{"id":6639,"date":"2024-01-21T16:08:09","date_gmt":"2024-01-21T15:08:09","guid":{"rendered":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/?page_id=6639"},"modified":"2024-01-21T16:46:53","modified_gmt":"2024-01-21T15:46:53","slug":"lotsverket-1897","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/lotsverket-1897\/","title":{"rendered":"Lotsverket 1897"},"content":{"rendered":"\n

Emil Albin Smith<\/strong>, f\u00f6dd 23 mars 1848 i Karlskrona, d\u00f6d 2 december 1923 i Saltsj\u00f6baden, var en svensk lotskapten, kommend\u00f6rkapten och riksdagsman (liberal).<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

Emil Smith gjorde milit\u00e4r karri\u00e4r i sk\u00e4rg\u00e5rdsartilleriet och d\u00e4refter flottan, d\u00e4r han 1902 blev kommend\u00f6rkapten. 1886\u20131892 var han lotskapten och chef f\u00f6r Norrk\u00f6pings f\u00f6rdelning, samt f\u00f6r Stockholms f\u00f6rdelning 1892, och riksdagsledamot f\u00f6r Liberala samlingspartiet i andra kammaren f\u00f6r Stockholms stads valkrets \u00e5ren 1900\u20131902. I riksdagen drev han bland annat sj\u00f6fartsfr\u00e5gor.<\/p>\n\n\n\n

Emil Smith var en praktikens man med stort kunnande i navigering och all vad har med sj\u00f6fart att g\u00f6ra. Hans ”Nautisk Ordbok” kom av trycket 1914 och har senare utgivits i faksimil genom st\u00f6d av Stiftelsen Sveriges Sj\u00f6manshus. Boken omfattar drygt 500 sidor med svenska uppslagsord, engelsk och tysk \u00f6vers\u00e4ttning samt en i allm\u00e4nhet fyllig f\u00f6rklarande svensk text.<\/p>\n\n\n\n

EA Smith skrev \u00e4ven f\u00f6ljande avsnitt i boken:<\/p>\n\n\n\n

ALLM\u00c4NNA KONST- OCH INDUSTRIUTST\u00c4LLNINGEN I STOCKHOLM 1897<\/p>\n\n\n\n

OFFICIELL BER\u00c4TTELSE<\/p>\n\n\n\n

Lots- och fyrinr\u00e4ttningens uppkomst och utveckling<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Af de i gamla stadslagar fr\u00e5n tretton- och fjortonhundratalen intagna stadganden om ansvar \u00e5 dem, som \u00e5togo sig att lotsa fartyg men satte dem p\u00e5 grund eller visade sig okunniga om v\u00e4gen, synes, att p\u00e5 dessa tider ut\u00f6fvades ledsagare yrket af enskilda personer s\u00e5lunda, att de, efter \u00f6fverenskommelse om n\u00e5gon viss ers\u00e4ttning f\u00f6r sitt besv\u00e4r och ansvar, f\u00f6rbundo sig att under fartygets resor leda eller lotsa detsamma.<\/p>\n\n\n\n

Den \u00e4ldsta stadslagen eller Bj\u00f6rk\u00f6ar\u00e4tten, som i slutet af 1200 eller i b\u00f6rjan af 1300-talet utarbetades, inneh\u00e5ller intet stadgande r\u00f6rande fartygs lotsning. Men i den yngre mellan 1350\u201457 utarbetade allm\u00e4nna stadslagens 14:de block af Skipm\u00e5la balken f\u00f6rekommer deremot f\u00f6ljande stadgande:<\/p>\n\n\n\n

\u00bbNu<\/em> leger man ledsagare, som skall s\u00e4ga dem led (segelled). S\u00e4ger han sig vilja l\u00e5ta dem utan n\u00e5gon skada segla \u00f6fver sj\u00f6n, dit resan \u00e4r best\u00e4md, och s\u00e4tter han sedan p\u00e5 grund och de f\u00e5 skada d\u00e4raf, d\u00e5 ega de makt \u00f6fver hans lif, likv\u00e4l f\u00f6rst efter det sex m\u00e4n inf\u00f6r domstol vitnat, att han med skepparen och bes\u00e4ttningen ing\u00e5tt s\u00e5dan f\u00f6rbindelse (som sagd \u00e4r); \u00f6fverfaller dem sj\u00f6g\u00e5ng och v\u00e5ldsam storm, d\u00e5 \u00e4r han ansvarsfri fr\u00e5n all skada.\u00bb<\/em>

Det var i midten af 1300-talet man stiftade s\u00e5dana lagar, och andra tider hafva sedan dess \u00e4ndrat menniskans uppfattning om f\u00f6rh\u00e5llandet mellan brott och straff, men s\u00e4kert \u00e4r, allt i vad v\u00e5ra lotsar och deras f\u00f6rseelser i tjensten vidkommer, har n\u00e4rvarande tid ej f\u00f6r dessa visat samma mildhet i lagstiftningen som i m\u00e5nga andra fall.<\/p>\n\n\n\n

\u00bbKronolots, som af okunnighet eller oupps\u00e5tligen genom v\u00e5rdsl\u00f6shet, of\u00f6rsigtighet eller f\u00f6rsummelse under lotsning s\u00e4tter fartyg p\u00e5 grund, straffas med f\u00e4ngelse i h\u00f6gst sex m\u00e5nader eller b\u00f6ter. N\u00e4r kronolots f\u00f6r andra g\u00e5ngen gjort sig skyldig till s\u00e5dan f\u00f6rseelse, skall han tillika d\u00f6mas till afs\u00e4ttning, d\u00e4r ej synnerligen mildrande omst\u00e4ndigheter f\u00f6rekomma.\u00bb<\/em>

Lotsen d\u00f6mes s\u00e5ledes ej numera till d\u00f6den f\u00f6r grundst\u00f6tning, men han kan vid ett upprepande af denna f\u00f6rseelse, \u00e4fven om den sker \u00bboupps\u00e5tligen och genom of\u00f6rsigtighet<\/em>\u00bb, s\u00e4ttas in sex m\u00e5nader i f\u00e4ngelse och f\u00f6rlora sitt lefvebr\u00f6d \u2014 och det \u00e4r vackert s\u00e5. Han har dessutom nu f\u00f6rlorat det frik\u00e4nnande, som den gamla stadslagen af 1357 sk\u00e4nkte honom, i h\u00e4ndelse han grundst\u00f6tte med fartyget under sj\u00f6g\u00e5ng och v\u00e5ldsam storm.

Att lotsarne \u00e4fven i senare tider af de sj\u00f6farande behandlats illa och st\u00e5tt jemf\u00f6relsevis r\u00e4ttsl\u00f6sa, d\u00e4rom vitnar en tilldragelse, som h\u00e4nde farfadern till en nu i utkanten af Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd lefvande m\u00e4sterlots.
Den n\u00e4mnde farfadern var \u00e4fven lots, om jag minnes r\u00e4tt, lots\u00e5lderman. Han kryssade under tjenstut\u00f6fning med ett hemkommande fartyg fr\u00e5n sj\u00f6n och in i sk\u00e4rg\u00e5rden och befann sig p\u00e5 v\u00e4g till Stockholm. Kommet l\u00e5ngt in i sk\u00e4rg\u00e5rden, \u00f6fverf\u00f6lls fartyget pl\u00f6tsligt af tjocka, och innan manhunnit vidtaga n\u00e5gra \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r att s\u00f6ka ankars\u00e4ttning och ankra, grundst\u00f6tte fartyget. Lotsen, som stod bredvid skepparen p\u00e5 det s. k. akterd\u00e4cket eller hyttaket, erh\u00f6ll af denne en s\u00e5 kraftig \u00f6rfil, alt han slungades i sj\u00f6n och d\u00e4r fann sin d\u00f6d.

Man br\u00e5kade ej med s\u00e5dana sm\u00e5saker i b\u00f6rjan af v\u00e5rt sekel, och h\u00e4ndelsen allopp d\u00e4rf\u00f6r utan efterr\u00e4kning f\u00f6r bef\u00e4lhafvaren, hvilken genom det kraftiga uttryck, han gaf \u00e5t sitt d\u00e5liga hum\u00f6r, dock ber\u00f6fvade en aktad man lifvet och hans familj st\u00f6d och utkomst.

