1964 års organisation och arbetsuppgifter
Saxat ur Tidskrift i Sjöväsendet, Kungl. Örlogsmannasällskapet 1966
Lots- och fyrväsendets organisation i fred
Den centrala ledningen av rikets lots- och fyrväsende utövas av Kungl. Sjöfartsstyrelsen.
Under Sjöfartsstyrelsen sorterar sex lotsdirektörer var och en chef för ett lotsdistrikt. Rikets kuster och farvatten är med avseende på lots- och fyrväsendet indelade i sex områden kallade lotsdistrikt, nämligen Övre norra, Nedre norra, Mellersta, Östra, Södra och Västra lotsdistrikten. Dessa har följande utsträckning:
Övre norra lotsdistriktet: kusten från gränsen mot Finland till gränsen mellan Nätra och Ullångers kommuner, å ena, samt Nordingrå kommun å andra sidan, i Västernorrlands län. Distriktsexpeditionen är förlagd till Umeå.
Nedre norra lotsdistriktet: kusten från gränsen mot övre norra lotsdistriktet intill 60:de breddgraden, där denna skär Håserö och Väddö kommuner i Stockholms län.
Distriktsexpeditionen är förlagd till Gävle.
Mellersta lotsdistriktet: Stockholms skärgård med tillhörande kust från gränsen mot nedre norra lotsdistriktet till en linje dragen i bäring 145 ° från en punkt belägen å N58 ° 45 ’ 6, O 17 ° 18’0 invid
Helgö i Tystberga kommun i Södermanlands län, Mälaren och Hjälmaren samt därmed sammanhängande vattenvägar ävensom Gotland och kringliggande öar.
Distriktsexpeditionen är förlagd till Stockholm.
Östra lotsdistriktet: kusten från sistnämnda distriktsgräns till en linje dragen i bäring 155 ° från en punkt belägen å N56° 11’5,01 5°57′ 8 invid Orranäs i Jämjö kommun i Blekinge län, Vättern, Göta kanals östgötalinje och därmed sammanhängande vattenvägar samt Öland.
Distriktsexpeditionen är förlagd till Kalmar.
Södra lotsdistriktet: kusten från gränsen mot östra lotsdistriktet till gränsen mellan Kristianstads och Hallands län; med distriktsexpedition i Malmö.
Västra lotsdistriktet: kusten från sistnämnda distriktsgräns till gränsen mot Norge, Vänern, Göta kanals västgötalinje och övriga med Vänern sammanhängande vattenvägar.
Distriktsexpeditionen är förlagd till Göteborg.
Det måste dock observeras att lots- och fyr- och sjöräddningsväsendet på Vänern, vad såväl anskaffning som drift beträffar, bekostas och ombesörjes av ett icke statligt organ benämnt ”Venerns
seglationsstyrelse”.
Den nuvarande lotsdistriktsindelningen med dess distriktsgränser synes med hänsyn till den allmänna utvecklingen på sjöfartens område, som ägt rum sedan gränserna fastställdes för 29 år sedan, fortfarande vara väl avvägd och ändamålsenlig. Detta gäller även distriktsexpeditionernas och distriktsfartygens förläggningsorter.
Distriktsindelningen innebär en tämligen jämn och naturlig uppdelning av rikets kuster med avseende på de säkerhetsanstalter, som är belägna på eller utanför dessa. Ett undantag är mellersta lots distriktet, som i de flesta avseenden är större och arbetsbördan är tyngre än i de andra. Det kan nämnas att frågan om huruvida Gotland bör tillhöra detta distrikt eller östra lotsdistriktet har diskuterats. Det har i dessa diskussioner hävdats att Gotland geografiskt hör mera hemma med östra lotsdistriktet. Här har dock sjö- och flygförbindelser och ekonomiska intressen hittills knutit Gotland till Stockholmsområdet. Även ur försvarssynpunkt hör Gotland samman med detta område.
Som förut nämnts är lotsdirektör chef för lotsdistrikt. Dennes närmaste man och ställföreträdare är distriktets lotsinspektör. Dessa båda tjänstemän utgöra distriktsbefälet.
För den regionala verksamheten inom distriktet finns en distriktsexpedition, distriktsfartyg och distriktsförråd och gasningsjakt (endast i mellersta och västra lotsdistrikten).
Vid distriktsexpeditionen tjänstgör en distriktskassör, en kontorist och ett kontorsbiträde. I södra lotsdistriktet finns dessutom en distriktsfyrmästare.
Besättningen på ett distriktsfartyg utgöres av en styrman, en maskinist, en kockstewart och sju man, alltså sammanlagt tio man.
