{"id":935,"date":"2018-02-06T20:18:15","date_gmt":"2018-02-06T19:18:15","guid":{"rendered":"http:\/\/lotsarnastockholm.se\/?page_id=935"},"modified":"2025-01-25T16:55:15","modified_gmt":"2025-01-25T15:55:15","slug":"lotsning-och-dess-organiserande-i-sverige","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/historia\/lotsning-och-dess-organiserande-i-sverige\/","title":{"rendered":"Lotsning och dess organiserande i Sverige"},"content":{"rendered":"\n

N\u00e4stan lika l\u00e4nge som m\u00e4nniskor funnits har de seglat.<\/p>\n\n\n\n

Sj\u00f6ar och hav blev tidigt naturliga kommunikationsleder. Rester av ekstockar funna i myrar och vattendrag vittnar om f\u00f6rhistoriska f\u00e4rdmedel. N\u00e4r de stapplande stegen togs till kontakter och handel med avl\u00e4gset boendes folk b\u00f6rjade v\u00e4rldshaven trafikeras.<\/p>\n\n\n\n

Handelsutbytet mellan kulturer kr\u00e4vde transportmedel och havet var det snabbaste, enklaste och s\u00e4kraste s\u00e4ttet att forsla varor. Landsv\u00e4garna var urusla och str\u00e5tr\u00f6varna m\u00e5nga. \u00d6ver haven var det hyfsat enkelt att ta sig fram men n\u00e4rmare fr\u00e4mmande kuster blev det besv\u00e4rligt om man inte k\u00e4nde till f\u00f6rr\u00e4diska grynnor och sk\u00e4r. Riskfyllt var det och ordet risk kommer fr\u00e5n grekiskan som betyder undervattensk\u00e4r. Tidigt b\u00f6rjade d\u00e4rf\u00f6r handels sj\u00f6farare att anlita lokala sj\u00f6m\u00e4n som k\u00e4nde sin kust men \u00e4ven \u00f6rlogsflottor hade behov av s\u00e4kra passager och \u00e4ven de var tvungna att hitta bra l\u00f6sningar f\u00f6r sina behov.<\/p>\n\n\n\n

De gamla vikingarna hade stundom f\u00e5glarna som lotsar, n\u00e4r de s\u00f6kte sig fram mot ok\u00e4nda l\u00e4nder. Sagorna f\u00f6rt\u00e4lja, att sj\u00f6m\u00e4nnen l\u00e5go f\u00e5glarna ombord vid avresan f\u00f6r att ha dem till hands och sl\u00e4ppa ut dem i m\u00f6rker eller dimma, d\u00e5 inget land kunde sk\u00f6njas. De vingade lotsarnas flykt, visade \u00e5t vilket h\u00e5ll kusten l\u00e5g. Men denna poetiska metod hade sin begr\u00e4nsning. N\u00e4r seglatsen gick fr\u00e5n det \u00f6ppna havet in i en av f\u00f6rs\u00e5tliga grund uppfylld sk\u00e4rg\u00e5rd, kunde inga f\u00e5glar visa v\u00e4gen. D\u00e5 tarvades m\u00e4nniskor och d\u00e4rtill s\u00e5dana, som k\u00e4nde farleden lika bra som sitt stuggolv.<\/p>\n\n\n\n

Yrkeslotsar funnos v\u00e4l inga i allra \u00e4ldsta tider. Men fiskare och sj\u00f6m\u00e4n \u00e5togo sig att f\u00f6ra fr\u00e4mmande seglare f\u00f6rbi de farliga st\u00e4llena. Efter hand blevo de mer och mer anlitade och s\u00e5 sm\u00e5ningom uppstod det bland kustfolket en s\u00e4rskild kategori, som huvudsakligen \u00e4gnade sig \u00e5t lotsyrket.<\/p>\n\n\n\n

1200 talet<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

P\u00e5 tolvhundratalet fanns det ledsagare \u00f6verallt utefter Norges kuster. I Bergen bildade de till och med ett eget gille, som dock sedermera uppl\u00f6stes. Lagarna b\u00f6rja syssla med lotsf\u00f6rh\u00e5llandena p\u00e5 trettonhundratalet.<\/p>\n\n\n\n

Magnus Lagab\u00f6ters landslag fr\u00e5n 1274 s\u00e4ger, att styrmannen p\u00e5 ett skepp skulle skaffa lots, medan tolk skulle anst\u00e4llas av manskapet. Landslagen f\u00f6ruts\u00e4tter, att ledingsskeppen anv\u00e4nde sig av ledsagare och fastst\u00e4ller en verklig taxa f\u00f6r lotsningen.<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n Trondhjem till Bergen eller fr\u00e5n Bergen till T\u00f6nsberg skulle lotsen ha en halv mark silver och fr\u00e5n T\u00f6nsberg till lands\u00e4ndan, d. v. s. utefter Bohuskusten till G\u00f6ta \u00e4lv, samma summa.<\/p>\n\n\n\n

Men n\u00e5got lotstv\u00e5ng fanns \u00e4nnu inte, utan alltsammans var av privat natur. Det var skepparens ensak, om han ville ha ledsagare, och likas\u00e5 stod det vem som helst fritt att \u00e4gna sig \u00e5t yrket.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r givet, att lotsv\u00e4sendet i sin d\u00e5tida primitiva form inte kunde inge samma f\u00f6rtroende som senare d\u00e5 det blev en statsinstitution. Falska och okunniga ledare var det ingen ovanlighet att r\u00e5ka ut f\u00f6r.<\/p>\n\n\n\n

Man k\u00e4nner ocks\u00e5 fr\u00e5n Bohusl\u00e4n fall d\u00e5 lotsen l\u00e5tit bruka sig f\u00f6r mindre hederliga syften. De kunde t. ex. liera sig med sj\u00f6r\u00f6vare eller vrakplundrare. Men uppt\u00e4cktes det att de hade f\u00f6rs\u00e5t i sinnet, s\u00e5 r\u00e5kade de illa ut.<\/p>\n\n\n\n

Det var n\u00e4vr\u00e4tten, som domen f\u00e4lldes efter. Bes\u00e4ttningen slog helt frankt ihj\u00e4l den lots som ertappades med att avsiktligt f\u00f6ra fartyget fel.<\/p>\n\n\n\n

Den i slutet av 1200 talet utarbetade \u00e4ldsta stadslagen eller s.k. Bj\u00f6rk\u00f6a-r\u00e4tten inneh\u00e5ller inte n\u00e5got stadgande r\u00f6rande fartygs lotsning.<\/p>\n\n\n\n

I S\u00f6derk\u00f6pingar\u00e4tten, \u00e4ven k\u00e4nd som Alsn\u00f6 stadga, utf\u00e4rdades av kung Magnus Ladul\u00e5s p\u00e5 Alsn\u00f6 hus, troligen den 27 september 1280, omn\u00e4mnes lotsar.<\/p>\n\n\n\n

1300- 1400 talet<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

\u00c4ven i Visby Stadslag fr\u00e5n 1320-talets b\u00f6rjan, omn\u00e4mnas lotsar f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
B\u00f6rjan av Visby Stadslag<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

I Visby stadslag, som till\u00e4mpades \u00e4ven i andra Hansa-st\u00e4der stadgas III:19<\/p>\n\n\n\n

\u201d L\u00e5ter n\u00e5gon lega sig som lots och seglar med skepparen och varder det intygat av skepparen, att han ej vet v\u00e4gen s\u00e5 give honom halv l\u00f6n, men leger n\u00e5gon en annan som lots och kan man \u00f6verbevisa honom efter stadens r\u00e4tt, innan han kommer i skepparens br\u00f6d, att han ej vet v\u00e4gen, s\u00e5 m\u00e5 man l\u00e5ta honom fara utan l\u00f6n.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Om den verksamhet som under medeltiden bedrevs av de s k ledsagarna vet man inte speciellt mycket. Dessa utf\u00f6rde sin syssla utan statlig inblandning efter \u00f6verenskommelser med skeppare eller befraktare.<\/p>\n\n\n\n

Under medeltiden var lotsv\u00e4sendet bristf\u00e4lligt i m\u00e5nga avseenden. Kungens fogdar ute i provinserna fick p\u00e5st\u00f6tning om att tillhandah\u00e5lla sk\u00e4rg\u00e5rdsborna att de skulle styra kronans fartyg genom sk\u00e4rg\u00e5rden eller till landets besittningar p\u00e5 andra sidan \u00d6stersj\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n

Ers\u00e4ttningen f\u00f6r uppdragen utgick i naturaf\u00f6rm\u00e5ner. F\u00f6rutom att sk\u00e4rg\u00e5rdsborna tilldelades lotshemman, i allm\u00e4nhet skattefria mantal, s\u00e5 erh\u00f6ll lotsarna spannm\u00e5l och salt.<\/p>\n\n\n\n

Av de gamla stadslagar som finns fr\u00e5n 1300 och 1400 talen framg\u00e5r det att de som tog p\u00e5 sig att lotsa fartyg mot ers\u00e4ttning var enskilda personer och inte i konungens tj\u00e4nst.<\/p>\n\n\n\n

Det finns uppteckningar om att det kommunala lots-skr\u00e5et i Kalmar utf\u00f6rde lotsningar till Stockholm, Visby, L\u00fcbeck, K\u00f6penhamn, Elfsborg och flera \u00d6stersj\u00f6hamnar och st\u00e4der. I vissa st\u00e4der utf\u00f6rde fiskarna lotsning. Redan 1447 inf\u00f6rde Hansa-st\u00e4derna lotstv\u00e5ng men det till\u00e4mpades s\u00e4llan.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven i Kung Magnus Erikssons \u201cAllm\u00e4nna stadslagens 14 kap. Skipsm\u00e5la Balken fr\u00e5n 1350-1357 f\u00f6rekommer f\u00f6ljande:<\/p>\n\n\n\n

\u201dNu leger man ledsagare, som skall s\u00e4ga dem led (segelleden). S\u00e4ger han sig vilja l\u00e5ta dem utan n\u00e5gon skada segla \u00f6fver sj\u00f6n, dit resan \u00e4r best\u00e4md, och s\u00e4tter han sedan p\u00e5 grund och de f\u00e5 skada deraf, d\u00e5 ega de makt \u00f6fver hans lif, likv\u00e4l f\u00f6rst efter det sex m\u00e4n inf\u00f6r domstol vittnat att han med skeppare och bes\u00e4ttning ing\u00e5tt s\u00e5dan f\u00f6rbindelse. \u00d6fverfaller dem sj\u00f6g\u00e5ng och v\u00e5ldsam storm, d\u00e5 \u00e4r han ansvarsfri fr\u00e5n all skada<\/em>\u201d [S\u00e4ga led > ledsagare > ledsare > lots]<\/p>\n\n\n\n

Hansest\u00e4derna f\u00f6rordnade visserligen 1447 att alla fartyg, som inl\u00f6pte i hamnar, skulle vara pliktiga att laga en kunnig lots, men det torde varit si och s\u00e5 med best\u00e4mmelsernas till\u00e4mpning i praktiken.<\/p>\n\n\n\n