N\u00e4r under konung Gustaf I:s tid Sverige b\u00f6rjade skaffa sig b\u00e5de \u00f6rlogs-och handelsflotta, blef behofvet af lotsar \u00e4n mer k\u00e4nnbart. Rikets st\u00f6rsta sk\u00e4rg\u00e5rdar finnas utanf\u00f6r \u00d6sterg\u00f6tlands, S\u00f6dermanlands och Uplands kuster, hvartill under konung G\u00f6stas tid kommo \u00e5l\u00e4ndska och den \u00f6ster d\u00e4rom liggande finska sk\u00e4rg\u00e5rden. Det var s\u00e5ledes klart, att h\u00e4r fordrades de flesta lotsarne. Ocks\u00e5 utf\u00e4rdades under den n\u00e4mnde regentens och hans n\u00e4rmaste eftertr\u00e4dares regeringar \u00e5tskilliga Kongl. bref, som beviljade lotsarna allt flera friheter och r\u00e4ttigheter. H\u00e4runder grundlades de s. k. lotshemmanen, som fritogos fr\u00e5n vissa skatter, mot skyldighet att h\u00e5lla lotsar f\u00f6r de sj\u00f6farande eller egentligen f\u00f6r kronans skepp.

S\u00e5lunda p\u00e5minner konung Gustaf I den 22 Juni 1556 hertig Johan d\u00e4rom, att det blifvit menige man utmed sj\u00f6sidan p\u00e5 \u00c5land, Nyland och annorst\u00e4des \u00e5lagda att afl\u00f6na de styrm\u00e4n, som \u00e5tagit sig alt styra konungens galejor och andra skepp, som f\u00f6rde konungens gods, men all de icke fullgjort sina skyldigheter h\u00e4rutinnan, en\u00e4r styrm\u00e4nnen klagat \u00f6fver, att de ej erh\u00e5llit n\u00e5gon l\u00f6n.

Enligt Kalmar stads \u00bbt\u00e4nkebok\u00bb f\u00f6r 1380 \u20141500 var d\u00e4rst\u00e4des uppr\u00e4ttad ett s\u00e4rskilt styrmansskr\u00e5, vars medlemmar, hvaribland \u00e4fven funnos adelsm\u00e4n, r\u00e4knades till stadens \u00e4mbetsm\u00e4n. Af denna styrmansf\u00f6rening, som h\u00e4rledde sig fr\u00e5n Hansef\u00f6rbundet, bestreds s\u00e5v\u00e4l kortare lotsning genom Kalmar sund som l\u00e5nglotsning till m\u00e5nga, ja kanske de flesta orter af n\u00e5gon betydelse vid \u00d6stersj\u00f6n.

Hertig Karl fritog genom bref den 15 April 1606 styrm\u00e4nnen i \u00f6stg\u00f6ta-sk\u00e4rg\u00e5rden fr\u00e5n utskrifning mot skyldighet att tillh\u00e5lla sina barn och hjon all l\u00e4ra sig skeppsleden f\u00f6r all kunna betjena kronans kaptener och skepp. \u00c4fven hertig Johan och Gustaf II Adolf skyddade och gynnade lotsarne genom \u00e5tskilliga f\u00f6rfattningar.

Under drottning Kristinas regering \u00e5terkallades v\u00e4l de flesta f\u00f6rm\u00e5nerna och ersattes genom f\u00f6reskriften, att ingen finge begagna sig af lots utan att honom d\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rn\u00f6ja.

Men lotshemmanen inf\u00f6rdes \u00e5ter under den store organisat\u00f6rens, Karl XI :s, regering. Genom utf\u00e4rdade f\u00f6rfattningar och vidtagna \u00e5tg\u00e4rder under 1660\u201496 grundades emellertid ett verkligt lotsv\u00e4sende, afsedt ej allenast f\u00f6r kronans fartyg utan jemv\u00e4l f\u00f6r handelsflottan. Ben\u00e4mningen \u00bblots\u00bb inf\u00f6rdes nu allm\u00e4nt i st\u00e4llet f\u00f6r ledsagare eller styrman.<\/p>\n\n\n\n

Uti 1667 \u00e5rs sj\u00f6lag inf\u00f6rdes lotstv\u00e5nget eller skyldighet f\u00f6r sj\u00f6farande att anlita lotsbitr\u00e4de, hvarjemte best\u00e4mdes, all lotsen skulle p\u00e5 eget ansvar kommendera fartyget och vara ber\u00e4ttigad all uppb\u00e4ra lotspenningar och kost m. m. F\u00f6rbud utf\u00e4rdades \u00e4fven mot andra personer att befatta sig med lotsning.<\/p>\n\n\n\n

Vice amiral Werner von Rosenfelt uppdrogs 1680 att i kustst\u00e4der m. fl. platser anst\u00e4lla lotsar, en\u00e4r Kongl. Maj:t funnit, <\/p>\n\n\n\n

\u00bbatt den ovana icke utan en farlig sig befruktande consequence hade sig inritat, att fr\u00e4mmande skepp tillegna sig den licencen att laga lots eller ej samt loda och pligta sig fram och de fr\u00e4mmande gifves tillf\u00e4lle all g\u00f6ra sig bekanta upp\u00e5 v\u00e5ra kuster, hvilket i det \u00f6fverst\u00e5ndna kriget blivit f\u00f6rspordt och en skadelig efterf\u00f6ljd af sig f\u00f6da kunde\u00bb.<\/em>

Man finner h\u00e4raf, hvilket v\u00e4rde i f\u00f6rsvarsh\u00e4nseende v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der tillm\u00e4tte sk\u00e4rg\u00e5rden och grunden.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5r 1687 inr\u00e4ttades lotsdirekt\u00f6rsembetet, hvilket f\u00f6rsta g\u00e5ngen uppdrogs \u00e5t kapten Gedda, som \u00e4fven 1693 verkst\u00e4llde sin f\u00f6rsta inspektionsresa.<\/p>\n\n\n\n

Sedan lotsverkets organisation blifvit s\u00e5lunda f\u00f6rberedd, fullbordades densamma 1696 och 1697 genom f\u00f6ljande f\u00f6rfattningar:<\/p>\n\n\n\n

    \n
  1. K. f\u00f6rordningen den 19 Sept. 1696 ang\u00e5ende lotsv\u00e4sendet i Sverige och Finland<\/li>\n\n\n\n
  2. K. reglementet och instruktionen af samma dag f\u00f6r lotsinspektoren i Stockholm samt uppsynings- och \u00e5lderm\u00e4nnerna s\u00e5v\u00e4l i stockholmska som i hela den \u00f6friga sk\u00e4rg\u00e5rden i Sverige och Finland<\/li>\n\n\n\n
  3. K. stadgan och f\u00f6rordningen den 20 Mars 1697 ang\u00e5ende f\u00f6rdelningen upp\u00e5 samtliga lotsarnes b\u00f6rdor och hvad styrning dem hvar i synnerhet tillkommer, med bifogad taxa huru lotspenningar \u00f6fverallt af de trafikerande b\u00f6ra betalas;<\/li>\n\n\n\n
  4. K. f\u00f6rordningen af samma dag ang\u00e5ende lotsar och lotsdr\u00e4ngar, huru m\u00e5nga de vid hvar ort stadigt vara skola; samt<\/li>\n\n\n\n
  5. Ett under samma dag utf\u00e4rdat register \u00f6fver taxan \u00e5 lotspenningarna ifr\u00e5n den ena orten till den andra och vice versa, som efter hvart och ett farvattens beskaffenhet proportioneradt och inr\u00e4ttadt \u00e4r.<\/li>\n<\/ol>\n\n\n\n

    Ingenting \u00e4r best\u00e4ndigt och minst af allt skrifna lagar. Nya tider lemna nya uppslag, och nya \u00e5sk\u00e5dningss\u00e4tt framtr\u00e4da. D\u00e4rf\u00f6r undergingo \u00e4fven de n\u00e4mnda f\u00f6rfattningarna en m\u00e4ngd \u00e4ndringar. Under Karl XI:s regering flyttades amiralitetskollegium, lotskontoret och lotsdirektoren till Karlskrona.<\/p>\n\n\n\n

    Genom seglationsordningen den 15 Juni 1774 erh\u00f6ll lotsverket elt godt st\u00f6d, ty d\u00e4ri f\u00f6reskrefs, att alla fr\u00e5n \u00f6ppen sj\u00f6 kommande fartyg voro vid 150 daler silfvermynt i b\u00f6ter skyldiga att taga lots. Kort d\u00e4refter ins\u00e5g man det ol\u00e4mpliga i att hafva centrala embetsverk i Karlskrona, och 1776 flyttades de nyssn\u00e4mnda inr\u00e4ttningarna \u00e5ter till Stockholm.

