{"id":3740,"date":"2022-02-11T22:46:51","date_gmt":"2022-02-11T21:46:51","guid":{"rendered":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/?page_id=3740"},"modified":"2022-02-12T19:46:39","modified_gmt":"2022-02-12T18:46:39","slug":"lotsens-uppgifter-och-ansvar","status":"publish","type":"page","link":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/lotsens-uppgifter-och-ansvar\/","title":{"rendered":"Lotsens uppgifter och ansvar"},"content":{"rendered":"\n

Lotsens uppgifter och ansvar enligt stormaktstidens svenska sj\u00f6r\u00e4tt<\/strong><\/p>\n\n\n\n

H\u00e4mtat ur R\u00e4ttshistoriska studier, \u00c5ttonde bandet<\/p>\n\n\n\n

Av Professor ERIK Gustaf Erland ANNERS, Stockholm<\/em><\/strong><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Erik Anners<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

L\u00e4s \u00e4ven: https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/1667-ars-sjolag\/<\/a><\/p>\n\n\n\n

Det centrala stadgandet om lotsens uppgifter och ansvar under denna period \u00e4r givetvis att finna i 1667 \u00e5rs sj\u00f6lag. Dess sj\u00f6skadebalk, kapitel VII, handlar om;<\/p>\n\n\n\n

 \u00bbledsagare, thera Plickto och Straf \u00bb<\/em>1<\/sup><\/p>\n\n\n\n

och s\u00e4ger inledningsvis att p\u00e5 alla farvatten d\u00e4r ledsagare beh\u00f6vs och pl\u00e4gar brukas \u00e4r varje skeppare skyldig att anv\u00e4nda s\u00e5dan, eller skall b\u00f6ter p\u00e5 150 daler utg\u00e5.<\/p>\n\n\n\n

Har en ledsagare antagits skall han f\u00f6rfr\u00e5ga sig hos fartygets skeppare eller styrman hur djupt det g\u00e5r. L\u00e4mnar dessa falsk uppgift h\u00e4rom skall de ers\u00e4tta all skada och b\u00f6ta till ledsagaren 9 daler f\u00f6r varje fot, som skeppet gick djupare \u00e4n vad som uppgivits. Skepparen skall ocks\u00e5 f\u00f6rete ledsagarens \u00bbQvittobref<\/em> \u00bb med uppgift om hur m\u00e5nga fots djupg\u00e5ende han angivit och efter vilka ledsagaren f\u00e5tt betalt.<\/p>\n\n\n\n

Stadgandet fastst\u00e4ller sedan omfattningen av lotsens ansvar under sj\u00e4lva seglingen: han skall s\u00f6rja f\u00f6r skepp och gods fr\u00e5n det han kommit ombord och till dess han f\u00f6rt skeppet i s\u00e4kerhet. Detta ansvar preciseras s\u00e5 att skeppet vid utl\u00f6pande m\u00e5 oskadat g\u00e5 till sj\u00f6ss utan fara av grund och vid inl\u00f6pande komma till ankar p\u00e5 s\u00e5dant tryggt st\u00e4lle som skepparen f\u00f6reskriver.<\/p>\n\n\n\n

Om nu n\u00e5gon slags olycka tillkommer, vari ledsagaren synes vara v\u00e5llande, d\u00e5, forts\u00e4tter lagen, \u00bbskall hans sak sk\u00e4rsk\u00e5das och han sedan straffas med avs\u00e4ttning eller p\u00e5 sin kropp och egendom, som hans of\u00f6rst\u00e5nd eller oaktsamhet finnes stor till. Men\u00bb, insk\u00e4rper lagen slutligen,<\/p>\n\n\n\n

\u00bb\u00e4r det tillkommet av ondska, vilja och otrohet, d\u00e5 r\u00e5de m\u00e5ls\u00e4ganden om liv hans. H\u00e4nder det av storm eller ov\u00e4der, vare sakl\u00f6s.\u00bb<\/em><\/p>\n\n\n\n

Stadgandet s\u00e5dant det f\u00f6religger i lagen har en intressant texthistoria. 1667 \u00e5rs sj\u00f6lag tillkom efter bearbetningar av en grundtext, tillkommen \u00e5r 1665.2<\/sup> Detta f\u00f6rslag blev f\u00f6rem\u00e5l f\u00f6r en i huvudsak systematisk och juridisk-teknisk bearbetning av den framst\u00e5ende juristen Johan Paulinus Olivekrans.3 <\/sup>Dennes version blev i vad g\u00e4ller sj\u00f6skadebalken, sedan endast \u00e4ndrad genom n\u00e5gra f\u00f6rtydliganden.  D\u00e4r Olivekrans talar om \u00bbondska och otrohet\u00bb, s\u00e4ger lagtexten s\u00e5lunda \u00bbondska, vilja och otrohet\u00bb.  Men st\u00f6rre betydelse i sak har dessa \u00e4ndringar inte.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 mycket intressantare var Olivekrans utg\u00e5ngspunkt: formuleringarna i 1665 \u00e5rs f\u00f6rslag. Eftersom detta f\u00f6rslag hittills f\u00f6rblivit otryckt \u00e5terges dess regler om lotsens ansvar h\u00e4r:<\/p>\n\n\n\n

\u00bbOm sigh s\u00e5 h\u00e4nde att ett skepp (det gudh f\u00f6rbiude) igenom lotsm\u00e4nnens f\u00f6rsummandhe, oacktsamheet, or\u00e4tte gissningh eller elliest hans w\u00e5llande, kommer att st\u00f6ta p\u00e5 grundh, fastna och lijda skeppsbrott, eller elliest r\u00e5ka i n\u00e5gon annan skada, t\u00e5 skall man ledhsagaren granneligen f\u00f6rh\u00f6ra hwad han till sin unskyllan f\u00f6rebringar. Och som han befinnes mehr eller mindre wara d\u00e4rtill skylldigh, antingen till en tijdh eller heelt och h\u00e5llit s\u00e4ttia ifr\u00e5n sitt Embete; J\u00e4mw\u00e4ll och h\u00e5rdare straffas till kroppen; Men om hans of\u00f6rst\u00e5ndh och f\u00f6rsummilse h\u00e4ruthinnan pr\u00f6fwas hafwa warit s\u00e5dan, att n\u00e5gon ondsko och otroheet speelt d\u00e4r under, t\u00e5 skall han m\u00e5 straffas till lijfwet.\u00bb 4<\/sup><\/em><\/p>\n\n\n\n

Jag citerar efter texten i riksarkivet. Skillnader mellan de b\u00e5da texterna finns dels i stavningen, dels i enstaka ord. I sak \u00e4r de betydelsel\u00f6sa.<\/p>\n\n\n\n

1665 \u00e5rs f\u00f6rslag forts\u00e4tter att ge regler f\u00f6r hur l\u00e5ngt lotsansvaret str\u00e4cker sig vid ett fartygs ut- och inl\u00f6pande liksom om att lotsen m\u00e5ste fr\u00e5ga och skepparen sannf\u00e4rdigt upplysa om skeppets djupg\u00e5ende. Men d\u00e5 dessa regler i f\u00f6rslaget i sak inte skiljer sig fr\u00e5n den slutgiltiga lagtexten kan de h\u00e4r l\u00e4mnas \u00e5sido.<\/p>\n\n\n\n

1665 \u00e5rs h\u00e4r citerade f\u00f6rslag var mer oformligt och spr\u00e5kligt vidlyftigt \u00e4n den slutliga versionen i sj\u00f6lagen. Den avg\u00f6rande stilistiska f\u00f6rb\u00e4ttringen kom genom Olivekrans, som just f\u00e5tt i uppdrag att genomf\u00f6ra denna. Om Olivekrans bearbetning inte medf\u00f6rt n\u00e5gra avg\u00f6rande f\u00f6r\u00e4ndringar i sak p\u00e5 h\u00e4r aktuella punkter, har den dock icke varit utan betydelse ur materiell synpunkt.<\/p>\n\n\n\n

I ett h\u00e4nseende inneh\u00e5ller n\u00e4mligen s\u00e5v\u00e4l Olivekrans f\u00f6rslag som den slutliga lagtexten ett s\u00e5 viktigt f\u00f6rtydligande att det ligger n\u00e4ra en materiell f\u00f6r\u00e4ndring.<\/p>\n\n\n\n

1665 \u00e5rs f\u00f6rslag har inte n\u00e5gra regler om olycksh\u00e4ndelse p\u00e5 grund av h\u00e5rt v\u00e4der. Men det har lagtexten, som s\u00e4ger: \u00bbH\u00e4nder det av storm eller ov\u00e4der, vare sakl\u00f6s.\u00bb Lagen har h\u00e4r \u00e5terv\u00e4nt till texten i Magnus Erikssons stadslag, Skeppsm\u00e5labalken XIV, vari det hette om ledsagare: \u00bbkommer \u00f6ver dem sj\u00f6g\u00e5ng och v\u00e5ldsamt ov\u00e4der, vare han sakl\u00f6s f\u00f6r all skada\u00bb.5<\/sup><\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven p\u00e5 en annan punkt utg\u00f6r stadgandet i MEStl en tydlig f\u00f6rebild till sj\u00e4lva lagtexten. Denna text – men icke 1665 \u00e5rs f\u00f6rslag – har samma regel om d\u00f6dsstraff, som finns i stadslagen. I dess Skeppsm\u00e5labalk \u00e4r det m\u00e5ls\u00e4gandena, dvs. skepparen och skeppsm\u00e4nnen, som \u00e4ger best\u00e4mma om livsstraff: \u00bbhava de r\u00e4tt taga hans liv … \u00bb S\u00e5 \u00e4r ocks\u00e5 fallet enligt sj\u00f6lagen, –   d\u00e4r det ju sades: \u00bbd\u00e5 r\u00e5de m\u00e5ls\u00e4ganden om liv hans\u00bb. 1665 \u00e5rs f\u00f6rslag gav d\u00e4remot domstolen r\u00e4tten att best\u00e4mma om livsstraffet: \u00bbd\u00e5 skall han m\u00e5 straffas till livet\u00bb.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r nu sk\u00e4l att \u00e5terv\u00e4nda till stadslagens stadgande, som ger sj\u00e4lva utg\u00e5ngspunkten f\u00f6r utvecklingen av lotsens uppgifter och ansvar i svensk r\u00e4tt.<\/p>\n\n\n\n

D\u00e4r uttalas n\u00e4mligen:<\/p>\n\n\n\n

Skeppsm\u00e5labalken XIV.<\/p>\n\n\n\n

\u00bbOm n\u00e5gon lejer ledsagare, och det avtal som g\u00f6res dem emellan. Nu lejer n\u00e5gon ledsagare, som skall visa dem leden. Han s\u00e4ger sig vilja l\u00e5ta dem segla utan varje skada \u00f6ver sj\u00f6n dit de f\u00f6rel\u00e4gga.  Seglar han sedan p\u00e5 grund och de f\u00e5 skada d\u00e4rav, hava de r\u00e4tt att taga hans liv, dock inf\u00f6r en domstol, om sex vittnen finnes, att han gjorde ett s\u00e5dant avtal med skepparen och skeppsm\u00e4nnen.  Kommer \u00f6ver dem sj\u00f6g\u00e5ng och v\u00e5ldsamt ov\u00e4der, vare han sakl\u00f6s f\u00f6r all skada.\u00bb<\/em><\/p>\n\n\n\n

H\u00e4r \u00e4r det n\u00f6dv\u00e4ndigt att reda ut en terminologisk fr\u00e5ga, som eljest kan f\u00f6ranleda missf\u00f6rst\u00e5nd.<\/p>\n\n\n\n