Enligt Kalmar stads \u00bbt\u00e4nkebok\u00bb f\u00f6r 1480 \u20141500 var d\u00e4rst\u00e4des uppr\u00e4ttad ett s\u00e4rskilt styrmansskr\u00e5, vars medlemmar, hvaribland \u00e4fven funnos adelsm\u00e4n, r\u00e4knades till stadens \u00e4mbetsm\u00e4n. Af denna styrmansf\u00f6rening, som h\u00e4rledde sig fr\u00e5n Hansef\u00f6rbundet, bestreds s\u00e5v\u00e4l kortare lotsning genom Kalmar sund som l\u00e5nglotsning till m\u00e5nga, ja kanske de flesta orter af n\u00e5gon betydelse vid \u00d6stersj\u00f6n<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Bottniska handelstv\u00e5nget<\/a><\/strong><\/p>\n\n\n\n

var de best\u00e4mmelser i den inre svenska handelspolitiken mellan 1350-talet och 1765, genom vilka m\u00e4nniskor fr\u00e5n Norrland och Finland f\u00f6rbj\u00f6ds att s\u00e4nda fartyg till orter s\u00f6der om Stockholm och \u00c5bo samt att mottaga bes\u00f6k av utl\u00e4ndska fartyg. Trots handelstv\u00e5nget fanns landsk\u00f6pm\u00e4n p\u00e5 landsbygden.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rbudet f\u00f6rekom redan i k\u00f6pm\u00e5labalken av Magnus Erikssons stadslag, d\u00e4r det stadgas att farm\u00e4n fr\u00e5n Roden, G\u00e4strikland och Norrland inte fick handla med utlandet, utan fick h\u00e5lla marknad i Stockholm.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rbudet mot utrikes handel upprepades i v\u00e4xlande omfattning under f\u00f6ljande \u00e5rhundraden. Dock gjorde sig \u00e4ven motsatta tendenser g\u00e4llande, s\u00e4rskilt betr\u00e4ffande landsk\u00f6pm\u00e4nnen och marknaden vid Torne\u00e5 hamn. En fast institution blev bottniska handelstv\u00e5nget f\u00f6rst genom de tre stora handelsordinantierna 1614, 1617 och 1636. Varje ny best\u00e4mmelse bidrog till att sk\u00e4rpa handelstv\u00e5nget.<\/p>\n\n\n\n

G\u00e4vle grundades 1413, och inte f\u00f6rr\u00e4n mot slutet av 1500-talet grundades n\u00e5gon stad norr om denna; mellan 1580 och 1640 grundades Hudiksvall, S\u00f6derhamn, H\u00e4rn\u00f6sand, Sundsvall, Ume\u00e5, Pite\u00e5, Lule\u00e5 och Torne\u00e5. I st\u00e4llet f\u00f6r st\u00e4der fanns marknadsplatser d\u00e4r svenska och utl\u00e4ndska borgare och b\u00f6nder idkade handel.<\/p>\n\n\n\n

De st\u00e4der norr om G\u00e4vle och \u00c5bo som hade grundats f\u00f6re 1640 f\u00f6rbj\u00f6ds all direkt f\u00f6rbindelse med utlandet, s\u00e5v\u00e4l fr\u00e5n att mottaga utl\u00e4ndska fartyg (s.k. \u201cpassiv\u201d seglationsr\u00e4tt) som fr\u00e5n att sj\u00e4lva uts\u00e4nda s\u00e5dana (den \u201caktiva\u201d seglationsr\u00e4tten); inte heller skulle de inom landet f\u00e5 segla l\u00e4ngre \u00e4n till Stockholm och \u00c5bo, fast\u00e4n alla svenska st\u00e4der kunde s\u00e4nda sina fartyg till dem. G\u00e4vle erh\u00f6ll inhemsk och aktiv utl\u00e4ndsk seglation, dock intill 1673 med det betungande villkoret att dess fartyg alltid p\u00e5 v\u00e4gen skulle l\u00f6pa in till Stockholm.<\/p>\n\n\n\n

I denna ordning skedde sedermera (fr\u00e5nsett kortvariga mildringar) bara den \u00e4ndringen, att fem st\u00e4der i Egentliga Finland 1641\u20131660 erh\u00f6ll en begr\u00e4nsad aktiv seglationsr\u00e4tt till Tyskland och Livland.<\/p>\n\n\n\n

Fast\u00e4n bottniska handelstv\u00e5nget \u00e4r \u00e4ldre \u00e4n de svenska st\u00e4dernas indelning i stapelst\u00e4der och uppst\u00e4der, blev det med tiden ett av de viktigaste leden i denna indelning; och fr\u00e5n denna synpunkt inneb\u00e4r det, att Bottniska vikens l\u00e5nga kuster alldeles l\u00e4mnades utan stapelst\u00e4der. Men medan rikets \u00f6vriga uppst\u00e4der var utest\u00e4ngda bara fr\u00e5n den utrikes handeln och hade full frihet att handla inom hela landet, tillkom h\u00e4r en stor inskr\u00e4nkning \u00e4ven i den inhemska seglationen.<\/p>\n\n\n\n

Det var d\u00e4rvid utan tvivel Stockholms intresse som mest p\u00e5verkade lagstiftarna, men dess tillgodoseende ans\u00e5gs vara f\u00f6ruts\u00e4ttningen f\u00f6r hela landets v\u00e4lg\u00e5ng, framf\u00f6r allt p\u00e5 grund av huvudstadens st\u00e4llning som den egentliga \u201cstapeln\u201d f\u00f6r den omhuldade utrikeshandeln. Som ers\u00e4ttning skulle uppst\u00e4derna ha andra f\u00f6rm\u00e5ner, men dessa l\u00e5g inte regeringen lika mycket om hj\u00e4rtat.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5lunda uppgavs redan under Gustav II Adolf principen att stapelstadsborgarna skulle vara uteslutna fr\u00e5n uppst\u00e4dernas marknader (det vill s\u00e4ga fr\u00e5n direkt handel med b\u00f6nderna), och f\u00f6rbudet f\u00f6r den s\u00e5 kallade bondeseglationen var tidtals alldeles upph\u00e4vt. Detta sistn\u00e4mnda f\u00f6rbud, som p\u00e5 visst s\u00e4tt ocks\u00e5 var ett \u201cbottniskt handelstv\u00e5ng\u201d, g\u00e4llde de verkliga b\u00f6ndernas (inte \u201csk\u00e4rkarlarnas\u201d) seglats till Stockholm och andra orter utom landskapet med varor och var naturligtvis i de bottniska st\u00e4dernas intresse.<\/p>\n\n\n\n

Efter att ha varit mer eller mindre fullst\u00e4ndigt upph\u00e4vt 1672\u20131696, var det f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r strider hela frihetstiden igenom, tills det definitivt avskaffades 1766.<\/p>\n\n\n\n

Alltifr\u00e5n 1723 \u00e5rs riksdag hade \u00e4ven st\u00e4dernas handelstv\u00e5ng bek\u00e4mpats med stigande iver. Ett starkare anlopp gjordes f\u00f6rsta g\u00e5ngen av de norrl\u00e4ndska och finska landsh\u00f6vdingarna 1734, men tack vare kammar- och kommerskollegiernas motst\u00e5nd misslyckades det b\u00e5de denna g\u00e5ng och den f\u00f6ljande (1738).<\/p>\n\n\n\n

Den f\u00f6rsta eftergiften vanns 1741, d\u00e5 st\u00e4derna fick till\u00e5telse att f\u00f6ra tr\u00e4virke till Sk\u00e5ne och \u00d6sterg\u00f6tland samt d\u00e4rifr\u00e5n \u00e5terh\u00e4mta spannm\u00e5l. \u00c5r 1761 tycktes segern vunnen, d\u00e5 tre st\u00e5nd besl\u00f6t om anl\u00e4ggandet av fem bottniska stapelst\u00e4der. Men borgarst\u00e5ndet lyckades med stort besv\u00e4r f\u00e5 fr\u00e5gan \u00f6verl\u00e4mnad \u00e5t r\u00e5det, som avslog hela saken 1765.<\/p>\n\n\n\n

Nu hade emellertid den allm\u00e4nna uppm\u00e4rksamheten blivit v\u00e4ckt; flera kraftiga och v\u00e4lskrivna riksdagsmemorial hade avgivits (s\u00e4rskilt m\u00e4rks ett av vice borgm\u00e4staren H. Pipping i Vasa 1747), och ett trycktes 1762; slutligen kom d\u00e4rtill 1765 en skrift av Anders Chydenius, som m\u00e4sterligt sammanfattar st\u00e4dernas argument i den l\u00e5nga striden.<\/p>\n\n\n\n

1765 \u00e5rs riksdag blev ocks\u00e5 avg\u00f6rande. P\u00e5 borgarst\u00e5ndets eget f\u00f6rslag besl\u00f6ts att den inrikes seglationen skulle bli fri f\u00f6r alla, att tv\u00e5 svenska och fyra finska st\u00e4der skulle bli stapelst\u00e4der med fullst\u00e4ndig aktiv utrikes seglation och att fem andra finska st\u00e4der skulle erh\u00e5lla en begr\u00e4nsad seglationsfrihet inom \u00d6stersj\u00f6n (kunglig resolution 3 december 1765). Det bottniska handelstv\u00e5nget var d\u00e4rmed i allt v\u00e4sentligt upph\u00e4vt, och ett f\u00f6rs\u00f6k 1774\u20131777 att rubba beslutet misslyckades.<\/p>\n\n\n\n

\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026\u2026.<\/p>\n\n\n\n

1500 talet<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

P\u00e5 1500-talet var lotsv\u00e4sendet organiserat p\u00e5 ett skr\u00e5m\u00e4ssigt s\u00e4tt med \u00e5lderm\u00e4n, utsedda av magistraten i sj\u00f6st\u00e4derna.<\/p>\n\n\n\n

I Bergens kungsg\u00e5rds r\u00e4kenskaper f\u00f6r \u00e5r 1519 upptages bland utgifter under en resa med tv\u00e5 jakter fr\u00e5n K\u00f6penhamn tre mark f\u00f6r en styrman fr\u00e5n Helsing\u00f6r till Varberg.<\/p>\n\n\n\n

En annan styrman fr\u00e5n Marstrand fick en mark f\u00f6r lotsning till T\u00f6nsberg. Omkring Lindesn\u00e4s ledsagades den ena jakten av en bonde, som erh\u00f6ll en halv mark f\u00f6r besv\u00e4ret.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5ret d\u00e4rp\u00e5 gjordes \u00e5ter en K\u00f6penhamnsresa fr\u00e5n Bergen med tv\u00e5 jakter och d\u00e5 hade man b\u00e5de styrm\u00e4n och b\u00f6nder ombord p\u00e5 en g\u00e5ng till Egersund. I Egersund avl\u00f6stes dessa och en styrman d\u00e4rifr\u00e5n f\u00f6ljde med till T\u00f6nsberg. D\u00e4refter bytte man i Marstrand, d\u00e4r en ny man steg ombord och visade v\u00e4gen till Varberg.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 \u00e5terresan gick det betydligt enklare. I Helsing\u00f6r fanns en kunnig karl som f\u00f6r sex mark \u00e5tog sig lotsningen hela v\u00e4gen upp till Koster. F\u00f6r s\u00e4kerhets skull tog man dock i Marstrand in en extralots, som vid behov skulle kunnat visa v\u00e4gen inomsk\u00e4rs.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4nnu under senmedeltiden saknade Sverige en \u00f6rlogsflotta. I och  med att Danmark-Norge satte upp en permanent flotta runt 1480-talet, hamnade Sverige i ett milit\u00e4rt underl\u00e4ge. F\u00f6r att bryta detta k\u00f6pte Gustav Vasa 1522 en flotta p\u00e5 ett tiotal fartyg fr\u00e5n L\u00fcbeck. 1560 bestod flottan av minst 40 fartyg.<\/p>\n\n\n\n