    Ehuru det gick snabbt nog att ordna lotsv\u00e4sendet i riket i allm\u00e4nhet, stod dock Norrland i detta h\u00e4nseende efter. Denna landsdel synes ej hafva varit s\u00e5 beaktad, som den i senare tider blifvit, och det \u00e4r ej synnerligen l\u00e4nge sedan den till och med saknade tillf\u00f6rlitliga sj\u00f6kort. Omkring 1726\u2014 1738 f\u00f6rordnades r\u00f6rande lotsinr\u00e4ttningen i Norrland, och \u00e5 Gotland \u00e5r 1727.<\/p>\n\n\n\n

    En vigtig tilldragelse intr\u00e4ffade 1809, i det att lotsverket d\u00e5 f\u00f6renades med den d\u00e5 nyligen inr\u00e4ttade sj\u00f6m\u00e4tningsk\u00e5ren (nuvarande sj\u00f6karteverket) och stadgades, att chefen f\u00f6r denna skulle vara \u00f6fverdirekt\u00f6r och officerarne vid k\u00e5ren distriktschefer vid lotsverket. Detta var ett steg i r\u00e4tt riktning, om \u00e4fven modifikationer kunnat g\u00f6ras. Att de, som hafva till uppgift att ordna och fullst\u00e4ndiga s\u00e4kerhetsanstalterna f\u00f6r sj\u00f6farten, \u00e4fven b\u00f6ra kunna uppm\u00e4ta och kartl\u00e4gga farvattnen \u00e4r alldeles klart, och s\u00e5 \u00e4r v\u00e4l \u00e4fven f\u00f6rh\u00e5llandet numera, ehuru nuvarande distriktschefer (lotskaptenerna) genom en m\u00e4ngd andra tjensteg\u00f6rom\u00e5l \u00e4ro hindrade att syssels\u00e4tta sig med m\u00e4tningar och lodningar annat \u00e4n tillf\u00e4lligtvis. S\u00e5 mycket n\u00f6dv\u00e4ndigare \u00e4r det d\u00e4rf\u00f6r, att mellan de nu skilda verken ett enigt samarbete r\u00e5der, ty b\u00e5da gagna ju samma sak.

    Den 9 Juli 1862 utf\u00e4rdades, efter flera f\u00f6reg\u00e5ende \u00e4ndringar, en ny f\u00f6rordning och tjenstg\u00f6ringsreglemente f\u00f6r lotsverket och slutligen de nu g\u00e4llande f\u00f6rfattningarna den 15 Februari 1881.

    Lotsarnes afl\u00f6ning, lotspenningar, fyr- och b\u00e5kmedel m. m.
    <\/strong>
    Best\u00e4mmelserna r\u00f6rande den ers\u00e4ttning, som borde tillkomma styrman eller lots f\u00f6r verkst\u00e4lld lotsning, hafva b\u00e5de f\u00f6re och efter lotsverkets genom 1696 och 1697 \u00e5rs f\u00f6rfattningar skedda ordnande varit olika, s\u00e5v\u00e4l hvad ber\u00e4kningsgrund som belopp betr\u00e4ffar. S\u00e5som h\u00e4r f\u00f6rut \u00e4r omf\u00f6rm\u00e4ldt, hade i \u00e4ldsta tider lotsarne eller de s. k. styrm\u00e4nnen egentligen till skyldighet att lotsa kronans fartyg, i ers\u00e4ttning hvarf\u00f6r dem eller deras hemman f\u00f6runnades \u00e5tskilliga friheter, hvarjemte de under vissa omst\u00e4ndigheter egde uppb\u00e4ra lotspenningar enligt fastst\u00e4llda lotstaxor, inr\u00e4ttade f\u00f6r att till\u00e4mpas efter olika f\u00f6rh\u00e5llanden, beroende af lokal, fartygets nationalitet, destination och last m.m.

    Under vissa perioder hade lotsarne skyldighet att lotsa kronans fartyg utan kontant ers\u00e4ttning, under andra \u00e5ter mot halfva eller hela lotspenningar enligt taxa. I slutet af 1600-talet fick lotsverket fullst\u00e4ndigare organisation, och personalens st\u00e4llning blef d\u00e4refter god. Men den f\u00f6rs\u00e4mrades l\u00e4ngre fram af f\u00f6r\u00e4ndrade sj\u00f6fartsf\u00f6rh\u00e5llanden, minskad handel och d\u00e4rmed minskade inkomster f\u00f6r lotsarne.
    Regeringen visade visserligen ben\u00e4genhet att vid midten och slutet af 1700-talet upphjelpa lotsverket och inf\u00f6rde \u00e4fven lotspligtighet, hvarigenom det \u00e5l\u00e5g fartyg, kommande fr\u00e5n \u00f6ppen sj\u00f6, att taga lots, men n\u00e5gon v\u00e4sentlig f\u00f6rb\u00e4ttring f\u00f6rspordes knappast h\u00e4rigenom.

    B\u00e4ttre hade lotsarne d\u00e5 under 1500-talet, ty Kalmar stads- och slottsr\u00e4kenskaper f\u00f6r 1544-1576 visa, att det s\u00e4rskilda skeppareskr\u00e5 eller gille, som fr\u00e5n \u00e4ldre tider fanns i n\u00e4mnda stad och betjenade fartyg med lotsning, s\u00e5v\u00e4l inomsk\u00e4rs som till utrikes orter, eller s\u00e5v\u00e4l till Stockholm, Upsala och Elfsborg m. fl. platser som till K\u00f6penhamn, L\u00fcbeck, Rostock, Danzig o. s. v. hade efter d\u00e5varande f\u00f6rh\u00e5llanden bra betaldt. S\u00e5 erh\u00f6lls t. ex. f\u00f6r lotsning af kronans fartyg till Stockholm 8 \u00e1 13 mark, och d\u00e5 1 mark efter den tidens varuv\u00e4rde motsvarar omkring 8 kronor, s\u00e5 erh\u00f6llo lotsarne d\u00e5 f\u00f6r en lotsning mellan Kalmar och Stockholm 70 \u00e1 100 kronor, och troligt \u00e4r, att de i allm\u00e4nhet kunde p\u00e5r\u00e4kna en returlotsning tillbaka med snarlikt belopp.<\/p>\n\n\n\n

    Genom taxa utf\u00e4rdad 1642 f\u00f6r lotsning fr\u00e5n Stockholm och norr\u00f6fver samt till Finland best\u00e4mdes lotsafgiften f\u00f6r hvarje \u00bbveckesj\u00f6 eller mil\u00bb f\u00f6r kronans fartyg till 6 \u00f6re s. m. (silvermynt) inomsk\u00e4rs och 8 \u00f6re s. m. utomsk\u00e4rs, eller resp. 3\/, 6 och 1\/4 riksdaler specie. S\u00e5ledes erh\u00f6lls f\u00f6r lotsning fr\u00e5n Stockholm till Furusund, eller f\u00f6r 9 mil, 1 riksdaler och 22 \u00f6re s. m. = 4 kronor 69 \u00f6re.

    Taxorna \u00e4ndrades eller ersattes med nya flere g\u00e5nger, till dess 1858 de taxor utarbetades, som i allm\u00e4nhet g\u00e4llt sedan dess, dock med modifikationer. Lotsafgifterna som intill den 1 Mars 1897 ber\u00e4knats efter fartygets djupg\u00e5ende och den lotsade v\u00e4gens l\u00e4ngd, \u00e4ndrades n\u00e4mnda dag (enligt kung\u00f6relsen den 27 November 1896) s\u00e5 till vida, att de sedan dess ber\u00e4knats i f\u00f6rh\u00e5llande till fartygets afgiftspligtiga dr\u00e4gtighet och den lotsade v\u00e4gens l\u00e4ngd. Denna omkastning i principen f\u00f6r lotspenningarnas utg\u00e5ende var l\u00e4nge p\u00e5t\u00e4nkt af det sk\u00e4l, att m\u00e5nga fartyg af \u00e4ldre konstruktion och i synnerhet segelfartyg l\u00e5go ganska djupt och fingo s\u00e5lunda betala dryga lotspenningar under det att i allm\u00e4nhet stora \u00e5ngare, lastande flere g\u00e5nger s\u00e5 mycket, blefvo relativt lindrigt beskattade i detta h\u00e4nseende. D\u00e5 ett fartygs f\u00f6rm\u00e5ga att f\u00f6rtjena och s\u00e5ledes \u00e4fven att betala sina driftkostnader st\u00e5r i direkt f\u00f6rh\u00e5llande till tonnaget, s\u00e5 \u00e4r det klart, att den enda rigtiga ber\u00e4kningsgrunden f\u00f6r lotspenningar s\u00e5v\u00e4l som f\u00f6r andra fartygstaxeringar b\u00f6r g\u00f6ras beroende d\u00e4raf. Men det var ingen l\u00e4tt sak att uppg\u00f6ra alldeles nya taxor, d\u00e5 den nya ber\u00e4kningsgrunden ej stod i n\u00e5got slags f\u00f6rh\u00e5llande till den gamla. Man m\u00e5ste h\u00e4rvid noga tillse, att sj\u00f6farten ej betungades med f\u00f6r stora p\u00e5lagor, p\u00e5 samma g\u00e5ng som lotsarne, hvilka i allm\u00e4nhet numera uteslutande lefva af lotspenningarna, ej finge ber\u00f6fvas sitt uppeh\u00e4lle.

