{"id":4118,"date":"2022-12-14T13:21:31","date_gmt":"2022-12-14T12:21:31","guid":{"rendered":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/?page_id=4118"},"modified":"2023-11-21T16:27:11","modified_gmt":"2023-11-21T15:27:11","slug":"bastad-bjare","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/bastad-bjare\/","title":{"rendered":"B\u00e5stad\/Bj\u00e4re Lotsplats"},"content":{"rendered":"\n

56\u00b0 26.096′ N 12\u00b0 50.505′ E<\/a><\/p>\n\n\n\n

B\u00e5stad Lotsplats<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Tyv\u00e4rr finns mycket knapph\u00e4ndiga uppgifter om denna lotsplats, men det verkar som om lotsplatsen fanns under sista halvan av 1700-talet fram till cirka 1820.<\/p>\n\n\n\n

Ur reglemente f\u00f6r Lotswerket 1799 st\u00e5r: Under lotsuppsyningsman f\u00f6r Torekov f\u00f6rdelning lyder B\u00e5stads lotsplats med 1 ord lots, 1 utl\u00e4rd reservlotsdr\u00e4ng och 1 lotsl\u00e4rling.
Lotsplatsen lyder under lots\u00e5ldermannen i Torekov
Lotsningsomr\u00e5de: Lotsarna uppassa vid stationen, emottaga fr\u00e5n sj\u00f6n att utlotsa till sj\u00f6ss.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6ljande lotsar \u00e4r de enda jag hittat!<\/p>\n\n\n\n

Ur rulla 1817:
Ord. Lots C. Ekman
Reservlotsdr\u00e4ng A. Gabrielsson
Lotsl\u00e4rling N. M\u00e5nsson<\/strong><\/p>\n\n\n\n

B\u00e5stad lotsplats finns ej med i 1744, 1820 eller 1863 eller 1875 \u00e5rs reglementen<\/p>\n\n\n\n

Om segelsj\u00f6farten i Bj\u00e4re h\u00e4rad Av Grosshandlare E. Alfred Jansson.<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Till l\u00e4sarens orientering beh\u00f6ver jag blott n\u00e4mna, att de k\u00e4nda badorterna B\u00e5stad och Torekov ligga i Bj\u00e4re h\u00e4rad, vilket utg\u00f6res av det nordv\u00e4stra h\u00f6rnet av Sk\u00e5ne. Det bildar en halv\u00f6 med Laholmsbukten p\u00e5 norra sidan och Sk\u00e4lderviken p\u00e5 den s\u00f6dra. H\u00e4radets namn h\u00e4rledes fr\u00e5n forndanskans \u00bbBiaerghoe\u00bb d. v. s. den bergiga \u00f6n (halv\u00f6n), och i j\u00e4mf\u00f6relse med det danska och sk\u00e5nska sl\u00e4ttlandet kan Bj\u00e4re kallas bergigt. Dess norra kust stiger betydligt h\u00f6gre \u00e4n den s\u00f6dra och avslutas med de vackra och s\u00e4regna bergsformationerna \u00bbHofs hallar\u00bb. Bj\u00e4re \u00e4r en mycket gammal kulturbygd. De fasta fornl\u00e4mningarna, best\u00e5ende av \u00e4tteh\u00f6gar, domarringar och bautastenar, \u00e4ro imponerande och de l\u00f6sa synes vara s\u00e5 talrika, att man \u00e5tminstone f\u00f6r n\u00e5gra \u00e5rtionden sedan h\u00e4r och var i g\u00e5rdarna fick besk\u00e5da ganska betydliga samlingar av flint- och stenredskap resp. vapen, som vederb\u00f6rande funnit i sina \u00e5krar. Dessa fynd vittna om, att Bj\u00e4re redan under sten\u00e5ldern hade en talrik befolkning. Av de klassiska f\u00f6rfattarnas ber\u00e4ttelser om Skandinavien \u00e4ro Tacitus (omkr. 98 e. K.) och Jordanes (p\u00e5 500-talet) uppgifter de m\u00e4rkligaste. Tacitus s\u00e4ger bl. a. om svionernas folkomr\u00e5den, att de \u00e4ro m\u00e4ktiga icke allenast genom manskap och vapen utan \u00e4ven genom flottor.<\/p>\n\n\n\n

Jordanes namnger flera av Skandinaviens folkstammar, bland dem \u00bbBergio\u00bb. Vetenskapsm\u00e4nnen synes numera vara ganska eniga om, att h\u00e4rmed \u00e5syftas folket i Bj\u00e4re, bergsboarnes, h\u00e4rad uppe p\u00e5 och invid Hallands \u00e5s, varvid de dock h\u00e5lla den m\u00f6jligheten \u00f6ppen, att Bergio \u00e4ven bebott andra delar av Sk\u00e5ne<\/p>\n\n\n\n

Bj\u00e4reborna torde alltid ha varit h\u00e4nvisade till havet f\u00f6r sitt uppeh\u00e4lle. Jordm\u00e5nen, s\u00e4rskilt p\u00e5 de h\u00f6gl\u00e4ntare delarna av halv\u00f6n, \u00e4r mager i j\u00e4mf\u00f6relse med den sk\u00e5nska sl\u00e4ttbygdens, varf\u00f6r jordbruket i g\u00e5ngna tider ej var huvudn\u00e4ringen. Sj\u00f6fart och fiske voro \u00e4nda till slutet av 1800 talet de viktigaste inkomstk\u00e4llorna. Medan m\u00e4nnen och de \u00e4ldre s\u00f6nerna voro till sj\u00f6ss st\u00f6rre delen av \u00e5ret, sk\u00f6tte hustrurna de sm\u00e5 tegarna och kreaturen med hj\u00e4lp av n\u00e5gra tj\u00e4nare.<\/p>\n\n\n\n

Under den danska tiden var K\u00f6penhamn den viktigaste avs\u00e4ttningsorten f\u00f6r Bj\u00e4re produkter, och dit seglade Bj\u00e4reborna med sina skutlaster, huvudsakligen ved fr\u00e5n de ek- och bokskogar, som d\u00e5 \u00e4nnu funnos i trakten. Sedan Sk\u00e5ne genom freden i Roskilde 1658 blivit en svensk besittning, p\u00e5bj\u00f6d riksr\u00e5det Krister Bonde under sin inspektionsresa s. \u00e5. att veden skulle skeppas till svenska orter.<\/p>\n\n\n\n

Den svenska styrelsen hade m\u00e5nga sv\u00e5righeter f\u00f6r att \u00bbf\u00f6rsvenska\u00bb den forna danska provinsen. Under de l\u00e5ngvariga striderna blev Sk\u00e5ne s\u00e5 f\u00f6r\u00f6tt av krigsfolk och snapphanar, att n\u00e4ringarna gingo starkt tillbaka. S\u00e5 var \u00e4ven fallet med sj\u00f6farten i Bj\u00e4re h\u00e4rad. Av 24 farkoster, som 1658 h\u00f6rde hemma i B\u00e5stad, \u00e5terstodo 1670 blott 6.<\/p>\n\n\n\n

Trots detta f\u00f6refaller det, som om B\u00e5stad \u00e4ven vid slutet av 1600-talet idkade seglation p\u00e5 utrikes ort, ty 1686 klagade H\u00e4lsingborgs borgare hos den svenska regeringen, att B\u00e5stad utskeppade beck och tj\u00e4ra och sj\u00e4lv inf\u00f6rskrev sina f\u00f6rn\u00f6denheter, vilket v\u00e5llade stadens borgare men i deras stapelstadsr\u00e4ttigheter. De klagade \u00e4ven \u00f6ver, att landsk\u00f6p f\u00f6r\u00f6vades i Torekov under sillfisket, d\u00e5 b\u00f6nderna f\u00f6r \u00f6l och br\u00e4nnvin tillhandlade sig fisk, som utpr\u00e5nglades p\u00e5 landet.<\/p>\n\n\n\n