I brev fr\u00e5n 1542 av Gustav Vasa framg\u00e5r det att den stadigt v\u00e4xande svenska flottan m\u00e5ste tillf\u00f6rs\u00e4kra sig att alltid ha tillg\u00e5ng p\u00e5 kunniga lotsar:
\u201cHvar f\u00f6rebiude och Strengeligen befale wij tigh \u00e4nnu attu skynder samme Sk\u00e4riekarler genom natt och dagh hijt til oss, hwad heller the \u00e4re ther p\u00e5 St\u00e4keborg eller i Suderkoping, S\u00e5 att the til thett aldra senast \u00e4re h\u00e4r hoos oss innen morgen afton, effter wij hafwe them behoff til Styrem\u00e4n.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven brev fr\u00e5n Johan III och Karl IX uttrycker detsamma.<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n och med \u00e4ldre Vasatid till\u00e4mpades tv\u00e5 olika system f\u00f6r lotsning av kronans fartyg. Det ena gick ut p\u00e5 att fogdarna skaffade fram lotsar (styrm\u00e4n) f\u00f6r varje enskilt lotsningsuppdrag. Det andra byggde p\u00e5 att sk\u00e4rg\u00e5rdsbor (styrem\u00e4n) stadigvarande \u00e4gnade sig \u00e5t kronolotsning \u00f6ver kortare eller l\u00e4ngre kustavsnitt.<\/p>\n\n\n\n

I \u00e4ldre texter kallas lotsarna ledsagare. Fr\u00e5n Gustav Vasas tid anv\u00e4ndes beteckningarna styrman eller styreman. Styrman st\u00e5r d\u00e5 oftast for medlemmarna i flottans styrmansk\u00e5r, medan styreman betecknar de lotsar som bodde i sk\u00e4rg\u00e5rden.<\/p>\n\n\n\n

Dessa v\u00e4rvades i f\u00f6rsta hand fr\u00e5n sk\u00e4ren runt Stockholm och \u00d6sterg\u00f6tland samt p\u00e5 \u00c5land och l\u00e4ngs de finska kusterna. Kungen l\u00e4t i dessa trakter f\u00f6r lotsarna uppl\u00e5ta \u00e5tskilliga hemman, med \u00f6vriga f\u00f6rm\u00e5ner, d\u00e4r de bl.a. avkr\u00e4vdes att s\u00e4kra \u00e5terv\u00e4xten av utbildade lotsar genom sina barn och hjon. I geng\u00e4ld hade lotsarna skyldighet att lotsa Kronans skepp.<\/p>\n\n\n\n

1530-1540 Gustav Vasa inr\u00e4ttade Lotshemman, d\u00e4r vissa vid kusten boende hemmans\u00e4gare mot viss skattefrihet och andra f\u00f6rm\u00e5ner hade till skyldighet att vid behov hj\u00e4lpa sj\u00f6farande med lots.<\/p>\n\n\n\n

I fogder\u00e4kenskaperna fr\u00e5n Gustav Vasas tid skiljs lotsarna eller styrem\u00e4nnen, som de d\u00e5 kallades, ut fr\u00e5n \u00f6vriga b\u00f6nder genom att de befriades fr\u00e5n den \u00e5rliga r\u00e4ntan.  Med tiden utkristalliserades vissa hemman som permanenta styremanshemman, vilka, n\u00e4r ett lotsverk inr\u00e4ttades vid slutet av 1600-talet, kallades lotshemman. Vilka hemman som var styremans- och lotshemman framg\u00e5r mycket tydligt i det kamerala materialet. Fr\u00e5n mitten av 1700-talet finns dessutom lotsarna inf\u00f6rda i av amiralitetet uppr\u00e4ttade lotsrullor.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4ldsta skriftliga k\u00e4llmaterial  d\u00e4r man finner uppgifter om lotsande b\u00f6nder i sk\u00e4rg\u00e5rden \u00e4r kungliga brev, som ing\u00e5r i Gustav Vasas registratur, samt noteringar i de jordeb\u00f6cker som uppr\u00e4ttades kring 1540.<\/p>\n\n\n\n

Konung Gustaf I p\u00e5minner den 22 Juni 1556 hertig Johan d\u00e4rom, att det blifvit menige man utmed sj\u00f6sidan p\u00e5 \u00c5land, Nyland och annorst\u00e4des \u00e5lagda att afl\u00f6na de styrm\u00e4n, som \u00e5tagit sig alt styra konungens galejor och andra skepp, som f\u00f6rde konungens gods, men all de icke fullgjort sina skyldigheter h\u00e4rutinnan, en\u00e4r styrm\u00e4nnen klagat \u00f6fver, att de ej erh\u00e5llit n\u00e5gon l\u00f6n.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n 1535 var Landsort k\u00e4nt som en plats d\u00e4r man kunde erh\u00e5lla lots.<\/p>\n\n\n\n

1568 ger Laurentz Benedichts ut \u00bbS\u00f6kartet\u00bb.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e4r ges n\u00e5gra f\u00f6rmaningar om, hur lotsen skulle bete sig, n\u00e4r han kom ombord p\u00e5 ett fartyg. Han borde genast f\u00f6rvissa sig om, allt ankare och t\u00e5g voro klara, att lodlinan var r\u00e4tt avm\u00e4rkt, att det fanns en man, som kunde kasta lodet riktigt, samt att seglen voro i ordning o. s. v.<\/p>\n\n\n\n

Allvarligt tillh\u00f6lls han att taga sig tillvara f\u00f6r \u00f6lkannan, intill dess att skeppet kommit till sin best\u00e4mmelseort. Vid utkr\u00e4vandet av sin l\u00f6n skulle han ta h\u00e4nsyn till seglingens sv\u00e5righeter, s\u00e5som vindens beskaffenhet, n\u00e4tternas l\u00e4ngd och vidden av den fara som f\u00f6refunnits. Mot r\u00e4ttvisa fordringar finge skepparen inte lov att s\u00e4tta sig p\u00e5 tv\u00e4ren.<\/p>\n\n\n\n

Skeppets styrman borde enligt god sed hj\u00e4lpa lotsen med navigeringen.  Men det kunde h\u00e4nda, att styrmannen inte alls ville vara med om det, att han ans\u00e5g sin \u00e4ra kr\u00e4nkt, om skepparen tog lots ombord, i det att han menade sig vara m\u00e4ktig att sj\u00e4lv f\u00f6ra skutan i hamn.<\/p>\n\n\n\n

Sj\u00f6boken \u00e4gnar den saken en s\u00e4rskild \u00bbkort undervisning\u00bb och br\u00e4nnm\u00e4rker den missriktade \u00e4regirighet och det h\u00f6gmodiga och trotsiga sinne som bevisades av ett dylikt beteende.<\/p>\n\n\n\n

 \u00bbDet \u00e4r f\u00f6r styrmannen en stor \u00e4ra, att han inte tager sig f\u00f6re mer \u00e4n hans \u00e4mbete och kall kr\u00e4ver, ty en styrman \u00e4r ingen lotsman.\u00bb<\/em><\/p>\n\n\n\n

S\u00e5dana varningar voro beh\u00f6vliga p\u00e5 den tiden. Hundra \u00e5r senare (1667) utbytte man f\u00f6rmaningen mot lagparagrafen, som stadgade straff f\u00f6r underl\u00e5tenhet att taga lots. Fr\u00e5n samma tid daterar ocks\u00e5 det f\u00f6rsta av staten ordnade lotsverket sitt ursprung.<\/p>\n\n\n\n

1579 inleddes organiseringen av lotsv\u00e4sendet genom att lotsarna blev en del av flottans manskap under amiralitetskollegium och fick skattefrihet f\u00f6r sysslan.<\/p>\n\n\n\n

Flottans styrmansk\u00e5r rekryterande av sk\u00e4rkarlar inf\u00f6r varje enskild flottoperation, var inte speciellt praktiskt. D\u00e4rf\u00f6r introducerades 1565 ett nytt s\u00e4tt att l\u00f6sa problemet med lotsningen av \u00f6rlogsfartygen. Erik XIV l\u00e4t vid flottan anst\u00e4llda styrm\u00e4n, ombes\u00f6rja lotsningen. . De rekryterades som tidigare bland sk\u00e4rg\u00e5rdsbefolkningen, men \u00e4ven bland st\u00e4dernas befolkning, och medf\u00f6ljde nu fartygen \u00e5ret om. I detta l\u00e4ge beh\u00f6vdes lotsar som dels fanns tillg\u00e4ngliga under l\u00e4ngre perioder, dels besatt b\u00e4ttre kunskaper i navigation \u00e4n sk\u00e4rg\u00e5rdsstyrem\u00e4nnen.<\/p>\n\n\n\n

1600 talet<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

Det existerade allts\u00e5 tv\u00e5 parallella lotsorganisationer i Sverige under senare h\u00e4lften av 1500-talet och st\u00f6rsta delen av 1600-talet. Mellan organisationerna r\u00e5dde viss rivalitet. Konflikten g\u00e4llde den inkomstbringande inlotsningen vid Stockholm. Redan f\u00f6re mitten av 1600-talet utf\u00f6rdes all utlotsning av s\u00e5v\u00e4l kronans fartyg som den privata sj\u00f6farten fr\u00e5n Stockholm av flottans styrmansk\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Under drottning Christinas tid drogs m\u00e5nga f\u00f6rm\u00e5ner in, men i geng\u00e4ld lagstadgades om ers\u00e4ttning till lotsen fr\u00e5n de som ville anv\u00e4nda sig av hans tj\u00e4nster.<\/p>\n\n\n\n

Hertig Karl fritog genom bref den 15 April 1606 styrm\u00e4nnen i \u00f6stg\u00f6ta-sk\u00e4rg\u00e5rden fr\u00e5n utskrifning mot skyldighet att tillh\u00e5lla sina barn och hjon all l\u00e4ra sig skeppsleden f\u00f6r all kunna betjena kronans kaptener och skepp. \u00c4fven hertig Johan och Gustaf II Adolf skyddade och gynnade lotsarne genom \u00e5tskilliga f\u00f6rfattningar.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Under 1600-talet f\u00f6rs\u00f6kte man f\u00e5 till st\u00e5nd mera l\u00e5ngsiktiga l\u00f6sningar f\u00f6r rekryteringen till \u00f6rlogsflottan och en b\u00e5tsmansorganisation skapades. 1623 best\u00e4mdes att den som ville h\u00e5lla en b\u00e5tsman fritt fick ett hemman, som r\u00e4ntade 18 daler, samt befriades fr\u00e5n utskrivning, g\u00e4rder och andra extra skatter. I geng\u00e4ld skulle han f\u00f6rs\u00f6rja b\u00e5tsmannen med kost f\u00f6r sex seglingsm\u00e5nader samt, under resten av \u00e5ret, ha honom i sin tj\u00e4nst mot kost och logi. Detta system inf\u00f6rdes d\u00e5 endast i vissa delar av Finland och Uppland men utvidgades 1634 till alla utmed sj\u00f6sidan bel\u00e4gna socknar.<\/p>\n\n\n\n

