Sveriges Sjökartor

Från Sveriges Sjökartor :

JOHAN MÅNSSON 1643-1659

sid8

De på hällristningar i vårt land talrikt förekommande avbildningarna av mångåriga roddskepp giva stöd åt uppfattningen att sjöfart förekommit vid rikets kuster redan årtusenden före vår tideräknings början. Huru denna sjöfart navigerade är ej känt, men ingenting motsäger att man trevade sig fram på samma sätt som i medelhavet och att i avsaknad av nutida navigerings hjälpmedel sjöfarten var hänvisad till att ledas av särskilda yrksesmän, Styrmän.

De äldsta beläggen i den svenska litteraturen på begreppet styrman gälla  den befattningshavare som inom skeppslaget var styresman (styriman) och som vid krigståg följde skeppsfolket ombord såsom befälhavare och i den egenskapen torde hava styrt skeppet. Han var sålunda närmast att betrakta som en militär funktionär.

Lotsväsendet.

Såväl i Söderköpingsrätten, daterad till 1280, som i Visby stadlag stadfäst i början av 1300 talet, omnämnas lotsar. Den urgamla inomskärsseglingen längs den farled som beskrives i kung Valdemars jordebok, krävde kanske redan den, lotshjälp i skärgårdarna, och företrädesvis där förekommo, i varje fall senare, sådana lokala ledsagare som fingo benämningen inomskärsstyrmän.

Men förbindelserna på Visby, vilken stad som under 1200 talet nådde sin högsta ekonomiska maktställning, förutsatte tillgång på ledsagare som kunde lotsa i öppet vatten. Dessa kallades utomskärsstyrmän. Skepparen förde befälet över skeppsfolket, ansvarade för manövern och för i skeppet inlastat gods. Styrman svarade för att skeppet kom dit det skulle.

Ombord på skeppet funnes dessutom ofta en eller flera representanter för lastägarna vilka synes hava fungerat som en högsta ledning alltid färdig att ingripa för att bevaka sina intressen.

I Kalmar bildades inomskärs och utomskärs styrmännen på 1400 talet ett särskilt skrå. De räknade till stadens ämbetsmän och hade en god social ställning. Enligt från 1541-76 kunde lots i Kalmar erhållas till Stockholm och till hamnar på Upplandskusten, Danzig, Rostock och Lübeck, Köpenhamn och Älvsborg m.fl. platser.

1605 nämnas styrmän i Finland som kunde lotsa till Reval, Pernau, Runö och Düna. Under Gustaf den första och de följande vasakonungarna vidtogos en rad åtgärder till stärkandet och förbättrandet av det ännu icke organiserade lotsväsendet, i första hand för den svenska örlogsflottan och kronans behov men till gagn även för handelssjöfarten.

Det gällde att säkra tillgången till kunniga styrmän i de olika farvattnen att trygga deras ekonomiska villkor och tillse att kännedomen om lotslederna vidmakthölls från den ena generationen till den andra.

Genom upplåtande av särskilda hemman och frihet från vissa gärder och utskrivningar gjordes yrket mera eftertraktat. Rekryteringen skedde ofta på så sätt att fäderna lärde upp sina söner och tjänstefolk. Under drottning Kristina återkallades visserligen alla dylika meddelade förmåner och friheter och skulle de som lotsade kronans eller annat fartyg förnöjas och betalas men vid 1655 års riksdag stadgades det åter att vissa hemman under benämningen styrmanshemman skulle läggas under amiralitetet med skyldighet för innehavaren att bestrida lotsning i traktens farvatten.

Redan under 1500 talet började bland de civila lotsarna uttagas styrmän som vunno fast anställning i flottan. Under 1600 talet förekommo ej längre benämningarna utomskärs och inom skärsstyrmän. En utomskärsstyrman kallades rätt och slätt skärgårdsstyrman eller piloter under amiralitetet, chronones styrman.

De övriga kallades skärgårdsstyrmän eller piloter men från 1670 talet lotsmän. Kronans styrmän synas hava intagit en mellanställning såtillvida att det förväntades av dem att kunna lotsa på kusten mellan Stockholm och Kalmar samt utföra navigering i Östersjön. Men då regeringen icke bekostade dessa yrkesmän nödig utbildning, torde endast ett fåtal hava innehaft nödig färdighet i yrket. Det synas också hava ägt synnerligen ojämn bildningsgrad. Somliga voro knappast skrivkunniga.