På fartygets resor är antingen lotsdirektören eller lotsinspektören befälhavare . Som tidigare nämnts finns gasningsjakter endast i mellersta och västra lotsdistrikten. I dessa båda distrikt är antalet obemannade mindre fyrar särskilt stort – såväl elektriska som Aga-fyrar – varför det s.k. gasningsarbetet är av mycket stor omfattning. Gasningsjakten är i mellersta distriktet stationerad till Stockholm och bemannas av fem man. Inom västra distriktet är gasningsjakten förlagd till Erholmens gasstation vid Marstrand, där den för distriktet erforderliga acetylengasen framställes.
Stationens personal bemannar gasningsjakten. Förutom med allmänna arbete och transporter som kan utföras av dessa relativt små fartyg.
Kungl. Maj:ts instruktion för Sjöfartsverket, 4 :e § anger i koncentrerad form sjöfartsstyrelsens uppgifter inom lots- och fyrväsendets områden. Nämnda paragraf har följande lydelse:
”På lots- och fyrväsendets samt sjöräddningsväsendets områden har sjöfartsstyrelsen särskilt till uppgift att verka för att erforderliga säkerhetsanordningar för den allmänna sjöfarten inrättas i rikets farvatten och angränsande havsområden;
att vaka över att sjöfartsverkets inrättningar och anordningar vidmakthållas och betjänas samt
att de säkerhetsanordningar för sjöfarten, som handhavas av kommuner, korporationer och enskilda, bliva behörigen underhållna, och betjänade;
att bestämma angående utprickning, fyrbelysning och annan farledsutmärkning i allmänna farvatten och hamnar samt
att vaka över att sådana åtgärder icke vidtagas inom dylika vattenområden, att den allmänna sjöfarten därigenom försvåras eller förhindras: samt
att genom kronolotsar ombesörja föreskriven lotsningstjänst vid rikets kuster och i Mälaren ävensom fastställa lotsledsförteckning.
De lokala uppgifterna inom lots- och fyrväsendet samt sjöräddningsväsendet ombesörjas av personalen vid lots- och fyrstaten.”
I princip kan man säga att motsvarande uppgifter åligger lotsdirektören i regional instans.
Det arbete inom vart och ett av de sex lotsdistrikten och det ansvar som åvilar lotsdirektörerna är omfattande. I det följande ges en kortfattad redogörelse för detta.
Under lotsdirektören lyder all lots- och fyrstaten tillhörande personal inom lotsdistriktet . Antalet helårsanställd dylik personal uppgår till ca 200-300 man inom varje distrikt.
Lotsdirektören har överinseende över verksamheten inom distriktet och har att bl a genom årliga inspektioner övervaka de inom distriktets befintliga säkerhetsanstalternas funktion. Han svarar vidare för personalrekryteringen och anställning av icke-ordinarie personal inom distriktet samt för förvaltning av medel, som ställas till hans förfogande för säkerhetsanstalternas drift och underhåll samt för avlöning av personal. Omslutningen av lotsdirektörens medelsförvaltning belöper sig till ca 1,5-2,5 miljoner kronor per år.
Den snabba utvecklingen på sjöfartens område kräver, att lotsningsverksamhet, fyrbelysning och säkerhetsanstalter i övrigt anpassas efter sjöfartens växlande behov. Den tekniska utvecklingen
under senare år har på ett genomgripande sätt förändrat möjligheterna att effektivt vägleda sjöfarten utefter våra kuster. Härigenom har ställts ökade krav på lotsdirektörerna i fråga om förmåga att taga initiativ till moderniserings- och rationaliseringsåtgärder ävensom att åstadkomma bästa möjliga service och samtidigt tillvarataga det statsfinansiella intresset av att förvaltningen så vitt möjligt förbilligas. Lotsdirektörerna har sålunda bl. a. fått att taga befattning med vissa allmänna sjöfartsfrågor, en uppgift, för vilken de med hänsyn till sin ställning synes ägnade att kunna anlitas i allt större omfattning.
Distriktsfartygens arbetsuppgifter är betydande. Direkt efter islossning skall utprickningen till sjöss omsättas – den s.k. vårutprickningen. Detta arbete tar ungefär en månad i anspråk. Det är i detta arbete främst väderleken, som avgör hur snabbt det kan bedrivas. Distriktsfartygens utrustning med radar och deccanavigator gör dem i stort sett oberoende av sikten till sjöss under utprickningsarbetet men kraftig sjöhävning omöjliggör hanterande av tunga utsjöprickar utan att dessa skadas.
Det är inte enbart utläggningen av prickar och bojar som är viktig och kräver snabbhet. Ofta krävs större snabbhet med åtföljande större arbetsinsats vid isläggningens början, då det gäller att i starkt forcerat tempo intaga distriktens kajer så att skador på denna dyrbara materiel undvikes.