1634 inr\u00e4ttades amiralitetskollegiet<\/p>\n\n\n\n

I den f\u00f6rsta allm\u00e4nna styremanstaxan fr\u00e5n 1642 angavs vilka styremanshemman som borde finnas, avst\u00e5ndet mellan dessa och l\u00f6nen f\u00f6r lotsningen av kronans fartyg under varje s\u00e5dant lotspass. De hemman som angavs f\u00f6r str\u00e4ckan mellan Stockholm och Kalmar var d\u00e5 f\u00f6ljande: Vaxholm, Djurhamn, Dalar\u00f6, \u00c4lvsnabben, Herrhamra, S\u00e4v\u00f6sund, Oxel\u00f6sund, Gr\u00e4ns\u00f6, K\u00e4ttil\u00f6, Kalls\u00f6, Bok\u00f6, Torr\u00f6, Stadsholmen, Id\u00f6sund, Or\u00f6, Strup\u00f6, L\u00e5ng\u00f6 och V\u00e5ll\u00f6.<\/p>\n\n\n\n

Genom en f\u00f6rordning av 14 februari 1653 \u00e5lades sedan rotarna att uppf\u00f6ra stugor \u00e5t b\u00e5tsm\u00e4nnen samt ge dessa bete f\u00f6r tv\u00e5 kor och n\u00e5gra f\u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

1655 skapades av vissa lotshemman de nya Styrmanshemman<\/em> som lades under Amiralitetet. I f\u00f6rfattningen blev dessa skyldiga att i sina farvatten ansvara f\u00f6r att lots tillhandah\u00f6lls.<\/p>\n\n\n\n

1655 utf\u00e4rdade amiralitetskollegium en instruktion om att lotsarna tillsammans med b\u00f6nderna i sk\u00e4rg\u00e5rden skulle utpricka sk\u00e4r, grund och undervattensklippor med remmare eller andra markeringar. 1671 kompletterades denna instruktion med best\u00e4mmelsen att lotsarna var skyldiga att underh\u00e5lla prickar och remmare i farlederna.<\/p>\n\n\n\n

Behovet av reglerande best\u00e4mmelser gjorde sig snart g\u00e4llande. Knappast n\u00e5got annat n\u00e4ringsomr\u00e5de, m\u00f6jligen med undantag av bergsbruket, blev s\u00e5 detaljreglerat som sj\u00f6farten.<\/p>\n\n\n\n

Karl XI:s sj\u00f6lag fr\u00e5n 1667<\/a> \u00e4r ett verk i \u00e5tta balkar med 120 kapitel. Lagen tillkom efter ett omfattande utredningsarbete, vari m\u00e5nga av den tidens ledande jurister deltog.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r f\u00f6rslaget den 24 juli 1665 f\u00f6redrogs i konungens r\u00e5d, yttrade rikskanslern Magnus Gabriel de la Gardie att \u201cingen nation hade en s\u00e5dan fullkomlig lag betr\u00e4ffande seglation\u201d<\/em>.  N\u00e4r lagen tv\u00e5 \u00e5r senare utf\u00e4rdades fick vi en sj\u00f6lag utan motsvarighet i Europa.<\/p>\n\n\n\n

I f\u00f6rarbetena till 1667 \u00e5rs sj\u00f6lag gjordes h\u00e4nvisningar till bland annat Visby sj\u00f6r\u00e4tt samt till holl\u00e4ndska och tyska f\u00f6rebilder. Hansa-st\u00e4derna hade tidigt egna r\u00e4ttsordningar.<\/p>\n\n\n\n

Anm\u00e4rkningsv\u00e4rt f\u00f6r 1667 \u00e5rs lag \u00e4r den detaljrikedom som pr\u00e4glade utformningen, bl.a. f\u00f6reskrevs i Skeppsmannabalkens 15 kapitel att skeppsbarberaren var skyldig att ombord betj\u00e4na alla, b\u00e5de bef\u00e4l och manskap.<\/p>\n\n\n\n

Lotsarnas uppgifter finns reglerade i sj\u00f6skadebalkens 7:e kapitel. I avsnittet stadgas att skepparen var skyldig att anlita ledsagare i farvatten d\u00e4r s\u00e5dana beh\u00f6vdes. I f\u00f6rsta paragrafen stadgades att skeppare eller styrman skulle l\u00e4mna lotsen uppgift om fartygets djupg\u00e5ende. Lotsen s\u00f6rjde f\u00f6r att skeppets f\u00f6rdes i s\u00e4kerhet. \u00d6vertr\u00e4delser bestraffades h\u00e5rt. M\u00e5nga domar vittnar om h\u00e5rda straff.<\/p>\n\n\n\n

Mellan 1660-1696 reglerades genom olika f\u00f6rfattningar, lotsning f\u00f6r handelssj\u00f6fartens vidkommande. Ben\u00e4mningen lots<\/em> ersatte samtidigt ben\u00e4mningen ledsagare eller styrman. Lotsar fr\u00e5n Amiralitetets hemman hade f\u00f6retr\u00e4desr\u00e4tt till \u00f6rlogsfartyg till och fr\u00e5n Stockholm och Karlskrona.<\/p>\n\n\n\n

I och med 1667 \u00e5rs Sj\u00f6lag (sj\u00f6skadebalken) tillkom lotsplikten f\u00f6r sj\u00f6farande d\u00e4r lotsen ber\u00e4ttigades ers\u00e4ttning samt kost ombord<\/p>\n\n\n\n

I lagar fr\u00e5n 1671 f\u00f6rbj\u00f6ds andra \u00e4n lotsar och Amiralitetets styrm\u00e4n att lotsa i svenska vatten. 1674 kom komplettering av lagen fr\u00e5n 1671.<\/p>\n\n\n\n

Av de b\u00e5da lotsorganisationer som fanns for handen mot slutet av 1600 talet var flottans styrmansk\u00e5r en v\u00e4lorganiserad styrka, som besatt en h\u00f6g grad av professionalitet. Sk\u00e4rg\u00e5rdsstyremannaorganisationen d\u00e4remot bestod av en hop b\u00f6nder spridda \u00f6ver landet. \u00c4ven om de sorterade under amiralitetskollegium fanns det f\u00f6re 1679 inte n\u00e5gon som, p\u00e5 en fast tj\u00e4nst, ledde verksamheten. Dessa bondelotsar saknade f\u00f6reskriven utbildning, avlade ingen examen och den ers\u00e4ttning de erh\u00f6ll kom i stor utstr\u00e4ckning fr\u00e5n dem som utnyttjade deras tj\u00e4nster. Vid \u00f6verg\u00e5ngen till 1700-talet var det dock den senare organisationen som stod som segrare, medan endast en spillra \u00e5terstod av den f\u00f6rra. Nedl\u00e4ggningen av flottans styrmansk\u00e5r kom 1687, n\u00e4r denna helt gick miste om den civila lotsningen, i och med att dess medlemmar inte l\u00e4ngre till\u00e4ts lotsa handelsfartyg.<\/p>\n\n\n\n

1676 var manskapet p\u00e5 \u00f6rlogsflottan \u00f6ver 9.000 man, d\u00e4r huvuddelen rekryterades genom b\u00e5tsmansh\u00e5llet. S\u00e5v\u00e4l knekteh\u00e5llet som b\u00e5tsmansh\u00e5llet byggde p\u00e5 att den som var knekt och b\u00e5tsman samtidigt var jordbrukare. Huvudprincipen, var att verksamheten skulle sk\u00f6tas som en bisyssla vid sidan om en agrar huvudn\u00e4ring.<\/p>\n\n\n\n

1677 inr\u00e4ttades ett statligt lotsv\u00e4sen d\u00e5 en statlig \u00f6verstyrelse f\u00f6r lots- och fyrv\u00e4sendet inr\u00e4ttades. D\u00e5 utn\u00e4mndes assessorn vid amiralitetet till inspekt\u00f6r f\u00f6r kronolotsarna i Stockholm-Kalmar distrikt. Lots- och fyrverket styrdes av en lotsdirekt\u00f6r och sorterade under amiralitetskollegium. Den f\u00f6rsta tj\u00e4nsten inr\u00e4ttades d\u00e5 lotsen Per Eriksson erh\u00f6ll en tj\u00e4nst som \u00e5lderlotsman vid Dalar\u00f6, den st\u00f6rsta lotsplatsen i landet, och d\u00e4rmed blev den f\u00f6rste lotsplatschefen i det svenska lotsv\u00e4sendets historia. Tv\u00e5 \u00e5r senare tillkom den f\u00f6rsta tj\u00e4nsten p\u00e5 regionalplanet, d\u00e5 assessorn vid amiralitetet Teofilus Mellin utn\u00e4mndes till inspektor f\u00f6r sk\u00e4rg\u00e5rdslotsarna i Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd.<\/p>\n\n\n\n

1679 fullbordades tj\u00e4nstehierarkin i och med att viceamiralen Werner von Rosenfeldt uts\u00e5gs till inspekt\u00f6r \u00f6ver styre- och lotsmansv\u00e4sendet i Sverige, Finland, Estland, Livland och Ingermanland, Pommern, Wismar och Bremen.<\/p>\n\n\n\n

Vice amiral Werner von Rosenfelt uppdrogs 1680 att i kustst\u00e4der och andra lotsplatser fr\u00e5n \u00c5land till Marstrand, d\u00e4r lotsarna skulle \u00e4ga r\u00e4tten att utf\u00f6ra lotsningar i respektive farvatten, anst\u00e4lla lotsar, en\u00e4r Kongl. Maj:t funnit, \u00bbatt den ovana icke utan en farlig sig befruktande consequence hade sig inritat, att fr\u00e4mmande skepp tillegna sig den licencen att laga lots eller ej samt loda och pligta sig fram och de fr\u00e4mmande gifves tillf\u00e4lle all g\u00f6ra sig bekanta upp\u00e5 v\u00e5ra kuster, hvilket i det \u00f6fverst\u00e5ndna kriget blivit f\u00f6rspordt och en skadelig efterf\u00f6ljd af sig f\u00f6da kunde\u00bb.<\/em><\/p>\n\n\n\n

1681 kompletterades instruktionerna f\u00f6r lotsinspekt\u00f6ren bl.a. med att lotsar likt advokater och l\u00e4kare fick avl\u00e4gga \u00e4mbetseder.<\/p>\n\n\n\n

1687 inr\u00e4ttades Lotsdirekt\u00f6rs\u00e4mbetet och Sverige fick sin f\u00f6rste Lotsdirekt\u00f6r, Kapten Petter Gedda, b\u00f6rdig fr\u00e5n V\u00e4sterbotten.<\/p>\n\n\n\n

