{"id":57,"date":"2015-09-05T22:46:50","date_gmt":"2015-09-05T21:46:50","guid":{"rendered":"http:\/\/lotsarnastockholm.se\/?page_id=57"},"modified":"2023-01-15T18:17:04","modified_gmt":"2023-01-15T17:17:04","slug":"lotsarna-i-stockholm-300-ar-1993","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/historia\/lotsarna-i-stockholm-300-ar-1993\/","title":{"rendered":"Lotsarna i Stockholm, 300 \u00e5r 1693-1993"},"content":{"rendered":"

Start 1693 och i \u00e5r 2023= 330 \u00e5r oavbrutet<\/span><\/h3>\n

F\u00f6ljande \u00e4r avskrivet och scannat fr\u00e5n skriften ”Stockholms lotsplats 300 \u00e5r”
\n<\/span>Ambitionen \u00e4r att g\u00f6ra skriften mer tillg\u00e4nglig via Internet eftersom exemplar av skriften \u00e4r i dagsl\u00e4get v\u00e4ldigt f\u00e5. Utf\u00f6rt till minne av kollegor Carl-Gustaf L Sundius och Dan Myrberg som omkom i samband med lotstj\u00e4nsteuppdrag ombord p\u00e5 M\/S Estonia den 28 september 1994.
\nEftersom internet formatet inte riktigt g\u00e5r att efterlikna skriften som \u00e4r i ett helt annat format har jag varit tvungen att \u00e4ndra p\u00e5 layouten men i st\u00f6rsta m\u00f6jliga m\u00e5n f\u00f6rs\u00f6kt h\u00e5lla samma anda.<\/span>
\nUlf Svedberg, Chef f\u00f6r Stockholms sj\u00f6trafikomr\u00e5de 1998-2008 samt lotsman 1990-1996<\/span><\/p>\n

——————————————————————————————————————-<\/p>\n

Denna skrift har tillkommit med anledning av att Stockholms lotsplats h\u00f6gtidligh\u00e5ller sitt 300 \u00e5rs jubileum. <\/em>
\nM\u00e4sterlotsen Carl-Gustaf L. Sundius har ber\u00e4ttat f\u00f6r Karl H\u00e4ggblom.<\/em>
\nProjektledare har varit Peter Rhedin p\u00e5 PR Produktion.<\/em>
\nFormgivningen st\u00e5r Henric Gustafsson f\u00f6r<\/em><\/p>\n

M\u00e4sterlotsarna Hans Olof Eriksson och Roland Kjellstr\u00f6m har varit till ov\u00e4rderlig hj\u00e4lp.<\/em>
\nSkriften har tillkommit p\u00e5 uppdrag av chefen f\u00f6r Stockholms lotsplats Dan Myrberg.<\/em>
\nIllustrationerna har bl.a. gjorts av b\u00e5tmannen vid Simpn\u00e4s lotsplats Conny Jansson.<\/em>
\nAlbert Engstr\u00f6m-bilderna har \u00e5tergetts tack vare Bonniers f\u00f6rlag.<\/em>
\nF\u00f6r insamlande av bildmaterial har vi haft stor hj\u00e4lp av Sj\u00f6fartsverket, Stadsmuseet i Stockholm, Krigsarkivet, Sj\u00f6fartsmuse\u00e9t i Stockholm, Nordiska Muse\u00e9t m.fl.<\/em>
\nTryckt hos Sj\u00f6fartsverkets tryckeri, Norrk\u00f6ping<\/em>
\n1993<\/em>
\nStockholms Lotsplats<\/em>
\nAf Pontins v\u00e4g 6, 11521 Stockholm<\/em>
\nTel 08-666 66 21, fax 08-662 46 34<\/em><\/p>\n

STOCKHOLMS LOTSPLATS 300 \u00c5R<\/u><\/h1>\n
\""Lots<\/a>
”Lots ombord” tr\u00e4snittstryck fr\u00e5n en teckning av BA Wikstr\u00f6m daterad ca 1870. I det h\u00e5rda v\u00e4deret var det ofta mycket \u00e4ventyrligt att sig ombord.<\/figcaption><\/figure>\n

\"sid3a\"<\/p>\n

T\u00e4nk 300 \u00e5r tillbaka i tiden…<\/strong><\/h4>\n

Karl XI var kung i Sverige och Stockholm hade runt 30.000 inv\u00e5nare. N\u00e5gra f\u00f6rm\u00f6gna och m\u00e4tta men de flesta var fattiga och hungriga. Gamla stan sj\u00f6d av liv; kor, h\u00e4star och tr\u00e4skor klapprade fram p\u00e5 kullerstenarna, fisk m\u00e5nglades under ljudliga rop, sopor sl\u00e4ngdes direkt p\u00e5 gatan och doften fr\u00e5n storstan m\u00f6tte de seglande redan vid Fj\u00e4derholmarna.<\/p>\n

Sm\u00e5 och stora\u00a0segelfartyg ankrade upp vid Skeppsbron. P\u00e5 farleden till Sandhamn fraktades mer gods och fler passagerare \u00e4n p\u00e5 n\u00e5gon gropig landsv\u00e4g till och fr\u00e5n huvudstaden. Sj\u00f6v\u00e4garna var de snabbaste och vanligaste p\u00e5 den tiden.<\/p>\n

Lotsarna eller k\u00e4nde m\u00e4n som de kallades p\u00e5 den tiden hade verkat i Stockholm och fr\u00e5n sk\u00e4rg\u00e5rds\u00f6arna sedan l\u00e4nge. I 1667 \u00e5rs sj\u00f6lag stadgades att sj\u00f6farande \u00e4r skyldiga att betj\u00e4na sig af lots och att denne p\u00e5 eget ansvar kommendera fartyget samt vara berettigad att derfor uppb\u00e4ra lotspenningar samt kost ombord.<\/p>\n

Det var n\u00e4r amiralitetet flyttade fr\u00e5n huvudstaden till Karlskrona som Stockholms lotsplats fick status som lotsstation f\u00f6r handelssj\u00f6farten. Fr\u00e5n \u00e5r 1693 vet man med s\u00e4kerhet att lotsplatsen fungerar som sj\u00e4lvst\u00e4ndig lotsstation.<\/p>\n

\"sid<\/a>
Kunglig Majest\u00e4ts Reglemente och Instruction f\u00f6r lotsinspekt\u00f6ren i Stockholm samt lotsuppsynings och lots\u00e5lderm\u00e4nnen s\u00e5 i den stockholmska som eljest hela den \u00f6vriga sk\u00e4rg\u00e5rden h\u00e4r i Sverige och i Finland. Stockholm den 19 september 1696<\/figcaption><\/figure>\n

F\u00d6RSTA KAPITLET<\/u><\/h2>\n

Stockholms lotsar var skyldiga att lotsa \u201dalla fr\u00e5n Stockholm g\u00e5ende Skieppare, som dels \u00e4ro skyldiga, d\u00e5 de \u00e4ro till utrikes orter destinerade, taga lots, dels av inrikes farare, som Lotst sielfwa \u00e5stunda, och detta Finska leden till Waxholm 3 mil, Tyska leden till Sandhamn eller Dahlar\u00f6 10 mil\u201d.<\/p>\n

Betalningen fastst\u00e4lldes efter Kongl Lots Taxa, men man drog av en fj\u00e4rdedel ”till andra behof’, dvs Amiralitetet. Enhetlig lotstaxa hade fastst\u00e4llts av Karl IX \u00e5r 1609. Redan p\u00e5 1200-talet fanns det bondefamiljer i sk\u00e4rg\u00e5rden som hade lotsning som privat n\u00e4ringsf\u00e5ng.<\/p>\n

\u00c5r 1696 grundades ett ”f\u00f6r den allm\u00e4nna sj\u00f6farten mer \u00e4n dittills afsedt” lotsv\u00e4sende. Innan Stockholm fick egen lotsstation sk\u00f6ttes lotsningen av styrem\u00e4nnen vid Amiralitetet. \u00c5r 1671 f\u00f6rbj\u00f6ds bes\u00f6kare, som var l\u00e4gre tulltj\u00e4nstem\u00e4n, att lotsa.
\nI de \u00e4ldsta lotsrullorna som \u00e4r bevarade fr\u00e5n 1703, st\u00e5r bl a att av de 19 lotsarna i Stockholm var nio bosatta p\u00e5 Runmar\u00f6.
\nEtt halvsekel senare, 1751, d\u00e5 rullan \u00f6ver Stockholms stads lotsar upptar 17 lotsar, 21 lotsdr\u00e4ngar och 13 lotsl\u00e4rlingar, av vilka 31 var bosatta p\u00e5 Runmar\u00f6 och \u00f6vriga p\u00e5 V\u00e4rmd\u00f6, Vind\u00f6 och F\u00e5gelbrolandet. Lotsyrket gick i arv inom sl\u00e4kterna.<\/p>\n

E. Alfred Jansson har i sin bok ”Sk\u00e4rg\u00e5rdsliv i forna tider” en levande beskrivning: Under 1700-talet och l\u00e5ngt in p\u00e5 1800-talet levde lotsarna sitt farofyllda liv under mycket torftiga och str\u00e4vsamma f\u00f6rh\u00e5llanden. En inblick ger f\u00f6ljande anteckning i en lotsrulla f\u00f6r \u00e5r 1777<\/p>\n

\"rulla\"<\/a><\/p>\n

”Lotsplatsens l\u00e4ge och beskaffenhet \u00e4r i Stockholm stad, der Kongl. Maj:t och Kronan f\u00f6r Lotscontoiret och lotsarna best\u00e5r hyra till n\u00f6dige rum samt n\u00f6dige \u00e5rlig wedbrand. Under \u00e5rliga Seglationen hafwa lotsarne wid Contoiret deras enda och r\u00e4tta uppassningsst\u00e4lle der de dagligen wistas, s\u00e5 fort de hinna komma \u00e5ter ifr\u00e5n f\u00f6rr\u00e4ttad lotsning. Sina hush\u00e5ll och hemwist \u00f6fwer winteren hafwa de i Ski\u00e4rg\u00e5rden \u00f6fwer 5 mil ifr\u00e5n Stockholm, hwarest de bo, dels i inhyses hos andra, dels i backstugor utan till\u00e4gor, och dels hafwa n\u00e5gon liten hemmansdel att bruka f\u00f6r dryga r\u00e4ntor och utskylder.<\/p>\n

\"sid6\"<\/a>
En \u00e5ngare styr ut i sk\u00e4rg\u00e5rden. Det regnar och \u00e4r kallt. Att det \u00e4r kallt \u00e4r ju inte b\u00e5tens fel men v\u00e4l att \u00e4r s\u00e5 torrt inombords. Och \u00e4nd\u00e5 kommer b\u00e5ten fr\u00e5n danmark. Kaptenen:- Jo h\u00f6r nu lotsen, kan ni inte ta en genv\u00e4g mellan de d\u00e4r sk\u00e4ren? Lotsen:- Nej s\u00e5 fan, d\u00e4r finns det inte s\u00e5 pass vatten s\u00e5 man kan blanda i en grogg!<\/figcaption><\/figure>\n

Lotsning bara under sommarhalv\u00e5ret.<\/em><\/h4>\n

Det var m\u00e5nga lotsar och d\u00e5lig betalning, s\u00e5 det blev inte mycket kontanter till var och en. S\u00e4songen var kort under den gamla segelsj\u00f6fartens dagar, 6- 7 m\u00e5nader. Under milda vintrar kunde de \u00e4ldsta \u00e5ngfartygen hj\u00e4lpligt ta sig fram, men det var f\u00f6rst n\u00e4r de f\u00f6rsta isbrytarna kom i b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet som lotsarna kunde r\u00e4kna med arbete \u00e5ret om.<\/p>\n

Innan de f\u00f6rsta fyrarna visade v\u00e4gen f\u00f6rekom s\u00e4llan n\u00e5gon sj\u00f6fart, n\u00e4r det var m\u00f6rkt. Man ankrade n\u00e4r solen gick ner. R\u00e5kade fartyget ut f\u00f6r motiga vindar kunde lotsen f\u00e5 arbeta i\u00a0flera veckor f\u00f6r en enda lotsning. Betalningen utgick efter str\u00e4ckan, inte antal dagar, s\u00e5 det \u00e4r l\u00e4tt att f\u00f6rest\u00e4lla sig att lotsen bad en stilla b\u00f6n f\u00f6r gynnsamma vindar.<\/p>\n

Lotsen Johan Eric S\u00f6derman, f\u00f6dd 1820, beh\u00f6vde en g\u00e5ng 28 dygn f\u00f6r att lotsa en segelskuta till Sandhamn. En annan legendarisk lots, Carl Petter Westerberg, f\u00f6dd 1829, arbetade en g\u00e5ng p\u00e5 en brittisk bark som blev liggande f\u00f6r motvind p\u00e5 Tr\u00e4lhavet. Efter n\u00e5gra dagar kom en orolig skeppspojke till lotsen och sa i f\u00f6rtroende \u201dblir vi liggandes h\u00e4r l\u00e4nge blir det skr\u00f6pligt med \u00e4ta, f\u00f6r jag har allaredan varsnat krypa i br\u00f6det\u201d<\/em>.
\nOch d\u00e5 var det \u00e4nnu flera veckors seglats kvar till England.<\/p>\n

Prygel f\u00f6r grundst\u00f6tning<\/strong><\/h4>\n

I \u00e4ldre tider, i slutet av 1600-talet, d\u00e5 lotsningen fick en mer organiserad form och reglerad av f\u00f6rordningar, var det sannerligen ingen sinekur att vara lots. H\u00e5rda och entydiga best\u00e4mmelser angav lotsens skyldigheter och vilka straff som kunde utm\u00e4tas f\u00f6r minsta f\u00f6rseelse. Lotsarna hade knappast n\u00e5gra r\u00e4ttigheter alls, bara skyldigheter. Den som antogs till lots m\u00e5ste avl\u00e4gga en ed som inte fick brytas. Dessutom skulle varje lots fostra en lotsl\u00e4rling som l\u00e4rdes upp i yrket och s\u00e5 sm\u00e5ningom examinerades. Av lotsf\u00f6rordningarnas detaljerade f\u00f6reskrifter framg\u00e5r bl a att lotsen var underkastad str\u00e4ng lydnadsplikt. Det var h\u00e5rda straff med dryga b\u00f6ter, gatlopp eller mistning af Lijwet<\/em> om ett \u00f6rlogsfartyg gick p\u00e5 grund eller f\u00f6rlorades genom lotsens bevisade f\u00f6rv\u00e5llande. \u00c4ven om det inte intr\u00e4ffade n\u00e5gon olycka, men att lotsen \u00e4nd\u00e5 ans\u00e5gs f\u00f6rsumlig fick han plikta med gatlopp, ett s\u00e4rdeles h\u00e5rt och f\u00f6rnedrande straff vilket bl. a. innebar offentlig prygling.<\/p>\n

F\u00f6re \u00e5r 1881 kunde olyckor med lots ombord f\u00e5 sv\u00e5ra konsekvenser f\u00f6r lotsen, eftersom d\u00e5varande Krigsr\u00e4tten bed\u00f6mde och utd\u00f6mde straff. Befanns lotsen skyldig kunde straffen bli mycket h\u00e5rda. Exempelvis var fyra m\u00e5naders cellf\u00e4ngelse ett inte alltf\u00f6r ovanligt straff. Avskedanden, ers\u00e4ttningskrav och b\u00f6ter var andra p\u00e5f\u00f6ljder. Under 1700-talet kunde det bli tal om sp\u00f6slitning, gatlopp och andra f\u00f6rnedrande straff.<\/p>\n

H\u00e5rd uppsikt i Stockholm d\u00e4r krogarna l\u00e5g t\u00e4tt<\/strong><\/h4>\n

