{"id":4555,"date":"2023-01-29T15:54:27","date_gmt":"2023-01-29T14:54:27","guid":{"rendered":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/?page_id=4555"},"modified":"2025-02-25T14:45:48","modified_gmt":"2025-02-25T13:45:48","slug":"lotsbatar-projektering-och-konstruktion","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/lotsbatar-projektering-och-konstruktion\/","title":{"rendered":"Lotsb\u00e5tar: Projektering och Konstruktion"},"content":{"rendered":"\n
\"\"<\/a><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6ljande skrivet av KA Sundin Januari 2023<\/p>\n\n\n\n

Projektering  Konstruktion  Tillsyn  Besiktning  Inspektion  Certifiering<\/h4>\n\n\n\n

Lite f\u00f6rsnack<\/h2>\n\n\n\n

N\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6lja olika linjer i utvecklingen i Lotsverket \/ Sj\u00f6fartsstyrelsen \/ Sj\u00f6fartsverket fr\u00e5n slutet av 1800-talet och fram till nutid visar det sig paradoxalt nog vara l\u00e4ttast fr\u00e5n b\u00f6rjan. I tidiga offentliga utredningar redovisas bakgrund, argumentation och f\u00f6rslag i en h\u00e4pnadsv\u00e4ckande detaljrikedom.<\/p>\n\n\n\n

I d\u00e4rav f\u00f6ljande riksdagspropositioner kan departementschefen under 30-talet p\u00e5 flera sidor diskutera behovet av att inr\u00e4tta en tj\u00e4nst som elingenj\u00f6r eller \u00e4ndra n\u00e5got i Lotsstyrelsens f\u00f6rslag till dagers\u00e4ttning f\u00f6r tillf\u00e4lliga b\u00e5tbitr\u00e4den. Allt detta \u00e4r tillg\u00e4ngligt p\u00e5 internet.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r omfattningen av verksamheten v\u00e4xer och d\u00e4rmed byr\u00e5kratin, delegeras naturligtvis detaljfr\u00e5gorna ner\u00e5t. Exempelvis finns underlaget f\u00f6r den stora oml\u00e4ggningen av b\u00e5th\u00e5llningen 1960 bara som ett antal l\u00f6sa blad i tv\u00e5 pappmappar i Riksarkivet. Dagens beslutsfattande sker ofta i arbetsgrupper och teamsm\u00f6ten och det dokumenterade resultatet \u00e4r i praktiken o\u00e5tkomligt f\u00f6r utomst\u00e5ende. Den s\u00e5 omhuldade \u201dsp\u00e5rbarheten\u201d drunknar i ett t\u00f6cken. H\u00e4r kommer \u00e4nd\u00e5 ett f\u00f6rs\u00f6k att reda ut hur det gick till och vilka som gjorde vad.<\/p>\n\n\n\n

Tiden fram till 1937<\/h2>\n\n\n\n

Fram till 1905 n\u00e4r motoriseringen av lotsb\u00e5tarna startade \u00e4gdes en mycket stor majoritet av alla b\u00e5tar av lotsarna som \u201denskilda tj\u00e4nsteb\u00e5tar\u201d. Lotsen byggde sj\u00e4lv eller best\u00e4llde sin b\u00e5t av en lokal b\u00e5tbyggare. Projektering och konstruktion skedde i princip i b\u00e5tbyggarens huvud som i b\u00e4sta fall via en enkel ritning \u00f6versattes till byggmallar.<\/p>\n\n\n\n

Tillsyn och underh\u00e5ll sk\u00f6tte d\u00e4refter lotsen sj\u00e4lv och den enda form av besiktning som kunnat sp\u00e5ras \u00e4r de \u00e5rliga besiktningsinstrument som uppr\u00e4ttades vid varje lotsplats. Detta var dock inte n\u00e5got tekniskt dokument utan angav bara \u00e4gare, bygg\u00e5r och dimensioner samt en ekonomisk redovisning av v\u00e4rde, nedskrivningar och nyinvesteringar f\u00f6r varje b\u00e5t f\u00f6r sig.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 grund av de \u00f6kade kostnaderna f\u00f6r motorb\u00e5tarna \u00f6vergick man under b\u00f6rjan av 1900-talet successivt till att h\u00e5lla gemensamt \u00e4gda tj\u00e4nsteb\u00e5tar. \u00c4gandet organiserades i ett \u201denkelt bolag\u201d, varje lotsplats f\u00f6r sig, och administrationen sk\u00f6ttes av \u00d6verlotsen \/ Lotsf\u00f6rmannen. B\u00e5tarna blev ju lite mera komplicerade och vissa varv b\u00f6rjade specialiserade sig p\u00e5 att bygga lotsb\u00e5tar. Efterhand kan man kanske tala om en enkel form av professionell projektering och konstruktion men det gjordes fortfarande av respektive varv som en del av byggnadsprocessen.<\/p>\n\n\n\n

Tidiga \u201dspecialister\u201d som byggde motorkuttrar till lotsarna var Lysekils Mekaniska, P\u00e5hlson i R\u00e5\u00e5, Docksta B\u00e5tvarv och Ark\u00f6sunds B\u00e5tvarv<\/em>. Tillsyn och underh\u00e5ll sk\u00f6ttes nu gemensamt av lotsarna vid platsen och n\u00e5gon utomst\u00e5ende inspektion existerade inte f\u00f6rr\u00e4n l\u00e5ngt senare.<\/p>\n\n\n\n

Parallellt med detta anskaffades fr\u00e5n ca 1860 och fram till omkring 1900 ca 80 seglande Kronolotskuttrar. \u00c4ven dessa torde fr\u00e5n b\u00f6rjan ha blivit mycket enkelt framtagna. M\u00f6jligen fanns en enkel skiss och sen utformades b\u00e5ten av b\u00e5tbyggaren. De ritningar fr\u00e5n denna tid som finns tillg\u00e4ngliga i Riksarkivet \u00e4r snarare avritningar av existerande b\u00e5tar. Dessa b\u00e5tar placerades fr\u00e4mst p\u00e5 v\u00e4stkusten och vid de st\u00f6rre lotsplatserna p\u00e5 ostkusten. Sedan Lotsverket 1872 blivit en sj\u00e4lvst\u00e4ndig myndighet kan man sk\u00f6nja en professionalisering av anskaffningsprocessen.<\/p>\n\n\n\n

Ny era<\/h2>\n\n\n\n

Omkring 1880 inleddes en ny era, s\u00e4kerligen sammanh\u00e4ngande med Sveriges industrialisering och h\u00f6gkonjunktur. Verket p\u00e5b\u00f6rjade ett ambiti\u00f6st nybyggnadsprogram och anlitade oftast skeppsbyggnadsingenj\u00f6ren Albert Andersson<\/em> f\u00f6r projektering och konstruktion.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Albert Andersson<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Byggnadsvarvet (exempelvis Lundberg & Carlsson<\/em> p\u00e5 Hisingen i G\u00f6teborg och senare Selld\u00e9n<\/em> p\u00e5 Buven\u00e4set) fick allts\u00e5 tillg\u00e5ng till riktiga byggnadsritningar. Fram till 1901 byggdes ca 20 b\u00e5tar, man kan faktiskt tala om en tidig form av serieproduktion av tv\u00e5 \u2013 tre standardtyper.<\/p>\n\n\n\n