FREDRIK HERMAN HÖIJER, 1662-1698

sid15
Fredrik Herman Höijers karta över Kalmarsund 1678

Den nya skolan skulle förestås av fänriken vid amiralitet, >>ehrlig och förståndigh>> Fredrik Herman Höijer. Denne var född i Ejderstedt, Slesvig och  hade som elvaåring tillsammans med modern 1632 inkommit till Sverige. Höijer torde redan före tillträdet hava gjort sig känd för sin skicklighet då det enligt kollegiets protokoll den 27 sept 1662  ansågs rådligast att antaga en >>så nyttig person>> att informera ej allenast de oförfarne styrmännen utan även >andre officerare>> varav mångo vore i behov  av undervisning.

Han skulle därför få 300 d.smt.en lön med ett tillägg av 100 d.smt varigenom han kommo i åtnjutande av kaptens gage,>>hvarmed han twivelsuthan någorledes uthkomme och siig beståå kunde>>.
I fullmakten för Höijer den 1 oktober samma år motiverades skolan inrättande med att >>chronones siötienst>> ovillkorligen fordrade att betjänte under amiralitetet bleve undervisade i navigationen och styrmanskapet.

Lotsväsendet

Om ålderstyrmannens förhållande till skärgårdsstyrmännen är ej mycket känt. 1655 befalldes Johan Månsson rannsaka hur piloterna i skärgården skötte sig, och i den rapport han med anledning av detta uppdrag ingav tillrådde han att låta fogdar och länsmän tillhålla piloterna att med remmare vederbörligen utmärka grunden.
1671 började dessa yrkesmän benämnas lotsmän.
Ett >>placat>> för dem utfärdades den 10 december 1674 varuti de bland annat ålades att upprätta och vidmakthålla alla remmare vid farlederna. Där lotseri ej var inrättat tillkom det landshövdingarna att övervaka att behövlig utprickning verkställdes. Sålunda uppdrogs genom cirkuläret den 4 juni 1680 åt landshövdingarna i mälarlandskapen att låta >>uppsöka alla grund och sandreflor>> i mälaren och dem >>wisse kummel och kiennetekn utmärka>>.
Inseendet överlotsmännen, dock dock förmodligen endast de som voro av staten anställda vid segelleden Stockholm-Kalmar, utövades från örjan av 1677 med KM´ts tillstånd av assessorn och fiskalen i amiralitetet Teofilus Mellin (Ehrenstierna) som dock redan tidigare av AK pålagts sådant inseende.
Detta torde hava stått i samband med, att åldersstyrmannen tjänstgjorde i den krigsrustade flotta, under vilkens sjötåg han sedan omkom. I december 1679 upphörde Mellins förordnande.

Klar skillnad mellan begreppen styrman och lots förekom emellertid ännu icke på 1670 talet. En person erhöll 1674 tillstånd att hålla styrman (=lots) för sitt skattehemman. Då flottan 1678 gick till sjöss, medtogos Dalarölotsarna vare sig det nu var för att använda dem såsom styrmän eller lotsar.
Direktionen över rikets fyrbåkar utövades av amiralitet men stod ej i sammanhang med inspektionen över styrmän och lotsar. Inspektionen av fyrarna torde hava utövats genom av AK förordnade inspektörer.

Verner von Rosenfeldt 1677-1710

Werner_von_Rosenfeldt_SP138

Verner Von Rosenfeldt var född 1639 på Müntenhof i Estland och son till krigskommissarien där, David Reimers, 1645 adlad Rosenfeldt. Han kom 1658 i tjänst vid flottan som volontär. Sedan fred slutits seglade han i flera år i holländska skepp för att förvärva erfarenhet i yrket och bevistade därunder en sjöstrid utanför Cadiz mot engelsmännen. Hemkommen blev han 1666 överstelöjtnant och gjorde åtskilliga expeditioner med flottans fartyg, förde befäl till sjöss, vann utmärkelse under danska kriget och befordrades därunder till major och amirallöjtnant. Efter krigets slut sändes han hösten 1679 till Lyckebyskären, för att för att genom lodning och utprickning förbereda flottans ditkomst. I november samma år beslöts anläggandet av Karlskrona. Den 29 januari 1680 blev Rosenfeldt viceamiral.