    Det sv\u00e5ra arbetet med de nya taxornas uppg\u00f6rande \u00f6fverlemnades \u00e5t byr\u00e5chefen i Kongl. lotsstyrelsen, Anton Granlund, och det utm\u00e4rkta s\u00e4tt, hvarp\u00e5 han lyckades l\u00f6sa denna mellan tv\u00e5 s\u00e5 olika intressen balanserande fr\u00e5ga, f\u00f6rtjenar det amplaste erk\u00e4nnande.

    Lotsafgifterna, liksom fyr- och b\u00e5kmedlen, hvila numera obligatoriskt p\u00e5 den utrikes sj\u00f6farten fr\u00e5n och till Sverige, som 1897 till 35 proc. bedrefs med svenskt tonnage, om b\u00e5de lastade och barlastade fartyg medr\u00e4knas. Det vill med andra ord s\u00e4ga, att utl\u00e4ndingarne betala n\u00e5got \u00f6fver 64 proc. af fyr- och b\u00e5kmedlen, som utg\u00f6ra lotsverkets enda n\u00e4ringsk\u00e4lla. Hvad lotspenningarna, eller lotspersonalens f\u00f6rn\u00e4msta inkomstk\u00e4lla, vidkommer, torde f\u00f6rh\u00e5llandet ej blifva detsamma, emedan \u00e4fven en del svenska fartyg, som ej obligatoriskt \u00e4ro bundna att taga lots, likv\u00e4l anlita s\u00e5dan. Man torde efter af mig verkst\u00e4llda ber\u00e4kningar komma sanningen n\u00e4rmast, om man antager, att h\u00e4lften af lotspenningarna betalas af svenska rederier och den andra h\u00e4lften af utl\u00e4ndska.<\/p>\n\n\n\n

    Jag n\u00e4mnde, att lotsarnes hufvudsakliga inkomst utg\u00f6res af den direkta frukten af deras arbete eller lotspenningarna. Emellertid \u00e4ro dessa vid olika lotsplatser h\u00f6gst olika, ehuru de alltid utg\u00f6ra ett sant uttryck af lotsarnes arbete. S\u00e5ledes lemnade lotspenningarna, som i regeln f\u00f6rdelas i lika \u00bblotter\u00bb mellan de vid hvarje plats lotsande, \u00e5r 1897 hvarje lots vid Gefle lotsplats en inkomst af 4,500 kronor, vid Oxel\u00f6sunds lotsplats 3,730, vid Liggsk\u00e4rs 3,396, vid Hern\u00f6 3,275, vid Malm\u00f6 3,219 kronor o. s. v. D\u00e4remot funnos andra lotsplatser, vid hvilka lotslotten var s\u00e5 ringa, att det var alldeles om\u00f6jligt f\u00f6r lotsen att lefva af sitt yrke, s\u00e5vida han ej uppbure en viss l\u00f6n, som kan variera mellan 60 och 600 kronor om \u00e5ret. S\u00e5lunda var minsta lotslotten \u00e5r 1897 vid K\u00e5reholms lotsplats \u00e5 \u00d6land 19 kronor, vid Engelholms 62, vid Borgholms 66 o. s. v. Under \u00e5r 1897 intjenades af lotsarne vid 65 lotsplatser \u00f6fver 1,000 kronor pr man, vid 23 platser mellan 1,000 och 500 kronor samt vid de \u00f6friga 42 platserna mindre \u00e4n 500 kronor.

    Man har vid flere tillf\u00e4llen s\u00f6kt framh\u00e5lla, att detta s\u00e4tt att l\u00e5ta lotsarne \u00e5 hvarje plats uppb\u00e4ra och sig emellan i lika lotter dela de influtna lotspenningarna skulle vara ol\u00e4mpligt, emedan det lemnade medlemmar af samma rang och inom samma k\u00e5r s\u00e5 olika lefnadsvilkor. Det vore b\u00e4ttre att l\u00e5ta lotspenningarna ing\u00e5 till statskassan, s\u00e4ger den med f\u00f6rh\u00e5llandena ej hemmastadde, och i st\u00e4llet afl\u00f6na lotsarne med fast l\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n

    H\u00e4remot anf\u00f6res, att det ej vore l\u00e4mpligt f\u00f6r staten att g\u00e5 i spetsen f\u00f6r socialistisk propaganda, ty socialism vore det naturligtvis, om jag toge \u00f6fverskottet fr\u00e5n en lotsplats och utdelade det till en annan. Det vore med andra ord detsamma som att l\u00e5ta en del af lotspersonalen, hvilken arbetar kanske hela \u00e5ret om i alla himlens v\u00e4der, f\u00f6da den andra delen, som tillbringar sin tid i frid och ro hemma i stugan.<\/p>\n\n\n\n

    Talet om rang och d\u00e4rmed f\u00f6ljande samh\u00e4llsst\u00e4llning \u00e4r ej heller alldeles rigtigt. Lotsen \u00e4r civil, och hans rang m\u00e4tes ej inom k\u00e5ren af de chevroner, han b\u00e4r p\u00e5 armarna, utan snarare af den intelligens, hvaraf han \u00e4r i besittning, af det vetande, han har inhemtat; och i detta h\u00e4nseende r\u00e5der en himmelsvid skillnad mellan lotsarne vid b\u00e4ttre afl\u00f6nade lotsplatser och vid dem med s\u00e4mre inkomster. Vid de f\u00f6rra \u00e4r det i allm\u00e4nhet regel, ja fordras det stundom rent af, att lotsl\u00e4rlingen, innan han befordras till lots, aflagt minst styrmansexamen vid n\u00e5gon af rikets navigationsskolor, och att han kan tala engelska. Detta \u00e5ter igen f\u00f6ruts\u00e4tter en merendels l\u00e5ngvarig praktik p\u00e5 utl\u00e4ndska, i transoceanfart begagnade fartyg. Lotsarnes andliga v\u00e4rde \u00e4r ocks\u00e5 till f\u00f6ljd h\u00e4raf mycket olika vid olika afl\u00f6nade platser. Till allt detta kommer, att lotsarne sjelfva \u00e4ro bel\u00e5tna med sina nuvarande befattningar och i allm\u00e4nhet jemv\u00e4l med sina l\u00f6ner, att den i pekuni\u00e4rt h\u00e4nseende s\u00e4mre lottade lotsen genom fiske eller andra bif\u00f6rtjenster kan s\u00f6ka sig en motvigt till de sm\u00e5 inkomster, tjensten lemnar, att lotsstyrelsen genom s. k. ppmuntringspenningar lemnar de senare en sk\u00e4lig godtg\u00f6relse, att de nuvarande lotsarne ej kunna ber\u00f6fvas den af kastning af sitt arbete, som dem blifvit garanterad, och slutligen, att \u00f6fverg\u00e5ngsperioden mellan nuvarande och ett \u00e4ndradt afl\u00f6ningssystem med fasta l\u00f6ner skulle alstra en m\u00e4ngd f\u00f6rvecklingar och troligen missbel\u00e5tenhet vid flere platser, d\u00e4r lotsar med gamla och nya afl\u00f6ningsf\u00f6rm\u00e5ner m\u00e5ste samarbeta. Till allt detta kommer \u00e4nnu en omst\u00e4ndighet, som b\u00f6r beaktas, n\u00e4mligen huruvida det kan vara v\u00e4lbet\u00e4nkt att fr\u00e5ntaga lotsen den stimulus, som ligger d\u00e4ri, att han ser sin p\u00e5passlighet och sitt arbete direkt bel\u00f6nas i samma proportion som de anlitas, med andra ord, om ej v\u00e5ra nu dugliga lotsar skulle n\u00e5got f\u00f6rs\u00e4mras, om afl\u00f6ningen gjordes oberoende af deras arbete och endast beroende af deras n\u00f6dtorftigaste lefnadsbehof. Se vi p\u00e5 andra l\u00e4nder, s\u00e5som England, Frankrike, Amerika m. fl., s\u00e5 finnas d\u00e4r lotsar, hvilkas inkomster vida \u00f6fverstiga de hos oss b\u00e4st afl\u00f6nade lotsarnes.