Ett led i f\u00f6rsvenskningen av den er\u00f6vrade provinsen var uttagningen av manskap till h\u00e4r och flotta. I en kungl. resolution av d. 19\/12 1664 best\u00e4mdes att \u00bben del socknar och byar n\u00e4ra sj\u00f6kanten bel\u00e4gna, hvilkas inbyggare och \u00e5bor b\u00e4ttre till b\u00e5tsm\u00e4n \u00e4n knektar voro tjenlige, lades under b\u00e5tsmansh\u00e5llet, n\u00e4mligen Bj\u00e4re h\u00e4rad och Kullen, som icke redan voro tagne till ryttare och dragoner\u00bb.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e5got b\u00e5tmansh\u00e5ll blev emellertid ej indelat i Sk\u00e5ne. I st\u00e4llet enrollerades sj\u00f6folk fr\u00e5n nyssn\u00e4mnda orter till bes\u00e4ttning p\u00e5 \u00f6rlogsflottan. Enrolleringen var b\u00f6rjad redan 1675, men fick sin egentliga stadga genom kungl. brevet d. 27\/2 1704, vari f\u00f6rordnades att till sj\u00f6tj\u00e4nst p\u00e5 flottan skulle enrolleras \u00bbs\u00e5 m\u00e5nga som dertill dugtige och sj\u00f6vane finnes; att hvar man skulle i fredlig tid \u00e5tnjuta 4 daler s. m. i wartgelder samt hafva tillst\u00e5nd idka seglation, men i krigstid m\u00e5nadshyra efter sin duglighet\u00bb.<\/p>\n\n\n\n

Enrolleringen var en mer eller mindre frivillig v\u00e4rvning p\u00e5 minst 6 \u00e5r. I b\u00f6rjan av 1700-talet omfattade den c:a 3000 man f\u00f6rdelade p\u00e5 5 kompanier, varav ett i Sk\u00e5ne. Dess huvudort var B\u00e5stad, d\u00e4r bef\u00e4lhavaren, \u00bbCommendeur capitaine\u00bb Berendt Hederstierna, var bosatt. Thysell ber\u00e4ttar, att vid inskrivningsf\u00f6rr\u00e4ttningarna i B\u00e5stad och Torekov 1711 uppstod br\u00e5k, emedan manskapet ej erh\u00e5llit f\u00f6rra \u00e5rets sold. Vice guvern\u00f6ren Skytte s\u00f6kte att bringa de tredskande till eftergivenhet och b\u00e5tarna bevakades, s\u00e5 att ingen skulle kunna fly till Danmark.<\/p>\n\n\n\n

Mantalsl\u00e4ngderna f\u00f6r Bj\u00e4re h\u00e4rad p\u00e5 1740-talet visa att m\u00e5nga sj\u00f6m\u00e4n fr\u00e5n B\u00e5stads, Torekovs, Karups och Hovs socknar voro enrollerade vid flottan. 1742 \u00e5rs l\u00e4ngd upptar 10 i B\u00e5stad, 35 i Torekov, 40 i Karup och 15 i Hov. Vid den tiden hade enrolleringsinr\u00e4ttningen redan g\u00e5tt mycket tillbaka – den r\u00e4knade 1746 blott 724 man – varf\u00f6r man har sk\u00e4l att antaga, att kontingenterna fr\u00e5n dessa socknar ett par \u00e5rtionden tidigare var mycket st\u00f6rre. B\u00e5tsmanstj\u00e4nsten p\u00e5 flottan var emellertid f\u00f6ga lockande, vilket ej var att undra p\u00e5, s\u00e5 uselt som manskapet d\u00e5 hade det. M\u00e5nga s\u00f6kte d\u00e4rf\u00f6r att h\u00e5lla sig undan, varom anteckningar i mantalsl\u00e4ngderna b\u00e4ra vittne. De f\u00f6redrogo kofferditj\u00e4nsten, \u00e4ven om behandlingen p\u00e5 handelsfartygen ej heller var den b\u00e4sta. Av mantalsl\u00e4ngden f\u00f6r Karup \u00e5r 1760 kan man inh\u00e4mta, att av 22 enrolleringskarlar blott 3 inst\u00e4llt sig till tj\u00e4nst i Karlskrona. Om de \u00f6vriga upplyses antingen att de voro \u00bbpermitterade utrikes\u00bb, \u00bbfara till coopvaerdie\u00bb, varav ett par fr\u00e5n Amsterdam, eller att de \u00bbundanh\u00e5llit sig fr\u00e5n tienst, farit till si\u00f6s\u00bb.<\/p>\n\n\n\n

Sj\u00f6folket i Bj\u00e4re bestod dock ej bara av b\u00e5tsm\u00e4n och matroser den tiden. D\u00e4r funnos m\u00e5nga skeppare och styrm\u00e4n, som naturligen tilldraga sig v\u00e5rt intresse i h\u00f6gre grad. Ehuru den \u00e4ldsta, bevarade mantalsl\u00e4ngden f\u00f6r Bj\u00e4re9 ej uppgiver, vilka \u00e5bor som f\u00f6rde fartyg, \u00e4r det otvivelaktigt, att flera av dem voro skeppare, ty i l\u00e4ngden f\u00f6r 1750 anges denna titel f\u00f6r n\u00e5gra av dem. Det \u00e5ret funnos i B\u00e5stad 12 skeppare, av vilka 3 s\u00e4gas vara borgare, en i Marstrand, en i Landskrona och en i Halmstad. I Torekov anges 2 vara skeppare och tillika borgare i Halmstad. En besv\u00e4rsakt fr\u00e5n \u00c4ngelholms borgare till riksdagen av \u00e5r 1738 bestyrker, att Bj\u00e4reborna d\u00e5 bedrevo en livlig sj\u00f6fart p\u00e5 b\u00e5de in- och utrikes orter. I denna skrivelse klagas \u00f6ver \u00bbatt s\u00e5v\u00e4l B\u00e5stads inv\u00e5nare som de flesta strandsittare i hela Bj\u00e4re h\u00e4rad och i Kullen, vilka allenast b\u00f6ra idka fiske, men n\u00e5gra \u00e5r bort\u00e5t skaffat sig jakter till ansenlig myckenhet, med vilka de, som ringa eller kanske ingen skatt till kronan erl\u00e4gga, s\u00e5 v\u00e4l p\u00e5 in- som utrikes orter hela \u00e5ret om g\u00e5 p\u00e5 frakt och dels under titul av husbehov samt kanh\u00e4nda dels undan tullen inpraktisera \u00e5tskilliga k\u00f6pmannavaror i m\u00e4ngd, med vilka deras hemmavarande idka en stilla samt f\u00f6rsiktig, men dock ansenlig lanthandel, s\u00e5 att denna stadens handlare ej f\u00e5 s\u00e4lja n\u00e5gra varor till inv\u00e5narne i Bj\u00e4re h\u00e4rad och Kullen\u00bb. Avunden mot de f\u00f6retagsamma Bj\u00e4reskepparna lyser igenom och tar sig formen av fula insinuationer, vilka dock st\u00e5 sig d\u00e5ligt mot den kungl. resolution av d. 17\/12 1734, som \u00e4ven \u00e5beropas i besv\u00e4rsakten och som medgav allmogen i Bj\u00e4re h\u00e4rad r\u00e4tt att f\u00f6ra sin ved till vilka inrikes st\u00e4der de helst vilja.<\/p>\n\n\n\n

Innan vi s\u00f6ka att giva en bild av sj\u00f6fartens utveckling i Bj\u00e4re h\u00e4rad under senare h\u00e4lften av 1700-talet, b\u00f6ra vi redog\u00f6ra f\u00f6r ett par fartygspapper, utan vilka ingen d\u00e5tida skeppare fick f\u00f6ra fartyg p\u00e5 utl\u00e4ndsk hamn. S\u00e5dana dokument innehades av m\u00e5nga Bj\u00e4reskeppare, vilket visar oh\u00e5llbarheten i \u00e4ngelholmarnas beskyllningar av \u00e5r 1738. Det viktigaste dokumentet var sj\u00f6passet, senare kallat fribrevet, som utf\u00e4rdades av kommerskollegium. F\u00f6r att erh\u00e5lla s\u00e5dant skulle redaren p\u00e5 sin ed betyga, att s\u00e5v\u00e4l fartyg som last \u00e4gdes av svenska unders\u00e5tar. De \u00e4ldre sj\u00f6passen voro skrivna p\u00e5 latin, den tidens diplomatspr\u00e5k, som m\u00f6jligen kunde l\u00e4sas av redaren men n\u00e4ppeligen av skepparen. Fr\u00e5n \u00e5ren 1666-1711 finnes en del s\u00e5dana sj\u00f6pass f\u00f6rvarade.<\/p>\n\n\n\n