Av hittills outredd anledning avstannade d\u00e4refter detta program och i samband med att dessa seglande kronolotskuttar skulle motoriseras \u00f6verl\u00e4ts de ist\u00e4llet p\u00e5 lotsarna vid respektive lotsplats som gemensamt \u00e4gda tj\u00e4nsteb\u00e5tar. Lotsverkets inblandning var d\u00e4refter mycket begr\u00e4nsad \u00e4nda fram till 1937.<\/p>\n\n\n\n

Undantag fr\u00e5n regeln utg\u00f6r den tre isg\u00e5ende 17-meters st\u00e5lb\u00e5tarna, Tjb 229 SANDHAMN, 133 G\u00c4VLE och 140 SUNDSVALL, som byggdes f\u00f6r Lotsverket under 30-talet. Projektering, konstruktion och byggnadstillsyn \/ inspektion utf\u00f6rdes av Fyringenj\u00f6rskontoret som var verkets d\u00e5tida tekniska avdelning med totalt 3 anst\u00e4llda. P\u00e5 GA-ritningen f\u00f6r Tjb 229 st\u00e5r nere till h\u00f6ger \u201djuni 1929, G. Tillman\u201d och under huvudet \u201dStockholm juli 1929, A. Hultman\u201d. Det f\u00e5r man nog tolka det s\u00e5 att Tillman<\/em>, civilingenj\u00f6r placerad i Lotsbyr\u00e5n, har utf\u00f6rt ritningen enligt Fyringenj\u00f6r Hultmans<\/em> anvisningar och godk\u00e4nnande.<\/p>\n\n\n\n

B\u00e5tarna byggdes och utrustades enligt d\u00e5varande Kommerskollegiums byggnadsregler men om de \u00e4ven inspekterades och certifierades \u00e4r osannolikt. Statsfartyg var ju d\u00e5 liksom nu inte obligatoriskt inspektionspliktiga. Hultman var Mariningenj\u00f6r i reserven och anst\u00e4lld som Fyringenj\u00f6r redan 1912. Hans namn finns \u00e4ven p\u00e5 n\u00e5gra udda b\u00e5tar, bl.a en \u201d9 METERS MOTORB\u00c5T\u201d f\u00f6r Landsort som lokalt kallades \u201dLikkistan\u201d. Hultman har ocks\u00e5 ritat ett stort antal fyrplats- och fyrskeppsb\u00e5tar som byggdes under 20-talet samt de stora fyrskeppen No 30, 32 och 33. Tillman st\u00e5r som konstrukt\u00f6r p\u00e5 den olycksaliga H\u00c4VRINGE 2, \u201dDramaten\u201d, byggd 1936, som ans\u00e5gs oduglig till bordningstj\u00e4nst och d\u00e4rf\u00f6r mest fick dra maten till H\u00e4vringe.<\/p>\n\n\n\n

Detta blandade \u201dtrack-record\u201d kan vara en delorsak till att lotsarna l\u00e5ng fram i tiden, faktiskt i praktiken \u00e4nda fram till 1956 d\u00e5 Lotsverket omvandlades till Sj\u00f6fartsstyrelsen, lyckades beh\u00e5lla ett starkt grepp \u00f6ver anskaffningsprocessen. Projekteringen bestod egentligen bara av en diskussion mellan lotsplatsens personal och varvet som sen uppr\u00e4ttade n\u00e5gra f\u00e5 ritningar och en specifikation p\u00e5 2 till 3 sidor. Byggnadstillsyn och slutbesiktning sk\u00f6tte lotsarna sj\u00e4lva, ganska naturligt eftersom lotsarna lokalt vid varje plats ocks\u00e5 sj\u00e4lva ansvarade f\u00f6r finansieringen.<\/p>\n\n\n\n

1937 – 1955   <\/h2>\n\n\n\n

Detta enkla system \u00f6verlevde ocks\u00e5 i stort sett den oml\u00e4ggning av b\u00e5th\u00e5llningen som genomf\u00f6rdes 1937 d\u00e5 man \u00f6verg\u00e5r till ett legosystem. Det innebar att den lokala finansieringen slopades och ers\u00e4ttsattes av en \u201dLega\u201d som fastst\u00e4lldes f\u00f6r varje b\u00e5t och utbetalades till b\u00e5t\u00e4garen (gemensamt i b\u00e5tbolag eller enskild lots) direkt fr\u00e5n Lotsverket. Samtidigt bildades en statlig \u201dB\u00e5tl\u00e5nefond\u201d, administrerad av Lotsverket, d\u00e4r man kunde f\u00e5 l\u00e5n till nybyggen och st\u00f6rre moderniseringar.<\/p>\n\n\n\n

I praktiken blev detta ett \u201drundg\u00e5ngssystem\u201d d\u00e4r r\u00e4ntor och amorteringar f\u00f6r av Lotsverket beviljade l\u00e5n (mot borgen av lotsarna) betalades med del av legan, dvs av Lotsverket!<\/p>\n\n\n\n

Efter 1937 var b\u00e5th\u00e5llningen allts\u00e5 fortfarande en gemensam angel\u00e4genhet f\u00f6r lotsarna p\u00e5 respektive lotsplats och det praktiska arbetet med tillsyn och underh\u00e5ll av b\u00e5tarna sk\u00f6ttes p\u00e5 platsen av lotsarna sj\u00e4lva. Trots att finansieringen blev \u201df\u00f6rstatligad\u201d skedde inga st\u00f6rre f\u00f6r\u00e4ndringar i anskaffningsproceduren.<\/p>\n\n\n\n

Lotsarna vid respektive plats m\u00e5ste nu visserligen f\u00f6rhandla med verket \/ fonden om l\u00e5nen men beh\u00f6ll \u00e4nd\u00e5 ett f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt stort inflytande. Intrycket blir att Lotsstyrelsen \/ Fyringenj\u00f6rskontoret fr\u00e5n slutet av 30-talet och fram till 1955 f\u00f6rde en alltmer tynande tillvaro.<\/p>\n\n\n\n

Ett undantag utg\u00f6r den 10,5 meters tr\u00e4kutter som Fyringenj\u00f6ren Tillman ritade 1939. Dessa b\u00e5tar var makal\u00f6st grovt byggda och den verkliga vikten blev betydligt mer \u00e4n ber\u00e4knade 9,5 ton. Det blev \u00e4nd\u00e5 en tidig \u201dstandardb\u00e5t\u201d som Lotsstyrelsen lyckades \u00f6vertala flera lotsplatser att best\u00e4lla. Totalt byggdes 12 b\u00e5tar fram till 1956 men under samma period byggdes ocks\u00e5 minst 3 kuttrar av samma storlek efter Ernst Gustafssons<\/em> ritningar till lotsplatser i S\u00f6dra Lotsdistriktet.<\/p>\n\n\n\n