S\u00e5 snart lotsningen var avslutad m\u00e5ste lotsen utan dr\u00f6jsm\u00e5l bege sig tillbaka till lotsstationen. S\u00e4rskilt noga var kontrollen av lotsarna i Stockholm med omnejd. D\u00e4r var sj\u00f6trafiken som st\u00f6rst och krogarna l\u00e5g t\u00e4tt. Spriten var ett st\u00e4ndigt problem, \u00e4ven om synen p\u00e5 spritkonsumtionen var liberalare f\u00f6rr. Men man godtog inte, klokt nog, missbruk av sprit eller att lotsen var p\u00e5verkad av alkohol, n\u00e4r han b\u00f6rjade sin lotsning.<\/p>\n

Spritmissbruk var ocks\u00e5 den vanligaste orsaken till att en lots straffades. Lots\u00e5lderm\u00e4nnen f\u00f6r de olika lotsplatserna hade p\u00e5 sitt ansvar att se till att j\u00e4mv\u00e4l tilh\u00e5lla Lotzarna hvar f\u00f6r sig ut efterkoma deras Plicht uthi Uppwachtningen som wid sielfwe Lotzandet s\u00e5som waaksamt, nyckter och flitigt upf\u00f6rande <\/em>enligt 1696 \u00e5r reglemente och instruktion f\u00f6r uppsynings- och \u00e5lderm\u00e4n. Exempelvis fick inte \u00e5terresan fr\u00e5n Stockholm till Dalar\u00f6 ta mer \u00e4n tolv timmar, dock \u00e4r det Storm och str\u00e4ng Mootwind efterl\u00e5tes fullan n\u00e5gon l\u00e4ngre Tijd.<\/em> Detsamma g\u00e4llde med stor s\u00e4kerhet hans kollega i Stockholm. Allt var str\u00e4ngt fastst\u00e4llt enligt regIementen och f\u00f6rordningar.<\/p>\n

\"sid7\"<\/a>
Kongl majts n\u00e5diga f\u00f6rordning ang\u00e5ende hemman f\u00f6r lotsarne i riket, samt vad d\u00e4rmed gemensamt hava kan. Given Drottningsholms slott den 17 sept 1783. Vi Gustafs med guds n\u00e5de Sveriges. G\u00f6tes och Wendes konung arfvinge till Norge samt hertig till Schlewig-Holstein g\u00f6re veterligt att all den stund vi icke…<\/figcaption><\/figure>\n

Svart br\u00f6d och saltad str\u00f6mming eller hugg och slag<\/strong><\/h4>\n

I styrekorna, dvs lotsen egen segel- eller roddeka som l\u00e5g p\u00e5 sl\u00e4p efter fartyget som lotsades, fanns vanligen ett styrskrin med mats\u00e4ck. Under d\u00e5ligt v\u00e4der byttes skrinet mot styrp\u00e5se eller styrs\u00e4ck, som s\u00e4krare kunde stuvas. Mats\u00e4cken bestod mestadels av svart br\u00f6d, korv, salt str\u00f6mming eller annan fisk. Dessutom rovor och senare potatis. Under tiden ombord skulle lotsen och hans eventuelle medhj\u00e4lpare \u00e5tnjuta fri kost och logi. Man fick ocks\u00e5 f\u00e4rdkost f\u00f6r hemresan. F\u00f6rordning och reglemente ang\u00e5ende lots- och b\u00e5kinr\u00e4ttningen i Riket \u00e5r 1827 gav klara besked. I denna f\u00f6rordning stadgades
\n”att s\u00e5v\u00e4l p\u00e5 Kronans som p\u00e5 K\u00f6pwadie och fr\u00e4mmande fartyg skall kronolots njuta kost och uppeh\u00e4lle lika med gemene man av fartygets bes\u00e4ttning samt dessutom extra f\u00f6rpl\u00e4gnad av en jomfru (8,2 cl) br\u00e4nnvin s\u00e5 l\u00e4nge han ombord \u00e4r.
\nF\u00f6rv\u00e4gras honom detta eller tilldelas han sk\u00e4md proviant eller valde han med skymflige ord, hugg och slag av fartygets bef\u00e4lhavare eller bes\u00e4ttning \u00f6verfallen, b\u00f6te den skyldig i f\u00f6rra fallet fr\u00e5n 6 riksdaler 32 skilling banco till 50 riksdaler silvermynt<\/em>. ”<\/p>\n

Lotsarna arbetade dygnet runt eller s\u00e5 l\u00e4nge man orkade st\u00e5 p\u00e5 benen. H\u00e4nde n\u00e5got tillbud berodde det ofta p\u00e5 att lotsen arbetat alltf\u00f6r l\u00e4nge i h\u00e5rt v\u00e4der. Man rodde eller seglade tillbaka till lotsstationen i Stockholm efter v\u00e4l f\u00f6rr\u00e4ttat v\u00e4rv. I ur och skur i de \u00f6ppna, ranka styrekorna. Ofta blev lotsen bl\u00f6t n\u00e4r ekan skulle kastas loss fr\u00e5n fartyget. Regn och h\u00e5rt v\u00e4der gjorde f\u00e4rden bl\u00f6t och kall. V\u00e5ta kl\u00e4der gjorde att reumatism och ledv\u00e4rk var en tidig och allm\u00e4n sjukdom bland lotsarna.<\/span><\/p>\n

\"gamlastan\"<\/a>
Stockholm och gamla stan sett fr\u00e5n Kastellholmen. Kopparstick fr\u00e5n 1725<\/figcaption><\/figure>\n

ANDRA KAPITLET<\/h4>\n

Stort ansvar och os\u00e4ker l\u00f6n<\/em><\/h4>\n

G\u00e5ngna tiders lotsar levde under olika f\u00f6rh\u00e5llanden vid skilda lotspIatser. H\u00e5rt var det f\u00f6r dem alla, och m\u00e5nga lotsar hade ingen annan ers\u00e4ttning \u00e4n lotspengarna. De var allts\u00e5 helt beroende av hur m\u00e5nga fartyg som beh\u00f6vde lots, medan andra bodde p\u00e5 sk lotshemman med viss kompletterande inkomst fr\u00e5n jordbruk och fiske. Dessutom var man befriade fr\u00e5n vissa p\u00e5lagor och skatt.
\nDet fanns \u00e4ven krono- och fr\u00e4lsehemman med n\u00e5got olika villkor, men med det gemensamt att lotsen hade st\u00f6rre m\u00f6jlighet att f\u00f6rs\u00f6rja sig och sin familj dr\u00e4gligt hela \u00e5ret. F\u00f6r lotsarna i Stockholm g\u00e4llde b\u00e5da f\u00f6rh\u00e5llandena i och med att de flesta p\u00e5 ett eller annat s\u00e4tt var knutna till egna eller andras sk\u00e4rg\u00e5rdshemman, dvs torp och backstugor. Vissa tider var antalet lotsar, reservlotsar, lotsdr\u00e4ngar och l\u00e4rlingar s\u00e5 stort att myndigheten ans\u00e5g sig f\u00f6ranl\u00e5ten att betala ut en grundl\u00f6n.
\nDet r\u00f6rde sig dock inte om n\u00e5gra st\u00f6rre summor, s\u00e4rskilt inte under 1700-talet, d\u00e5 staten st\u00e4ndigt hade brist p\u00e5 pengar, bl a p\u00e5 grund av krigen mot Ryssland. I sj\u00e4lva verket var det fr\u00e5ga om rena allmosor j\u00e4mf\u00f6rt med vad t ex sj\u00f6folk och hantverkare tj\u00e4nade p\u00e5 den tiden. Detta trots att 1697 \u00e5rs f\u00f6rordning fortfarande g\u00e4llde: att lotsen ensam skulle kommendera fartyget och ansvara f\u00f6r lotsningen.<\/p>\n

L\u00f6nerna varierade ocks\u00e5 kraftigt, och de verkade godtyckligt best\u00e4mda. En stockholmslots vid namn Staffan Johansson (f\u00f6dd 1710) p\u00e5 Hasselkobben hade exempelvis 44 riksdaler om \u00e5ret medan hans kolleger p\u00e5 Runmar\u00f6 fick betydligt mindre. M\u00e5h\u00e4nda kan f\u00f6rklaringen vara skillnaden i levnadsbetingelser och m\u00f6jligheter till annan utkomst. En f\u00f6rteckning fr\u00e5n senare h\u00e4lften av 1700-talet p\u00e5visar att kontantl\u00f6nerna f\u00f6r 28 lotsdr\u00e4ngar p\u00e5 olika bostadsorter, de flesta bodde dock p\u00e5 Runmar\u00f6, hade allt fr\u00e5n 16 riksdaler om \u00e5ret till 1 riksdaler f\u00f6r den sist antagne.<\/p>\n

Tj\u00e4nstg\u00f6ringstiden spelade sannolikt en viss roll n\u00e4r l\u00f6nen best\u00e4mdes. Ur 1800-talets f\u00f6rh\u00e5llandevis detaljerade lotsrullor, som f\u00f6rdes av lots\u00e5ldermannen, framg\u00e5r att vissa lotsar hade en betydande l\u00f6n i f\u00f6rh\u00e5llande till sina kolleger. Stockholms m\u00e4sterlotsar hade i mitten av 1800-talet en fast \u00e5rsl\u00f6n p\u00e5 300 riksdaler och till detta kom lotspenningarna. Secondlotsarna hade 100 riksdaler mindre. M\u00f6jligen tyder detta p\u00e5 att f\u00f6rh\u00e5llandet bonde, torpare och lots b\u00f6rjade att f\u00f6r\u00e4ndras f\u00f6r ungef\u00e4r 150 \u00e5r sedan. Lotsen hade h\u00f6gre status \u00e4n gemene man. En lots kunde l\u00e4sa,\u00a0 skriva och hade kunskaper i navigering.<\/p>\n

L\u00e5sbar l\u00e5da f\u00f6r lotspenningar l\u00f6ste tvister<\/em><\/h4>\n

Den allra f\u00f6rsta lotstaxan var ber\u00e4knad efter djupg\u00e5ende och farledsl\u00e4ngd, dvs distansen- Ungef\u00e4r vid tidpunkten f\u00f6r Stockholms lotsplats bildande best\u00e4mdes att det p\u00e5 samtliga lotsplatser skulle finnas en l\u00e5sbar l\u00e5da d\u00e4r alla inkomna lotspenningar skulle f\u00f6rvaras f\u00f6r att sedan varje m\u00e5nad delas ut i lika lotter (b\u00f6rder) till var och en.
\nTidigare var det vanligt att lotsarna gr\u00e4lat om huruvida den ene eller andre skulle ha mer eller mindre betalt beroende p\u00e5 olika djupg\u00e5enden mm. Kronans fartyg m\u00e5ste man alltid lotsa utan ers\u00e4ttning, n\u00e5got som \u00e4ndrades i och med 1820 \u00e5rs lots f\u00f6rordning. Hur det \u00e4n var med f\u00f6rdelningen \u00e4r det bara att konstatera, att det var h\u00e5rt arbete med stort ansvar f\u00f6r en liten, os\u00e4ker l\u00f6n.<\/p>\n

L\u00e4ngre fram p\u00e5 1800-talet reglerades l\u00f6nerna och andra ers\u00e4ttningar, men principen att lotsarna endast skulle f\u00e5 lotspenningar levde kvar \u00e4nda fram till 1915. D\u00e4refter uppbar lotsarna fast l\u00f6n med vissa till\u00e4gg och lotspenningarna f\u00f6rdelas mellan statsverket och lotspersonalen. D\u00e5varande Lotsverket fungerade inte l\u00e4ngre som en sj\u00e4lvst\u00e4ndig gren av statsf\u00f6rvaltningen. Denna viktiga f\u00f6r\u00e4ndring hade naturligtvis stor betydelse f\u00f6r de olika lotsplatserna. F\u00f6r det stora flertalet lotsar innebar det s\u00e4kert en stor f\u00f6rb\u00e4ttring och trygghet i anst\u00e4llningen.
\nLotsarnas pensioner var faktiskt i viss m\u00e5n ordnade redan under senare h\u00e4lften av 1600-talet genom en sk gratial fr\u00e5n amiralitets krigsmanskassan. Lotsarna och deras efterlevande fick en viss ekonomisk trygghet, \u00e4ven om den var allt annat \u00e4n tillr\u00e4cklig. Dessutom utarmades pensionskassan i tider med penningbrist. Statsmakterna disponerade lotsarnas pensionskassa till andra \u00e4ndam\u00e5l.\u00a0Krigen hade stor betydelse f\u00f6r penningtillg\u00e5ngen, eller snarare penningbristen.<\/p>\n

Stor tveksamhet mot pensionssystemet<\/em><\/h4>\n

S\u00e5 sm\u00e5ningom intr\u00e4dde en b\u00e4ttre l\u00f6ne- och pensionsordning. Efter 1820 fastst\u00e4lldes regler, men allm\u00e4nt kan s\u00e4gas, att s\u00e5 sent som i b\u00f6rjan av 1880-talet fanns \u00e4nnu ingen officiell familjepension ordnad f\u00f6r Lotsverkets personal. Efterhand bildades frivilliga pensionskassor inom lotsf\u00f6rdelningarna (senare tids lotsdistrikt och dagens sj\u00f6trafikomr\u00e5den) som efterhand slogs samman till en enda kassa som administrerades fr\u00e5n Stockholm. Den gemensamma pensionskassan blev dock aldrig popul\u00e4r bland lotsverkets personal; bl a misstroddes kassans styrka och kravet p\u00e5 tv\u00e5ngsanslutning.<\/p>\n

1904 \u00e4r ett viktigt \u00e5r i Sveriges lotshistoria. D\u00e5 sl\u00f6t sig Sveriges lotsar samman i ett yrkesf\u00f6rbund, vilket sedermera blev Lotsf\u00f6rbundet. Nu fick man allt b\u00e4ttre geh\u00f6r f\u00f6r ber\u00e4ttigade krav p\u00e5 l\u00f6ner och andra ers\u00e4ttningar. Lotsarnas allm\u00e4nna status h\u00f6jdes \u00e4ven i takt med sj\u00f6fartens utveckling.<\/p>\n

Ro fr\u00e5n Sandhamn, alltid till pass<\/em><\/h4>\n

\u00c5rstiderna var emot lotsarna. Under de l\u00e5nga vintrarna satt stockholmslotsarna hemma i sina stugor ute p\u00e5 \u00f6arna, och de hade sv\u00e5rt att skaffa sig n\u00e5gon inkomst. Under den varma delen av \u00e5ret p\u00e5gick fiske och sl\u00e5tter, men d\u00e5 var lotsarna s\u00e4llan eller aldrig hemma. S\u00e5 fort en lots hade fullgjort sin lotsning, fick han ta sin b\u00e5t och segla eller ro den l\u00e5nga v\u00e4gen tillbaks till uppassningst\u00e4llet i Stockholm. Att ensam ro fr\u00e5n Sandhamn kunde ta lotsen flera dagar. Var han riktigt lyckosam kunde han f\u00e5 en returlotsning fr\u00e5n Sandhamn, men det var i f\u00f6rsta hand lotsarna i Sandhamn som lotsade fartygen som skulle in till Stockholm.
\nStockholmslotsarna kunde sedan f\u00e5 v\u00e4nta flera dagar p\u00e5 uppassningsst\u00e4llet, innan de fick nytt arbete. F\u00f6re telegrafens och telefonens tid fick de vackert st\u00e5 till pass, och hade allts\u00e5 ingen m\u00f6jlighet att fiska eller bruka jorden d\u00e4rhemma.<\/p>\n

N\u00e5got b\u00e4ttre blev det n\u00e4r de optiska telegraferna inr\u00e4ttades p\u00e5 1830-talet. Hemmavarande lotsar fick meddelande d\u00e5 de, som det hette, voro i tur. Det var inte bara lotsning som p\u00e5bj\u00f6ds v\u00e5ra f\u00f6rf\u00e4der som arbetade som lotsar. De skulle \u00e4ven \u00f6vervaka att ingen barlast h\u00e4vdes i sj\u00f6n i hamn eller i farleder. De skulle ocks\u00e5 utpricka farlederna och underh\u00e5lla Humplar, W\u00e5hlKasor och Skogztoppar.<\/p>\n