Styrmansväsendet och Lotsväsendet förenade

K.M:t beslut följde omedelbart. Den 5 december 1679 uppdrogs åt Rosenfeldt att utöva inspektion även över lotsmännen i Sverige, Finland och Pommern. Härigenom blevo styrmans och lotsväsendena sammanförda till en längre bestående gemenskap och första steget var taget till lotsinrättningens statliga organisation.

I början av 1680 talet tjänstgjorde Rosenfeldt ofta såsom ledamot i AK och intog i ordförandes frånvaro stundom dennes plats. Man måste sålunda antaga att han då var i besittning av en viss grad av inflytande. Men för att på den tiden kunna uträtta något inom flottans förvaltning torde det hava varit av största vikt att vara uppskattad av flottans mäktigaste man, praese i AK, amiral-general-löjtnanten greve Hans Wachtmeister, och i det fallet förefaller Rosenfeldts position icke hava varit stark. I varje fall synes han icke hava varit gynnad av Wachtmeister, varemot han torde haft ett gott gehör hos konungen.

Instruktionen för Rosenfeldt den första mars 1680 angiver, att hans inspektion skulle omfatta hela riket med underlydande provinser. Beträffande styrmansväsendet, vilket nämnes främst föreskrevs att Rosenfeldt skulle framför allt beflita sig om att hålla amiralitetet med goda styrmän. Med anledning härav förklarade K.M:t sin vilja vara, att styrmännen årligen skulle embarkera på lämpligt fartyg för att >>excolera seglationen>> och därigenom förvärva nödig erfarenhet ej blott om hamnar och inlopp utan även om seglingen i Östersjön.

Därjämte skulle Rosenfeldt kommendera dugliga styrmän på utgående skepp och draga försorg om >>att dee redskapen, som styrmännen competera såsom första compasserna blifwa hväl giorda och fördehlte samt tidh och ofta medh magneten anstruka, nachter och qwarter glasen wäll justerade, lodh och lodhlinjer behörigen märckte och proportionerade, tillhållandes styrmännerne i de öfrige att försee siig medh nödige cartor, siöö och gradböcker, gradstockar och andra instrumenter som dem nödighe ähre>>

Beträffande lotsväsendet gällde det att från grunden organisera en sådan inrättning, antaga lotsmän och tillhålla dem att anordna och vidmakthålla remmare och vårdkasar.

Slutligen skulle inspektören>> hålla richtigt diarium sampt formera wisse cartor om cousternes situation och beskaffenhet, noga annoterandes hwad som hafwer funnit derhvis och dhe siööfarandhe kan lenda till effterrättelse inlefwereandes samma cartor uthi vårt ammirailetzcollegio efftersom och här medh Kongl Maij:ttz allwarliga befallningh är att vice amiralen ingen annan dem wijsa eller communicera skall, mycketh minndre nåhgre copior deraff extradera>>

Emedan denna instruktion ställdes till Rosenfeldt personligen och ej till AK eller Wachtmeister att det tydligt att Rosenfeldt bekläddes med K.M:t direkta uppdrag. Att detta var avsikten torde framgå även därav, att då K.M:t 1689 utfärdade instruktion för AK, nämndes däri intet om dess förhållande till kart-styrmans- eller lotsväsendet, förmodligen därför, att K.M:t ansåg denna angelägenhet ordnad genom instruktionen för Rosenfeldt.

Lotsväsendets organiserande

Organiserandet av lotsväsendet skred endast långsamt framåt och rörande den ordnade lotsverksamheten inlöpte ofta klagomål, vilka grumlade Rosenfeldts tillvaro. Det gick så långt att amiralitetsfiskalen Sven Löfman såg sig nödsakad att framställa anmärkning mot Rosenfeldt som emellertid synes hava fattat humör och som i sin med anledning av anmärkningen avgivna förklaring om Löfman använde så >eelake ord och hotellser på åtskilliga ställen>> att denne ansåg detta gå på heder och ära. Inom AK ifrågasattes att hänvisa kontroversen till behandling av krigsrätt. Men frågan synes hava gjorts upp på annat sätt. Rosenfeldt tog i alla fall så illa vid sig att han hos AK begärde att bliva fri från inspektion av lotseriet vilket AK dock avböjde med motivering att eftersom Rosenfeldt var tillsatt av K.M:t kunde icke AK skilja honom från den befattningen.