Stadslagen och sj\u00f6lagen talar ju b\u00e5da om ledsagare, medan 1665 \u00e5rs f\u00f6rslag anv\u00e4nder s\u00e5v\u00e4l termen ledsagare som termen lotsman. Som vi skall f\u00e5 se tr\u00e4nger den senare termen ut den f\u00f6rra i slutet av 1600-talet, d\u00e5 beteckningen \u00bblots\u00bb blir den i juridiskt spr\u00e5k allm\u00e4nt anv\u00e4nda.<\/p>\n\n\n\n

Man fr\u00e5gar sig d\u00e5 f\u00f6rst: Hade denna skillnad i terminologi n\u00e5gon r\u00e4ttslig betydelse. H\u00e4rp\u00e5 kan man kort och gott svara: som tydligt framg\u00e5r av lagtexterna liksom av registret till Schmedemans: Justitieverket var det ingen skillnad alls i sak mellan de b\u00e5da termerna i 1600-talets svenska r\u00e4tt; de kunde anv\u00e4ndas och anv\u00e4ndes faktiskt ocks\u00e5 s\u00e5som av samma inneb\u00f6rd. \u00c4nnu i en f\u00f6rfattning \u00e5r 1671 anv\u00e4nds de p\u00e5 detta s\u00e4tt. Men d\u00e4refter f\u00f6rsvinner alltmer \u00bbledsagare\u00bb ur lagtexterna.<\/p>\n\n\n\n

Termernas funktionella bakgrund \u00e4r emellertid h\u00f6gst intressant och av stor betydelse f\u00f6r h\u00e4r behandlade \u00e4mne, eftersom den ger en belysande bild av de nautiska f\u00f6rh\u00e5llanden som f\u00f6ranlett uppkomsten av de specialiserade yrkesm\u00e4nnen: ledsagaren respektive lotsen.<\/p>\n\n\n\n

Den \u00e4ldsta i texterna omtalade av dessa yrkesm\u00e4n \u00e4r lotsen \u00bble lodeman\u00bb. Termen anses ursprungligen g\u00e5 tillbaka p\u00e5 fornengelskans ladmann (lad= v\u00e4g), som i medeltidsengelskan blivit \u00bblodeman\u00bb. Beteckningen \u00bblodeman\u00bb m\u00f6ter tidigast i den \u00e4ldsta k\u00e4nda versionen av den sj\u00f6r\u00e4ttsk\u00e4lla, som brukar betecknas som \u00bbRooles ou Jugemens  D’Oleron\u00bb. K\u00e4llan \u00e4r en kompilation av sj\u00f6r\u00e4ttssedvaner\u00e4tt, som i varje fall \u00e4r \u00e4ldre \u00e4n 1286.7<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Namnet Oleron \u00e4r inte ett uttryck f\u00f6r att reglerna uppkommit just p\u00e5 denna \u00f6 p\u00e5 Frankrikes v\u00e4stkust, strax norr om Garonnes mynning, utan anger -liksom p\u00e5 sin tid Rhodos – ett centrum i det geografiska omr\u00e5de, d\u00e4r reglerna v\u00e4xt fram. Detta str\u00e4ckte sig fr\u00e5n v\u00e4stra Medelhavet till Nordsj\u00f6n, men hade sin viktigaste del i sj\u00f6fartslederna mellan Bordeaux, Saint-Malo, London, Br\u00fcgge och Amsterdam.<\/p>\n\n\n\n

I dessa sj\u00f6fartsleder var lotsens uppgift att fr\u00e5n seglatsen ute p\u00e5 \u00f6ppna havet f\u00f6ra in fartyget till hamnar, som i regel l\u00e5g i flodmynningar eller havsvikar, d\u00e4r tidvattnets h\u00f6jd, tidvattensstr\u00f6mmar och sandbankar gjorde man\u00f6vreringen farofylld.<\/p>\n\n\n\n

Det viktigaste redskapet f\u00f6r lotsen var just lodet. Genom inflytande fr\u00e5n R\u00f4les d’Oleron fick han s\u00e5 sm\u00e5ningom p\u00e5 svenska beteckningen lotsman, slutligen f\u00f6renklat till lots. I engelskan och franskan gick termen \u00f6ver den holl\u00e4ndska \u00bbbij loot\u00bb – vid lodet -till respektive \u00bbpilot\u00bb och \u00bbpilote\u00bb. Redskapet, handlodet, kom s\u00e5lunda att \u00e4ven i svenskan s\u00e5 sm\u00e5ningom beteckna yrket – m\u00e5h\u00e4nda beroende p\u00e5 kontamination av termerna lodeman-loteman-lotsman.8<\/sup> Men den ursprungliga svenska termen var allts\u00e5 \u00bbledsagare, mannen som sade leden.<\/p>\n\n\n\n

Under medeltiden och fram till senare delen av 1500-talet gick f\u00e4rdv\u00e4garna i \u00d6stersj\u00f6n f\u00f6retr\u00e4desvis genom de svenska och finska sk\u00e4rg\u00e5rdarna.9<\/sup> S\u00e5lunda gick l\u00e4nge den viktigaste transportleden fr\u00e5n Lybeck liksom fr\u00e5n sj\u00f6st\u00e4derna i Danmark och Pommern till de baltiska l\u00e4nderna inte direkt \u00f6ver s\u00f6dra \u00d6stersj\u00f6n.<\/p>\n\n\n\n

H\u00e5rda vindar och \u00f6verraskande stormar gjorde dessa vatten alltf\u00f6r riskabla j\u00e4mf\u00f6rt med de vid ov\u00e4der mer skyddade sk\u00e4rg\u00e5rdslederna upp genom Kalmarsund och de \u00f6stg\u00f6tska och s\u00f6rml\u00e4ndska sk\u00e4ren och ut genom Furusundsleden \u00f6ver Ledsund p\u00e5 \u00c5land samt Hang\u00f6 och Porkkala ner till Reval och Narva.10<\/sup><\/p>\n\n\n\n

En bidragande orsak till att Sverige fick sina baltiska provinser var just att landet efter Gustav Vasas och Erik XIV:s flottbyggen beh\u00e4rskade denna viktiga transportled, oumb\u00e4rlig f\u00f6r handeln och l\u00e4tt att avsp\u00e4rra i krig.<\/p>\n\n\n\n

Men de svenska och finska sk\u00e4rg\u00e5rdarna hade ocks\u00e5 sina faror – \u00e4ven om tidvatten saknades och sandbankar bara f\u00f6rekom undantagsvis. I h\u00e5rt v\u00e4der och i tr\u00e5nga leder hann man inte loda mellan grunden. Sk\u00e4rg\u00e5rdarna var s\u00e5 till den grad uppfyllda av farliga stengrund, att \u00e4ven sm\u00e5 avvikelser fr\u00e5n de inm\u00e4tta djuplederna l\u00e4tt kunde medf\u00f6ra en katastrof, man m\u00e5ste kunna farleden.<\/p>\n\n\n\n

En av sj\u00f6fartens m\u00e5ngahanda risker p\u00e5 denna tid var d\u00e4rtill att de yrkesm\u00e4n ombord p\u00e5 fartygen, som skulle visa lederna, kunde vara i maskopi med sj\u00f6r\u00f6vare och med avsikt satte fartygen p\u00e5 grund. Redan de nautiska f\u00f6rh\u00e5llandena gjorde allts\u00e5 den p\u00e5litlige ledsagaren till en ov\u00e4rderlig, f\u00f6r att inte s\u00e4ga oumb\u00e4rlig medhj\u00e4lpare ombord.11<\/sup><\/p>\n\n\n\n

S\u00e5 fanns det ocks\u00e5 – liksom i Atlantens och Nordsj\u00f6ns hamnst\u00e4der – i Ostersj\u00f6ns hamnar redan under medeltiden personer, som specialiserat sig p\u00e5 uppgiften som ledsagare i de nordiska farvattnen, framf\u00f6rallt de svenska och finska sk\u00e4rg\u00e5rdarna, och som st\u00e4llde sig till f\u00f6rfogande genom fria avtal med skeppare, k\u00f6pm\u00e4n och skeppsfolk.12<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Det var viktigt b\u00e5de f\u00f6r ledsagaren och bes\u00e4ttningen att hans uppgifter och ansvar noga preciserades i dessa avtal – och ur avtalspraxis v\u00e4xte det fram vissa grundregler om ansvarets omfattning.<\/p>\n\n\n\n

Betr\u00e4ffande dess utstr\u00e4ckning i rummet g\u00e4llde redan i ovan omn\u00e4mnda \u00e4ldsta version av R\u00f4les d’Oleron 13<\/sup> s\u00e4rskilda regler, som i huvudsak upp\u00adtogs i Visby sj\u00f6r\u00e4tt 14<\/sup> och allts\u00e5 kan f\u00f6rmodas ha g\u00e4llt i \u00d6stersj\u00f6omr\u00e5det \u00f6verhuvudtaget. Enligt dessa var lotsen (ledsagaren) skyldig att f\u00f6ra fartyget i hamn, om han \u00e5tagit sig det.<\/p>\n\n\n\n

Men om det fanns ett s\u00e4rskilt avsp\u00e4rrat st\u00e4lle (bassin), f\u00f6r att lastning och lossning skulle kunna ske tryggt, d\u00e5 \u00f6vergick ansvaret f\u00f6r fartyget p\u00e5 skepparen och bes\u00e4ttningen n\u00e4r lotsen f\u00f6rt fartyget fram till detta. Motivet h\u00e4rtill torde vara att lotsen inte hade annan uppgift \u00e4n att f\u00f6ra fartyget in i hamn. V\u00e4l inne i den tillkom det skeppare och bes\u00e4ttning att vidtaga n\u00f6diga \u00e5tg\u00e4rder f\u00f6r dess och lastens s\u00e4kerhet.15<\/sup><\/p>\n\n\n\n

L\u00e5ngt viktigare \u00e4n dessa regler, som snart sagt gav sig sj\u00e4lva, var givetvis de som g\u00e4llde lotsens (ledsagarens) ansvar f\u00f6r fartygets navigering i \u00f6ppen sj\u00f6. H\u00e4r fanns det flera m\u00f6jligheter att taga h\u00e4nsyn till. Lotsen kunde s\u00e4tta fartyget p\u00e5 grund genom okunnighet eller v\u00e5rdsl\u00f6shet eller med av\u00ad sikt. Enligt de \u00e4ldsta k\u00e4nda reglerna h\u00e4rom, i R\u00f4les d’Oleron art. 25 berodde ansvaret p\u00e5 avtalets inneh\u00e5ll.16<\/sup> Lotsen var i -alla h\u00e4ndelser skyldig att ers\u00e4tta uppkommen skada om fartyget f\u00f6rolyckades p\u00e5 grund av hans okunnighet eller f\u00f6rsummelse.<\/p>\n\n\n\n

Men om lotsen lovat vid sitt huvud att b\u00e4ra ansvaret f\u00f6r fartygets r\u00e4tta navigering och det f\u00f6rolyckades eller kom i fara, s\u00e5 skulle varken skepparen, sj\u00f6m\u00e4nnen eller k\u00f6pm\u00e4nnen straffas om de h\u00f6gg huvudet av s\u00e5dana lotsar. \u00bbMen\u00bb, till\u00e4gger stadgandet, \u00bbdet \u00e4r l\u00e4mpligt att man, innan en lots d\u00f6das i en s\u00e5dan situation, \u00f6vertygar sig om att han inte har m\u00f6jlighet att betala f\u00f6r skadan\u00bb.<\/p>\n\n\n\n

Dessa regler har n\u00e4ra motsvarighet i r\u00e4ttsboken Le Consulat de la Mer (Consolato del Mare). Den har sannolikt tillkommit senast i slutet av 1300-talet och \u00e4r skriven p\u00e5 katalanska.17<\/sup><\/p>\n\n\n\n