Grundst\u00f6tningar och annan dramatik<\/em><\/h4>\n

Det \u00e4r givet, att det under \u00e5rhundradenas lopp intr\u00e4ffat m\u00e5nga grundst\u00f6tningar och strandningar inom Stockholms lotsplats farledsomr\u00e5de. Liksom i andra farvatten med vidstr\u00e4ckta och sv\u00e5rnavigerade sk\u00e4rg\u00e5rdsomr\u00e5den med t\u00e4t fartygstrafik, antingen med eller utan lots.
\nI gamla tider, n\u00e4r det endast fanns segelfartyg i farlederna, var man helt beroende av vindens riktning. \u00d6nskevinden var, som alla f\u00f6rst\u00e5r, att kunna segla hela v\u00e4gen utan att beh\u00f6va stagv\u00e4nda eller ankra. Med d\u00e5tida skeppskonstruktioner var skutorna, oavsett storlek, sv\u00e5ra att man\u00f6vrera.<\/p>\n

Det kr\u00e4vdes att lotsarna var p\u00e5passliga och hade stor k\u00e4nnedom om ledernas begr\u00e4nsningar och farligheter.<\/p>\n

\"Den<\/a>
Den ursprungliga ritningen p\u00e5 lotsutkiken p\u00e5 Sandhamn med Unionsflaggan. Det g\u00e4llde ju att komma s\u00e5 h\u00f6gt upp som m\u00f6jligt f\u00f6r att i tid se annalkande skepp och f\u00f6r att kunna skicka ut lotsen att m\u00f6ta<\/figcaption><\/figure>\n

Man \u00e4rvde sina kunskaper, eftersom yrket ofta f\u00f6rdes vidare i sl\u00e4kten. Nya grund uppt\u00e4cktes oftast genom grundst\u00f6tningar under kryss, d\u00e5 slagen kanske togs ut l\u00e4ngre \u00e4n som avsetts. P\u00e5 de gamla segelskutornas tid var det vanligt att de v\u00e4grade i v\u00e4ndningarna.<\/p>\n

Listan \u00f6ver olycksorsaker kan g\u00f6ras l\u00e5ng; gamla f\u00f6rlisningsrapporter och orsaker \u00e4r intressant l\u00e4sning f\u00f6r den intresserade. Rapporterna ger \u00e4ven en god uppfattning om de sv\u00e5righeter lotsar och sj\u00f6folk hade att m\u00f6ta, med de enkla medel som stod till buds.
\nI och med att \u00e5ngfartygen b\u00f6rjade trafikera Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd under senare h\u00e4lften av 1800-talet, f\u00f6rb\u00e4ttrades arbetsvillkoren i n\u00e5gon m\u00e5n f\u00f6r lotsarna. Men man ska komma ih\u00e5g att i b\u00f6rjan var \u00e5ngfartygen inte s\u00e4rskilt sj\u00f6s\u00e4kra. Med sina klumpiga skrov, svaga maskiner och hj\u00e4lpsegel kunde de r\u00e5ka ut f\u00f6r haverier lika l\u00e4tt som de gamla segelskutorna.<\/p>\n

\"Att<\/a>
Att vara lots under den vackra \u00e5rstiden \u00e4r inte alltid s\u00e5 p\u00e5frestande. V\u00e4rre var det vintertid n\u00e4r stormar, tjocka och sn\u00f6yra gjorde livet sv\u00e5rt. H\u00e4r har konstn\u00e4ren Gillis Hafstr\u00f6m 1883 i m\u00e5lningen ”N\u00f6dskottet” f\u00e5ngat st\u00e4mningen p\u00e5 Landsorts lotsplats n\u00e4r m\u00e4sterlotsen rycks fr\u00e5n stugans trevnad av ett skott fr\u00e5n ett fartyg i n\u00f6d. Tavlan finns p\u00e5 Nordiska mus\u00e9et.<\/figcaption><\/figure>\n

Fler olyckor med \u00e5ngfartygen<\/em><\/h4>\n

De nedtecknade h\u00e4ndelserna visar att det intr\u00e4ffade fler olyckor n\u00e4r de maskindrivna fartygen kom att dominera trafiken. Olyckorna f\u00f6rdelade sig t\u00e4mligen j\u00e4mnt mellan sk\u00e4rg\u00e5rds- och utsj\u00f6platserna visavi Stockholms lotsplats. Stockholmslotsama r\u00e5kade ut f\u00f6r \u00e5tskilliga grundst\u00f6tningar och kollisioner n\u00e4r man var p\u00e5 v\u00e4g ut genom de k\u00e4nda f\u00f6rtr\u00e4ngningarna Kodjupet, Oxdjupet och Lindalssundet. Detta var f\u00f6re VHF-radions tid, s\u00e5 man visste ofta inte vad som skulle dyka upp bakom n\u00e4sta udde.
\nUnder en period efter 1881, d\u00e5 man inf\u00f6rde lotsfrihet i viss utstr\u00e4ckning, \u00f6kade antalet olyckor dramatiskt f\u00f6r fartyg som f\u00f6rs\u00f6kte klara sig genom sk\u00e4rg\u00e5rden utan lots. H\u00f6ga vederb\u00f6rande, dvs Kommerskollegium och olika redare, fick snart t\u00e4nka om.<\/p>\n

Fr\u00e5n och med \u00e5r 1894 \u00e5terinf\u00f6rdes lotsplikten. Egentligen finns goda sk\u00e4l att f\u00f6rundra sig \u00f6ver att det inte h\u00e4nde mer \u00e4n det gjorde med d\u00e5tidens segelskutor och enkla, maskindrivna fartyg. Lotsarna var ju inga trollkarlar. Kunskap och beg\u00e5vning varierade givetvis mellan individerna, precis som i andra yrken.<\/p>\n

F\u00f6rvisso kr\u00e4vdes det mer av en lots, b\u00e5de fysiskt och i viss m\u00e5n \u00e4ven psykiskt \u00e4n idag, \u00e4ven om d\u00e5tidens m\u00e4nniskor var av ett h\u00e4rdigare material. Men man kan l\u00e4tt t\u00e4nka sig hur en lots l\u00e5g till s\u00e4ngs i sin stuga, h\u00f6rde hur vinden \u00f6kade, funderade p\u00e5 n\u00e4sta dags bordning och lotsning i kuling eller storm medan tankarna vandrade till matk\u00e4llaren och hur f\u00f6rr\u00e5det skulle r\u00e4cka till familj och lotsl\u00e4rlingar…<\/p>\n

\""Lots<\/a>
”Lots ombord” tr\u00e4snittstryck fr\u00e5n en teckning av BA Wikstr\u00f6m daterad ca 1870. I det h\u00e5rda v\u00e4deret var det ofta mycket \u00e4ventyrligt att sig ombord.<\/figcaption><\/figure>\n

Ur tidningen SE 1962<\/em><\/h3>\n

Det g\u00e4ller livet f\u00f6r lotsen<\/strong><\/h3>\n

Sj\u00f6arna vr\u00e4ker \u00f6ver den lilla lotskuttern i den h\u00e5rda vinden. Dygnet runt, \u00e5ret runt, i alla v\u00e4der, m\u00e5ste lotsarna vara ig\u00e5ng. De har d\u00e5ligt betalt, d\u00e5liga b\u00e5tar och s\u00e4llan n\u00e5n fritid.
\nVi riskerar v\u00e5ra liv och lever som f\u00f6r 100 \u00e5r sedan!
\nDet \u00e4r storm utanf\u00f6r Landsort. Vinden vr\u00e4ker p\u00e5 s\u00f6derifr\u00e5n- kastar kaskader av vatten l\u00e5ngt upp p\u00e5 klipporna. Styrkan \u00f6kar stadigt under dagen: 10, 15, 20 sekundmeter – p\u00e5 kv\u00e4llen \u00e4r den uppe i 25. Det \u00e4r n\u00e4stan om\u00f6jligt att ta sig fram \u00f6ver klipporna.
\nUtanf\u00f6r ligger havet m\u00f6rkt och det enda som h\u00f6rs \u00e4r stormens tjutande och den hesa mistluren p\u00e5 fyren. Ingen kan vara ute, alla s\u00f6ker sej inomhus i skydd.
\nAlla utom ett g\u00e4ng h\u00e5rdf\u00f6ra lotsar. F\u00f6r dem finns ingenting som heter f\u00f6r h\u00e5rt v\u00e4der, reglerad tj\u00e4nstg\u00f6ring, obekv\u00e4m arbetstid eller sj\u00f6sjuka. De m\u00e5ste vara ute. Under alla f\u00f6rh\u00e5llanden. De vet en sak: n\u00e4r den sydliga vinden \u00f6kar till \u00f6ver 18 sekundmeter, d\u00e5 g\u00e5r det inte l\u00e4ngre att komma ut med kuttern fr\u00e5n Landsorts hamn.<\/p>\n

\u00d6verlotsen sj\u00e4lv har en bror som f\u00f6rolyckades en g\u00e5ng, n\u00e4r han f\u00f6rs\u00f6kte. F\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan beg\u00e4rde d\u00e4rf\u00f6r landsortslotsarna, att regeringen skulle ge dem pengar att bygga en pir utanf\u00f6r inloppet. S\u00e5 att de inte skulle beh\u00f6va riskera livet i on\u00f6dan d\u00e4r. Men regeringen sa nej: det fanns inte pengar, inte rum i budgeten f\u00f6r s\u00e5dant anslag.
\nD\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r lotsarna \u00e4ven idag g\u00e5 till sj\u00f6ss varje g\u00e5ng det ser ut att bl\u00e5sa upp till mer \u00e4n 18 sekundmeter sydlig vind. De f\u00e5r g\u00e5 till sj\u00f6ss i v\u00e4der som annars borde driva varenda en p\u00e5 havet att s\u00f6ka hamn. Och de f\u00e5r dessutom g\u00e5 till sj\u00f6ss i en liten kutter med 6- 7 man hoptr\u00e4ngda i en minimal styrhytt, st\u00e5ende p\u00e5 ett d\u00e4ck som hela tiden lutar och kastas i alla t\u00e4nkbara vinklar.<\/p>\n

S\u00e5 f\u00e5r de st\u00e5 timme efter timme ute i den grova sj\u00f6n st\u00e4ndigt beredda att ta ett tigerspr\u00e5ng med livet som insats \u00f6ver till en nedisad fartygslejdare f\u00f6r att hj\u00e4lpa en b\u00e5t till Dalar\u00f6 eller S\u00f6dert\u00e4lje. De har t.o.m. f\u00e5tt k\u00e4mpa h\u00e5rt f\u00f6r att f\u00e5 r\u00e4kna v\u00e4ntetiden i kuttern som full arbetstid. Eftersom de inte lotsade under den tiden ville inte arbetsgivaren – staten f\u00f6rst g\u00e5 med p\u00e5 den saken.
\nF\u00f6rst n\u00e4r vinden mojnat till under 18 sekundmeter kan lotskuttern g\u00e5 tillbaka till Landsort. D\u00e5 g\u00e5r det att ta sig ut fr\u00e5n hamnen igen n\u00e4r ett fartyg beg\u00e4r lots.<\/p>\n

\"sid14\"<\/a>
Lotskuttern p\u00e5 v\u00e4g ut till ett \u00e5l\u00e4ndskt fartyg. F\u00f6r att handelsfrtygen skulle kunna idebtifiera lotsen hade lotsb\u00e5ten bla ett r\u00f6tt lodr\u00e4tt f\u00e4lt i storseglet. Tavlan \u00e4\u00f6r m\u00e5lad sent 1800 tal och h\u00e4nger numera p\u00e5 sj\u00f6historiska museet<\/figcaption><\/figure>\n

Herbert S\u00f6derman \u00e4r lots sen 17 \u00e5r tillbaka. En dag i december 1960 h\u00f6ll p\u00e5 att bli det sista uppdraget: Jag skulle hoppa \u00f6ver fr\u00e5n en tysk b\u00e5t till lotskuttern, d\u00e5 jag halkade p\u00e5 det hala d\u00e4cket. Jag f\u00f6ll ned mellan de b\u00e4gge b\u00e5tarna och trodde att min sista stund var kommen, att jag skulle krossas mellan fartygssidorna. Men som tur var fanns lotsen Nilsson fr\u00e5n Landsort h\u00e4ndelsevis ombord p\u00e5 kuttern och kunde dra upp mej.<\/p>\n

Jag klarade mej med tv\u00e5 krossade nyckelben och ett krossat ben. F\u00e5r v\u00e4l g\u00e5 sjukskriven n\u00e5gra m\u00e5nader till. Bakgrunden: lotskuttern som g\u00e5r ut med lotsarna har en b\u00e5tman som bes\u00e4ttning. Han sk\u00f6ter kuttern och kan inte l\u00e4mna rodret. Om n\u00e5got skulle h\u00e4nda lotsen kan han d\u00e4rf\u00f6r inte ingripa.
\nLotsarna har beg\u00e4rt att det alltid skall vara tv\u00e5 b\u00e5tm\u00e4n p\u00e5 kuttern av s\u00e4kerhetssk\u00e4l men hittills f\u00e5tt nej p\u00e5 sin beg\u00e4ran. P\u00e5 senare \u00e5r har en lots f\u00f6rolyckats utanf\u00f6r G\u00e4vle, en skadats vid Oskarshamn i liknande situationer som Herbert S\u00f6derman fr\u00e5n S\u00f6dert\u00e4lje.<\/p>\n

F\u00f6rbundsordf\u00f6rande I. Werner i Civilf\u00f6rvaltningens Personalf\u00f6rbund: Det \u00e4r rent uppr\u00f6rande under vilka d\u00e5liga f\u00f6rh\u00e5llanden lotsarna och b\u00e5tm\u00e4nnen tvingas arbeta. Underligt nog beh\u00f6ver staten som arbetsgivare inte iaktta de best\u00e4mmelser om arbetarskydd, som staten som lagstiftare utf\u00e4rdar.
\nEtt flagrant exempel p\u00e5 detta finns i Ume\u00e5. D\u00e4r har man som lotsb\u00e5t ett gammalt tj\u00e4nstefartyg som f\u00f6r m\u00e5nga \u00e5r sedan utrangerades i Stockholm. Det skulle aldrig klara en kontroll av fartygsinspektionen. Men staten kan obehindrat anv\u00e4nda det- tvinga anst\u00e4llda att riskera livet p\u00e5 det. Ett annat, mindre exempel: v\u00e4rmeledningen som skall h\u00e5lla rutorna p\u00e5 lotskuttern ”Landsorts ” styrhytt is- och regnfria gick s\u00f6nder f\u00f6rra \u00e5ret. Man har bett f\u00e5 den reparerad -men inte f\u00e5tt n\u00e5got svar. Resultat: mitt i vintern m\u00e5ste lotsb\u00e5ten f\u00f6r siktens skull g\u00e5 med rutorna \u00f6ppna, sj\u00f6 och vind vr\u00e4ker in \u00f6ver folket i styrhytten. Varf\u00f6r blir man lots? – F\u00f6r att f\u00e5 vara hemma hos familjen \u00e5tminstone ibland. Alla av oss har ju g\u00e5tt till sj\u00f6ss f\u00f6rr men m\u00f6nstrat av f\u00f6r att f\u00e5 umg\u00e5s litet med familjen. Men som det \u00e4r nu sover man mest n\u00e4r man \u00e4r hemma. F\u00f6r att st\u00e5 ut med jobbet kr\u00e4ver emellertid lotsarna att f\u00e5 arbeta med fullv\u00e4rdiga redskap och s\u00e4kerhetsmarginaler, att f\u00e5 arbetstiden reglerad och betalt i f\u00f6rh\u00e5llande till sin utbildning.
\n
\n<\/u><\/strong><\/p>\n