Det nya finansieringssystemet innebar dock att Lotsstyrelsen \/ B\u00e5tl\u00e5nefonden st\u00e4llde krav p\u00e5 n\u00e5gon form av tekniskt underlag f\u00f6r l\u00e5nebehandlingen. Detta resulterade i att lotsarna efterhand f\u00f6rst anlitade en b\u00e5tkonstrukt\u00f6r som tog fram projektet, ritningar och en specifikation som sen, efter godk\u00e4nnande av fonden, gick ut som ett anbudsunderlag till varvet.<\/p>\n\n\n\n

En av de flitigaste som anlitades direkt av lotsarna var den k\u00e4nde \u201dMotorb\u00e5tspelle\u201d, skaparen av Petterssonb\u00e5ten, C.G. Petterson<\/em>. Efter ritningar fr\u00e5n hans bord byggdes det ett antal sm\u00e5 tr\u00e4kuttrar men \u00e4ven n\u00e5gra st\u00f6rre st\u00e5lb\u00e5tar i b\u00f6rjan av 50-talet. Prototypen till det som sen blev den l\u00e5nga serien av 11,55 meters st\u00e5lkuttrar ritades av Pettersson f\u00f6r lotsarna vid Oxel\u00f6sunds Lotsplats 1947. Vem som ritade 14 meterskuttrarna 25, 114 och 270 \u00e4r d\u00e4remot oklart, men det var troligen inte Pettersson utan en ingenj\u00f6r p\u00e5 Djurg\u00e5rdsvarvet som hette Hemberg<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

1955 \u2013 1969, Sj\u00f6S<\/h2>\n\n\n\n

N\u00e4r Sj\u00f6fartsstyrelsen bildades 1955 var det meningen att den tekniska handl\u00e4ggningen av verkets flotta av fartyg och b\u00e5tar som dittills handlagts av en Fyringenj\u00f6r placerad i Lotsbyr\u00e5n skulle inlemmas i den nybildade Fartygsbyr\u00e5n, dvs Kommerskollegiets f.d. Fartygsinspektion. Nu skulle f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ng \u00e4ven lotsb\u00e5tarna underkastas n\u00e5gon form av organiserad tillsyn p\u00e5 liknade s\u00e4tt som civila farkoster.<\/p>\n\n\n\n

Nu blev det nog inte riktigt s\u00e5, utan lotsb\u00e5tsfr\u00e5gorna handlades fortsatt av Byr\u00e5direkt\u00f6r Rudolf Hagwall<\/em> som flyttat fr\u00e5n Lotsverkets Lotsbyr\u00e5 till Sj\u00f6fartsstyrelsens Fartygsbyr\u00e5. Det verkar ganska snart ha blivit en egen liten \u201dl\u00e5da\u201d och till denna kn\u00f6ts ocks\u00e5 Byr\u00e5ingenj\u00f6r Bertil Wimmergren<\/em> och senare Byr\u00e5ingenj\u00f6r Arvid Degerfors<\/em> fr\u00e5n Fyr- och Elektrobyr\u00e5n som handl\u00e4ggare f\u00f6r elsystem i b\u00e5tarna.<\/p>\n\n\n\n

Denna trojka sk\u00f6tte sedan det snabbt expanderade nybyggnadsprogram och den massiva upprustningen av \u00e4ldre b\u00e5tar som genomf\u00f6rdes efter Lotsverkets t\u00f6rnrosas\u00f6mn. I n\u00e5gra Lotsdistrikt var den lokale chefen, Lotsdirekt\u00f6ren ocks\u00e5 aktiv. Detta g\u00e4llde i synnerhet Hans-Erik Lagerwall<\/em> i \u00d6vre Norra Lotsdistriktet, sj\u00f6kapten med ett brinnande intresse f\u00f6r teknik. N\u00e5gra fartygsinspekt\u00f6rer s\u00e5g man d\u00e4remot fortfarande s\u00e4llan eller aldrig till p\u00e5 lotsb\u00e5tarna.<\/p>\n\n\n\n

Nedskrivaren av dessa rader kan illustrera den snabba f\u00f6rskjutningen av makten \u00f6ver utvecklingen med n\u00e5gra exempel fr\u00e5n Docksta B\u00e5tvarvs horisont. N\u00e4r Tjb 46 respektive Tjb 257, 10,5 meters tr\u00e4kuttrar av Lotsstyrelsens standardtyp fr\u00e5n 1939, byggdes 1953 och 1956 f\u00f6r \u00d6rnsk\u00f6ldsviks respektive Arholma Lotsplats handlades visserligen upphandling och betalningarna 1953 av lotsarna men 1956 av verket. Byggtillsyn och leveranskontroll sk\u00f6ttes av lotsarna. Flera stora ombyggnader av \u00e4ldre kuttrar och n\u00e5gra nybyggen av fyrplatsb\u00e5tar dirigerades n\u00e4stan helt av Lotsdirekt\u00f6ren Lagerwall b\u00e5de vad g\u00e4llde upphandling och inspektion. <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Tjb 37, G\u00c5S\u00d6REN, levererades fr\u00e5n Docksta B\u00e5tvarv 1957, utf\u00f6rdes leveranskontrollen av \u00d6verlotsen Pontus Wikstr\u00f6m<\/em> som representant f\u00f6r best\u00e4llarna, Lotsarna vid Ursvikens Lotsplats, men herrarna Wimmergren och Degerfors fr\u00e5n Sj\u00f6fartsstyrelsen var ocks\u00e5 med. N\u00e5gra st\u00f6rre formaliteter med protokoll och certifikat var det fortfarande knappast fr\u00e5gan om. Till historien om \u201dTrettisjuan\u201d h\u00f6r ocks\u00e5 att verket hade specat en Penta diesel men lotsarna ville inte ha en \u201dbussmotor\u201d utan trumfade igenom att det installerades en Seffle kult\u00e4ndare. S\u00e5 sent som 1957 f\u00e4llde lotsarna fortfarande avg\u00f6randet n\u00e4r det g\u00e4llde.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r alla (n\u00e4stan) lotsb\u00e5tar f\u00f6rstatligades 1960 f\u00f6r\u00e4ndrades ju arbetssituationen helt b\u00e5de f\u00f6r verkets tj\u00e4nstem\u00e4n och f\u00f6r lotsarna. De fackligt aktiva lotsarna hade argumenterat f\u00f6r ett f\u00f6rstatligande av b\u00e5th\u00e5llningen i minst 50 \u00e5r men man blev ocks\u00e5 snabbt av med det mesta av inflytandet i b\u00e5tfr\u00e5gor efter 1960. N\u00e4r b\u00e5tarna nu \u00e4gdes av arbetsgivaren b\u00f6rjade arbetstagarsidan ganska snart driva krav p\u00e5 n\u00e5gon form av extern tillsyn. I Svensk Lots- och Fyrtidning f\u00f6r 1961 finns ett fascinerande referat fr\u00e5n ett m\u00f6te mellan Lotsf\u00f6rbundet och verksledningen av f\u00f6ljande lydelse:<\/p>\n\n\n\n

