Vrångö Lotsplats

57° 34.495′ N 11° 47.301′ E

Wrångö: Lotsplats känd från ca 1680. Slogs samman med Brännö lotsplats den 1 juli 1931 och fick det gemensamma namnet Vinga lotsplats. Tistlarnas lotsuppassningsställe ( då under Göteborgs lotsplats) indrogs den 1 januari 1961

Före den 1 juli 1931 var vid Vrångö lotsplats ordnat så att för ankommande fartyg syd eller sydväst ifrån att till fartygen lämnades lots antingen från en väster om Vrångö kryssande lotsbåt eller från båt som utgick ifrån Yttre Tistlarnas lotsuppassningsställe. I förra fallet var lotsleden 14 M och i det senare 20M. Eftersom lotsad distans var kortare från Vrångö och kostnaden sålunda lägre sökte fartygen oftast lots utanför Vrångö.

Då denna lotsbåt emellanåt ej fanns på sin station måste fartygen vända ut och söka få lots vid tistlarna. Detta förhållande ändrades dock när omorganisationen trädde i kraft juli 1931 och Vrångö kryssande lotsbåt drogs in. Efter sammanslagningen blev lotsningsfrekvensen allt mindre och leden via Tistlarna utnyttjades mest av mindre fartyg som sökte lä vid hård nordlig eller NV-lig vind.

Några noteringar i kronologisk ordning:

1774 Var lotsens lön 18 riksdaler per år

1790 den 13 september lotsen Nils Corneliusson 59 år krossades av en fallande skeppsmast.

1888 ny däckad lotsbåt

1894 fick Vrångö en ny däckad lotsbåt och den andra såldes

1878 ett nytt utkikshus byggdes på Yttre Tistlarna och Vrångö

1906 byggdes nytt uppassningsställe på Vrångö

1914 fick lotsarna vid lotsplatsen inköpa stora däckade lotskuttern från Lotsverket

I den proposition till 1915 års riksdag då anslag å 33.000 kr äskades för anskaffandet av motorlotskuttrar för Vrångö och Brännö lotsplatser intogs bl.a. följande yttrande:
De större vid uppassning till sjöss vid dessa lotsplatser använda segellotskuttrar voro 20 respektive 21 år gamla. Lotsarna höll med dessa kuttrar sjön dag och natt och mötte fartygen långt ut från land. På grund av den stora frestningen under dessa år varit utsatta för börjar de ehuru behörigen underhållna nu att ”leda sig” i sjögång. De är dessutom svåra att manövrera vid sjögång i lä i lä av de allt större och högre oftast i barlast ankommande ångarna, då kuttrarna därvid förlorade all vind i seglen. Nya lotskuttrar är därför behövliga vid dessa lotsplatser som är försedda med motorer för att lotsarna även under stiltje och svaga vindförhållanden skall kunna lämna lots utan alltför stora förseningar.

Båt bestånd 1920:
1 däckad kutter, ek, kravell, 13.5m, 25 hk motor
1 däckad kutter, ek, kravell, 10m, 15 Hk
1 däckad segelkutter, ek, kravell, 10m
1 segelbåt 6.5 m
1 segelbåt byggd 1915 ek/furu, klink 5.6×2.4

Under 1930 fick Vrångö Lpl och Tistlarna uppassning telefon

1938 utfördes diverse reparationsarbeten på lotsuppassningshuset

Ur reglemente och förordning 1693: Lotsningsområdet Från Tistlarna till Bua eller Rya Kungsbacka fjärden, Mönster från sjön samt till Kedholm, Vrångö, Vinga båk, Göteborg yttre leden till Känsösund eller Vargö håla till eller från sjön. Från Vrångö till Vinga respektive Kalvsund, Mönster, Rivöfjorden samt till Göteborg inre leden till Kedholm, Bua eller Rya och till sjös eller från sjön