Den tiden hade sj\u00f6farten i Bj\u00e4re ej kommit i g\u00e5ng, men det kan vara av intresse att taga del av en Onsala-skeppares ans\u00f6kan av d. 6 Martij anno 1673: \u00bbUndertecknad betygar att s\u00e5som iag ett Pass af det Kongl. General Commerce Collegio underd\u00e5nigst beg\u00e4rig \u00e4hr p\u00e5 min f\u00f6rande skuta Sante Johannes stor om 16 lester, med hwilken jag mig \u00e5t England achtar, om Gud will. S\u00e5 hafwer hwarken i farkost eller der uthi laddade breder, som iag i Norige will f\u00f6r mine penningar k\u00f6pa, n\u00e5gon fremmande dehl eller part. Uthan s\u00e5dant tillh\u00f6rer migh medh mine tree skeppbr\u00f6der Olof M\u00e5nsson Koch i Hwarle och dess bror Hans Kochs barn samt Jens Andersson p\u00e5 Gerdet och mig Anders Persson ibidem egenthelig till. Det med mitt wanlige bornereke sampt Jens Anderssons egenhendige Underschrifft bekreftes.\u00bb skepparens bom\u00e4rke var ett upp och nedv\u00e4nt ankare!<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n \u00e5r 1758 finnas i kommerskollegii arkiv fullst\u00e4ndiga diarier \u00f6ver utf\u00e4rdade fribrev. Ben\u00e4mningen hade troligen samband med g\u00e4llande tullf\u00f6rordning, som bl. a. stadgade att kravellbyggda fartyg (med bordl\u00e4ggningsg\u00e5ngarna kant vid kant) voro helfria och \u00e5tnj\u00f6to lindring i tull f\u00f6r sin last. Fribreven f\u00f6rnyades med ett eller tv\u00e5 \u00e5rs mellanrum och upptogo utom fartygets namn, riggning, l\u00e4stetal, byggplats och hemort \u00e4ven skepparens och redarens namn. Diarierna motsvara s\u00e5lunda v\u00e5ra dagars skeppslistor. S\u00e5som hemort betraktades den stad, vars magistrat p\u00e5 grundval av f\u00f6retedda bil- resp. m\u00e4tbrev utf\u00e4rdade certifikat f\u00f6r fartyget. Vad Bj\u00e4rebygden betr\u00e4ffar, \u00e4ro certifikaten vanligen l\u00e4mnade av stadsf\u00f6rmannen i B\u00e5stad, som sedan 1664 var \u00bbStadsfl\u00e4ck\u00bb eller av magistraten i n\u00e5gon av de n\u00e4rliggande st\u00e4derna Halmstad, Laholm och \u00c4ngelholm, vilket g\u00f6r att den verkliga hemorten \u00e5 Bj\u00e4rehalv\u00f6n blott kan utr\u00f6nas med ledning av redarens hemvist. Enligt d\u00e5 g\u00e4llande sj\u00f6lag fick ingen skeppare \u00bbf\u00f6ra fartyg till utrikes ort, utan han \u00e4r edsvuren borgare uti sj\u00f6- och stapelstad\u00bb. F\u00f6r att vinna s\u00e5dant burskap skulle s\u00f6kanden ej blott genom betyg styrka, att han \u00bbvid underg\u00e5ngen examen befunnits innehafva kunskap i de delar och Wettenskaper, som enligt Kongl. Maj:ts och Rikets Commerce Collegium \u00e4r best\u00e4md f\u00f6r l :a Classens skeppare eller dem som segla med Turkiska Pass\u00bb, utan ock f\u00f6rete pr\u00e4stbevis att han \u00e4gde \u00bbgod Christendomskunskap och f\u00f6reren hedrande vandeh samt styrka att han betalt \u00bbp\u00e5budne afgifter till Staden, Wadstena Krigsmanshus, Kyrkan, de fattiga och skepparSocietetens Cassa\u00bb. Sedan magistraten \u00f6vertygat sig om allt detta, fick s\u00f6kanden avl\u00e4gga \u00bbTro-, Huldhets- och Borgare Ed\u00bb. I f\u00f6rbig\u00e5ende kan n\u00e4mnas att f\u00f6re 1841, d\u00e5 s\u00e4rskilda navigationsskolor inr\u00e4ttades i Stockholm, G\u00f6teborg, G\u00e4vle, Malm\u00f6 och Kalmar, var det klent best\u00e4llt med sj\u00f6kaptenernas teoretiska insikter i navigation, men vad som brast d\u00e4ri ersattes med ett full\u00e4ndat sj\u00f6manskap, d. v. s. den praktiska insikten att man\u00f6vrera ett segelfartyg. Mantalsl\u00e4ngderna f\u00f6r de fyra Bj\u00e4resocknarna B\u00e5stad, Torekov, Karup och Hov under senare h\u00e4lften av 1700-talet upptaga en m\u00e4ngd s\u00e5dana \u00bbGenant-borgare\u00bb, de flesta med burskap i Halmstad men n\u00e5gra i H\u00e4lsingborg, Landskrona, Malm\u00f6 och Ystad, ja \u00e4nda upp i Marstrand och Kong\u00e4lv. F\u00f6r respektive st\u00e4der voro avgifterna fr\u00e5n dessa seglande borgare en ej obetydlig inkomst. Vi skola i det f\u00f6ljande \u00e5terkomma till n\u00e5gra av dessa borgareskeppare i Bj\u00e4re.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r de svenska skeppare, som gjorde l\u00e5ngresor till Medelhavet och \u00f6ver Atlanten tillkom ett annat mycket viktigt dokument, det s. k. turkiska passet, ej att f\u00f6rv\u00e4xla med det tidigare omtalade gamla sj\u00f6passet. Det turkiska passet avs\u00e5g att skydda svenska fartyg och deras bes\u00e4ttningar mot de fruktade sj\u00f6r\u00f6varna i de s. k. Barbareskstaterna: Marokko, Algeriet, Tunisien och Tripolis p\u00e5 Medelhavets sydkust. Eskil Olan har i sin bok \u00bbSj\u00f6r\u00f6fvarne p\u00e5 Medelhafvet\u00bb ing\u00e5ende skildrat, huru potentaterna i dessa sm\u00e5 riken genom ett systematiskt ordnat sj\u00f6r\u00f6veri under flera \u00e5rhundraden satte skr\u00e4ck hos de europeiska nationernas sj\u00f6farande och f\u00f6rm\u00e5dde deras regeringar att till piratfurstarna erl\u00e4gga formlig skatt f\u00f6r att fria kofferdifartygens bes\u00e4ttningar fr\u00e5n slaveri och deras laster fr\u00e5n beslag. Detta sj\u00f6r\u00f6veri st\u00e4vjades ej f\u00f6rr\u00e4n fransm\u00e4nnen 18 3 O er\u00f6vrade Algeriet, men \u00e4nda till 1845 m\u00e5ste Sverige erl\u00e4gga sin tribut till sultanen i Marokko. Det ber\u00e4knas att dessa \u00bbpresenter\u00bb till sj\u00f6r\u00f6varna kostade Sverige under \u00e5rens lopp sammanlagt \u00f6ver 3 7 mill. kronor. Det turkiska passet fick under iakttagande av m\u00e5nga formaliteter av vederb\u00f6rande skeppare l\u00f6sas hos kommerskollegium. Passet var str\u00e4ngt personligt, g\u00e4llde blott f\u00f6r en resa och skulle \u00e5terst\u00e4llas, sedan den fullbordats. Det var utskrivet p\u00e5 pergament och skuret i tv\u00e5 delar medels ett v\u00e5gformigt snitt tv\u00e4rs igenom det svenska riksvapnet, som stod \u00f6verst i bl\u00e5tt tryck. Denna \u00bb passtopp\u00bb \u00f6verl\u00e4mnades genom svenske konsuln i Alger till bef\u00e4lhavaren p\u00e5 den \u00bbAlgeriske Bombarderb\u00e5ten\u00bb sedan den nedre delen av passet tillst\u00e4llts skepparen p\u00e5 det svenska fartyget. Blev han prejad och uppbringad av piratkaptenen, kunde han styrka sin nationalitet genom att de b\u00e4gge delarna passade ihop! Texten, som tillf\u00f6rs\u00e4krade den svenske skepparen sin regerings skydd, begrep piraten naturligtvis ej. Det intr\u00e4ffade dock, att svenska fartyg kvarh\u00f6llos av sj\u00f6r\u00f6varna. En s\u00e5dan h\u00e4ndelse ber\u00e4ttas om en B\u00e5stadskapten Sven Wennerberg omkr. \u00e5r 1800. Hans fartyg j\u00e4mte flera andra blev uppbringat av piraterna och f\u00f6rt till Tripolis, d\u00e4r bes\u00e4ttningen h\u00f6lls f\u00e5ngen i tre \u00e5r. En son till kapten Wennerberg, Sven Edward, f\u00f6rde under f\u00e5ngenskapen en dagbok, som \u00e4nnu i b\u00f6rjan av 1900-talet omtalades av gamla B\u00e5stadsbor. Tyv\u00e4rr brann den upp vid den stora eldsv\u00e5dan 1870.<\/p>\n\n\n\n