<\/h3>\n

TREDJE KAPITLET<\/u><\/h2>\n

\"sid16\"<\/a>\"sid17\"<\/a><\/p>\n

Fr\u00e5n H\u00e4stholmen till Djurg\u00e5rden<\/em><\/h4>\n

I b\u00f6rjan var Stockholms lotsar stationerade p\u00e5 H\u00e4stholmen, nuvarande Kvarnholmen mittemot Blockhusudden. Senare, troligen tidigt p\u00e5 1700-talet, kom de in till Stadsg\u00e5rden helt n\u00e4ra den sk J\u00e4rnv\u00e5gen vid Slussen. \u00c5r 1834, och s\u00e4kert l\u00e5ngt dessf\u00f6rinnan, hade lotsstationen adressen Slussen nedre, Stadsg\u00e5rden 6. H\u00e4r huserade man fram till 1846 d\u00e5 stockholmslotsarna \u00e5terfinns i Gamla Stan p\u00e5 Johannesgr\u00e4nd 2, en av gr\u00e4nderna som g\u00e5r ner mot Skeppsbron. \u00c5r 1880 flyttade man till \u00d6sterl\u00e5nggatan 49. Idag ligger Stockholms lotsstation vid Rosenvik, alldeles vid vattnet p\u00e5 Djurg\u00e5rdens sydsida.<\/p>\n

Runmar\u00f6, lotsarnas \u00f6<\/em><\/h4>\n

I en lotsrulla fr\u00e5n 1797 finns namnen p\u00e5 68 stockholmslotsar, lotsdr\u00e4ngar och l\u00e4rlingar inkluderade, av vilka inte mindre \u00e4n 49 hade sin hemvist p\u00e5 Runmar\u00f6. Det finns allts\u00e5 fog f\u00f6r ben\u00e4mningen lotsarnas \u00f6, som den ofta kallades f\u00f6rr i tiden. \u00c5r 1814 var 45 lotsar mantalsskrivna p\u00e5 Runmar\u00f6. Vid samma tid fanns det bara 14 b\u00f6nder, 1 torpare och 1 b\u00e5tsman av hela \u00f6befolkningen p\u00e5 264 personer. P\u00e5 Runmar\u00f6 bodde man i byarna Norrsunda och S\u00f6dersunda p\u00e5 s\u00f6dra delen av \u00f6n, d\u00e4r de flesta hade sina hem. Lotsar bodde \u00e4ven i Solberga, S\u00f6derby, Lerkila, L\u00e5ngvik, Gatan och Styrsvik enligt de gamla lotsrullorna. Stockholmslotsarna bodde p\u00e5 angr\u00e4nsande \u00f6ar som Ekn\u00f6, Hasselkobben, Vind\u00f6, Run\u00f6 och Djur\u00f6 och i Stavsn\u00e4s gamla by. Det \u00e4r ok\u00e4nt om den generationen lotsar, vi talar nu om tidigt 1800-tal, flyttade n\u00e4rmare Stockholm eller om de flyttade s\u00e5 l\u00e5ngt som inom Stockholms tullar. Under 1800-talets senare del tycks dock de flesta lotsarna vara bosatta p\u00e5 Runmar\u00f6 och angr\u00e4nsande \u00f6ar. Med snabbare och mer regelbundna f\u00f6rbindelser blev det helt naturligt l\u00e4ttare att ta sig till Stockholm och sk\u00f6ta sitt arbete.<\/p>\n

Ersson blev Wickberg<\/em><\/h4>\n

\u00c5r 1914 beordrades alla stockholmslotsar att bos\u00e4tta sig inom tullarna, f\u00f6r att snabbare komma i tj\u00e4nst. D\u00e5 hade ocks\u00e5 mycket f\u00f6r\u00e4ndrats; bl a hade lotsarna f\u00e5tt en f\u00f6rb\u00e4ttrad och stadig l\u00f6n och de var inte l\u00e4ngre beroende av fiske och jordbruk f\u00f6r att kunna f\u00f6rs\u00f6rja sig sj\u00e4lva och sina familjer.<\/p>\n

Men m\u00e5nga lotsar beh\u00f6ll sina gamla stamhemman p\u00e5 \u00f6arna, n\u00e5got som de s\u00e4kerligen hade stor gl\u00e4dje av under b\u00e5de f\u00f6rsta och andra v\u00e4rldskrigen med brist p\u00e5 mat och ransoneringar. Vid en generalm\u00f6nstring i mitten p\u00e5 1700-talet fick lotsarna order fr\u00e5n sina f\u00f6rdelningschefer att \u00e4ndra sina efternamn till fortl\u00f6pande sl\u00e4ktnamn. Anledningen var naturligtvis det g\u00e4ngse bruket att ta faderns f\u00f6rnamn som efternamn vilket orsakade m\u00e5nga f\u00f6rv\u00e4xlingar och missf\u00f6rst\u00e5nd, d\u00e5 m\u00e5nga hette Ersson,\u00a0Johansson, Nilsson, Jansson, Staffansson.<\/p>\n

Lotsyrket gick vanligen i arv och det fanns m\u00e5nga utpr\u00e4glade sl\u00e4ktnamn bland stockholmslotsarna: Wickberg, Runsten, \u00d6man,\u00a0Sj\u00f6blom och de inte alldeles obekanta sl\u00e4ktnamnen \u00d6sterman, Boman och Westerberg.<\/p>\n

Lotsning bara \u00e5t ena h\u00e5llet<\/em><\/h4>\n

Det \u00e4r givet, att det var problem att sk\u00f6ta tj\u00e4nsten n\u00e4r lotsarna bodde p\u00e5 avl\u00e4gsna \u00f6ar. I synnerhet n\u00e4r man endast lotsade ut fr\u00e5n Stockholm; inlotsningen sk\u00f6ttes av lotsarna p\u00e5 utsj\u00f6- och sk\u00e4rg\u00e5rdsplatserna, i f\u00f6rsta hand Sandhamn, Vaxholm, Berghamn eller Dalar\u00f6.
\nEn smula opraktiskt kan det tyckas, men det h\u00e4r systemet var i bruk i 275 \u00e5r, dvs \u00e4nda fram till 1967 d\u00e5 den stora omorganisationen gjordes.
\nLotsarna \u00e5terv\u00e4nde med egen b\u00e5t, det var det snabbaste och vanligaste s\u00e4ttet. F\u00f6rbindelserna blev naturligtvis b\u00e4ttre efter\u00a0hand. Under 1700-talet och l\u00e5ngt in p\u00e5 1800-talet, var det bara diligensskjutsar och bondk\u00e4rror med jordbruksprodukter till huvudstaden, som skakade fram p\u00e5 d\u00e5tidens minst sagt gropiga v\u00e4gar med efterl\u00e4ngtade uppeh\u00e5ll vid krogar och natth\u00e4rb\u00e4rgen.<\/p>\n

Lotsar fr\u00e5n de gamla sk\u00e4rg\u00e5rdsplatserna<\/em><\/h4>\n

Efterhand blev det f\u00e4rre ungdomar fr\u00e5n de gamla sl\u00e4kterna som valde lotsyrket. Orsaken kan ha varit lotsmyndigheternas allt mer kritiska syn p\u00e5 lotsens gamla dubbelroll som b\u00e5de lots och jordbrukare. Stockholms lotsplats b\u00f6rjade rekrytera lotsar fr\u00e5n de gamla sk\u00e4rg\u00e5rdsplatserna, s\u00e4rskild de som drogs in. I Vaxholm skedde en stor f\u00f6r\u00e4ndring \u00e5r 1876, d\u00e5 man slogs samman med Stockholm. \u00c5ret innan hade Waxholms lotsstation\u00a0ombes\u00f6rjt 874 lotsningar.<\/p>\n

Senare, fr\u00e5n 1920-talet, b\u00f6rjade man ta in \u00e4ldre och erfarna\u00a0lotsar fr\u00e5n Sandhamn och l\u00e4ngre fram i tiden \u00e4ven fr\u00e5n Furusund och Dalar\u00f6. Detta fortsatte fram till 1967, d\u00e5 Sandhamn blev uppassningsplats under Stockholms lotsplats.<\/p>\n

\u00c4ven Svartklubbens lotsplats hamnade under Stockholms administrativa \u00f6verh\u00f6ghet. Allt bytte namn till sj\u00f6trafikomr\u00e5den under en gemensam chef. Det var bara Landsort l\u00e4ngst i s\u00f6der som fortfarande var utanf\u00f6r huvudstadens administration.
\nNumera har Stockholm en mycket representativ samling lotsar fr\u00e5n olika delar av sk\u00e4rg\u00e5rden, \u00e4ven om det stora flertalet inte har sitt ursprung fr\u00e5n de gamla lotssl\u00e4kterna eller ens stammar fr\u00e5n den h\u00e4r delen av landet.
\nMycket har i sanning \u00e4ndrats de senaste \u00e5rtiondena.<\/p>\n

\"sid20\"<\/a>
Kopparstick fr\u00e5n senare delen av 1800 talet. gatuliv fr\u00e5n skeppsbron.Man b\u00f6rjar nu se allt mer \u00e5ngfartyg p\u00e5 Stockholms vatten<\/figcaption><\/figure>\n

Lotshistorier ur livet<\/h4>\n

M\u00e4sterlots Roland Kjellstr\u00f6m ber\u00e4ttar:<\/h5>\n

Ett hundliv<\/strong><\/h4>\n

Jag vill skildra lite om l\u00e5nglotsning, som har utf\u00f6rts fr\u00e5n Stockholms lotsplats under \u00e5ren.<\/p>\n

L\u00e5nglotsning \u00e4r till skillnad fr\u00e5n sk\u00e4rg\u00e5rdslotsning, lotsning\u00a0 d\u00e4r man \u00e4r ombord p\u00e5 fartyg som skall g\u00e5 antingen upp i Bottenhavet, Bottenviken, in i Finska viken eller sydvart till\u00a0Kiel kanalen. Eller genom B\u00e4lten d\u00e4r vi blir avl\u00f6sta av danskarna. P\u00e5 l\u00e5nglotsningarna \u00e4r man ombord f\u00f6rh\u00e5llandevis l\u00e5ng tid och man l\u00e4r k\u00e4nna folket ombord. Man f\u00e5r en hel del\u00a0erfarenheter och intryck som etsar sig fast i minnet. Jag \u00e4r ganska matglad och det h\u00e4nde en g\u00e5ng p\u00e5 fartyget Scan Silva som gick under Liberiaflagg, men hade bes\u00e4ttning och bef\u00e4l fr\u00e5n Korea.<\/p>\n

Det var i maj m\u00e5nad s\u00e5 l\u00e5ngt tillbaka som 1977. V\u00e4dret var hyfsat och bordningen gick normalt. N\u00e4r jag kom upp p\u00e5 d\u00e4ck var det en massa sm\u00e5 hundar som sprang omkring och jag t\u00e4nkte att det var v\u00e4ldigt vad de var djurv\u00e4nliga ombord. Jyckarna hoppade omkring f\u00f6tterna p\u00e5 mig n\u00e4r jag var p\u00e5 v\u00e4g upp p\u00e5 lejdaren till bryggan. Hundarna s\u00e5g ut som sm\u00e5 pekineser.<\/p>\n

N\u00e4r jag kom upp p\u00e5 bryggan slog vi full fart och satte kurs upp mot Svenska Bj\u00f6rn. Vid middagstid fr\u00e5gade styrman mig om jag ville ha middag. Det sa jag inte nej till. Efter en stund kom maten. Jag tittade p\u00e5 den och undrade\u00a0vad det var, n\u00e5got slags k\u00f6tt s\u00e5g det ut som. Hur som helst b\u00f6rjade jag \u00e4ta och det smakade r\u00e4tt s\u00e5 bra. Styrman stod och stirrade bara n\u00e5gon meter ifr\u00e5n mig och jag blev ganska s\u00e5 irriterad. Efter ett tag fr\u00e5gade jag honom om det var n\u00e5got s\u00e4rskilt som\u00a0han ville.
\n-Vet du vad du \u00e4ter, fr\u00e5gade han d\u00e5.
\n-Nej det vet jag inte, svarade jag. Det \u00e4r v\u00e4l kanin eller n\u00e5got liknande.
\n-Nej det \u00e4r det inte, sa han och jag fortsatte \u00e4ta.
\nEfter ytterligare en stund fr\u00e5gade han igen om jag inte visste vad jag \u00e5t, och d\u00e5 blev jag verkligen irriterad och bad honom f\u00f6rklara sig.<\/p>\n

-Vov, vov, sa han och skrattade. Du \u00e4ter vov, vov. En hemsk tanke slog mig. Jo, det var en av de sm\u00e5 jyckarna som hade sprungit p\u00e5 d\u00e4ck. Styrman sa skrattande
\n-Det \u00e4r kapten som dagen till \u00e4ra f\u00f6r att han f\u00e5tt lots ombord l\u00e4t slakta en jycke. S\u00e5 han \u00e4ter halva hunden och du \u00e4ter den andra halvan. Vi andra f\u00e5r n\u00e5got annat. Jag hade v\u00e4l n\u00e5gra tuggor kvar p\u00e5 tallriken som jag l\u00e4mnade.
\nSensmoralen \u00e4r att en lots f\u00e5r vara med om mycket och att mat kan smaka riktigt bra, n\u00e4r man inte vet vad som ligger p\u00e5 tallriken.<\/p>\n

\"sid21\"<\/a>
Vy \u00f6ver skeppsbron m\u00e5lad fr\u00e5n Skeppsholmen vid mitten av 1800 talet. En tidig \u00e5ngslup syns i f\u00f6rgrunden. Den drevs med hj\u00e4lp av ett skovelhjul. Den konkurrerade sedermera ut de ber\u00f6mda roddare madamerna p\u00e5 Stockholms str\u00f6m<\/figcaption><\/figure>\n

FJ\u00c4RDE KAPITLET<\/u><\/h2>\n
\"Boman\"<\/a>
M\u00e4sterlotsen Arvid Boman var lots i Sandhamnoch visar stolt upp sin eleganta uniform.<\/figcaption><\/figure>\n

Uniform och gradbeteckningar likt flottan<\/strong><\/h4>\n

I \u00e4ldre tider var lotsarna kl\u00e4dda som befolkningen i \u00f6vrigt. Det fanns allts\u00e5 ingen s\u00e4rskild lotsuniform. \u00c5r 1798 framst\u00e4llde Amiralitetet en \u00f6nskan om n\u00e5gon form av legitimering. D\u00e5 stadgades i den nya lotsf\u00f6rordningen att lotsarna skulle b\u00e4ra en oval m\u00e4ssingsbricka med stiliserat ankare och krona. Inskriptionen var KRONOLOTS. Sextiotre \u00e5r senare kom en ny bricka med i stort samma utformning och utf\u00f6rande. Fr\u00e5gan om en lotsuniform, i enlighet med flottans bekl\u00e4dnadsreglemente, v\u00e4cktes som f\u00f6rslag p\u00e5 1870-talet. Men det var f\u00f6rst 1881, n\u00e4r s\u00e5 mycket annat f\u00f6r\u00e4ndrades f\u00f6r lotsarna, som det utf\u00e4rdades uniformsbest\u00e4mmelser, vilket medf\u00f6rde att man mer allm\u00e4nt anv\u00e4nde sig av en gemensam kl\u00e4dedr\u00e4kt.<\/p>\n

F\u00e4rg och snitt p\u00e5 den f\u00f6rsta lotsuniformen (1881) var mycket lik flottans uniformer. Tyget var m\u00f6rkbl\u00e5tt kl\u00e4de. En rund sk\u00e4rmm\u00f6ssa var f\u00f6rsedd med ett ankare i gul metall, kavaj med sk bandchevroner som V p\u00e5 armarna. M\u00e4sterlotsarna hade tv\u00e5 band med spetsarna ned\u00e5t p\u00e5 b\u00e5da \u00e4rmarna och p\u00e5 vardera sidan p\u00e5 kragen. Lots hade bara en chevron. Den h\u00e4r typen av uniform (med undantag av chevronerna som senare \u00e4ndrades till galoner) kom i stort sett att vara sig lik \u00e4nda fram till 1980-talet.<\/p>\n