I denna r\u00e4ttsbok, som \u00e4r den utf\u00f6rligaste k\u00e4llan f\u00f6r den h\u00f6gmedeltida sj\u00f6r\u00e4tten i Medelhavet och Atlanten skymtar begynnelsen till lotstv\u00e5nget. Om kaptenen eller annan i bes\u00e4ttningen inte k\u00e4nner till de omr\u00e5den, d\u00e4r man skall segla, b\u00f6r lots (logar-pilot) f\u00f6rhyras. Avtal med denne b\u00f6r uppr\u00e4ttas skriftligen. Om det skulle visa sig att lotsen inte k\u00e4nner till de farvatten som han sagt sig beh\u00e4rska, s\u00e5 att han inte kan h\u00e5lla n\u00e5got av vad han lovat \u00bbdeu perdre lo cap encontinent; sens tot remecy, e sens tota merce\u00bb (b\u00f6r p\u00e5 \u00f6gonblicket f\u00f6rlora huvudet, utan all f\u00f6rl\u00e5telse eller n\u00e5d).<\/p>\n\n\n\n

Skepparen kan, om han vill, l\u00e5ta hugga huvudet av lotsen utan att det \u00e4r n\u00f6dv\u00e4ndigt att f\u00f6rst v\u00e4nda sig till domstol, om han inte vill det, emedan lotsen har bedragit honom och satt honom, bes\u00e4ttningen och last i fara att g\u00e5 under. Men, till\u00e4gger r\u00e4ttsboken f\u00f6rsiktigtvis, kaptenen f\u00e5r inte ensam best\u00e4mma \u00f6ver lotsens huvud. Omr\u00f6stning h\u00e4rom skall anst\u00e4llas med alla ombord och majoriteten f\u00e5r best\u00e4mma. De ombordvarande f\u00e5r allts\u00e5 fungera som kollegial domstol vid ett barg\u00e4rningsf\u00f6rfarande, n\u00e5got som st\u00e4mmer v\u00e4l med r\u00e4ttsbokens regler i \u00f6vrigt, som ger bes\u00e4ttning och k\u00f6pm\u00e4n ett starkt medinflytande ombord, till och med i nautiska fr\u00e5gor.18<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Detta medinflytande m\u00f6ter ocks\u00e5 i Visby sj\u00f6r\u00e4tt, liksom i m\u00e5nga senare sj\u00f6r\u00e4ttsk\u00e4llor, i form av obligatoriskt skeppsr\u00e5d med majoritetsbeslut om avsegling vid vind som skepparen bed\u00f6mer vara l\u00e4glig.19<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Om orsaken till begr\u00e4nsningen av kaptenens befogenhet i detta fall s\u00e4ger r\u00e4ttsboken betecknande att en lots inte b\u00f6r riskera att f\u00f6rlora huvudet p\u00e5 grund av hot fr\u00e5n skepparens sida eller f\u00f6r att denne vill spara in hans l\u00f6n, ty bland skeppare liksom bland andra m\u00e4nniskor finns det s\u00e5dana som saknar omd\u00f6me. Avslutningsvis tillr\u00e5des personer, som vill \u00e4gna sig \u00e5t lotsning att taga sig i akt innan de ger sig ut f\u00f6r lotsar, att de verkligen kan h\u00e5lla vad de lovar, p\u00e5 det att de inte skall drabbas av ovann\u00e4mnda straff.<\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r betecknande f\u00f6r de str\u00e4nga reglerna i R\u00f4les d’Oleron, MEStl. och Consolato del Mare att de anknyter till avtalet mellan skeppare, ev. ocks\u00e5 bes\u00e4ttning och k\u00f6pm\u00e4n, \u00e5 ena sidan, och lotsen \u00e5 den andra. Han f\u00e5r inte lova mer \u00e4n han kan h\u00e5lla, ty d\u00e5 f\u00f6rs\u00e4tter han alla ombord i livsfara och b\u00f6r d\u00e4rf\u00f6r sj\u00e4lv hotas av summariskt livsstraff.<\/p>\n\n\n\n

Den ber\u00f6mde sj\u00f6r\u00e4ttshistorikern Pardessus h\u00e4vdar20<\/sup> att reglerna i Consolato del Mare h\u00e4mtats fr\u00e5n artikel 25 i R\u00f4les d’Oleron. Men just det f\u00f6rh\u00e5llandet att i huvudsak samma och t\u00e4mligen drastiska regler om lotsens ansvar finns i s\u00e5 till rum och spr\u00e5k vitt skilda k\u00e4llor som R\u00f4les d’Oleron, MEStl. och Consolato del Mare, vilka likvisst ligger varandra n\u00e4ra i tiden, tyder snarast p\u00e5 att reglerna ingick i en allm\u00e4n v\u00e4steuropeisk sedvaner\u00e4tt, som i regel traderades muntligen, men kommit till skriftligt uttryck i n\u00e4mnda k\u00e4llor.21<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Vi har samma n\u00e4ra \u00f6verensst\u00e4mmelser mellan k\u00e4llorna i fr\u00e5ga betr\u00e4ffande reglerna om gemensamt haveri och f\u00f6rklaringen h\u00e4rtill \u00e4r troligen densamma.22<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Visby sj\u00f6r\u00e4tt har l\u00e5ngt mildare regler: \u00bb. \u00c4r det n\u00e5gon, det vare styrman eller lots (leytszage) eller b\u00e5tsman, som antager tj\u00e4nst, och ej kan sin syssla; kan man d\u00e4rom \u00f6verbevisa honom med tv\u00e5 av dem, som \u00e4ro inom bord, s\u00e5 skall han giva skepparen hans penningar (som han redan uppburit) \u00e5ter, och d\u00e4rtill h\u00e4lften s\u00e5 mycket som han lovat honom till l\u00f6n.\u00bb 23<\/sup><\/p>\n\n\n\n

N\u00e5got sp\u00e5r av det h\u00e5rda barg\u00e4rningsf\u00f6rfarandet mot lotsen i R\u00f4les d’Oleron och Consolato del Mare finns inte vare sig i Visby stadslag eller Visby sj\u00f6r\u00e4tt. Men det \u00e4r, som sagt, antagligt att reglerna om lotsens ansvar i MEStl. tillkommit under inflytande fr\u00e5n en muntligt traderad gemensam v\u00e4steuropeisk sedvaner\u00e4tt. Skeppare och bes\u00e4ttning hade r\u00e4tt att kr\u00e4va lotsens liv (i R\u00f4les d’Oleron rentav att tillgripa ett lynchnings f\u00f6rfarande) just d\u00e4rf\u00f6r att lotsen i b\u00e5da fallen satt sitt huvud i pant p\u00e5 att han skulle f\u00f6ra fartyget till avtalad ort utan skada.24<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Det \u00e4r allts\u00e5 med all sannolikhet ytterst fr\u00e5n den v\u00e4steuropeiska sj\u00f6r\u00e4ttens h\u00f6gmedeltida sedvaner\u00e4tt, som livsstraffet f\u00f6r lotsen i 1667 \u00e5rs sj\u00f6lag h\u00e4rleder sig, och som bes\u00e4ttningen har r\u00e4tt att utkr\u00e4va. Men straffet \u00e4r inte l\u00e4ngre en sanktion f\u00f6r visad inkompetens utan f\u00f6r avsiktlig illg\u00e4rning.<\/p>\n\n\n\n

I detta sammanhang \u00e4r det anledning att st\u00e4lla fr\u00e5gan hur l\u00e5ngt tillbaka i tiden man \u00f6verhuvudtaget kan leda ett speciellt straffansvar f\u00f6r lotsar. Vi har inget material d\u00e4rom fr\u00e5n antik sj\u00f6r\u00e4tt betr\u00e4ffande lotsar.25<\/sup> Det \u00e4r f\u00f6r den delen mindre troligt att lotsar under medeltiden var av samma betydelse i Medelhavet, som i Atlanten, Nordsj\u00f6n och \u00d6stersj\u00f6n. Riskerna f\u00f6r ok\u00e4nda stengrund var mindre efter Medelhavets ofta djupa kuster och hamninlopp, d\u00e4r dessutom tidvattnet och d\u00e4rmed tidvattenstr\u00f6mmarnas sandbankar ej utgjorde st\u00f6rre fara.26<\/sup> Det \u00e4r m\u00f6jligt att Atlantens och Nordsj\u00f6ns lotsar i Medelhavet snarast motsvarades av permanent anst\u00e4llda styrm\u00e4n.27<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Det troliga \u00e4r ocks\u00e5 att lotsinstitutet i dess mer utvecklade form \u00e4r samtida med tillkomsten under 1000-talet till 1100-talet av de stora seglande skeppen utan \u00e5ror. I V\u00e4steuropa fanns vid denna tid en fartygstyp \u00bble nef \u00bb – h\u00e4r kallad \u00bbrundskeppet\u00bb,28<\/sup> som visserligen i regel hade styr\u00e5ra och ibland ocks\u00e5 kunde ros. Men mest framdrevs det med segel.  I slutet av 1100-talet kommer en tekniskt \u00f6verl\u00e4gsen konkurrent – den \u00e4n mer h\u00f6gbordade och lastdryga hanseatiska koggen, som fr\u00e5n 1200-talet var den viktigaste fartygstypen i minst ett par \u00e5rhundraden i V\u00e4st- och Nordeuropa. Den var ett utpr\u00e4glat segelfartyg.<\/p>\n\n\n\n

Rundskeppet och koggen representerade stora framsteg i f\u00f6rh\u00e5llande till de tidigare \u00f6ppna eller halvd\u00e4ckade l\u00e5gbordade l\u00e5ngskeppen. Dessa var grundg\u00e5ende och mycket man\u00f6verdugliga och kunde d\u00e4rigenom l\u00e4tt undvika grundst\u00f6tningar i sk\u00e4rg\u00e5rdsleder. Men de kunde inte taga st\u00f6rre last c:a 20-30 ton j\u00e4mf\u00f6rt med koggarnas c:a 200 ton – och trots att de var snabba och goda sj\u00f6b\u00e5tar i m\u00e5ttlig vind och sj\u00f6 var de inte l\u00e4mpade f\u00f6r h\u00e5rt v\u00e4der ute till havs.29<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Rundskeppet och koggen d\u00e4remot var mera djupg\u00e5ende och mycket sv\u00e5rman\u00f6vrerade i tr\u00e5nga leder. De kryssade d\u00e5ligt och s\u00e4rskilt koggens h\u00f6ga skrov med de upptornade f\u00f6r- och akterkastellen utgjorde stora vindf\u00e5ng. \u00c4ven med helt strukna segel fick vindarna gott f\u00e4ste i s\u00e5dana skrov, och i h\u00e5rt v\u00e4der drev de hj\u00e4lpl\u00f6st med vinden. De hade p\u00e5 grund av sin klumpighet sv\u00e5rt att s\u00f6ka skydd i sk\u00e4rg\u00e5rd mot h\u00e5rt v\u00e4der. Inl\u00f6pandet i flodmynningar och sk\u00e4rg\u00e5rdsleder var s\u00e4rskilt riskabelt och f\u00f6rutsatte exakt navigering vid gynnsam vind.<\/p>\n\n\n\n

\u00c5 andra sidan kunde rundskepp och framf\u00f6rallt koggar taga laster av en tidigare ot\u00e4nkbar storleksordning. De utgjorde b\u00e5de milit\u00e4rt och kommersiellt en v\u00e4rdefull innovation. I det f\u00f6rra h\u00e4nseendet hade s\u00e4rskilt koggen med sina h\u00f6ga fribord och kastell goda m\u00f6jligheter att h\u00e4vda sig mot gamla tiders l\u00e5gbordade skepp. Det gick inte l\u00e4ngre att taga fartyg med \u00e4ntring helt enkelt genom att kliva \u00f6ver fr\u00e5n en reling till en annan.<\/p>\n\n\n\n

Under h\u00f6g- och senmedeltid hade \u00e4nnu inte n\u00e5gon avg\u00f6rande kategori-klyvning uppkommit mellan krigs- och handelsfartyg. B\u00e5da var av samma grundkonstruktion, vilket f\u00f6r handelsfartygens del motiverades av att de i dessa os\u00e4kra tider st\u00e4ndigt m\u00e5ste vara beredda att f\u00f6rsvara sig mot sj\u00f6r\u00f6vare.<\/p>\n\n\n\n

