Simrishamns Lotsplats

Ur CG Sundius anteckningar

Reglemente för Lotsverket 1799:

Under lotsuppassning men för Malmö fördelning lyder Cimbritshamns lotsplats: 1 ordinarie lots, 1 utlärd ordinarie lotsdräng, 1 lotslärling. Lotsplatsen lyder under lotsålderman i Åhus. Lotsningsområde: Lotsarna uppassa vid stationen emottaga från sjön att in lotsa och utlotsa till sjöss.

1820: Simrishamns lpl fanns inte med i förteckningen

1884 byggdes ett lotsuppassningshus och en lotsutkik

1900 Ny lotsbåt

1920 Ersattes den gamla utkiken av trä med en byggd i järn

5 nov 1920: Begav sig lotsförman JH Strömberg lotsen CA Malmberg och extra lotsen JP Nilsson, alla vid Simrishamns Lpl jämte tre fiskare i lotsplatsens motorbåt under svåra väderleksförhållanden och icke utan livsfara ut för att lämna biträde åt tyska seglaren STURMVOGELS besättning. För visat mod och rådighet tillerkändes lotsförman en belöning av 125 kr och till envar av övriga 100 kr.

1920 Båtbestånd:
1 däckad kutter byggd 1911, ek, kravell 8,7×3,15 8 hk Skandia
1 segelbåt byggd 1899, ek, klink, 6,5×1,7
1 segelbåt byggd 1915, ek, klink 4,4×1,68

1944 Byggdes nytt lotsuppassningshus

Simrishamn Lpl lades ner 1 januari 1967

Från Minnesalbum 1914-1924 Lotsverkets personal

Simrishamns lotsar

Simrishamn, en av landets minsta städer, belägen på Skånes ostkust, upptogs som lotsplats först på 1850-talet. Före denna tid hade dock fartyg trafikerat Simrishamns hamn, som då endast bestod av ett par träbryggor ute i sjön, vilka delvis låg skyddade av hallar och stora stenkistor. Sjöfarten bedrevs då på hamnen huvudsakligen av segelfartyg, som skeppade hem kol och koks från England.

Innan kronolotsar anställdes vid Simrishamn vägleddes fartygen av fiskare på platsen, gamla befarna sjömän, som på egen hand gjort sig förtroliga med fartygs vägledning. Som mången tävlade om ett dylikt uppdrag tillämpades, för undvikande av dispyter, kutymen, att, då lotssökande fartyg var i sikte, skulle den av de så kallade kände männen (fiskarna) som först hann ut till fartyget och fick sin hand över fartygets reling vara självskriven att vägleda fartyget i fråga.

År 1850 kom från Lotsstyrelsen uppdrag till magistraten i Simrishamn att förslagsvis utse tvenne personer, lämpliga för lotsyrket. Förfrågan ställdes då till bland andra tvenne fiskare och beprövade sjömän, Nils Pettersson och Mårten Jansson, men de såg tvivlande på det nya kallets existensmöjligheter och avslog anbudet. Den förre har en sonson, numera lotsförman i Åhus, och den senares sonson var framlidne lotsförmannen vid Simrishamns lotsplats J. H. Strömberg. Magistratens förfrågan antogs senare av fiskaren Johan Olof Ström, varför magistraten föreslog denne för lotsstyrelsen, varefter Ström antogs som kronolots och extra lots vid Simrishamn. Så fortgick det till 1858, då som extra lots antogs ytterligare en, Isac Mårtensson. Båda befordrades till ordinarie kronolotsar den 6 juni 1864, varvid samtidigt Ström förordnades som lotsförman och förklarades vara mästerlots den 18 april 1881.

Sjöfarten på Simrishamn ökades med åren, i det en del spannmål utfördes och kolimport ökades. År 1910 var ett storslaget hamnbyggnadsarbete utfört, och då invigdes den nya hamnen, som nu även trafikerades av ordinarie routebåtar och kustångare. År 1916 blev en ny fyr (Aga) tänd i Simrishamn.