Till att b\u00f6rja med anv\u00e4ndes uniformen bara som s\u00f6ndagskostym, dvs i samband med inspektioner och i andra officiella sammanhang. Huruvida man anv\u00e4nde uniform eller inte hade till en b\u00f6rjan praktiska orsaker, t ex typ av lotsb\u00e5t och lotss\u00f6kande fartyg. Det dr\u00f6jde t\u00e4mligen l\u00e4nge innan samtliga lotsplatser var utrustade med motordrivna lotsb\u00e5tar, den f\u00f6rsta kom 1904 till Oxel\u00f6sunds lotsplats, och innan dess hade man segelkuttrar och lotsarnas egna styrekor.<\/p>\n

I s\u00e5dana b\u00e5tar var uniformen, om inte ett direkt hinder s\u00e5 i varje fall en opraktisk kl\u00e4dedr\u00e4kt. Den var sv\u00e5r att h\u00e5lla torr och snygg i v\u00e4ta och vid\u00a0bordningar. Vartefter de maskindrivna lotsb\u00e5tarna alltmer tr\u00e4ngde ut de gamla segelkuttrarna b\u00f6rjade lotsuniformen tas i bruk mer allm\u00e4nt. Vid Stockholms lotsplats bar man uniform n\u00e4r uniformsplikten tillkom 1881, eller strax d\u00e4refter. Det finns \u00e5tskilliga\u00a0foton som vittnar om stockholmslotsar i uniform under tidigt 1880-tal. Troligen var de bel\u00e5tna med uniformsplikten och de nya uniformerna.<\/p>\n

Det finns flera f\u00f6rklaringar: dels slutade stockholmslotsarna tidigare \u00e4n andra att ha egen f\u00f6ljeb\u00e5t p\u00e5 sl\u00e4p, dels avl\u00f6stes de vid mellanliggande lotsplatser och man kunde anv\u00e4nda sig av landtransporter vid \u00e5terresorna till Stockholm. Dessutom betydde nog det n\u00e4ra grannskapet till Lotsstyrelsen och lotskontoret med lotsvaktrummet en hel del. Att g\u00e5 kl\u00e4dd i uniform var ju f\u00f6rr en mer alldaglig f\u00f6reteelse f\u00f6r m\u00e5nga befattningshavare, b\u00e5de milit\u00e4ra och civila.<\/p>\n

Under f\u00f6rsta v\u00e4rldskriget, d\u00e5 det var brist p\u00e5 det mesta, var uniformen ett problem, eftersom det var sv\u00e5rt att f\u00e5 tag i l\u00e4mpligt tyg. Fantasin fick spela fritt och man improviserade med vad som fanns. N\u00e4r kriget \u00e4ntligen var slut kunde lotsarna visa upp en brokig provkarta p\u00e5 udda och tr\u00e5dslitna uniformspersedlar.<\/p>\n

Mer praktiskt utan uniform<\/h4>\n

I v\u00e5ra dagar \u00e4r den \u00e4ldre, regIementsenliga uniformen s\u00e5 gott som f\u00f6rsvunnen, eftersom plikten att b\u00e4ra den har luckrats upp. Uniform eller ej \u00e4r en fr\u00e5ga som kannst\u00f6pts vid \u00e5tskilliga kongresser och m\u00f6ten lotsar emellan. F\u00f6r stockholmslotsarnas del blev de utsirade och opraktiska kl\u00e4desplaggen alltmer en nackdel. I och med att den \u00e4ldre generationen lotsar gick i pension runt 1985, var det inte l\u00e4ngre n\u00e5gon som bar den gammalmodiga uniformen.<\/p>\n

Ibland kr\u00e4vs dock uniform, exempelvis vid lotsning av stora \u00f6rlogsfartyg, eller p\u00e5 marinmyndigheternas eller utl\u00e4ndska ambassaders beg\u00e4ran, n\u00e4r sk statsfartyg kommer p\u00e5 bes\u00f6k. I slutet av 1970-talet, d\u00e5 attityderna mot uniformer i allm\u00e4nhet f\u00f6r\u00e4ndrades och blev alltmer negativ b\u00f6rjade lotsarna kl\u00e4 sig mer civilt. Dessutom var lotsuniformen i sin gammaldags utformning sv\u00e5r att k\u00e4nna igen.
\nF\u00e5 m\u00e4nniskor kunde med s\u00e4kerhet s\u00e4ga att det var en lots man m\u00f6tte. Av Sj\u00f6fartsverket har lotsarna f\u00e5tt praktiska jackor och flytv\u00e4star. Utstyrseln \u00e4r betydligt mer praktisk \u00e4n de gamla uniformerna.<\/p>\n

Lotshistorier ur livet<\/h4>\n

M\u00e4sterlotsen Roland Kjellstr\u00f6m ber\u00e4ttar:<\/p>\n

Kl\u00e4derna g\u00f6r lotsen<\/em><\/h4>\n

Ett isande kallt uppdrag, som b\u00f6rjade farligt men slutade med skratt, upplevde jag p\u00e5 Findusia, ett italienskt tankfartyg p\u00e5 runt 40.000 ton. Hon var halvlastad och hade best\u00e4llt lots i Sandhamn f\u00f6r att ta sig in till Stockholm. Det var h\u00e5rd vinter, men \u00e4nnu ingen is i farlederna. Vi anropade Findusia p\u00e5 VHF fr\u00e5n lotskuttern, och hon skulle ligga vid Almagrundet.<\/p>\n

Jag s\u00e5g p\u00e5 radarn hur hon gick \u00f6msom syd, \u00f6msom nord, precis som om kapten var tveksam. Det var sn\u00f6yra, kraftig bl\u00e5st och h\u00f6g sj\u00f6. N\u00e4r vi optiskt fick syn p\u00e5 fartyget l\u00e5g hon tv\u00e4rs i sj\u00f6n och rullade kraftigt. En halvlastad tanker ligger h\u00f6gt och sj\u00f6arna slog \u00f6ver fartyget. Kuttern hivade v\u00e5ldsamt, men jag lyckades p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt ta\u00a0mig \u00f6ver till lejdaren.<\/p>\n

Sj\u00f6arna slog \u00f6ver mig som om jag st\u00e5tt mitt i Niagara – fallet, s\u00e5 jag fick h\u00e5lla i mig av alla krafter. Helt genombl\u00f6t och isande kall var jag redan efter n\u00e5gra sekunder. V\u00e4l uppe p\u00e5 d\u00e4ck forsade sj\u00f6arna om benen p\u00e5 mig, och jag sprang s\u00e5 fort jag v\u00e5gade upp till bryggan. Kapten sken upp och kramade om mig.<\/p>\n

D\u00e5 om inte f\u00f6rr uppt\u00e4ckte han att jag var genombl\u00f6t och gav order om torrt ombyte. Problemet var att alla ombord var sicilianare och ingen l\u00e4ngre \u00e4n 1,70. Byxorna jag fick r\u00e4ckte till kn\u00e4na, kavajen till\u00a0armb\u00e5garna och n\u00e5gra skor som passade fanns \u00f6verhuvudtaget inte. Jag fick knalla omkring i tredubbla strumpor f\u00f6r att h\u00e5lla v\u00e4rmen uppe. Kapten erbj\u00f6d mig en stor brandy, som jag s\u00e4kert hade beh\u00f6vt, men nej tack, jag var ju i tj\u00e4nst. Men hett kaffe ville jag g\u00e4rna ha.<\/p>\n

Sedan skulle jag \u00f6nskat en hel radar, f\u00f6r den visade sig vara trasig. Nu f\u00f6rstod jag varf\u00f6r fartyget hade gjort s\u00e5 underliga man\u00f6vrar utanf\u00f6r Almagrundet. Vi satte kurs ut till sj\u00f6ss f\u00f6r att inte riskera n\u00e5got i sn\u00f6yran och den h\u00e5rda sj\u00f6n. Jag ins\u00e5g att vi inte hade en chans att komma till Stockholm medan det var ljust. Och att g\u00e5 med ett tankfartyg i m\u00f6rker och utan radar \u00e4r helt ot\u00e4nkbart, s\u00e5 jag beordrade ankring Kapten h\u00f6ll med, men ville \u00e4nd\u00e5 ha lots ombord.<\/p>\n

Jag f\u00f6reslog d\u00e5 att jag skulle bli avl\u00f6st; jag hade ju knappt kl\u00e4der\u00a0p\u00e5 kroppen. S\u00e5 kom d\u00e5 min kollega och v\u00e4n Malm ombord p\u00e5 Findusia. Han gick f\u00f6rst omkring p\u00e5 bryggan utan att l\u00e4gga m\u00e4rke till mig. Jag sa ingenting. N\u00e4r han s\u00e5 sm\u00e5ningom uppt\u00e4ckte att det var jag som var kl\u00e4dd som en f\u00e5gelskr\u00e4mma, s\u00e5 b\u00f6rjade han\u00a0skratta. Han gapskrattade s\u00e5 att t\u00e5rarna rann.<\/p>\n

Idag, men knappast d\u00e5, skulle jag velat ha ett foto p\u00e5 hur jag tog mig ut. Bes\u00e4ttningen hade varit v\u00e4nliga och torkat mina kl\u00e4der i maskinrummet, s\u00e5 de var i alla fall halvtorra n\u00e4r lotskuttern h\u00e4mtade mig igen. Om jag i det f\u00f6rsta skedet inte kunnat ta mig ombord, hade vi g\u00e5tt f\u00f6re med lotsb\u00e5ten och via radion visat Fidusia v\u00e4gen och s\u00f6kt l\u00e4. Det \u00e4r f\u00f6renat med livsfara att borda i h\u00e5rd sj\u00f6, och d\u00e5 f\u00e5r man ta till andra m\u00f6jligheter s\u00e5 att fartygen kan ta sig i s\u00e4kerhet<\/p>\n

\"sid24\"<\/a>
Ett f\u00f6rslag till lotsflagga att f\u00f6ra s p\u00e5 ett chefsfartyg oftast i masttoppen fr\u00e5n och med \u00e5r 1863.Det inre f\u00e4ltet var vitt och det yttre bl\u00e5tt.<\/figcaption><\/figure>\n

FEMTE KAPITLET<\/u><\/h2>\n

\u00d6kade krav p\u00e5 utbildning och erfarenhet<\/h4>\n

Det dr\u00f6jde \u00e4nda fram till 1924 innan det kr\u00e4vdes n\u00e5gon form av nautisk beh\u00f6righet f\u00f6r att f\u00e5 avl\u00e4gga lotsexamen. Det beh\u00f6vdes styrmansexamen p\u00e5 de st\u00f6rsta lotsplatserna, t ex Stockholm, och l\u00e4gre grader vid de mindre. Den som g\u00f6r sig besv\u00e4ret, eller n\u00f6jet, att titta i tidiga matriklar fr\u00e5n Stockholms lotsplats (1894 och fram till v\u00e5ra dagar) finner att \u00e5tskilliga lotsar hade b\u00e5de nautisk kompetens och sj\u00f6kaptensexamen och v\u00e4l vitsordad bef\u00e4lspraktik.<\/p>\n

Det tyder p\u00e5, att personalen k\u00e4nde st\u00f6rre ansvar f\u00f6r sitt yrke \u00e4n sin myndighet. N\u00e4r detta aktualiserades 1913 yttrade sig d\u00e5varande Lotsstyrelsen s\u00e5lunda att den visserligen icke vill underk\u00e4nna nyttan af navigationsexamen f\u00f6r den, som \u00e4gnar sig \u00e5t lotsyrket, men att den icke \u00e4r \u00f6fvertygad om n\u00f6dv\u00e4ndigheten af denna \u00f6kade kompetens, och d\u00e5 det numera \u00e4r ett \u00f6nskem\u00e5l, att anv\u00e4ndningen af \u00f6fverkvalificerad arbetskraft undvikes, s\u00e5 f\u00f6ranleds afstyrkning af f\u00f6rslaget. Ett underligt uttalande kan\u00a0det tyckas, d\u00e5 f\u00f6r 80 \u00e5r sedan.<\/p>\n

Fr\u00e5n 1696, och s\u00e4kerligen \u00e4nnu tidigare, fram till v\u00e5ra dagar \u00e4r tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4ttet i stort detsamma. Det utf\u00e4rdades en fullmakt f\u00f6r lots som klarat provet f\u00f6r farledskunskaper. F\u00f6rfarandet finns, som sagt, fortfarande kvar, om \u00e4n i modifierad form. Kraven p\u00e5 sj\u00f6kaptensbrev, bef\u00e4lspraktik m m \u00e4r en anpassning till den moderna sj\u00f6farten och de \u00f6kade kraven p\u00e5 s\u00e4kerhet f\u00f6r m\u00e4nniskor, last och milj\u00f6.<\/p>\n

V\u00e4lutbildad navigat\u00f6r med sj\u00f6kaptensbrev<\/strong><\/h4>\n

Vem klarade d\u00e5 att bli lots?
\nUrvalet avgjordes tidigt. De lotsl\u00e4rlingar som inte klarade\u00a0p\u00e5frestningarna fick s\u00f6ka andra arbetsuppgifter. Dagens lots \u00e4r v\u00e4lutbildad navigat\u00f6r med sj\u00f6kaptensbrev och meriterad sj\u00f6bef\u00e4lspraktik, v\u00e4l skickad att framf\u00f6ra alla typer av fartyg\u00a0inom sitt farleds- och sj\u00f6trafikomr\u00e5de. De vet att utnyttja all teknisk och digital utrustning.<\/p>\n

Olyckor f\u00f6r fartyg med lots ombord \u00e4r dessb\u00e4ttre s\u00e4llsynta numera, men n\u00e5gra uppm\u00e4rksammade grundst\u00f6tningar \u00e4gde trots allt rum under 1970- och 1980-talen med stora tankfartyg och oljeutsl\u00e4pp som f\u00f6ljd. Olyckorna gav stort eko i massmedia, men hade \u00e4nd\u00e5 det goda med sig att huvudfarledernas djupg\u00e5enden f\u00f6r\u00e4ndrades. Sandhamnsleden, som \u00e4r den viktigaste farleden in till Stockholm, har ett st\u00f6rsta djupg\u00e5ende p\u00e5 11 meter. Det r\u00e4cker f\u00f6r relativt stora tankfartyg, bulk- och specialfartyg och de st\u00f6rsta kryssningsfartygen.<\/p>\n

Nya hj\u00e4lpmedel f\u00f6r s\u00e4krare sj\u00f6fart
\n<\/strong>Och \u00f6kad stress<\/strong><\/h4>\n

Sj\u00f6m\u00e4tning och kartl\u00e4ggning av farlederna i Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd gjordes i organiserad form f\u00f6rsta g\u00e5ngen \u00e5r 1672. D\u00e5 unders\u00f6ktes farlederna mellan Stockholm, Landsort och Sandhamn av \u00e5ldersstyrmannen Per Gabrielsson och f\u00f6rest\u00e5ndaren f\u00f6r Navigationsskolan F. H. H\u00f6ijer. Man m\u00e4rkte ut farledens bredd, djup och unders\u00f6kte botten p\u00e5 platser som ans\u00e5gs l\u00e4mpliga f\u00f6r ankring. Innan lotsarna allm\u00e4nt fick nautisk examen, dvs en bit in p\u00e5 1900-talet, tog de inte hj\u00e4lp av sj\u00f6kort, som endast fanns ombord p\u00e5 fartygen.<\/p>\n

Det \u00e4r dock m\u00f6jligt, och h\u00f6gst troligt, att sj\u00f6kort fanns p\u00e5 lotskontoret. Radarn \u00e4r f\u00f6rvisso ett bra hj\u00e4lpmedel ombord, men \u00e4r ocks\u00e5 ett instrument som i h\u00f6g grad \u00f6kat pressen p\u00e5 lotsen, som m\u00e5ste lita p\u00e5 radarn i t\u00e4t dimma. Dagens radaranl\u00e4ggning ger r\u00e4tt utslag, men dessv\u00e4rre \u00e4r det inte ovanligt med felinst\u00e4llningar som kan vilseleda lotsen. Dessutom har olika fabrikat olika ben\u00e4mningar och beteckningar p\u00e5 olika funktioner.<\/p>\n