Hösten 1685 anmälde Rosenfeldt till K.M:t att han i överenstämmelse med sin instruktion inrättat lotseri i alla sjöstäder på svenska kusten från och med Åland till Marstrand ävensom på Gotland i Riga och Wismar. Beträffande återstoden- kusterna vid Bottenhavet och finska viken samt Livland och Pommern- hade han saknat tillfälle att utföra arbetet. Med anledning härav befallde K.M:t Wachtmeister att nästa år lämna Rosenfeldt en lämplig farkost för arbetets fortsättande. Härvis skulle Rosenfeldt dessutom>>inhemta all nödig kunskap och observationer om kusterna och farwattnen som fordras til fullbordan af den länge under händer hafda nya chartan öfwer östersiön och i synnerhet til strymännens execering pröwas lända>>

I början av februari 1686 synes Rosenfeldt hava insinuerat amiralitetet att farvattnet till och vid Västervik liksom >>alle andre bekante farwatten alt stadigt bör wara opremmat och med kännemärken observerade>> Detta förmodligen på grund av en mycket beaktad grundstötning med lots ombord, som där ägt rum.

Den 24 februari notificerade Rosenfeldt från Stockholm amiralitetet att han till konduktör antagit en Andersson-Berg, som >>för kort tijd sedan av Gedda medtagits på en tur ut till Dalarö och Elfsnabben>> för probering. Själv hade Rosenfeldt för tre veckor sedan haft för avsikt att med en del styrmän begiva sig sjöledes till Kalmar men hindrats av isläggning. Om isen låg länge bleve det nödvändigt för honom, skrev han, att begiva sig landvägen till >>squadronen>> dvs hans avdelnings skepp. Det får antas att den expedition, vari Gedda nu deltog var den överenskomna två månaders expeditionen, men därom är intet vidare bekant.

Något fartyg för att 1686 kunna inrätta lotseriet på andra sidan Östersjön synes Rosenfeldt  trots K.M:t befallning icke hava fått. Däremot anmodades Rosenfeldt  i maj av amiralitetet att till kansliet insända såväl de kartor som han haft till låns som ock den generalkarta över Östersjön varmed han varit sysselsatt och som nu borde vara färdig, >ingelunda sielf behållandes någre copior däraf qwaar hos sig som lätteligen sedan torde uthkomma och fremmande potentater få deras kundskap.>> men då han dröjde med denna redovisning beslöt amiralitetet att i september giva honom en påminnelse. Samma dag hade Rosenfeldt emellertid i skrivelse till amiralitetet just anmält, att han genom amirallöjtnanten Per Rosenholm till amiralitetet insänt >>alle dhe siöcarter som han färdige hafwer>> Själv var han i skrivande stund av sjukdom förhindrad att komma ut. Strax förut hade han varit i Skåne, meddelade han. Beträffande det förhållandet att arbetet ännu ej vore färdigt, kunde han ej underlåta att ödmjukligen påminna, skrev han, att detta wäl hade varit möjligt, om han haft den >>assistence som ett sådant werk hwel fordrade>>
Han erinrade härvid om, hurusom han endast en sommar, 1681, erhållit fartyg för undersökningar i Östersjön, hur Gedda fråntagits honom 1682 och 1683 för Ölandskommissionen och under halva 1684 varit sjuk och dessutom brukats till andra sjökarte arbetena ovidkommande förrättningar, såsom kartläggningar av Kristianopels, Ronneby och Sölvesborgs ägor, Kalmar ladugård och utarbetande av en landkarta över Blekinge. Då hans skrivelse föredrogs i AK, beslöts endast att de inlämnade kartorna skulle levereras till aktuarien >>uthi cantzeliet att förwahras>>.

Rosenfeldts förklaring synes onekligen mycket talande och kunde hava utökats med en erindran om, hur han fått vänta på lantmätarnes med flera kustkartor, vilka började inflyta ungefär då Gedda lämnade konduktörsbefattningen.

