Öregrunds lotsplats anlades 1723 och blev nedlagd 1/1 1967
Ur rulla 1736:
Lotsålderman: Hans Lang
Lotsar: Erich Holländare, Olof Westring, Gabriel Boos, Lars Ekenberg, Hans Bootz (ant 1735) Mathias Jacobsson Wara (ant 1736)
Ur rulla 1751:
Lotsar: Olof Westring, Matts Högström, Mats Wase, Hans Boos, Gottfried Martinell (död 1749), Matts Öhr, Henrik Wahlström
Ur rulla 1753:
Uppsyningsman Olof Forsvall, 51 år
Lotsar:
Olof Westring, 67 år, i tj 1724
Matts Wara(Wase?), 46 år i tj 1735
Hans Boos, 49 år i tj 1735
Olof Söderman, 44 år i tj 1743
Mathias Högström, 49 år i tj 1743
Mathias Öhr, 49 år i tj 1748
Hindrich Wahlström. 45 år i tj 1748
Ur rulla 1769:
Lotsålderman Gabriel Lindfors, 44 år i tj 1759
Lotsar:
Hans Boltz, 64 år i tj 1735
Olof Söderman, 60 år i tj 1743
Mats Öhr ? år i tj 1748
Jöran Ekman, 52 år i tj 1758
Hans Högström, 38 år i tj 1756
Eric Örn, 48 år i tj 1762
Utlärda lotsdrängar:
Jan Wara, 51 år i tj 1743
Lars Söderman, 30 år i tj 1756
Lotslärling: Mats Boltz, 24 år
Ur rulla 1816:
Lotsålderman M. Högström
Ord. Lotsar:
O. Eklund
L. Sundman
M. Sundström
E. Hasselbom
Ordinarie lotsdrängar:
P. Vesterberg
M. Österman
A. Björkman
M. Öman
Reservlotsdrängar:
L.E. Sundman
J. Öman
Lotslärlingar:
J. J-n Ömansson
L.E. Vesterberg
J.J-n. Vestman
O. Sundström
Lotsar under mitten av 1800-talet
Carl Gustaf Söderlund f 1830 LÅM 1866
Carl Gustaf Sundman f 1847 lärling 1866, död 1891. På övergångsstat 1881
Frans Oscar Björkman f 1835 lärling 1860
Christian Möller f 1838 lärling 1863 död 1889
Erik Olof Ström f 1839 lärling 1866 även vid Svartklubben
Carl Theodor Sundberg f 1854, lärling 1857
Johan Gustaf Borgström f 1867, anst 1889
Karl Ludwig Zibell f 1873 anst 1890
Nedanstående ur Reglemente för Lotswerket 1799:
Norra lotsdistriktet under lotsuppsyningsman för Gävle fördelning lyder Öregrunds lotsplats. 1 Lotsålderman, 4 ord lotsar, 5 utlärda lotsdrängar, 2 reservlotsdrängar och 4 lotslärlingar. Lotsningsområde. Lotsarna uppassa i Öregrund, emottaga fartyg i sundet mitt för Öregrund att lotsa till sjöss vid Örskärs båk även till Gävle, till sjöss vid Måsesten till sjöss vid Svenska Högarna, till Arholma. Lotsa dessutom till och från Forsmarks bruks lastageplats enär så påfordras även till Rödhäll.
Öregrund låg under Gävle fördelning 1799-1862, Öregrunds fördelning mellan 1862-1880 och efter 1880 under Stockholms fördelning
Enligt reglemente 1820: 1 lotsålderman. 2 mästerlotsar, 5 secund lotsar, 2 lärlingar.
Lotsning till Gävle, Arholma, Forsmarks lastageplats, sjöss vid Örskärs båk, sjöss vid Måsesten.
Lotsarna uppassa i staden.
Ur reglemente 1863: Lotsningsområde- Från Öregrund till Gävle respektive Skutskär, Forsmarks lastageplats, till sjöss vid Örskärs båk, dito vid Svartklubben och Arholma.