\u201dF\u00f6rbundets anh\u00e5llan om sakkunnig \u00f6versyn vart tredje \u00e5r genom fartygsinspekt\u00f6r bif\u00f6lls omedelbart. Sj\u00f6fartsr\u00e5det Borg framh\u00f6ll att han ans\u00e5g det sj\u00e4lvklart med samverkan inom Sj\u00f6fartsverket, och att \u00d6verlotsarna givetvis borde genom \u00d6verinspekt\u00f6ren f\u00e5 ordnat besiktning av lotsb\u00e5tarna genom fartygsinspekt\u00f6r s\u00e5 snart behov h\u00e4rav f\u00f6rel\u00e5g. Det var d\u00e4rf\u00f6r on\u00f6digt att tala om besiktning \u201dvart tredje \u00e5r\u201d d\u00e5 ju f\u00f6rh\u00e5llandena kunde f\u00f6ranleda kortare mellantid mellan besiktningarna.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r anar man en listig chef som avvisar fasta besiktningsintervall och \u00f6verl\u00e5ter till \u00f6verlotsarna att bed\u00f6ma behovet, kanske i hopp om att det inte skall bli s\u00e5 omfattande. Dessutom verkar det inte som om inspektionen var s\u00e5 intresserade av att krypa i sm\u00e5 lotsb\u00e5tar och \u00f6verinspekt\u00f6rerna prioriterade nog hellre tillsyn av gamla \u201dhandelskassar\u201d. Det blev helt enkelt inte s\u00e5 mycket av Borgs ansats men fr\u00e5gan skulle \u00e5terkomma, g\u00e5ng p\u00e5 g\u00e5ng som vi skall se forts\u00e4ttningsvis.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rstatligandet av b\u00e5tarna hade ju f\u00f6reg\u00e5tts av utredningar och verket tjuvstartade oml\u00e4ggningen ganska ordentligt med ett stort nybyggnadsprogram fr\u00e5n 1958 som l\u00e4gligt nog kunde finansieras med \u201dtidigarel\u00e4ggning av statliga best\u00e4llningar\u201d s.k. AMS-pengar. Under 1959 och 1960 levererades totalt 12 stycken 11,55 meters st\u00e5lkuttrar och 5 stycken 13,5 meters \u201dKombinerad Lots- och Sj\u00f6r\u00e4ddningskryssare\u201d, s.k. tunnelb\u00e5tar.<\/p>\n\n\n\n

11,55 meterstypen byggdes vidare p\u00e5 C.G. Petterssons linjer fr\u00e5n 1947 men 13,5 metersb\u00e5ten var ett nytt projekt och konstruerades i Fartygsbyr\u00e5n. P\u00e5 ritningarna finns Bertil Wimmergrens signatur. Samtliga b\u00e5tar var formellt best\u00e4llda av och blev levererade till lotsarna vid respektive lotsplatser men \u00f6verf\u00f6rdes allts\u00e5 n\u00e4stan omg\u00e5ende i verkets \u00e4go.<\/p>\n\n\n\n

I specifikationen, typiskt omfattande 10 till 15 sidor, var i all enkelhet stadgad att: \u201dFartygsinspektionens best\u00e4mmelser f\u00f6r fartyg i kustfart i till\u00e4mpliga delar skall tj\u00e4na som ledning\u201d.<\/em> Denna vaga formulering h\u00e4ngde med l\u00e5ngt in p\u00e5 70-talet. Elspecen bestod av ett PM p\u00e5 3 eller 4 sidor och systemscheman. B\u00e5tarna var ocks\u00e5 redan nu m\u00e5lade i den enhetliga orangea f\u00e4rg som sen successivt inf\u00f6rdes.<\/p>\n\n\n\n

\u201dTunnelb\u00e5tarna\u201d blev ju ett misslyckat projekt och n\u00e4r man skulle g\u00e5 vidare 1963 plockade man fram ritningarna f\u00f6r 14 metersb\u00e5ten fr\u00e5n 50-talet. Uppgiften var ju i f\u00f6rsta hand att skapa en st\u00e5lkutter som kunde ers\u00e4tta de stora, gamla tr\u00e4kuttrarna p\u00e5 v\u00e4stkusten. 14,5 meterstypen konstruerades av Byr\u00e5ingenj\u00f6r Curt Carlsson<\/em> p\u00e5 Fartygsbyr\u00e5n. Totalt byggdes \u00e5tta b\u00e5tar mellan 1964 och 1968.<\/p>\n\n\n\n

Curt Carlsson fortsatte sedan som verkets projekt\u00f6r av nya lotsb\u00e5tar fram till flytten till Norrk\u00f6ping d\u00e5 han \u00f6vergick till motsvarande befattning i Tullverkets kustbevakning. Fr\u00e5n hans ritbord kom allts\u00e5 projekten f\u00f6r b\u00e5de 14,78 meterskuttrarna, de f\u00f6rsta l\u00e4ttmetallb\u00e5tarna och den stora Lulekuttern, Tjb 30. D\u00e4remot utf\u00f6rdes nu alla konstruktion- och byggnadsritningar av respektive varv. Till detta fanns det inte l\u00e4ngre kapacitet inom verket och utvecklingen gick ocks\u00e5 mot att best\u00e4llaren ville \u00f6verflytta ansvaret f\u00f6r konstruktion och funktion p\u00e5 leverant\u00f6ren.     <\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r de f\u00f6rk\u00e4ttrade sm\u00e5 plastb\u00e5tarna av typ Biscaya skulle byggas om fr\u00e5n bensin-aquamatic till dieseldrift 1968 \u2013 1969 var det \u00d6verinspekt\u00f6ren i Sundsvalls fartygsinspektionsdistrikt, Gunnar Hjertstedt<\/em> som h\u00f6ll i skaftet. Kanske ett specialfall men alltid n\u00e5got.<\/p>\n\n\n\n

1969 – Sj\u00f6V<\/h2>\n\n\n\n

1969 omorganiserades Sj\u00f6fartsstyrelsen till Sj\u00f6fartsverket. Fartygsbyr\u00e5n med inspektion och skeppsm\u00e4tning slopades och ersattes av Fartygsinspektionen. Teknisk handl\u00e4ggning av verkets egna fartyg och b\u00e5tar (Hagwalls l\u00e5da) br\u00f6ts ut och hamnade under Driftavdelningens Underh\u00e5llssektion, ett n\u00e5got missvisande namn med tanke p\u00e5 att man \u00e4ven sk\u00f6tte nybyggnation.<\/p>\n\n\n\n

