Landskrona Lotsplats

LANDSKRONA Lotsplats

Sammanställt av CG Sundius. Mästerlots Stockholm

Fotografier på lotsar

Det var med lotsväsendet som med så många andra förhållanden, efter inkorporeringen med Sverige måste man inlemma detta i den svenska rikskroppen. Vissa mindre åtgärder vidtogs efter freden i Roskilde 1658 men det var först 1697 som det blev en mera allmän ordning.

Beträffande lotsarna i Landskrona stadgades att dessa hade att möta ditgående skepp och farkoster under Ven, samt lotsa dem in i hamnen och ut till Ven igen. För detta skulle de åtnjuta 1 daler silvermynt. Fartyg över 10 fot hade de ytterligare 5 1/3 daler.

Det fanns dock lotsar i Landskrona innan den statliga organisationen kom till stånd. I ett dokument från 1688 med redogörelse över näringsidkare i Landskrona namnges bl.a. två ”Lotzmän” vid namn Jacob Halvarsen och Olof Jacobson. Efter dem namnes två färjemän: Hans Christopherson och Simon Michelson, Färjemannen skötte transporter av människor och gods inom hamnen och på Öresund. Liksom hantverkare organiserade de sig i skrån när antalet blev större. De samarbetade med lotsarna/ och det hände även att vissa av färjemannen efter viss lärotid blev lotsar.

Lotsarna i den statliga organisationen fick i äldre tid göra sina första läroår inom marinen. I en rulla från 1736 med ”lotsarna uthi skånska cousten” finner man från Landskrona uppsyningsmannen ”contrelleur” Anders Dahlgren samt tre lotsar antagna 1716-1724. Tre utlärda lotsdrängar ingår även. Av namnen att döma gick yrket ibland i arv.

År 1742 klagar lotsarna på att hamnen höll på att uppgrundas av tång m.m. så att fartyg ej kunde äntra i dess södra del- Som ersättning för fartygens lotsning erlades lotspenningar som utgick efter fastställd taxa. Den uppgjordes med hänsyn till fartygets dräktighet och lotsningens längd. Sedan staten fått sin andel, delades lotspenningen sålunda: Åldermannen 3 lotter, mästerlotsen 2 lotter sekondlotsen 1 lott. Den kontanta lönen var ursprungligen ganska liten. En löneuppgift från slutet av 1700-talet hur följande årslön: Åldermannen 100, mästerlotsen 30 och sekundlotsen 16½ allt i riksdaler.

Strax efter mitten av 1800 talet var siffrorna följande: 600, 120, 60 rdr. Dessutom ingick inkvarteringspenningen: 36 rdr per år. Som extra förmån skulle lotsen ha kost så länge han var ombord på fartyget under lotsningen samt dessutom en ”jomfru” brännvin. I nutida mått blir det 8 centiliter.

Av lotsen fordrades det god färdighet i segling och navigation. Han skulle givetvis ha god kännedom om de farvatten han skulle lotsa i. Lotsens yrke måste, särskilt i äldre tid, ha varit mycket krävande i synnerhet under svåra naturförhållanden. Hänsyn måste tagas till väder och vind, då segelbåten förr var det enda fortskaffningsmedlet.

Sambandet med marinen framgår av båtsmansnamnen. År 1750 är antalet lotsar detsamma genom nyanställningar och dåvarande lotsuppsyningsman är stadens borgmästare till sin död 1761. Efter honom blev tullinspektör Petter HuItman uppsyningsman.

Under årtiondena var personalstyrkan densamma i stort sett fram till 1791 då lotsarna framställde krav på att ”Lotsarna hava svårt att möta fartyg, då det blåser västlig vind varöver de som oftast klagas, och det är svårt att hjälpa/ med mindre ett par av dem (lotsarna) fingo lägenhet att bo på Hven.” Deras önskan tillmötesgicks och framtill år 1805 utgjordes lotspersonalen i Landskrona av 6 man + lotsålderman. År 1805 utgjordes lotspersonalen i Landskrona av 6 man + lotsålderman.

År 1849 är personalstyrkan uppe i 9 man, ett antal som knappast överskreds framtill lotsplatsens nedläggning 1969.

