{"id":3987,"date":"2022-11-29T22:16:20","date_gmt":"2022-11-29T21:16:20","guid":{"rendered":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/?page_id=3987"},"modified":"2025-08-08T21:04:47","modified_gmt":"2025-08-08T20:04:47","slug":"gronskarens-lotsplats","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/gronskarens-lotsplats\/","title":{"rendered":"Gr\u00f6nsk\u00e4ren Lotsplats"},"content":{"rendered":"\n

58\u00b0 00.927′ N 11\u00b0 27.062′ E<\/a><\/p>\n\n\n\n

Under mitten av 1870-talet anlades Gr\u00f6nsk\u00e4rens Lotsplats p\u00e5 Altarholmen utanf\u00f6r Herr\u00f6n och fram till 1883 hade man lotspassning p\u00e5 Altarholmen s\u00e5v\u00e4l som i Kyrkesund. 1903 lades Gr\u00f6nsk\u00e4ren ned.<\/p>\n\n\n\n

1886 ny d\u00e4ckad lotsb\u00e5t<\/p>\n\n\n\n

1889 byggdes ett utkikshus<\/p>\n\n\n\n

1896 byggdes ett lotsuppassningshus<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6ljande saxat ur \u201dS\u00f6dra Bohusl\u00e4ns \u00f6v\u00e4rld Fr\u00e5n G\u00e5s\u00f6 till Marstrand\u201d av Wilhelm Hansson<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 den st\u00f6rsta av Gr\u00f6nsk\u00e4rens \u00f6ar, Altarholmen, st\u00e5r \u00e4nnu kvar husgrunder som patetiska vittnesb\u00f6rd fr\u00e5n en g\u00e5ngen tid, d\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren var Lotsverkets yttersta utpost i detta kustavsnitt. Vandrar man upp mot det vitkalkade kumlet p\u00e5 \u00f6ns topp, stannar man omedvetet i stilla begrundan inf\u00f6r tv\u00e5 cementerade trappsteg. I dag leder de ut i tomma intet. I gamla tider f\u00f6rde de till en liten stuga med en utkik, d\u00e4r lotsarna satt och spanade ut \u00f6ver havsvidderna p\u00e5 de f\u00f6rbipasserande fartygen f\u00f6r att se om dessa f\u00f6rde lotsflagga \u2013 en g\u00f6s p\u00e5 f\u00f6rtoppen. Ber\u00e4ttelser om m\u00e5nga r\u00e4ddningsbragder till sj\u00f6ss lever \u00e4nnu kvar i folkmun.<\/p>\n\n\n\n

Trots att tomheten och \u00f6dsligheten i dag \u00e4r Gr\u00f6nsk\u00e4rens s\u00e4rm\u00e4rke, speglar de sm\u00e5 \u00f6arna en dramatisk och f\u00e4ngslande historia. I en tid d\u00e5 s\u00e4kerhetsvakten vid Bohuskusten inte var s\u00e5 utbyggd som i v\u00e5ra dagar, bildade de under segelfartygens epok en viktig l\u00e4nk i kedjan av de f\u00f6r trafiken s\u00e5 v\u00e4rdefulla lots- och fyrplatserna.<\/p>\n\n\n\n

Gr\u00f6nsk\u00e4ren-lotsarnas uppgift var att f\u00f6ra skeppen f\u00f6rbi de fruktade Pater Nostersk\u00e4ren, till Kl\u00e4desholmen eller Marstrand i s\u00f6der samt in till den inre farleden vid H\u00e4ttan eller ocks\u00e5 norrut till K\u00e4ring\u00f6n. Det var ett viktigt och ansvarsfullt arbete i en sk\u00e4rg\u00e5rd, d\u00e4r det \u00f6verallt vimlade av undervattensgrund och det sannerligen fordrades pliktm\u00e4nniskor f\u00f6r den uppgiften, n\u00e4r havet gick i skjort\u00e4rmarna och br\u00e4nningarna d\u00e5nade i m\u00e5ngmeterh\u00f6ga vattenkaskader.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r s\u00e5lunda st\u00e4mningar fr\u00e5n en g\u00e5ngen tidsepoks h\u00e5rda liv som vilar \u00f6ver de ensliga holmar som skjuter rygg i yttersta havsbandet: T\u00e4rnesk\u00e4r, Altarholmen, Kl\u00e4dessk\u00e4r, Blysundsholmen, S\u00f6sk\u00e4r, Gallungarna, Rockholmen och Stigbergsholmen f\u00f6r att nu n\u00e4mna n\u00e5gra av de st\u00f6rsta och viktigaste. P\u00e5 Kl\u00e4dessk\u00e4r finns i en bergsskreva en stenb\u00e4dd som enligt vissa s\u00e4gner kombinerats med ett altare, men som troligen utnyttjats av fiskare som en vindskyddad tillflyktsplats vid stormfyllda fiskef\u00e4rder ute bland grunden.<\/p>\n\n\n\n

I en s\u00e5dan milj\u00f6, d\u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga skepp f\u00f6rolyckats, \u00e4r det ganska naturligt att en f\u00f6rklaring till namnet handlar om skeppsbrutna i lovb\u00f6ner vid en stor sten som tack f\u00f6r sin r\u00e4ddning bland de l\u00f6mska sk\u00e4ren. Stenen kallades altaret, och n\u00e4r det ursprungliga namnet p\u00e5 \u00f6n missuppfattades och f\u00f6rvanskats av kartograferna fick man kanske p\u00e5 detta s\u00e4tt fram namnet Altarholmen.<\/p>\n\n\n\n

Nio personer m\u00e5ste bo i en liten enrummare<\/strong><\/p>\n\n\n\n

Det var p\u00e5 Altarholmen som lotsarna hade sin station och sina bost\u00e4der kring slutet av 1800-talet och in p\u00e5 det nya seklet. H\u00e4r var det l\u00e4ttare att komma ut till \u00f6ppna havet \u00e4n fr\u00e5n Kyrkesund, och det fanns en god hamn. H\u00e4r hade s\u00e5v\u00e4l lotsb\u00e5ten som de privata b\u00e5tarna en naturlig och skyddad plats i det smala sundet mellan Altarholmen och Kl\u00e4dessk\u00e4r, d\u00e4r fritidsseglarna nu tr\u00e4ngs om somrarna. V\u00e5gbrytaren som \u00e4ven bildade brygga mellan de b\u00e5da holmarna \u00e4r emellertid nu delvis raserad.<\/p>\n\n\n\n