Lotsuppassa i staden och möta fartyg utanför hamnen
1888 och 1896 byggdes en utkik
1875 Lotsuppassningshus inköpt
1904 ersattes utkiken av en ny i järn
Båtbestånd 1920:
1 motorbåt byggd 1917 i furu, 7.45×2.39, 5 hk Penta
1 motorbåt byggd 1917 i furu, 7.45×2.51 5 hk Penta
1 motorbåt byggd 1904 i furu, 6.8×2.2 5 hk Penta
1 roddbåt byggd 1914 i furu
Händelser:
1864: Lots Frans Oscar Björkman antecknad för vårdslöshet i tjänsten under lotsning av norska briggen JUNO 31 maj samma år.
1884 Mästerlots Christian Möller dömd till 6 dagars vaktarrest för ovärdigt uppträdande mot befälhavaren på S/S HUDIKSVALL.
1885 Åtal mot mästerlots Christian Möller för grundstötning med monitorn JOHN ERICSSON. Böter 75 kr.
1925 Lotsstyrelsen har till lotslärlingen Sven Oskar Molin överlämnat ett skriftligt erkännande för visat mod och rådighet vid räddningen av ett människoliv i Bönans hamn 5 sept 1925.
Ur boken:
”Singö” av E. Alfred Jansson
Ordnat lotsväsen fanns ej i Öregrund förrän år 1723 då 8 lotsar utsågs. 1748 utfärdades en taxa för Öregrundslotsarna. Denna ålade dem att lotsa så långt söderut som till Svenska Högarna dit avståndet uppgavs vara 24 mil. Lotsarna protesterade häremot och ville ej lotsa längre än till Söderarms båken med hänsyn till att det farligaste farvattnet sedan de kommit ut ifrån Måsesten är mellan Söderarm och Svenska Högarna härrörande av ett stort rev som stöter långt ut till sjöss från de s.k. Röda Hällarna. En förhöjning av lotspenningen till Svenska Högarna hade emellertid beviljats 1750 men Öregrundslotsarna var likväl ej nöjda utan fordrade för ett svenskt fartyg som går 15á 16 fot 30 daler silvermynt och lika mycket till Söderarms båken som inte är mer än 15 mil.
Det senast anförda utgör en del av en klagoskrift från Handelssocieteten i Öregrund till Amiralitets kollegium i mars 1754 föranledd av den begärda förhöjningen av lotstaxan.
Societeten liksom skepparna i Öregrund ansåg att 1748 års taxa ej borde höjas enär det blev till skada för sjöfarten. De insinuerade att lotsarna helst ”ligga stilla hemma i Öregrund och ej är de inkommande fartygen till mötes vid Måsesten”
Detta hade haft till följd att ett och annat främmande fartyg nödgats segla på östra sidan om Gräsö emedan ingen lots på Måsesten kommit dem till mötes”.
Öregrundslotsarna hade sin uppassning vid Kullboda på Gräsöns västra sida strax söder om Gräsö kyrka. Där var även tullstation och uppsyningsman såväl denna som över lotsarna var sedan 1740 Olof Forswall.
Lotsarna fick sin begärda förhöjning som utbetalades av amiralitetskollegium dock med anmärkning att uppassningen måste ske bättre.
Utdrag ur ”Svenska Lillön”
Kuststräckan från Hårsten till Söderarm var respekterad av sjöfolk där var de sjunkna vraken många. Och passagen mellan Svenska Björns vidsträckta grundområde på den svenska sidan, Bogskär och Lågskär-Flötjan på den finska kändes obehagligt trång och otrygg. Norr ifrån kommande fartyg på väg ned i Östersjön ville ogärna släppa lotsen förrän tvärs Svenska Högarna, först där kände man sig vara på rent vatten. Det var mest Öregrunds lotsarna det gick ut över. De knorrade över de långa passen och lyckades 1748 få igenom en speciell hög taxa för sträckan med motiveringen att ifrån Öregrund till Svenska Högarna är 24 mil och är ett styrmans farvatten och Öregrunds lotsarna skulle gärna slippa att lotsa så lång väg för den svårighet de har att komma tillbaka igen.