\u00c4ven ur den synpunkten var koggen med sina h\u00f6ga fribord och kastell p\u00e5 ett helt annat s\u00e4tt f\u00f6rsvarbar mot sj\u00f6r\u00f6varna. Lastdryghet, god fart vid f\u00f6rlig vind och utm\u00e4rkt defensiv f\u00f6rm\u00e5ga gjorde d\u00e4rf\u00f6r koggarna snabbt till den ledande kommersiella fartygstypen; de r\u00f6rde sig i allt st\u00f6rre antal i \u00f6ppen sj\u00f6 med stora laster inom omr\u00e5det fr\u00e5n \u00d6stersj\u00f6n till Medelhavet.<\/p>\n\n\n\n

Men ang\u00f6ringen av otillg\u00e4ngliga hamnar och passager genom sk\u00e4rg\u00e5rdsleder beredde, som sagt, stora sv\u00e5righeter. Den som navigerade fartyget m\u00e5ste p\u00e5 pricken veta var han befann sig i f\u00f6rh\u00e5llande till stengrund och sandbankar och i vilka leder han med trygghet kunde styra. Denna precision i navigeringen var s\u00e5 mycket n\u00f6dv\u00e4ndigare som koggarna i regel m\u00e5ste g\u00e5 in i hamn eller sk\u00e4rg\u00e5rdsleder f\u00f6r l\u00e4ns eller sl\u00f6r. Kryssa kunde de som sagt d\u00e5ligt, och redan halv vind begr\u00e4nsade starkt man\u00f6verf\u00f6rm\u00e5gan.<\/p>\n\n\n\n

Den nya sj\u00f6fartstekniken skapade d\u00e4rf\u00f6r ett behov av en ny kategori av yrkesm\u00e4n: navigat\u00f6rer specialiserade p\u00e5 hamninfarter och sk\u00e4rg\u00e5rdsleder, som in i minsta detalj beh\u00e4rskade farvattnen samtidigt som de m\u00e5ste kunna bed\u00f6ma koggarnas m\u00f6jligheter att navigera i skiftande l\u00e4gen.<\/p>\n\n\n\n

Vi vet ocks\u00e5 bl.a. fr\u00e5n de hanseatiska och svenska stadslagarna30<\/sup> att i b\u00f6rjan av 1300-talet hade det uppkommit en kategori av yrkesm\u00e4n, ledsagare, som i \u00d6stersj\u00f6hamnarna erbj\u00f6d sina tj\u00e4nster som navigat\u00f6rer. Samma typ av yrkesm\u00e4n m\u00f6ter i de v\u00e4steuropeiska hamnst\u00e4derna h\u00e4r under beteckningen lodeman.31<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n den tiden var ledsagarna-lotsarna oumb\u00e4rliga b\u00e5de i krig och fred. De sammansl\u00f6t sig i hamnst\u00e4derna till s\u00e4rskilda skr\u00e5n, som torde \u00e5tnjutit stort anseende. S\u00e5lunda fanns det under senmedeltiden i Kalmar ett skr\u00e5 av ledsagare, som \u00e5tog sig distanslotsning till orter som Stockholm, Lybeck och K\u00f6penhamn. Skr\u00e5et hade s\u00e5 h\u00f6gt anseende att det till och med hade fr\u00e4lsem\u00e4n som medlemmar.32<\/sup><\/p>\n\n\n\n

I Sverige uppm\u00e4rksammade kungamakten tidigt ledsagarnas milit\u00e4ra betydelse. Vasakungarna uppl\u00e4t s\u00e5lunda s\u00e4rskilda lotshemman i Stockholms, \u00c5lands, Finlands och \u00d6sterg\u00f6tlands sk\u00e4rg\u00e5rdar till bost\u00e4llen \u00e5t styrm\u00e4n f\u00f6r kronans krigsskepp. Fr\u00e5n Gustaf II Adolfs tid inordnades lotsarna under Amiralitetskollegiet, d\u00e4r en s\u00e4rskild h\u00f6gre \u00e4mbetsman \u00bbStyrmans Capitainen\u00bb hade ansvaret f\u00f6r lotsverkets organisation och funktion.<\/p>\n\n\n\n

Under honom sorterade i de olika lotsregioner, i vilka rikets kuster var indelade, \u00e5lderm\u00e4n och uppsyningsm\u00e4n s\u00e5som chefer f\u00f6r den regionala personalen. I Stockholm fanns d\u00e4rtill en s\u00e4rskild \u00bbLots Inspector\u00bb. Beteckningen \u00e5lderman erinrar om att lotsarna \u00e4nnu i b\u00f6rjan av 1600-talet efter g\u00e4ngse medeltida m\u00f6nster hade varit organiserade i skr\u00e5n.<\/p>\n\n\n\n

Reglerna i 1667 \u00e5rs sj\u00f6lag om \u00bbledsagare\u00bb utgick allts\u00e5 fr\u00e5n en organisation av betydande styrka, vilket givetvis var en f\u00f6ruts\u00e4ttning f\u00f6r den ansats till lotstv\u00e5ng, som sj\u00f6lagen stadgade. S\u00e5 mycket st\u00f6rre blev ledsagarnas ansvar; det utgick inte fr\u00e5n ett frivilligt avtal, d\u00e4r ledsagaren kunde reservera sig f\u00f6r t.ex. bristande kunskap om del av farleden.33<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Fr\u00e5n det detaljerade och f\u00f6rmodligen ofta i skrift avfattade avtalet flyttades nu tyngdpunkten till uppgifterna om skeppets djupg\u00e5ende. Ledsagaren var som privilegierad yrkesut\u00f6vare, ett yrke som ofta gick i arv fr\u00e5n far till son, skyldig att i detalj beh\u00e4rska farleden. Men f\u00f6r att tryggt kunna f\u00f6ra fram skeppet m\u00e5ste han med absolut s\u00e4kerhet veta dess djupg\u00e5ende; uppgift h\u00e4rom hade skeppare eller styrman ocks\u00e5 skyldighet att tillst\u00e4lla honom skriftligen.34<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Som ovan anm\u00e4rkts hade de urgamla reglerna om bes\u00e4ttningens r\u00e4tt att, om den s\u00e5 ville, kr\u00e4va livsstraff, n\u00e4r en ledsagare upps\u00e5tligen satte skeppet p\u00e5 grund, bevarats i sj\u00f6lagen, trots att 1665 \u00e5rs f\u00f6rslag hade \u00f6verl\u00e4mnat till domstolen att avg\u00f6ra fr\u00e5gan. Detta tyder onekligen p\u00e5 att n\u00e5got av den tidigare uppfattningen om ledsagarens ansvar p\u00e5 grund av frivilligt \u00e5tagande fortfarande var levande i r\u00e4ttsuppfattningen.<\/p>\n\n\n\n

Om s\u00e5 var f\u00f6rh\u00e5llandet \u00e4ndrades detta inom kort genom den strama organisation och den klara r\u00e4ttsliga struktur som det karolinska env\u00e4ldet som p\u00e5 s\u00e5 m\u00e5nga andra omr\u00e5den gav lotsv\u00e4sendet. H\u00e4rigenom f\u00f6r\u00e4ndrades ocks\u00e5 reglerna om ledsagarens, eller, med den fr\u00e5n 1680-talet anv\u00e4nda terminologin, lotsmannens ansvar.<\/p>\n\n\n\n

Till de ansvarsomr\u00e5den som av \u00e5lder varit g\u00e4llande, allts\u00e5 skyldigheten att ansvar f\u00f6r tryggheten mot grundst\u00f6tning p\u00e5 viss avtalad str\u00e4cka, fr\u00e5n det man l\u00e4ttat ankar till det man kommit till av skepparen anvisad s\u00e4ker plats, kom ocks\u00e5 andra uppgifter, \u00e4ven s\u00e5dana grundade p\u00e5 sj\u00f6milit\u00e4ra f\u00f6rh\u00e5llanden, n\u00e4mligen skyldigheten att noga hemligh\u00e5lla lotslederna, s\u00e4rskilt de \u00bbextraordin\u00e4ra\u00bb.<\/p>\n\n\n\n

Den f\u00f6rsta nya f\u00f6rfattningen om lotsens straffr\u00e4ttsliga ansvar \u00e4r tit. XVIII, p. 119 i 1685 \u00e5r, sj\u00f6artiklar, som ger en s\u00e5 klar bild av de str\u00e4nga sj\u00f6milit\u00e4ra kraven p\u00e5 lotsarna, att den h\u00e4r m\u00e5 citeras:<\/p>\n\n\n\n

\u00bbL\u00f6per n\u00e5gon Styrman af stor oachtsamhet och f\u00f6rsummdse p\u00e5 Klippa eller Grund, f\u00f6rs\u00e4ttiandes s\u00e5ledes Cronones Skepp eller  Fahrkoster,  miste Lifwet;  I  ther af s\u00e5dant p\u00e5l\u00f6pande en s\u00e5dan Fahrkost tager m\u00e4rckelig skada, dock likw\u00e4l blifwer beh\u00e5llen, ers\u00e4ttie skadan, som af slikt hans w\u00e5llande timmade, och springe tre g\u00e5nger R\u00e5hn, orkar han ey upfylla och betala skadan, g\u00e5nge tv\u00e5 g\u00e5nger under ki\u00f6len, gi\u00f6r n\u00e5gon Lotsman thet, straffes som sagt \u00e4r; och efter ett s\u00e5dant ansvar \u00e5ligger Styr- och Lotzman, s\u00e5 m\u00e5ste ingen Officerare hindra them at gi\u00f6ra sin tienst, eller falla them i Embetet, med mindre han \u00f6gonskenligen s\u00e5ge Styr- eller Lotzmannen irra och fara wilse, och sjelf wil p\u00e5 samma s\u00e4tt som Styr- eller Lotzmannen i all widrig h\u00e4ndelse wara responsabel.\u00bb<\/em><\/p>\n\n\n\n

Som synes var lotsens makt stor men hans ansvar var ocks\u00e5 d\u00e4refter. Att han vid tj\u00e4nstef\u00f6rsummelse straffades med de f\u00f6r den sj\u00f6milit\u00e4ra straffr\u00e4tten typiska, straffen \u00bbspringa r\u00e5\u00bb eller \u00bbk\u00f6lhalning\u00bb berodde naturligtvis p\u00e5 att han vid tj\u00e4nst p\u00e5 krigsfartyg lydde under sj\u00f6artiklarna.<\/p>\n\n\n\n

Lotsv\u00e4sendets fortsatta utbyggnad och alltmer utf\u00f6rliga reglering synes ha f\u00f6ljt t\u00e4tt i sp\u00e5ren p\u00e5 Karl Xl:s omfattande sj\u00f6milit\u00e4ra upprustning. Som bekant hade konungen, vis av skadan fr\u00e5n det danska krigets inledningsskede, \u00e5r 1680 b\u00f6rjat bygga den nya flottbasen Karlskrona och beflitade sig energiskt om \u00f6rlogsflottan.<\/p>\n\n\n\n

Dessa anstr\u00e4ngningar n\u00e5dde ocks\u00e5 lotsv\u00e4sendet. Fr\u00e5n \u00e5r 1687 finns ett kungligt plakat: 35 <\/sup>\u00bbhwarefter Styr- och Lotzm\u00e4n uti Sk\u00e4rg\u00e5rdarne sig r\u00e4tta skole\u00bb.<\/em> I detta f\u00f6rbjudes vid h\u00f6ga b\u00f6ter andra \u00e4n amiralitetskollegiets lotsar att utf\u00f6ra lotsning \u00bbi sk\u00e4rg\u00e5rdarna\u00bb<\/em> d\u00e4r s\u00e4rskilt farlederna till och ifr\u00e5n Stockholm, Dalar\u00f6 och Sandhamn omn\u00e4mnes. Ett, s\u00e4rskilt f\u00f6rbud riktas till<\/p>\n\n\n\n