Detta innebar ocks\u00e5 att tillsynen av verkets egna fartyg och lotsb\u00e5tar definitivt skiljdes fr\u00e5n Fartygsinspektionen rent organisatoriskt. Underh\u00e5llssektionen blev i praktiken sin egen tillsynsmyndighet men med en f.d. Marindirekt\u00f6r fr\u00e5n inspektionen som t.f. chef, Avdelningsdirekt\u00f6ren Ulf Beijner<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

1970 bildades \u201dLotsb\u00e5tsgruppen\u201d, ett samr\u00e5dsorgan som inneh\u00f6ll representanter f\u00f6r alla personalkategorier, b\u00e5tm\u00e4n, lotsar, lotsplatschefer, lotsdirekt\u00f6rer och med Beijner som ordf\u00f6rande. D\u00e4r dryftades sm\u00e5tt och stort med varierande intensitet och resultat. Detta organ existerar \u00e4n idag som CLBG.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4ste chef, Arne Svensson<\/em>, kom ocks\u00e5 via inspektionen. Om Arne sades det att hans tidiga och huvudsakliga skeppsbyggarkarri\u00e4r best\u00e5tt av att rita roder p\u00e5 \u00d6resundsvarvet. Under hans chefskap p\u00e5b\u00f6rjades fr\u00e5n 1975 de stora nybyggnadsprogrammen av snabb\u00e5tar i serierna 702 – 728 och 730 \u2013 736 och de tunga kuttrarna 750 \u2013 756.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rprojektering av snabb\u00e5tarna (Linjer, GA och Spec) och byggtillsyn sk\u00f6ttes av Byr\u00e5ingenj\u00f6r Karl-Erik Preisner<\/em> som eftertr\u00e4tt Curt Carlsson 1975. Alla byggnadsritningar f\u00f6rutsattes utf\u00f6ras av det varv som fick best\u00e4llningen. Ett tjugotal av snabb\u00e5tarna byggdes i Docksta och n\u00e5gon fartygsinspektion eller extern certifiering s\u00e5g vi aldrig till. D\u00e4remot medverkade lotsplatspersonalen fortfarande vid slutbesiktningen och vid leveransen av Tjb 728 i november 1986 deltog b\u00e5de Generaldirekt\u00f6r Kaj Janerus<\/em> och Lotsdirekt\u00f6r Harry Sellman<\/em>. Snygg final, det skulle n\u00e4mligen ocks\u00e5 visa sig bli Dockstavarvets sista lotsb\u00e5tsleverans till Sj\u00f6fartsverket.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r man 1982-1983 skulle ta fram en \u201dliten tung\u201d kutter som ers\u00e4ttning f\u00f6r de gamla 11,55-orna var det ocks\u00e5 Preisner som h\u00f6ll i projektet. Skrovformen till det som skulle bli Tjb 771 testades i en enkel provbass\u00e4ng i L\u00e5ngedrag. Tyv\u00e4rr blev b\u00e5ten avsev\u00e4rt tyngre \u00e4n ber\u00e4knat, en sjuka som ocks\u00e5 hade drabbat Tjb 750 \u2013 754.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Preisner gick i pension eftertr\u00e4ddes han av Ingvar S\u00f6derholm. <\/em>Han var uppvuxen p\u00e5 Ark\u00f6sunds B\u00e5tvarv<\/em> och hade sysslat med b\u00e5tar i hela sitt liv. Efter pensionering fr\u00e5n verket lade han ner ett stort arbete p\u00e5 att samla uppgifter och sammanst\u00e4lla dessa till boken Lotsb\u00e5tar<\/em>. S\u00f6derholm ledde omarbetningen till kuttertypen 772-777 men nu anlitade man \u00e4ven FKAB som konsulter f\u00f6r framtagning av linjer och GA. Dessutom gjordes riktiga modellf\u00f6rs\u00f6k i SSPA:s r\u00e4nna.<\/p>\n\n\n\n

Varven (Holm i R\u00e5\u00e5<\/em> och Sm\u00f6gens Pl\u00e5t och Svets<\/em>) fick fortsatt ansvara f\u00f6r alla byggnadsritningar men anv\u00e4nde underkonsulter i varierade grad. Holm anlitade CLC i Landskrona och Sm\u00f6gen FKAB. Tillsyn och inspektion var fortfarande Underh\u00e5llssektionens ensak.<\/p>\n\n\n\n

1988 – 2011<\/h2>\n\n\n\n

1988 var det dags f\u00f6r omorganisation av Sj\u00f6V igen, d\u00e5 slopades Lotsdistriktsorganisationen och de sj\u00e4lvst\u00e4ndiga lotsplatserna, dvs efter mer \u00e4n 80 \u00e5r de sista resterna av det gamla Lotsverket. Lokalt bildades ist\u00e4llet 12 Sj\u00f6trafikomr\u00e5den. Centralt delades Driftavdelningen i en Sj\u00f6trafikavdelning och en Teknisk Avdelning. Sj\u00f6trafikdirekt\u00f6r blev f\u00f6rst Cay Bertil Svensson som kom fr\u00e5n Kustbevakningen , sen Kjell Reslow och fr\u00e5n 1994 G\u00f6ran Andersson, tidigare lots, lotsplatschef och sj\u00f6trafikomr\u00e5deschef.<\/p>\n\n\n\n

Teknisk Direkt\u00f6r blev Bertil Arvidsson<\/em> och i hans avdelning tog den Skeppstekniska Sektionen, Avdelningsdirekt\u00f6r Sten Thulin<\/em>, \u00f6ver ansvaret f\u00f6r f\u00f6rprojektering, tillsyn och underh\u00e5ll av lotsb\u00e5tarna. Samtidigt skapades ocks\u00e5 en separat Upphandlingssektion, dock fortfarande under den Tekniska Avdelningen.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r fick nu Tore Johansson<\/em> ett eget chefskap som Avdelningsdirekt\u00f6r efter m\u00e5nga \u00e5r som handl\u00e4ggare av upphandlingsfr\u00e5gor i Underh\u00e5llssektionen. Lotsdistriktens lokala f\u00f6rr\u00e5d \/ verkst\u00e4der lades under Kustservicesektionen med Bertil \u00d6stling<\/em> som chef. Denna enhet har sen slingrat sig igenom alla f\u00f6ljande omorganisationer och heter idag Marinteknik med ca 25 anst\u00e4llda.<\/p>\n\n\n\n

\u201dHuvudkontoret\u201d ligger p\u00e5 Karlsro i Norrk\u00f6ping med lokala n\u00e4rvaro i Trollh\u00e4ttan, Kungsbacka, H\u00f6llviken, Rosenvik och Holmsund. Kustservice huvudverkstad p\u00e5 Karlsro skulle verka i konkurrens med \u201driktiga<\/em>\u201d varv och tog tidvis p\u00e5 sig r\u00e4tt stora jobb med motorbyten och ombyggnader av lotsb\u00e5tar men sysslar idag mest med elektronik och eljobb. Hela den Tekniska Avdelning var ju t\u00e4nkt att fungera som en konsultfunktion med interndebitering mot den operativa verksamheten men det skar sig ganska snabb, huvudsakligen beroende p\u00e5 att Sj\u00f6trafik tyckte att det blev kr\u00e5ngligt och dyrt.   <\/p>\n\n\n\n