1691 flyttade Amiralitets \u2013 Collegium (AC) fr\u00e5n Stockholm till Karlskrona och fr\u00e5n och med 1693 n\u00e4r Kapten Gedda har sin f\u00f6rsta lotsvisitation vet man med s\u00e4kerhet att Stockholm blev Sveriges f\u00f6rsta sj\u00e4lvst\u00e4ndiga lotsstation i Kronans tj\u00e4nst. (Kronolotsarne)<\/p>\n\n\n\n

Tv\u00e5 viktiga \u00e5rtal<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Sedan lotsverkets organisation blifvit s\u00e5lunda f\u00f6rberedd, fullbordades densamma 1696 och 1697 genom f\u00f6ljande f\u00f6rfattningar:

1) Kungliga f\u00f6rordningen den 19 Sept. 1696 ang\u00e5ende lotsv\u00e4sendet i Sverige och Finland

2) Kungliga reglementet och instruktionen af samma dag f\u00f6r lotsinspektoren i Stockholm samt uppsynings- och \u00e5lderm\u00e4nnerna s\u00e5v\u00e4l i stockholmska som i hela den \u00f6friga sk\u00e4rg\u00e5rden i Sverige och Finland

3) Kungliga stadgan och f\u00f6rordningen den 20 Mars 1697 ang\u00e5ende f\u00f6rdelningen upp\u00e5 samtliga lotsarnes b\u00f6rdor och hvad styrning dem hvar i synnerhet tillkommer, med bifogad taxa huru lotspenningar \u00f6fverallt af de trafikerande b\u00f6ra betalas<\/em>

4) Kungliga f\u00f6rordningen af samma dag ang\u00e5ende lotsar och lotsdr\u00e4ngar, huru m\u00e5nga de vid hvar ort stadigt vara skola; samt<\/em>

5) Ett under samma dag utf\u00e4rdadt register \u00f6fver taxan \u00e5 lotspenningarna ifr\u00e5n den ena orten till den andra och vice versa, som efter hvart och ett farvattens beskaffenhet proportioneradt och inr\u00e4ttadt \u00e4r.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Staten tog nu den fulla kontrollen och f\u00f6rvandlade lotsarna fr\u00e5n privatf\u00f6retagare till kronans tj\u00e4nstem\u00e4n med reglerad befordringsg\u00e5ng.<\/p>\n\n\n\n

Detta borde rimligen kunna s\u00e4gas vara Sj\u00f6fartsverkets ursprungliga f\u00f6rsta datum.<\/p>\n\n\n\n

I samband med tillkomsten av 1696 \u00e5rs lotsordning skapades ocks\u00e5 en regional administration, d\u00e5 Sveriges kust delades in i tre lotsdistrikt. Det st\u00f6rsta var det norra distriktet, som t\u00e4ckte in kuststr\u00e4ckan fr\u00e5n V\u00e4stervik till Finlands ryska gr\u00e4ns. Det s\u00f6dra lotsdistriktet omfattade Blekinges och Sk\u00e5nes kust, och det v\u00e4stra lotsdistriktet ombes\u00f6rjde lotsningen l\u00e4ngs Hallands och Bohuskust. Cheferna f\u00f6r dessa tre lotsdistrikt var placerade i Stockholm, Karlskrona och G\u00f6teborg. Lotsdirekt\u00f6ren var, till att b\u00f6rja med, ocks\u00e5 chef f\u00f6r det lotsdistriktet, men n\u00e4r amiralitetskollegium \u00e5r 1776 flyttade fr\u00e5n Karlskrona tillbaka till Stockholm uts\u00e5gs en s\u00e4rskild chef f\u00f6r detta distrikt.<\/p>\n\n\n\n

Lotskontoret samt lotsdirekt\u00f6ren utlokaliseras liksom AC till Karlskrona.<\/p>\n\n\n\n

20 mars 1697 utkommer: \u201cKongl Maij:tz n\u00e5dige F\u00f6rordning ang\u00e5ende Lootzar och Lootzdr\u00e4ngiarne, huru m\u00e5nge de widhwar stadigt wara skole.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Under de f\u00f6ljande 40 \u00e5ren utvecklades lotsv\u00e4sendet och fler st\u00e4der och platser erh\u00f6ll lotsstationer.<\/p>\n\n\n\n

1700 talet<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

1724 inr\u00e4ttades V\u00e4stra lotsdistriktet fr\u00e5n Helsingborg till Norge.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 fick Norrlandskusten sina lotsar:<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Styrmanskaptenen och lotsdirekt\u00f6ren Nils Str\u00f6mcrona betydde mycket f\u00f6r uppkomsten av ett organiserat lotsv\u00e4sende l\u00e4ngs norrlandskusten upp till Ume\u00e5. N\u00e4r man h\u00e4r talar om att inr\u00e4tta lotsplatser m\u00e5ste man dock h\u00e5lla i minnet att det inte var fr\u00e5ga om kronolotsar, dvs lotsar anst\u00e4llda av staten. Lotsning var en bisyssla till bondens och fiskarens vanliga sysslor.

I Str\u00f6mcronas dagbok st\u00e5r att l\u00e4sa att han den 3 augusti 1725 med hj\u00e4lp av n\u00e5gra fiskare lotsades in till Ulv\u00f6hamn d\u00e4r han tillsatte inte mindre \u00e4n sju lotsar och fyra dr\u00e4ngar. N\u00e4r han i september \u00e5terv\u00e4nde till Stockholm hade han organiserat sexton lotsplatser fr\u00e5n G\u00e4vle till Ume\u00e5 med sammanlagt femtioen lotsar och femtio dr\u00e4ngar.

Den f\u00f6rste lotsen med ers\u00e4ttning fr\u00e5n Kungl. Maj:ts l\u00f6nestat uts\u00e5gs inte f\u00f6rr\u00e4n 1821. Han hette Daniel Sch\u00f6rling och hade en officiell lotsbricka som legitimerade honom som kronolots<\/p>\n\n\n\n

1726, 1727 och 1738 utf\u00e4rdas i Kongl. Bref att Bottniska viken skall erh\u00e5lla lotsinr\u00e4ttningar men det kommer inte till st\u00e5nd f\u00f6rr\u00e4n l\u00e5ngt senare.  St\u00e4derna i V\u00e4sterbotten hade n\u00e4mligen redan utverkat befrielse fr\u00e5n lotsinr\u00e4ttningar om de sj\u00e4lva kunde tillhandah\u00e5lla lotsar till kronan. Vilket de kunde. Norrl\u00e4nningarna gick redan d\u00e5 sina egna v\u00e4gar!<\/p>\n\n\n\n

1727 f\u00e5r Gotland sin lotsinr\u00e4ttning<\/p>\n\n\n\n

1739 inr\u00e4ttades Norra och S\u00f6dra Lotsdistrikten.<\/p>\n\n\n\n

Mellan 1740 \u2013 1748 genomgick Lotsverket s\u00e5 sin f\u00f6rsta omorganisation eftersom den ans\u00e5gs inneh\u00e5lla en del brister och fel.<\/p>\n\n\n\n

En Kongl f\u00f6rordning utkom 27 april 1748 d\u00e4r detta beskrivs n\u00e4rmre.<\/p>\n\n\n\n

I f\u00f6rordningen 11 aug 1752 var det dags f\u00f6r en uppfr\u00e4schning igen d\u00e4r AC g\u00f6r vissa p\u00e5pekanden och f\u00f6r\u00e4ndringar. Man kan h\u00e4r b\u00f6rja sk\u00f6nja vissa friktioner mellan Kongl Majt i Stockholm, AC och Lotskontoret.<\/p>\n\n\n\n

1753 utkom ett cirkul\u00e4r om lotsars r\u00e4ttigheter och skyldigheter<\/p>\n\n\n\n

Mellan 1760 och 1770 unders\u00f6ktes m\u00f6jligheterna att inr\u00e4tta lotsstation f\u00f6r genomg\u00e5ngare i \u00d6resund men projektet fick l\u00e4ggas ned eftersom det \u201dinte gick att f\u00f6r lotsningen erh\u00e5lla duglige personer<\/em>\u201d<\/p>\n\n\n\n

1756 avstyckades \u00d6stra Lotsdistriktet fr\u00e5n det Norra (vilket omfattade Finland inklusive \u00c5land).<\/p>\n\n\n\n

1765 upph\u00f6r det Bottniska handelstv\u00e5nget (se ovan) vilket m\u00f6jligg\u00f6r f\u00f6r utl\u00e4ndska fartyg att bedriva handel norr om gr\u00e4nsen mellan G\u00e4vle och Bj\u00f6rneborg<\/p>\n\n\n\n

1761 och 1770 V\u00e4stkustens Onsala samt Varberg<\/p>\n\n\n\n

Fram till 1769 p\u00e5g\u00e5r st\u00e4ndiga \u00e4ndringar i lotsningsf\u00f6rordningen, d\u00e5 AC kr\u00e4ver att hela lotsningsf\u00f6rordningen skrivs om. Mellan 1769 och 1774 utspelar sig en maktkamp mellan de olika intressenterna som slutar med att Kongl. Maj:t (Gustav III) utf\u00e4rdar ett stadgande som f\u00f6r Lotsverket blev gynnsammare \u00e4n de som tidigare varit.<\/p>\n\n\n\n

Genom seglationsordningen den 15 Juni 1774 erh\u00f6ll lotsverket ett godt st\u00f6d, ty d\u00e4ri f\u00f6reskrefs, att alla fr\u00e5n \u00f6ppen sj\u00f6 kommande fartyg voro vid 150 daler silfvermynt i b\u00f6ter skyldiga att taga lots.<\/p>\n\n\n\n

Det hela avslutas med att \u201dKongl.Maj:t uti n\u00e5digt bref den 7 och 12 augusti 1776 anbefaller s\u00e5 v\u00e4l Amiralitets \u2013 Collegium<\/strong> som Lotskontorets<\/strong> och Lotsdirekt\u00f6rens<\/strong> \u00e5terflyttning till Stockholm\u201d.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Under de kommande 25 \u00e5ren \u00e4ndrades f\u00f6rordningarna f\u00f6r lots och b\u00e5kavgifter om och om igen s\u00e5 att den 29 oktober 1798, som f\u00e5r betraktas som ett stort m\u00e4rkes\u00e5r, skrevs hela Lots, B\u00e5k och Fyrv\u00e4sendets f\u00f6rordning om fr\u00e5n b\u00f6rjan till slut samt att ansvaret flyttades fr\u00e5n amiralitetscollegium till Styrelsen f\u00f6r Arm\u00e9ns flotta.<\/p>\n\n\n\n

se vidare Lotsf\u00f6rordning 1798<\/a><\/p>\n\n\n\n

Lotsf\u00f6rdelningarna tillkom f\u00f6rst genom 1799 \u00e5rs lotsreglemente.<\/p>\n\n\n\n