\u00bbskeppare p\u00e5 Swenske Kopfardie eller fremmande Skepp och Fahrkoster att icke allenast intet segla ut och inn h\u00e4r i sk\u00e4ren utan Lotz, utan ock inge andre antaga till Lotzning \u00e4n de Lotzm\u00e4n, som i sk\u00e4ren boende och \u00e5 W\u00e5re w\u00e4gnar af W\u00e5rt Ammiralitets Collegio der til f\u00f6rordnade och edsworne \u00e4re eller blifwe.\u00bb<\/em><\/p>\n\n\n\n

I samma f\u00f6rordning gavs de f\u00f6rsta k\u00e4nda best\u00e4mmelserna om ber\u00e4kningsgrunderna f\u00f6r de lotspenningar som lotsen hade att uppb\u00e4ra. Beloppen ankn\u00f6ts, betecknande nog, till skeppens djupg\u00e5ende. D\u00e4rom sades betr\u00e4ffande Stockholms sk\u00e4rg\u00e5rd inom Landsort att lotsarna f\u00f6r varje skepp eller farkost,<\/p>\n\n\n\n

\u00bbsom ligger tolf fot diupt och der under, betales i Lotzpenningar 3 Mark Silfwermynt f\u00f6r hwar fot, och af de Skepp wm ligga diupare \u00e4n tolf fot, de ware s\u00e5 store, som de kunna, 3\u00bd Mark Silfwermynt, sammaledes f\u00f6r hwar fot till wederg\u00e4llning f\u00f6r deras lotzande\u00bb.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Uti alla andra sk\u00e4rg\u00e5rdar och lotsfarwatten skulle lotspenningar utg\u00e5 efter en av amiralitetskollegiet utgiven taxa. Det insk\u00e4rptes vidare att lotsarna var ansvarige f\u00f6r vidmakth\u00e5llandet av sj\u00f6m\u00e4rkena (remmare) i sk\u00e4ren och skulle dela upp denna uppgift sinsemellan.<\/p>\n\n\n\n

S\u00e5v\u00e4l straff ansvaret f\u00f6r lotsen enligt 1667 \u00e5rs sj\u00f6lag som lotspenningarnas storlek var allts\u00e5 best\u00e4mda efter det lotsade skeppets djupg\u00e5ende. Detta var onekligen i h\u00f6g grad praktiskt; lotsen skulle ju f\u00f6rst och fr\u00e4mst f\u00f6ra fartyget s\u00e5 att det ej gick p\u00e5 grund och ju djupare fartyget gick ju sv\u00e5rare var denna uppgift. Storleken i l\u00e4ngd \u00f6ver allt och i bredd spelade naturligtvis p\u00e5 denna tid mindre roll.<\/p>\n\n\n\n

Men att best\u00e4mma lotspenningarna efter djupg\u00e5endet medf\u00f6rde ocks\u00e5 en risk f\u00f6r bedr\u00e4gligt samspel mellan lots och skeppare, ett problem, som man tog st\u00e4llning till i f\u00f6ljande f\u00f6rfattning, den stora f\u00f6rordningen ang\u00e5ende lotsv\u00e4sendet i Stockholm och Finland av den 19 september \u00e5r 1696, (F.L.) till vilken ankn\u00f6ts ett samma dag utgivet reglemente (R.L.) f\u00f6r lotsinspekt\u00f6ren i Stockholm samt uppsynings- och \u00e5lderm\u00e4nnen \u00bbs\u00e5 i den Stockholmiske som eljest i hela den \u00f6frige Ski\u00e4rg\u00e5rden i Swerige och Finland\u00bb.36<\/sup> https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/1696-ars-forordning-angaende-lotsvasendet-i-sverige-och-finland\/<\/a><\/p>\n\n\n\n

Att ge en fullst\u00e4ndig redog\u00f6relse f\u00f6r dessa i sanning imponerande f\u00f6rfattningar, d\u00e4r lotsv\u00e4sendet och dess uppgifter organiseras och regleras in i detalj skulle alldeles spr\u00e4nga ramen f\u00f6r denna framst\u00e4llning.37<\/sup><\/p>\n\n\n\n

\"\"<\/a>
Lotseden fr\u00e5n 1687<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Jag m\u00e5ste h\u00e4r stanna vid att redog\u00f6ra f\u00f6r n\u00e5gra s\u00e4rskilt viktiga regler om lotsarnas uppgifter och ansvar. F\u00f6rfattningarna \u00e4r tekniskt konstruerade s\u00e5 att de f\u00f6rst redovisar lotsarnas uppgifter och ansvar och d\u00e4refter \u00e5l\u00e4gger lotsinspekt\u00f6r och \u00e5lderm\u00e4n att \u00f6vervaka just dessa uppgifter och d\u00e4remot svarande ansvar.38<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Best\u00e4mmelserna h\u00e4rom ges med s\u00e4rskild utf\u00f6rlighet i edsformul\u00e4ren f\u00f6r lots, lotsinspekt\u00f6r och \u00e5lderman. Ur dessa kan man utl\u00e4sa vad som ans\u00e5gs vara s\u00e4rskilt viktigt att iakttagas av lotsarna i deras tj\u00e4nst.<\/p>\n\n\n\n

Den sv\u00e5raste uppgiften hade givetvis lotsarna ute i sj\u00e4lva havsbandet. De \u00e5lades med str\u00e4nghet att h\u00e5lla god utkik och, st\u00e4ndigt vara beredda att lotsa in fartyg f\u00f6rbi \u00bbde yttersta grunden\u00bb in i sk\u00e4rg\u00e5rdslederna. Lotsarna var d\u00e4rvid skyldiga att inte blott k\u00e4nna sj\u00e4lva farlederna utan ocks\u00e5 grunden vid sidorna s\u00e5 att de kunde hj\u00e4lpa skeppsbef\u00e4let vid loverandet, dvs vid kryss.<\/p>\n\n\n\n

Den nautiska tekniken och fartygskonstruktionen hade d\u00e5mera gjort s\u00e5 stora framsteg att det var m\u00f6jligt att taga sig fram i sk\u00e4rg\u00e5rdslederna under kryss, n\u00e5got som i regel skulle varit sv\u00e5rt om inte om\u00f6jligt under senmedeltiden. Detta \u00f6kade yttermera lotsens ansvar, ty, insk\u00e4rper f\u00f6rordningen 39<\/sup><\/p>\n\n\n\n

\u00bbhafwandes Skepparen honom, hwad Lotsningen ang\u00e5r, intet att befalla eller emots\u00e4ja utan p\u00e5 det h\u00f6gsta beflita sig till r\u00e4tteligen commendera och regera sitt Skepp samt, s\u00e5 w\u00e4l uti seglande, lofwerande som ankrande, att r\u00e4tta sig efter hans begi\u00e4ran och den tidige warning och underwisning han honom om Leden och Grunden samt Farwattnet gifwa l\u00e4rer; gj\u00f6r han (dvs Skepparen) det icke, komme alt hwad der af tima kan, p\u00e5 hans answar\u00bb.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Vid sidan av sj\u00e4lva fartygsman\u00f6vreringen hade lotsen tv\u00e5 f\u00f6r tidens f\u00f6rh\u00e5llanden betecknande s\u00e4rskilda uppgifter. Han skulle vaka \u00f6ver att fartygen inte kastade sin barlast \u00bbi hamnar, p\u00e5 redder och i farleder\u00bb 40 <\/sup>– vilket ju kunde leda till \u00f6verraskande och farliga uppgrundningar. D\u00e5tida segelfartyg m\u00e5ste f\u00f6r stabilitetens skull ha extra barlast av sten i k\u00f6lsvinet, n\u00e4r de inte f\u00f6rde last.<\/p>\n\n\n\n

Det var en otrevlig vana hos d\u00e5tida skeppsbef\u00e4l att i bekv\u00e4mlighetens tecken l\u00e4mpa barlasten \u00f6ver bord d\u00e4r det b\u00e4st passade sig ur lastningssynpunkt – en d\u00e5tida motsvarighet till v\u00e5r tids oskick att rensa oljetankarna d\u00e4r det f\u00f6r fartyget \u00e4r bekv\u00e4mast. Att denna lotsens \u00f6vervakningsuppgift vederb\u00f6rligen iakttogs skulle nogsamt \u00f6vervakas av lotsinspekt\u00f6r och lots\u00e5lderm\u00e4n. De skulle i sin tur anm\u00e4la brott mot f\u00f6reskrifterna i fr\u00e5ga till magistraterna.<\/p>\n\n\n\n

Vidare var lotsarna, var inom sitt distrikt, skyldiga att s\u00e4tta ut och underh\u00e5lla sj\u00f6m\u00e4rken – \u00bbprickar och remmare\u00bb – samt att \u00f6vervaka \u00e4ven andra lotsdistrikt vid f\u00e4rd genom dessa f\u00f6r att kunna anm\u00e4la om sj\u00f6m\u00e4rken kommit bort eller skadats.41<\/sup><\/p>\n\n\n\n

F\u00f6rordningen insk\u00e4rpte att vid fullg\u00f6randet av denna underh\u00e5llningsskyldighet skulle lotsarna ha r\u00e4tt till hj\u00e4lp av de sk\u00e4rg\u00e5rdsb\u00f6nder som bodde n\u00e4rmast farlederna,<\/p>\n\n\n\n

\u00bbs\u00e4rdeles w\u00e5rtiden; n\u00e4r alle Prickarne och Remmarne merendels av isg\u00e5ng tillika borttagna blifwa\u00bb.<\/em><\/p>\n\n\n\n

 F\u00f6rordningen f\u00f6rklarade att detta skulle g\u00e4lla:<\/p>\n\n\n\n

\u00bblika s\u00e5som Allmogen p\u00e5 Landet elljest \u00e4ro plichtige att underh\u00e5lla allm\u00e4nna v\u00e4gar\u00bb<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Straffet f\u00f6r f\u00f6rsummelse av denna skyldighet var f\u00f6r lotsarna f\u00f6rsta g\u00e5ngen 5 daler silvermynt i b\u00f6ter, andra g\u00e5ngen 10 daler. Uppkom skada genom f\u00f6rsummelsen skulle lotsen om det g\u00e4llde handelsfartyg ers\u00e4tta skadan eller om han det ej kunde, plikta efter straffordningen. G\u00e4llde det Kungl. Maj:t,s skepp skulle skadan ers\u00e4ttas och d\u00e4rtill skulle han l\u00f6pa tre gatulopp; \u00bbhar han intet till att betala med, straffes med nio gatulopp\u00bb.<\/p>\n\n\n\n

Liknande straff- och skadest\u00e5ndsr\u00e4ttsliga regler g\u00e4llde enligt f\u00f6rordningen f\u00f6r det fall att lots f\u00f6rsummade att i tid m\u00f6ta fartyg ute till havs f\u00f6r att bitr\u00e4da dem vid ang\u00f6randet av sk\u00e4rg\u00e5rdslederna.42<\/sup> Kom skada d\u00e4rav skulle lotsen ers\u00e4tta den, om det var fr\u00e5ga om ett handelsfartyg (\u00bbCouffardie-Skepp\u00bb).<\/p>\n\n\n\n

Saknade han medel h\u00e4rtill skulle han plikta med gatulopp efter straff ordningen. Men om;<\/p>\n\n\n\n

