighet
Robert Wilhelm Wass: f. 13/12 1864, lotslärling 5/9 1884, styrsedel 26/9 1885, lots 13/12 1889. Avlade styrm.-ex. 1891.
Rysk silvermedalj för räddning av skeppsbrutna
Karl Johan Alfred Jansson: (antog namnet Kronvall 29/7 1888), f. 6/6 1864, lotslärling 19/11 1884, styrsedel 23/7 1888, extralots 27/5 1890, transport från Berghamns lotsplats 4/3 1887.
Erik Conrad Wickberg: (antog namnet Kvist 30/9 1888), f. 4/7 1868, lotslärling 25/4 1887, styrsedel 30/9 1888, extra lots 25/9 1890.
John Edvard Wickberg: (antog namnet Brown 4/2 1889), f. 22/10 1860, lotslärling 22/ 1R87, styrsedel 16/5 1889, extralots 25/9 1890.
John Axel Bonifacius Wickberg: (antog namnet Berg 26/2 1890), f. 15/3 1870, lotslärling: 12/2 1890, styrsedel 17/6 1891, extralots 29/3 1892.
Carl Emanuel Ekström: f. 31/ 5 1864, lotslärling 29/ 8 1890, styrsedel 17/6 1891, extralots 27/3 1892, transport från Mälarens lotsplats 31/8 1890.
Alfred Axel Theodor Skog: f. 6/4 1870, lotslärling 3/10 1888, styrsedel 16/12 1892, transport från Arholma lotsplats 16/2 1891, avlade styrmansexamen 1891.
Ivar Hellenfrid Wickberg Björk: f. 17/11 1870, lotslärling 27/6 1891, styrsedel 16/11 1891
Ivar Theodor Pihl: f. 14/5 1871, lotslärling 25/11 1891. Carl Gustaf Lindström, f. 28/1 1874, lotslärling 27/6 1892.
Carl Viktor Felix Ekberg: f. 21/7 1872, lotslärling 27/6 1892
Sandhamns lotsplats 1751
Lotsålderman Jan Andersson.
Lotsar: Anders Gabrielsson, Anders Andersson, Anders Larsson, Eskil Sigfridsson och Olof Larsson.
Utlärda lotsdrängar: Gabriel Gabrielsson, Anders Ersson, Nils Ersson, Gabriel Andersson och Nils Jansson.
Lotslärlingar: Erich Jansson, Anders Andersson, Gustaf Erichsson och Staffan Jansson.
Sandhamns lotsplats 1816
Lotsålderman J. Sundberg.
Ord. lotsar: J. Gabrielsson, E.S. Sjöberg, G.E. Kjellström, J. Wass, J.O. Ekberg, C.E. Kjellström, och J. Kjellström
Ord. lotsdrängar: J.J. Eklund, E. Wickberg, N.N. Grafström, G.J. Eklund, E.E. Ljungberg, E.E. Lind och A.J. Eklund.
Reservlotsdrängar: J.J. Ekberg, C.J. Eklund och J.J. Wass.
Lotslärlingar: Samuel Sundberg, E. Ekberg, J.O. Lind, G. Grafström, S. Sandberg och C. Ljungberg.
193 lotsar har jag hittat som varit stationerade på Sandhamn!! Sorterade efter anställningsår.
