SVENSKA HÖGARNAS LOTSPLATS ÅREN 1793-1798 OCH 1811-1905
Tillhörde Stockholms lotsfördelning
Av C-G Sundius, 1993
Om denna, Sveriges genom tiderna minsta och mest ödsligt belägna utsjölotsplats, är kanske inte så mycket känt eller dokumenterat tack vare sin obetydlighet i antalet lotsningar och de få lotsar som tjänstgjorde där.
Den bildades främst med anledning av de svåra förlisningar med vinddrivna segelfartyg som alltför ofta inträffade på kustavsnittet Grönskär (utanför Sandhamn) och Söderarm.
Under våren 1793 lyckades myndigheterna att få två skärkarlar från Ytterskärgården att anta lotstjänst vid Högarna med en årslön av 8 riksdaler 16 skilling vardera, för att lotsa ”såväl in- som utloppen vid Svenska Högarna samt inåt skären till allmänna leden”. En av lotsarna drunknade dock 1796 men ersattes med en annan öbo.
Vid en genomgripande förändring av lotsorganisationen I Stockholms skärgård 1798 drogs emellertid lotsplatsen in i besparingssyfte. En dåtida kunnig och driftig lotsdirektör lyckades dock med att återbesätta Svenska Högarnas lotsplats år 1811 med argumenten ”att skärgården däromkring är den farligaste och mest ut skjutande del av hela svenska kusten i anseende till den oräkneliga mängd av över- och undervattensgrund där finnes, och att denna sträcka är alldeles obebodd och flera mil avlägsen från någon människas hemvist; de fartyg som där förlisa och vilket ofta händer, kunna icke erhålla något biträde sedan dessa lotsar indrogs”.
I juli 1811 beslöts att det skulle stationeras 2 ord. lotsar, 2 lotsdrängar och 2 lärlingar. Man skulle ”emottaga i lägervall drivna fartyg och söka bringa dem i säkerhet, antingen på ankarsättningen innanför högarna eller efter vindens beskaffenhet och fartygens behov till Rödlöga hamn, Furusund eller Husarö”
Lotsarna kom i huvudsak från Rödlöga och Kudoxa och yrket gick oftast i arv efter vanligheten. Lönen på denna plats var i särklass usel, man livnärde sig i huvudsak på fiske och säljakt. I mitten av 1800-talet var årslönen endast 10 riksdaler för en ord. lots, secondlotsen fick 5 riksdale och lärlingen ingenting alls. Förhållandet blev ohållbart och det beslöts att dessa ”fattiga utskärslotsar skulle få förhandla med skepparna om sin ersättning, vilket ändå inte betydde så mycket då lotsningsfrekvensen var lägst i Sverige.
I den nya lotsförordningen 1927 sades om Svenska Högarna: ”Lotsarna uppassa på högsta klinten vid hamnen och möta fartygen efter omständligheter norr, öster eller söder om densamma samt lotsa till Sandhamn Söderarm, till sjöss eller från sjön.”
Skärgårdsleden från Svenska Högarna löpte genom ett stort komplex av ögrupper in mot Furusund. Leden användes främst för att föra in haverister eller fartyg som behövde komma inomskärs.
Första uppassningsstugan uppfördes 1831 ”av timmer under tegeltak” och 1874 byggdes en ny och den gamla blev sjöbod, på krönet av Storö, ett stycke från kumlet, stod en 15 alnar (c:a 8.5m) hög galge, där en signalboll av svartmålad segelduk var hissad om lots fanns tillgänglig. Under 1830-talet var lotsplatsen åter i stöpsleven, då det blev känt att större delen av lotspersonalen tidvis låg och fiskade samt jagade ända uppe vid norrbottniska kusten och försummade tjänsten.
Under några år dessförinnan hade ingen lotsning utförts alls. Lotsplatsens avlägsna och utsatta läge samt de fåtaliga lotsningarna gjorde att det var ytterst svårt, för att inte säga omöjligt, för dessa lotsar att klara sig utan jakt och fiske och dessutom inträffade det, att andra skärgårdsbor som vistades i ytterskärgårdarna, konkurrerade med lotsarna när vinddrivna skepp förirrade sig in bland kobbarna.
Svenska Högarnas lotsar rekryterades helt från antingen Rödlöga eller Kudoxa, men även från öar längre västvart. I samband med att alltfler fyrbyggen blev klara och att Svenska Björns fyrskepp utlades 1868, minskade antalet lotsningar ytterligare och personalen på lotsplatsen inskränktes till endast 2 lotsar. Mot slutet av 1800-talet stod det klart, att Svenska Högarnas tid som lotsplats började gå mot sitt slut, dels till följd av att ångfartygen började ta..
(Red: Här tar manuskriptet slut, få se om jag hittar forts längre ner i lådorna)
Kända lotsar:
Lotsförman: Jan Erik Ingman född 1859, anställd 1879
Lots: Johan Richard Norman född 1861 anställd 1893
Lotslärling: Erik Anselm Lind född 1877 anställd 1888
Bild från Sjöhistoriska: https://www.sjohistoriska.se/samlarna?p=10009
| Lotsplats | Lotsplats | Efternamn | Förnamn | Förnamn | Född | Antagen i lotsverket |
| Stockholm | Vaxholm | Sjögren | Anders | 1838 | 1854 | |
| Övergångsstat | Ingman | Jan | Erik | 1859 | 1879 | |
| Övergångsstat | Norman | Johan | Richard | 1861 | 1888 | |
| Lind | Erik | Anshelm | 1877 | 1893 |