\u00c5r 2000 blev det d\u00e4rf\u00f6r \u00e5terigen en ny organisation p\u00e5 central niv\u00e5. Tekniska avdelningen och Sj\u00f6trafikavdelningen slogs \u00e5ter ihop och fick namnet Produktionsavdelningen med en ny chef, Balder Hansson<\/em>. Samtidigt skapades en form av Best\u00e4llare-Utf\u00f6rare modell d\u00e4r avdelning Planering och Normering skulle planera och normera och Produktion skulle vara utf\u00f6rare.<\/p>\n\n\n\n

Verkets fartyg fick nu en helt egen avdelning, Rederi och Isbrytning, under Anders Backman. Upphandling lades i avdelningen Service och utveckling, Enheten f\u00f6r Juridik och upphandling. De tekniska lotsb\u00e5tsfr\u00e5gorna f\u00f6rdes in i rederiet n\u00e5gra \u00e5r senare och isbrytningen br\u00f6ts ut till en egen enhet.<\/p>\n\n\n\n

Balder Hanssons f\u00f6gderi blev nu inte s\u00e5 l\u00e5nglivat. Redan 2004 var produktionsavdelningen s\u00f6nderslagen och 2005 \u00e5teruppstod Sj\u00f6trafikavdelningen. Teknikdelen f\u00f6r b\u00e5de b\u00e5tar och fartyg fick nu namnet Rederiet och ink\u00f6p hamnade i avdelningen Service och Utveckling, Ink\u00f6psenheten.<\/p>\n\n\n\n

I och med att lotsplatserna med en egen lokal chef f\u00f6rsvann 1988 tunnades ocks\u00e5 det lokala ansvaret f\u00f6r b\u00e5tarna ut och \u00e4ven verkstadsf\u00f6rmanstj\u00e4nsterna drogs in efterhand. I de st\u00f6rre sj\u00f6trafikomr\u00e5dena tillskapades ist\u00e4llet en befattning som Teknisk Driftledare f\u00f6r lokal handl\u00e4ggning av tillsyns- och underh\u00e5llsfr\u00e5gor. Utvecklingen gick dock ob\u00f6nh\u00f6rligt mot en centralisering av alla tekniska fr\u00e5gor till Norrk\u00f6ping.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r blev det d\u00e5 egentligen klara regler p\u00e5 att lotsb\u00e5tarna skulle inspekteras och certifieras av Sj\u00f6fartsinspektionen? N\u00e4r det g\u00e4ller nybyggen triggades nog kraven p\u00e5 oberoende inspektion delvis av debaclet med r\u00f6ntgenkontrollen p\u00e5 Tjb 738. (Ref. Sj\u00f6V snabb\u00e5tar del 4 d\u00e4r \u00e4ven lite runt anskaffningen av paren Tjb 740\/742 och 741\/743 finns med).<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r Tjb 744 levererades fr\u00e5n Djupviks Varv 1999 stod det i en artikel i Sj\u00f6rapporten: \u201dDet \u00e4r ocks\u00e5 f\u00f6rsta g\u00e5ngen som Sj\u00f6fartsverket anv\u00e4nder sig av extern byggnadskontroll. Den har utf\u00f6rts av FMV som har stor erfarenhet och h\u00f6g kompetens\u201d.<\/em> Vid det h\u00e4r laget hade verket ocks\u00e5 givit upp alla ambitioner p\u00e5 att kunna ta fram egna projekt. Delvis kan detta h\u00e4nga samman med \u00f6verg\u00e5ngen fr\u00e5n \u201dpapper och penna\u201d till datorst\u00f6dda ritningssystem. Metoden hade ist\u00e4llet blivit att kravst\u00e4lla en funktion som f\u00f6rhoppningsvis fanns \u201dp\u00e5 hyllan\u201d hos en eller flera potentiella anbudsgivare.<\/p>\n\n\n\n

Problemet var och \u00e4r \u00e4n idag att funktion \u00e4r en sv\u00e5rdefinierad och sv\u00e5rverifierad parameter och strikt till\u00e4mpning av LOU \u00e4nd\u00e5 inneb\u00e4r att l\u00e4gsta pris alltid vinner. Det skulle snart visa sig att den d\u00e4r hyllan uteslutande l\u00e5g i Finland d\u00e4r ocks\u00e5 en tongivande handl\u00e4ggare i Sj\u00f6V hade sitt ursprung. Serierna 777-779, 111-120 och 759-761 samt de senare 214-219 \u00e4r alla svenska versioner av standardtyper framtagna i n\u00e4ra samarbete mellan FINNPILOT och respektive finska varv.<\/p>\n\n\n\n

De stora kuttrarna 757 och 758 f\u00f6rprojekterades visserligen delvis som ett examensarbete vid Chalmers men de slutliga skrovlinjerna kokades nog ihop i det finl\u00e4ndska n\u00e4tverket. Skrovformen med ett f\u00f6rskepp och ett akterskepp utan mittdel var kontroversiell.  Byggnadsvarvet, Djupvik, och deras konsult, FKAB, f\u00f6rs\u00f6kte moderera den extrema formen men utan resultat. Kunden har alltid r\u00e4tt? B\u00e5tarna \u201dklassades\u201d och certifierades enligt konsten alla regler. D\u00e4remot verkar man inte ha brytt sIG s\u00e5 mycket om bemanningsreglerna. Med en maskineffekt p\u00e5 \u00f6ver 750 kW har b\u00e5tm\u00e4nnens maskinbeh\u00f6righet ifr\u00e5gasatts.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r vattenjetb\u00e5tarna 790 till 794 skulle byggas i Finland 2006 var inspektionen ocks\u00e5 med i bilden. Den var d\u00e5 fortfarande en del av Sj\u00f6V under namnet Sj\u00f6fartsinspektionen. Uppdraget placerades p\u00e5 Ronnie Unander<\/em> vid Sundsvallskontoret. Ronnie kunde regelverket och insisterade p\u00e5 att in- och utlopp av luft till maskinrummet skulle placeras minst 2,5 meter \u00f6ver d\u00e4ck. Detta hade ju aldrig kr\u00e4vts f\u00f6rut och inte senare heller f\u00f6r den delen men dessa b\u00e5tar beg\u00e5vades f\u00f6r \u00e4ndam\u00e5let med mycket markanta skorstenar akter om d\u00e4ckshuset. Rederiet och anv\u00e4ndarna f\u00f6rs\u00f6kte nog styra av detta men Unander h\u00e4vdade att reglerna var entydiga och ville man \u00e4ndra p\u00e5 det s\u00e5 fick man g\u00e5 till regelmakarna.<\/p>\n\n\n\n