Ett fartyg på 10 fots djupgående fick betala 24 daler smt och för 15 fot kostade det 30 daler. Det tyckte skepparna var för mycket och svarade med att inte begagna lots så länge det var ljus årstid. Lotsarna beklagade i en skrivelse till distriktschefen 1767- ” att Gävle utrikes gående copvardie skeppare ifrån första öppna vatten om våren och hela sommaren aldrig tillåta oss att lotsa till Svenskhögarna förrän sent om hösten uti oktober, november och december månader då vi med allt som största livsfara med våra lotsbåtar kunna komma ifrån fartyget vid Svenskhögarna och ha 8 mil att ro uti öppna sjön förrän vi kunna komma till någon hamn eller klippa att bärga vårt liv. Uti samma hamn eller på klippan kunna vi ock lätteligen den sena årstiden och de långa nätterna frysa ihjäl och om vår båt slås sönder även på samma klippor få svälta ihjäl”
Alternativet var att följa med till Helsingör och vänta där på norrgående fartyg eller ta sig hem på annat sätt. De begärde att antingen få lotsplikt på sträckan året runt eller att få ta dubbelt betalt eller att slippa att få gå längre än till Arholma. Amiralitetskollegiet rekommenderade det första alternativet.
Under följer några rader ur
”Så var det förr i Öregrund” nedtecknat av Stig Sandelin
Öregrund har mer än någon annan stad bidragit till fyrskeppens och fyrarnas bemanning och många av stadens lotsar har väglett fartygen över dessa norduppländska stormiga vatten.
Långt innan fyrskeppsmonumentet kom till fanns det ett annat maritimt blickfång som reste sig över Skatens rödmålade fiskarstugor. Det var lotsutkiken där lotsarna gjorde sina långa pass på utkiksplattformen och spanade efter fartygen i sina kikare.
Det var ett högt torn i fackverkskonstruktion i järn. När detta kom till 1905 så ersatte det en tidigare träkonstruktion. Från utkiken spanade lotsarna ända till 1927 då radio och telefon gjort kikarspaningen onödig.
Öregrund fick sina första lotsar 1723 och på den tiden var lotsens yrke inte bara slitsamt utan också i högsta grad riskabelt. Satte en lots ett fartyg på grund kunde han påräkna ytterligt kännbara straff och gällde det ett örlogsfartyg kunde han mista livet.
Redan första året utsågs åtta lotsar och meningen var att de skulle lotsa fartygen så långt söderut som till Svenska Högarna men snart kunde de vända redan vid Söderarm.
Även utan de dryga straffen kunde dock lotsyrket innebära stora risker. Det krävdes en utmärkt fysik och ett utomordentligt sjömannaskap för att borda fartyg till sjöss inte minst i hårt väder. Länge hade lotsarna bara segelbåtar att segla upp med mot ett väntande fartyg som kanske rörde sig häftigt i sjön. De måste stryka tätt intill så lotsen kunde hoppa och gripa tag i den nedkastade lejdaren och det var något som krävde både skicklighet och omdöme.
På det gamla lotsverkets tid hade en lotsstation som Öregrund en lotsförman som chef. Gamla och välbeprövade lotsar hade titeln Mästerlots och dessutom fanns ett antal lotsar och lotslärlingar.
Lotsförman var en bemärkt person på orten, en man av betydelse när han kom i sin mörkblå rock med ankare på rockuppslagen och de tre gyllene galonerna på rockärmarna. Han tillhörde också alltid den krets av ortsbor som skrev in sig i badsocieteten.