Ur gamla handlingar från 1854 har följande hämtats: Under Landskrona fördelningav Södra lotsdistriktet lydde följande lotsplatser: Åhus med Handön, Ystad, Trelleborg, Skanör, Malmö, Landskrona, Helsingborg, Viken, Höganäs och Torekov jämte Hallands Vädeö.

Lotsplatsens storhetstid kan sägas vara under åren 1862-1880 då Landskrona fördelning i södra lotsdistriktet omfattade samtliga lotsplatser mellan Åhus och Torekov.

Under 1700-och 1800-talen var lotsningsområdet i stort sett oförändrat. Man lotsade ut och in i hamnen samt till Drakötunna (sedermera fyrskepp) till Köpenhamn respektive Helsingör samt till Skovshoved på danska sidan. Lotsuppassningen skedde endast under dagtid i likhet med de allra flesta lotsplatser till in på sekelskiftet 1900 då det började byggas fyrar och lysbojar och fyrskepp lades ut i större omfattning.

Ar 1878 fick Landskronalotsarna en ny uppassningsstuga. Vad man tidigare logerade i finns inte nämnt, troligen hade man endast en utkiksplats på något högt beläget ställe, vilket var det vanligaste på många orter där det fanns lotsar stationerade.

Den 9 dec 1879: Ångare från Hull med kol från Sunderland till Malmö grundstötte på Valgrund utanför landskrona. Vinden Sa VSV, styv kultje, sydlig ström och isskjutning. Två lotsar och tre man av lotsångaren FREJS besättning lyckades efter ett ytterst ansträngande och med livsfara förenat arbete att komma ombord på den stranda ångaren varefter fartyget kom flott med hjälp av egen maskin.

År 1897 fick lotsplatsen en kronolotskutter, en däckad seglande båt som staten tilldelade lotsarna mot att dessa stod för underhåll och annat. Motordrift i båtarna vid Landskrona lotsplats kom först 1916, då en 5 hk bensindriven Pentamotor insattes i en av de nya båtarna.

Lotsbåtsbeståndet 1920:
1 däckad kutter byggd 1920 ek/furu, kravell, 8.55×3.05 14 hkr Dux
1 motorbåt byggd 1917 furu, kravell, 6.3x 2.1 5 hkr Penta
1 Segelbåt byggd 1900, ek, klink, 5.85×1.95

Lotsningsfrekvensen vid Landskrona lotsplats har varit tämligen jämn under platsens historia, frånsett de första åren på 1870-talet, då antalet lotsningar låg runt 1500 per år. Därefter inträdde en sjunkande tendens med enstaka toppar och dalar, men allmänt låg lotsningsfrekvensen på i genomsnitt mellan 400-600 fartyg per år därefter.

För att återgå till lotsuppassningshuset och de lokaliteter som inrymde lotskontoret där lotsåldermannen sedermera lotsförmannen och slutligen överlotsen residerade i, så huserade man i samma byggnad sedan denna byggdes men huset fick sin slutliga utformning 1940 då man om- och tillbyggde en hel del.  Lotsbåtarna hade även sina förtöjningsplatser i närheten.

Liksom de flesta lotsplatser, särskilt de s.k. utsjölotsplatserna blev även Landskrona lotsplats föremål för officiella omnämnanden samband med sjöräddningar och andra insatser, även om dessa var sparsamma i förhållande till mera utsatta platser intill öppna havet.

Envar som tjänstgör eller har tjänstgjort vid någon av Öresunds lotsstationer är förvisso medvetna om de speciella svårigheter som kan råda där och är unika för området, speciellt sydliga eller nordliga stormar, extrema vattenstånd och i samband därmed starka strömmar, faktorer som i samverkan ställer hårda krav på lotsar, båtmän och material i vår sydligaste lotsregion. Vill man därtill nämna ytterligare otrevligheter som tjocka och drivis samt ett intensivt trafikflöde blir bilden än mer komplicerad.

Som slutord över denna gamla lotsplats kan nämnas, att Landskrona lotsplats tillkom officiellt 1716 och förvandlades från självständig lotsplats till lotsuppassningsställe underställd Hälsingborgs lotsplats någon gång under första hälften av 1960-talet för att helt nedläggas 1969.