Kvar st\u00e5r \u00e4nnu de fint tuktade stenarna till husgrunderna f\u00f6r de b\u00e5da bostadshusen, till det lilla skolhuset och den rymliga k\u00e4llaren med sina h\u00f6ga murar. De grupperar sig p\u00e5 en \u00e4ngspl\u00e4tt som str\u00e4cker sig tv\u00e4rs \u00f6ver Altarholmen och vars klara vattenk\u00e4lla, inramad av en huggen stenring, tydligen aldrig sinar \u2013 i sommartorkan vid ett av mina bes\u00f6k h\u00e4rute var k\u00e4llan fylld till br\u00e4dden av rent och friskt vatten.<\/p>\n\n\n\n

Resterna av den forna bebyggelsen vittnar v\u00e4ltaligt f\u00f6r efterv\u00e4rlden om den karga livsmilj\u00f6n f\u00f6r de m\u00e4nniskor som h\u00e4r hade sin hemvist i g\u00e5ngen tid. Husen i s\u00e4nkan erbj\u00f6d ett n\u00f6dtorftigt skyl f\u00f6r de v\u00e4rsta v\u00e4stanstormarna och hade troligen m\u00e5st stagas med dubbar i h\u00e4llarna.<\/p>\n\n\n\n

Husresterna vittnade om en anspr\u00e5ksl\u00f6s och enkel bostadsmilj\u00f6. I det st\u00f6rre huset, enligt stengrunden 20 alnar g\u00e5nger 16, hade det funnits tre l\u00e4genheter om vardera ett rum och k\u00f6k, l\u00e4genhet och med en gemensam bakstuga. Den andra byggnaden hade varit f\u00f6r tv\u00e5 familjer med ungef\u00e4r samma utrymmen i varje bostad. Sammanlagt bodde allts\u00e5 h\u00e4r fem familjer, oftast d\u00e5 mycket barnrika.<\/p>\n\n\n\n

Det kunde h\u00e4nda att inte mindre \u00e4n nio personer fick tr\u00e4nga ihop sig i en liten enrummare, en tr\u00e5ngboddhet som naturligtvis medf\u00f6rde stora problem n\u00e4r familjefadern skulle ut p\u00e5 tj\u00e4nstg\u00f6ring vid de mest skilda tidpunkter p\u00e5 dygnet, b\u00e5de bittida och sent. En g\u00e5ng i slutet av 1800-talet l\u00e4r befolkningen enligt en uppgift ha uppg\u00e5tt till n\u00e4rmare 40-talet personer, men allteftersom barnen v\u00e4xte upp fick de naturligtvis ge sig ut f\u00f6r att f\u00f6rtj\u00e4na sitt uppeh\u00e4lle. Vanligtvis r\u00f6rde det sig h\u00e4rute om 20-talet personer.<\/p>\n\n\n\n

I skolhuset, endast fem g\u00e5nger fem meter i fyrkant och tidigare utnyttjat som lotsuppassningsbyggnad, hade l\u00e4rarinnan \u00e4ven sin bostad med kokvr\u00e5 bakom ett draperi. Det blev s\u00e5lunda inte mycket utrymme f\u00f6r den skolsal, d\u00e4r upp till ett 25-tal barn skulle tr\u00e4ngas och undervisas i den bibel- och katekeskunskap som huvudsakligen stod p\u00e5 schemat, bredvid de enkla r\u00e4knes\u00e4tten.<\/p>\n\n\n\n

Skoltypen var ambulerande mindre folkskola och den sista l\u00e4rarinnan h\u00e4r, Mariana Wounsch omskriven \u00e4ven i Evert Taubes ungdomsminnen \u2013 hade tre m\u00e5naders tj\u00e4nstg\u00f6ring p\u00e5 vardera tre lotsplatser. Skolbarnen trivdes med de enkla f\u00f6rh\u00e5llandena och vid avslutningarna inne i Kyrkesund var de alltid b\u00e4st i sina klasser,<\/p>\n\n\n\n

Sk\u00e4rg\u00e5rdsutpost med dramatisk lotshistoria<\/strong><\/p>\n\n\n\n

N\u00e4r man vandrar omkring p\u00e5 denna stormomsusade klippa i havet och h\u00f6r medresen\u00e4ren, folkskoll\u00e4rare \u00c5ke Arvidsson, Sk\u00e4rhamn, ber\u00e4tta om livet p\u00e5 \u00f6n i gamla tider som han h\u00f6rt det skildras av p\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren barnaf\u00f6dda lots\u00e4ttlingar, tycker man sig se skuggorna av folket i d\u00e5tidens fattig-Bohusl\u00e4n: inne i bost\u00e4dernas sm\u00e5 krypin eller oroligt spanande p\u00e5 bergets topp efter familjefadern som k\u00e4mpade med sin b\u00e5t ute i v\u00e5gsvallet eller rodde de tre sj\u00f6milen in till Herr\u00f6n vid provianteringsresorna. Ja, i h\u00e5rd vintertid fick man kanske vandra den l\u00e5nga och farliga v\u00e4gen \u00f6ver isen in till land. Det ber\u00e4ttas s\u00e5lunda att pr\u00e4sten inne p\u00e5 Tj\u00f6rn m\u00e5ste utnyttja denna m\u00f6jlighet vid ett tillf\u00e4lle att ta sig ut till \u00f6n vid barndop d\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

En sommar fanns det t.o.m. en ko p\u00e5 Altarholmen, det var m\u00e4sterlotsen Montelius som hade tagit ut den. Naturligtvis kunde den ej livn\u00e4ra sig av h\u00e4llarnas magra bete utan m\u00e5ste f\u00e5 tillskott av h\u00f6 som transporterades ut fr\u00e5n Tj\u00f6rn. N\u00e5gon mer ko kom aldrig dit ut men naturligtvis bidrog f\u00e5r, grisar och h\u00f6ns till utkomstm\u00f6jligheterna. En del av lotsarna hade sl\u00e4ktingar p\u00e5 Herr\u00f6n, d\u00e4r de hyrde potatisland som de rodde \u00f6ver till och sk\u00f6tte vid olika tillf\u00e4llen under somrarna.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven om det var knappt om utrymmet inne i bostaden stod h\u00e4r oftast en v\u00e4vstol. Varken l\u00f6nen eller lotspengarna var ju stora. Allt m\u00e5ste drygas ut. Vadmanskl\u00e4derna sydde man sj\u00e4lv. Fiske och sj\u00f6f\u00e5geljakt l\u00e4ttade ocks\u00e5 p\u00e5 matproblemen. N\u00e4r det stundade till jul och \u00e5rets stora h\u00f6gtid, f\u00f6dde man sj\u00e4lv upp julgrisen, alltid blev det n\u00e5gra godbitar \u00f6ver fr\u00e5n hush\u00e5llen till grismat. Julgranen h\u00e4mtades i god tid inne p\u00e5 Tj\u00f6rn, man tr\u00e4ngde ihop sig kring gemensamt julbord i n\u00e5gon av l\u00e4genheterna, delade ut de sm\u00e5 enkla julklapparna och sj\u00f6ng de gamla k\u00e4nda psalmerna, medan stormen kanske tj\u00f6t i husknutarna och vattenpelarna stod h\u00f6ga ute bland kobbarna och sk\u00e4ren.<\/p>\n\n\n\n