Man förr gärna kronans tjänst därför att den var säker. Kakan var som bekant dock inte särskilt stor. Detta gällde inte minst lotsarna vars inkomster utom den fasta lönen var beroende av en mängd olika arvoden ersättningar och förmåner. De hade en viss procent av varje lotspenning, något som ofta ledde till en hård konkurrens lotsstationer och lotsar emellan.
Det berättas att lotsarna i Öregrund gärna ställde upp på sina frivakter och tog ut badgästerna på sjöturer i lotsbåtarna mot skälig betalning. Hur kunde de få ta sig sådana friheter med Kronans båtar, Jo lotsbåten med seglet med den breda röda lotsbården var faktiskt inte Kronans båt. Den var lotsens egen, nästan en förutsättning för hans tjänst. Den fick han rusta tidigt på vårkanten för det var viktigt att båtarna var sjöklara när de första fartygen kom och sökte lots. Där sommargästerna idag står och köper korv och glass på hamntorget i Öregrund stod för inte länge sedan Öregrundslotsarna och tjärade sina båtar i den snåla aprilblåsten. För att lotsen ställde upp med båt fick han naturligtvis ersättning av Kronan och det var bar på de verkligt utsatta lotsstationerna där det krävdes synnerligen robusta båtar som Lotsverket satsade på egna båtar.
Den tidiga våren var för övrigt lotsarnas slitsammaste tid. De skulle nämligen inte bara sköta fartygspassning och lotsning utan också pricka alla farleder.
En vanlig prick ser inte så märkvärdig ut i sjön, men det är i själva verket en mycket tung och svårhanterad tingest. Vanligen består den av en lång och tung spira som med en kätting är förankrad till en kraftig bottensten. Det var ett fruktansvärt tungt jobb att hantera dessa besvärliga tingestar med lotsarnas små båtar. Vanligen sträckte sig arbetsdagen från gryning til mörker.
Visst fanns det en lotsångare inom varje stort lotsdistrikt men detta fartyg hann inte med mycket mer än att lägga ut de väldiga remmarna, utsjöprickarna. Det mesta av den vanliga prickningen fick lotsarna klara själva. De hade också, naturligtvis, till uppgift att kontrollera prickningens riktighet under säsongen och att pricka på nytt om något fartyg seglat på och flyttat något sjömärke.
När lotsen stod i utkiken och spanade ut över vattnet i sin kikare så väntade han på lotssignal. I dagsljus hissade det fartyg som önskade lots nationsflaggan på förtoppen och på natten blossade men efter lots. Man blossade eller visade klart vitt ljus under ungefär en minut med korta intervaller.
Kallade fartyget på lots var det bara att så snabbt som möjligt springa ner till hamnen och tillsammans med båtbiträdet sticka ut till sjöss för att möta fartyget.
Sedan var det bara att hoppas på att komma oskadd ombord och därpå helskinnad i land. Ibland kunde vädret vara så hårt att lotsen inte kunde lämna fartyget. Då kunde det dröja innan han kom tillbaka. Fram på 1920 talet flyttade lotsarna ned till hamnen.