 \u00bbn\u00e5gon Kongl. Maj:ts Farkost af s\u00e5dant f\u00f6rsummande tager n\u00e5gon m\u00e4rckelig skada och likw\u00e4l blifwer beh\u00e5llen ers\u00e4ttie skadan, som af slikt hans w\u00e5llande timade, och l\u00f6pe tre g\u00e5nger gatulopp; orkar han ej uppfylla skadan, plickte med nijo g\u00e5nger gatulopp; men blifwer n\u00e5gon Kongl. Maj:ts Farkost aldeles f\u00f6rsatt, miste lifwet; sker ock ingen skada skall Lotsen \u00e4nd\u00e5, n\u00e4r han s\u00e5lunda befinnes hafwa warit f\u00f6rsummelig och det \u00e4r Couffardie-Skepp, l\u00f6pa tvenne g\u00e5nger Gatulopp, men om det \u00e4r Kongl. Maj:ts Skepp, plickta med trenne gatulopp\u00bb.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Samma straff och samma skadest\u00e5ndsskyldighet drabbade lotsen om det under lotsningen h\u00e4nde<\/p>\n\n\n\n

\u00bbolycka p\u00e5 hwarjehanda s\u00e4tt genom Lotsens f\u00f6rseende, antingen af oacktsamhet, okunnighet eller fylleri samt annat slikt hans w\u00e5llande\u00bb.<\/em>43<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Dessa stadganden ersatte allts\u00e5 reglerna p\u00e5 ifr\u00e5gavarande punkter i sj\u00f6lagen, enligt vilka arbitralt straff och skadest\u00e5nd skulle utg\u00e5 vid skada som uppst\u00e5tt genom lotsens v\u00e5llande. Kvar stod emellertid de urgamla reglerna i sj\u00f6lagen om bes\u00e4ttningens r\u00e4tt att kr\u00e4va livsstraff f\u00f6r lotsen om denne med avsikt satte skeppet p\u00e5 grund.<\/p>\n\n\n\n

Som synes var dessa regler om lotsens skadest\u00e5nd- och straffansvar mycket str\u00e4nga. Men d\u00e4ruti \u00f6verensst\u00e4mde de med den karolinska tidens straff r\u00e4tt \u00f6verhuvudtaget. Man b\u00f6r vidare erinra sig att domstolarna brukade leuterera samt att det fr\u00e5n Kristinas straffordning s\u00e5som prim\u00e4rt straff eller f\u00f6rvandlingsstraff brukade gatuloppet kunde vara mer eller mindre h\u00e5rt beroende p\u00e5 det exekverande straffuppb\u00e5dets syn p\u00e5 brottslingen och brottet.44<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Det str\u00e4nga ansvar som \u00e5vilade lotsarna blir ocks\u00e5 mer begripligt om man uppm\u00e4rksammar de korresponderande reglerna om ovillkorligt lotstv\u00e5ng f\u00f6r st\u00f6rre fartyg vare sig de var inkommande eller utg\u00e5ende i lotslederna.45<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Bef\u00e4lhavarna p\u00e5 s\u00e5dana fartyg f\u00f6rbjudes str\u00e4ngeligen och vid 150 daler silvermynts b\u00f6ter att sj\u00e4lva genom eget \u00bbpeglande och lodande\u00bb s\u00f6ka sig v\u00e4g genom lotsfarvattnen. Man gjorde emellertid skillnad f\u00f6r sm\u00e4rre fartyg, s\u00e4rskilt de i inrikesfart i den stockholmska sk\u00e4rg\u00e5rden:<\/p>\n\n\n\n

\u00bballa sm\u00e5 l\u00e4ttliggiande Swenske, \u00c5l\u00e4ndske, Finske, Osterbottniske, Nyl\u00e4ndske, Carel\u00ad ske, och lngermanl\u00e4ndske Skutor, Farkoster och B\u00e5tar, som m\u00e5st betiena sig af innomski\u00e4rsfarten, och intet f\u00f6rtulla deras Laddning wid store Si\u00f6\u00ad Tullen h\u00e4r i Stockholm\u00bb<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Vidare undantogs:<\/p>\n\n\n\n

\u00bbAlla Ryssl\u00e5dior, oacktat att de ock f\u00f6rtulla sine waror wid store Si\u00f6-Tulls Contoiret\u00bb samt \u00bballa de sm\u00e5 l\u00e4ttliggiande inl\u00e4ndske Skutor, Farkoster och B\u00e5tar uti de andre ski\u00e4rg\u00e5rdarne, som intet segla p\u00e5 utl\u00e4ndske orter, utan g\u00e5 allenast de Swenske St\u00e4derne och Provincierne emellan, h\u00e4rinnom-Rikes och betiena sig af inn\u00ad om-Ski\u00e4rsfarten\u00bb.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Det tillades emellertid att skepparna p\u00e5 s\u00e5dana fartyg, om de s\u00e5 ville, fick begagna lots, men i s\u00e5 fall m\u00e5ste de betala lotspenningar lika som andra. Lika v\u00e4l som det var f\u00f6rbjudet att g\u00e5 i ordinarie lotsleder utan lots, s\u00e5vida fartyget inte tillh\u00f6rde undantagna kategorier, likav\u00e4l f\u00f6rbj\u00f6ds alla skeppare, s\u00e5lunda \u00e4ven de som inte beh\u00f6vde anlita lots, att;<\/p>\n\n\n\n

\u00bbinkomma och fara igenom n\u00e5got annat inlopp eller andre leder, \u00e4n de ordinarie\u00bb.46<\/sup><\/strong><\/em><\/p>\n\n\n\n

Undantag gjordes likvisst f\u00f6r n\u00f6dsituation, n\u00e4r fartyget blivit;<\/p>\n\n\n\n

 \u00bbaf h\u00e4ftig Storm drefne p\u00e5 l\u00e4gervall och s\u00e5ledes twungne, f\u00f6r Skepp och Gods b\u00e4rgande skull, att s\u00f6ka andre extraordinarie inlopp och leder\u00bb.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Stadgandet kr\u00e4vde allts\u00e5 en sv\u00e5r n\u00f6dsituation f\u00f6r att det skulle vara till\u00e5tet att s\u00f6ka extraordin\u00e4r led. Skeppet skulle i h\u00e4ftig storm befinna sig i l\u00e4gervall, dvs under en p\u00e5landsvind driva in mot l\u00e4kust, vilken fartyget inte kunde kryssa sig fri ifr\u00e5n. F\u00f6rklaringen h\u00e4rtill \u00e4r att b\u00e5de de ordinarie och s\u00e4rskilt de extraordinarie farledernas str\u00e4ckning var milit\u00e4ra hemligheter.<\/p>\n\n\n\n

Lotsarna m\u00e5ste i sina \u00e4mbetseder utf\u00e4sta sig att;<\/p>\n\n\n\n

\u00bbintet underr\u00e4tta n\u00e5gon fr\u00e4mmande, hwarken om det ordinarie Fahrwattnet och des grund eller beskaffenhet, mindre om de extraordinarie leder och farter.47<\/sup><\/em><\/p>\n\n\n\n

H\u00e4rom \u00e5l\u00e5g det lotsinspekt\u00f6r, uppsyningsm\u00e4n och \u00e5lderm\u00e4n att ha s\u00e4rskild uppsikt och allvarligen f\u00f6rmana lotsarna.<\/p>\n\n\n\n

Det v\u00e4lorganiserade lotsv\u00e4sendet, som v\u00e4xt fram under 1600-talet och f\u00e5tt fasthet och stadga under det karolinska env\u00e4ldets storartade administrativa reformarbete, skulle i forts\u00e4ttningen fungera s\u00e5 v\u00e4l att mer ingripande reformer inte kr\u00e4vdes f\u00f6rr\u00e4n i slutet av 1700-talet.48<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Tydligen hade lotsarnas uppgifter och ansvar avv\u00e4gts p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt att de v\u00e4l motsvarade tidens f\u00f6rh\u00e5llanden. Motsvarande torde – till sist – kunna s\u00e4gas om tryggandet av lotsarnas ekonomiska st\u00e4llning och personliga s\u00e4kerhet.<\/p>\n\n\n\n

Inbetalda lotspenningar skulle s\u00e5lunda redovisas f\u00f6r lots\u00e5lderm\u00e4nnen. Det \u00e5l\u00e5g dessa att f\u00f6rvara medlen i en s\u00e4rskild kassal\u00e5da, varur m\u00e5natligen utbetalning till lotsarna skulle ske \u00bbproportionaliter\u00bb och utan h\u00e4nsyn till om den en eller andre haft turen att f\u00e5 lotsa st\u00f6rre skepp \u00e4n andra.49<\/sup><\/p>\n\n\n\n

Eftersom fartygsbef\u00e4let, s\u00e5v\u00e4l kronans officerare som civila skeppare, kunde frestas att taga lotsarna med sig l\u00e4ngre ut till havs \u00e4n vad som var n\u00f6dv\u00e4ndigt och \u00bbde \u00e5ter w\u00e4l och obehindrade med sina b\u00e5tar kunna komma till lands igen\u00bb,<\/em> gavs utf\u00f6rliga regler f\u00f6r dylika situationer.50<\/sup> Officerare och skeppare hotades av h\u00e5rda straff vid dylika \u00f6vergrepp mot lotsarna. Tog n\u00e5gon skeppare lotsen med sig alldeles utomlands \u00bbmit gewalt<\/em>\u00bb skulle han straffas som en tjuv eller r\u00e5nsman och mista livet.<\/p>\n\n\n\n

Lotsen hade allts\u00e5 i stormaktstidens svenska sj\u00f6r\u00e4tt mycket viktiga uppgifter och skyldigheter. Men mot detta stod en betydande maktst\u00e4llning ombord och en p\u00e5taglig str\u00e4van fr\u00e5n myndigheternas sida att skydda honom i hans sv\u00e5ra yrkesut\u00f6vning och p\u00e5 ett r\u00e4ttvist s\u00e4tt tillvarataga hans ekonomiska intressen. Lotsen var alltsedan h\u00f6gmedeltiden en v\u00e4rdefull och aktad yrkesman. P\u00e5 karolinsk tid garanterade kronan att han hade en god utbildning och kunde d\u00e4rf\u00f6r st\u00e4lla stora krav p\u00e5 hans f\u00f6rm\u00e5ga.<\/p>\n\n\n\n