I slutet av 1800-talet blev det en s\u00e5 sv\u00e5r vinter med drivis att man inte kunde ang\u00f6ra land p\u00e5 tre veckor, och d\u00e5 b\u00f6rjade ocks\u00e5 matf\u00f6rr\u00e5den tryta. Den var den l\u00e4ngsta isolering Gr\u00f6nsk\u00e4ren-\u00e4ttlingarna kunde minnas. F\u00f6r att underl\u00e4tta kontakten mellan Herr\u00f6n och Gr\u00f6nsk\u00e4ren praktiserade man f.\u00f6. ett signaleringssystem. Hissades en flagga h\u00f6gst uppe p\u00e5 Herr\u00f6n vid den s.k. Ravnereren, visste man p\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren att n\u00e5gon i land \u00f6nskade komma till tals. Och d\u00e5 seglade eller rodde man iv\u00e4g.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 n\u00e5got underligt s\u00e4tt klarade sig folket p\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren genom alla de problem och alla de strapatser som f\u00f6ljde med eremittillvaron. De klamrade sig fast vid en klippa p\u00e5 n\u00e5gra tiotusentals kvadratmeter. H\u00e4r bildade de en v\u00e4rld f\u00f6r sig sj\u00e4lva, och delade lika av sina sm\u00e5 blygsamma tillg\u00e5ngar i s\u00e5v\u00e4l gl\u00e4dje som sorg. De k\u00e4nde att just h\u00e4r h\u00f6rde de hemma, i denna tr\u00e5nga och isolerade krets, p\u00e5 samma s\u00e4tt som de enkla blomster, vilka bitit sig fast i bergsskrevorna. Vad som h\u00e4nde bakom havshorisonten eller \u00f6arnas gr\u00e5a h\u00e4llar intresserade f\u00f6ga om det inte hade direkt samband med dem sj\u00e4lva och deras arbete. S\u00e5dana var f\u00f6rh\u00e5llandena \u00f6verallt i sk\u00e4rg\u00e5rdens yttersta utposter p\u00e5 den tiden. D\u00e4r fanns heller ingen romantik eller seglarpoesi.<\/p>\n\n\n\n

Men en g\u00e5ng om \u00e5ret blommade livet p\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren. Det var n\u00e4r kummeln gick till under lektiden. D\u00e5 s\u00f6kte sig alltid folk hit ut fr\u00e5n angr\u00e4nsande delar p\u00e5 Tj\u00f6rn. F\u00f6r att kunna vara p\u00e5 fiskeplatsen tidigt p\u00e5 morgonen for man ut till Gr\u00f6nsk\u00e4ren redan kv\u00e4llen f\u00f6re. D\u00e5 stod gl\u00e4djen h\u00f6gt i tak. Flickorna p\u00e5 \u00f6n blev flitigt uppvaktade av fiskarkavaljererna och man roade sig in i sena n\u00e4tter. Men snart var fisket slut och d\u00e4rmed b\u00f6rjade \u00e5ter den ensamma, gr\u00e5a vardagen, n\u00e4r folket p\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren helt var h\u00e4nvisade till varandra under det l\u00e5nga \u00e5r som stundade.<\/p>\n\n\n\n

Lotstj\u00e4nsten p\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren hade gamla anor som enligt den muntliga traditionen str\u00e4ckte sig tillbaka till b\u00f6rjan av 1800-talet. F\u00f6rst p\u00e5 1870-talet kom det emellertid folk, vilka bosatte sig h\u00e4r \u00e5ret om och d\u00e4rmed kunde st\u00e5 i n\u00e4rmare kontakt med sj\u00f6farten utomsk\u00e4rs. Till en b\u00f6rjan r\u00f6rde det sig endast om tv\u00e5 familjer som slog sig ned h\u00e4r och bildade permanent bemanning av stationen. Personalstyrkan ut\u00f6kades emellertid snart till fem man \u2013 det var ju inte alltid s\u00e5 l\u00e4tt att komma tillbaka igen till Gr\u00f6nsk\u00e4ren efter lotsningen och d\u00e4rf\u00f6r beh\u00f6vdes det st\u00f6rre personal.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r\u00e4ndringarna inom sj\u00f6farten fick ocks\u00e5 sina \u00e5terverkningar p\u00e5 den lilla utposten. Fartygen \u00f6vergick alltmer fr\u00e5n segel till maskindrift och tonnaget blev allt st\u00f6rre och kraftigare. Gr\u00f6nsk\u00e4ren-lotsarna hade alltid haft sv\u00e5rt att klara sig i en konkurrens som var s\u00e5 h\u00e5rd mellan de olika lotsplatserna, att man m\u00e5ste m\u00f6ta fartygen l\u00e5ngt ute till sj\u00f6ss.<\/p>\n\n\n\n

Nu blev det allt f\u00e4rre som beh\u00f6vde anlita lotsfolkets tj\u00e4nster. Under hela 1902 hade man endast ett 10-tal lotsningar. P\u00e5f\u00f6ljande \u00e5r drogs ocks\u00e5 lotsplatsen in.<\/p>\n\n\n\n