En annan arbetsuppgift för distriktsfartygen är gasning och underhåll av distriktets obemannade fyrar. Varje fyr har ett gasförråd som räcker c:a 14 månader. Det innebär att varje gasdriven fyr måste få service minst en gång per år. För fortlöpande tillsyn av dessa fyrars funktion finnes särskilda tillsyningsmän anställda.
De dagar då distriktsfartygen ej är i arbete till sjöss ligga de med 2 timmars gångberedskap för insats i sjöräddningstjänst eller för annan viktig uppgift beträffande säkerhetsanstalterna för sjöfarten Man kan således säga att distriktsfartygen är specialfartyg, som har mycket viktiga uppgifter att fylla om sjöfarten skall kunna betjänas på rätt sätt.
Krigsplanering
I samarbete med försvarets myndigheter främst då givetvis marinen har Sjöfartsverket och därmed även lotsdirektörerna och dem underställd personal omfattande och betydelsefulla funktioner i försvarets tjänst.
För att lots- och fyrväsendets funktioner i krig skall kunna fyllas fordras i fredstid ett omfattande planläggningsarbete där lotsdirektör samverkar med resp. marinkommando chef och bevakningsområdes chef.
Planläggningen omfattar inrättande av neutralitets- och krigsleder av olika slag och dessa leders förseende med utprickning och fyrbelysning. Vidare planlägges i vilka avseenden den fredstida utprickningen och fyrbelysningen måste användas och hur den vid beredskaps- eller krigstillstånd skall indragas, fyrar omskärmas eller släckas m.m.
Ett annat område som kräver särskild planläggning är hur lotspersonalen skall användas för krigslotsning och minlotsning. Planläggningen är föremål för fortlöpande revidering och omarbetning efterhand som förutsättningarna ändras.
Vidare måste sedan i fredstid materiel av skilda slag, såsom prickmateriel, lysbojar, omskärmningsanordningar m.m. anskaffas och förrådshållas.
Det bör i detta sammanhang nämnas att distriktsfartygen ingår i marinens ubåtsbärgningsorganisation. Fartygen kunna nämligen vid behov utrustas med dykarklocka för bärgning av personal på sjunken ubåt.
Lots- och fyrväsendet på lokal instans
Vart och ett av de sex lotsdistrikten ”indelas” i ett antal lotsplatser med tillhörande lotsningsområden.
Till varje lotsplats hör ett lotsningsområde och ett prickningsområde. Varje lotsplats står under befäl av en överlots eller lotsförman.
På lotsplatsen tjänstgör dessutom ett antal lotsar och båtbiträden beroende på lotsplatsens ”storlek”. Storleken avgörs av antalet lotsningar och bordningar per år.
Om anlitande av kronolots, lotsningens utförande samt kostnader härför finns stadgat i Kungl Maj:t förordning angående lots- och fyrväsendet (lotsförordningen) av år 1957. Innehållet i denna beröres
icke i denna årsberättelse. Under den tid berättelsen omfattar har dock vissa förslag till ändringar framlagts av den under 1964 pågående” lotsorganisationsutredningen”. Utredningens förslag innebar
1. obligatorisk skyldighet för fartyg att beställa lots senast fem timmar före lotsningens början .
2. beställningen skall innefatta tidsangivelse och uppgift om önskad lotsningssträcka.
3. därest avbeställning eller ändring av begärt lotsningsuppdrag måste göras, anmälan härom skall tillställas vederbörande lotsplats senast två timmar före den tidpunkt, då lotsningen skulle ha påbörjats.
4. vid för sent inkommen eller utebliven ändringsanmälan väntpenningar och i förekommande fall rese- och traktamentskostnader skall debiteras beställaren.
5. lotspliktsgränsen skall höjas från 80 nettoregisterton till 300 bruttoregisterton och för fiskefartyg från 100 bruttoregisterton till 300 bruttoregisterton samt
6. den nuvarande lotstaxan ändras bl. a. så att lägsta lotspenningen skall utgöra 40 kronor för distansklassen högst två nautiska mil och 65 kronor för mer än två nautiska mil.
Kungl Maj:t har i år fattat beslut i överensstämmande med utredningens förslag.
Lotspersonalens uppgifter i stort framgår av ”Tjänstereglemente för lots – och fyrstaten”.
Huvuduppgifterna är att utföra lotsning inom lotsplatsens lotsningsområde, varje vår förse lotsplatsens prickningsområde med vederbörliga sjömärken, tillse och underhålla dessa sjömärken, deltaga i sjöräddningen, deltaga i gränsövervakningen, inrapportera främmande fartygs rörelser vid rikets kuster , samt iakttaga och inrapportera vissa meteorologiska förhållanden.