Det m\u00e5tte inte ha varit s\u00e5 roligt att \u00e4gna sig \u00e5t lotsens v\u00e4rv under sjuttonhundratalet. Studerar man de g\u00e4ngse f\u00f6rordningarna ser det ut, som om sysslan kunde varit dr\u00e4glig nog, men verkligheten st\u00e4mde s\u00e4llan med paragraferna. Lotsarna voro frikallade fr\u00e5n en del skyldigheter, s\u00e5som utskrivning, v\u00e4gh\u00e5llning, inkvartering samt brandvakts h\u00e5llande och de beh\u00f6vde inte \u00e5taga sig att bli n\u00e4mndem\u00e4n eller bisittare vid tingsr\u00e4tterna.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5dana friheter voro n\u00f6dv\u00e4ndiga f\u00f6r att lotsarna skulle kunna fylla sina plikter, men f\u00f6r att kunna leva beh\u00f6vde de dock n\u00e5got mera. Det var best\u00e4mt, att de under tj\u00e4nsten ombord p\u00e5 fartyg skulle ha r\u00e4tt att \u00e5tnjuta \u00bbden ordinarie kost och dricka som ombord vankar\u00bb. D\u00e5 storm och sv\u00e5r fara var f\u00f6r handen, borde lotsen f\u00e5 bel\u00f6ning ut\u00f6ver lotspenningarna, men det fick han komma \u00f6verens med skepparen om. Tvingade motvind honom att vara l\u00e4ngre \u00e4n annars ombord, skulle han ha l\u00f6n efter s\u00e4rskild taxa.<\/p>\n\n\n\n

Under hela lotsningen var skepparen skyldig att pigga upp lotsen med \u00bben jungfru br\u00e4nnvin\u00bb dagligen. Man var tydligen m\u00e5n om, all lotsen skulle ha stimulantia.  D\u00e5 i f\u00f6rordningen mot lyx och \u00f6verfl\u00f6d 1730 nyttjande av tobak f\u00f6rbj\u00f6ds var och en, som ej fyllt tjuguett \u00e5r, voro lotsarna bland de f\u00e5, som undantogos fr\u00e5n f\u00f6rbudet.<\/p>\n\n\n\n

Gl\u00e4dje\u00e4mnen hade de annars icke m\u00e5nga. Deras inkomster, som uteslutande baserade sig p\u00e5 lotsavgifterna, voro sm\u00e5. Dels d\u00e4rf\u00f6r att avgifterna voro l\u00e5ga och dels d\u00e4rf\u00f6r att de icke alltid erlades som de skulle. Skepparna f\u00f6rs\u00f6kte ofta smita. Det h\u00e4nde ocks\u00e5, att lotsarna ofredades eller till och med \u00f6verf\u00f6llos med hugg och slag. De kunde nekas kost ombord, tvingas till annat arbete bredvid lotsningen. o. s. v., och det blev d\u00e4rf\u00f6r n\u00f6dv\u00e4ndigt att sk\u00e4rpa straffen f\u00f6r dylika f\u00f6rseelser. Avgifterna h\u00f6jdes ocks\u00e5 men endast i sm\u00e5 poster. Indrivningen \u00e5lades tullkamrarna f\u00f6r att bli effektiv.<\/p>\n\n\n\n

Lotsarnas villkor blevo dock l\u00e5ngt ifr\u00e5n tillfredsst\u00e4llande. De sakkunniga hade j\u00e4mt g\u00f6ra med att skriva nya reglementen och t\u00e4nka ut paragrafer som skulle hj\u00e4lpa upp lotsarnas betryckta st\u00e4llning.<\/p>\n\n\n\n

1800 talet<\/strong><\/h2>\n\n\n\n

De olidliga f\u00f6rh\u00e5llanden, under vilka lotsarna levde, \u00e5terverkade givetvis p\u00e5 deras s\u00e4tt att sk\u00f6ta sitt kall. De m\u00e5ste sj\u00e4lva i h\u00e5lla sig med b\u00e5tar och annat material, och eftersom inkomsterna voro sm\u00e5 och os\u00e4kra, blev ocks\u00e5 utrustningen d\u00e4refter. Lotsb\u00e5tar kunde inte alltid g\u00e5 ut i h\u00e5rt v\u00e4der. Det var en k\u00e4nd sak bland sj\u00f6farande, meddelar en sj\u00f6bok fr\u00e5n 1808, att lotsarna p\u00e5 svenska Kattegatt kusten inte m\u00f6tte skeppen, f\u00f6rr\u00e4n de redan voro i inloppen och hade de yttre sk\u00e4ren och farligheterna bakom sig. <\/p>\n\n\n\n

Vid inseglingen till G\u00f6teborg till exempel kunde man inte vara s\u00e4ker p\u00e5 att erh\u00e5lla lots f\u00f6rr\u00e4n vid B\u00f6tt\u00f6. Det var under s\u00e5dana f\u00f6rh\u00e5llanden inte gott f\u00f6r fr\u00e4mmande att klara sig vid hastigt p\u00e5kommande ov\u00e4der.<\/p>\n\n\n\n

1803 \u00f6verf\u00f6rdes lotsverket till F\u00f6rvaltningen av sj\u00f6\u00e4rendena.<\/p>\n\n\n\n

1809 f\u00f6rlorade Sverige Finland och d\u00e4rmed \u00e4ven \u00d6stra Lotsdistriktet. I och med det s\u00e5 kom inte l\u00e4ngre Bottenhavet och Bottenviken att betraktas som svenskt innanhav och Finland var nu ett fr\u00e4mmande land. Detta faktum var den direkta anledningen till att det mellan 1809 och 1820 febrilt planerades och inr\u00e4ttades nya lotsplatser l\u00e4ngs den norrl\u00e4ndska kusten. M\u00e5nga lotsplatser blev bara papperskonstruktioner (som exempelvis Carl Johans stad<\/a>) andra kom ig\u00e5ng men h\u00f6ll bara i n\u00e5gra \u00e5r innan de slogs samman pga f\u00f6r liten trafik i relation till antalet lotsar och platser.<\/p>\n\n\n\n

Den 24 februari 1809 f\u00f6renas Lotsverket med det nyligen inr\u00e4ttade Sj\u00f6m\u00e4tningscorpsen (nuvarande sj\u00f6karteverket) och stadgades, att chefen f\u00f6r denna skulle vara \u00f6fverdirekt\u00f6r och officerarne vid k\u00e5ren distriktschefer vid lotsverket. Detta var ett steg i r\u00e4tt riktning, om \u00e4fven modifikationer kunnat g\u00f6ras. Att de, som hafva till uppgift att ordna och fullst\u00e4ndiga s\u00e4kerhetsanstalterna f\u00f6r sj\u00f6farten, \u00e4fven b\u00f6ra kunna uppm\u00e4ta och kartl\u00e4gga farvattnen \u00e4r alldeles klart, och s\u00e5 \u00e4r v\u00e4l \u00e4fven f\u00f6rh\u00e5llandet numera, (1897) ehuru nuvarande distriktschefer (lotskaptenerna) genom en m\u00e4ngd andra tjensteg\u00f6rom\u00e5l \u00e4ro hindrade att syssels\u00e4tta sig med m\u00e4tningar och lodningar annat \u00e4n tillf\u00e4lligtvis. S\u00e5 mycket n\u00f6dv\u00e4ndigare \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r, att mellan de nu skilda verken ett enigt samarbete r\u00e5der, ty b\u00e5da gagna ju samma sak.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Under de kommande 60 \u00e5ren genomg\u00e5r f\u00f6rordningarna och framf\u00f6r allt avgifterna f\u00f6r lots och fyr och b\u00e5k, genomgripande f\u00f6r\u00e4ndringar. Det blir nya best\u00e4mmelser ungef\u00e4r vart 5 \u00e5r. \u00c5terkommande \u00e4r dock att l\u00f6ner och villkor f\u00f6r de anst\u00e4llda \u00e4ro svaga<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

1813 utkommer f\u00f6reskrifter om inr\u00e4ttande av lots och b\u00e5kinr\u00e4ttning f\u00f6r V\u00e4nern. Inr\u00e4ttningen skall sk\u00f6tas av en s\u00e4rskild Direktion, underst\u00e4lld Konungens \u201dBefallninghafvandes i Carlstads L\u00e4n ordf\u00f6randeskap\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

20 juni 1820 utkommer Kongl. Maj:ts N\u00e5diga f\u00f6rordning Ang\u00e5ende Lots och B\u00e5t inr\u00e4ttningen i Riket.<\/p>\n\n\n\n

\u201d Wi Carl Johan med Guds N\u00e5de, Sweriges, Norriges, G\u00f6thes och Wendes Konung G\u00f6re weterligt att sedan hos oss Riksens st\u00e4nder i underd\u00e5nighet f\u00f6reslagit wissa stadganden \u00e5syftande en f\u00f6rb\u00e4ttring af Lots och B\u00e5t inr\u00e4ttningen i Riket samt Wi funnit denna inr\u00e4ttning i en och annan m\u00e5n tarfwa r\u00e4ttelse s\u00e5 hafwe wi tagit detta wigtiga \u00e4mne i n\u00e5digt \u00f6fwerw\u00e4gande och med upph\u00e4fwande af alla hittills d\u00e4rom g\u00e4llande f\u00f6rfattningar i n\u00e5der f\u00f6rordnat som f\u00f6ljer:\u201d se l\u00e4nk till originalet Lotsf\u00f6rordning 1820.<\/a><\/p>\n\n\n\n

Organisationen inom lotsverket med lots\u00e5lderm\u00e4n, ordinarie lotsar, utl\u00e4rda lotsdr\u00e4ngar och l\u00e4rodr\u00e4ngar som befattningarna kallades f\u00f6re 1820, och lots\u00e5lderm\u00e4n, m\u00e4sterlotsar, sekundlotsar och lotsl\u00e4rlingar, som de kallades fr\u00e5n och med 1820, p\u00e5minner starkt om den inom hantverksyrkena.<\/p>\n\n\n\n

1827 utkommer \u00e4nnu en ny lotsf\u00f6rordning d\u00e4r en hel del fokus lades p\u00e5 utbildning.<\/p>\n\n\n\n

Utbildningen av blivande lotsar bedrevs l\u00e4nge p\u00e5 samma s\u00e4tt som den bedrivits under styremannaepoken. Det var fr\u00e5ga om en internutbildning, d\u00e4r l\u00e4rodr\u00e4ngen, lotsl\u00e4rlingen, som titeln var efter 1820, vanligtvis fr\u00e5n unga \u00e5r skolades in i verksamheten av n\u00e5gon n\u00e4ra sl\u00e4kting och bedrevs under liknande former som inom hantverksyrken.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e5gon fastst\u00e4lld \u00e5ldersgr\u00e4ns f\u00f6r att kunna skrivas in vid lotsverket existerade inte f\u00f6rr\u00e4n 1820, d\u00e5 man i lotsreglementet p\u00e5pekade att en lotsl\u00e4rling helst borde ha fyllt nio \u00e5r vid inskrivningstillf\u00e4llet. Utbildning av sk\u00e4rg\u00e5rdslotsar bedrevs. Krav p\u00e5 l\u00e4s- och skrivkunnighet som f\u00f6rkunskaper inf\u00f6rdes f\u00f6r lotsl\u00e4rlingar f\u00f6rst genom 1827 \u00e5rs lotsordning och d\u00e5 i s\u00e5 m\u00e5tto att lotsl\u00e4rlingen vid antagningstillf\u00e4llet skulle ha b\u00f6rjat att l\u00e4sa och skriva samt n\u00e4r examen avlades, f\u00f6rv\u00e4rvat goda kunskaper i l\u00e4sning, skrivning och r\u00e4kning.<\/p>\n\n\n\n