    Fyr- och b\u00e5kmedel<\/strong><\/p>\n\n\n\n

    Eller den afgift, som af sj\u00f6farten erl\u00e4gges f\u00f6r underh\u00e5ll af de maritima s\u00e4kerhetsanstalterna och hvaraf lotsverkets hela tillvaro och f\u00f6rm\u00e5ga af utveckling \u00e4ro beroende, utg\u00e5 enligt Kongl. kung\u00f6relsen den 14 Juni 1894 f\u00f6r fartyg, som ankommer fr\u00e5n eller afg\u00e5r till utrikes ort, med 25 \u00f6re f\u00f6r hvarje ton af dess afgifspligtiga dr\u00e4gtighet enligt m\u00e4tbref, under vissa f\u00f6ruts\u00e4ttningar r\u00f6rande antalet resor m. m. Det \u00e4r s\u00e5ledes, s\u00e5som tillf\u00f6rene n\u00e4mnts, endast den utl\u00e4ndska sj\u00f6farten, som denna beskattning p\u00e5hvilar. R\u00f6rande fyr- och b\u00e5kafgiften ha, sedan dess f\u00f6rsta utdebiteringar b\u00f6rjade, stora f\u00f6r\u00e4ndringar naturligtvis egt rum. I \u00e4ldre tider erlades af fartyg s. k. b\u00e5kpenningar endast i vissa hamnar, men 1758 fastst\u00e4ldes en ny b\u00e5kafgift, utg\u00f6rande f\u00f6r fr\u00e4mmande tv\u00e5 tredjedelar och f\u00f6r inhemska fartyg h\u00e4lften af lotspenningarna enligt taxorna, dock utan rubbning i de f\u00f6rut best\u00e4mda fyrpenningarna eller i kontrakt om de enskilda fyrb\u00e5karnas underh\u00e5ll, eller i den b\u00e5kafgift, som vissa st\u00e4der \u00e5tagit sig att betala.

    Sedermera hafva till lots- och fyrinr\u00e4ttningens underh\u00e5ll under olika ben\u00e4mningar och enligt ofta f\u00f6r\u00e4ndrade stadganden i afseende s\u00e5v\u00e4l \u00e5 belopp som skyldighet att erl\u00e4gga dem, afgifter ber\u00e4knats och utg\u00e5tt i f\u00f6rh\u00e5llande dels till fartygets djupg\u00e5ende och lotspenningar och dels till l\u00e4stetalet, \u00e4nda till dess att det senare i Kongl. lotsf\u00f6rordningen den 16 Maj 1827 best\u00e4mdes s\u00e5som enda grunden f\u00f6r fyr- och b\u00e5kafgiftens ber\u00e4knande, hvarjemte stadgades, att densamma skulle af tullkammare uppb\u00e4ras.<\/p>\n\n\n\n

    Enligt Kongl. f\u00f6rordningen den 9 Juli 1862 skulle fyr- och b\u00e5kafgift af b\u00e5de utrikes och inrikes sj\u00f6farten erl\u00e4ggas f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l lastade som barlastade fartyg, men genom Kongl. kung\u00f6relsen den 28 September 1869 har inrikes sj\u00f6farten blifvit befriad fr\u00e5n erl\u00e4ggande af denna afgift. Tullverket uppb\u00e4r fortfarande fyr- och b\u00e5kafgiften och erh\u00e5ller h\u00e4rf\u00f6r en provision af 2 proc. af det uppburna beloppet.<\/p>\n\n\n\n

    Sj\u00f6m\u00e4rken och fyrar<\/strong>
    <\/strong>
    Sj\u00f6m\u00e4rken, s\u00e5 v\u00e4l fasta b\u00e5kar, kummel, st\u00e4nger m. m. \u00e5 land som \u00e4fven flytande prickar, remmare, bojar m. fl., f\u00f6rankrade i sj\u00f6n, hafva sedan urminnes tider varit vanliga s\u00e4kerhetsinr\u00e4ttningar vid eller i de svenska farvattnen, hvaremot fyrar torde tillh\u00f6ra en senare period. Offentliga p\u00e5bud om flytande och fasta sj\u00f6m\u00e4rken k\u00e4nner man dock f\u00f6rst fr\u00e5n konung Gustaf I:s regering, ehuru s\u00e5dana troligtvis funnits jemv\u00e4l dessf\u00f6rinnan. Den 20 Augusti 1550 utf\u00e4rdade n\u00e4mnde regent till Henrik Claesson Horn och Nils Boije samt den 10 September 1555 till Simon Thomas Tawast, G\u00f6ran Jansson och Ragwald Halwarson bref r\u00f6rande m\u00e4rkens uts\u00e4ttande i finska sk\u00e4rg\u00e5rdarna. I det f\u00f6rra brefvet, som afser farleden till Helsingfors, befalles, att sk\u00e4rg\u00e5rdsb\u00f6nderna skola utm\u00e4rka d\u00e4rinvid s\u00e5v\u00e4l inom- som utomsk\u00e4rs bel\u00e4gna grund medels stora kvastar och rysken p\u00e5 b\u00e5da \u00e4ndar af grunden. Det var s\u00e5ledes samma sorts sj\u00f6m\u00e4rken, som \u00e4nnu anv\u00e4ndas, om de \u00e4n torde varit mindre. Konung Karl IX:s bref den 17 Oktober 1606 till slottsfogden p\u00e5 Elfsborg, S\u00f6fring J\u00f6nsson, inneh\u00e5ller, att<\/p>\n\n\n\n

    \u00bbsom ytterst bland klipporna i sk\u00e4rg\u00e5rden beh\u00f6fdes n\u00e5gra m\u00e4rken, hvarefter de fr\u00e4mmande kunde komma till hamnar, om s\u00e5 m\u00f6rkt vore, att de icke eljes kunde ledsaga sig till s\u00e5dana, S\u00f6fring J\u00f6nsson skulle allest\u00e4des, hvar s\u00e5 l\u00e4genhet kunde tills\u00e4ga, dock synnerligen p\u00e5 Vingh och Galter\u00f6 (Vinga och Galt\u00f6, mellan hvilka stora farleden till G\u00f6teborg g\u00e5r), l\u00e5ta samma h\u00f6st upps\u00e4tta m\u00e4rken och vetar, dock s\u00e5 att man, n\u00e4r man ville, kunde hugga dem neder\u00bb.<\/em><\/p>\n\n\n\n

    Sedan i Kongl. Maj:ts resolution den 26 November 1660 \u00e5 st\u00e4dernas besv\u00e4r f\u00f6rklarats, att befallning om l\u00f6ngrunds och sk\u00e4rs utm\u00e4rkande skulle utf\u00e4rdas, n\u00e4r specifikation inkommit \u00e5 de h\u00f6fdingd\u00f6men, under hvilka de sorterade, s\u00e5 anbefaldes genom Kongl. plakatet den 10 December 1674 och Kongl. f\u00f6rordningen den 1 Mars 1680, att p\u00e5 vanliga och n\u00f6dtorftiga st\u00e4llen i skeppsleden skulle v\u00e5rdkasar och remmare af lotsm\u00e4nnen uppr\u00e4ttas och vidmagth\u00e5llas efter en viss f\u00f6rdelning af sk\u00e4ren dem emellan, s\u00e5 att hvar och en visste, hvilka remmare han \u00e5rligen borde sk\u00f6ta.<\/p>\n\n\n\n

    \u00c4n i dag f\u00f6rdelas prickarna, som tillh\u00f6ra en viss lotsplats, i vissa skiften, som \u00e5rligen ombytas mellan platsens lotsar, p\u00e5 det de m\u00e5 noga l\u00e4ra k\u00e4nna alla grunden inom sitt prickningsomr\u00e5de. Lotsen svarar alltid f\u00f6r, att hans prickskifte \u00e4r i fullgodt skick, det vill s\u00e4ga, att prickarna st\u00e5 p\u00e5 r\u00e4tta platser och hafva reglementeradt utseende.<\/p>\n\n\n\n