Vi \u00e5terg\u00e5 nu till fribrevsdiarierna i Kommerskollegii arkiv, av vilka det \u00e4ldsta \u00e4r f\u00f6r 17 58. D\u00e4ri p\u00e5tr\u00e4ffas \u00e5tminstone tre fartyg hemmah\u00f6rande i Bj\u00e4rebygden:<\/p>\n\n\n\n

1) Snauskeppet \u00bbChristina\u00bb om 60 sv\u00e5ra l\u00e4ster, byggt i B\u00e5stad 1757 och f\u00f6rt av skeppare Sven Dreyerstr\u00f6m, borgare i Ystad. Snauskeppet var ett briggtacklat fartyg, allts\u00e5 med tv\u00e5 master. Redare var utom skepparen en handelsman i Bor\u00e5s.<\/p>\n\n\n\n

2) Jakten \u00bbTv\u00e5 systrar om 12 l\u00e4ster likaledes byggd i B\u00e5stad. Skepparen Per Erlandsson d\u00e4rst\u00e4des var tillika redare. Han var borgare i Uddevalla.<\/p>\n\n\n\n

3) Jakten \u00bbMargaretha\u00bb om 13 l\u00e4ster, byggd i Svenska Pommern men hemmah\u00f6rande i Torekov, d\u00e4r redarna, skepparna Petter Olofsson och Ebbe Andersson-Juncker, voro boende.<\/p>\n\n\n\n

Jakterna voro den tidens vanligaste fraktfartyg och m\u00e5nga s\u00e5dana byggdes p\u00e5 Bj\u00e4rekusten. De voro riggade med en h\u00f6g mast och bogspr\u00f6t samt f\u00f6rde storsegel med gaffel och bom, 2 a 3 f\u00f6rsegel samt ett r\u00e5segel kallat bredfock f\u00f6r l\u00e4segling. De voro visserligen sm\u00e5 men kraftigt byggda och l\u00e4mpade sig v\u00e4l f\u00f6r seglation p\u00e5 \u00d6stersj\u00f6n. I rullorna p\u00e5 G\u00f6teborgs sj\u00f6manshus, d\u00e4r Bj\u00e4reskepparna vanligen m\u00f6nstrade sina bes\u00e4ttningar, p\u00e5tr\u00e4ffas dessa jakter ideligen. \u00c5r 1767 \u00f6verstiga de 20-talet med skeppare och bes\u00e4ttning fr\u00e5n B\u00e5stad, Torekov, Ramsj\u00f6 och andra Bj\u00e4reorter. De seglade uteslutande p\u00e5 \u00d6stersj\u00f6hamnar s\u00e5som Stralsund, Danzig, K\u00f6nigsberg, Elbing, Libau och Narva. Utom skepparen utgjordes bes\u00e4ttningen av styrman, en, undantagsvis tv\u00e5 matroser samt en skeppspojke. Hyran r\u00e4knades vanligtvis per resa och r\u00f6rde sig om 40 rdr. f\u00f6r skepparen, 30 f\u00f6r styrman, 24 f\u00f6r matros och 6 f\u00f6r skeppspojke.<\/p>\n\n\n\n

Mer \u00e4n h\u00e4lften av jakterna h\u00f6rde hemma i Bj\u00e4rebygden, n\u00e5gra i G\u00f6teborg, men alla synes ha g\u00e5tt i fraktfart f\u00f6r G\u00f6teborgshandlarnas r\u00e4kning. Under samma \u00e5r 1767 m\u00f6nstrade blott tre fartyg, hemmah\u00f6rande i B\u00e5stad och Torekov, p\u00e5 Stockholms sj\u00f6manshus. De voro p\u00e5 17 till 21 l\u00e4ster, allts\u00e5 n\u00e5got drygare \u00e4n jakterna, samt riggade till galeaser med tv\u00e5 master, av vilka f\u00f6rmasten var h\u00f6gst och kallades stormast. P\u00e5 denna f\u00f6rdes storsegel med gaffel och bom, 3 a 4 r\u00e5segel samt 3 f\u00f6rsegel, p\u00e5 aktermasten gaffelsegel och topp. F\u00f6rdelen med denna rigg var, att galeasen i h\u00e5rt v\u00e4der var fullt man\u00f6verduglig med blott storsegel och stagfock satta.<\/p>\n\n\n\n

Fribrevsdiariet f\u00f6r 1760 upptar sex skeppare fr\u00e5n B\u00e5stad och Torekov, bland dem Magnus och Berndt Schonberg, Jakob Wennerberg och J\u00f6ns Ohlman fr\u00e5n den f\u00f6rstn\u00e4mnda orten samt Ola Friedrichsen och Nils Pehrsson Bonde fr\u00e5n den senare. Ohlman f\u00f6rde en brigantin \u00bbSara Lovisa\u00bb (En sv\u00e5r l\u00e4st motsvarade en lastdryghet av 2 450 kg)<\/p>\n\n\n\n

fr\u00e5n Landskrona om 50 1\/2 l\u00e4ster, allts\u00e5 ett j\u00e4mf\u00f6relsevis stort fartyg, Magnus Schonberg en liten jakt \u00bbLejonet\u00bb, som han sj\u00e4lv \u00e4gde, Friedrichsen jakten \u00bbIngrid Catharina\u00bb, f\u00f6r vilken han sj\u00e4lv j\u00e4mte Commissarie Wennerberg och skeppare Ebbe Juncker i Torekov var redare, Wennerberg jakten \u00bbConcordia\u00bb \u00e4gd av tre B\u00e5stadsbor, bland dem skeppare Berndt Schonberg. Denne \u00e5ter var kapten p\u00e5 galeasen \u00bbPatentia\u00bb \u00e4gd av Schonbergska familjen i B\u00e5stad. Till sist galeasen \u00bbElsa Maria\u00bb f\u00f6rd av Bonde, som j\u00e4mte Ola och Friedrich Friedrichsen var redare. Det f\u00f6rtj\u00e4nar att n\u00e4mnas, att dessa skeppare ingalunda utm\u00e4rkte sig f\u00f6r r\u00e5het och dryckenskap, som man annars h\u00f6r ber\u00e4ttas som karakteristikon p\u00e5 d\u00e5tidens sj\u00f6folk, utan tv\u00e4rtom voro fromma m\u00e4n, starkt p\u00e5verkade av den d\u00e5 i Bj\u00e4rebygden utbredda herrnhutismen. Detta g\u00e4llde i synnerhet de b\u00e4gge br\u00f6derna Schonberg och Ola Friedrichsen.<\/p>\n\n\n\n

I ett brev till Herrnhut 1776 ges denna beskrivning av B\u00e5stad: \u00bbEn liten stilla plats, som ligger vid havet, d\u00e4r Cattegat skjuter in, p\u00e5 vilket skeppen segla till Sundet. De flesta inv\u00e5narna \u00e4ro skeppare och fiskare, en mycket stilla och v\u00e4nlig ort, varest bebyggarna leva i v\u00e4nskap med varandra och f\u00f6r det mesta kalla varandra broder och syster. Hela Schonbergska familjen h\u00e5lles h\u00f6gt i \u00e4ra f\u00f6r sin fromhets och v\u00e4lg\u00f6renhets skull\u00bb I 1760 \u00e5rs fribrevsdiarium n\u00e4mndes som sagt endast sex Bj\u00e4reskeppare.<\/p>\n\n\n\n