| Lotsplats | Efternamn | Förnamn | Förnamn | Förnamn | Född | Antagen i lotsverket | Avsked | Död |
| Jacobsson | Per | 1695 | ||||||
| Jöransson | Hindrich | 1695 | ||||||
| Larsson | Olof | 1695 | ||||||
| Matsson | Erik | Lotsdräng | 1695 | |||||
| Matsson | Johan | 1695 | ||||||
| Matsson | Johan | Lotsdräng | 1695 | |||||
| Persson | Olof | 1695 | ||||||
| Sigfärsson/ Sigfridsson | Eskil | 1695 | ||||||
| Gyllenspetz | 1700 | 1853 | ||||||
| Andersson | Anders | 1751 | ||||||
| Andersson | Anders | Lärling | 1751 | |||||
| Andersson | Jan | 1751 | ||||||
| Erichsson | Gustaf | 1751 | ||||||
| Jansson | Erich | 1751 | ||||||
| Jansson | Staffan | 1751 | ||||||
| Larsson | Anders | 1751 | ||||||
| Larsson | Olof | 1751 | ||||||
| Sigfridsson | Eskil | 1751 | ||||||
| Wahlbeck | Carl | Erward | 1802 | 1815 | 1869 | |||
| Ekberg | E | 1816 | ||||||
| Ekberg | J | J | 1816 | |||||
| Ekberg | J | O | 1816 | |||||
| Eklund | A | J | 1816 | |||||
| Eklund | C | J | 1816 | |||||
| Eklund | G | J | 1816 | |||||
| Eklund | J | J | 1816 | |||||
| Gabrielsson | Jan | Erik | 1787 | 1816 | ||||
| Grafström | G | 1816 | ||||||
| Grafström | N | N | 1816 | |||||
| Kjellström | C | E | 1816 | |||||
| Kjellström | G | E | 1816 | |||||
| Kjellström | J | 1816 | ||||||
| Lind | E | E | 1816 | |||||
| Lind | J | O | 1816 | |||||
| Ljungberg | C | 1816 | ||||||
| Ljungberg | E | E | 1816 | |||||
| Sandberg | S | 1816 | ||||||
| Sjöberg | E | S | 1816 | |||||
| Sundberg | J | 1816 | ||||||
| Sundberg | Samuel | 1816 | ||||||
| Wass | J | J | 1816 | |||||
| Wickberg | E | 1816 | ||||||
| Sjöberg | Eric | 1814 | 1823 | 1877 | ||||
| Winberg | Carl | Johan | 1812 | 1824 | 1868 | |||
| Ericsson/ Wickberg | Eric | Gustaf | 1814 | 1826 | 1877 | |||
| Kjellström | Eric | Gustaf | 1819 | 1828 | ||||
| Holmberg | Carl | Erik | 1816 | 1830 | ||||
| Ekberg | Johan | Eric | 1822 | 1832 | 1869 | |||
| Eklund | Carl | Johan | 1823 | 1832 | 1875 | |||
| Kjellström | Anders | 1821 | 1832 | 1876 | ||||
| Kjellström | Carl | Johan | 1822 | 1832 | 1877 | |||
| Eklund | Gabriel | Gustaf | 1824 | 1835 | ||||
| Hagström | Carl | Johan | Niklas | 1825 | 1835 | 1874 | 1874 | |
| Lind | Carl | Johan | 1824 | 1835 | 1866 | |||
| Umeå | Sundeman | Carl | Wilhelm | Walfrid | 1829 | 1840 | ||
| Vicklund | Staffan | J | 1800 | 1840 | ||||
| Eknö | Kjellström | Andreas | 1842 | |||||
| Ekberg | Frans | 1826 | 1843 | |||||
| Wickberg | Anders | 1826 | 1843 | 1873 | ||||
| Wickberg | Johan | August | 1830 | 1843 | 1890 | |||
| Eklund | Gabriel | 1829 | 1845 | 1877 | ||||
| Wass | Georg | Wilhelm | 1832 | 1849 | 1870 | |||
| Lilljungfrun/ Landsort/ Södertälje | Åström | Carl | Fredrik | 1836 | 1849 | |||
| Ekberg | Anders | 1834 | 1852 | 1862 | ||||
| Wass | Edward | 1834 | 1852 | 1892 | ||||
| Wickberg | Carl | Anders | 1834 | 1852 | ||||
| Eklund | Eric | Gustaf | 1836 | 1854 | 1885 | |||
| Sjöberg | Erik | Ehrenfrid | 1837 | 1854 | 1897 | |||
| Winberg | Johan | Gustaf | 1837 | 1854 | 1873 | |||
| Wass | Lorentz | Theodor | 1838 | 1857 | 1863 | |||
| Ekberg | Victor | Bernhard | 1841 | 1858 | 1893 | 1893 | ||
| Ekberg | Carl | Eric | 1845 | 1860 | ||||
| Eklund | Gabriel | Ernfrid | 1843 | 1860 | 1887 | 1887 | ||
| Sundberg | Samuel | Axel | 1844 | 1860 | 1863 | |||