    Detta \u00e4r dock endast de s. k. sk\u00e4rg\u00e5rdsprickarna. St\u00f6rre remmare i \u00f6ppna hafvet, \u00e4fvensom bojar inomsk\u00e4rs, \u00e4ro numera allt f\u00f6r tunga, f\u00f6r att lotsarne skulle kunna uts\u00e4tta och intaga dem; detta sker d\u00e4rf\u00f6r genom lotskaptenernas f\u00f6rsorg och med de af dem disponerade lots\u00e5ngarna.<\/p>\n\n\n\n

    Prickningsskyldigheten \u00e5lades f\u00f6rst genom Kongl. f\u00f6rordningen den 19 September 1696 lotsarne, som dock d\u00e5 egde att p\u00e5r\u00e4kna hjelp af sk\u00e4rg\u00e5rdsb\u00f6nderna, och senare stadgades jemv\u00e4l h\u00f6gt vite f\u00f6r uraktl\u00e5ten prickning. Numera \u00e5ligger, s\u00e5som n\u00e4mnts, prickningsskyldigheten uteslutande lotsverket. Lotsarne \u00e5tnjuta visserligen en sk\u00e4lig ers\u00e4ttning h\u00e4rf\u00f6r, men prickarnas uts\u00e4ttande och underh\u00e5ll betraktas dock i allm\u00e4nhet af dem s\u00e5som ett onus[1]<\/a>. Best\u00e4mmelserna r\u00f6rande de flytande sj\u00f6m\u00e4rkenas uts\u00e4ttning, v\u00e5rd och underh\u00e5ll, liksom om deras utseende, \u00e4ro nu noggranna och helt olika mot i forna tider. En v\u00e4sentlig skilnad i sjelfva principen f\u00f6r de flytande sj\u00f6m\u00e4rkenas placering vid farlederna \u00e4r numera inf\u00f6rd, i det att man utg\u00e5tt fr\u00e5n den \u00e5sigten, att det icke \u00e4r grunden, som skola utm\u00e4rkas med olika prickar \u00e5 sina olika sidor, utan dessa i f\u00f6rh\u00e5llande till farlederna, s\u00e5 att man i samma farled alltid lemnar prickar af samma slag \u00e5 den ena sidan. I \u00f6ppna hafvet och utanf\u00f6r farled prickas befintliga grund d\u00e4remot med fyra olika slags sj\u00f6m\u00e4rken, p\u00e5 det man alltid m\u00e5 veta, i hvilken rigtning grundet befinner sig. De fasta och flytande sj\u00f6m\u00e4rkena i Sverige \u00e4ro numera 4,657 st.<\/p>\n\n\n\n

    Fyrarna<\/strong><\/p>\n\n\n\n

    vid de svenska kusterna \u00e4ro numera b\u00e5de m\u00e5nga och moderna, och
    fast de ej kunna r\u00e4kna sin \u00e5lder i lika m\u00e5nga sekler som sj\u00f6m\u00e4rkena, s\u00e5 har dock sj\u00f6farten h\u00e4r i norden alltid varit en s\u00e5 vigtig faktor i nationalf\u00f6rv\u00e4rfvet, att landet r\u00f6rande s\u00e4kerhetsanstalterna f\u00f6r de sj\u00f6farande st\u00e5tt v\u00e4l s\u00e5 h\u00f6gt som andra nationer.
    Det \u00e4r dock klart, att, s\u00e5 l\u00e4nge hansest\u00e4dernas fartyg voro s\u00e5 godt som monopoliserade \u00e5 v\u00e5ra kuster, intresset f\u00f6r sj\u00f6farten \u00e5 s\u00e5v\u00e4l regeringens som st\u00e4dernas och kommunernas sida varit mindre och offervilligheten ej heller s\u00e5 stor som sedan, n\u00e4r vi b\u00f6rjade skaffa oss egna flottor. D\u00e4rf\u00f6r m\u00e4rker man \u00e4fven, att, n\u00e4r detta b\u00f6rjade blifva fallet i h\u00f6gre grad, eller under Gustaf I:s regering, s\u00e5 utvecklades de maritima s\u00e4kerhetsanstalterna ganska snabbt.<\/p>\n\n\n\n

    Fyrapparaterna, s\u00e5dana de nu, s\u00e5som resultat af vetenskapliga teorier och experiment, visa sitt sken f\u00f6r de sj\u00f6farande, hafva haft m\u00e5nga utvecklingsstadier att genomg\u00e5. I \u00e4ldsta tider brukade man under m\u00f6rka n\u00e4tter t\u00e4nda eldar \u00e5 h\u00f6ga berg vid inloppen eller lederna, s\u00e5som f\u00f6r ej s\u00e5 l\u00e4nge sedan \u00e4nnu brukats af v\u00e5r fiskarebefolkning, f\u00f6r att finna v\u00e4gen till hemmet. Detta var emellertid ett ganska op\u00e5litligt s\u00e4tt, och i storm och regn, n\u00e4r fyren b\u00e4st beh\u00f6fdes, \u00e4r det troligt, att den var n\u00e4stan om\u00f6jlig att h\u00e5lla lysande. Man ins\u00e5g d\u00e4rf\u00f6r snart nog, att elden m\u00e5ste skyddas f\u00f6r att ej sl\u00e4ckas, och grep d\u00e4rf\u00f6r till mekaniska inr\u00e4ttningar och ett annat slags br\u00e4nsle eller kol.<\/p>\n\n\n\n

    Af alla nuvarande fyrar i Sverige \u00e4r Kullens fyr den \u00e4ldsta. Konung Fredrik II i Danmark befalde n\u00e4mligen \u00e5r 1560, att vid norra \u00f6ppningen af \u00d6resund \u00e5 Kullen skulle uppr\u00e4ttas en Fyrpande, och 1581, att denna skulle flyttas till ett b\u00e4ttre st\u00e4lle. P\u00e5 Kristian IX:s befallning uppsattes en lykta vid Falsterbo och tvenne lyktor \u00e5 Nidingen. D\u00e4rn\u00e4st torde Landsorts och Orsk\u00e4rs fyrar vara de \u00e4ldsta. Den f\u00f6rra inr\u00e4ttades \u00e5r 1669 och den senare \u00e5r 1687. B\u00e5da bygdes f\u00f6rst af tr\u00e4, men 1672 uppf\u00f6rdes vid Landsort det fyrtorn af sten, som d\u00e4rst\u00e4des \u00e4nnu begagnas. Tr\u00e4tornet vid Orsk\u00e4r ant\u00e4ndes af \u00e5ska och nedbrann 1738, hvarefter det nuvarande h\u00f6ga stentornet bygdes. N\u00e4r fyrtornen f\u00f6rst uppf\u00f6rdes, var det i allm\u00e4nhet enskilda personer, som egde dem. Detta var exempelvis fallet s\u00e5v\u00e4l med Landsorts som Kors\u00f6 fyr, hvilka b\u00e5da vigtiga inr\u00e4ttningar belyste s\u00f6dra och \u00f6stra inloppen till Stockholm. Fyrarnas upps\u00e4ttande skedde d\u00e5 oftast fullkomligt frivilligt, stundom s\u00e5som en tacksamhetsg\u00e4rd f\u00f6r en lycklig bergning undan sj\u00f6n\u00f6d, eller emedan n\u00e5gon filantropisk strandegare erh\u00e5llit k\u00e4nnedom om, att sj\u00f6folk ej s\u00e4llan brukade f\u00f6rlisa d\u00e4r. De enskilda egarne till fyrar fingo af f\u00f6rbipasserande fartyg uppb\u00e4ra afgift. Emellertid inl\u00f6stes sedermera alla s\u00e5dana st\u00f6rre fyrar af staten. Det \u00e4r dock ej l\u00e4ngre sedan \u00e4n 1835 och 1839, som Kors\u00f6 och Landsorts fyrar inl\u00f6stes.<\/p>\n\n\n\n