Ingen av lotsarna kunde tv\u00e5ngsf\u00f6rflyttas till nytt omr\u00e5de och de f\u00f6redrog samtliga att sluta sina tj\u00e4nster: lotsf\u00f6rmannen Gustaf Montelius som flyttade till Marstrand, lotsarna Martin T\u00e4rnberg, som bosatte sig i Moll\u00f6sund, samt Olof Bergstr\u00f6m, Johan Bernhard Gyltegren och Torbernt Gollungberg, som alla flyttade till Kyrkesund p\u00e5 Tj\u00f6rn.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Detta fotografi f\u00f6rest\u00e4ller m\u00e4sterlotsen Johan Bernhard Gyltergren. Han var bror till Torbernt Gollungberg som var min morfars far. De fick b\u00e5da snabbutbildning i lotsyrket efter den sv\u00e5ra lotsolyckan 1876 och kom d\u00e4refter att verka som lotsar p\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren tills lotsstationen drogs in 1903. Noteringen p\u00e5 baksidan \u201dTorbernt\u201d \u00e4r fel. Fotografiet f\u00f6rest\u00e4ller hans bror. Johan Bernhard bosatte sig efter att han slutat som lots, vid St Olofs k\u00e4lla i Sumpen Kyrkesund<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

F\u00f6re lotstiden hade alla utom Bergstr\u00f6m haft -son namn, men detta ogillades av lotsdirekt\u00f6ren. Det uppst\u00e5r s\u00e5 l\u00e4tt f\u00f6rv\u00e4xlingar med lotsar som har -son till efternamn, f\u00f6rklarade denne, och gav tre av dem namn efter angr\u00e4nsande sk\u00e4r: Gyltegren efter Gyltesk\u00e4r i sydost, Gollungberg efter Gollungsk\u00e4r i nordost och T\u00e4rnberg efter T\u00e4rnesk\u00e4r i norr. Den fj\u00e4rde lotsen hette Bergstr\u00f6m och det namnet godk\u00e4ndes av lotsdirekt\u00f6ren, men den femte, m\u00e4sterlotsen, tilldelades ett namn som ankn\u00f6t till Moll\u00f6sund, n\u00e4mligen Montelius. D\u00e4rmed hade lotsar som tr\u00e4dde till p\u00e5 h\u00f6sten 1878 f\u00e5tt nya namn. Lotsepoken var 1903 slut p\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren. Husen revs och flyttades till Tistlarna i G\u00f6teborgs s\u00f6dra sk\u00e4rg\u00e5rd \u00e5r 1905. Personalen vid den nyuppf\u00f6rda fyren h\u00e4r beh\u00f6vde bost\u00e4der. Transporten ombes\u00f6rjdes av framlidne skepparen Axel Olsson, Sk\u00e4rhamn, med jakten Saga.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Fotografiet p\u00e5 kronolotsen Torbernt Gollungberg och hans fru \u00e4r taget innan han blev m\u00e4sterlots i juni 1898. Torbernt var f\u00f6dd 1856. Det skulle kunna vara hans 40-\u00e5rsdag 1896. Fotografiet togs hos fotograf Alfred Peterson p\u00e5 S\u00f6dra Hamngatan 29 i G\u00f6teborg. Det finns \u00e4ven en stor inramning av detta foto i mahognyram. Slutsatsen om datering f\u00f6re 1898 drar jag av gradbeteckningen p\u00e5 uniformen som inte tillh\u00f6r en m\u00e4sterlots. M\u00e4sterlots hade 2 vinklar p\u00e5 \u00e4rmarna. Torbernt Gollungberg var f\u00f6dd Pettersson den 21 maj 1856 i Kl\u00f6vedal p\u00e5 Tj\u00f6rn. Anna Elisabeth Johannesdotter var f\u00f6dd den 28 februari 1857 i Kl\u00f6vedal p\u00e5 Tj\u00f6rn. Fotograf Alfred Peterson G\u00f6teborg<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Ett arbetslag fr\u00e5n V\u00e4rmland svarade f\u00f6r s\u00e5v\u00e4l rivningen som s\u00e4ttningen av husen p\u00e5 Tistlarna. Transporten skedde i tv\u00e5 etapper. Medan halva arbetslaget tog hand om den f\u00f6rsta b\u00e5tlasten virke, rev den \u00f6vriga arbetsstyrkan \u00e5terstoden av byggnaderna och f\u00f6ljde sedan med ned till Tistlarna, d\u00e4r de nyuppf\u00f6rda husen st\u00e5r \u00e4n i dag. Sj\u00e4lva lotsutkiken f\u00f6rflyttades emellertid till en annan lotsplats invid Kungsbacka, och skolan f\u00f6rv\u00e4rvades av Gollungberg f\u00f6r \u00f6vernattnings\u00e4ndam\u00e5l i sk\u00e4rg\u00e5rden, men \u00e4r nu riven.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6ljande h\u00e4mtat fr\u00e5n internet<\/strong> https:\/\/www.tjsf.se\/vadeligen-omkommne-om-drunkningsolyckan-vid-gronskaren\/<\/a><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r 125 \u00e5r sedan, n\u00e4rmare best\u00e4mt den 25:e augusti 1878, h\u00e4nde en f\u00f6rskr\u00e4cklig h\u00e4ndelse i vattnen mellan S\u00f6sk\u00e4r som ligger v\u00e4ster om Moll\u00f6n och M\u00e5sesk\u00e4r. Det var n\u00e4mligen s\u00e5 att fyra kronolotsar fr\u00e5n Gr\u00f6nsk\u00e4rens lotsplats tillsammans med en yngling fr\u00e5n Bj\u00f6rnholmen miste livet genom drunkningsd\u00f6den. Det finns en del skrivet i olika b\u00f6cker samt det ber\u00e4ttas en del genom muntlig tradition om det intr\u00e4ffade, vilket gjorde att jag genom att titta i olika arkiv sj\u00e4lv ville bilda mig en uppfattning om det intr\u00e4ffade. Det jag f\u00e5tt fram, framg\u00e5r av f\u00f6ljande ber\u00e4ttelse.<\/p>\n\n\n\n

Det var p\u00e5 morgonen s\u00f6ndagen den 25:e augusti 1878 som man, fr\u00e5n Altarholmen, vid \u00e5ttatiden siktade ett fartyg sydv\u00e4st om Gr\u00f6nsk\u00e4ren. Fartyget hade svensk flagg hissad och n\u00e4rmade sig \u00f6gruppen p\u00e5 nordnordostlig kurs. Vinden var vid tillf\u00e4llet ost till syd laber bramsegelskultje, vilket i dag skulle uttryckas att det bl\u00e5ste sydostlig vind med en styrka mellan 1,6 till 7,9 m\/s, allts\u00e5 r\u00e4tt s\u00e5 bra v\u00e4der.<\/p>\n\n\n\n

