Lotstavlan från 1947
Mästerlotsen i Sandhamn och Stockholm Fredrik Alexander Hafvström (1892-1967) skrev följande 1948:
Det hänger en tavla på Stockholmslotsarnas vaktrum. Den har följt lotsarna nu i över 50 år. Den hängde på gamla vaktrummet vid Stora Nygatan, den följde med ut till Rosenvik då lotsarna flyttade in i de fina men ur kommunikationssynpunkt opraktiskt belägna lokalerna där.
När lotsarna efter några år på Djurgården åter flyttade till Gamla Stan, nu till Skeppsbron 42 B med utsikt över Strömmen och Stadsgården, följde den gamla tavlan med. Tavlan är en samling fotografier av Stockholms lotsar från år 1897 inramade av några skärgårdsfotografier och allegoriska teckningar från lotsarnas yrke.
Det är 25 porträtt. De flesta prydda av ståtliga helskägg, som då var mannens främsta prydnad. Endast deras förman, sedermera mångårig lotskapten i Stockholm, Bengt Östrand samt några unga lotslärlingar från den tiden saknade helskägget, men dessa hade i stället lagt sig till med en yvig och prydlig mustasch.
Då tavlans 50-årsjubileum närmade sig, uppstod tanken bland oss sentida stockholmslotsar, att vi borde fortsätta den tradition som 1897 års lotsar börjat. För ett år sedan beslöt vi följaktligen, att en för ändamålet vald kommitté skulle sätta igång insamlingen av fotografier och gå i författning om att samla dessa inom ramen av en vacker tavla. Men på ”vår” tavla skulle inte endast de nu tjänstgörande lotsarna vara representerade, utan även de, som under 50-årsperioden 1897-1947 tjänstgjort vid Stockholms lotsplats, men avgått före 1947.
I dagarna har kommittén på ett lyckligt sätt, som det brukar heta, löst sin uppgift. Vid en enkel högtidlighet överlämnades tavlan till Stockholms lotsplats, för att i evärdeliga tider minna om lotsarna från första hälften av 1900-talet. Hela porträttsamlingen blev på denna tavla jämt 40. Därav äro 16 stycken i aktiv tjänst.
Av de övriga har ett fåtal skördats av döden, men de flesta hålla sig ännu vid god vigör, och ”lura” på så sätt staten på pensionen. Bland dessa senare finner man några inom förbundet välkända och bemärkta män. Har återfinnes t.ex. Einar Blomqvist, känd både som ordförande och kassör inom förbundet. Här ha vi också den jovialiske Edvin Westerberg, som i många år med den äran skötte Mellersta distriktet som dess ombudsman och hans efterträdare, Efraim Boman, ej mindre uppskattad än föregångaren.
Det är intressant att göra en jämförande studie av porträtten på de båda tavlorna. På den äldre tavlan ser man som förut nämnts, endast skäggiga hedersmän, men i en uniform, som våra lotsaspiranter skulle, och det med rätta, anse som en förolämpning att bära nu. Visst är, att lotsarna på dessa 50 år gjort ett jättekliv upp på den sociala stegen.
Därmed vill jag inte ha sagt, att vi nu nått den stegpinne, där vi rätteligen hör hemma. Tvärtom, vi ha nog ett par steg dit ännu. Skulle man kunna hoppas att den av handelsministern nu tillsatta kommittén kunde ge oss ett handtag i vår berättigade strävan? Förlåt utvikningen.
På ”vår” tavla ser man inga uniformer, alla är civila, alla är slätrakade och ingen ser egentligen ut att ha hunnit över 50-årsåldern trots att de flesta passerat den. Halvseklet har även här åstadkommit en liten revolution. Att dessa två tavlor omspänner en avsevärd tidsrymd förstår man då man hör att den äldste på den gamla tavlan föddes år 1837. I fjol skulle han alltså varit 110 år.
Vi är säkerligen inte ensamma om idén att föreviga personalen vid platsen genom en sådan minnestavla. Men alla har kanske inte tänkt på det. Om denna notis kunde ge de senare en impuls att snarast sätta igång en sådan aktion vore en hel del vunnet till både nytta och nöje för våra arvtagare inom yrket.
Då jag nu är i farten att berätta om Stockholms lotsplats, kan jag inte underlåta att nämna, att under föregående år har vår plats kommit i tur att få en aning moderniserat.
Tre tvåmans sovhytter har anordnats, vilket med tillfredsställelse noteras av övernattande Sandhamns-/ Dalarö- och Furusundslotsar. Dessutom har vakten vid platsen fått eget sovrum. Han behöver alltså inte ligga på överlotsens expedition som förut.
Och så har vi vid alla sängar fått de länge efterlängtade och i många år omtjatade läslamporna. Så det går i alla fall framåt ett tuppfjät då och då. Men våra stolar är fortfarande av typen ”köksstol”. Inte vackert, men de går att sitta på. Och någon annan funktion anses de kanske inte behöva ha.
————————————————————————
Följande lotsar återfinns på tavlan som hänger på Rosenvik och visar lotsar mellan 1898 och fram till 1947