Men mantalsl\u00e4ngden f\u00f6r samma \u00e5r upptar 18 skeppare i Torekov, 13 i B\u00e5stad och 2 i Karups socken, n\u00e4stan alla borgare och allts\u00e5 ber\u00e4ttigade att f\u00f6ra fartyg p\u00e5 utrikes ort. Tio \u00e5r senare har antalet stigit till 22 i Torekov, 13 i B\u00e5stad, 14 i Karup och 5 i Hov. \u00f6kningen i de b\u00e4gge sistn\u00e4mnda socknarna \u00e4r anm\u00e4rkningsv\u00e4rd, d\u00e5 de i j\u00e4mf\u00f6relse med Torekov och B\u00e5stad hade karakt\u00e4ren av landsbygd.<\/p>\n\n\n\n

Utvecklingen av sj\u00f6fartsn\u00e4ringen p\u00e5 dessa orter \u00e4r p\u00e5taglig, ty fanns d\u00e4r 54 skeppare s\u00e5 var naturligtvis antalet styrm\u00e4n och matroser mycket st\u00f6rre. \u00c5r 1795 r\u00e4knar man i mantalsl\u00e4ngden 65 skeppare, av vilka 27 i Torekov, 15 i B\u00e5stad, 14 i Karup och 9 i Hov. I Torekov och B\u00e5stad dominera sl\u00e4ktnamnen Bergstr\u00f6m, Bohlin, Bonde, Dreyerstr\u00f6m, Engelow, Graff, H\u00f6\u00f6k, H\u00e5rd, Juncker, Kock, Kruse, Reuter, Romare, Wahrgren och Wennerberg. I sina hemorter \u00e4ro dessa sl\u00e4kter n\u00e4stan utd\u00f6da, men p\u00e5 andra orter fortleva n\u00e5gra av dem, bl. a. i huvudstaden.<\/p>\n\n\n\n

I Karup och Hov bibeh\u00f6llo d\u00e4remot de flesta skeppare-borgare den urgamla seden att l\u00e4gga \u00bb-son\u00bb till faderns f\u00f6rnamn.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r man i fribrevsdiarierna fr\u00e5n slutet av 1700-talet p\u00e5tr\u00e4ffar s\u00e5 j\u00e4mf\u00f6relsevis f\u00e5 skeppare fr\u00e5n Bj\u00e4rebygden och \u00e4nnu f\u00e4rre d\u00e4r hemmah\u00f6rande fartyg, fr\u00e5gar man sig ovillkorligen, var det stora \u00f6verskottet enligt mantalsl\u00e4ngderna tj\u00e4nstgjorde? I 1798 \u00e5rs diarium p\u00e5tr\u00e4ffade f\u00f6rf. blott 17 Bj\u00e4reskeppare, men det \u00e4r ju ot\u00e4nkbart att \u00f6vriga c:a 50 sutto hemma p\u00e5 sina sm\u00e5 jordlotter.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5som f\u00f6rklaring kan man dels t\u00e4nka sig, att \u00b7~j alla fartyg \u00e5rligen anm\u00e4lde sig till fribrevsdiariet, dels att m\u00e5nga skeppare togo hyra som underbef\u00e4l p\u00e5 de stora skepp som den tiden under Ostindiska kompaniets glansdagar seglade till fj\u00e4rran l\u00e4nder. Bef\u00e4lhavarna p\u00e5 dessa st\u00e5tliga skepp stodo \u00e5tskilligt h\u00f6gre p\u00e5 den sociala rangskalan \u00e4n Bj\u00e4reskepparna, ofta voro de officerare i Kongl. Maj :ts flotta, men under 1800-talet avancerade m\u00e5nga kaptener fr\u00e5n Bj\u00e4rebygden till bef\u00e4lhavare p\u00e5 fullriggade kofferdister, som seglade p\u00e5 v\u00e4rldshaven b\u00e5de i \u00f6ster och v\u00e4ster.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e4rp\u00e5 skola flera exempel givas i forts\u00e4ttningen. Av de 17 Bj\u00e4reskepparna i 1798 \u00e5rs diarium f\u00f6rde 13 fartyg, som voro hemmah\u00f6rande d\u00e4r, och f\u00f6r 10 av dessa anges varv p\u00e5 Bj\u00e4rekusten som byggnadsort: B\u00e5stad, Hovs strand och Skepparkroken. Fyra av fartygen voro jakter och sex galeaser med l\u00e4stetal varierande mellan 7 och 30. St\u00f6rre fartyg tycktes man ej \u00e4nnu ha kunnat bygga p\u00e5 dessa strandb\u00e4ddar. I allm\u00e4nhet \u00e4gdes de i Bj\u00e4re hemmah\u00f6rande fartygen av d\u00e4r boende skeppare, dock h\u00f6rde det till undantagen, att skepparen var ensam redare f\u00f6r sin f\u00f6rande skuta. Fartygsdiarierna upplysa om, att tv\u00e5 upp till fem skeppare voro redare f\u00f6r samma fartyg, stundom i kompaniskap med n\u00e5gon handelsman eller \u00e5bo. \u00c4ndam\u00e5let var v\u00e4l att dela upp b\u00e5de risk och f\u00f6rtj\u00e4nst. skepparna funno det nog med sin f\u00f6rdel f\u00f6renligt att p\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt placera sina inseglade sparslantar. Troligen voro \u00bbparterna\u00bb ofta under 1\/5 del, fast\u00e4n diariet ej upplyser d\u00e4rom. Ett typiskt exempel skall l\u00e4mnas. Skepparen och borgaren i Halmstad J\u00f6ns Johansson \u00e4gde enligt bouppteckningen 5 efter hans hustru \u00bb1\/4 del i Klinkerjagten ’Hoppet’ (v\u00e4rde 100 rdr.) och 1\/6 del i Crawellen ’Wandringsman’ (v\u00e4rde 100 rdr.)\u00bb. Han f\u00f6rde dock ej n\u00e5gon av dessa utan var under ett par \u00e5rtionden skeppare p\u00e5 en av handelsman Niklas Bi\u00f6rnberg i G\u00f6teborg \u00e4gd jakt \u00bbFredrica\u00bb, med vilken han seglade mellan G\u00f6teborg och \u00d6stersj\u00f6hamnar.<\/p>\n\n\n\n

De stora napoleonska krigen i 1800-talets b\u00f6rjan l\u00e4mnade ej sj\u00f6farten i Bj\u00e4re ober\u00f6rd. Kontinentalsystemets proklamerande 1806, den engelska flottans bombardemang av K\u00f6penhamn och beslag p\u00e5 den danska flottan i sept. 1807 samt kort d\u00e4refter Rysslands och Danmarks fientligheter mot Sverige hade till f\u00f6ljd, att de svenska kofferdisterna ej v\u00e5gade sig till sj\u00f6ss. Flera av dem som dristade sig d\u00e4rtill blevo uppbringade av engelsm\u00e4n eller fransm\u00e4n och deras tilltvingade allierade.<\/p>\n\n\n\n

Man finner sp\u00e5r av dessa oroliga tider \u00e4ven i Bj\u00e4rebygdens handlingar. H\u00f6sten 1803 var en brigg \u00bbGubben Franklin\u00bb f\u00f6rd av en Halmstadsborgare H. Lindberg f\u00f6rsvunnen i flera m\u00e5nader, emedan hon p\u00e5 grund av blockaden av Hamburg, dit hon troligen var destinerad, n\u00f6dgades s\u00f6ka n\u00f6dhamn i T\u00f6nning p\u00e5 Slesvigs v\u00e4stkust. D\u00e4r blev hon liggande flera m\u00e5nader, tills hon i januari kunde taga sig upp till Marstrands sk\u00e4rg\u00e5rd.<\/p>\n\n\n\n