I november 1686 synes Rosenfeldt hava begärt att återfå Gedda såsom sitt biträde. Skälet angavs ej. Gedda tillkallades och meddelade, sedan han först erinrat, att han ännu icke utfått resterande lön ehuru han enligt attest av Rosenfeldt fullgjort villkoret därför, att han voro villig att återgå till tjänst under förutsättning att han därmed förbands någon förbättring i avlöning och titulatur varmed han åsyftade att Rosenfeldt bekomma dennes tjänst, ett förhållande rörande vilket amiralitetet saknade befogenhet att giva något löfte. Frågan om Rosenfeldt entledigande hade emellertid blivit aktuell  och behandlades vid dragning i AK i december, varvid tillstyrktes att Gedda vid återinträde skulle jämte sin gamla konduktörslön få den åldersstyrmans lön som Rosenfeldt och Rosenfeldt istället hugades med ett >>gratial>> som nyss avlidne majoren Frans Lauw förut innehaft. I överensstämmelse härmed afgav amiralitetet underdånig framställning.  Redan den 10 januari 1687 meddelade K.M:t statskontoret att Gedda skulle från och med det innevarande året åtnjuta de båda nyss hopslagna lönerna som därmed försvinna ur staten. Båda dessa löner voro 300 d smt och den totala lönen sålunda 600 d smt. Såsom jämförelse må nämnas att vid denna tid en skeppskapten under amiralitetet uppbar endast 392 d smt och en schoutbynacht 750 daler.

Rosenfeldts avgång

Den 17 januari 1687 utfärdades för Gedda fullmakt att under titeln >>styrmansdirector>> övertaga utövningen av det ämbete, som dittills innehafts av Rosenfeldt.

Rosenfeldts initiativ att återfå Gedda till biträde tog sålunda en snabb och för Rosenfeldt oväntad vändning. Vederbörande voro tydligen trötta på Rosenfeldt och hans snabba avlägsnande skedde under för honom smärtsamma former. Först den 5 februari 1687 underrättades han att han numera var >>depecherad ifrån ytterligare besvär med den beställningen sampt inspectionen öfwer lotserijet med ålderstyrmanskapet uppnå en annan transporterat>> på det att han skulle få desto mera tillfälle >>att uppwachta vid sin esquadron>>

Under tiden hade det blåst upp till storm mot Rosenfeldt med anledning av hans sätt att sköta lotseriet. Den 7 januari 1687 avlät K.M:t två brev till amiralitetet med befallning att över hela riket låta inspektera båkarna och att >>allden stunds det förnimmes att de siöfarande lidit stor skada genom någre piloters eller lotsmäns oskickelighet>>, låta anställa examen med lotsmännen i såväl Sverige som provinserna och >>afskaffa>> de odugliga.

PETTER GEDDA 1687-1697

Petter Gedda var född 1661 I Lövångers socken i Västerbotten. Redan vid 13 års ålder hade han följt sin fader, lantmätaren Johan Persson Gedda, över till Ingermanland och där deltagit i dennes arbeten. 1678 återkom han till Sverige och började idka studier i Uppsala samt antogs i juli 1680 till ordinarie lantmätare i Åbo och Björneborgs län men utnämndes som tidigare nämnts redan påföljande år till konduktör vid amiralitetet.

Gedda styrmansdirektör

Enligt den för Gedda 1687 utfärdade fullmakten skulle det åligga honom i egenskap av styrmansdirektör att författa ackurata och utförliga sjökort över alla kuster hamnar och inlopp i Sverige, att öva uppsikt över styrmansväsendet i Sverige och jämväl över lotsmanskapet i Sverige och underlydande provinser.  För denna tjänst skulle bestås honom lön och underhåll enligt stat jämnte >>hwad annan rättigheet denna tiensten widhängia kan.>>

Sista anförda rättighet belyses av ett uttalande av Geddas samtida, den danske sjökortdirektören Jens Sörensen som för att av sin chef amiral Niels Juel för sig själv utverka bättre villkor framhöll hur väl det var ordnat för hans svenska kolleger. Han skrev nämligen den 3 november 1696 >>Rosenfeldt med Gieda fik og kongens brev paa foruden deres aarlige lön og kostpenge at nyde 1/3 part utaf alle de lotspenge som udi alles Sveriges havner og strömme aarligen falder hvilket till nogle tusende daler aarligen inbringas, foruden andre indkomster af alle lodserne og  styrmän som Peter Gedda bekommer og haver magt hvilken av dem han synes at cassere eller dygtiggjöre>>