    Ehuru svenskarne ej gifvit utlandet efter i fr\u00e5ga om fyrapparaternas egenskaper, voro dock \u00e4nnu i b\u00f6rjan af innevarande sekel fyrarna ganska f\u00e5 i f\u00f6rh\u00e5llande till v\u00e5ra vidstr\u00e4ckta kuster, och belysningen utf\u00f6rdes i allm\u00e4nhet med stenkolseldar i \u00f6ppna jerngrytor, st\u00e5ende p\u00e5 fyrtorn eller annan upph\u00f6jd plats, hvarifr\u00e5n de voro v\u00e4l synliga till sj\u00f6s. Endast i ett f\u00e5tal fyrar anv\u00e4ndes oljelampor med skenet f\u00f6rst\u00e4rkande speglar. Emellan 1800 och 1840 utvecklades dock fyrtekniken och stenkolseldarna omg\u00e5fvos af s. k. lanterniner eller glashus, som i f\u00f6rening med b\u00e4ttre drag \u00e5stadkommo ett b\u00e4ttre och jemnare sken. Fr\u00e5n och med artonhundrafyrtitalet b\u00f6rjade man anv\u00e4nda linsapparater till skenets f\u00f6rst\u00e4rkande, och numera \u00e4ro dessa \u00f6fverv\u00e4gande i bruk vid st\u00f6rre fyrar med starkare sken, ehuru de naturligtvis f\u00f6rb\u00e4ttrats s\u00e5v\u00e4l till konstruktion som material.<\/p>\n\n\n\n

    F\u00f6r ett haf s\u00e5dant som \u00d6stersj\u00f6n, med stora och vidstr\u00e4ckta grund flere tiotals mil ute i hafvet, d\u00e4r tjocka herskar om v\u00e5rarna samt m\u00f6rker, sn\u00f6byar och str\u00f6ms\u00e4ttningar f\u00f6rsv\u00e5ra navigationen om vintrarna, ins\u00e5g man snart, att andra s\u00e4kerhetsinr\u00e4ttningar \u00e4n flytande sj\u00f6m\u00e4rken och fasta landfyrar erfordrades, i synnerhet som fraktfarten, hvilken, s\u00e5 vidt den bedrefs med fartyg, tillf\u00f6rene alltid hvilat om vintrarna, nu med jernets och \u00e5ngans anv\u00e4ndande i sj\u00f6fartens tjenst utstr\u00e4cktes allt l\u00e4ngre under den m\u00f6rka och kalla \u00e5rstiden. I \u00e4ldre tider seglade man helst inomsk\u00e4rs, s\u00e5vidt detta var m\u00f6jligt, eller utefter kusterna, v\u00e4gledande sig genom d\u00e4r uppsatta sj\u00f6m\u00e4rken, kyrkor, h\u00f6jder eller andra till sj\u00f6s v\u00e4l synliga f\u00f6rem\u00e5l. Med fullkomligare materiel och instrument f\u00f6ljde andra principer f\u00f6r navigeringen i \u00d6stersj\u00f6n, och d\u00e5 uppt\u00e4cktes och kartlades \u00e4fven en hel m\u00e4ngd grund i \u00f6ppna hafvet, om hvilkas tillvaro man dittills varit fullkomligt okunnig. Behofvet att natt som dag skydda och varna sj\u00f6farten f\u00f6r ber\u00f6ring h\u00e4rmed, f\u00f6ranledde tillkomsten och utl\u00e4ggandet af de kanh\u00e4nda vigtigaste af alla s\u00e4kerhetsinr\u00e4ttningar \u00e5 hafvet; fyrskeppen.<\/p>\n\n\n\n

    Det f\u00f6rsta fyrskeppet<\/strong> i svenskt farvatten utlades 1844 utanf\u00f6r Falsterboref, som skjuter l\u00e5ngt ut i hafvet och alltid varit en plats, d\u00e4r m\u00e5nga fartyg strandat. Fyrskeppen hafva m\u00e5nga och vigtiga uppgifter att l\u00f6sa. Om dagen synas de l\u00e4ngre \u00e4n andra flytande sj\u00f6m\u00e4rken. De varna och v\u00e4gleda navigat\u00f6ren under tjocka med
    sina kraftiga ljudsignaler och under klar sikt med kanonskott, om ett fartyg synes st\u00e4fva mot grunden i fyrskeppets n\u00e4rhet. Om natten lysa de med ett eller tv\u00e5 fyrsken, och dag som natt \u00e4ro de st\u00e4dse att betrakta som ett slags lifr\u00e4ddningsstationer f\u00f6r i n\u00e4rheten grundst\u00f6tta fartygs bes\u00e4ttningar. Vid de svenska kusterna och i hafvet ligga nu i det n\u00e4rmaste ett par tiotal fyrskepp.<\/p>\n\n\n\n

    Innan jag g\u00e5r vidare i \u00e4mnet, skall jag med n\u00e5gra ord ber\u00f6ra,

    Lotsverkets nuvarande organisation (1897)
    <\/strong>
    Lotsverket best\u00e5r i sin helhet numera af Kongl. Lotsstyrelsen samt lots-och fyrinr\u00e4ttningama med d\u00e4rtill h\u00f6rande personer eller hvad man i dagligt tal kallar lotsverket.<\/p>\n\n\n\n

    Kongl. lotsstyrelsen utg\u00f6res af generallotsdirekt\u00f6ren, s\u00e5som chef f\u00f6r hela verket, samt en byr\u00e5chef, som handl\u00e4gger de kamerala \u00e4rendena m. m. en chef f\u00f6r lotsafdelningen, som handl\u00e4gger \u00e4renden af nautisk natur samt s\u00e5dana, som r\u00f6ra personalen och s\u00e4kerhetsinr\u00e4ttningarna i allm\u00e4nhet, samt en \u00f6fverfyringeni\u00f6r, som handl\u00e4gger allt som r\u00f6r fyrteknik, byggnader och inventarier m. m. H\u00e4rtill komma en sekreterare och en ombudsman, ett bitr\u00e4de f\u00f6r mariningenj\u00f6rs\u00e4renden, registrator, revisorer och kass\u00f6r m.m.<\/p>\n\n\n\n

    Lotsverket utg\u00f6res af lots- och fyrplatserna samt de \u00f6friga s\u00e4kerhetsinr\u00e4ttningarna f\u00f6r sj\u00f6farten och den personal, som har till sin uppgift att betjena och v\u00e5rda dem. Rikets kuster och n\u00e4rliggande farvatten indelas i detta h\u00e4nseende i \u00e5tta lotsf\u00f6rdelningar.<\/p>\n\n\n\n

    Hvarje s\u00e5dan f\u00f6rdelning f\u00f6rest\u00e5s af en lotskapten, som har till sitt n\u00e4rmaste bitr\u00e4de en lotsl\u00f6jtnant. Lotspersonalen delas i \u00f6fverlotsar, \u00e5 st\u00f6rre lotsplatser, lotsf\u00f6rm\u00e4n, kronolotsar, som \u00e4ro m\u00e4sterlotsar, lotsar, extra lotsar och lotsl\u00e4rlingar. Fyrpersonalen delas i fyrm\u00e4stare, fyrvaktare och fyrbitr\u00e4den. Vid lifr\u00e4ddningsanstalterna \u00e5 rikets kuster finnas dessutom uppsyningsm\u00e4n, b\u00e5tstyrare och roddare.<\/p>\n\n\n\n

    Ehuru en i sig sjelf civil inr\u00e4ttning, eger dock lotsverket en milit\u00e4risk organisation och milit\u00e4ra rangbest\u00e4mmelser, hvarjemte bef\u00e4let och personalen \u00e4ro st\u00e4lda under krigslagarna, enhvar enligt den honom tillkommande rangen. Den uniform, som af bef\u00e4l och personal b\u00e4res, \u00e4r i hufvudsaklig \u00f6fverensst\u00e4mmelse med den vid Kongl. flottan anlagda utom i de l\u00e4gsta graderna.<\/p>\n\n\n\n

    Lotskaptenerna och lotsl\u00f6jtnanterna utn\u00e4mnas af Kongl. Maj:t och tagas i regeln ur Kongl. flottans officersk\u00e5r och dess reserv.<\/p>\n\n\n\n

    Lifr\u00e4ddnings- och bergningsv\u00e4sen<\/strong>

    F\u00f6r bergning af fartyg och gods vid strandningsh\u00e4ndelser \u00e5 rikets kuster bildades vid slutet af 1600-talet s. k. dykeriinr\u00e4ttningar, till en b\u00f6rjan af enskild man och sedermera af enskilda associationer, som ben\u00e4mndes dykerikompanier. Genom n\u00e5diga beslut tillf\u00f6rs\u00e4krades dylika inr\u00e4ttningar f\u00f6r n\u00e5gon viss tid uteslutande r\u00e4ttighet att berga fartyg och gods emot viss best\u00e4md l\u00f6n eller ers\u00e4ttning.<\/p>\n\n\n\n