Vid niotiden observerades fr\u00e5n lotsutkiken att fartyget gav signal om att man \u00f6nskade f\u00e5 lots ombord. Alla lotsarna p\u00e5 \u00f6n, fyra till antalet, gick ut till den lotss\u00f6kande med en \u201dv\u00e4ssing\u201d, vilket \u00e4r en mindre \u00f6ppen enmastad segelb\u00e5t p\u00e5minnande om en stor snipa. Man tog in ett rev i focken (storseglet) och b\u00e5ten var bra barlastad med j\u00e4rn.<\/p>\n\n\n\n

En liten n\u00e4rmare presentation av lotsarna vore kanske p\u00e5 sin plats.<\/p>\n\n\n\n

M\u00e4sterlots Olof Eliasson, 49 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n

Olof var \u201d\u00c4ldste lots\u201d dvs f\u00f6rman p\u00e5 lotsplatsen. Han var f\u00f6dd i Sumpen den 16:e oktober 1828 och son till fiskaren Elias Olsson och Lena Magnusdotter. Den 10:e november 1849 gifte Olof sig med Anna-Britta Berndtsdotter f\u00f6dd i Tryckh\u00e5lan p\u00e5 Herr\u00f6n den 24:e juni 1823. Olof och Anna-Britta bodde i en stuga som l\u00e5g p\u00e5 samma plats som det stora gula huset l\u00e4ngst ned till v\u00e4nster om v\u00e4gen invid torget i Kyrkesund ligger idag. Olof och Anna-Britta fick tillsammans nio barn varav endast tre stycken uppn\u00e5dde en \u00e5lder \u00f6ver 20 \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Olof blev lotsl\u00e4rling 1848, secundlots 1851 och m\u00e4sterlots 1855 vid Kyrkesunds Lotsplats. 1874 \u00f6verflyttades han till den nyanlagda lotsplatsen p\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren. Officiellt bosatte sig Olof och Anna-Britta inte p\u00e5 Altarholmen utan bodde kvar i stugan i Sumpen. Dock kan det varit s\u00e5 att de tillf\u00e4lligtvis bodde ute p\u00e5 Altarholmen.<\/p>\n\n\n\n

Secundlots Johan Berndtsson, 46 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n

Johan var f\u00f6dd den 13:e april 1832 i Sumpen och var son till fiskaren Berndt Ingemarsson och Elsa Magnusdotter.<\/p>\n\n\n\n

Johans far, Berndt Ingemarsson, drunknade tillsammans med sina br\u00f6der och en sv\u00e5ger under en sn\u00f6storm tv\u00e5 m\u00e5nader innan det att Johan f\u00f6ddes. Johans mor, Elsa Magnusdotter, gifte om sig med m\u00e4sterlotsen Olof Berndtsson i Sumpen strax innan det att Johan fyllde sex \u00e5r.<\/p>\n\n\n\n

Den 16:e februari 1866 gifte sig Johan med Petronella Kristina Petersdotter, f\u00f6dd den 17:e september 1838 i \u00d6stra Sunna. De bodde i Stenviken i Sumpen och huset finns kvar \u00e4n idag fast n\u00e5got ombyggt p\u00e5 1930-talet. Johan och Petronella fick fem barn, tre s\u00f6ner och tv\u00e5 d\u00f6ttrar.<\/p>\n\n\n\n

Johan blev lotsl\u00e4rling 1854 och secundlots 1865 vid Kyrkesunds Lotsplats. 1874 \u00f6verflyttades han till den nyanlagda lotsplatsen p\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren. Liksom Olof Eliasson och Anna-Britta Berndsdotter bosatte sig aldrig Johan och Petronella p\u00e5 Altarholmen utan bodde kvar i Stenviken.<\/p>\n\n\n\n

Secundlots Olle Berndtsson, 29 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n

Olle var f\u00f6dd den 20:e april 1849 p\u00e5 Herr\u00f6n och var son till fiskaren Berndt Andersson och Barbro Olsdotter. Den 30:e december 1870 gifte han sig med Oleana Johannesdotter f\u00f6dd den 13 februari 1852. De bodde p\u00e5 Hunnepallen p\u00e5 Herr\u00f6n och fick 5 barn, tre flickor och tv\u00e5 pojkar.<\/p>\n\n\n\n

Olle blev secundlots 1870 vid Kyrkesunds lotsplats. 1874 \u00f6verflyttades han till den nyanlagda lotsplatsen p\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren. 1876 bosatte sig Olle och Oleana p\u00e5 Altarholmen tillsammans med sina barn, d\u00e5 tre till antalet och med sin dr\u00e4ng Peter Johannesson.<\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Olle och Oleana 1870<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Secundlots Anders Berndtsson, 33 \u00e5r<\/p>\n\n\n\n

Anders som var broder med Olle Berndtsson var f\u00f6dd den 18:e januari 1845 p\u00e5 Herr\u00f6n. Den 29:e september 1876 gifte han sig med Oleana Nilsdotter f\u00f6dd den 13:e februari 1855 i Ramneren p\u00e5 Herr\u00f6n. Fram till Anders gifte sig bodde han p\u00e5 Hunnepallen p\u00e5 Herr\u00f6n. Anders och Oleana fick en son, Amandus Oskar f\u00f6dd p\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren den 26:e april 1877.<\/p>\n\n\n\n

Anders blev lotsl\u00e4rling 1871 vid Kyrkesunds lotsplats. 1874, samma \u00e5r som han blev secundlots, \u00f6verflyttades han till den nyanlagda lotsplatsen p\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren. 1876 bosatte sig det nygifta paret Anders och Oleana p\u00e5 Altarholmen.<\/p>\n\n\n\n

Nu \u00e5ter till den 25:e augusti 1878.<\/p>\n\n\n\n

Ungef\u00e4r vid halv tiotiden d\u00e5 man var strax v\u00e4ster om grundet \u201dR\u00e4ven\u201d bordade lotsarna fartyget, vilket visade sig vara skonerten \u201dAnna\u201d hemmah\u00f6rande i Moll\u00f6sund och under bef\u00e4l av A.J Johansson. Anna hade lagt sig p\u00e5 sydlig kurs med backade segel och lotsb\u00e5ten f\u00f6rt\u00f6jde vid hennes l\u00e4sida.<\/p>\n\n\n\n