| Lotsplats övriga | Efternamn | Förnamn | Förnamn | Född | Antagen i lotsverket | Avsked | Död |
| Westring | Olof | 1686 | 1724 | ||||
| Boltz/Bootz? | Hans | 1705 | 1735 | ||||
| Wara/ Jacobsson | Mattias | 1707 | 1735 | ||||
| Boos | Gabriel | 1736 | |||||
| Ekenberg | Lars | 1736 | |||||
| Holländare | Erich | 1736 | |||||
| Lang | Hans | 1736 | |||||
| Högström | Mattias | 1704 | 1743 | ||||
| Söderman | Olof | 1709 | 1743 | ||||
| Wara | Jan | 1718 | 1743 | ||||
| Martinell | Gottfrid | 1748 | 1749 | ||||
| Wahlström | Hindrich | Henrik | 1708 | 1748 | |||
| Öhr | Mats | Mattias | 1704 | 1748 | |||
| Forsvall | Olof | 1702 | 1753 | ||||
| Boltz | Mats | 1745 | 1756 | ||||
| Högström | Hans | 1731 | 1756 | ||||
| Söderman | Lars | 1739 | 1756 | ||||
| Ekman | Jöran | 1717 | 1758 | ||||
| Lindfors | Gabriel | 1725 | 1759 | ||||
| Örn | Erik | 1721 | 1762 | ||||
| Björkman | A | 1816 | |||||
| Eklund | O | 1816 | |||||
| Hasselbom | E | 1816 | |||||
| Sundman | L | E | 1816 | ||||
| Sundman | L | 1816 | |||||
| Sundström | M | 1816 | |||||
| Sundström | O | 1816 | |||||
| Vesterberg | L | E | 1816 | ||||
| Vesterberg | P | 1816 | |||||
| Vestman/ Jansson | J | 1816 | |||||
| Öman | Jan | 1816 | |||||
| Öman | M | 1816 | |||||
| Ömansson/ Jansson | J | 1816 | |||||
| Österman | M | 1816 | |||||
| Björkman | Frans | Oskar | 1835 | 1860 | |||
| Ström | Erik | Olof | 1839 | 1863 | 1897 | ||
| Sundman | Carl | Gustaf | 1847 | 1866 | 1891 | ||
| Söderlund | Carl | Gustaf | 1830 | 1866 | |||
| Sundberg | Carl | Theodor | 1854 | 1875 | 1912 | ||
| Möller | Christian | 1838 | 1885 | 1889 | |||
| Hudiksvall/ Agö | Borgström | Johan | Gustaf | 1867 | 1889 | ||
| Zibell | Carl | Ludvig | 1873 | 1890 | |||
| Sundman | Carl | Fredrik | 1874 | 1896 | |||
| Blomberg | Anders | Alfred | 1876 | 1897 | |||
| Sundeberg | Edvard | Theodor | 1879 | 1898 | |||
| Holmgren | Erik | August | 1878 | 1900 | |||
| Ström/ Jansson | August | 1874 | 1900 | ||||
| Abrahamsson | Johan | Ivar | 1882 | 1902 | |||
| Gåsholma/ Svartklubben | Söderström | Karl | Viktor | 1885 | 1902 | ||
| Ahlstrand | Erik | Anshelm | 1888 | 1907 | |||
| Höjer | Leonard | Konstantin | 1887 | 1907 | |||
| Björkman | Johan | August | 1892 | 1910 | |||
| Alm | Erik | August | 1893 | 1913 | |||
| Alm | Johan | Alfred | 1896 | 1913 | |||
| Nilsson | Karl | Oskar | 1897 | 1916 | |||
| Söderström | Erik | Hjalmar | 1897 | 1916 | |||
| Svartklubben | Nilsson | Karl | Oskar | 1897 | 1916 | ||
| Lindroth | Anders | Gustaf | 1898 | 1918 | |||
| Eriksson | Anders | Fredrik | 1900 | 1920 | |||
| Örskär | Karlsson | Karl | Rickard | 1901 | 1922 | ||
| Gävle | Molin | Sven | Oskar | 1901 | 1925 | ||
| Pettersson | Ernst | Gustaf | 1908 | 1926 | |||
| Svensson | Ernst | Gustaf | 1908 | 1926 | |||
| Borgström | Erik | Albert | 1910 | 1935 | |||
| Söderberg | Nils | Ernst | 1915 | 1938 | |||
| Öregrund ÖLS/ Gävle | Söderberg | Nils | Ernst | 1915 | 1938 | ||
| Berglund | Stig | Edvard | 1918 | 1942 | |||
| Gävle | Hellstadius | Berndt | Gustaf | 1919 | 1947 | ||
| Svartklubben | Freiman | Emanuel | 1931 | 1957 |