Vid bordning i exempelvis t\u00e4t tjocka, kan det vara sv\u00e5rt att kontrollera om radarn \u00e4r r\u00e4tt inst\u00e4lld. Trots alla f\u00f6rb\u00e4ttringar och avancerade tekniska hj\u00e4lpmedel \u00e4r dock lotsyrket fortfarande ett kr\u00e4vande arbete, som \u00e4ven tar sin tribut i \u00e5kommor betingade av s\u00f6mnrubbningar (oregelbunden arbetstid) och andra faktorer som h\u00f6r till yrkets s\u00e4rart.<\/p>\n

Farlederna till och fr\u00e5n Stockholm \u00e4r f\u00f6rh\u00e5llandevis l\u00e5nga sedan alla mellanplatser dragits in. Lotsningstiden \u00f6kar och koncentrationen s\u00e4tts p\u00e5 prov.\u00a0<\/strong><\/p>\n

Farledsfyrar f\u00f6rst p\u00e5 1800-talet<\/strong><\/h4>\n

Det dr\u00f6jde ocks\u00e5 innan det fanns fyrar i farlederna. Ang\u00f6ringsfyrarna p\u00e5 Landsort och p\u00e5 Kors\u00f6 vid Sandhamn \u00e4r de \u00e4ldsta fyrarna i Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd och fanns redan p\u00e5 1600- resp 1700-talet. Farledsfyrarna byggdes inte f\u00f6rr\u00e4n p\u00e5 1800-talet och d\u00e5 i begr\u00e4nsad omfattning. S\u00e5 sent som 1872 fanns endast fyrarna Kanholmen och M\u00e5sknuv i Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd.<\/p>\n

Det fanns dock en del bojar och prickar utlagda, men de lyste inte och gav inte n\u00e5gon v\u00e4gledning nattetid. De sista \u00e5rtiondena under l800-talet byggdes ett stort antal fyrar i farlederna, och lotsning kunde ske \u00e4ven efter m\u00f6rkrets inbrott, om inte sikten var alltf\u00f6r nedsatt av sn\u00f6 eller tjocka. Detta var f\u00f6re radarns tid.<\/p>\n

Riskfyllt att borda och debarkera<\/b><\/h4>\n

I b\u00f6rjan och slutet av varje uppdrag ska lotsen borda eller debarkera i \u00f6ppen sj\u00f6, vilket inte \u00e4r mindre riskfyllt \u00e4n i \u00e4ldre tider. Snarare tv\u00e4rtom. Ofta \u00e4r det h\u00f6ga fartygssidor, och det kr\u00e4vs ingen st\u00f6rre fantasi att f\u00f6rest\u00e4lla sig de sv\u00e5righeter och faromoment som ing\u00e5r i denna del av tj\u00e4nsten. Dessb\u00e4ttre har olyckorna i samband med bordning och debarkering minskat avsev\u00e4rt under senare \u00e5r.<\/p>\n

F\u00f6rr intr\u00e4ffade fall fr\u00e5n lejdare eller kl\u00e4mningar av lotsb\u00e5ten betydligt oftare. Tack vare VHF-radio och annan utrustning finns numera m\u00f6jligheten att dirigera lotss\u00f6kande fartyg till lugnare vatten. Allm\u00e4nt kan d\u00e4rf\u00f6r s\u00e4gas, att det \u00e4r viktigt att en lots h\u00e5ller sig i god fysisk och psykisk vig\u00f6r.<\/p>\n

\"lotsar\"<\/a>
Stolta lotsar st\u00e5r uppst\u00e4llda framf\u00f6r lotsvaktrummet p\u00e5 Dalar\u00f6. Bilden torde vara tagen omkring 1904. nedre raden fr\u00e5n v\u00e4nster CG Dahlstr\u00f6m f\u00f6dd 1849, CG Engel f 1842, JA Vesterberg f1864, JG Ruhnborg f 1849, CA Wahlstr\u00f6m f 1859, \u00d6vre raden fr\u00e5n v\u00e4nster JF Wahrenberg f 1872, CG Holmberg f 1866, HAR Eklund f 1875, F Ruhnborg f 1881<\/figcaption><\/figure>\n

SJ\u00c4TTE KAPITLET<\/u><\/h2>\n

Tidsbilder 1<\/strong><\/h4>\n

F\u00f6ljande \u00e4r h\u00e4mtat ur boken Bland lotsar och fyrm\u00e4n<\/em>, tryckt 1930 och skriven av d\u00e5varande generallotsdirekt\u00f6ren Erik H\u00e4gg,<\/p>\n

I kapitlet Lotsarna har ordet <\/em>ber\u00e4ttar han om n\u00e5gra lotsningar i Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd. Vid en lotsplats som Stockholms, d\u00e4r lotsningsomr\u00e5det ligger inom sk\u00e4rg\u00e5rden och d\u00e4r man \u00e4r befriad fr\u00e5n bordning i \u00f6ppen sj\u00f6 samt fr\u00e5n vaktg\u00f6ring dag och natt i lotsutkiken, har man det i viss m\u00e5n det mindre anstr\u00e4ngande \u00e4n vid utsj\u00f6platserna. Men \u00e5 andra sidan \u00e4r de l\u00e5nga lotsningarna i de f\u00f6r nutidens (1930) st\u00f6rre fartyg h\u00e4r och var tr\u00e5nga farlederna p\u00e5frestande nog och st\u00e4lla lotsarna inf\u00f6r sv\u00e5righeter och faror. Detta alldeles s\u00e4rskilt under de tider av \u00e5ret d\u00e5 d\u00e5lig sikt ofta f\u00f6rekommer. L\u00e5t oss ta fram n\u00e5gra exempel.<\/p>\n

En stor \u00e5ngare i barlast avg\u00e5r en h\u00f6stkv\u00e4ll fr\u00e5n Stockholm med lots ombord. \u00c5ngaren ligger h\u00f6gt p\u00e5 vattnet, propellern arbetar delvis i luften och det stora skrovet utg\u00f6r ett vindf\u00e5ng av besv\u00e4rligaste art f\u00f6r man\u00f6vern. Det bl\u00e5ser en frisk nordost med regntjocka och ledfyrarnas lysvidd \u00e4r h\u00f6gst betydligt f\u00f6rs\u00e4mrad. Lotsen d\u00e4ruppe p\u00e5 kommandobryggan r\u00e4knar upp i tankarna alla de farliga st\u00e4llen han skall passera och han m\u00e4rker samtidigt huru sv\u00e5r \u00e5ngaren \u00e4r att f\u00e5 upp i vinden.<\/p>\n

Han f\u00f6rst\u00e5r \u00e4ven med vilken hastighet hon skall falla av med f\u00f6rskeppet, d\u00e4rest en backningsman\u00f6ver skulle bli n\u00f6dv\u00e4ndig. Visserligen \u00e4r ankaret klart till f\u00e4llning, men nog skulle han g\u00e4rna sett, att\u00a0ett p\u00e5litligt ankare \u00e4ven funnes i aktern, om n\u00e5got s\u00e5dant \u00f6verhuvudtaget skulle komma ifr\u00e5ga. Det \u00e4r ej heller s\u00e5 v\u00e4l best\u00e4llt med farten, detta delvis beroende p\u00e5 att propellern arbetar s\u00e5 n\u00e4ra vattenytan. Men kolen \u00e4ro ocks\u00e5 d\u00e5liga, har bef\u00e4lhavaren anf\u00f6rtrott honom, och man f\u00e5r ej vara alltf\u00f6r s\u00e4ker p\u00e5 att f\u00e5 maskinman\u00f6ver.<\/p>\n

N\u00e5- allt detta \u00e4r gammalt och vant f\u00f6r en lots med m\u00e5nga \u00e5rs erfarenhet, och med iakttagande av all f\u00f6rsiktighet lyckas han ocks\u00e5 f\u00e5 ut \u00e5ngaren till Sandhamn, d\u00e4r ny lots kommer ombord\u00a0f\u00f6r att ta fartyget ut till sj\u00f6ss. Men m\u00e5nga m\u00f6jligheter till felbed\u00f6mningar har legat i f\u00f6rs\u00e5t. Lotsen inser detta b\u00e4ttre \u00e4n n\u00e5gon annan och han \u00e4r bel\u00e5ten, n\u00e4r han f\u00e5r l\u00e4mna \u00e5ngaren med en klar lotssedel p\u00e5 fickan.<\/p>\n

En annan g\u00e5ng skall ett av svenska handelsflottans st\u00f6rsta motorfartyg avg\u00e5 fr\u00e5n Stockholms Frihamn. Tiden \u00e4r dyrbar f\u00f6r dessa stora skepp och ehuru sikten \u00e4r mycket d\u00e5lig till f\u00f6ljd av n\u00e5gon tjocka, vill bef\u00e4lhavaren g\u00e4rna g\u00e5.\u00a0Lotsen \u00e4r tveksam. Han f\u00f6rst\u00e5r s\u00e5 v\u00e4l bef\u00e4lhavarens \u00f6nskan att komma iv\u00e4g, men han k\u00e4nner \u00e4ven det ansvar han sj\u00e4lv m\u00e5ste taga d\u00e4rest han f\u00f6rklarar sig villig att lotsa.<\/p>\n

Emellertid -motorfartyget \u00e4r ett pr\u00e4ktigt skepp med de mest f\u00f6rstklassiga anordningar f\u00f6r man\u00f6ver och navigering, det \u00e4r ej tomt utan har redan tagit in en f\u00f6rsvarlig m\u00e4ngd gods f\u00f6r att i en sydsvensk hamn ta ytterligare last. Denna ligger och v\u00e4ntar, och bef\u00e4lhavaren vill, som sagt, g\u00e4rna komma fr\u00e5n kajen. Lotsen s\u00e4ger: ’Vi g\u00f6r ett f\u00f6rs\u00f6k.’<\/p>\n

S\u00e5 lossas f\u00f6rt\u00f6jningarna, bogserb\u00e5tarna ta ut fartyget i rumt vatten och resan b\u00f6rjar. Man ser en smula av Liding\u00f6landet, tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att ta sig ner l\u00e4ngs detsamma. Men i Halvkakesundet blir sikten s\u00e4mre, och man har nu \u00e4ven att t\u00e4nka p\u00e5 de m\u00f6tande sk\u00e4rg\u00e5rdsb\u00e5tar som vid denna tid p\u00e5 dagen – det \u00e4r n\u00e4mligen en sommarmorgon –\u00a0f\u00f6rekomma i riklig m\u00e4ngd. Kursen kan d\u00e4rf\u00f6r ej h\u00e5llas stadig, ej heller farten och detta f\u00f6rsv\u00e5rar navigeringen.<\/p>\n

Allt g\u00e5r dock v\u00e4l, fartyget passerar Oxdjupet, varvid man\u00a0tycker att de tv\u00e5 f\u00f6rs\u00e4nkningsbojarna n\u00e4stan skrapa vid fartygssidan och man kommer ut p\u00e5 Tr\u00e4lhavet. H\u00e4r \u00e4r sikten under en liten stund b\u00e4ttre, men redan vid Br\u00f6dstycket m\u00f6ter en ny bank av tjocka, omsvepande fartyget samtidigt som detta tar styrbord f\u00f6r att gira in i Lindalssundet. En \u00e5ngvissla h\u00f6res r\u00e4tt f\u00f6rut. Motorfartyget svarar, h\u00e5ller in s\u00e5 n\u00e4ra det kan vid Stora Berteln och stoppar.<\/p>\n

Ett \u00f6gonblick d\u00e4refter glider en stor tysk last\u00e5ngare fram ur tjockan, de tv\u00e5 fartygen passera varandra helt n\u00e4ra och f\u00f6rsvinna s\u00e5 ur varandras \u00e5syn. Dock inte fortare \u00e4n att de tv\u00e5 lotsarna, var och en p\u00e5 sitt fartyg, kunna h\u00e4lsa p\u00e5 varandra med en armviftning. Ner mot Viggs\u00f6 blir det \u00e4nnu tjockare, och lotsen s\u00e4ger till bef\u00e4lhavaren att han nu ej vill forts\u00e4tta l\u00e4ngre. Men det \u00e4r \u00e5 andra sidan inte tillr\u00e5dligt att l\u00e4gga sig med ett stort skepp mitt istr\u00e5kv\u00e4gen. Man f\u00e5r d\u00e4rf\u00f6r varsamt s\u00f6ka sig litet \u00e5t sidan f\u00f6r att ankra i avbidan p\u00e5 b\u00e4ttre sikt.<\/p>\n

Emellertid -ankaret har \u00e4nnu ej g\u00e5tt, d\u00e5 tjockan \u00e5ter l\u00e4ttar i den r\u00e4tta riktningen. Bef\u00e4lhavaren \u00e4r stormf\u00f6rtjust och lotsen likas\u00e5. Efter n\u00e5gon maskinman\u00f6ver f\u00f6r att bringa fartyget p\u00e5 r\u00e4tt kurs l\u00e4tter man \u00e5ter fram\u00e5t och styr ned f\u00f6rbi Sand\u00f6 Sugga mot Kalv\u00f6n. En l\u00e4tt ostlig vind har b\u00f6rjat bl\u00e5sa, och i f\u00f6rening med den nu h\u00f6gt st\u00e5ende solen skingrar den tjockan alltmera. P\u00e5 Kanholmsfj\u00e4rden \u00e4r det fullt klart, och bef\u00e4lhavaren gnuggar nu h\u00e4nderna av bel\u00e5tenhet \u00f6ver att kunna vara till sj\u00f6ss endast n\u00e5gon timme f\u00f6rsenad.<\/p>\n

\"sid28\"<\/a>
Skepparen p\u00e5 en sk\u00e4rg\u00e5rdsb\u00e5t f\u00e5r in i sin hytt 1 porter, fyra \u00e4ggulor, socker, varmt vatten och en kvarting tunnans konjak. Passageraren: -Det var en bra sats det d\u00e4r kapten! -Ja jag brukar ta en s\u00e5 h\u00e4r n\u00e4r det \u00e4r riktigt kallt! -Ja men det \u00e4r ju mildv\u00e4der, det regnar ju! Kapten till uppasserskan, Sis\u00e5, nu har du gl\u00f6mt att titta p\u00e5 termometern igen!<\/figcaption><\/figure>\n

\u00a0<\/strong><\/p>\n

Tidsbilder 2<\/strong><\/h4>\n

Vid ett annat tillf\u00e4lle -det \u00e4r under vintern -skall en stor engelsk \u00e5ngare tas ut i isr\u00e4nnan till Sandhamn. Man \u00e4r nu ej s\u00e5 beroende av sikten, ty isr\u00e4nnan ligger d\u00e4r den \u00e4r bruten \u00e5tminstone i den inre delen av sk\u00e4rg\u00e5rden och det hela \u00e4r som att ta sig fram uti en kanal utan uppgrundningar \u00e5t sidorna. Men det g\u00e4ller \u00e4ven att m\u00f6ta fartyg i isr\u00e4nnan och att m\u00f6ta dem p\u00e5 r\u00e4tt s\u00e4tt, och man m\u00e5ste d\u00e4rj\u00e4mte oavl\u00e5tligen ha utkik p\u00e5 framg\u00e5ende fartyg, som pl\u00f6tsligt kunna fastna ett tag i isr\u00e4nnan. Och d\u00e4rvid uppst\u00e5r l\u00e4tt kritiska situationer, i olyckliga fall ledande till haverier, skadest\u00e5ndsers\u00e4ttningar och s\u00e5dant.<\/p>\n

N\u00e5v\u00e4l det tomma fartyget tas ut i r\u00e4nnan, och r\u00e4tt s\u00e5 l\u00e4nge f\u00e5r man vara i ensam besittning av denna. S\u00e5 m\u00f6ta de n\u00e5gra sm\u00e4rre \u00e5ngare och bogserb\u00e5tar, vilka ej v\u00e5lla n\u00e5gra bekymmer. Men strax innanf\u00f6r Oscar- Fredriksborg f\u00e5 vi se en stor bj\u00e4sse, en norsk \u00e5ngare, sv\u00e4nga om syd\u00f6stra udden av Rind\u00f6. Den \u00e4r h\u00e5rt lastad, och lotsen p\u00e5 den ut\u00e5tg\u00e5ende engelsmannen tackar i sitt inre en mild f\u00f6rsyn, att han d\u00e4rborta p\u00e5 det andra fartyget\u00a0har en sandhamnslots, som vet hur man skall f\u00f6rh\u00e5lla sig vid m\u00f6ten av detta slag.<\/p>\n