1<\/sup> Lagtexten hos JOHAN SCHMEDEMAN: Kongl. Stadgar, F\u00f6rordningar, Bref och Resolutioner ifr\u00e5n \u00c5hr 1528 in till 1701 ang\u00e5ende Justitiae och Executions Ahrenden, 1706. Ang\u00e5ende k\u00e4llor och f\u00f6rarbeten till 1667 \u00e5rs sj\u00f6lag se \u00c5KE HOLMB\u00c4CK: Studier i \u00e4ldre sj\u00f6r\u00e4tt, U.U.A. 1926: 1 Juridik 2, s. 4 f.; Bo PALMGREN:  \u00c5terfunna f\u00f6rarbeten till 1667 \u00e5rs sj\u00f6lag, SvJT 1960 s. 26 samt ERLING SELVIG: Forarbeidene til den svenske sj\u00f6loven av 1667, SvJT 1963 s. 284.
2<\/sup> Se s\u00e4rskilt Selvig, a.a., s. 285.
3<\/sup> Se Palmgren, a.a., s. 26 med d\u00e4r intagna uppgifter ang\u00e5ende Olivekrans. J. M. PARDEssus har i sin f\u00f6r sj\u00f6r\u00e4ttens historia grundl\u00e4ggande k\u00e4lledition: Collection de Lois Maritimes, 1827-1845, B I-VI, i Bd III tryckt av 1667 \u00e5rs sj\u00f6lag. I en not 3, s. 131, h\u00e4vdar han att inledningen till sj\u00f6skadebalken VII p\u00e5verkats av Hansaf\u00f6rbundets recess 1614, III: 18 (Pardessus, Il, s. 536) med dess regler om skepparens skyldighet att anlita lots om han och styrmannen inte \u00e4r f\u00f6rtrogna med farvattnet. Eljest f\u00e5r han b\u00f6ta en mark i guld. Likas\u00e5 anser Pardessus att reglerna i sj\u00f6skadebalken om lotsens skyldighet att f\u00f6ra fartyget till trygg ankarplats haft en f\u00f6rebild i Visby sj\u00f6r\u00e4tt I: 39, som har liknande regler. Men f\u00f6rebilderna har angivits redan i 1665 \u00e5rs f\u00f6rslag och \u00e4r andra \u00e4n de av Pardessus anf\u00f6rda. Se nedan s. 2 not 4.
4<\/sup> 1665 \u00e5rs f\u00f6rslag finns dels i Riksarkivet, dels i Engestr\u00f6mska samlingen, B IX 1.72, Kungl. Bibl. (Se ang. denna utg. Palmgren, a.a., s. 27.) Stadgandena om lotsm\u00e4nnen \u00e4r intagna i f\u00f6rslagets trettonde (och sista) balk, som har rubriken:  \u00bbOm lotzm\u00e4ns  plickt och skyldigheet.\u00bb Den i texten ovan citerade artikeln har rubriken: \u00bbStraff p\u00e5 ledsagare eller lotzm\u00e4n, igenom hwars w\u00e5llande ett skepp kommer p\u00e5 skada\u00bb.  Under rubriken finns h\u00e4nvisningar till k\u00e4llor f\u00f6r artikeln:\u00bbSVHP. af d. 2 Jan: 1634 a 9. och NAKP. 685 a 20.\u00bb Enligt Holmb\u00e4ck, a.a., h\u00e4nf\u00f6r sig dessa h\u00e4nvisningar till Ordonnantie … beroende stuck vande pilotage dat 1\/1 1634 i Hollands Placaet Boeck II, Amsterdam 1645, s. 251, resp. Amsterdams Handvesten, 1662.
5<\/sup> Magnus Erikssons Stadslag i nysvensk tolkning av \u00c5ke Holmb\u00e4ck och Elias Wessen, Skrifter utgivna av Institutet f\u00f6r r\u00e4ttshistorisk forskning grundat av Gustav och Carin Olin, R\u00e4ttshistoriskt bibliotek, Band 7.
7<\/sup> Se n\u00e4rmare Pardessus, a.a. I, s. 283 ff s\u00e4rskilt s. 301 f.
8<\/sup>   I Visby Sj\u00f6r\u00e4tt -Juris Maritimi Visbyensis, Versio Hollandica, Amsterdam 1588, (Se C. J. ScHLYTER: Corpus Iuris Sveogotorum, VIII, 1853, s. LXV.)  heter lots \u00bbPiloot\u00bb. D\u00e4remot heter lots i en l\u00e5gtysk version fr\u00e5n 1500-talet \u00bbleitsagen\u00bb.  I Phillippe II :s ordonnance av \u00e5r 1563 ben\u00e4mnes lotsen \u00bbpilote\u00bb, Pardessus a.a.,  IV, s. 90 K\u00e4llan  skiljer mellan denna befattning och \u00bbstierman\u00bb. Jfr Pardessus a.a. IV, s. 170: \u00bbpiloten\u00bb. I modern sj\u00f6fart skiljer man mellan tre slag av lotsar, n\u00e4mligen hamnlots, regional lots och distanslots.  En hamnlots ansvarar endast f\u00f6r sj\u00e4lva hamnen i t.ex. G\u00f6teborg, en regional lots f\u00f6r infarts- och utfartslederna i G\u00f6teborgs sk\u00e4rg\u00e5rd och en distanslots ansvarar f\u00f6r ett \u00e5tagande t.ex. att lotsa ett fartyg fr\u00e5n G\u00f6teborg till Stockholm. Under h\u00e4r behandlade period hade man endast regionala lotsar och distanslotsar, vilkas uppgifter ofta sammanf\u00f6ll. Lotsens eller ledsagarens uppgift var slutf\u00f6rd n\u00e4r fartyget kommit i hamn. W. S. LINDSAY: History of Merchant Shipping, I, 1965, s. 388, ger allts\u00e5 en missvisande \u00f6vers\u00e4ttning, n\u00e4r det talas om \u00bba pilot, or ’lockman’ (i manuskripten ’lodman’), for such was the term applied to harbour pilots\u00bb. Det framg\u00e5r redan av de geografiska angivelserna i R\u00f4les d’Olerons att dess regler ocks\u00e5 syftar p\u00e5 vad vi skulle kalla distanslotsar. S\u00e4rskilda regler f\u00f6r dylika lotsar, kallade \u00bbstierman\u00bb finns i 1500-talets holl\u00e4ndska r\u00e4tt, se Pardessus, a.a., IV, s. 72. Se \u00e4ven nedan s. 21 n. 45.
9<\/sup>  EIRIK HORNBORG: Kampen om tlstersj\u00f6n, 1945, s. 67 ff.
10<\/sup>  Ern1K HORNBORG: Segelsj\u00f6fartens historia, 1923, s. 168.
11<\/sup> I en senmede!tida bearbetning av R\u00f4les d’Oleron hotas lotsar som i f\u00f6rr\u00e4diskt sam\u00ad spel med kustbefolkningen s\u00e4tter fartyg p\u00e5 grund  av mycket h\u00e5rda avskr\u00e4ckningsstraff, Pardessus, I s. 348 f.
12<\/sup> Se NJA I, 1937, – 630 ff. Lotstv\u00e5ng m\u00f6ter i 1500-talets holl\u00e4ndska sj\u00f6r\u00e4tt, Par- dessus, IV, s. 83.
13<\/sup>   Pardessus, a.a., s. 340.
14<\/sup> Visby Sj\u00f6r\u00e4tt, Schlyter, a.a., VIII, s. 228 f. Visby sj\u00f6r\u00e4tt  var  liksom  R\u00f4les d’Oleron  en  kompilation  av sedvaner\u00e4ttsregler, som inte hade  n\u00e5got s\u00e4rskilt  judiciellt  samband  med  Visby. Stadens egna sj\u00f6r\u00e4ttsregler finns i Visby stadslag.
15<\/sup> Pardessus, a.a., s. 340 not (2). Se \u00e4ven den version av R\u00f4les d’Oleron, som under namn av \u00bbDroit Maritime de la Flandre\u00bb publicerats av Pardessus, a.a., IV, s. 28 f.
16<\/sup> R\u00f4les d’Oleron, Art. 25 (Pardessus, a.a., s.340) Art 25 tillh\u00f6r inte 1200-talsskiktet i R\u00f4les d’Oleron, Krieger a.a., s. 12 ff men f\u00f6religger i varje fall i 1400-talsmanuskript. Reglerna om barg\u00e4rningsf\u00f6rfarandet mot lotsen \u00e4r emellertid s\u00e4kerligen utvecklade i samband med tillkomsten av professionella lotsar, dvs. senast under 1200-talet. De \u00e4r ju av typiskt primitiv karakt\u00e4r.
17<\/sup> Se Pardessus, a.a., Bd II, s. 250 ff., d\u00e4r ocks\u00e5 en fransk \u00f6vers\u00e4ttning ges, samt ang\u00e5ende k\u00e4llans proveniens hans inledning till Bd II, s\u00e4rskilt s. 35.
18<\/sup> Jfr Eirik Hornborg, Segelsj\u00f6farten, s. 188. Hornborg antager att stadgandet i R\u00f4les d’Oleron om att en lots, som v\u00e5llade skeppsbrott kunde sakl\u00f6st d\u00f6das \u00bbaldrig kan ha varit lag i str\u00e4ngare bem\u00e4rkelse, utan helt enkelt ett med blodsh\u00e4mnden besl\u00e4ktat desperat medel att bek\u00e4mpa, inte oskicklighet och f\u00f6rsummelse, men illvilliga och brottsliga avsikter>>. Till detta m\u00e5 anm\u00e4rkas att r\u00e4ttsb\u00f6ckerna R\u00f4les d’Oleron och Consolato del Mare liksom andra medeltida r\u00e4ttsk\u00e4llor av samma typ till\u00e4mpades i praktiken som lagb\u00f6cker och att f\u00f6rekomsten av de h\u00e5rda ansvarsreglerna f\u00f6r lotsar i b\u00e5da r\u00e4ttsb\u00f6ckerna visar att det till lotsningsavtalet anknutna straffavtalet var fast rotat i r\u00e4ttstill\u00e4mpningen.
19<\/sup> Schlyter, a.a., VIII, s. 195. Se \u00e4ven Pardessus, a.a., I, s. 405 f, d\u00e4r regler om majoritetsbeslut ang\u00e5ende anlitande av  lots  refereras  ur  Coutumes  d’Amsterdam  … 1533-37.
20<\/sup> Pardessus a.a. Bd II,  s. 250 n (1).
21 <\/sup>Reglerna om barg\u00e4rningsf\u00f6rfarandet mot den okunnige eller f\u00f6rsumlige lotsen f\u00f6rekommer i flertalet k\u00e4nda varianter av R\u00f4les d’Oleron resp. Consolato del Mare. I ett manuskript – f\u00f6rmodligen fr\u00e5n b\u00f6rjan  av  1400-talet – har reglerna i R\u00f4les d’Oleron, s\u00e5dana de intagits i den engelska kompilationen \u00bbThe Black Book of the Admirality\u00bb f\u00e5tt en s\u00e4rskilt drastisk version, uttryckt b\u00e5de p\u00e5 franska och engelska:<\/p>\n\n\n\n

Fransk version c:a 1415:
Item estably est pour coustume  de mer que se une nef est perdue par la deffaulte dun lodeman les mariners puent, si leur plaist, amener le lodeman au guyndas ou a ung autre lieu et couper  sa teste sans quen apres le maistre ou nu! de ses mariners soit tenu den respondre devant aucun autre juge, pource  que le  lodeman  fist  grande  trayson a son entreprise de lodemenage. Et cest le jugement en ce cas.<\/p>\n\n\n\n

Engelsk version 1536:
It is  established for a custom of the sea that yf a shyp is !ost by defau!te of the lodeman the maryners may, if they  please, bring the lodeman to the windlass or any other place and cut off his head withoute the maryners being bounde to answer before any judge, because the lodeman has committed high treasone against his undertakynge of the pilotage And this is the judgment. A case wherein the mariners may cut of the pilot’s hed without further judgement.