Lotsrullor och lotsar

1697 fanns 2 lotsar och 4 lotsdrängar och 4 i lära på platsen

1729 fanns 8 lotsar och 8 lotsdrängar på platsen
Rullan 1729: Lotsar Anders Andersson, Börge Andersson dä, Jon Nilsson, Nils Börgesson, Olof Andersson, Sven Nilsson, Börge Andersson dy

1736 års rulla:
Jon Nilsson                                 i tjänst 1722
Oluf Andersson                          1727
Nils Börgesson                           1729
Sven Nilsson                               1729
Nils Larsson                                1734
Peter Jonsson                             1734

1744 fanns 8 lotsar och 2 lotsdrängar på platsen
Ur Rulla 1744: Lotsar: Sven Nilsson, Jon Nilsson, Olof Andersson dä, Johan Pährsson, Oluf Andersson dy, Nils Börjesson, Nils Larsson, Petter Jonsson
Lotsdrängar: Oluf Jönsson och Nils Andersson

Rullan 1817:
Lotsålderman N Torstensson
Ordinarie lotsar: A Nilsson, J Jonsson, A Ericksson, J Andersson, S Nilsson
Ordinarie lotsdräng: O Svensson Vik, S Gunnarsson, O Torstensson, N Ericsson
Lotslärling: O Ericsson, P Nilsson, C Andersson, A Svensson Vik, J Andersson

BLAND SPILLROR OCH VRAK I SKÄRGÅRDEN

Carl-Gustav Sundius har bidragit med följande klipp.

Från en artikel i en Göteborgstidning dagtecknad den 21/2 1920.

På västkusten har ej i mannaminne den ena sjöolyckan följt så tätt på den andra som innevarande vinter. Särskilt ha farvattnen i närheten av Göteborg varit skådeplatsen för många katastrofer. Omedelbart efter den hemska olyckan ute vid “Grundabåde” i närheten av Nidingen, då den stora amerikanska ångaren Marcona förliste och 49 människor omkommo, når oss meddelandet om en ny katastrof, som – därest omständigheterna varit något mera till de olyckligas fördel – kunnat undvikas, danska barken “Albert Höegs” strandning utanför Vrångö.

En medarbetare i Göteborgs Dagblad har företagit en segeltur ut till olycksplatserna. Det var hemska Taflor, som på långt håll aftecknade sig mot himlen, och hemskare bli de ju närmare man kommer. Barken “Albert Höeg” ligger i gattet mellan Måholmen och Amundskäret, med stäfven mot det senare, endast 25 meter från land, och med märsseglen ofvan vattenytan.

På mesanmasten hänger ännu en blå kavaj kvar, troligen tillhörande styrmannen, hvilken, som bekant, höll sig fast i masten tills fram emot 3-tiden, då han öfverväldigad af köld och trötthet släppte sitt tag och dukade under. Kavajen gjorde sitt till för att ge vraket ett ännu fasansfullare utseende. Den hängde med ärmarne åt sidorna, bildande ett hemskt grafkors öfver sin drunknade ägare och hans tolf olyckskamrater.

Fastän ingen med farvattnet känd lots fanns ombord, ärr det svårt att fatta hur olyckan kunnat inträffa. Barken tycks ha seglat från syd mot norr för babords halsar. När den kommit så långt att man kunnat sikta Donsöfiskarnas lilla ledfyr på Måholmen, har denna visat grönt sken.

Under tiden det gröna skenet var synligt, måste fartyget haft grundkänning om det klarat sig öfver. När fyren om några ögonblick visade hvitt ljus, skulle fartyget ha fallit af och på ett par minuter varit inne i lugnt vatten. Kursen har af någon anledning bibehållits och grundstötningen skett lika hastigt som fartyget eljest skulle varit räddat. En annan teori om olyckan kan man också uppställa, hvilken förefaller troligare med tanke på att både kaptenen och en gammal säker dansk lots befunno sig ombord.