Anna var allts\u00e5 en skonert det vill s\u00e4ga ett tv\u00e5mastat segelfartyg. Hon var byggd i ek och furu 1867 i Sylten\u00e4shall p\u00e5 Orust. Hon hade en dr\u00e4ktighet (lastkapacitet) p\u00e5 164 ton. Redare var 1878 M. \u00d6sterberg och fartygets signalbokst\u00e4ver var \u201dHBDF\u201d. Det har inte g\u00e5tt att f\u00e5 fram var Anna kom ifr\u00e5n eller vart hon var p\u00e5 v\u00e4g. Det troligaste \u00e4r dock att hon gick i utrikes fart, det vill s\u00e4ga att hon kom fr\u00e5n n\u00e5gon utl\u00e4ndsk hamn troligen i Kattegatt eller \u00d6stersj\u00f6n och att hon var p\u00e5 v\u00e4g till n\u00e5gon Nordsj\u00f6hamn.<\/p>\n\n\n\n

V\u00e4l ombordkomna fick lotsarna reda p\u00e5 att fartygets kock, 18-\u00e5rige Andreas Olofsson fr\u00e5n Bj\u00f6rholmen, blivit allvarligt br\u00e4nnskadad fr\u00e5n midjan och ned\u00e5t. Det ans\u00e5gs om\u00f6jligt f\u00f6r Anna att kryssa in till land varf\u00f6r lotsarna erbj\u00f6d sig att ta med sig Andreas och se till att han fick l\u00e4karv\u00e5rd. De lovade \u00e4ven att ta med sig hans tillh\u00f6righeter till Kustvakt Wall i Moll\u00f6sund f\u00f6r visitation. Detta faktum tyder p\u00e5 att hon kom fr\u00e5n utrikes ort.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e4rmaste l\u00e4kare som fanns att tillg\u00e5 p\u00e5 den tiden var provinsiall\u00e4karen f\u00f6r Orust och Tj\u00f6rns h\u00e4rader, Johan Walfrid Pihl. Denna var bosatt i Horleby, vilket ligger ungef\u00e4r mitt p\u00e5 Orust.<\/p>\n\n\n\n

Bef\u00e4lhavare Johansson satte sig att skriva tv\u00e5 brev som han skulle skicka med lotsarna och under tiden trakterades lotsarna, som d\u00e5tidens sed bj\u00f6d, med kaffe och en sup. N\u00e4r Johansson skulle betala lotskostnaden om \u00e5tta kronor visade det sig att han saknade v\u00e4xel. Han gav dem ist\u00e4llet 10 kronor vilket innebar att de fick 2 kronor i dricks vilket de blev tacksamma och n\u00f6jda \u00f6ver.<\/p>\n\n\n\n

Vid halv elva tiden hade man f\u00e5tt \u00f6ver Andreas och hans tillh\u00f6righeter i v\u00e4ssingen och man kastade loss fr\u00e5n Anna. Bef\u00e4lhavare Johansson skrev i ett brev daterat den 2:a oktober samma \u00e5r att \u201dW\u00e4dret var godt, men det gick som vi kalla en sorts hvirwelvindar p\u00e5 sina st\u00e4llen p\u00e5 hafsytan\u201d.<\/p>\n\n\n\n

Lotsarna satte segel, troligen b\u00e5de fock (storsegel) och klyvare (fock), och seglade och rodde med st\u00f6rsta skyndsamhet norr\u00f6ver. Det troligaste \u00e4r att de t\u00e4nkte sig till Moll\u00f6sund d\u00e4r allts\u00e5 tull fanns samtidigt som det var n\u00e4rmaste hamn att skicka bud efter l\u00e4karen i Horleby. Anna satte kurs v\u00e4ster\u00f6ver.<\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n Gr\u00f6nsk\u00e4ren observerade Petter Rutgersson (f\u00f6dd 1832), sv\u00e4rson till m\u00e4sterlotsen Olof Eliasson, hur Anna och lotsarna skildes \u00e5t, p\u00e5 var sin kurs, lotsarna mot K\u00e4ring\u00f6n och Anna v\u00e4sterut. Han kunde f\u00f6lja lotsarnas seglats norr\u00f6ver mot K\u00e4ring\u00f6n fram tills klockan var ungef\u00e4r tolv. D\u00e5 f\u00f6rsvann seglen ur blickf\u00e5nget och man trodde att man seglat masten \u00f6verbord men fortsatt sin f\u00e4rd genom att ro. Vinden \u00f6kade n\u00e5got vid middagstid men var inte byaktig.<\/p>\n\n\n\n

N\u00e5gon g\u00e5ng mellan klockan fyra och fem p\u00e5 eftermiddagen observerades en norsk lotsb\u00e5t \u00f6ster om M\u00e5sesk\u00e4r med skevrat storsegel och backad fock. Ombord p\u00e5 lotsb\u00e5ten stod en man och vinkade med n\u00e5got kl\u00e4desplagg f\u00f6r att p\u00e5kalla uppm\u00e4rksamhet.<\/p>\n\n\n\n

Fyrm\u00e4stare F.W Hansson och hans personal gick snabbt ner till b\u00e5thamnen, lossade en mindre b\u00e5t och rodde ut till lotsb\u00e5ten. N\u00e4r de kom fram till den meddelade lotsen att det l\u00e5g en d\u00f6d man i vattnet vid M\u00e5sesk\u00e4rs sund.<\/p>\n\n\n\n

Hansson och hans bes\u00e4ttning rodde till platsen och fann mycket riktigt en mansperson flytande i vattnet. Han drev p\u00e5 en mast med vidh\u00e4ngande segel och en \u00e5ra. Mannens v\u00e4nstra ben l\u00e5g \u00f6ver masten och \u00e5ran och han l\u00e5g i en h\u00e4ngande st\u00e4llning med huvud och armar under vattenytan. Den h\u00f6gra armen var innesluten i seglet. Omedelbart drogs kroppen upp i b\u00e5ten och man konstaterade att mannen var d\u00f6d och att hans lemmar var kalla och stela.<\/p>\n\n\n\n

Man rodde tillbaka till M\u00e5sesk\u00e4r och tog p\u00e5 land liket. Ganska snart konstaterade man att det var en av Gr\u00f6nsk\u00e4rens lotsar som man b\u00e4rgat. Hansson skickade en rapport till lots\u00e5ldermannen p\u00e5 K\u00e4ring\u00f6n f\u00f6r vidare befordran till Gr\u00f6nsk\u00e4ren.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 Gr\u00f6nsk\u00e4ren b\u00f6rjade man bli oroliga eftersom lotsarna inte kommit tillbaka. Klockan tre p\u00e5 m\u00e5ndagsmorgonen begav sig Petter Rutgersson till Moll\u00f6sund f\u00f6r att h\u00f6ra om n\u00e5gon visste vart de tagit v\u00e4gen.<\/p>\n\n\n\n

