Oskarshamns Lotsplats

Minnesalbum 1914-1924 Lotsverkets personal

Fotografier på lotsar

Stadens tillkomst i judiciellt hänseende kan man anse datera sig till år 1843, då köpingen blev municipalsamhälle. Första upprinnelsen till fiskeläget ”Duderhultevijk” nuvarande Oskarshamns stad, blev köping genom en av drottning Kristina utfärdad resolution och förklaring, daterad Stockholm den 28 januari anno 1646.

År 1677 den 31 augusti uppbrände danskarna köpingen, så att blott en stuga kvarstod. Från år 1719 inlämnades en hel del ansökningar att få köpingen förklarad till stapelstad, men de avslogs alltjämt på grund av skarpa protester från huvudsakligast Kalmar borgerskap. Äntligen den 15 januari 1856 utfärdade Kungl. Maj:t en kungörelse, varigenom köpingen förklarades för stapelstaden Oscarshamn. Under loppet av 70 år hade 9 ansökningar gjorts, men alla avslagits.

Den utskjutande havsviken, som utgör hamnen, är av naturen danad till en verkligt god hamn. För att hindra köpingens utveckling hade likväl Kalmar borgerskap försökt att bevisa att viken var alldeles oduglig till hamn yttrande, att;

”förunte kiöping och lasteplatz wid Duderhults wiijk til handel med almogen eij skal wara nog bequäm, aldenstund där eij skal wara diupt watn, at deras lastade båtar kunna utflyta”

Före kajens anläggning låg stränderna runt omkring viken under vatten, så att de flesta av nuvarande sjötomter tillkommit genom utfyllning med mudder. Den 2 juni 1856 hemställde handlare I. E. A. Lundberg om staden ville förhyra den utanför hans tomt vid ändan av hamnbron belägna bryggan. Hamnen har sedan förbättrats och utgörs nu av stensatt kaj med en mindre träbrygga kallad “Skaningekajen 1” och är hamnen genom sitt även på vintern förmånliga läge, praktiskt taget alltid isfri, som gör att den kommer bland de främsta, om icke främsta hamnen, för vintertrafik på ostkusten.

Då fråga uppstod om anvisande av boningsplats, med övriga förmåner, för den mästerlots som blivit anställd vid köpingen Döderhultsvik, ålade Kungl. befallningshavande den 25 september 1824 ägaren av hemmanet 1/4 mantal Stångehamn (beläget ett stycke söder om nuvarande förläggningsort) att på hemmanets ägor uppsätta en stuga, samt bestå lotsen nödiga och i författningarna stadgade förmåner.

Häröver anfördes besvär i kammarkollegium. Emellertid hade lotsdistrikts chefen C. G. Warberg under sin inspektionsresa funnit att frälsehemmanet 1/8 mantal Ernemar, både i anseende till vidsträckt utkik, så i norr som söderut och kortare utrodd mot ankommande fartyg skulle vara tjänligare än Stångehamn, men som fråga härom ej varit väckt när Kungl. Befallningshavande meddelade sitt beslut, så återförvisade kollegiet 1826 målet till vidare behandling. Sedan undersökning skett och vederbörande blivit hörda, förklarade Kungl. Befallningshavande den 9 januari 1830 att Ernemar skall vara lotshemman och stationen uppföras på halvön Hassön, men endast tills vidare. Warberg anförde besvär, påyrkande att Ernemar skulle förklaras för beständigt lotshemman. Emot ägarens, brukspatron Per Cederbaum, bestridande, förklarade kammarkollegium s. å. Ernemar för lotshemman.

Nya ägarna, Hultenheim med samarvingar, anförde häröver besvär, vilka först blevo av kollegium den 31 mars 1840 slutavgjorda och då avslagna, men Ernemar blev för byggnader etc. tillerkänd en ärlig ersättning av 13 rdl, 15 sk. 5 rnst. banco. (Riksdaler/Skilling/Rundstycken) (se även Wikipedia)

Lotsstationen skall lotsa i norr till Kråkelunds lotsstation och i söder till Påskallavik och Vållo.

Före år 1870 finnas inga uppgifter att få om lotsningarnas antal, men uppgingo dessa under 30-års perioden 1870—99 till 22,277 lotsningar med ett medeltal per år av 742 och influtna lotspenningar 211,109 eller i medeltal per år kronor 7,057. Minsta antalet var år 1873, då de endast uppgick till 461 st. och högsta antalet synes ha varit år 1877, då de uppgick till 1,240 st. lotsningar.

Oskarshamns lotsplats har även uppassning på den cirka 6 distansminuter ut till havs liggande Furön där tre man ligga stationerade. Ursprungligen var där även anställd en fyrmästare att sköta fyren, som inrymdes på taket på lotshuset. Denna fyr tändes första gången den 28 september 1874. Numera är den flyttad till Finnrevet SO om ön, då den samtidigt ändrades till Aga-fyr.