Barken skulle enligt denna ha länsat in mot fyren och tagit fel på afståndet från densamma – eller kanske har man icke vetat hvar man befann sig. Gattet är mycket smalt. Kanske har man varit rädd för att gå för nära fyren, hvilket ofta kan vara farligt och på så sätt råkat kollidera med Amundskäret. Stormen kan sedan ha bringat fartyget att svänga till sitt nuvarande läge.

En liten gir på en fartygsbredd hade i så fall varit nog för att rädda “Albert Höeg” från undergång. I rådande mörker har naturligtvis inte Amundskäret varit synligt från barken och därför har i ena eller andra fallet olyckan skett.

En sak kan i hvarje fall vid ett besök på platsen fastslås, hade det funnits en med farvattnet fullt förtrogen person ombord, skulle olyckan aldrig ha skett. Äfven om barken haft grundkänning och till stor del varit segelsliten, hade hvilken som helst af våra lotsar kunnat rädda fartyg och folk. Detta skall inte vara sagdt som en anmärkning mot Vinga-lotsarne, hvilka förut med fara för eget lif vid flera tillfällen räddat besättningar från haverister, utan mot det nu rådande systemet.

Att vara lots på det aflägsna Vinga är många gånger ett hundgöra af första ordningen, då det hvarken kan bli tal om matraster eller annan fritid. Lotsarne ha ju visserligen hvar tredje vecka fri men måste under sin så kallade fritid på grund af det nu rådande systemet hålla vakt på Brännö (utkik) hvar 5:e dag och dessutom ständigt vara beredda att rycka ut på extra tjänstgöring. De gamla traditioner som hittills varit rådande, måste ändras. Det duger inte längre som förr i tiden att ha lotsstationer där lotsarna af ålder haft sin bostad.

Se till exempel på Vrångö, där det till på köpet håller utkik endast på dagen, men inte på den mest farliga tiden af dygnet – natten. Så ligger Vrångö hela 5 lat. minuter från farleden. Så att lotsarne på Vinga få stå för tjänstgöringen så snart det är storm eller olämpligt för Vrångö-båten att gå ut. Hela denna station kunde, skulle man tycka, utan afsaknad indragas och Tistlarne förstärkas.

Tistlarne skulle i så fall ha kusttrafiken söder ut – inomskärsleden – sig tilldelad och då naturligtvis med tjänstgöring dygnet om och hela lotsbetjäningen på den sjögående trafiken förläggas till Vinga. En påminnelse om nödvändigheten af nattjänstgöring på Tistlarne eller Vrångö fick man ju nyss då ångaren “Malmö” kantrade på natten utan att Vrångö-lotsarne visste något om olyckan förrän om morgonen, eller då besättningen gaf sig tillkänna på Donsö. Hade det händt “Malmös” besättning en lika stor olycka som vid den senaste förlisningen hade nog denna fråga varit ett godt stycke närmare sin lösning.

Att lotsstationerna på Brännö och Vrångö ännu finnns kvar, är en tradition från den tiden, då segelskutor trafikerade hafven. Då var det inte någon lotsutkik nattetid, af den enkla orsak att en seglare aldrig sökte hamn förrän dagen kom. Lotsarne kunde då lägga sina stationer där de bodde, för att i dagningen ge sig ut och upptaga konkurrensen med hvarandra.

Nu bör naturligtvis lotsstationerna ligga så långt ut, att lots kan erhållas innan fartygen når skären och vid alla tider på dygnet. Vi ha satt oss i förbindelse med förre öfverlotsen på Vinga C. Palmquist hvilken nu tjänstgör som lotslöjtnant å lotskaptensexpeditionen i Göteborg för att höra hans mening om förhållandena.

Herr Palmquist ville inte lämna några meddelanden eller göra några uttalanden om systemet som sådant, men meddelade, att en ändring häruti redan på order af generallotsdirektör Hägg blifvit genomförd, i det att lotsar som äro på väg ut till Vinga, skola af lotsbåten hämtas på Långedrag, och inte som hittills varit fallet på Brännö. Härigenom vinnes afsevärd tid så att någon lotsbrist på Vinga icke behöfver förekomma.