Då förvaltningen av styrman och lotsmansväsendet överflyttades till Gedda vidtogs därmed ej någon formell förändring i själva förvaltningssättet. Den för Rosenfeldt utfärdade instruktionen förblev gällande ehuru den för Gedda utfärdade fullmakten åliggandet att upprätta sjökort särskilt betonades mest kanske därför att Gedda var kartograf. I verkligheten var Geddas ställning ej jämförlig med Rosenfeldts helt enkelt därför att han var en ung man utan synnerlig erfarenhet i tjänsten. Hans ställning framgår därav, att då 1696 en förordning för lotsväsendet utfärdades däri tydligen utsades att Gedda utövade sin speciella direktion över lotsväsendet under AK. Någon självständig ställning kunde det här ej vara fråga om. Den instruktion som den 9 oktober 1689 utfärdades för AK, som från och med 1691 definitivt torde hava överflyttat till Carlskrona, berörde ej de tjänstegrenar rörande vilka direktiv givits i instruktionen för Rosenfeldt av år 1680.

Av stor betydelse för kartväsendet var givetvis att Gedda- i motsats till Rosenfeldt- var utbildad kartograf och för befattningen i dess helhet att han ej såsom Rosenfeldt var bunden av annan tjänst under amiralitetet utan kunde uteslutande ägna sig åt direktörskapet.

Gedda synes hava berett sig på att en för honom personligt avfattad instruktion skulle komma att utfärdas och hade ett förslag färdigt redan vid tillträdet till befattningen. Detta förslag synes emellertid ej hava vunnit AK gillande ty det återställdes till Gedda för omredigering. Ej heller det omredigerade förslag som han inlämnade den 15 december 1689 rönte större framgång och därvid förblev det.

Lotsväsendet

Under Geddas sista verksamhetsår tillkommo ett par av honom utarbetade nya författningar rörande lotsväsendet som sedan länge förblevo gällande. Sålunda utfärdade K.M:t den 19 september 1696 ny förordning angående lotsväsendet med titel>> Kongl Mayts reglemente och instruction för lotsinspectoren i Stockholm samt upsynings och åldermännerne så i den Stockholmiske som eljest i hela den öfrige skiärgården i Swerige och Finland>>

I korta drag angåvos här inledningsvis grunderna för lotsväsendets administration sålunda>> warandes ock under Kong.M:tz ammiralitet en special direction öfwer heela lootzwäsendet anfortrodd, samt en inspector i Stockholm tillsatter som skal hafwa inseende på lootzerijetz richtige förwaltning i de stockholmske skiergårderne, tillijka med nödige upsyningz och lootzåldermännen på hwar ort, hwilka samtl. Såwäl som lootzinspectoren i Stockholm af kong. Mayt:s ammiralitetzcollegio och bemelte styrmancapitein dependera böre.>>

Samtidigt med denna förordning fastställde kongl. Mayt jämväl reglemente och instruktion för lotsinspektoren i Stockholm samt för uppsynings och åldermännen, varav bland annat framgår, att inspectoren skulle under >>styrmanscapiteinen och lootzdirecteuren>> ansvara för underlydandes kompetens och till honom avgiva förslag angående tillsättande av lotsmän o.s.v.

Såsom styrmansdirektör var Gedda en civil befattningshavare, ehuru han i avlöningsstaten upptogs bland officerarna. För att precisera hans ställning i förhållande till officerarna hugnades han den 12 november 1689 av AK med >>rang medh öfwerleutnantene som dhe äro åldrige i tjänsten till>> denne värdighet kunde ju stå i samklang med hans levnadsålder men knappast med ämbetets betydenhet och ansvar. Den tillfredsställde ej heller Gedda som snart nog genom Wachmeisters bemedling lyckades utverka förbättring i sin ställning, i det att K.Mt:s med den motiveringen att Gedda visat en >>särdeles flijt och snällheet wijd sitt embetes förrättande så wähl med siöcousternes curieuse affpeylande som deras anläggiande uthi exacte och fullkomblige chartor>> m.m. den 9 juli 1692 förordnade honom att vara >>styrmanscapiten wijd wårt ammiralitet>> Härigenom erhöll Gedda en rent militär ställning.

sid31

NILS STRÖMCRONA 1697-1740

Nils Strömcrona var född i Marstrand 1664 och son till rådmannen och vice borgmästaren därstädes, Torvid Nilsson Ström. Han hade studerat i Köpenhamn 1682 och tre år senare inskrivits som student i Lund, 1727 adlades han Strömcrona.