| Winberg | Fredrik | Wilhelm | 1843 | 1860 | ||||
| Ekberg | Eric | Robert | 1845 | 1861 | ||||
| Eklund | Carl | Otto | 1847 | 1862 | ||||
| Sundberg/ Johansson | Carl | Johan | 1838 | 1863 | ||||
| Lilljungfrun | Rosenberg | Frans | Wilhelm | 1836 | 1864 | |||
| Winberg | Axel | Conrad | 1849 | 1865 | 1867 | |||
| Stockholm | Lindström | Gustaf | 1848 | 1870 | 1890 | |||
| Sundberg | Carl | Johan | 1849 | 1872 | ||||
| Westerberg | Frans | Wilhelm | 1848 | 1872 | ||||
| Wickberg | Anders | Theodor | 1851 | 1872 | ||||
| Boman | Bror | Arvid | 1855 | 1877 | ||||
| Ekberg | Fritz | Wilhelm | 1858 | 1878 | ||||
| Roos/ Wickberg | Konrad | Theodor | 1859 | 1881 | ||||
| Wickberg | Johan | August | Ehrfrid | 1853 | 1881 | 1897 | 1912 | |
| Sjöberg | Johan | Magnus | 1855 | 1882 | ||||
| Berghamn | Kronvall/ Jansson | Karl | Johan | Alfred | 1864 | 1884 | ||
| Wass | Robert | Wilhelm | 1864 | 1884 | ||||
| Brown/ Wickberg | John | Edward | 1860 | 1887 | 1920 | 1953 | ||
| Mälaren | Ekström | Carl | Emanuel | 1864 | 1887 | |||
| Kvist/ Wickberg | Erik | Konrad | 1868 | 1887 | ||||
| Stockholm | Ekström | Carl | Emanuel | 1864 | 1887 | |||
| Stockholm/ Arholma | Skog/ Jansson | Alfred | Axel | Teodor | 1870 | 1888 | ||
| Berg/ Wickberg | John | Axel/ Bonifacius | Bonifacius | 1870 | 1890 | 1898 | ||
| Wickberg/ Björk | Ivar | Hellenfrid | 1870 | 1890 | ||||
| Pihl | Ivar | Theodor | 1871 | 1891 | ||||
| Ekberg | Carl | Victor | Felix | 1872 | 1892 | |||
| Lindström | Carl | Gustaf | 1874 | 1892 | ||||
| Stark | Carl | Victor | Felix | 1872 | 1892 | 1898 | ||
| Ekberg/ Denkert | Gunnar | Ferdinand | 1873 | 1893 | ||||
| Högberg | Carl | Johan | Ernst | 1875 | 1893 | |||
| Brandt | Rudolf | Alexander | 1873 | 1894 | ||||
| Ekberg/ Brandt | Rudolf | Alexander | 1873 | 1894 | ||||
| Löfgren | Carl | Johan | Erhart | 1872 | 1894 | |||
| Winberg | Paul | William | 1873 | 1895 | 1912 | |||
| Södra LD LK | Boman | Arvid | Rickard | 1881 | 1897 | 1927 | ||
| Sundberg | Johan | Henrik | 1880 | 1897 | ||||
| Törner | Johan | Ferdinand | 1875 | 1897 | ||||
| Winberg | Georg | Erik | 1877 | 1898 | 1945 | |||
| Roos | Karl | Bernhard | 1885 | 1902 | ||||
| Stockholm | Boman | Petrus | Elof | 1887 | 1902 | |||
| Stockholm LPC | Öhman | Edvin | Gustav | Alexander | 1888 | 1903 | ||
| Blomqvist | Sven | Axel | 1884 | 1905 | ||||
| Sandberg | Gustav | Vilhelm | 1888 | 1905 | ||||
| Stockholm | Sjöblom | Karl | Axel | Leonard | 1885 | 1906 | ||
| Jansson | Karl | Alfred | 1889 | 1908 | ||||
| Denkert | Carl | Gunnar | Erik | 1910 | 1926 | |||
| Stockholm | Wahrenberg | Konrad | Anders | 1896 | 1910 | |||
| Blomqvist | Harald | Oskar | 1896 | 1911 | ||||
| Kronvall | Martin | Fingal | 1896 | 1911 | ||||
| Stockholm | Brown | John | Ebbe | 1897 | 1911 | |||
| Stockholm | Kvist | Artur | Konrad | 1896 | 1911 | |||
| Furusund/ Örnsköldsvik | Wågström | Knut | Abraham | 1891 | 1912 | |||
| Stockholm | Högberg | Rickard | Alexander | 1880 | 1912 | |||
| Stockholm | Hafvström | Fredrik | Alexander | 1892 | 1915 | 1952 | 1967 | |
| Furusund/ Landsort | Sjöblom | Karl | John | Blidö | 1889 | 1915 | 1949 | 1984 |
| Blomqvist | Gustav | Helge | 1901 | 1916 | ||||
| Stockholm | Westerberg | Karl | Tore | 1901 | 1918 | |||
| Stockholm | Winberg | Karl | Hjalmar | 1901 | 1918 | |||