2011, nu skall verket g\u00f6ra \u201dAff\u00e4rer\u201d<\/h2>\n\n\n\n

2008 presenterades Lotsutredningen (SOU 2008:53) som letts av Jonas Bjelfvenstam. Utredningen f\u00f6reslog stora f\u00f6r\u00e4ndringar av Sj\u00f6V verksamhet. H\u00e4r skall i korthet bara n\u00e4mnas \u201doutsourcing\u201d av lotstransporterna och farledsunderh\u00e5ll samt upphandling eller \u00f6verf\u00f6ring av lotsning p\u00e5 hamnarna. Sj\u00f6fartsinspektionen ber\u00f6rdes inte i Lotsutredningen men 2009 startar den nya myndigheten Transportstyrelsen (GD Jonas Bjelfvenstam) som d\u00e5 bl.a. \u00f6vertar Sj\u00f6fartsinspektionen. D\u00e4rmed l\u00e5g inspektionen inte ens i samma verk l\u00e4ngre och det skulle i sinom tid resultera i att TS inte ville befatta sig med lotsb\u00e5tarna med motiveringen att Sj\u00f6V enligt f\u00f6rfattningarna har r\u00e4tt att vara sin egen tillsynsmyndighet. Mer om detta senare.<\/p>\n\n\n\n

Av Bjelfvenstams f\u00f6rslag har till dags dato n\u00e4stan ingenting genomf\u00f6rts men 2011 slopades de sammanh\u00e5llna Sj\u00f6trafikomr\u00e5dena och delades i Lotsomr\u00e5den under Aff\u00e4rsomr\u00e5de Lotsning och Driftomr\u00e5den (lotstransporter) under Aff\u00e4rsomr\u00e5de Transport och Farledsservice allt under en Aff\u00e4rsavdelning med Ove Eriksson<\/em> som chef. Den observante kan inte undvika att tycka att likheten med den kortlivade Produktionsavdelningen fr\u00e5n 2000 \u00e4r sl\u00e5ende.<\/p>\n\n\n\n

M\u00e5nga trodde d\u00e5 att uppdelningen av \u201dsj\u00f6trafiken\u201d i tv\u00e5 aff\u00e4rsomr\u00e5den var en skarp f\u00f6rberedelse f\u00f6r den f\u00f6reslagna upphandlingen av lotstransporter men \u00e4ven detta maldes ner i den interna behandlingen. Fr\u00e5gan har sen f\u00f6rt en l\u00e5gintensiv tillvaro men blossade \u00e5ter upp i form av Lotsuts\u00e4ttningsutredningen 2019. Den p\u00e5visade sv\u00e5rm\u00e4tt men l\u00e5g produktivitet och anvisade fem alternativ fr\u00e5n \u201deffektivisering inom egen regi\u201d till \u201dupphandling av lotsuts\u00e4ttningen inklusive b\u00e5tarna\u201d. Elva \u00e5r senare kom man allts\u00e5 bara med en upprepning av Bjelfvenstams f\u00f6rslag fr\u00e5n 2008.<\/p>\n\n\n\n

Ytterligare drygt tre \u00e5r senare har ingenting h\u00e4nt annat \u00e4n att ett antal mellanchefer har gett upp och l\u00e4mnat fr\u00e5gan vidare till nya kvastar. Fr\u00e5n 2021 heter aff\u00e4rsdirekt\u00f6ren Anna Norinder med bakgrund som logistikexpert inom AB Volvo. Ny chef f\u00f6r AO Transport & Farledsservice fr\u00e5n 2022 \u00e4r Lars Philipsson som n\u00e4rmast kom fr\u00e5n Toyota Material Handling. Forts\u00e4ttning f\u00f6ljer\u2026\u2026\u2026\u2026.<\/p>\n\n\n\n

I mellantiden hade ytterligare f\u00f6r\u00e4ndringar p\u00e5verkat systemet f\u00f6r tillsyn och certifiering. N\u00e4r Transportstyrelsen \u00e5r 2019 kastade ut Sj\u00f6V (se ovan) fr\u00e5n Sj\u00f6fartsinspektionen uppstod ett vacuum. En \u00e5terg\u00e5ng till egentillsyn var nog aldrig aktuellt och skulle inte heller ha accepterats av de fackliga organisationerna. L\u00f6sningen blev att upphandla ett klassningss\u00e4llskap f\u00f6r denna funktion.<\/p>\n\n\n\n

Alla hade nog trott och hoppats p\u00e5 att DNV skulle f\u00e5 uppdraget eftersom deras regelverk under senare \u00e5r regelm\u00e4ssigt till\u00e4mpats p\u00e5 nybyggen. Till viss best\u00f6rtning vann, det i Sverige ganska ok\u00e4nda, italienska RINA upphandlingen och sk\u00f6ter sen dess b\u00e5de den periodiska tillsynen och certifiering av nybyggen p\u00e5 uppdrag av Rederiet. Rederiet \u201d\u00e4ger\u201d lotsb\u00e5tarna och svarar f\u00f6r hela kedjan fr\u00e5n f\u00f6rprojektering till leveransgodk\u00e4nnande av nybyggen och den \u00f6vergripande tekniska tj\u00e4nsten f\u00f6r befintliga b\u00e5tar. Gr\u00e4nsdragningen mellan Rederiet och ToF ansvar som \u201d\u00e4gare\u201d respektive \u201doperat\u00f6r\u201d regleras i ett avtal.<\/p>\n\n\n\n

MEN, h\u00f6sten 2020 sker ytterligare en \u201dfortplantning genom delning\u201d d\u00e5 driftomr\u00e5dena inom aff\u00e4rsomr\u00e5de ToF delas i lotstransportomr\u00e5den och den nya instansen driftregioner, med ansvar f\u00f6r:
\u2022 Lotsb\u00e5tsfr\u00e5gor
\u2022 Verksamheten teknikansvar
\u2022 CCOM
\u2022 Lotsb\u00e5tar\/logistik
\u2022 Samverkan Rederiet
\u2022 Samverkan Marinteknik<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r detta presenteras heter det:<\/p>\n\n\n\n

 \u201dI den nya ledningsstrukturen separeras verksamhetsutveckling fr\u00e5n teknik-, och underh\u00e5llsfr\u00e5gor vilket ger ett \u00f6kat fokus p\u00e5 b\u00e5de utveckling av personal och ett \u00f6kat teknikfokus med till exempel systematiskt underh\u00e5ll av b\u00e5tar.<\/em><\/p>\n\n\n\n

– Den nya strukturen inneb\u00e4r att vi g\u00f6r det tydligare vem som ansvarar f\u00f6r vad. Just gr\u00e4nssnittet mellan de olika rollerna \u00e4r n\u00e5got vi arbetar mycket med.\u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

Chef f\u00f6r driftregionerna, fyra till antalet f\u00e5r titeln Teknikledare. Texterna antyder att det blir suddiga \u201dgr\u00e4nssnitt\u201d och omfattande \u201dsamverkan\u201d och kanske inte s\u00e5 mycket \u201dverkstad\u201d. Egentligen har man \u00e5terskapat en struktur under eller bredvid Rederiet som tidigare kallades Teknisk Driftledare, Verkstadsf\u00f6rman, 1:e Reparat\u00f6r eller \u00e4nnu l\u00e4ngre tillbaka i tiden sk\u00f6ttes av \u00d6verlotsar eller Lotsf\u00f6rm\u00e4n. De senaste bulletinerna antyder att detta projekt har havererat innan det ens ha b\u00f6rjat fungera\u2026\u2026\u2026.<\/p>\n\n\n\n

