Utmärkning
Nördig hemsida för fyrar är naturligtvis:
http://www.fyr.org/wiki/index.php/Huvudsida
Gustav Vasa krävde i brev 1550 och 1555 att skärgårdsbönderna mellan Stockholm och Helsinfors skulle utmärka alla grund både inom och utomskärs med stora qvastar och rysken på båda ändar af grundet.
Carl IX uppfordrar 1606 slottsherren på Elfsborg att uppföra märken för sjöfarare, där så behövs, men speciellt på Vinga och Galtö.
1660 utkom en resolution där städerna skulle inkomma med en specifikation hur deras farleder bäst kunna utmärkas och i förordningar 1674 och 1680 anbefalldes lotsarna att i sina hemman, upprätta och vidmakthålla vårdkasar och remmare. Men det var först i 1696 års ”Förordningen angående Det Kongliga Lotsverket” som lotsinspectionen samt uppsynings och åldermännen i Stockholmska och den öfriga skärgården i Sverige och Finland meddelades fullständiga och noggranna föreskrifter om prickars och andra sjömärkens utsättande.
1723 kom lag om skyldighet att hålla utmärkning och 1739 uppmanades lotsar och allmogen i Öster och Västerbotten, Västernorrland samt Finland att sköta sin utmärkning.
1757 beslutades att Amiralitets – Collegium aldrig varit och dädanefter aldrig skulle blifva belastad med kostnader för prickar.
Under 1800 talet utfärdades ett flertal föreskrifter hur och vem som skulle handha utmärkningen dess ersättning samt ansvar. Det tillsattes bl.a. en General lots inspektör och Förvaltningen af Sjöärenden skötte ekonomin. 1862 beslutades dock att lotsarna skulle fortsätta med att anskaffa, utsätta och underhålla vanliga slät och ruskprickar mot en viss ersättning som beslutades av Kongl. Lotsverket. Större utmärkning sköttes genom Lotsverkets egen försorg.
Fyrar
Kullens fyr från 1560 är troligen Sveriges äldsta fyr då Kung Fredrik II av Danmark bestämde att vid Öresunds norra öppning å Kullen skulle utsättas en fyrpande. 1635 uppsattes på Christian IV:s befallning en lykta vid Falsterbo samt tvenne lyktor på Nidingen. Därefter kom 1669 Landsorts fyr samt 1687 Örskärs fyr. Dessa byggdes till en början av trä men byggdes snart om i sten. Korsö fyr utanför Sandhamn uppfördes omkring 1750. Dessa fyrar var från början privatägda och fyrägarna ägde rätt att uppbära vissa avgifter från förbipasserande fartyg. 1835 och 1839 inlöste Kronan Korsö respektive Landsort.
Fram till 1800 talet fanns endast ett fåtal fyrar i Sverige och de flesta var stenkols eldade i öppna grytor, stående i torn eller hängande i vippstänger. I några fyrar fanns oljelampor med speglar. Mellan 1800-1840 utvecklades tekniken med s.k. Frenelska linsapparater där det fanns större oljelampor med flera vekar och linser samt speglar.
1844 lades det första fyrskeppet ut vid Falsterborev och detta nya sätt att märka ut yttre grund utökades raskt under resten av 1800 talet till att innehålla en betydande mängd fyrskepp runt Sveriges kuster.
Kommuner och enskilda hamnar har så länge man vet, alltid ägt och skött egna fyrar och utmärkning, likaså har Vänern, Vättern och Mälaren samt kanalerna ansvarat för sina egna fyrlyktor och prickar.
Fyr och båkavgifterna har varit en ständig källa till förändringar. Från början var det de enskilda lotsarna och fyrägarna som uppbringade vissa avgifter för sina märken. 1758 fastställdes enhetligare taxor och 1827 bestämdes att Tullkammaren var de som skulle uppbära dessa avgifter åt Kronan.