I 1810 \u00e5rs mantalsuppgifter klaga flera Bj\u00e4rebor \u00f6ver att de g\u00e5tt miste om sina inkomster, emedan de m\u00e5st l\u00e4gga upp sina fartyg p\u00e5 grund av kriget. Tre skeppare i Hovs socken skriva att de \u00bbw\u00e4l hafwa n\u00e5gra fartygsdelar, men legat stilla i flera \u00e5r och s\u00e5leds deraf ingen inkomst\u00bb. Hustrun till skepparen Ola H\u00f6gman i Karup skriver, att hennes k\u00e4re man \u00e4r fr\u00e5nvarande, en\u00e4r hans farkost legat under embargo sedan kriget blev f\u00f6rklarat med Danmark, men har hon nu f\u00e5tt brev, att han \u00e4r kommen till Carlshamn. En skeppare Petter Esbj\u00f6rnsson i Torekov klagar att han \u00bbf\u00f6rlidet \u00e5r 1809 af Fienden 2 :ne g\u00e5nger blifwit tagen och fr\u00e5n mig tagit det lilla jag p\u00e5 min \u00e5lderdom skulle suttenera\u00bb.<\/p>\n\n\n\n

I Ramsj\u00f6 hade man hos en sj\u00f6kaptensfamilj S\u00f6derman en dagbok, som en av f\u00f6rf\u00e4derna skrivit d\u00e5 han satt f\u00e5ngen i Frankrike, sedan hans fartyg blivit uppbringat. Tyv\u00e4rr \u00e4r boken numera f\u00f6rsvunnen. Franska kapare opererade t. o. m. i \u00d6stersj\u00f6n och togo m\u00e5nga priser. \u00c5r 1811 uppbringades s\u00e5lunda galeasen \u00bb J\u00f6ran Magnus\u00bb, f\u00f6rd av B\u00e5stadsskepparen J. P. Engellou, av en fransk kapare utanf\u00f6r Rostock och ett annat Bj\u00e4refartyg, jakten \u00bbTv\u00e5 br\u00f6der\u00bb, togs av en fransk kapare, d\u00e5 hon var p\u00e5 v\u00e4g till Danzig, men skeppare och folk hems\u00e4ndes.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5 andra sidan synes svenska kapare – eller m\u00f6jligen engelska? – ha tagit m\u00e5nga priser, i synnerhet danska. I fribrevsdiariet \u00e5r 1809 finner man n\u00e4mligen f\u00f6r en m\u00e4ngd mindre fartyg, mest galeaser, i st\u00e4llet f\u00f6r byggningsplats noterat \u00bbdansk pris\u00bb. De onda tiderna hade emellertid ett slut.<\/p>\n\n\n\n

Sj\u00f6folkets antal hade ej minskats i Bj\u00e4re, snarare \u00f6kats. I 1814 \u00e5rs mantalsl\u00e4ngd r\u00e4knar man 33 skeppare i Torekov, 19 i B\u00e5stad, 22 i Karup och 21 i Hov. Skillnaden mellan de b\u00e4gge samh\u00e4llena och landsbygden, vad d\u00e4r bosatta sj\u00f6kaptener betr\u00e4ffar, hade allts\u00e5 utj\u00e4mnats. Fribrevsdiariet f\u00f6r 1818 upptar 16 fartyg fr\u00e5n Bj\u00e4rebygden och alla s\u00e5 n\u00e4r som p\u00e5 ett voro byggda d\u00e4r. Bland dessa f\u00f6rekomma mest galeaser p\u00e5 30 a 50 l\u00e4ster, men \u00e4ven tv\u00e5 briggar, \u00bbAurora\u00bb p\u00e5 62 och \u00bbS:t Barthelemy\u00bb p\u00e5 76 l\u00e4ster, samt en skonert \u00bbTerra nova\u00bb p\u00e5 80 l\u00e4ster.<\/p>\n\n\n\n

Diariets uppgifter om fartygens redare visa, att dessa ej l\u00e4ngre voro att s\u00f6ka endast bland skeppare och handlande, utan att st\u00e5ndspersoner i orten hade \u00bbparter\u00bb i d\u00e4r hemmah\u00f6rande fartyg. Som exempel m\u00e5 anf\u00f6ras h\u00e4radsprosten Wennerberg i F\u00f6rsl\u00f6v, prosten Nibelius i Karup, med. professorerna Wieslander och Westberg, major Gram m. fl. skeppsbyggeriet var ett viktigt komplement till den under 1800-talet florerande sj\u00f6fartsn\u00e4ringen i Bj\u00e4re h\u00e4rad. M\u00e5nga fartyg byggdes och l\u00f6pte av stapeln vid Hovs strand, Ramsj\u00f6 strand, Magnarp, skepparkrogen och andra platser l\u00e4ngs kusten. Varv efter nutida begrepp funnos ej p\u00e5 dessa str\u00e4nder, utan man n\u00f6jde sig med en stapelb\u00e4dd, p\u00e5 vilken k\u00f6len str\u00e4cktes och skrovet byggdes under bar himmel. Sj\u00f6bodarna g\u00e5vo tak \u00f6ver huvudet f\u00f6r arbetarna under m\u00e5ltidsrasterna. Arbetarna utgjordes till stor del av byborna under ledning av en skeppsbyggm\u00e4stare. skeppsbygget var n\u00e4mligen ofta en kooperation f\u00f6r ett byalag eller fiskl\u00e4ge, vid vilket m\u00e5nga bidrogo efter f\u00f6rm\u00e5ga:<\/p>\n\n\n\n

Hemmans\u00e4gare k\u00f6rde fram virke och annan materiel, de sl\u00f6jdkunniga s\u00e5gade och bilade, smidde, nitade och spikade, tills skrovet stod f\u00e4rdigt att sj\u00f6s\u00e4ttas, varefter hemmavarande sj\u00f6folk riggade och tacklade fartyget. Under byggnadstiden f\u00f6rs\u00e5go byns kvinnor de arbetande med mat. Kontanter var det ej s\u00e5 gott om, varf\u00f6r m\u00e5nga arbetare l\u00e4to en del av sin l\u00f6n innest\u00e5 som part i fartyget. Partrederier med m\u00e5nga intressenter voro av denna anledning ej ovanliga i Bj\u00e4re. Ett par exempel skola h\u00e4r l\u00e4mnas.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e5ren 1826 sj\u00f6sattes vid skepparkroken-ej l\u00e5ngt fr\u00e5n nuv. Sk\u00e4ldervikens j\u00e4rnv\u00e4gsstation- skonertbriggen \u00bbHertigen af Sk\u00e5ne\u00bb om 71,25 sv\u00e5ra l\u00e4ster. Bilbrevet \u00e4r daterat B\u00e5stad d. l juli och intygar, att fartyget \u00e4r byggt av ek p\u00e5 kravell av skeppsbyggm\u00e4stare Per Olsson. Inf\u00f6r stadsf\u00f6rmannen och de \u00e4ldste i B\u00e5stad intygade fartygets \u00e4gare d. 8 aug. att de voro svenska unders\u00e5tar och att ingen fr\u00e4mmande hade del d\u00e4ri, samt att parterna f\u00f6rdelade sig s\u00e5lunda:
Capten H. Willborg, Landskrona                                                  1\/2
Handlanden C. d’Aubigne                                                             3\/16
Major C. Claesson                                                                           1\/32
Coopvaerdie Skeppare Ebbe Jansson, Ramsj\u00f6                         1\/16
Controlleur C. Barfoth                                                                    1\/16
\u00d6fverf\u00e4ltl\u00e4kare M. Wieslander                                                     1\/32
Skeppare          N. Liberg                                                                 1\/32                  
d:o                     L. Erlandsson                                                          1\/32                  
d:o                     P. Ebbesson                                                           1\/32
Enkan Thora Svensdotter                                                               1\/32                   tills. 32\/32 delar.<\/p>\n\n\n\n

Man l\u00e4gger m\u00e4rke till, vilka olika samh\u00e4llsskikt del\u00e4garna tillh\u00f6rde. Fast\u00e4n kapten Willborg \u00e4gde halva fartyget, skulle han ej bli bef\u00e4lhavare, utan d\u00e4rtill uts\u00e5gs Ebbe Jansson. Om hans sj\u00f6mansbana skall senare n\u00e5got ber\u00e4ttas.<\/p>\n\n\n\n