    Under 1700- och b\u00f6rjan af 1800-talet utf\u00e4rdades en m\u00e4ngd stadganden och f\u00f6reskrifter, hvarigenom dessa kompaniers verksamhet och privilegier stundom inskr\u00e4nktes, stundom utstr\u00e4cktes. Genom Kongl. kung\u00f6relsen den 23 September 1830 medgafs, att i st\u00e4llet f\u00f6r det gamla dykeribolaget, hvars oktroj[2]<\/a> med \u00e5r 1827 hade upph\u00f6rt, finge bildas ett aktiebolag p\u00e5 25 \u00e5r f\u00f6r dykeri- och bergningsanstalternas bes\u00f6rjande, med \u00e5liggande att p\u00e5 alla punkter af rikets hafskust foga verksamma anstalter f\u00f6r skeppsbrutnas r\u00e4ddning till lif och egendom. Detta nya bolag eller dykerikompani kom likv\u00e4l icke till st\u00e5nd, och har n\u00e5gon dylik anstalt sedermera icke funnits, f\u00f6rr\u00e4n Bergnings- och dykeribolaget Neptun, nu en af verldens f\u00f6rn\u00e4msta inr\u00e4ttningar i detta h\u00e4nseende, \u00e5r 1870 bildades h\u00e4r i Stockholm af konsul Liljewalch.<\/p>\n\n\n\n

    Ett annat slags lifr\u00e4ddningsanstalter bildades emellertid af staten och gjordes b\u00f6rjan h\u00e4rmed redan 1855. Det var egentligen kommend\u00f6ren vid Kongl. flottan J. M. Melander, som, sedan fr\u00e5gan bragts \u00e5 bane i riksdagen men af brist \u00e5 anvisade medel fallit, i ett l\u00e4ngre f\u00f6redrag inf\u00f6r \u00f6rlogsmannas\u00e4llskapet p\u00e5visade, att n\u00e5got m\u00e5ste g\u00f6ras f\u00f6r att bispringa menniskor vid vissa platser, d\u00e4r \u00e5rliga f\u00f6rlisningar egde rum. Och de st\u00e4llen, som af honom utpekades s\u00e5som de, hvilka i f\u00f6rsta rummet borde f\u00f6rses med lifr\u00e4ddningsapparater, hafva sedan i allm\u00e4nhet erh\u00e5llit s\u00e5dana. S\u00e5lunda fick premierl\u00f6jtnanten vid Kongl. flottan C. Kleman genom Kongl. brefvet den 1 Juni 1854 i uppdrag att afresa till Danmark, f\u00f6r att taga n\u00e4rmare reda p\u00e5 d\u00e4rvarande r\u00e4ddningsv\u00e4sens organisation och apparater. Han f\u00f6reslog vid sin hemkomst efter denna resa uppr\u00e4ttandet af tvenne r\u00e4ddningsstationer, n\u00e4mligen vid Sandhammaren och Brantevik, och tr\u00e4dde dessa i verksamhet vid slutet af 1855.<\/p>\n\n\n\n

    Sedermera hafva allt flere r\u00e4ddningsstationer uppr\u00e4ttats, och finnas nu inalles 18 s\u00e5dana, vid hvilka bergats intill slutet af 1897 ej mindre \u00e4n 1,568 menniskolif, som eljes sannolikt g\u00e5tt f\u00f6rlorade.<\/p>\n\n\n\n

    En egendomlig och allenast\u00e5ende r\u00e4ddningsbragd var vid utst\u00e4llningen framst\u00e4ld af Aktiebolaget Octopus. Det var n\u00e4mligen bergningen af \u00e5ngaren S\u00f6dra Sverige, som visades genom modeller, ritningar och beskrifning. Man minnes \u00e4nnu, hvilken uppm\u00e4rksamhet och f\u00f6rv\u00e5ning det v\u00e4ckte, n\u00e4r underr\u00e4ttelsen spred sig, att den st\u00e5tliga och s\u00e5 godt som nybygda \u00e5ngaren S\u00f6dra Sverige p\u00e5 aftonen den 24 September 1895 i Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd st\u00f6tt p\u00e5 grund och d\u00e4refter sjunkit p\u00e5 c:a 55 meters vatten. Ett s\u00e5dant haveri har, s\u00e5 vidt jag k\u00e4nner, icke egt rum i mannaminne i Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd och under s\u00e5dana omst\u00e4ndigheter. Lyckligtvis bergades alla de ombord varande af lotskaptenen i Stockholms lotsf\u00f6rdelning, som med sin lots\u00e5ngare kom i n\u00e4rheten af det grundst\u00f6tta fartyget omkring en half timme efter tilldragelsen.<\/p>\n\n\n\n

    Det ans\u00e5gs naturligtvis om\u00f6jligt att fr\u00e5n s\u00e5 stort djup som 55 meter kunna upptaga vraket, d\u00e5 ingen dykare kan arbeta p\u00e5 st\u00f6rre djup \u00e4n c:a 35 meter. Men f\u00f6retaget \u00e5v\u00e4gabragtes dock genom enig samverkan mellan geni och kapital, varande dessa representerade af ingeni\u00f6r Waller och major Abenius. Huru man lyckades fr\u00e5n det stora djupet med tillhjelp af den s. k. Wallerska tuben och pontoner lyfta det stora skrofvet af \u00bbS\u00f6dra Sverige till vattenytan, sedan t\u00e4ta och inbogsera det till Stockholm, d\u00e4r det vid utst\u00e4llningen intog en aktad plats och var ett f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r st\u00e4ndigt bes\u00f6kandes vetgirighet, allt detta st\u00e5r att l\u00e4sa i en af Herman A. Ring under titel \u00bb\u00c5ngaren S\u00f6dra Sveriges bergning\u00bb<\/em> utgifven bok, till hvilken jag f\u00e5r h\u00e4nvisa den, som \u00f6nskar n\u00e4rmare upplysningar. Oaktad i allting h\u00e4r i landet synes stadt i st\u00e4ndigt fram\u00e5tg\u00e5ende, oaktad i v\u00e5r fartygsmateriel, v\u00e5ra s\u00e4kerhetsanstalter och k\u00e4nnedomen om sk\u00e4rg\u00e5rdarnas och kusternas beskaffenhet allt mera utvecklas, oaktadt de nautiska instrumenten \u00e4ro b\u00e4ttre och k\u00e4nnedomen om deras sk\u00f6tsel st\u00f6rre \u00e4n tillf\u00f6rene, sker dock \u00e5rligen en m\u00e4ngd haverier och sj\u00f6olyckor. Orsaken h\u00e4rtill m\u00e5 vara hvilken som helst, och den sannolikaste torde vara, att man numera utstr\u00e4ckt seglationen p\u00e5 \u00d6stersj\u00f6n under tider, d\u00e5 det varit alldeles om\u00f6jligt f\u00f6r v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der att befara detta haf, ja till och med under hela \u00e5ret; s\u00e4kert \u00e4r likv\u00e4l, att \u00e4nnu mycket \u00e5terst\u00e5r att g\u00f6ra, innan konsten att navigera v\u00e5ra farvatten och de h\u00e4rf\u00f6r erforderliga s\u00e4kerhetsanstalternas utveckling n\u00e5tt en h\u00f6jd, som lemnar trygghet f\u00f6r lif och egendom<\/p>\n\n\n\n

    \n\n\n\n

    [1]<\/a> ett \u00e4ldre ord f\u00f6r p\u00e5laga i form av skatt<\/p>\n\n\n\n

    [2]<\/a> ett tillst\u00e5nd fr\u00e5n en stat att bedriva viss ekonomisk verksamhet<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

    Emil Albin Smith, f\u00f6dd 23 mars 1848 i Karlskrona, d\u00f6d 2 december 1923 i Saltsj\u00f6baden, var en svensk lotskapten, kommend\u00f6rkapten och riksdagsman (liberal). Emil Smith gjorde milit\u00e4r karri\u00e4r i sk\u00e4rg\u00e5rdsartilleriet och d\u00e4refter flottan, d\u00e4r han 1902 blev kommend\u00f6rkapten. 1886\u20131892 var han lotskapten och chef f\u00f6r Norrk\u00f6pings f\u00f6rdelning, samt f\u00f6r Stockholms f\u00f6rdelning 1892, och riksdagsledamot f\u00f6r Liberala samlingspartiet i andra kammaren f\u00f6r Stockholms stads valkrets \u00e5ren 1900\u20131902. I riksdagen drev han bland… Forts\u00e4tt l\u00e4sa Lotsverket 1897<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-6639","page","type-page","status-publish","hentry","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/6639","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=6639"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/6639\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6648,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/6639\/revisions\/6648"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=6639"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}