I riksdagen har framlagts en motion om anskaffandet af nya båtar för lotsarne, och det är att hoppas att denna fråga går igenom inom en inte alltför aflägsen framtid. Det låter ju lite underligt att sedan lotsverket öfvertagits af staten, lotsarne ändock fått hålla sig med båtar själfva hvilket under nuvarande högt uppskrufvade priser på allt inte låter sig göra.

Lyckligt vore också om ett anslag till anskaffningar af ett par nya patrullbåtar till Svenska sällskapet för räddning af skeppsbrutna samtidigt kunde beviljas. Sällskapet har hittills arbetat med donationer och insamlade medel och har väl gjort sig förtjänt af ett ekonomiskt tillskott från statens sida.

Sedan december har i närheten af Vrångö inträffat fyra olyckor. Först strandade en galeas öster om Vrångö, därefter kom ångaren “Malmös” undergång den 25 januari, och några dagar senare strandade ett tyskt skonertskepp vid Tistlarna. Härtill kom förra lördagen Albert Höegs­olyckan.

Ute vid Nidingarna har förutom den i början af artikeln nämnda olyckan ännu en amerikanare strandat i vinter, nämligen “Gonover Lind”. Denna blev senare bärgad och införd till Göteborg. Om man undantar ett par mindre strandningar utanför Långedrag, skoneren “Albert” 1915 och galeasen “Magnus” 1916, den förre på Svinholmarne, den senare på Kråkskären, får man gå tillbaka till “Svolderns” förlisning den 6 november 1911 på “Stora brottet” utanför Vinga, för att finna ett motstycke till de nu inträffade katastroferna.

Den gången räddade Vinga-lotsarne hela besättningen på 24 man. Strandningen ägde rum på natten under orkan och regn. Det blef ett drygt arbete på 2½ timmar innan alla väl befunna sig ombord på lotsbåten.
Nyårsnatten 1911 strandade en kutter “Termutie” vid Klöfskär. Där drunknade tre man som fastnat i riggen då kuttern sjönk. Två af besättningen räddades af Vinga-lotsarne. Hvarken “Svoldern” eller “Termutis” hade signalerat efter lots innan de komma på grund.

Diverse spännande händelser vid lotsplatsen

Den 28 sept 1875 En kronolots, 2 lotslärlingar och 3 andra personer utgick under stark storm med lotsbåten till södra sidan av Yttre Tistlarna och bärgade med stor ansträngning och livsfara. Besättningen som fanns kvar å tyska briggen CONSU PARRY som strandat där föregående natt. 50 kr i belöning.

28 okt 1875: SSO storm med regntjocka. Med sönderblåsta segel och trasig maskin drev en lastad ångare tvärs för vind och sjö. Strax efter det att maskin blivit lagad och igångsatt strandade fartyget på yttre sidan av kalvholmen vid Vrångö. Besättningen bärgades av lotsarna från Vrångö.

22 nov 1876: Åtal mot kronolots O Johannesson för grundstötningen med S/S KURIR norr om Brännö. Böter 300 kr

26 aug 1879: Under SV storm och regntjocka utgick tre lotsar från Vrångö och räddade besättningen på svenska slupen FÄRDIG som strandat i Dönsskärsbrott och blivit vrak. Belöning på 75 kr.

27 aug 1879: Slup från Grebbestad med last av tegelrör från Flensburg till Göteborg grundstötte mellan Stora och Lilla Dörrö norr om Tistlarna. Vinden S till V dubbelrevad märssegelkultje, hög sjö åska och regnbyar. Strandningen lär ha förorsakats av att fartyget under regnbyarna, då Vinga fyrar ej var synliga av ström och sjö blivit satt närmare land än som beräknats. Besättningen bärgades av de å Tistlarna uppassande lotsarna från Vrångö Lpl.