Som framgår av ovanstående är det stora och betydelsefulla uppgifter förutom den egentliga lotsningen som lotsplatsernas personal har att utföra. Beträffande vårutprickningen kan nämnas att
lotsplatsernas prickningsområden är indelade i skiften efter antalet vid lotsplatsen tjänstgörande lotsar. Dessa skiften fördelas från år till år mellan lotsarna. Vårutprickningen inom en lotsplats område tar som regel 14 dagar i anspråk och består i att flytande sjömärken utom bojar skall utplaceras med undantag för utsjöprickningen. Denna samt utläggning av bojar inomskärs sköts som förut nämnts av lotsdistrikten med hjälp av distriktsfartyget.
Rationaliseringen inom lots- och fyrväsendet
Lotsväsendet
Det svenska lotsväsendet kan ur sjöfartens synpunkt anses fungera väl. Omkring 80 000 lotsningar genomföres årligen. Den lotsnings service som i dag tillhandahålles sjöfarten torde kunna sägas vara mer än tillräcklig. Möjligheterna att få lotsning omgående utförd överstiger avsevärt efterfrågan. Det bör dessutom i detta sammanhang nämnas att statsverket knappast erhåller skälig ersättning för kostnaderna för lotsningstjänsten genom de lotsavgifter som uttages.
Det har därför blivit nödvändigt att genom rationaliseringar söka en bättre avvägning. För detta ändamål behandlas f.n. frågor om lotsväsendet av två utredningar nämligen dels lotsorganisations utredningen och dels lotslöneberedningen. Den förstnämnda utredningen har att behandla frågor om lotsplatsorganisationen och lotsplikten samt sjöfartsavgifterna. Lotslöneberedningen har att överse löne- och arbetstidsfrågor inom lots- och fyrväsendet.
Som tidigare i denna årsberättelse nämnts har lotsorganisations utredningen i april 1965 framfört förslag om ändringar i lotsförordningen i syfte att skapa mera rationella arbetsförhållanden för personalen. Dessa förslag har av Kungl Maj:t antagits att gälla. Lotslöneberedningen har i en promemoria i juli 1965 överlämnat förslag till arbetstidsföreskrifter för lotspersonalen. Förslaget innebär i stort att nuvarande avlöningsförmåner för lotspersonalen i form av lotslott och andra ersättningar slopas. Det torde vara uppenbart att dessa två utredningars arbeten hänger intimt ihop. Lotsorganisationens utformning är givetvis i högsta grad beroende av de arbetstidsföreskrifter och de avlönings system som kommer att bli gällande för lotspersonalen. Det har därför befunnits vara av värde att utredningarna samordnas tidsmässigt.
På grund härav har lotsorganisationsutredningen framlagt ett preliminärt förslag till lotsplatsorganisation. Utredningen har funnit att dess förslag icke kan göras definitivt. För den händelse avtal om arbetstidsbestämmelserna i överensstämmelse med lotslöneberedningens förslag icke skulle komma till stånd måste förslaget till lots platsorganisation arbetas om eftersom detta har direkt samband med arbetstids regleringen.
Lotsorganisationsutredningens preliminära förslag framgår av bifogad bild.
Förslaget kan icke betraktas som revolutionerande i fråga om ändrad uppbyggnad av organisationen som sådan. Det kan snarare ses som en modifiering av nu gällande organisation. Förslaget syftar, enligt utredningen, till en ökad samverkan och bättre samordning mellan lotsplatserna.
Sammanfattningsvis innebär förslaget att 26 av de nuvarande 65 lotsplatserna upphör som självständiga lotsplatser och istället organiseras som lots uppassningsställen, vilka underställas närbelägna lotsplatser. Endast i ett fåtal fall har utredningen föreslagit fullständig indragning av lotsplats eller lotsuppassningsställe. Detta gäller lotsplatserna Bjuröklubb, Ulvö, Sävösund, Öresunds södra, Väderöarna och lotsuppassningsstället i Skutskär.
En fråga som man i detta sammanhang ställer sig är ”Vad innebär denna organisationsförändring för den övervakning av rikets kustfarvatten som enligt gällande förordningar åvilar lotsplatserna?”
Genom det nu antagna förslaget om minst 5 timmars förutanmälan om lotsning minskar automatiskt lotspersonalens övervakning av farvattnen genom att, utkik efter fartyg, som begär lots, i princip har upphört.
Genom att ett stort antal platser upphört att vara självständiga lotsplatser till vilka önskemål om lotsning anmäls och i stället övergått till att mer eller mindre bli förläggningsplatser för lotspersonal under ”storlotsplatser” minskar möjligheterna att därifrån hålla havsområdet under ständig övervakning.
Man kan dock sammanfattningsvis säga att det nu framlagda förslaget icke innebär någon katastrofal nedgång i lotsorganisationens möjligheter att övervaka rikets kustfarvatten.
Det bör dock observeras att förslaget innebär en koncentrering av personalreserver till ”storlotsplatserna” varigenom möjligheterna för lotspersonalen att medverka i det marina kustförsvaret minskat avsevärt.