Ett andra exempel p\u00e5 partrederi \u00e4r skonerten \u00bbEnigheten\u00bb, som ocks\u00e5 fick Ebbe Jansson till kapten. Skonerten byggdes p\u00e5 hans egen hemstrand, Ramsj\u00f6 fiskl\u00e4ge vid Sk\u00e4lderviken, \u00e5r 1829 av skeppsbyggm\u00e4stare Str\u00f6mberg och Jansson deltog sj\u00e4lv i arbetet. Bilbrevet \u00e4r daterat B\u00e5stad d. 7 okt. skonerten, som var byggd p\u00e5 kravell av ek och furu, \u00e4gdes av en m\u00e4ngd Bj\u00e4rebor, vars lotter anges i 80-delar. Den st\u00f6rsta parten, 6\/80-delar, hade en skeppar\u00e4nka, d\u00e4rn\u00e4st kom major Silfverski\u00f6ld med 5 och kontroll\u00f6r Barfoth med 4. Prof. Wieslander, som var del\u00e4gare i en massa Bj\u00e4refartyg, hade endast 1\/80 del i \u00bbEnigheten\u00bb.<\/p>\n\n\n\n

Av de \u00f6vriga 19 del\u00e4garna voro 7 skeppare, 2 styrm\u00e4n, l smed, 6 \u00e5bor, 2 \u00e4nkor och l husar. A v dessa hade ingen mer \u00e4n 4 lotter och m\u00e5nga hade personligen deltagit i skeppsbygget. Att s\u00e5 var fallet med \u00e5bon Nilsson h\u00f6rde f\u00f6rf. vid ett bes\u00f6k i Ramsj\u00f6 1925 av hans mer \u00e4n nittio\u00e5riga dotter, som mindes att hennes far var med Ebbe Jansson och byggde fartyg p\u00e5 Ramsj\u00f6 strand. Troligen hade fler av de m\u00e5nga del\u00e4garna \u00e4n dessa tv\u00e5 varit med och timrat, drevat och tacklat \u00bbEnigheten\u00bb, vars namn ju gav ett uttryck f\u00f6r detta samarbete. Smeden, som hette Brask, hade f\u00f6rmodligen smitt allt beh\u00f6vligt j\u00e4rn i en smedja, som f\u00f6rr stod p\u00e5 Ramsj\u00f6 strand.<\/p>\n\n\n\n

Man h\u00f6r \u00e4nnu ber\u00e4ttas om, vilken samh\u00f6righet r\u00e5dde mellan del\u00e4garna i dessa partrederier. N\u00e4r skepparen kommit hem p\u00e5 vinterkanten, sedan han lagt upp fartyget, samlades del\u00e4garna i hans g\u00e5rd till \u00bbr\u00e4knegille\u00bb f\u00f6r att f\u00f6rdela \u00bbinseglingen\u00bb. Kapten lade fram sina r\u00e4kenskaper till granskning och sedan de befunnits st\u00e4mma, f\u00f6rdelade han vinsten efter var och ens part. Den allm\u00e4nna tillfredsst\u00e4llelsen stadf\u00e4stes medels sk\u00e5lar vid det efterf\u00f6ljande kalaset. Det intr\u00e4ffade emellertid ofta, att fartyget ej kom hem p\u00e5 flera \u00e5r, emedan det var p\u00e5 l\u00e5ngresa till transoceana l\u00e4nder. Detta kan ge anledning att ber\u00e4tta n\u00e5got om Ebbe Janssons sj\u00f6mansliv, ty s\u00e5som hans gestaltade sig m\u00e5nga Bj\u00e4rekapteners leverne.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5r 1803, vid 15 \u00e5rs \u00e5lder, \u00e4r han inskriven p\u00e5 Stockholms sj\u00f6manshus som kock p\u00e5 jakten \u00bbJohanna Maria\u00bb om 19 l\u00e4ster, \u00e4gd och f\u00f6rd av hans morbror. Hon gick med last fr\u00e5n Stockholm till L\u00fcbeck. I okt. 1808 m\u00f6nstrar han som jungman p\u00e5 en Stockholmsgaleas \u00bbCallmar\u00bb ocks\u00e5 f\u00f6rd av en Bj\u00e4rekapten. 1810 har han avancerat till styrman p\u00e5 en annan Stockholmsgaleas \u00bbBr\u00f6derne\u00bb med en Ramsj\u00f6bo S\u00f6derman till kapten. Samma \u00e5r hade han gift sig och var hemmans\u00e4gare i Ramsj\u00f6 by. Sj\u00f6manspraktik fattades honom ej, men hur och var han inh\u00e4mtade de n\u00f6dv\u00e4ndiga teoretiska insikterna i navigation \u00e4r ej bekant. Troligen l\u00e4ste han ombord och avlade skepparexamen inf\u00f6r vederb\u00f6rande myndighet 1812, ty enligt 1813 \u00e5rs mantalsl\u00e4ngd f\u00f6r Karups socken \u00e4r han skeppare och borgare i Halmstad.<\/p>\n\n\n\n

Samma \u00e5r f\u00f6r han egen skuta, galeasen \u00bbDer Anfang\u00bb, p\u00e5 vilken han d. 25 juni i G\u00f6teborg inm\u00f6nstrar 7 mans bes\u00e4ttning f\u00f6r resa till Rostock. Redare var handlanden Unerus i Landskrona, f\u00f6r vars r\u00e4kning han de f\u00f6ljande \u00e5ren f\u00f6r briggen \u00bbHoppet\u00bb och skonerten \u00bbSpeculation\u00bb, den senare fr\u00e5n maj 1817, d\u00e5 hon avgick fr\u00e5n Stockholm till S: t Petersburg. I aug. \u00e4r hon tillbaka i Stockholm och Jansson p\u00e5m\u00f6nstrar d\u00e5 ny bes\u00e4ttning och anh\u00e5ller hos kommerskollegium om turkiskt pass.<\/p>\n\n\n\n

Troligen var den lilla skonerten destinerad till Medelhavet och beh\u00f6vde d\u00e4rf\u00f6r svenska regeringens skydd mot korsarerna i Barbareskstaterna. Jansson \u00e5terkom emellertid utan miss\u00f6de och \u00e5terst\u00e4llde passet genom svenske konsuln i Hamburg i jan. 1818.<\/p>\n\n\n\n

I okt. 1819 blev Jansson bef\u00e4lhavare p\u00e5 briggen \u00bbEndr\u00e4gten\u00bb om c:a l 00 l\u00e4ster och l O mans bes\u00e4ttning. Huvudredare var grosshandlare Norrbin i Stockholm, men Jansson \u00e4gde 1\/8 del i fartyget. Med denna brigg gjorde han flera resor till Medelhavet, bl. a. till Cette och Marseille, som p\u00e5 den tiden voro viktiga avs\u00e4ttningsorter f\u00f6r svenska produkter och tillika 112 exporthamnar f\u00f6r de kolonialvaror, som de svenska fartygen togo i returlast. Fr\u00e5n Marseille befraktades briggen vintern 1821 till Cuba, dit hon anl\u00e4nde f\u00f6ljande v\u00e5r. Denna \u00f6, V\u00e4stindiens p\u00e4rla, var b\u00e5de fruktad och \u00e4lskad av den tidens sj\u00f6farande. D\u00e4r grasserade den s\u00e4rskilt f\u00f6r europ\u00e9er d\u00f6dsbringande gula febern, men d\u00e4r v\u00e4xte ocks\u00e5 m\u00e5nga f\u00f6r den europeiska marknaden v\u00e4rdefulla produkter s\u00e5som socker, kaffe, tobak, kryddor m. m.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e4r kunde skepparen g\u00f6ra goda aff\u00e4rer, om hans beg\u00e5vning l\u00e5g \u00e5t det h\u00e5llet. Hyran var liten men han hade r\u00e4ttighet att p\u00e5 egen risk inlasta mindre varuposter, som han sedan s\u00e5lde med god f\u00f6rtj\u00e4nst. Ett mindre fartyg som \u00bbEndr\u00e4gten\u00bb hade ingen superkarg\u00f6r, varf\u00f6r skepparen sj\u00e4lv m\u00e5ngen g\u00e5ng m\u00e5ste b\u00e5de f\u00f6rs\u00e4lja och ink\u00f6pa \u00e4ven fartygets \u00f6vriga last, ty postf\u00f6rbindelserna voro l\u00e5ngsamma och telegrafering p\u00e5 l\u00e5nga avst\u00e5nd \u00e4nnu ej uppfunnen. Men en Vestindiaresa hade ocks\u00e5 sina vidrigheter, vilket Jansson fick erfara. A v den bes\u00e4ttning som p\u00e5m\u00f6nstrades i Stockholm h\u00f6sten 1819 fanns ingen kvar, d\u00e5 briggen efter n\u00e5got mer \u00e4n 5 \u00e5rs bortovaro \u00e5ter kastade ankar p\u00e5 Stockholms str\u00f6m. Timmermannen och de fyra matroserna, samtliga Bj\u00e4rebor, hade i april 1822 fallit offer f\u00f6r gula febern i Havanna, konstapeln och kocken hade rymt d\u00e4r, och styrman hade tagit emot eget fartyg i Marseille. Att den hoprafsade bes\u00e4ttning, som tagits ombord i Havanna i de avlidnas och de rymdas st\u00e4lle, ej varit s\u00e5 l\u00e4tt f\u00f6r \u00bbgubben\u00bb att handskas med, f\u00f6rst\u00e5r man av konsulns rapport, att tvenne matroser slagits i j\u00e4rn p\u00e5 grund av elakt uppf\u00f6rande ombord. Trots allt hade resan varit l\u00f6nande f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l redare som kapten. Jansson var en efter tidens begrepp v\u00e4lb\u00e4rgad man, som byggde sig en vacker g\u00e5rd i Ramsj\u00f6 och satte in pengar i fartygsbyggen. Med den f\u00f6rut omtalade vid skepparkroken \u00e5r 1826 byggda skonertbriggen \u00bbHertigen af Sk\u00e5ne\u00bb avseglade han i sept. s. \u00e5. till Cette och \u00e5terkom till Stettin i juni f\u00f6ljande \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Sedan var han, s\u00e5som ocks\u00e5 omtalats, med och byggde skonerten \u00bbEnigheten\u00bb p\u00e5 Ramsj\u00f6 strand. Sedan hon var segelklar, p\u00e5m\u00f6nstrade han bes\u00e4ttning i Stockholm i maj 1830 och avseglade \u00e5terigen till Cette och troligen \u00e4nnu l\u00e4ngre, ty resan varade i \u00f6ver tv\u00e5 \u00e5r. Janssons vidare \u00f6den falla utanf\u00f6r ramen av denna lilla historik, men s\u00e5 mycket kan s\u00e4gas, att hans senare liv mera k\u00e4nnetecknades av \u00bbcontraira\u00bb vindar \u00e4n l\u00e4segling. Att han fann sin grav i havet var blott en naturlig avslutning p\u00e5 en livsseglats, som var \u00e4ventyrligare men ocks\u00e5 mera tjusande \u00e4n de flestas.<\/p>\n\n\n\n