2 okt 1879: Skonertskepp från Memel med kollast från Sunderland till Memel grundstötte på något av grunden vid Yttre Tistlarna. SO till S vind. Dubbelrevad märssegelkultje och hög sjö. Fartyget som vid en vändning grundstött och blivit svårt läck observerades under hissad nödflagg av lotsarna å Tistlarna varför de begav sig ombord för att lotsa det till Göteborg men måste för att ej sjunka på djupt vatten sättas på land norr om Brännö där det sjönk.

20 okt 1879: Ångare från Sunderland med diverse last på resa från Sunderland till Kronstadt Grundstötte mellan Stora och Lilla Dörrö norr om Yttre Tistlarna. SV-lig storm med hög sjö och klar luft. Strandningen förorsakades sannolikt både av strömsättning och att Vinga fyrar icke blivit riktigt pejlade. Besättningen som räddat sig i livbåtarna upptogs av Vrångö lotskutter.

22 dec 1879: Skonert från Marstrand med kornlast från Köpenhamn till Göteborg. Fartyget som sprungit läck i sjön och påträffades av Vrångö lotsar i sjunkande tillstånd sattes på land på norra sidan av Varö.

9 maj 1883: Galeas från Hasseldorf på resa från Danzig till Göteborg med vete last strandade på Yttre Viten½ mil SSO från yttre Tistlarna SV om Vrångö. SO vind med hård kultje och hög sjö samt halvklar luft. Obekantskap med farvattnet samt underlåtenhet att pejla Vinga fyr vållade strandningen. Besättningen räddades av lotsarna på Vrångö

7 feb 1894 begav sig två extra lotsar och en lotslärling under hård V storm och svår sjögång ut från Tistlarnas uppassningsställe och lämnade med livsfara lotsbiträde åt norska skeppet MESSEL och tillerkändes envar en belöning av 40 kr för rådighet och självuppoffring

18 jan 1896 hade lotsförman vid Vrångö lotsplats 3 mästerlotsar 4 extra lotsar 2 lotslärlingar och en f.d. mästerlots under styv V-lig bris och tjocka utgått såväl med den större kronolotsbåten från vrångö som med den mindre från Tistlarna uppassningsställe till den på skäret Tormund strandade norska briggen RASK samt oaktat det på aftonen rådde storm och mörker lyckats rädda hela besättningen från vraket som påföljande morgon var helt bortspolat. För denna bragd tillerkändes lotsarna en belöning av tillsammans 320 kr

14 okt 1899 utgingo tre lotsar från Vrångö lp under svår storm samt lyckades med livsfara bärga besättningen å den vid Tistlarna strandade danska briggen JOHANNA. En av lotsarna blev sedermera av Kungl Maj:t tilldelad med för denna vackra bragd varjämte envar av deltagarna tillerkända en belöning av 40 kr

Se mer intressant information https://www.hembygd.se/styrso/lotsar-och-batar-pa-vrango

samt https://www.hembygd.se/styrso/artiklar/vrango-lotsutkik

Ur Minnesalbum 1914-1924 Lotsverkets personal

Lotsarnas bostadsort är Vrångö, söder om Styrsö. Uppassningen sker från Lotsstation på Tistlarna samt från kryssande lotskutter.

På Tistlarna finns ett lotsvaktshus, ett f.d. salteri från Runeskär vid Känsö. Dessförinnan fanns ett litet krypin, som en natt stals bort. Den nu pensionerade lotsförmannen Olof Karlströms farfar hade ej själv varit med på den tiden, men hört saken berättas. Själv var Olof Karlström lots och lotsförman i fjärde generationen. Oscar Julin är åttonde ledet i en lotssläkt.

Vrångö har 325 á 330 innevånare, fiskare och lotsar. På ön hör hemma 10 fiskebåtar av den största typen. Hamn byggdes åren 1889 – 90 efter förslag av fiskeriintendenten Yhlen. Lotsbryggan byggdes av lotsarna själva år 1864.