Det \u00e4r en given sak, att det alltmera \u00f6kade tonnaget p\u00e5 de fartyg som bes\u00f6ka Stockholm, inneb\u00e4r allt st\u00f6rre ansvar f\u00f6r lotspersonalen, ett ansvar, som det m\u00e5 r\u00e4ttvisligen erk\u00e4nnas dock betalas med \u00f6kade lotspenninginkomster. Inverkande faktorer h\u00e4rvidlag \u00e4ro icke allenast fartygens stora dimensioner och sv\u00e4ngningsradier utan \u00e4ven den kostnad fartygen och deras laster representera. D\u00e4rj\u00e4mte tillkommer det hos rederierna\u00a0och fartygsbef\u00e4lhavaren alltmera vakna intresset f\u00f6r att lotsningen skall kunna ske p\u00e5 s\u00e5 kort tid som m\u00f6jligt, s\u00e5 att inga v\u00e4ntetidspengar beh\u00f6va utbetalas till vederb\u00f6rande stuvarelag.<\/p>\n

Lotsarna ha s\u00e5lunda bildligt talat piskan p\u00e5 ryggen, men givet \u00e4r, att de f\u00f6rst och sist m\u00e5ste ta h\u00e4nsyn till fartygens s\u00e4kerhet en synpunkt som torde b\u00f6ra respekteras av alla parter.<\/p>\n

Tidsbilder 3<\/strong><\/h4>\n
\"sid29\"
N\u00e5gra av dalar\u00f6lotsarna i den loggert riggade b\u00e5ten Tre Br\u00f6der. B\u00e5ten \u00e4gdes av br\u00f6derna Carl, Ernst och Axel Holmberg av vilka Carl och Ernst var lotsar. B\u00e5ten anv\u00e4ndes vanligtvis f\u00f6r utflykter med sommarg\u00e4ster. Bilden fr\u00e5n 1900 ung.<\/figcaption><\/figure>\n

Huvudinloppet till Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd \u00e4r farleden in f\u00f6rbi Sandhamn, vilken erbjuder st\u00f6rre djup och \u00e4r kortare \u00e4n \u00f6vriga infartsleder till huvudstaden. Lotsuppassningen vid Sandhamn var s\u00e5 ordnad att uppassning sker dels fr\u00e5n utkiken fr\u00e5n Sand\u00f6n, dels p\u00e5\u00a0kryssande motorkutter eller fr\u00e5n Kors\u00f6. Att denna uppassning under h\u00e5rt v\u00e4der och isg\u00e5ng ofta \u00e4r f\u00f6renad med fara f\u00f6r liv och materiel, torde vara uppenbart skriver f\u00f6rre \u00f6verlotsen A. Kronvalloch ber\u00e4ttar f\u00f6ljande:<\/p>\n

Under storm fr\u00e5n sydostkanten en m\u00f6rk novembernatt f\u00f6r\u00a0\u00e5tskilliga \u00e5r sedan blossade ett fartyg till sj\u00f6ss efter lots. Vi beg\u00e5vo oss iv\u00e4g med bottenrevade segel och m\u00f6tte den lotss\u00f6kande -en \u00e5ngare av ok\u00e4nd nationalitet. Bef\u00e4lhavaren d\u00e4r ombord stoppade maskinen, varvid \u00e5ngaren, som var utan last, lade sig tv\u00e4rs f\u00f6r sj\u00f6n och b\u00f6rjade driva under h\u00e5rd rullning.
\nAtt f\u00f6retaga bordning under s\u00e5dana omst\u00e4ndigheter hade varit rena vanvettet, varf\u00f6r vi seglade runt \u00e5ngaren tv\u00e5 varv s\u00e5 n\u00e4ra\u00a0vi v\u00e5gade, anropade bef\u00e4lhavaren p\u00e5 alla spr\u00e5k vi voro m\u00e4ktiga att under sakta fart styra in mot Sandhamns fyr, i vars fasta vita sektor \u00e5ngaren befann sig, varefter vi skulle s\u00e4tta lots ombord. Intet svar -ej heller n\u00e5gon man\u00f6ver!<\/p>\n

\u00c5ngaren drev nu in i den vita tv\u00e5klippen. Vi seglade \u00e5ter intill och ropade att fara f\u00f6rel\u00e5g, varefter vi kryssade sydv\u00e4stvart mot fyrens r\u00f6da sektor under oavbruten blossning, i tanke att \u00e5ngaren skulle f\u00f6lja efter. Men i st\u00e4llet gick den nu till sj\u00f6ss och f\u00f6rsvann ur sikte-<\/p>\n

F\u00f6ljande morgon styrde emellertid \u00e5ngaren \u00e5ter in mot Sandhamn och befanns vara en engelsman, kommande fr\u00e5n\u00a0Norrk\u00f6ping, d\u00e4r den lossat kol. Lastbommarna var \u00e4nnu utriggade, den f\u00f6rliga om babord och den akterliga om styrbord. Hade vi under m\u00f6rkret f\u00f6reg\u00e5ende natt g\u00e5tt upp vid\u00a0styrbordssidan av \u00e5ngaren f\u00f6r bordning, s\u00e5 hade detta sannolikt medf\u00f6rt, att s\u00e5v\u00e4l kuttern som dess bes\u00e4ttning g\u00e5tt under.
\nVi hade icke kunnat se den utsv\u00e4ngda bommen i det m\u00f6rker som d\u00e5 r\u00e5dde, och den hade troligen slagit s\u00f6nder v\u00e5r b\u00e5t och dr\u00e4nkt oss i \u00e5ngarens k\u00f6lvatten. Nu -vid dagsljus -lyckades vi emellertid, trots den h\u00e5rda sj\u00f6n, att f\u00e5 lotsen ombord utan andra miss\u00f6den \u00e4n att vi f\u00f6rlorade tv\u00e5 stora gr\u00e4sfendertar.<\/p>\n

Vid ett annat tillf\u00e4lle, d\u00e5 \u00e4ven sv\u00e5r sj\u00f6g\u00e5ng r\u00e5dde, kom en av v\u00e5ra lotsar ombord p\u00e5 en \u00e5ngare, vars f\u00f6rd\u00e4ck var vattenfyllt. Han tumlade ned i den i h\u00e4ftig r\u00f6relse varande vattenmassan, kastades hit och dit och hamnade slutligen vid storluckans karm med det resultat, att tv\u00e5 revben kn\u00e4cktes och en m\u00e5nads sjukledighet p\u00e5fordrades.
\nN\u00e4r man t\u00e4nker tillbaka p\u00e5 den tid, d\u00e5 vi endast hade segelkuttrar, skriver \u00f6verlotsen, framst\u00e4ller sig ej s\u00e4llan fr\u00e5gan, huru vi \u00f6verhuvudtaget kunde klara oss utan mera betydande olycksh\u00e4ndelser. Numera kan man med den maskindrivna lotskuttern l\u00e4ttare \u00e4n f\u00f6rr komma l\u00e5ngsides ett fartyg f\u00f6r att vid l\u00e4mpligt tillf\u00e4lle s\u00e4tta lots ombord. V\u00e5gar man icke borda, kan man oberoende av vindriktningen g\u00e5 f\u00f6re med lotskuttern, anvisande v\u00e4gen in till mera smult vatten, d\u00e4r bordning kan ske utan alltf\u00f6r stora risker.<\/p>\n

Vintertid kunna isf\u00f6rh\u00e5llandena vid Sandhamn och till sj\u00f6ss d\u00e4rutanf\u00f6r vara besv\u00e4rliga nog. P\u00e5 aftonen kan hamnen vara isfri f\u00f6r att f\u00f6ljande morgon till f\u00f6ljd av uppst\u00e5nden sj\u00f6vind vara s\u00e5 blockerad av is, att vi m\u00e5ste draga en av de sm\u00e4rre lotsb\u00e5tarna \u00f6ver land -antingen p\u00e5 Kors\u00f6 eller p\u00e5 Sand\u00f6 \u2013till plats, d\u00e4r \u00f6ppet vatten finnes, f\u00f6r att d\u00e4refter forts\u00e4tta ut till\u00a0lotss\u00f6kande fartyg. Under vissa tider m\u00e5ste vi ha hj\u00e4lp vid lotsuppassningen av ett \u00e5ngfartyg, vanligen ettdera av lotsverkets \u00e5ngfartyg VEGA eller STOCKHOLM.<\/p>\n

Nu har emellertid lotsstyrelsen beg\u00e4rt och erh\u00e5llit medel till byggande f\u00f6r Sandhamns lotsplats av en stor motorkutter av j\u00e4rn med kraftig motor, vilket av oss h\u00e4lsats med en allra st\u00f6rsta tillfredsst\u00e4llelse. H\u00e4rigenom komma sv\u00e5righeterna under isvintrar att v\u00e4sentligen nedbringas.<\/p>\n

\"sid32\"<\/a>
H\u00e4r \u00e4r en lotskutter p\u00e5 v\u00e4g fram till l\u00e4sidan p\u00e5 \u00e5ngb\u00e5ten f\u00f6r att l\u00e5ta lotsen borda. I masttoppen sitter lotsflaggan fr\u00e5n 1863<\/figcaption><\/figure>\n
\"simpn\u00e4slotsar\"<\/a>
\u00c4nda fram till 1980-talet hade lotsarna uniform. H\u00e4r ses tre av Simpn\u00e4s lotsar och en b\u00e5tman vid lotsutkiken, n\u00e5gon g\u00e5ng i b\u00f6rjan av seklet.<\/figcaption><\/figure>\n
\"kuttersandhamn\"<\/a>
Sandhamns lotskutter f\u00f6r fulla segel p\u00e5 v\u00e4g ut att l\u00e4mna lots. F\u00e4ltet i seglet markerar LOTS<\/figcaption><\/figure>\n
\"sid33c\"<\/a>
Vintrarna vid seklets b\u00f6rjan var f\u00f6rh\u00e5llandevis h\u00e5rda. H\u00e4r tas Simpn\u00e4s lotskutter omhand efter att ha pressats upp av isen<\/figcaption><\/figure>\n
\"huvudsk\u00e4r\"<\/a>
Bes\u00e4ttningen p\u00e5 Huvudsk\u00e4rs lotskutter efter en r\u00e4ddningsaktion. H\u00e4r med fr\u00e4lsarkransen fr\u00e5n ett strandat fartyg<\/figcaption><\/figure>\n
\"Lots\u00e5ngare\"<\/a>
Bes\u00e4ttningen p\u00e5 lots\u00e5ngaren Stockholm vid Gillingeledens byggande \u00e5r 1896. Chef ombord \u00e4r lotskapten Smith, th om kkocken. Till h\u00f6ger om honom st\u00e5r lotsstyrman Wallentin som senare blev \u00f6verlots i Furusund<\/figcaption><\/figure>\n

\"jakobsson\"<\/a><\/p>\n

\"sid35a\"<\/a>
P\u00e5 sommaren invaderades sk\u00e4rg\u00e5rden av sommarg\u00e4ster. H\u00e4r har man kommit Landsorts lotsplats med \u00e5ngb\u00e5ten Link\u00f6ping. Bilden fr\u00e5n 1933-1935<\/figcaption><\/figure>\n
\"sparre\"<\/a>
Lotskapten Sparre med fru l\u00e5ter sig villigt fotograferas. 1905<\/figcaption><\/figure>\n
\"simpn\u00e4s\"<\/a>
Lotsutkiken p\u00e5 Arholma lotsplats flyttades hit till Simpn\u00e4s. Bilden fr\u00e5n 1939<\/figcaption><\/figure>\n

Tidsbilder 4<\/strong><\/p>\n

\"sid38\"<\/a>
Lots\u00e5ngaren Frej, en skonert riggad chefs\u00e5ngare med en \u00e5ngmaskin p\u00e5 ca 25 hk var f\u00f6rsta \u00e5ngb\u00e5ten i Lotsverkets tj\u00e4nst. P\u00e5 1860 talet kom Ring<\/figcaption><\/figure>\n
\"blomqvist\"<\/a>
Landsorts lotsen Harald Blomkvist var under kriget placerad som signalman p\u00e5 Huvudsk\u00e4r<\/figcaption><\/figure>\n

Lotsen Axel Sj\u00f6blom vid Sandhamns lotsplats har ett och annat att omtala fr\u00e5n livet d\u00e4r ute i havsbandet vid Sandhamn. Han skildrar till en b\u00f6rjan en besv\u00e4rlig lotsning, st\u00e5ende i samband med b\u00e4rgningen under en h\u00e5rd isvinter f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5r sedan av Sveabolagets \u00e5ngare GUSTAV VASA.
\n”Under flera veckor hade det bl\u00e5st envist fr\u00e5n nordost, och\u00a0efterhand sj\u00f6nk temperaturen till -18 grader f\u00f6r att h\u00e5lla sig s\u00e5 l\u00e5gt flera dagar i str\u00e4ck. Havet, som hittills hade varit isfritt, blev nu med ens fullt av drivis och nybildad is. N\u00e4r den nya isen n\u00e5dde s\u00e5 l\u00e5ngt ut fr\u00e5n land som till Almagrundets fyrskepp, l\u00e4mnade detta sin station och lyckades i behaglig tid komma in till Sandhamn.<\/p>\n

Dagen d\u00e4refter var hela havet isbelagt -s\u00e5 l\u00e5ngt man kunde se med kikare fr\u00e5n Sandhamns lotsutkik. Vid middagstiden siktades en \u00e5ngare till sj\u00f6ss, i ostlig riktning, och det f\u00f6ref\u00f6ll som om den l\u00e5g fast i isen. F\u00f6ljande dag siktades \u00e4nnu en \u00e5ngare, kommande s\u00f6derifr\u00e5n. Sikten blev emellertid allt s\u00e4mre, och snart syntes de b\u00e5da fartygen icke mer.<\/p>\n

Dagen d\u00e4rp\u00e5 var det \u00e5ter klart, och vi trodde oss i den senast uppt\u00e4ckta \u00e5ngaren igenk\u00e4nna GUSTAV VASA. Med h\u00e4nsyn till behovet av isbrytarhj\u00e4lp f\u00f6r b\u00e5da fartygen hade vi redan telegraferat till hamnkaptenen i Stockholm; nu g\u00e5vo vi \u00e4ven Sveabolaget ett meddelande per tr\u00e5d. Emellertid friskade\u00a0den nordostliga vinden, och b\u00e5da \u00e5ngarna drevo med isen s\u00f6der \u00f6ver l\u00e4ngs kusten.<\/p>\n

Stora isbrytaren, som haft en hel del besv\u00e4rligt arbete i trakten av Landsort, intr\u00e4ffade slutligen i Sandhamn, och morgonen d\u00e4rp\u00e5 klockan fyra gick den till sj\u00f6ss med tv\u00e5 lotsar\u00a0ombord f\u00f6r att assistera de av isen inf\u00e5ngade \u00e5ngarna. Fast is l\u00e5g \u00e4nda ut till Revengegrundet, och dit gick det som en dans, men s\u00e5 m\u00f6tte vi otaliga vallar av sammanskjuten is, vilka h\u00e4r och var n\u00e5dde en h\u00f6jd \u00f6ver vattnet av fyra till sex meter.<\/p>\n

Icke\u00a0ens isbrytarens 4.000 h\u00e4stkrafter hj\u00e4lpte mot de m\u00e4ktigaste av dessa hinder, varf\u00f6r vi fingo leta oss fram d\u00e4r vallarna voro svagast. Den av vallarna sammanbindande isen utgjordes av k\u00e4rnis till 30-35 cm tjocklek, h\u00e4r och var med brunnar, d\u00e4r vattnet gick \u00f6ppet.<\/p>\n