| Stockholm | Sundgren | Brynolf | Gustaf | Adolf | 1900 | 1920 | ||
| Stockholm | Linder | Arne | Bernhard | 1904 | 1921 | |||
| Stockholm | Söderman | Ruben | Johan | Albert | 1903 | 1921 | ||
| Stockholm | Pihl | Arne | Ingemar | 1906 | 1924 | |||
| Stockholm | Westin | John | Vilhelm | 1906 | 1924 | |||
| Stockholm | Sjöblom | Gustav | Wilhelm | Sigurd | 1907 | 1925 | ||
| Winberg | Kurt | Ivan | Paul | 1906 | 1926 | |||
| Stockholm | Mattsson | Nils | Gustav | Albin | 1904 | 1926 | ||
| Stockholm | Starck | Karl | Victor | Wilhelm | 1905 | 1926 | 1969 | |
| Stockholm | Brandt | Nils | Rudolf | 1910 | 1927 | |||
| Löfgren | Erland | 1907 | 1927 | |||||
| Winberg | Sven | William | 1908 | 1927 | ||||
| Stockholm | Rydberg | Bengt | Harry | 1909 | 1927 | 1970 | ||
| Stockholm | Ståhl | Erik | Gustaf | Yngve | 1903 | 1927 | ||
| Stockholm | Lundberg | Tore | Valdemar | 1907 | 1928 | |||
| Öhman | Fred | Riktor | 1912 | 1928 | ||||
| Jansson | Karl | Erik | 1906 | 1929 | ||||
| Westerberg | Fred | Wilhelm | 1910 | 1929 | ||||
| Stockholm | Stark | Axel | Felix | 1911 | 1929 | |||
| Stockholm | Sundgren | Stig | Erik | 1911 | 1929 | |||
| Stockholm/ Södertälje/ Mälaren | Blomquist | Rickard | Alexander | 1913 | 1929 | |||
| Westin | Karl | Åke | Ragnar | 1913 | 1930 | |||
| Stockholm | Karlsson | Karl | Gustav | Albert | 1910 | 1930 | ||
| Brandt | Knut | Oskar | Alexander | 1914 | 1931 | |||
| Sundström | Allan | Waldemar | 1913 | 1931 | ||||
| Stockholm | Sjöblom | Per | Ivan | 1907 | 1931 | |||
| Bredskär ÖL/ LD Övre Norra | Öhman | Gustav | Albert | Alexander | 1915 | 1932 | ||
| Karlström | Otto | Johan | Reinhold | 1912 | 1936 | |||
| Sandhamn | Wikström | Sven | August | 1910 | 1938 | |||
| Stockholm | Sjöblom | Tore | William | 1920 | 1939 | |||
| Sjöblom | Karl | Ivar | 1913 | 1941 | ||||
| Mälaren/ ÖLS Sandhamn | Boman | Per | Olof | 1917 | 1941 | |||
| Stockholm | Wallskog | Filip | Hans | Gabriel | 1919 | 1946 | ||
| Johnsson | Sven | Gustaf | 1919 | 1949 | ||||
| Pettersson | Anton | Sigurd | 1922 | 1949 | ||||
| Stockholm | Petersson | Anton | Sigurd | 1922 | 1949 | |||
| Strömberg | Lars | Elver | 1918 | 1950 | ||||
| Arnberger | Nils | Olof | 1918 | 1951 | ||||
| Hillergård | Nils | Lennart | 1921 | 1952 | 1969 | |||
| Holmén | Pär | Martin | 1929 | 1952 | ||||
| Stockholm | Norman | Rune | Olof | Linus | 1926 | 1953 | ||
| Stockholm | Seman | Leopold | 1917 | 1953 | ||||
| Karlsson | Karl | Gustaf | 1919 | 1956 | ||||
| Stockholm | Jansson | Tryggve | Karl | Fredrik | 1927 | 1956 | ||
| Öhman | Bert | Konrad | 1922 | 1957 | ||||
| Stockholm | Bull | Sune | August | 1922 | 1957 | |||
| Stockholm | Carlsson | Ernest | Nils | 1929 | 1958 | |||
| CTO o LPC Stockholm/ Örnsköldsvik | Myrberg | Dan | Anders | Adrian | 1929 | 1960 | 1994 Omkom i tjänst /Estonia | 1994 |
| Stockholm | Malm | Bruno | Konrad | Verner | 1921 | 1961 | ||
| Stockholm | Stenhammar | Gerhard | Sten | 1933 | 1961 | |||
| Stockholm | Andersson | Sven | Tore | 1936 | 1961 | |||
| Stockholm | Jakobsson | Karl-Hugo | 1935 | 1962 | ||||
| Johansson | Jan-Erik | LSE | 1937 | 1964 | ||||
| Arvenäs | Sven | Ragnar | LSE | 1938 | 1965 | |||
| Eriksson | Erik | Ingvar | LSE | 1934 | 1965 | |||
| Andersson | H | ? | ||||||
| Gabrielsson | Anders | ? |