Wållö lotsplats (Vållö)
Lotsning startade tidigt 1500 tal och platsen indrogs 1 maj 1929 och personalen flyttade till Påskallaviks lotsplats.
Lotsplatsen låg på Vållös västsida mot inomskärsfarleden som löper fram väster om öarna Vållö och Runnö. Öarna är belägen mellan Påskallavik och Mönsterås.
Ur rulla 1736:
Lots Jon Andersson 46 år i tj 1710
Lots Nils Månsson 37 år i tj 1730
Lots Olof Månsson 52 år i tj 1735
Utlärd lotsdräng: Måns Månsson f 1706. Elias Persson. Anders Persson f 1705
Lotsdräng: Anders Jonsson
Ur rulla 1744:
Lotsar: Jöns Andersson, Måns Månsson och Anders Pärsson
Lotsdrängar: Elias Pärsson, Anders Jönsson och Måns Nilsson
Ur rulla 1774:
Lotsålderman Måns Nilsson, 47 år i tj 1737
Lots Anders Jonsson, 62 år i tj 1737
Lots Nils Jonsson, 60 år i tj 1750
Lots Olof Olsson, 44 år i tj 1757
Lots Petter Månsson, 34 år i tj 1754
Lots Nils Kindström i tj 1771
Lotslärling Jonas Nilsson i tj 1771
Lotslärling Anders Jonasson i tj 1765
Lotslärling Petter Jonsson i tj 1771
Ur reglemente för Lotswerket 1799: Under lotsuppsyningsman för Kalmar fördelning lyder Vållö lotsplats med 1 lotsålderman, 1 ord lots, 2 utlärda lotsdrängar 1 utlärd reservlotsdräng och 1 lotslärling.
Ur rulla 1817:
Ord lots: JA Holmström
Ord lotsdräng N Pettersson och J Lindström
Reservlotsdräng: J Lindström
Lotslärling: J Pettersson och JP Nilsson
Ur 1820 års förteckning: Till Kråkelund, Figeholm, Mönsterås, Pataholm, Skägganäs, Påskallavik, Döderhultsvik, Timmernabben, Borghamn, Ekerumshamn till sjöss eller från sjön
Enligt 1820 års reglemente har lotsplatsen 1 lotsålderman 1 mästerlots, 3 secund lotsar, 2 lärlingar. Lots uppassa vid Vållö, mottaga från sjön inkommande fartyg utanför grunden både vid norra och södra inloppen men de fartyg som gå inomskärs ombyta lotsa utanför Vållö by
1853 Ur ” Den svenske lots”: Lots fås från Wållö och möta utanför Sandö Örskär. Farvattnet har tillräckligt djup för vad djupgående som helst. Wållö lotsar möta utanför grunden men som de ha ett gott stycke att ro måste signalen ges i god tid
Ur reglemente 1863: Lotsningsområde: Från Vållö till Kråkelund respektive Figeholm, Mönsterås, Pataholm, Skäggenäs, Påskallavik, Oskarshamn, Timmernabben, Borgholm, Ekerumshamn till sjöss eller från sjön.
1877 Nytt lotsuppassningshus byggs på östra udden av Vållö eller den sk Vållöromp.
1878 Signalkula uppfördes
1883 har en ny utkik byggts som ersättning för en kasserad.
Åtal mot kronolots CV Lindström för olydnad mot förman. Straff 10 dygns arrest vid vatten och bröd
1886 Ny öppen lotsbåt
1896 byggdes en lotsutkik
Ur lotsledsförteckning 1916: Lots uppassa på Vållöromp. Lotsuppassning äger inte rum i mörker.
1920 års båtbestånd:
1 motorbåt byggd 1899 i ek, 5.2×1.7 med 3½ hk Grundberg motor
1 segelbåt byggd 1900 i ek, 5.3×1.4
Ur Stranda Hembygdsförenings årsskrift 1965-66
Vållö lotsplats inrättande kan ej med säkerhet fastställas. Att lotsplatsen är av mycket gammalt datum är dock säkert. Ett indicium på Vållös ålder som anhalt i den gamla seglingsleden från kontinenten till de gamla kulturområdena runt Mälaren är dess omnämnande den gamla seglingsbeskrivningen ” Navigatio” från ca: 1270-talet. Som beskriver hur man seglar från Utlängan i Blekinge till Estland. Eftersom medeltidens fartyg var ganska små höll man sig till områdena närmast kusten. Det är ganska långt mellan de namngivna platserna. På modern svenska beskrivs segelleden som följer: ” Från Utlängan och norrut: Till Kalmar tio veckosjöar därifrån till Skäggenäs, två veckosjöar och därifrån till Vållö, fyra veckosjöar. Veckosjöar är alltså ett slags avståndsmått motsvarande ungefär en gammal sjömil ca 7420 meter (4 M Red anm.) och anses betyda den sträcka ett och samma roddlag orkade ro.
Nästa plats efter Vållö är Runnö som ligger endast en veckosjö norrut. Det är uppenbart att antalet hållpunkter ökar när man kommer in i skärgårdsområdena som är mera svårnavigerade.
Det är troligt att här redan på 1200-talet fanns särskilda personer som sjöfararna anlitade för att få navigationshjälp, det som senare skulle bli styremän och lotsar. Det är att märka att en stor del av de platser som nämns i seglingsbeskrivningen har haft lotsverksamhet i sen tid. Utlängan, Kalmar, Skäggenäs, Vållö, Runnö m-fl.