\"kjellis\"<\/a>
Lotsen har det yttersta ansvaret f\u00f6r fartygets framf\u00f6rande i farleden. Samspelet mellan bef\u00e4let och lotsen \u00e4r helt avg\u00f6rande n\u00e4r man navigerar i Stockholms tr\u00e5nga sk\u00e4rg\u00e5rd<\/figcaption><\/figure>\n
\"kjellis2\"<\/a>
Tack f\u00f6r ett gott samarbete. Fartyget ligger tryggt i hamn och lotsen kan l\u00e4mna.<\/figcaption><\/figure>\n

S\u00e5 snart vi enligt ber\u00e4kning voro vid platsen f\u00f6r Almagrundets fyrskepp, sattes sydv\u00e4stlig kurs. Sikten var d\u00e5lig, och land kunde ej iakttagas. Inga \u00e5ngare syntes till -endast is i alla\u00a0riktningar. N\u00e4r vi en timme efter kurs\u00e4ndringen \u00e4nnu ej uppt\u00e4ckt n\u00e5got fartyg, b\u00f6rjade bef\u00e4lhavaren p\u00e5 isbrytaren att uttala sin oro f\u00f6r de tv\u00e5 \u00e5ngarnas \u00f6de. Snart d\u00e4refter\u00a0rapporterade dock utkiken i f\u00f6rmasten att ett fartyg var synligt om styrbord.<\/p>\n

Det visade sig vara den \u00e5ngare, vilken fr\u00e5n Sandhamn iakttagits i ostlig riktning -en belgare fr\u00e5n\u00a0Antwerpen, som skulle till Finland och nu drivit med isen i tio dagar. Vi br\u00f6to loss honom, men han fastnade snart igen, och d\u00e5 han hade tillr\u00e4ckligt med kol, proviant och vatten och allt var v\u00e4l ombord, m\u00e5ste vi l\u00e4mna honom f\u00f6r att upps\u00f6ka GUSTAV VASA, som ber\u00e4knades ligga n\u00e4rmare land och s\u00e4mre till \u00e4n den belgiska \u00e5ngaren.<\/p>\n

Efter ytterligare g\u00e5ng p\u00e5 sydv\u00e4stlig kurs siktade vi om styrbord ett m\u00f6rkt f\u00f6rem\u00e5l, som efter hand visade sig vara skorstenen och masterna p\u00e5 GUSTAV VASA. Skrovet var helt\u00a0och h\u00e5llet dolt av de mot fartygssidorna upptornade isblocken. Efter flera timmars kamp med isen voro vi \u00e4ntligen i n\u00e4rheten av \u00e5ngaren och fingo d\u00e5 se, att bes\u00e4ttningen var samlad, med sina tillh\u00f6righeter midskepps p\u00e5 d\u00e4ck, f\u00e4rdig att l\u00e4mna sitt flytande hem.<\/p>\n

\u00c5ngarens roder var bortslitet och en del spant kn\u00e4ckta men ingen l\u00e4cka hade uppst\u00e5tt. Den st\u00f6rsta p\u00e5frestningen hade man haft ett par timmar under natten \u2013d\u00e5 hade det oavbrutet knakat i skrovet, och bes\u00e4ttningen hade varit redo att hoppa ned p\u00e5 isen. Efter ett styvt arbete fick man loss \u00e5ngaren och kunde bogsera in henne innanf\u00f6r Landsort.<\/p>\n

\"dorje\"<\/a>
Det ofta mest kritiska momentet f\u00f6r lotsen \u00e4r bordningen. I storm och vinterkyla g\u00e4ller det att inte halka och ramla ner mellan lotsb\u00e5ten och fartyget<\/figcaption><\/figure>\n

SJUNDE KAPITLET<\/u><\/h2>\n

Lots idag<\/strong><\/h4>\n

Efter de gamla tidsbilderna kan man r\u00e4tteligen fr\u00e5ga sig hur motsvarande lotsningar ser ut idag och hur stora skillnaderna blivit, drygt 60 \u00e5r senare. \u00c5ngfartygen har f\u00f6rsvunnit helt och ersatts med specialfartyg utrustade med helt andra maskiner och \u00f6vriga hj\u00e4lpmedel f\u00f6r man\u00f6vrering och navigering, b\u00e5de maskinella och digitala. Att j\u00e4mf\u00f6ra prestanda \u00e4r sv\u00e5rt och vad betr\u00e4ffar instrumenten finns inga liknelser alls. Till och med kompassen \u00e4r annorlunda, som numera \u00e4r en modergyrokompass med ett antal dotterkompasser.<\/p>\n

P\u00e5 den ”gamla goda tiden” fick lotsen f\u00f6rlita sig p\u00e5 sitt omd\u00f6me och sin erfarenhet i h\u00f6gre grad \u00e4n idag, n\u00e4r instrument har ersatt en stor del av den optiska uppskattningen. En modern fartygsbrygga, exempelvis p\u00e5 en stor finlandsf\u00e4rja, p\u00e5minner mer om cockpit i ett passagerarplan med j\u00e4ttelika kontrollpaneler, lysande radarsk\u00e4rmar och indikationsinstrument.<\/p>\n

Moderna fartyg har, oavsett storlek och typ, avl\u00e4sningsinstrument\u00a0f\u00f6r praktiskt taget allt som som r\u00f6r navigering, man\u00f6vrering, lasthantering, kommunikation, s\u00e4kerhet, varningssystem och mycket annat. De linjefartyg som var moderna p\u00e5 1930-talet hade praktiskt taget ingenting av vad en nutida fartygsbrygga inneh\u00e5ller, fr\u00e5nsett ratt, magnetkompass, manuell maskintelegraf och n\u00e5gra f\u00e5 instrument som i det n\u00e4rmaste \u00e4r musela idag.<\/p>\n

Hur klarade stockholmslotsarna denna omst\u00e4llning? Svaret \u00e4r att det st\u00e4lldes st\u00f6rre krav p\u00e5 beh\u00f6righet, l\u00e4mplighetstester, anpassning och utbildning. De sistn\u00e4mnda kriterierna g\u00e4ller fr\u00e4mst de \u00e4ldre lotsarna; allt detta i enlighet med de \u00f6kade\u00a0kraven-
\nIdag finns l\u00e5ngt g\u00e5ende elektroniska system baserade p\u00e5 radarinformation, satellitsignaler och databehandlade uppgifter om fartygets egen prestanda, mm. Utvecklingen har visserligen g\u00e5tt snabbt, men lotsarna \u00e4r v\u00e4l f\u00f6rtrogna med nyheter och\u00a0f\u00f6r\u00e4ndringar inom sitt yrke.<\/p>\n

Som lots m\u00e5ste man vara vaken f\u00f6r nya hj\u00e4lpmedel, bara\u00a0man inte gl\u00f6mmer att j\u00e4mf\u00f6ra den geografiska verkligheten utanf\u00f6r bryggans f\u00f6nster med de elektroniska uppgifterna p\u00e5 radar- och\/eller datorsk\u00e4rmar.
\nStockholms sk\u00e4rg\u00e5rd \u00e4r numera intensivt utnyttjad, framf\u00f6r allt av de extremt stora f\u00e4rjorna p\u00e5 in- eller utg\u00e5ende i\u00a0Furusunds- och Sandhamnslederna. Under sommaren anl\u00f6per i runda tal 150 kryssningsfartyg av varierande storlekar och typer (maximal l\u00e4ngd ca 230 meter). Ofta kommer kryssningsfartygen p\u00e5 tider som sammanfaller med f\u00e4rjornas och farlederna fylls av j\u00e4ttelika flytande hotell, vars bryggor, master och skorstenar syns \u00f6ver de h\u00f6gsta holmarnas tr\u00e4dtoppar.<\/p>\n

D\u00e4rtill kommer annan sj\u00f6fart av mer regelbunden natur: tankfartyg (fr\u00e5n max 45.000 ton dw och 11 meters djupg\u00e5ende), stora bulk- och roro-fartyg. S\u00e5 ser i stora drag dagens trafikbild ut n\u00e4r det g\u00e4ller fartyg till och fr\u00e5n Stockholm och som komplement en viss genomg\u00e5ngstrafik mellan Landsort och Arholma, den sydligaste respektive nordligaste lotsuppassningen i sk\u00e4rg\u00e5rden.<\/p>\n

Sistn\u00e4mnda lotsningar \u00e4r dock av tillf\u00e4llig natur och g\u00e4ller fartyg som v\u00e4ljer att g\u00e5 den betydligt kortare v\u00e4gen genom sk\u00e4rg\u00e5rden \u00e4n att g\u00e5 via \u00c5lands hav och s\u00f6dra Kvarken. Anledningen \u00e4r vanligtvis att det \u00e4r h\u00e5rd vind utomsk\u00e4rs eller att man har br\u00e5ttom. Det faktum att tid \u00e4r pengar g\u00e4ller i h\u00f6g grad dagens sj\u00f6trafik.<\/p>\n

Lugnet f\u00f6re stormen<\/strong><\/h4>\n

Av denna beskrivning kan man f\u00f6rledas tro, att trafikfl\u00f6det \u00e4r intensivt och konstant, men s\u00e5 \u00e4r det bara vid vissa tidpunkter d\u00e5 allt r\u00e5kar sammanfalla och trafiktoppar uppst\u00e5r.\u00a0Verkligheten \u00e4r den, att lotsverksamheten \u00e4r t\u00e4mligen sporadisk. Det \u00e4r kanske den enda likheten med \u00e4ldre tider. Nul\u00e4get \u00e4r, att vissa dagar kan det g\u00e5 12-15 timmar utan en\u00a0enda lotsbest\u00e4llning.<\/p>\n

Lugnet f\u00f6re stormen, f\u00f6r pl\u00f6tsligt kommer m\u00e5nga fartyg samtidigt och extralotsar m\u00e5ste kallas in med blixtens hastighet. H\u00e5rda vintrar \u00f6kar behovet av lotsning.
\nH\u00e5rda och motiga vindar, sv\u00e5ra isf\u00f6rh\u00e5llanden i \u00c5lands hav \u00e4r faktorer som \u00f6kar antalet lotsningar genom de skyddade och mer l\u00e4ttframkomliga sk\u00e4rg\u00e5rdslederna. I den m\u00e5n djupg\u00e5endet r\u00e4cker till, vill s\u00e4ga.<\/p>\n

Isvintrarna 1986 och 1987 \u00e4r exempel p\u00e5 sv\u00e5ra f\u00f6rh\u00e5llanden d\u00e4r stockholmslotsarna st\u00e4lldes p\u00e5 h\u00e5rda prov i de l\u00e5nga vindlande farlederna i sn\u00f6yra, sj\u00f6r\u00f6k och stark kyla. Det kr\u00e4vdes att b\u00e5de kunna vaka och samtidigt sk\u00e4rpa koncentrationen, en kombination som egentligen \u00e4r of\u00f6renlig.<\/p>\n

Sedan drygt ett tiotal \u00e5r tillbaka har Stockholms lotsplats haft en egen trafikcentral med specialutbildad personal som via s\u00e4rskilda geografiska anropspunkter har kontroll \u00f6ver trafikfl\u00f6det\/fartygens positioner och varskor om m\u00f6ten, mm. Deras uppgift \u00e4r ocks\u00e5 att skicka ut lotsarna p\u00e5 uppdrag efter en best\u00e4md turordning.<\/p>\n

Tidigare, f\u00f6re nuvarande system med sj\u00f6trafikomr\u00e5den, var de olika lotsplatserna indelade i ett antal geografiskt orienterade lotsdistrikt (ett system som f \u00f6 har funnits sedan 1690-talet med sm\u00e4rre f\u00f6r\u00e4ndringar) vilka hade en lotsdirekt\u00f6r som huvudman och en s\u00e4rskild administration. Formellt ansvarade han f\u00f6r driften och personalen vid lotsplatserna.<\/p>\n

N\u00e4r den nya indelningen genomf\u00f6rdes betydde det egentligen inte s\u00e5 mycket; det var fr\u00e4mst fr\u00e5ga om en namnf\u00f6r\u00e4ndring och\u00a0formellt sett st\u00f6rre sj\u00e4lvst\u00e4ndighet och ekonomiskt ansvar gentemot huvudmyndigheten Sj\u00f6fartsverket.<\/p>\n

\"Tjb<\/a><\/p>\n

Traditionsrik station med ”efterfr\u00e5geanpassad lotsningsservice”<\/strong><\/h4>\n

Som avslutning p\u00e5 detta f\u00f6rs\u00f6k till en kortfattad historiebeskrivning \u00f6ver en 300-\u00e5rig verksamhet, b\u00f6r det betonas, att Stockholms lotsplats varit en betydelsefull och traditionsrik station f\u00f6r huvudstadens sj\u00f6fart.<\/p>\n

H\u00e4r har verkat m\u00e5nga s\u00e4rpr\u00e4glade personligheter, inte minst fr\u00e5n sk\u00e4rg\u00e5rdens \u00f6vriga lotsstationer s\u00e5 l\u00e4nge man rekryterade fr\u00e5n dem. H\u00e4rmed icke sagt, att dagens lotsar skulle vara mer sl\u00e4tstrukna \u00e4n sina\u00a0f\u00f6reg\u00e5ngare. Stockholms lotsplats har alltid legat som spindeln i n\u00e4tet omgiven av sina vasallstationer, som fyllde p\u00e5 med inkommande fartyg som stockholmslotsarna sedan tryggt och s\u00e4kert tog ut igen.<\/p>\n

Idag \u00e4r, som sagt, alla dess f\u00f6rh\u00e5llanden anpassade till\u00a0nutidens sj\u00f6fart. Eller som en byr\u00e5krat s\u00e5 tr\u00e4ffande har uttryckt det till efterfr\u00e5geanpassad lotsningsservice! Hur framtiden kommer att te sig f\u00f6r den svenska lotsningsverksamheten i allm\u00e4nhet och f\u00f6r stockholmslotsarna i synnerhet \u00e4r en fr\u00e5ga som \u00e4r sv\u00e5r att ge ett entydigt svar p\u00e5 idag.<\/p>\n

Lotsyrket, i sin traditionella form st\u00e5r nu, som s\u00e5 m\u00e5nga andra verksamheter under viss f\u00f6rvandling i takt med den tekniska utvecklingen. Beh\u00f6vs lotsen i framtiden n\u00e4r det kommer alltmer avancerade hj\u00e4lpmedel som kanske i stort ers\u00e4tter hans kunnande?<\/p>\n

Att spekulera tj\u00e4nar inte mycket till, den som lever f\u00e5r se, men nog tror jag att det gamla lotsyrket kommer att finnas kvar i m\u00e5nga \u00e5r fram\u00f6ver. Det st\u00e5r, om inte skrivet i stj\u00e4rnorna, s\u00e5 m\u00e5h\u00e4nda i satelliterna.<\/p>\n

TECKNAR 1993<\/p>\n

CARL-GUSTAF L. SUNDIUS
\nM\u00c4STERLOTS
\nSTOCKHOLMS LOTSPLATS<\/p>\n

<\/div>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Start 1693 och i \u00e5r 2023= 330 \u00e5r oavbrutet F\u00f6ljande \u00e4r avskrivet och scannat fr\u00e5n skriften ”Stockholms lotsplats 300 \u00e5r” Ambitionen \u00e4r att g\u00f6ra skriften mer tillg\u00e4nglig via Internet eftersom exemplar av skriften \u00e4r i dagsl\u00e4get v\u00e4ldigt f\u00e5. Utf\u00f6rt till minne av kollegor Carl-Gustaf L Sundius och Dan Myrberg som omkom i samband med lotstj\u00e4nsteuppdrag… Forts\u00e4tt l\u00e4sa Lotsarna i Stockholm, 300 \u00e5r 1693-1993<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":10,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-57","page","type-page","status-publish","hentry","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/57","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=57"}],"version-history":[{"count":38,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/57\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":4458,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/57\/revisions\/4458"}],"up":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/10"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=57"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}