Hur d\u00f6dsbudet n\u00e5dde Gr\u00f6nsk\u00e4ren \u00e4r oklart. Dock vet man att Olle och Anders Berndtssons fader, fiskaren Berndt Andersson p\u00e5 Herr\u00f6n, begav sig till M\u00e5sesk\u00e4r p\u00e5 m\u00e5ndagen f\u00f6r att h\u00e4mta hem liket. Den d\u00f6de visade sig vara secundlotsen Johan Berndtsson och hans identitet styrktes av kronolotsen i Kyrkesund, Elias Olsson. Den 1:e september jordf\u00e4stes Johan Berndtsson i Kl\u00f6vedals kyrka.<\/p>\n\n\n\n

De \u00f6vriga fyra personerna Olof Eliasson, Olle Berndtsson, Anders Berndtsson och Andreas Olofsson hittades aldrig.<\/p>\n\n\n\n

Den v\u00e4ssing som lotsarna anv\u00e4nde sig av vid olyckstillf\u00e4llet skall enligt uppgift ha p\u00e5tr\u00e4ffats tv\u00e5 kabell\u00e4ngder (370 meter) v\u00e4ster om S\u00f6sk\u00e4r.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 tisdagen rapporterade lotsf\u00f6rdelningschefen i Marstrand, genom telegram, till sin \u00f6verordnande, lotskaptenen i G\u00f6teborg om att han h\u00f6rt rykten om att Gr\u00f6nsk\u00e4rslotsarna omkommit och att han skulle resa dit f\u00f6r att n\u00e4rmare unders\u00f6ka saken.<\/p>\n\n\n\n

Dagen efter dvs. p\u00e5 onsdagen anl\u00e4nde lotskaptenen i G\u00f6teborg till Altarholmen, d\u00e4r han f\u00f6r att dokumentera det intr\u00e4ffade, samtalade med bl.a. Petter Rutgersson, sv\u00e4rson till omkomne Olof Eliasson, Johan Petter Carlsson, m\u00e5lareges\u00e4ll fr\u00e5n G\u00f6teborg som arbetade med det nyuppf\u00f6rda bostadshuset samt med Kronolotsen Elias Olsson vid Kyrkesunds lotsplats. Hans bes\u00f6k resulterade i ett skriftligt protokoll.<\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 l\u00f6rdagen dvs. den 31:a augusti skrev lotsf\u00f6rdelningschefen i Marstrand ett brev till Kongliga Lotsstyrelsen i Stockholm i vilket han \u00f6nskade att Lotsstyrelsen skulle ge sk. \u201dn\u00e5deg\u00e5vor\u201d till lots\u00e4nkorna.<\/p>\n\n\n\n

Den 4:e september fick han till svar att Lotsstyrelsen ej kunde utbetala n\u00e5deg\u00e5vor utan att han var tvungen att v\u00e4nda sig till Direktionen \u00f6fver Amiralitetskrigsmanskassan ang\u00e5ende detta. Huruvida han gick vidare till dem eller inte har inte kunnat klarg\u00f6ras. Inte heller om lots\u00e4nkorna fick n\u00e5gon ekonomisk hj\u00e4lp.<\/p>\n\n\n\n

Samma dag skrev f\u00f6rdelningschefen ett brev till Kongliga Lotsstyrelsen ang\u00e5ende hur den fortsatt lotsuppassningen skulle g\u00e5 till. Han fick svar i ett brev daterat den 6:e september i vilken man kan se att han kunde anst\u00e4lla fyra stycken extralotsar. En av dem med en l\u00f6n p\u00e5 2 kronor om dagen och de tre \u00f6vriga med en krona och femtio \u00f6re om dagen. Kronolotsen i Kyrkesund, Elias Olsson skulle skyndsamt utbilda dem och f\u00f6r det skulle han f\u00e5 en krona och femtio \u00f6re om dagen i tv\u00e5 m\u00e5naders tid. Man \u00f6nskade att extralotsarna s\u00e5 snabbt som m\u00f6jligt skulle genomg\u00e5 lotsexamen.<\/p>\n\n\n\n

Redan den 27:e november var extralotsarna f\u00e4rdigutbildade och Kongliga Lotsstyrelsen utf\u00e4rdade tillsvidaref\u00f6rordnande som kronolotsar f\u00f6r:<\/p>\n\n\n\n

Gustav Olsson, f\u00f6dd den 14:e juni 1842 i Moll\u00f6sund<\/p>\n\n\n\n

Bernhard Olsson, f\u00f6dd den 15:e juni 1840 i Morlanda<\/p>\n\n\n\n

Martin Olsson, f\u00f6dd 2:e mars 1858 i Sumpen (son till Olof Eliasson)<\/p>\n\n\n\n

Torberndt Pettersson, f\u00f6dd den 21:a maj 1856 i Kyrkesund<\/p>\n\n\n\n

Martin Ottosson, f\u00f6dd den 9:e mars 1855 p\u00e5 Staffansholmen<\/p>\n\n\n\n

Gustav Olsson och Bernhard Olsson bosatte sig samma \u00e5r strax innan jul p\u00e5 Altarholmen. F\u00f6rst 1881 bosatte sig Torberndt Pettersson och Martin Ottosson sig p\u00e5 \u00f6n. Martin Olsson, avled 1879, ett \u00e5r efter det att fadern drunknat.<\/p>\n\n\n\n

Hur gick det d\u00e5 f\u00f6r de n\u00e4rmast s\u00f6rjande, n\u00e4mligen lots\u00e4nkorna och deras barn.<\/p>\n\n\n\n

Olof Eliassons hustru Anna-Britta Berndtsdotter bodde kvar i stugan i Sumpen med sina d\u00f6ttrar Augusta och Anna. Anna-Britta levde som \u00e4nka i 27 \u00e5r fram till 1905 d\u00e5 hon avled den 11:e november.<\/p>\n\n\n\n

Johan Berndtssons hustru Petronella Kristina Petersdotter bodde kvar i stugan i Stenviken med sina d\u00f6ttrar Olivia och Johanna och s\u00f6nerna Hilmer, Axel och Carl- Otto. Petronella Kristina levde som \u00e4nka i 33 \u00e5r fram till 1911 d\u00e5 hon avled i slaganfall den 26:e juli.<\/p>\n\n\n\n