Eftersom seglingsbeskrivningen inte alls berör alla grund och andra problem som sjöfararna kunde råka ut för bör man kanske anta att de platser som räknas upp i beskrivningen var just hållpunkter där man kunde få hjälp att navigera.
Det var först långt senare man skrev och tryckte så detaljerade sjömärkesböcker och sjökort att det var något så när möjligt att navigera efter dem.
Under medeltiden fick Kalmar stor betydelse som hamn något som säkert också påverkade orterna i närheten. Trafiken förbi Vållö orsakade så småningom lotsverksamhet med allt fastare konturer. I staden Kalmar bildade styremännen, som lotsarna då kallades, ett eget skrå.
För att man skulle få bli styreman krävdes att man var hederlig, pålitlig och skicklig. En styreman skulle lätt kunna ställa till oreda om han för egen vinnings skull seglade bort fartyg lastade med värdefulla varor.
Det förekom att styremän i svenska farvatten ingick oheliga allianser med sjörövare. Holländarna klagade på detta i början av 1500-talet. I Kalmar sattes därför styremännen under sträng kontroll.
Under Gustav Vasas tid uppmanade han sina hövitsmän och fogdar att utnyttja Stranda skärgården och dessa följde mer än gärna kungens uppmaning. På 1580-talet klagar nämligen Vållö och Runnöborna över att de måste betala så hög skatt när de samtidigt ofta måste ta emot kungens män och både föda dem och lotsa deras skepp. Kung Johan III till sin befallningshavare och ber honom undersöka om skärgårdsbornas klagomål är riktiga och ger honom också fullmakt att minska pålagorna.
I en längd från 1591 konstateras att det på Vållö finnes tre styremän som är fria från gårdar och dagsverken. Tydligen har de fått full skattefrihet därför att de i såå stor utsträckning ägnar sig åt den samhällsnyttiga lotsningen. Skattefriheten upphörde när lotspenningarna infördes vilket skedde i samband med att Amiralitetskollegiet bildades 1634, som finansierades genom inkomster från styremanshemmanen.
Kamp om lotsningar
Under slutet av 1500-talet och i början av 1600-talet visar källorna att det fanns styremän både på Vållö och Runnö. Ofta talas det om tre styrmännen på Vållö och två på Runnö. Under 1600-talet kommer Vållöborna att allt mer ta kommandot när det gäller lotseriet även om Runnöborna 1657 genom ett kungligt påbud får rang av kronolotsar vilket utlöste ett starkt missnöje från Vållö lotsarnas sida och som ledde till en långvarig tvist. Till slut ingrep ordningsmakten i form av häradets ”cronones befalningzman”, Lars Larsson Kraft. 1667 skickar han några s.k. attester, skriftliga vittnesmål, om hur det egentligen står till med lotseriet på de båda öarna. Vid den här tiden tycks Runnö ha ägts av landshövdingen i Kalmar, Konrad Falkenberg och Vållö ägdes av Gustaf Drake på Hagelsrum. Enligt vittnesmålet lär Runnöborna ha kapitulerat. Inget stödjer egentligen deras rätt att lotsa. Möjligen är det så att skrivelserna kommit till för att slå fast en sakernas ordning som redan var genomförd i praktiken.
Farleden norr och söderut har gått närmare Svartö än Vållö Vid Vållö finns en hamn ”Wållöhampn” som endast används då skepp måste söka lä vid svårt väder.
| Efternamn | Efternamn 2 | Förnamn 1 | Förnamn 2 | Född | Antagen i lotsverket |
| Andersson | Jon | 1690 | 1710 | ||
| Holmström | Per | Albert | 1861 | 1887 | |
| Holmström | Per | Albert | 1887 | 1911 | |
| Holmström | J | A | 1817 | ||
| Holmström | Robert | Götrik | 1893 | 1917 | |
| Hägg | Karl | Josef | 1902 | 1921 | |
| Jonasson | Anders | 1765 | |||
| Jonsson | Jönsson | Anders | 1711 | 1737 | |
| Jonsson | Nils | 1716 | 1750 | ||
| Jonsson | Petter | 1752 | 1771 | ||
| Kindström | Nils | 1743 | 1771 | ||
| Lindström | Johan | Gustaf | 1836 | 1852 | |
| Lindström | Josef | 1876 | 1896 | ||
| Lindström | C | V | 1883 | ||
| Lindström | J | Ord lotsdräng | 1817 | ||
| Lindström | J | Reservdräng | 1817 | ||
| Lundqvist | Edvard | Theodor | 1841 | 1880 | |
| Månsson | Nils | 1699 | 1730 | ||
| Månsson | Olof | 1684 | 1735 | ||
| Månsson | Måns | 1706 | 1736 | ||
| Månsson | Petter | 1740 | 1754 | ||
| Nilsson | Måns | 1727 | 1737 | ||
| Nilsson | Jonas | 1762 | 1771 | ||
| Nilsson | J | P | 1817 | ||
| Olsson | Olof | 1729 | 1757 | ||
| Persson | Pärsson | Elias | 1736 | ||
| Persson | Pärsson | Anders | 1705 | 1736 | |
| Pettersson | N | 1817 | |||
| Pettersson | J | 1817 | |||
| Rosqvist | Jonsson | Otto | Gerdes | 1860 | 1884 |