Sammanfattning och nutid<\/h2>\n\n\n\n

I och med boskillnaden mellan lotsning och lotstransporter klipptes slutligen den sista fasta organisatoriska l\u00e4nken mellan lotsarna och lotsb\u00e5tarna drygt 50 \u00e5r efter att lotsarna \u00f6verl\u00e5tit b\u00e5th\u00e5llningen till staten. B\u00e5tm\u00e4nnen som efter 1960 \u00f6vertog mycket av det lokala jobbet med underh\u00e5ll och tillsyn av b\u00e5tarna och \u00e4ven f\u00f6rst\u00e4rktes med reparat\u00f6rer och verkstadsf\u00f6rm\u00e4n har efter 1988 succesivt reducerats till \u201dtaxib\u00e5tsf\u00f6rare\u201d som egentligen inte f\u00f6rv\u00e4ntas befatta sig med mer \u00e4n den dagliga tillsynen och driften. Den centrala strukturen f\u00f6r tillsyn, underh\u00e5ll, besiktning och certifiering befinner sig i ett slags limbo mellan Rederi och Aff\u00e4rsavdelning ToF.<\/p>\n\n\n\n

Eftersnack<\/p>\n\n\n\n

Om framtiden skall man inte sia eller som ett original i byn sa n\u00e4r hans granne b\u00f6rjade prata om n\u00e4sta dags arbete: \u201dVem \u00e4r du som f\u00f6rutsp\u00e5r morgondagen, morgondagen hava vi inte sk\u00e5dat\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Varje tid tenderar att tro att just nu sker f\u00f6r\u00e4ndringar i snabbare takt \u00e4n tidigare. Tittar man p\u00e5 Sj\u00f6V situation 2023 \u00e4r man \u00e4nd\u00e5 ben\u00e4gen att inst\u00e4mma. Hela flottan av fartyg och b\u00e5tar skall f\u00f6rnyas med fossilfri drift. Detta skall ske i en anstr\u00e4ngd ekonomin samtidigt som f\u00f6r\u00e4ndringar och besparingar st\u00f6ter p\u00e5 h\u00e5rt internt motst\u00e5nd. I en n\u00e4ra framtid kommer lotsplikten att begr\u00e4nsas, fj\u00e4rrlotsning och autonoma fartyg utreds och planeras. Det \u00e4r l\u00e4tt att inse att kostnaden f\u00f6r en lotsning vid s\u00e4rskilt de mindre hamnarna   att \u00f6ka dramatiskt om det inte sker stora strukturella f\u00f6r\u00e4ndringar.<\/p>\n\n\n\n

Finland l\u00e5g l\u00e4nge l\u00e5ng efter Sverige i f\u00f6r\u00e4ndringstakt p\u00e5 detta omr\u00e5de men har i modern tid tagit radikala grepp. Sj\u00f6m\u00e4tning \/ farledsh\u00e5llning, Isbrytning och Lotsning \u00e4r uppdelade i separata stats\u00e4gda bolag. FINNPILOT f\u00f6refaller vara en ganska slimmad organisation. Den modellen har knappast diskuterats offentligt i Sverige men redan i SOU 2008:53 antyddes ett annat alternativ med lokala l\u00f6sningar. Lotsningen \u00e4r ju en del av kostnaden f\u00f6r ett hamnanl\u00f6p, naturligt vore d\u00e5 att hamnarna integrerar lotsningen som en del av serviceutbudet.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e5 kommer vi till undertecknads k\u00e4pph\u00e4st. Kustbevakningen best\u00e5r idag lite f\u00f6renklat av tv\u00e5 delar. En sj\u00f6polisi\u00e4r verksamhet med mindre och snabba bevakningsb\u00e5tar och en milj\u00f6skyddsdel med stora l\u00e5ngsamma fartyg som skall utg\u00f6ra en beredskapsresurs. Den dagliga bevakningsverksamheten bedrivs sedan l\u00e5ng tid till mycket stor del med de stora milj\u00f6skyddsfartygen som bas. Dessa har bes\u00e4ttningar p\u00e5 10 \u2013 14 personer och h\u00f6ga br\u00e4nslekostnader. Endast en liten del av bes\u00e4ttningen deltar i sj\u00e4lva bevakningsuppdragen. Bevakningsb\u00e5tarna som kan g\u00f6ra samma jobb med 4 mans bes\u00e4ttning ligger ofta oanv\u00e4nda. Myndigheten lider som en f\u00f6ljd av detta av st\u00e4ndig penningbrist. Den l\u00e5ngsiktiga ekonomiska l\u00f6sningen inneb\u00e4r en uppdelning av myndigheten i en \u201dpolisi\u00e4r\u201d del samordnad med Sj\u00f6polisen och en milj\u00f6enhet samordnad i Sj\u00f6fartsverkets farleds- och arbetsfartygflotta.<\/p>\n\n\n\n

Ett gyllene tillf\u00e4lle att genomf\u00f6ra denna omorganisation uppst\u00e5r n\u00e4r Sj\u00f6fartsverkets isbrytare och arbetsfartyg skall f\u00f6rnyas i samband med \u00f6verg\u00e5ng till fossilfri drift. En kombinerad flotta f\u00f6r allt statligt arbete till sj\u00f6ss fr\u00e5n sj\u00f6m\u00e4tning, isbrytning och farledsunderh\u00e5ll till milj\u00f6beredskap och milj\u00f6r\u00e4ddning framst\u00e5r som den enda rationella l\u00f6sningen. Ett bra namn p\u00e5 den ut\u00f6kade verksamheten skulle d\u00e5 vara KUSTVERKET.<\/p>\n\n\n\n

K-A SUNDIN \/ 2023-01-21<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Rev 2023-03-08<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

F\u00f6ljande skrivet av KA Sundin Januari 2023 Projektering  Konstruktion  Tillsyn  Besiktning  Inspektion  Certifiering Lite f\u00f6rsnack N\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6ker f\u00f6lja olika linjer i utvecklingen i Lotsverket \/ Sj\u00f6fartsstyrelsen \/ Sj\u00f6fartsverket fr\u00e5n slutet av 1800-talet och fram till nutid visar det sig paradoxalt nog vara l\u00e4ttast fr\u00e5n b\u00f6rjan. I tidiga offentliga utredningar redovisas bakgrund, argumentation och f\u00f6rslag… Forts\u00e4tt l\u00e4sa Lotsb\u00e5tar: Projektering och Konstruktion<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-4555","page","type-page","status-publish","hentry","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4555","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4555"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4555\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":6984,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4555\/revisions\/6984"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4555"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}