Olle Berndtssons hustru Oleana Johannesdotter flyttade tillsammans med sina d\u00f6ttrar Beata och Gerda, s\u00f6nerna Johan och Wiktor och dr\u00e4ngen Peter Johannisson tillbaka till Hunnepallen p\u00e5 Herr\u00f6n, troligen till det hus som de bodde i innan de bosatte sig p\u00e5 Altarholmen. Oleana var gravid n\u00e4r olyckan intr\u00e4ffade och den 29:e januari 1879 f\u00f6dde hon, p\u00e5 Herr\u00f6n, dottern Olivia Bernhardina.<\/p>\n\n\n\n

Den 11:e mars 1881 gifte hon om sig med sj\u00f6mannen Johan Petter Eliasson fr\u00e5n B\u00f6 \u00d6sterg\u00e5rd. De fick tillsammans fem barn. Oleana levde fram till den 23:e december 1918 d\u00e5 hon gick bort.<\/p>\n\n\n\n

Anders Berndtssons hustru Oleana Nilsdotter flyttade tillsammans med sonen Amandus Oskar till Ramneren p\u00e5 Herr\u00f6n. \u00c4ven Oleana var gravid n\u00e4r olyckan intr\u00e4ffade och den 22:a februari 1879 f\u00f6dde hon, p\u00e5 Herr\u00f6n, en son som fick faderns namn Anders. Den 16:e september 1881 gifte hon om sig med Andreas Olsson fr\u00e5n Ellingser\u00f6d.<\/p>\n\n\n\n

De fick tillsammans 7 barn. Andreas avled 1940 men n\u00e4r Oleana gick bort har i skrivande stund inte klarlagts mer \u00e4n att det m\u00e5ste skett efter 1920.<\/p>\n\n\n\n

Detta \u00e4r vad som g\u00e5tt att f\u00e5 fram i befintliga gamla dokument. Vad som egentligen h\u00e4nde lotsarna i deras b\u00e5t \u00e4r det ingen som vet. En gissning fr\u00e5n min sida \u00e4r att man \u00f6verraskades av en kraftig vindby, kanske i samband med en lokal \u00e5skby, vilken gjorde att b\u00e5ten kantrade och folket hamnade i sj\u00f6n. Huruvida de var simkunniga eller ej \u00e4r det ingen som vet. Att Andreas Olofsson inte kunde simma \u00e4r v\u00e4l mycket troligt eftersom han var sv\u00e5rt sjuk och br\u00e4nnskadad fr\u00e5n midjan och ned\u00e5t.<\/p>\n\n\n\n

Lotsarna Gr\u00f6nsk\u00e4ren<\/p>\n\n\n\n

Lotsplats<\/strong><\/td>Efternamn<\/strong><\/td>Efternamn<\/strong><\/td>F\u00f6rnamn<\/strong><\/td>F\u00f6dd<\/strong><\/td>Antagen i lotsverket<\/strong><\/td>D\u00f6d<\/strong><\/td><\/tr>
Kyrkesund<\/td>Eliasson<\/td> <\/td>Olof<\/td>1829<\/td>1848<\/td>1878<\/td><\/tr>
Kyrkesund<\/td>Berndsson<\/td> <\/td>Johan<\/td>1832<\/td>1854<\/td>1878<\/td><\/tr>
Kyrkesund<\/td>Berndtsson<\/td> <\/td>Olof<\/td>1849<\/td>1861<\/td>1878<\/td><\/tr>
 <\/td>Berndtsson<\/td> <\/td>Anders<\/td>1845<\/td>1871<\/td>1878<\/td><\/tr>
\u00d6verg\u00e5ngsstat<\/td>Gollungberg<\/td>Pettersson<\/td>Torberndt<\/td>1856<\/td>1878<\/td><\/td><\/tr>
Marstrand\/ \u00d6verg\u00e5ngsstat<\/td>Monteli<\/td> <\/td>Gustaf<\/td>1842<\/td>1878<\/td><\/td><\/tr>
 <\/td>Olsson<\/td> <\/td>Bernhard<\/td>1840<\/td>1878<\/td><\/td><\/tr>
 <\/td>Olsson<\/td> <\/td>Gustaf<\/td>1842<\/td>1878<\/td><\/td><\/tr>
 <\/td>Olsson<\/td> <\/td>Martin<\/td>1858<\/td>1878<\/td>1879<\/td><\/tr>
Moll\u00f6sund\/ \u00d6verg\u00e5ngsstat<\/td>Ottosson<\/td>T\u00e4rnberg<\/td>Martin<\/td>1855<\/td>1878<\/td><\/td><\/tr>
 <\/td>Pettersson<\/td> <\/td>Torberndt<\/td>1856<\/td>1878<\/td><\/td><\/tr>
\u00d6verg\u00e5ngsstat<\/td>Gyltegren<\/td>Pettersson<\/td>Johan\/ Bernhard<\/td>1853<\/td>1883<\/td>1912<\/td><\/tr>
\u00d6verg\u00e5ngsstat<\/td>Bergstr\u00f6m<\/td>Olsson<\/td>Olof\/ Bernhard<\/td>1854<\/td>1885<\/td><\/td><\/tr>
G\u00f6teborg\/ Marstrand<\/td>Sj\u00f6qvist<\/td> <\/td>John\/ Oscar<\/td>1871<\/td>1890<\/td>Avsked 1931<\/td><\/tr>
 <\/td>Ohlander<\/td> <\/td>Gustaf-Adolf<\/td> <\/td> <\/td><\/td><\/tr><\/tbody><\/table><\/figure>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

58\u00b0 00.927′ N 11\u00b0 27.062′ E Under mitten av 1870-talet anlades Gr\u00f6nsk\u00e4rens Lotsplats p\u00e5 Altarholmen utanf\u00f6r Herr\u00f6n och fram till 1883 hade man lotspassning p\u00e5 Altarholmen s\u00e5v\u00e4l som i Kyrkesund. 1903 lades Gr\u00f6nsk\u00e4ren ned. 1886 ny d\u00e4ckad lotsb\u00e5t 1889 byggdes ett utkikshus 1896 byggdes ett lotsuppassningshus F\u00f6ljande saxat ur \u201dS\u00f6dra Bohusl\u00e4ns \u00f6v\u00e4rld Fr\u00e5n G\u00e5s\u00f6 till… Forts\u00e4tt l\u00e4sa Gr\u00f6nsk\u00e4ren Lotsplats<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-3987","page","type-page","status-publish","hentry","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3987","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3987"}],"version-history":[{"count":11,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3987\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":7466,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3987\/revisions\/7466"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3987"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}