I medio av 1800-talet f\u00f6r\u00e4ndrade segelsj\u00f6farten i Bj\u00e4re h\u00e4rad i viss m\u00e5n karakt\u00e4r. Man kan i 1840 \u00e5rs fribrevsdiarium blott leta fram 11 slupar och skonerter, som h\u00f6rde hemma och i de flesta fall voro byggda i Bj\u00e4re. Man finner ocks\u00e5 tvenne briggar, som visserligen voro byggda d\u00e4r, men h\u00f6rde hemma i G\u00f6teborg.<\/p>\n\n\n\n

De stora grosshandelsfirmorna i Stockholm och G\u00f6teborg voro numera intresserade av st\u00f6rre fartyg, som de f\u00f6retr\u00e4desvis l\u00e4 to bygga p\u00e5 varven i \u00f6vre Norrland. D\u00e4rf\u00f6r f\u00f6rv\u00e5nar det ej, att man i diariet st\u00f6ter p\u00e5 flera Bj\u00e4reskeppare som kaptener p\u00e5 dessa stora kofferdister. S\u00e5lunda \u00e4r kapten P. Romare fr\u00e5n Torekov kapten p\u00e5 skeppet \u00bbJohanna\u00bb om 175 l\u00e4ster, hans granne S. F. Wulff p\u00e5 briggen \u00bbJohan\u00bb, E. M. Juncker p\u00e5 skeppet \u00bbNordpolen\u00bb om 170 l\u00e4ster, B\u00e5stadskepparen Andreas Johansson p\u00e5 briggen \u00bbPalemon\u00bb och August Kruse p\u00e5 briggen \u00bbNordpolen\u00bb.<\/p>\n\n\n\n

Dessa \u00bbdjupvattenskeppare\u00bb fr\u00e5n Bj\u00e4re fingo m\u00e5nga efterf\u00f6ljare under senare h\u00e4lften av 1800-talet eller s\u00e5 l\u00e4nge som segelfartygen dominerade p\u00e5 v\u00e4rldshaven. De stora redarna i Stockholm och G\u00f6teborg s\u00f6kte bef\u00e4lhavare till sina fartyg fr\u00e5n de trakter, d\u00e4r segelsj\u00f6farten hade gammal h\u00e4vd, v\u00e4l vetande att d\u00e4r fostrades duktiga sj\u00f6kaptener med generationers sj\u00f6mansblod i \u00e5drorna och d\u00e4r det var en naturlig sak att pojkarna valde f\u00e4dernas yrke.<\/p>\n\n\n\n

Emil J. S\u00f6derman har \u00e4gnat Bj\u00e4rekaptenerna ett \u00e4reminne i sitt verk \u00bbBj\u00e4resj\u00f6m\u00e4n f\u00f6rt\u00e4lja om sina v\u00e4rldsomfattande sj\u00f6resor fr\u00e5n segelsj\u00f6fartens dagar\u00bb, i sammandrag \u00e5tergivet i hans bok \u00bbBj\u00e4rehalv\u00f6n i forna tider\u00bb. Han dr\u00f6jer i synnerhet vid den sista generationen Ramsj\u00f6skeppares levnadslopp, fr\u00e5n skansen till hyttan, i storm och stiltje, fr\u00e5n Nordatlanten till Kap, fr\u00e5n New York till Rangoon, alla h\u00e4rdiga m\u00e4n som \u00e4lskade att trampa ett slingrande skeppsd\u00e4ck och h\u00f6llo vinet i tackel och t\u00e5g f\u00f6r den finaste musik!<\/p>\n\n\n\n

En egenhet synes dessa sista Bj\u00e4reskeppare haft gemensam: de tyckte ej om \u00e5ngb\u00e5tar. De h\u00e4ngde ohj\u00e4lpligt fast vid den urgamla uppfattningen, att ett fartyg skall drivas fram av v\u00e4drets makter. N\u00e4r detta till trots \u00e5ngfartygen tr\u00e4ngde ut segelskutorna, f\u00f6redrog de gamla skepparna att stanna i land och deras s\u00f6ner med dem. Hade de \u00f6vervunnit sin motvilja f\u00f6r \u00e5ngan, hade Bj\u00e4rehalv\u00f6n s\u00e4kerligen fortsatt att vara en sj\u00f6fartsbygd i lika h\u00f6g grad som Kullabygden \u00e4nnu \u00e4r det. En reminiscens, m\u00e5h\u00e4nda den sista av segelsj\u00f6farten i Bj\u00e4re finner man i \u00bbSveriges skeppslista f\u00f6r 1899-1900\u00bb. Under \u00bb\u00f6friga orter i Kristianstads l\u00e4n\u00bb st\u00e5r ett enda fartyg hemmah\u00f6rande i Ramsj\u00f6, men det sk\u00e4ms ej f\u00f6r sig, ty det \u00e4r ett skepp p\u00e5 459 tons vid namn \u00bbRoma\u00bb och f\u00f6rt av kapten H. Holmstr\u00f6m. B\u00e5stad har en enda liten skonare p\u00e5 35 tons \u00e4gd och f\u00f6rd av kapten Nilsson.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

56\u00b0 26.096′ N 12\u00b0 50.505′ E B\u00e5stad Lotsplats Tyv\u00e4rr finns mycket knapph\u00e4ndiga uppgifter om denna lotsplats, men det verkar som om lotsplatsen fanns under sista halvan av 1700-talet fram till cirka 1820. Ur reglemente f\u00f6r Lotswerket 1799 st\u00e5r: Under lotsuppsyningsman f\u00f6r Torekov f\u00f6rdelning lyder B\u00e5stads lotsplats med 1 ord lots, 1 utl\u00e4rd reservlotsdr\u00e4ng och 1… Forts\u00e4tt l\u00e4sa B\u00e5stad\/Bj\u00e4re Lotsplats<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-4118","page","type-page","status-publish","hentry","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4118","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=4118"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4118\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":5889,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/4118\/revisions\/5889"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=4118"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}