Samtliga lotsar på Vrångö

Lotsplats övriga	Efternamn	Förnamn	Förnamn	Född	Antagen i lotsverket	Avsked	Död
	Wijk/ Andersson	Olof		1707	1720
	Nilsson	Jon			1722
	Andersson dä	Oluf		1700	1727
	Andersson	Anders			1729
	Andersson	Börge			1729
	Börgesson	Nils			1729	1754	1774
	Nilsson	Sven			1729
	Jonsson	Petter		1724	1734
	Larsson	Nils			1734
	Pährsson	Johan		1712	1738
	Andersson	Nils			1744
	Andersson dy	Oluf			1744
	Jönsson	Oluf			1744
	Corneliusson	Nils		1731	1746		1790
	Svensson	Nils		1724	1751
	Jansson	John		1728	1752
	Olofsson	Olof		1728	1753
	Nilsson	Jonas		1724	1754
	Pettersson	Jonas		1726	1754
	Nilsson	Nils		1732	1755
	Nilsson	Anders		1735	1756
	Jansson	Petter		1724	1757
	Nilsson	Erick		1738	1757
	Svensson	Gunne		1739	1758
	Andersson	Ola		1745	1764
	Jansson	Anders		1740	1764
	Jansson	Anders		1750	1764
	Nilsson	Anders		1748	1764
	Wijk/ Olsson	Sven		1739	1764
	Pettersson	Olof		1739	1764
	Torstensson	Jonas		1753	1764
	Hult/ Nilsson	Nils		1728	1765
	Jansson	Nils		1749	1773
	Jonasson	Nils			1774
	Andersson	C			1817
	Andersson	J			1817
	Ericsson	A			1817
	Ericsson	N			1817
	Ericsson	O			1817
	Gunnarsson	S			1817
	Jonsson	J			1817
	Nilsson	A			1817
	Nilsson	P			1817
	Nilsson	S			1817
	Vik/ svensson	A			1817
	Vik/ svensson	O			1817
	Torstensson	N			1817
	Torstensson	O			1817
	Andersson	Jonas		1835	1854
	Olsson	Anders		1836	1854
	Nilsson	Anders		1835	1856
	Bolin	Erik		1837	1869
	Strandberg/ Olsson	Carl		1851	1872
	Wijk	Johannes		1842	1872
	Johannesson	Olof			1876
	Carlsson	Anders		1855	1877
	Julin	Anders		1855	1877
	Grandin	Jonas		1857	1883
	Olofsson/ Erikson	Jonas		1857	1883
	Wallin	Carl		1857	1889
	Karlsten	Olof		1867	1891	1927
	Dahlgren	Alfred		1865	1892
	Friberg	John		1877	1894
Vinga	Nyberg	Johan	Albin	1873	1894	1933
Vinga	Strandberg	Olof		1874	1894	1934
Vinga	Wijk	Johan	Albin	1874	1894	1934
	Julin	Olof		1884	1897
Vinga	Karlsten	Alfred		1883	1897
	Levin	August		1882	1897
Vinga	Bolin	John	Oskar	1883	1901
Vinga	Grandin	John	Oskar	1886	1906
	Hallgren	Bo	Konstantin	1892	1907
Mönster/ Vinga	Hultgren	Bo	Konstantin	1892	1907
Vinga	Julin	Oscar		1891	1908
Vinga	Dahlgren	John	Konrad	1891	1909	1936
	Julin	Axel	Konrad	1894	1911		1912
	Julin	Carl	Hilmer	1898	1915
Vinga	Karlsten	Axel	Ossian	1900	1917
Vinga	Wijk	Karl	Julius/ wilhelm	1900	1919
	Oskarsson	Ivar	Osvald	1900	1920
Vinga	Gyllholm	Karl		1899	1921
	Karlsson	Karl		1899	1921
Vinga	Strandberg	Ernst	Algot	1905	1926
Vinga/ Göteborg	Karlsten	Osvald	Linneus	1906	1927
	Antonsson	Henry	Osvald	1923	1948