Efter Geddas frånfälle synes Strömcrona omedelbart hava inträtt i utövningen av styrmanskaptenens befattning och rekommenderades av AK i skrivelse den 21 juni hos K.Mt till erhållande av densamme. Som mellankommande part framträdde emellertid Geddas forne medhjälpare Erik Strobill (Ehrenbill) som under tiden befordrats till löjtnant under amiralitetet. Strobills inlaga remitterades till AK, som i skrivelse den 31 augusti anmälde att jämlikt K.Mt befallning, Strömcrona och Strobill blivit examinerade och att Strömcrona befunnits mycket kapablare att förvalta styrmanstjänsten än Strobill, varför han ytterligare rekommenderades. Den 9 september 1697 konstituerades alltså Strömcrona nådeligen att vara styrmanskapten och lotsdirektör.

Strömcrona styrmanskapten och lotsdirektör

Efter sin befordran till styrmanskapten fortfor Strömcrona att undervisa i styrmansskolan men föreslog i memorial den 13 december att befattningen såsom överlöjtnant och informator måtte besättas med lantmätaren Olof Risell som voro en >>godh och exact matematicus>> varpå denne sedan han ingivit egen ansökan och bifogat rekommendationer den 29 januari 1698 erhöll K.Mt konstiturial.

Personal

Någon konduktör eller annat vetenskapligt utbildat biträde bestods aldrig Strömcrona under hans långa tjänstetid, ehuru han stundom klagade över saknaden av ett sådant stöd. Informatorn skulle för honom kunnat vara ett sådant biträde liksom han själv förr biträtt Gedda, men mellan Strömcrona och Risell uppstod snart så grava meningsskiljaktigheter, att samarbetet icke var gott. I april 1701 anmälde Strömcrona Risell inför amiralitetet rörande tvist huruvida Strömcrona såsom styrmanskapten var förman för Risell. Sedan båda inkallats inför kollegium, erhöll Risell av excellensen en >>åthwarning>> att icke uti något ärende förbigå styrmanskaptenen, under vars kommando han skulle stå.

Ehuru utbildad till cartograf höll sig Risell under hela sin tjänstetid utanför Strömcrona kartarbeten men vikarierade någon gång för Strömcrona under dennes frånvaro. Sedan Risell 1728 avlidit efterträddes han 1729 av löjtnanten Mårten Kullenberg, som då tjänat under amiralitetet i 19 år. I Kullenberg erhöll Strömcrona ett mycket användbart och också mycket brukat biträde.

Staten för styrmanskaptenens förvaltningsområde undergick under Strömcronas tid knappast någon förändring. Styrmansdirektörens och informatorns löner utgingo i allmänhet nominellt med respektive 600 och 300 d.smt men vid exempelvis 1711 års utgång hade Strömcrona en fordran å 1991 och Risell å 1134 d smt ännu ej utbetalda avlöningsmedel. Från och med 1735 uppbar informatorn utöver sin årslön 125 d smt för undervisning i teoretisk skeppsbyggeri. Från och med 1728 utgick dessutom arvode till en officer i stockholms eskadern för undervisning i navigation men med denna undervisning hade styrmanskaptenen intet att skaffa. Det belopp om 40 d smt som tidigare utgått för förhyrande av lokal åt styrmansskolan avfördes ur staten sedan skolan erhållit egen lokal.

Under hela tiden utgick dessutom avlöning till lotsar och vid lotsväsendet anställda tjänstemän nämligen till lotsinspektoren i Stockholm Johan Pihlman, som av AK den 30 september 1717 och Johan Cederman som dog 1739 samt en >>skrifware>> under honom vid namn Zeder, vilka uppburo respektive 200 och 144 d smt varförutom inspektoren var berättigad till lotslott. Enligt 1712 års stat utgick lön till 3 lotsåldersmän á 50 d smt och till lotsarna på sex lotsplatser sammanlagt 110 d smt samt dessutom till 37 extra lotsar sammanlagt 200 d smt.

Till kaptenen vid lotsväsendet i svenska Pommern utgick enligt KBr den 2 juni 1729 och 4 augusti 1731 en daglön om 4 d smt lön.

karta
karta av Nils Strömcrona