1858 utkom: \u201dF\u00f6rfattningssamling for Kongl. Maj:ts Flotta\u201d<\/strong>
utarbetad av S. W. Gynther och tryckt i H\u00e4rn\u00f6sand \u00e5r 1858 av J. A. Johansson & Komp.<\/p>\n\n\n\n

\u201dOm Krono-Lotsars skyldigheter och r\u00e4ttigheter i allm\u00e4nhet\u201d.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

\u00a7119<\/p>\n\n\n\n

”En Krono-Lots b\u00f6r noga k\u00e4nna alla till platsen h\u00f6rande farleder, hamnar och ankars\u00e4ttningar, dess beskaffenhet och djup, landets utseende s\u00e5v\u00e4l om dagen som nattetid, samt de olika courser och compass-streck, hvilka b\u00f6ra f\u00f6ljas, s\u00e5 att han icke allenast p\u00e5 ljusa dagen under klar luft och \u00f6ppen vind, utan ocks\u00e5 nattetid eller under disa och sj\u00f6m\u00f6rker, samt genom kryssning, d\u00e5 motvind intr\u00e4ffar, med s\u00e4kerhet m\u00e5 kunna f\u00f6ra och lotsa de fartyg, honom anf\u00f6rtros.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Om alla icke allenast n\u00e4ra lotsleden bel\u00e4gne, utan ock f\u00f6r kryssning hinderiige undervattens grund, deras m\u00e4rken, str\u00e4ckning och djup b\u00f6r han \u00e4ga s\u00e5 s\u00e4ker och best\u00e4md kunskap, att han, \u00e4fven der prickar icke finnas, m\u00e5 kunna undvika grunden och veta, huru n\u00e4ra de kunna tagas.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Krono-Lots b\u00f6r ocks\u00e5 k\u00e4nna, huru man med fartyg af olika tackling m\u00e5ste manouvrera under segling, v\u00e4ndningar, till segels eller ankares g\u00e5ende, vid varpning eller f\u00f6rt\u00f6jning, samt, der str\u00f6m finnes, huru den \u00e4r beskaffad och hvad dervid \u00e4r att iakttaga\u201d.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Att lotsar som inte voro tillr\u00e4ckligt p\u00e5passliga d\u00e5 det g\u00e4llde att uppm\u00e4rksamma fartyg som \u00f6nskade f\u00e5 lotshj\u00e4lp kunde d\u00f6mas till dryga b\u00f6ter och dessutom f\u00e4ngelse och skadest\u00e5ndsstraff om s\u00e5 kallad \u201dsj\u00f6skada\u201d uppkommit framg\u00e5r av \u00a7 120 i ovann\u00e4mnda f\u00f6rfattning. Lotsplatsens \u00c5lderman gick inte heller fri fr\u00e5n ansvar i de fall d\u00e5 lotsuppassningen missk\u00f6ttes.<\/p>\n\n\n\n

Ang\u00e5ende lotsb\u00e5tar fanns f\u00f6ljande att l\u00e4sa<\/p>\n\n\n\n

\u00a7 121<\/p>\n\n\n\n

\u201dKrono-Lotsarne b\u00f6r var f\u00f6rsedde med tjenlige b\u00e5tar med tillbeh\u00f6r s\u00e5 i afseende p\u00e5 lotsplatsens l\u00e4ge som lotsledernes beskaffenhet. Lotsb\u00e5t utm\u00e4rkes under rodd af en utbl\u00e5sande hvit fyrkantig flagga, f\u00e4stad vid en st\u00e5ng af 4 eller 5 alnars l\u00e4ngd upprest i b\u00e5tens framstam; men under segling hissas denna flagga antingen p\u00e5 toppen eller \u00f6fverst vid spriet, allt efter v\u00e4derleken, s\u00e5 att den blir synlig. F\u00f6rsummar Krono-Lots att under dess tjensteut\u00f6fning visa n\u00e4mnde flagga, b\u00f6te 3 R:dr 16 sk, och skall det vid ett vite af 10 R.dr vara alla andre \u00e4n KronoLotsar f\u00f6rbjudit att s\u00e5dan flagga \u00e5 deras b\u00e5tar f\u00f6ra. H\u00e4nder skada derigenom ers\u00e4ttes den serskilt efter allm\u00e4n lag\u201d.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Ang\u00e5ende lotsars upptr\u00e4dande<\/p>\n\n\n\n

\u00a7 122<\/p>\n\n\n\n

\u201dUnder all tjenstg\u00f6ring b\u00f6r Krono-Lots b\u00e4ra p\u00e5 br\u00f6stet en bricka af messing med Kongl. Krona och underskrift Krono-Lots, till utm\u00e4rkande af hans beh\u00f6righet vid fartygs lotsning. Utom denna bricka medf\u00f6rer han alltid det uti 14 \u00a7 anbefallde tryckta formulair \u00e4fvensom tryckta blanketter till qvittencer f\u00f6r erh\u00e5llne lotspenningar.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u00a7 123<\/p>\n\n\n\n

\u201dD\u00e5 Krono-Lots m\u00f6ter fartyg, b\u00f6r han, s\u00e5 vidt m\u00f6jligt \u00e4r, h\u00e5lla sig uti farvattnet och visa sin flagg, samt ofta genom flaggens r\u00f6relse och f\u00e4llande \u00e5t beh\u00f6rig sida utm\u00e4rka, huru fartyget b\u00f6r h\u00e5lla f\u00f6r att p\u00e5 b\u00e4sta s\u00e4tt komma i farvattnet; men s\u00e5 l\u00e4nge Lotsen \u00e4r utom farvattnet, b\u00f6r han ej visa sin flagg. Vid uthamnar m\u00e5 Krono-Lots ej f\u00f6rr utlotsa fartyg \u00e4n bef\u00e4lhafvare till fullo betalt s\u00e5 v\u00e4l fyr- och b\u00e5tafgiften som lotspenningarne: kommande den Lots, som med f\u00f6rsummelse h\u00e4rutinnan betr\u00e4des, att dessa afgifter af egna tillg\u00e5ngar ers\u00e4tta.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u00a7 124<\/p>\n\n\n\n

\u201dD\u00e5 beg\u00e4rd Krono-Lots kommer fartyget vid inloppet fr\u00e5n \u00f6ppen sj\u00f6 s\u00e5 n\u00e4ra, att derifr\u00e5n kan svaras p\u00e5 hans fr\u00e5gor, underr\u00e4ttar han sig om fartygets och bef\u00e4lhafvarens namn, orten hvarifr\u00e5n fartyget kommer, hvart det \u00e4mnar sig, hvad last det innehar och huru djupt det g\u00e5r. Vid ett vite af 3 R.dr 16 sk. Banco \u00e4ge fartygs bef\u00e4lhafvare ej att s\u00e5dane underr\u00e4ttelser f\u00f6rv\u00e4gra. I afseende p\u00e5 fartyg, hvilka b\u00f6ra misst\u00e4nkas att medf\u00f6ra smittsamma sjukdomar, s\u00e5som kommande fr\u00e5n orter, der s\u00e5dane \u00e4ro g\u00e5ngbara, eller hvilka innehafva varor, som kunna medf\u00f6ra smitta, har Krono-Lotsen, att f\u00f6rh\u00e5lla sig efter Quarantaine-F\u00f6rfattningen, Commerce-Collegii-Circulaire af den 19 December 1800 samt de honom serskilt meddelade ordres.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

\u00a7 125<\/p>\n\n\n\n

\u201dM\u00f6ter Krono-Lots fartyg men i anseende till sv\u00e5r sj\u00f6 och h\u00e5rdt v\u00e4der icke kan l\u00e4gga ombord, s\u00e5 har han att h\u00e5lla sig framf\u00f6r bogen i lofvart samt med sin flagg gifva fartyget tecken f\u00f6r att h\u00e5lla det uti r\u00e4tta leden; hvarvid bef\u00e4lhafvaren \u00e5 fartyget tillser, att det icke seglar lotsb\u00e5ten f\u00f6rbi, \u00e4n mindre seglar p\u00e5 densamma vid ansvar som i 7 \u00a7 stadgat \u00e4r. Kongl. F\u00f6rordn. Den 29 Oct 1798 \u00a7 67 och den 20 Juni 1820 \u00a7 23\u201d.<\/em><\/p>\n\n\n\n

—————————————————————–<\/p>\n\n\n\n

I 1881 \u00e5rs tj\u00e4nstg\u00f6ringsreglemente h\u00f6jdes sedan antagnings\u00e5ldern till 12 \u00e5r, och kravet p\u00e5 l\u00e4s- och skrivkunnighet redan vid antagningstillf\u00e4llet tillfogades.<\/p>\n\n\n\n

Kraven p\u00e5 praktisk tr\u00e4ning och sj\u00f6praktik p\u00e5 s\u00e5v\u00e4l segel som \u00e5ngfartyg kr\u00e4vdes av dem som s\u00f6kte in till lotsverket mot slutet av 1800-talet. Fr\u00e5n lotsverkets sida intresserade man sig mest f\u00f6r att basf\u00e4rdigheterna l\u00e4sa, r\u00e4kna och skriva skulle tillgodoses f\u00f6r lotsarnas barn. Ett sk\u00e4l till detta kan ha varit att internrekryteringen till lotsyrket s\u00e5gs som s\u00e5 v\u00e4rdefull att lotss\u00f6nerna m\u00e5ste beredas m\u00f6jlighet att klara av antagningskraven till lotsutbildningen.<\/p>\n\n\n\n

I ett kungligt brev av 19 juni detta \u00e5r gavs detta motiv till varf\u00f6r lotsbarnskolor beh\u00f6vdes tre \u00e5r efter inf\u00f6randet av en obligatorisk folkskola. Inr\u00e4ttandet av lotsbarnskolor var ett s\u00e4tt p\u00e5 vilket staten kunde st\u00f6dja lotsk\u00e5ren. Staten tilldelade ocks\u00e5 lotsarna fullmakter, tvingade dem att avl\u00e4gga \u00e4mbetseder och st\u00e4llde krav p\u00e5 examination. Genom dessa \u00e5tg\u00e4rder omvandlades de forna sk\u00e4rb\u00f6ndema till en speciell yrkesk\u00e5r med en legitimerad st\u00e4llning.<\/p>\n\n\n\n

Lotsarna erh\u00f6ll en exklusiv monopolst\u00e4llning inom sitt verksamhetsomr\u00e5de. En st\u00e4llning som staten bidrog till att uppr\u00e4tth\u00e5lla genom att straffbel\u00e4gga lotsning utf\u00f6rd av dem som saknade examination och legitimation. Inf\u00f6randet av lotsuniformer p\u00e5 1880-talet fastslog definitivt lotsarnas roll som statens tj\u00e4nstem\u00e4n.<\/p>\n\n\n\n