Se i \u00f6vrigt om lotsens ansvar i denna k\u00e4lla S1R TRAVERS Tw1ss (ed.): \u00bbThe Black Book of the Admira!ty, 1871-76, Del I, s. 128 ff. Jfr Krieger, a.a., s. 15 ff.
22<\/sup> Man finner  m\u00e5nga  andra \u00f6verensst\u00e4mmelser mellan R\u00f4les d’Olcron och Consolato del Mare med andra tidiga sj\u00f6r\u00e4ttsk\u00e4llor. Ett s\u00e4rskilt belysande exempel p\u00e5 \u00e5ldern i den sedvaner\u00e4tt som l\u00e5g bakom n\u00e4mnda k\u00e4llor finns i den sicilianska staden Tranis sj\u00f6r\u00e4ttsstatuter fr\u00e5n 1063. I dess artikel XXVIII \u00e5terfinns regler om en matros n\u00f6dv\u00e4rnsr\u00e4tt mot kaptenen, vilka har motsvarigheter i R\u00f4les d’Oleron och Consolate del Mare. Se n\u00e4rmare Pardessus, a.a., V s. 246.
23<\/sup> Visby Sj\u00f6r\u00e4tt I: 2. Se Schlyter, a.a., VIII, s. 187. Reglerna \u00e4r h\u00e4mtade ur lybsk r\u00e4tt, Pardessus, a.a., IV, s. 49 not 2.
24  <\/sup>Jfr MEStl XIV: \u00bbhava de r\u00e4tt att taga hans liv dock inf\u00f6r domstol, om sex vittnen finnas att han gjorde ett s\u00e5dant avtal med skepparen och  skeppsm\u00e4nnen. R\u00f4les d’Oleron. Art 25: \u00bbEt si il y a d’eux qui la prennent sur leur testes a conduire et amener, et s’ils la perdent et la perillent, si le mestre, ou ascun des mariners ou ascun des marchantz soit qui leur coupent les testes, ils ne sont pas tenuz a payer d’amendement\u00bb.
25 <\/sup>Pardessus, a.a., Bd II, s. 486, n (1).
26<\/sup> Hornborg, Segelsj\u00f6farten, s. 2 f.
27<\/sup> H\u00e4rp\u00e5 tyder den spanska r\u00e4ttsk\u00e4llan fr\u00e5n 1266 Partidas, som ger en utf\u00f6rlig framst\u00e4llning av kraven p\u00e5 lotsar (naucheres). Av dessa krav framg\u00e5r att man syftade p\u00e5 permanent anst\u00e4llda styrm\u00e4n. \u00c4ven p\u00e5 dem var kraven st\u00e4nga. K\u00e4llan s\u00e4ger att om fartyget genom styrmannens bedr\u00e4geri eller v\u00e5llande (\u00bbpar culpa de su\u00bb) skulle g\u00e5 f\u00f6rlorat eller allvarlig skada tillfogas de ombordvarande, b\u00f6r han straffas med d\u00f6den. Se n\u00e4rmare Pardessus, a.a., VI s. 22.
28<\/sup> Hornborg, Kampen om \u00d6stersj\u00f6n, s. 57 ff och 88 ff.  Vid sidan av l\u00e5ngskeppen spelade den mer h\u00f6gbordade och kortare knarren en viss roll i den \u00e4ldsta nordiska sj\u00f6farten.
29<\/sup> Jag inf\u00f6r termen \u00bbrundskepp\u00bb i anslutning till Paul Heinsius beskrivning av fartyget ifr\u00e5ga i hans arbete \u00bbDas Schiff der Hansischen Friihzeit, (Quellen und Darstellungen zur hansischen Geschichte, N.F. Bd XII, 1956), s. 34 ff s\u00e4rskilt s. 39-40. Betr. koggens historia h\u00e4nvisas till Heinsius framst\u00e4llning i n\u00e4mnda arbete s. 69 ff.
30<\/sup>Genom ovan citerade regler i M.E. stadslag liksom Visby stadslag kap. 19 och Visby sj\u00f6r\u00e4tt I: 2 och I: 60.
31<\/sup> Ovan s. 4.
32<\/sup> NJA I, 1939, s. 630 f. Kompetenskontrollen genom skr\u00e5v\u00e4sendet var h\u00f6gst n\u00f6dv\u00e4ndig. Lagarna klagar ofta \u00f6ver att okunnigt folk utgav sig som skickliga styrm\u00e4n, h\u00f6gb\u00e5tsm\u00e4n eller skeppsofficerare. Se tex Pardessus, a.a., Bd II, s. 505. Konsten att genom lodning ute till havs fastst\u00e4lla ett fartygs l\u00e4ge i f\u00f6rh\u00e5llande till land genom att man m\u00e4tte in k\u00e4nda grundbankar hade i h\u00f6g grad utvecklats senast p\u00e5 1100-talet. Heinsius, a.a., refererar ett ber\u00f6mt fall fr\u00e5n 1147, d\u00e5 man p\u00e5 en av engelska och tyska fartyg sammansatt korsfararflotta lyckades fastst\u00e4lla sitt l\u00e4ge utanf\u00f6r Bretagnes v\u00e4stkust enbart genom lodning och f\u00e4rgen p\u00e5 vattnet. Detta skedde i d\u00e5lig sikt och i n\u00e4rheten av farliga grund. Heinsius, a.a., s. 178.
33<\/sup> I Ordonnance de Rotterdam av 16.3.1655 (Pardessus a.a., I s. 384) regleras ett fall d\u00e4r en distanslots (Stuerman) l\u00e5ter engagera sig f\u00f6r en resa till en ort, d\u00e4r han aldrig varit, utan att d\u00e4rom underr\u00e4tta kaptenen. Han f\u00f6rlorar i s\u00e5 fall sin l\u00f6n och blir skadest\u00e5ndsskyldig f\u00f6r skada uppkommen genom hans v\u00e5llande. Hade kaptenen fr\u00e5gat honom och han ljugit skulle han ocks\u00e5 underg\u00e5 kroppsstraff.
34<\/sup> 1667 \u00e5rs sj\u00f6lag, sj\u00f6skadebalken VIII.
35<\/sup> A. A. VON STIERNMAN: Samling utaf Kongl. Bref … Befallning, IV, 1760, s. 845. (Kongl.  Maj :ts Placat hwarefter Styr-och Lotzm\u00e4n uti   Sk\u00e4rg\u00e5rdarne sig r\u00e4tta skole. 2\/3 1687.)
36<\/sup> Stiernman, V, 1766, s. 593 ff resp. 609 ff. H\u00e4r f\u00f6rbjudes \u00bblotsm\u00e4nnen allvarligen att colludera med skepparne om fotetalet av skeppets djupliggande samt med skepparne att f\u00f6rtiga och undand\u00f6lja n\u00e5gon fot och angiva skeppen eller farkosterna l\u00e4ttare g\u00e5ende \u00e4n de egentligen finnes, d\u00e4r med att schackra penningar i sin pung, vetandes, att eho af lotsarne med slikt underslev bliver betr\u00e4dd den skall straffas d\u00e4rf\u00f6re som f\u00f6r annan tjuvnad\u00bb. (F.L. Tit. I \u00a7 V.)
37<\/sup> I FL:s inledning s\u00e4ges icke utan tillfredsst\u00e4llelse att \u00bbAldenstund Lotseriet merendels \u00f6fwer alt h\u00e4r i Swerige och Finland nu mera s\u00e5 inr\u00e4ttat \u00e4r, att wisse Lotsar, icke allenast wid inloppen \u00e5t alle Si\u00f6-st\u00e4der och hamnar utan jemv\u00e4l m\u00e4st igenom hela ski\u00e4rg\u00e5rden, d\u00e4r n\u00e5gon Si\u00f6-fart \u00e4r, f\u00f6rordnade blifwit, hwilka de trafiquerande och Sj\u00f6farande betiena och w\u00e4gleda skola.
38<\/sup> R.L. (=Kongl. Maj:ts Reglemente och Instruction f\u00f6r Lots-Inspectoren i Stockholm samt Upsynings och \u00c5lderm\u00e4nnerne s\u00e5 i den Scockholmiske som eljest i hela den \u00d6frige Ski\u00e4rg\u00e5rden i Swerige och Finland 19\/9 1696) Art I. anvisar liksom F.L. i dess inledning regler om lotsarnesutbildning och examination. Lotsen skulle s\u00e5lunda underg\u00e5 examen \u00e5tminstone inf\u00f6r \u00e5lderm\u00e4nnen; f\u00f6rst efter s\u00e5dan examen skulle ett lotspass utst\u00e4llas till honom och lotsed avl\u00e4ggas.
39<\/sup> F.L. Tit. I \u00a7 V.
40<\/sup> F.L. Tit. I \u00a7 VIII.
41 <\/sup>F.L. Tit. I \u00a7 VI. Skyldigheten g\u00e4llde \u00e4ven fasta sj\u00f6m\u00e4rken i land: \u00bbhumplar, w\u00e5hlkasor och skogstoppar med mera s\u00e5dant\u00bb …
Lotsarna i Stockholm var befriade fr\u00e5n denna skyldighet \u00bbemedan de stia p\u00e5 en mycket kostsammare ort \u00e4n de andre deres Cammerater i den Stockholmiske Ski\u00e4rg\u00e5rden\u00bb
42<\/sup> F.L. Tit. I \u00a7 IV.
43<\/sup> F.L. Tit. I \u00a7 V.
44<\/sup> Drottning Christinas Straff-Ordning 18\/5 1653 (Schmedeman, Justitiae-W\u00e4rcket, s.294 ff.) best\u00e4mmer avslutningsvis att n\u00e4r gatulopp skall multipliceras, \u00bbd\u00e5 skall ett gatulopp icke r\u00e4knas fram och tillbakas att l\u00f6pa utan p\u00e5 det fall vart igenom l\u00f6pande f\u00f6r ett h\u00e5llas\u00bb.
45<\/sup> F.L. Tit. II \u00a7 VIII.
Lotstv\u00e5nget f\u00f6ruts\u00e4tter tillkomsten av nya tidens fursteabsolutism, med d\u00e4rav kommande statlig reglering av bl.a. sj\u00f6farten och dess f\u00f6rh\u00e5llanden. Utg\u00e5ngspunkten var under medeltiden ett frivilligt avtal mellan skeppare, k\u00f6pm\u00e4n och bes\u00e4ttning \u00e5 ena sidan och lotsen \u00e5 den andra. Den som inte ans\u00e5g sig beh\u00f6va lots var ej skyldig anlita s\u00e5dan. En \u00f6verg\u00e5ngsform till lotstv\u00e5ng finns i Hansaf\u00f6rbundets recess av \u00e5r 1447 (Pardessus a.a., Bd II, s. 486) art XXV, d\u00e4r det talas om tvist mellan k\u00f6pm\u00e4n och skeppare om \u00bbLodesmans-Ghelde\u00bb (dvs. l\u00f6n till distanslots) \u00bbunde Lote-Ghelde\u00bb (arvode till regional lots). H\u00e4lften skall d\u00e5 betalas av befraktaren, h\u00e4lften av skepparen. N\u00e4r en skeppare kommer till en hamn med varulast tillh\u00f6rande en k\u00f6pman \u00e4r han skyldig hyra lots som bitr\u00e4de vid inseglingen i hamnen vid b\u00f6ter av 1 guldmark.
46<\/sup> F.L. Tit. II \u00a7 XIV.
47<\/sup> I F.L. Tit. I \u00a7 XI framh\u00e5lles d\u00e4rtill att lotsarna varken under kryss eljest finge underst\u00e5 sig – vid arbitra!t straff –  att underr\u00e4tta n\u00e5gon, i synnerhet fr\u00e4mmande, om farvattnet, antingen p\u00e5 de ordinarie och fast mindre p\u00e5 de extraordinarie ledarna. De fick inte heller underst\u00e5 sig att styra n\u00e5gon genom de extraordin\u00e4ra lederna med mindre de d\u00e4rtill f\u00e5tt vederb\u00f6rlig order och tillst\u00e5nd. S\u00e5dana \u00bbextraordin\u00e4ra\u00bb leder, vilka ur sj\u00f6milit\u00e4r synpunkt b\u00f6r hemligh\u00e5llas, finns som bekant \u00e4n idag i de svenska sk\u00e4rg\u00e5rdarna.
48 <\/sup>En ny f\u00f6rordning om lotsv\u00e4sendet kom f\u00f6rst 1798.
49<\/sup> R.L. Art. VIII.
50<\/sup> F.L. Tit. II \u00a7 XVII. ^<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lotsens uppgifter och ansvar enligt stormaktstidens svenska sj\u00f6r\u00e4tt H\u00e4mtat ur R\u00e4ttshistoriska studier, \u00c5ttonde bandet Av Professor ERIK Gustaf Erland ANNERS, Stockholm L\u00e4s \u00e4ven: https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/1667-ars-sjolag\/ Det centrala stadgandet om lotsens uppgifter och ansvar under denna period \u00e4r givetvis att finna i 1667 \u00e5rs sj\u00f6lag. Dess sj\u00f6skadebalk, kapitel VII, handlar om;  \u00bbledsagare, thera Plickto och Straf \u00bb1… Forts\u00e4tt l\u00e4sa Lotsens uppgifter och ansvar<\/span><\/a><\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"parent":0,"menu_order":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","template":"","meta":{"footnotes":""},"class_list":["post-3740","page","type-page","status-publish","hentry","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3740","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages"}],"about":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/types\/page"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/comments?post=3740"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3740\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":3764,"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/pages\/3740\/revisions\/3764"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/lotsarnastockholm.se\/index.php\/wp-json\/wp\/v2\/media?parent=3740"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}