Efter det att G\u00f6ta kanal f\u00e4rdigst\u00e4lldes 1832 besl\u00f6ts 1836 av Kongl. Maj:ts att lots och b\u00e5kinr\u00e4ttningar p\u00e5 G\u00f6ta kanal, V\u00e4nern, V\u00e4ttern och G\u00f6ta \u00c4lv inte skulle \u00f6vertas av Staten utan sk\u00f6tas av en s\u00e4rskild Distriktschef. Emellertid blev aldrig n\u00e5gon s\u00e5dan utsedd bl.a. eftersom rikets St\u00e4nder inte beviljade \u00e4skade anslag f\u00f6r sj\u00f6arna och kanalernas fyrar och underh\u00e5ll. De till\u00e4ts d\u00e4refter, mer eller mindre, att sk\u00f6ta sig sj\u00e4lva med uppb\u00e4rande av n\u00f6dv\u00e4ndiga avgifter.<\/p>\n\n\n\n

Kring 1850 i Sverige innebar specialiseringen bl. a. att bandet mellan jordbruk och soldattj\u00e4nst avvecklades. Den deltidsarbetande lotsen f\u00f6rsvann och lotsyrket kom att bli en heltidssyssels\u00e4ttning, bedriven \u00e4ven av personer som saknade f\u00f6rankring i bondesamh\u00e4llet. Lotsstationer, med av lotsverket \u00e4gda stugor, ersatte lotshemmanen.<\/p>\n\n\n\n

I levnadsbeskrivningarna \u00f6ver lotsar kan man konstatera att de fr\u00e5n b\u00f6rjan s\u00e5 sj\u00e4lvst\u00e4ndiga lotsarna blir till statens tj\u00e4nstem\u00e4n. Lotsarna, vars band till krigsmakten kan nog s\u00e4gas aldrig varit speciellt starka.<\/p>\n\n\n\n

De svenska sk\u00e4rg\u00e5rdslotsarna, som p\u00e5 samma s\u00e4tt som soldaterna, bedrev sin verksamhet som en bin\u00e4ring till hemmansbruket.<\/p>\n\n\n\n

Det transportbehov som det industriella genombrottet medf\u00f6rde m\u00e5ste, rimligen ha f\u00e5tt konsekvenser f\u00f6r det svenska lotsv\u00e4sendet. Utrikes- och inrikeshandeln \u00f6kning kr\u00e4vde tillg\u00e5ng till p\u00e5litliga lotsar, i en verksamhet som bedrevs under organiserade former. F\u00f6re mitten av 18oo-talet var n\u00e4mligen landsv\u00e4gstransporter \u00f6ver l\u00e4ngre str\u00e4ckor om\u00f6jliga, och sj\u00f6v\u00e4garna var de viktigaste transportlederna i det d\u00e5tida Sverige.<\/p>\n\n\n\n

Den 9 Juli 1862 utf\u00e4rdades, efter flera f\u00f6reg\u00e5ende \u00e4ndringar, en ny f\u00f6rordning och tjenstg\u00f6ringsreglemente f\u00f6r lotsverket<\/p>\n\n\n\n

1866 den 10 februari befalldes att vanlig lotsflagg \u201d h\u00e4lften vit och h\u00e4lften bl\u00e5\u201d skall vara hissad <\/em>ist\u00e4llet f\u00f6r lotsg\u00f6s d\u00e5 lots finns att tillg\u00e5 p\u00e5 lotsplatserna<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 M\u00e4laren \u00f6kade sj\u00f6farten betydligt mellan 1860-1875 och lotsar anst\u00e4lldes s\u00e5 \u00e4ven h\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

1868 upph\u00f6r ben\u00e4mningen sekundlots till att enbart heta lots<\/p>\n\n\n\n

Den 20 maj 1870 befrias Kronans fartyg fr\u00e5n att ta lots.<\/p>\n\n\n\n

1871 den 21 december skildes lots- och fyrv\u00e4sendets angel\u00e4genheter fr\u00e5n F\u00f6rvaltningen av Sj\u00f6\u00e4rendena som hade sitt kansli p\u00e5 Marinf\u00f6rvaltningen Birger Jarls torg 9-11 p\u00e5 Riddarholmen och lades under ett centralt \u00e4mbetsverk. Det beslutas att Lotsdirekt\u00f6ren blir ensam ansvarig f\u00f6r allt som r\u00f6r lotsningar och fyrinr\u00e4ttningar. Till detta fogas \u00e4ven de ekonomiska m\u00e5len och ansvaret som tidigare handlagts av F\u00f6rvaltningen af Sj\u00f6\u00e4rendena..<\/em><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Lotsverkets organisation 1871<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

1 januari 1872 flyttades ansvaret f\u00f6r lotsning, utm\u00e4rkning, kartering och sj\u00f6r\u00e4ddning f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen till ett eget centralt \u00e4mbetsverk,  Kongl. Lotsverket med dess chef Lotsdirekt\u00f6ren. Lokalerna blev i  huset i h\u00f6rnet av lilla Nygatan och Kornhamnstorg.<\/p>\n\n\n\n

Lotsstyrelsen st\u00e4rkte i en ny f\u00f6rordning (SFS 1881:8) 15 februari \u00e5r 1881 och kung\u00f6relse ang\u00e5ende lotsf\u00f6rdelningarnas gr\u00e4nser av den 9 mars 1881 (SFS 1881:9) sitt grepp \u00f6ver lotsorganisationen i Sverige. Detta \u00e5r upph\u00f6rde den gamla distriktsindelningen med lots\u00e5ldermannatj\u00e4nsterna och \u00e5ldermannaskapen och Sverige indelades ist\u00e4llet: <\/p>\n\n\n\n

Direkt under lotsstyrelsens chef, Lotsdirekt\u00f6ren sorterade 8 lotsf\u00f6rdelningar ben\u00e4mnda Lule\u00e5, Sundsvall, Stockholm, Norrk\u00f6ping, Kalmar, Malm\u00f6, G\u00f6teborg och Gotlands Lotsf\u00f6rdelningar vars chef hade titeln Lotskapten. Underbef\u00e4let utgjordes av en \u00f6verlots av f\u00f6rsta graden vid varje f\u00f6rdelning. Varje lotsplats fick sin platschef, som vid st\u00f6rre lotsplatser titulerades \u00f6verlots av andra graden och vid mindre lotsf\u00f6rman. <\/p>\n\n\n\n

Understationer till f\u00f6rdelningarna var \u00e4ven fyrplatser, fyrskepp och livr\u00e4ddningsstationer.<\/p>\n\n\n\n

Lotsplatserna betj\u00e4nades av kronolotsar, dvs m\u00e4sterlotsar, lotsar och extra lotsar.. Fyrplatschef var fyrm\u00e4stare vilken under sig hade fyrvaktare och fyrbitr\u00e4den. Livr\u00e4ddningsstationerna leddes av uppsyningsm\u00e4n vilka betj\u00e4nades av b\u00e5tstyrare, roddare och bitr\u00e4den. Den som innehade titeln lots\u00e5lderman fick dock beh\u00e5lla denna tills han l\u00e4mnade sin tj\u00e4nst.<\/p>\n\n\n\n

Lagstiftning f\u00f6r lotsar vid denna tid s\u00e4ger:<\/p>\n\n\n\n

\u00bbKronolots, som af okunnighet eller oupps\u00e5tligen genom v\u00e5rdsl\u00f6shet, of\u00f6rsigtighet eller f\u00f6rsummelse under lotsning s\u00e4tter fartyg p\u00e5 grund, straffas med f\u00e4ngelse i h\u00f6gst sex m\u00e5nader eller b\u00f6ter.
N\u00e4r kronolots f\u00f6r andra g\u00e5ngen gjort sig skyldig till s\u00e5dan f\u00f6rseelse, skall han tillika d\u00f6mas till afs\u00e4ttning, d\u00e4r ej synnerligen mildrande omst\u00e4ndigheter f\u00f6rekomma.\u00bb<\/em><\/p>\n\n\n\n

Lotsen d\u00f6mes s\u00e5ledes ej till d\u00f6den f\u00f6r grundst\u00f6tning, men han kan vid ett upprepande af denna f\u00f6rseelse, \u00e4fven om den sker \u00bboupps\u00e5tligen och genom of\u00f6rsigtighet\u00bb,<\/em> s\u00e4ttas in sex m\u00e5nader i f\u00e4ngelse och f\u00f6rlora sitt lefvebr\u00f6d \u2014 och det \u00e4r vackert s\u00e5. Han har dessutom nu f\u00f6rlorat det frik\u00e4nnande, som den gamla stadslagen af 1357 sk\u00e4nkte honom, i h\u00e4ndelse han grundst\u00f6tte med fartyget under sj\u00f6g\u00e5ng och v\u00e5ldsam storm.<\/p>\n\n\n\n

Ber\u00e4ttelse fr\u00e5n denna tid:<\/p>\n\n\n\n

Att lotsarne \u00e4fven i senare tider af de sj\u00f6farande behandlats illa och st\u00e5tt jemf\u00f6relsevis r\u00e4ttsl\u00f6sa, d\u00e4rom vitnar en tilldragelse, som h\u00e4nde farfadern till en nu i utkanten af Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd lefvande m\u00e4sterlots.
Den n\u00e4mnde farfadern var \u00e4fven lots, om jag minnes r\u00e4tt, lots\u00e5lderman. Han kryssade under tjenstut\u00f6fning med ett hemkommande fartyg fr\u00e5n sj\u00f6n och in i sk\u00e4rg\u00e5rden och befann sig p\u00e5 v\u00e4g till Stockholm. Kommet l\u00e5ngt in i sk\u00e4rg\u00e5rden, \u00f6fverf\u00f6lls fartyget pl\u00f6tsligt af tjocka, och innan man hunnit vidtaga n\u00e5gra \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att s\u00f6ka ankars\u00e4ttning och ankra, grundst\u00f6tte fartyget. Lotsen, som stod bredvid skepparen p\u00e5 det s. k. akterd\u00e4cket eller hyttaket, erh\u00f6ll af denne en s\u00e5 kraftig \u00f6rfil, alt han slungades i sj\u00f6n och d\u00e4r fann sin d\u00f6d.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Inf\u00f6randet av lotsuniformer kom under 1880-talet.<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n 1888 30 november ben\u00e4mndes dess direkt\u00f6r Generallotsdirekt\u00f6r i Sj\u00f6fartsstyrelsen och d\u00e4refter i nuvarande Sj\u00f6fartsverket, Generaldirekt\u00f6ren.<\/p>\n\n\n\n

Lotsverket bestod d\u00e5 av tre distrikt med tre distriktschefer om sammanlagt 15 lotsf\u00f6rdelningar, 63 lots\u00e5ldermannaskap, 153 lotsplatser och 175 lotsuppassningsst\u00e4llen.<\/p>\n\n\n\n

Fyrv\u00e4sendet inneh\u00f6ll 66 fyrar och 10 fyrfartyg, (ej inr\u00e4knat 17 st enskilda led och hamnfyrar)<\/p>\n\n\n\n

Lotsverket var organiserat i tre byr\u00e5er:<\/p>\n\n\n\n